Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
1
N:0 15.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen;
gifven Stockholms slott den 11 december 1908.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag, innefattande ändring
i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Den af allmänt kyrkomöte innevarande år aflåtna skrifvelse i ärendet
bifogas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och
ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
Bih. till Riksd. Prat. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 15) 1
2
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 15.
Förslag
till
Lag,
innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Med ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen förordnas som följer:
Församling äge å kyrkostämma besluta, om och i hvad mån sådan
klämtning, som i 12 kap. 3 § kyrkolagen föreskrifves, icke skall äga rum.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
3
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 2 oktober 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson:
si 12 kap. 3 § kyrkolagen stadgas, att i städerna skall på alla
söckendagar klämtas på morgonen klockan tio och om aftonen klockan
fyra samt att på landet klämtning likaledes skall verkställas hvar morgon
och afton, ’som härtill varit vanligt’.
Med anledning af en i ämnet väckt motion antog 1893 års Riksdag
för sin del en lag af det innehåll, att hvad i 12 kap. 3 § kyrkolagen
vore stadgadt om klämtning morgon och afton hvarje söckendag hädanefter
icke skulle gälla, där vederbörande församling beslöte upphörande af
klämtning. Samma års kyrkomöte, hvars yttrande i ärendet inhämtades,
godkände förslaget, men med det tillägg, att helgsmålsringning aftonen
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
före söndag och helgdag fortfarande skulle äga rum. Förslaget, som ej
oförändradt bifallits, hade alltså förfallit.
Vid 1894 års riksdag framlades emellertid af flera motionärer ett
förslag öfverensstämmande med kyrkomötets beslut; och Riksdagen antog
ånyo för sin del en lag angående ändring af 12 kap. 3 § kyrkolagen, nu
med det af kyrkomötet beslutade tillägg.
Öfver detta Riksdagens förslag infordrades utlåtande af högsta domstolen,
hvilken lämnade förslaget utan anmärkning. Vid ärendets anmälan
i statsrådet dén 31 december 1894 hemställde dock föredraganden, att
Kungl. Maj:t måtte förklara sig ej vilja godkänna det föreliggande förslaget.
Till stöd för denna hemställan anfördes, att gällande kyrkolag,
hvilken föreskrefve ringningar till gudstjänster och vid begrafningar samt
klämtning morgon och afton alla söckendagar, icke irmehölle något stadgande
om helgsmålsringning, hvilken därföre numera på flera ställen
kommit ur bruk samt, där den bibehållits, hade sin grund endast i en
gammal sedvana. Vid sådant förhållande syntes det föredraganden vara
oformligt och ledande till svårigheter och förvecklingar vid lagtilläinpningen
att, på sätt genom slutorden i förslaget skett, från den lagstadgade
regeln göra undantag, berörande ett ämne, som icke folie inom det ifrågavarande
lagbudets område.
Kungl. Maj:t fattade sitt beslut i enlighet med föredragandens
hemställan.
Den dagliga klämtningen har på många orter inom vårt land fallit
ur bruk; och blifvit en för det allmänna föreställningssättet främmande
sed. A andra sidan saknas ej exempel på, att någon eller några medlemmar
i församling, där klämtning ej vidare äger rum, söka att, i strid
mot kyrkostämmans beslut, få klämtningen återinförd; och myndigheterna
torde härvid anse sig icke kunna undgå att strängt tillämpa det ifrågavarande
stadgandet, helst ju förslag om dess ändrande blifvit ej länge
sedan förkastadt. Det har ock händt, att församling hos Kungl. Maj:t
gjort ansökan om befrielse från skyldigheten att låta klämta. Då det nu
icke kan vara önskligt, att en församling nödgas upprätthålla ett bruk,
som ej längre är den kärt, men hvars iakttagande städse torde vara förenadt
med någon kostnad, anser jag mig böra hos Eders Kungl. Maj:t göra
framställning om åtgärd i syfte att kyrkolagens föreskrift om klämtnings
verkställande måtte betagas sin karaktär af tvingande lagbud. I sådant
afseende synes mig lämpligt att, i öfverensstämmelse med hvad tidigare
varit föreslaget, genom särskild lag om ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen
gifva församlingarna befogenhet att besluta, det klämtning ej skall äga rum.
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 15.
Med hänsyn till kyrkomötets förenämnda beslut torde jag i detta
sammanhang äfven böra angifva min åsikt i frågan om helgsmålsringningens
lagfästande. Att 12 kap. 3 § kyrkolagen icke afser denna ringning,
är för mig ställdt utom allt tvifvel. Den af mig föreslagna ändringen af
omförmälda lagrum kan således, efter min mening, icke utgöra anledning
att lämna föreskrifter om helgsmålsringningen. Men dylika föreskrifter
synas mig äfven eljest öfverflödiga. Det är för visso lämpligast, att det
fortfarande liksom hittills får ankomma på ortens sed om helgs målsringning
skall äga rum eller icke. De förslag till _kyrkolag m. m., hvilka åren 1846
och 1873 afgåfvos af särskilda kommittéer, nämnde ej vare sig klämtning
eller helgsmålsringning, än mindre innehöllo de några bindande regler om
deras verkställande. Enligt båda förslagen öfverlämnades åt vederbörande
menighet att besluta om ringning i morgon- och aftonstunder.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till
lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen, af den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar, hemställde han, att högsta domstolens yttrande
öfver förslaget måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål,
inhämtas genom utdrag af protokollet.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna
bifall.
Ur protokollet
Erik Öländer.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
Bilaga.
Förslag
till
Lag,
innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Med ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen förordnas som följer:
Församling äge å kyrkostämma besluta, att sådan klämtning, som
12 kap. 3 § kyrkolagen föreskrifves, icke skall äga rum.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
7
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 6 oktober 1908.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden Carlson,
Bohman,
friherre Marks von Wurtemberg,
Petrén,
Berglöf.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden Birger Wedberg uppviste
utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet den 2 oktober 1908, hvaraf inhämtades, att
högsta domstolens yttrande skulle, för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål, inhämtas öfver upprättadt, detta protokoll bifogadt förslag
till lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Förslaget föredrogs.
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Petrén
förenade sig om följande yttrande:
»Affattningen af det föreslagna stadgandet utmärker icke med full
tydlighet, huruvida församling må besluta, att klämtning väl icke skall
fullständigt inställas men äga rum i mindre omfattning än kyrkolagen
föreskrifver, exempelvis endast om aftnarne eller tilläfventyrs blott aftonen
före sön- eller helgdag. Ett förtydligande synes alltså härutinnan vara af
nöden, och då giltig anledning ej torde föreligga att betaga församlingen
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
möjlighet att efter bepröfvande inskränka klämtningen, hemställes om
sådan förändrad affattning af förslaget, att församlingens rätt härtill ej
kan dragas i tvifvelsmål.»
Häri instämde justitierådet Berglöf med framhållande tillika att
justitierådet härmed icke velat yttra sig angående den i föreliggande
lagrum ej berörda helgsmålsringningen.
Justitierådet Carlson lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet
Lennart Berglöf.
Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
9
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 9 oktober 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Peteesson,
Alfeed Peteesson.
Hedeestierea,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrersväed,
Malm,
Justi ti eråden: Skarstedt,
Gullstrand.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,
efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, högsta
domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 2 innevarande månad inhämtade utlåtande öfver upprättadt
förslag till lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:
»Enligt min mening är det remitterade förslaget tydligt och klart
därutinnan, att det väl gifver kyrkostämma rätt att helt och hållet inställa
Rih. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
den klämtning hvarje söckendags morgon och afton, som jämlikt 12 kap.
3 § kyrkolagen skall verkställas, men ingalunda lämnar stämman befogenhet
att i stället anordna annan klämtning, tilläfventyrs allenast å viss
godtyckligt vald dag i månaden eller under året. Det synes mig äfven
uppenbart, att de af Riksdagen och allmänt kyrkomöte tidigare antagna
lagförslag i ämnet icke gåfvo eller voro afsedda att gifva församlingen
dylik befogenhet; ej heller väcktes fråga härom i de utlåtanden öfver
1893 års Riksdags förslag, hvilka samma år inkommo från domkapitlen
och konsistorierna i riket. Vid dessa förhållanden anser jag skäl ej förefinnas
att, på sätt vissa högsta domstolens ledamöter hemställt, ändra affattningen
af det remitterade förslaget.
Gifvet är, att ett, jämlikt förslaget, af församling fattadt beslut om
inställande af klämtning kan upphäfvas, när församlingen finner för godt.
Sker sådant upphäfvande, träder kyrkolagens ifrågavarande stadgande omedelbart
åter i tillämpning.
Jag hemställer, att genom nådig skrifvelse måtte, jämlikt § 87 mom.
2 regeringsformen, infordras det nu församlade Kyrkomötets yttrande,
huruvida Kyrkomötet godkänner förevarande lagförslag.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle nådig skrifvelse till Kyrkomötet aflåtas
• af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Lennart Berglöf.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
11
Bilaga.
Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Kyrkomötet med förslag till
lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen;
gifven Stockholms slott den 9 oktober 1908.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen,
inhämta Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet godkänner följande
förslag till
»Lag,
innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Med ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen förordnas som följer:
Församling äge å kyrkostämma besluta, att sådan klämtning, som i
12 kap. 3 § kyrkolagen föreskrifves, icke skall äga rum.»
Kungl. Maj:t förblifver Kyrkomötet med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
Till Konungen.
I en till Kyrkomötet aflåten nådig skrifvelse den 9 oktober 1908,
n:o 12, har Eders Kungl. Maj:t inhämtat Kyrkomötets yttrande, huruvida
Kyrkomötet godkänner följande förslag till
»Lag,
innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Med ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen förordnas som följer:
Församling äge å kyrkostämma besluta, att sådan klämtning, som i
12 kap. 3 § kyrkolagen föreskrifves, icke skall äga rum.»
Då Kyrkomötet anser, att frihet bör lämnas församlingarna att
besluta, att sådan klämtning, som i 12 kapitlet 3 § kyrkolagen omförmäles,
skall inställas allenast under viss tid, t. ex. — såsom redan, låt vara
mot lagens bestämmelser, understundom skett — under vintermånaderna,
eller att klämtningen endast på förmiddagen eller endast på eftermiddagen
skall afskaffas, samt, såsom vid lagförslagets granskning i högsta domstolen
blifvit anmärkt, affattningen af det föreslagna stadgandet icke med ful
tydlighet utmärker, huruvida församling komme att äga sådan frihet, får
Kyrkomötet under förklarande, att Kyrkomötet icke kan i oförändradt skick
godkänna Eders Kungl. Maj:ts omförmälda lagförslag, för sin del, med
anledning af den nådiga skrifvelsen, godkänna följande lag i ämnet:
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 15.
13
»Lag,
innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Med ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen förordnas som följer:
Församling äge å kyrkostämma besluta, om och i hvad mån sådan
klämtning, som i 12 . kap. 3 § kyrkolagen föreskrifves, icke skall äga rum.»
Underdånigst
På Kyrkomötets vägnar:
J. A. EKMAN.
A. von Krusenstjerna.
Stockholm den 22 oktober 1908.
Kyrkomötet, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse med förslag till lag, innefattande
ändring i 12_ kap. 3 § kyrkolagen.
(Kyrkolagsutskottets betänkande N:o 33.)
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 11 december 1908.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, ''
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Justitieråden: Billing,
Ramstedt.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,
efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, Kyrkomötets
underdåniga skrifvelse den 22 oktober 1908, hvari tillkännagifvits,
att Kyrkomötet, som icke kunnat i oförändradt skick godkänna ett af
Kungl. Maj:t för Kyrkomötet framlagdt förslag till lag, innefattande ändring
i 12 kap. 3 § kyrkolagen, för sin del godkänt lag i ämnet af den
lydelse, Kyrkomötets skrifvelse utvisade.
Efter att hafva närmare redogjort för skrifvelsens innehåll yttrade
föredragande departementschefen:
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
»När jag hos Eders''Kungl. Maj:t hemställde, att frågan om ändring
i kyrkolagens bestämmelser rörande klämtning måtte återupptagas, syntes
mig anledning saknas att gifva ett förslag i ämnet större räckvidd, än
hvad de tidigare af Riksdagen och allmänt kyrkomöte godkända förslagen
enligt min uppfattning ägde. Det af mig framställda lagförslaget afsåg
fördenskull ej, att församlingarna skulle äga besluta om klämtnings inställande
allenast under viss årstid eller eljest så, att klämtning komme att
verkställas annorledes än i full öfverensstämmelse med föreskrifterna i 12
kap. 3 § kyrkolagen. Kyrkomötet har emellertid nu förklarat sig anse en
dylik frihet böra församlingarna lämnas; och då några afgörande betänkligheter
icke torde möta mot en lagändring i enlighet med Kyrkomötets
beslut, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att antaga sådan lag i ämnet, som Kyrkomötet för sin del godkänt.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik Öländer.