Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
1
N:o 133.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till nybyggnad för serafimerlasarettets röntgeninstitut m. m.,
gifven Stockholms slott den 11 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t, förslå Riksdagen att,
dels till uppförande vid serafimerlasarettet i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af departementschefen i omförmälda statsrådsprotokoll
förordade, af arkitekten Ludvig Peterson utarbetade ritnings- och kostnadsförslag
af en byggnad för lasarettets röntgeninstitut och en ny operationsafdelning
äfvensom till bidrag för täckande af kostnaderna för byggnadens
inredning och utrustning,
dels till anskaffande af erforderliga apparater för lasarettets röntgeninstitut,
dels ock till uppförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i samma
statsrådsprotokoll jämväl berörda, af ingenjören William Andersson upprättade
ritningar med tillhörande kostnadsförslag af ett nytt tvätthus för
lasarettet med fullständig inredning och utrustning,
bevilja ett anslag af 250,000 kronor och däraf på extra stat för år
1910 anvisa ett belopp af 125,000 kronor.
Bih. till Jliksd. Prof. 1.903. 1 Sami. 1 Afd. 04 Käft. (N:o 133.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden Tkolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Eiirensvård,
Malm.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter:
»Vid anmälan af de extra ordinarie anslagsbehofven under riksstatens^njHWe «nåttonde
hufvudtitel för år 1910 anförde jag, på sätt statsrådsprotokollet »r
öfver ecklesiastikärenden för den 12 januari 1909, punkt 148, utvisar, attserapmeriasajag
hoppats redan då kunna inför Eders Kungl. Maj:t anmäla uppkommen
fråga om anslag till nybyggnad för serafimerlasarettets röntgeninstitut m. m., m. m.
hvars framläggande för 1909 års Riksdag vore af betydelse, men att, enär
samtliga yttranden i ärendet ej inkommit, ärendet då ej kunde företagas
till afgörande. I enlighet med min tillika gjorda hemställan togs emellertid
vid statsverkspropositionens uppgörande i beräkning det belopp, som,
i den mån i ämnet gjord framställning syntes kunna vinna afseende, skulle
för ändamålet erfordras under år 1910, eller 125,000 kronor.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
Då ärendet nu föreligger i det skick, att detsamma torde kunna företagas
till afgörande, anhåller jag att ånyo inför Eders Kungl. Maj:t få
anmäla denna fråga.
Framställningen i ämnet gjordes af direktionen för serafimerlasarettet
i underdånig skrifvelse den 15 oktober 1908, däri till en början anfördes,
att då direktionen efter sorgfälligt öfvervägande ansett sig nödsakad att
ånyo hos Eders Iyungl. Maj:t i underdånighet göra framställning om beredande
af medel för vissa nybyggnader vid lasarettet, hade det skett i liflig
öfvertygelse om, att de önskemål, direktionen frambure, för den medicinska
undervisningen vore af den vikt, att de ej längre läte sig undanskjutas.
Det måste dock tillika framhållas, att genom realiserandet af dessa önskemål
alla berättigade anspråk på lasarettet i dess dubbla egenskap af sjukvårds-
och praktisk undervisningsanstalt icke kunde anses tillfredsställda.
Tvärtom vore det uppenbart, att lasarettet för att rätt kunna fylla sin uppgift
måste. inom en ej alltför aflägsen framtid vinna ytterligare utveckling.
Utrymme inom det af lasarettet disponerade område torde knappast kunna
påräknas för vidare byggnadsföretag. Därest efter hand erforderliga byggnadsplatser
kunde åt lasarettet anvisas å annan närbelägen tomt, koinme
de nu ifrågasatta byggnaderna naturligtvis fortfarande att kunna användas
för sina respektive ändamål. Äfven mera genomgripande förändringar
kunde emellertid tänkas blifva af omständigheterna påkallade, förändringar,
som skulle medföra, att sjukhusverksamheten i dess helhet eller till större
del förlädes till annan plats än den nuvarande sjukhustomten. Genomförandet
af en sådan byggnadsplan måste dock under alla förhållanden —
ej minst med hänsyn till sambandet mellan lasarettet och karolinska institutet
taga en afsevärd tid. Att i afvaktan härå låta anstå med nu påtänkta
byggnadsföretag kunde enligt direktionens uppfattning ej försvaras,
då de brister och ofullkomligheter, hvilkas af hjälpande åsyftades, vore af
den art, att deras fortvaro måste anses medföra synnerligen allvarliga
olägenheter för undervisningen och den vetenskapliga verksamheten såväl
som för sjukvården. Direktionen hade i maj 1907 från karolinska institutets
lärarkollegium erhållit en skrifvelse med anhållan, att direktionen ville
taga under öfvervägande, huruvida möjlighet förefunnes till inrättande vid
serafimerlasarettet af en oto-, rhino-, laryngologisk klinik med omkring 20 sängar.
Denna framställning om inrättandet af en öron-, näs- och halsklinik hade
i själfva verket för direktionen blifvit impulsen till att samtidigt söka afhjälpa
en del länge kända brister och behof inom lasarettet, hvilka efter
hand vuxit därhän, att deras fortbestånd numera hotade att i flera viktiga
hänseenden rubba sjukvårdsarbetets normala gång och utveckling. Under
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
sysslandet med dessa uppgifter hade det framstått allt klarare för direktionen,
i hvilket nära samband de stode till hvarandra och huru önskligt det
vore för deras lyckliga lösning, att denna skedde samtidigt och snarast
möjligt.
Direktionen redogör därefter för de önskemål, som snarast borde förverkligas.
Dessa äro anskaffande af nya lokaler för röntgeninstitutet, inrättande
af en ny operationsafdelning och anordnande af en tidsenlig tvättinrättning
för lasarettet. Direktionen upplyser, att något större utrymme
för röntgenlaboratoriet hittills icke kunnat upplåtas utan efter hand hade för
nu brukliga former af ljusbehandling och för de viktiga radioskopiska undersökningarna
provisoriskt upplåtits dels inom det kliniska laboratoriet å
den medicinska afdelningen en del af ett rum, dels i närheten af operationsafdelningen
inom den kirurgiska kliniken en sjuksal jämte ett litet
bredvid liggande mörkrum. Kunde sistnämnda lokal jämte ännu en nu
tillgänglig lika stor sal tagas i anspråk för den kirurgiska klinikens kvinnoafdelning,
skulle de kirurgiska klinikerna kunna erhålla hvardera en förstärkning
på 10 sängar. I utbyte kunde de till en öronklinik afstå en
afdelning, som nu användes till infekterade sjuka och vore försedd med
en nyinredd mindre operationssal — redan nu använd för öronoperationer —
jämte förråds- och personalrum. Denna afdelning hyste visserligen nu ej
mera än 16 patienter, men genom några smärre ändringar kunde här utrymme
beredas för 18—20 patienter, eller det af lärarkollegiet önskade
antalet. Genom denna anordning skulle emellertid lasarettets sängantal
ökas från nuvarande 400 till 420.
Direktionen föreslår, att utrymme för röntgeninstitutet och den nya
operationsafdelningen måtte beredas genom uppförande af en ny byggnad
å lasarettets tomt intill Handtverkargatan, hvilken byggnad genom korridorer
skulle vara förbunden med den kirurgiska klinikbyggnaden. I denna
nybyggnad skulle röntgeninstitutet inrymmas i den nedre och den nya
operationsafdelningen i den öfre våningen. Direktionen föreslår byggnadens
uppförande i enlighet med vid den underdåniga skrifvelsen fogade,
af arkitekten Ludvig Peterson upprättade ritningar. Enligt jämväl bifogadt,
af Peterson uppgjord t kostnadsförslag skulle byggnaden med värme-, gas-,
vatten- och afloppsledningar, steriliseringsapparatsanläggning för operationsafdelningen
samt elektriska ledningar med armatur för belysningen
betinga en kostnad af 140,000 kronor. Dessutom erfordras enligt direktionens
uppgift 13,800 kronor såsom bidrag till anskaffande af erforderlig
inredning och utrustning af byggnaden. Slutligen beräknas åtgå ett belopp
af 10,000 kronor för anskaffande af erforderliga apparater för röntgeninstitutet.
Direktionen upplyser emellertid att till dess förfogande för an
-
6
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 133.
ordnande af ett röntgeninstitut finnas särskildt donerade medel till belopp
af 41,000 kronor. Utom dessa medel skulle alltså erfordras 122,800 kronor.
För tvättinrättningen föreslår direktionen uppförande enligt den underdåniga
skrifvelsen bifogade af ingenjören William Andersson upprättade
ritningar af en ny byggnad, belägen å tomtens baksida och genom täckt
korridor sammanbunden med den likaledes täckta korridor, som förenar
den medicinska och de kirurgiska klinikernas byggnader. Enligt jämväl
bifogadt kostnadsförslag skulle byggnaden för tvättinrättningen med fullständig
utrustning betinga ett pris af 127,200 kronor, däraf beräknas för
själfva byggnaden 80,000 kronor, för den elektriska belysningen 2,200
kronor och för den maskinella inredningen jämte alla rörledningar äfvensom
för oförutsedda utgifter, ritningar och kontrollantskap 45,000 kronor.
För beredande af tillgång till sålunda erforderliga sammanlagdt 250,000
kronor hemställer direktionen om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
i ämnet.
För vinnande af större öfverskådlighet anhåller jag nu att särskildt
för hvart och ett af de tre hufvudändamål, som i direktionens skrifvelse
afses, få meddela innehållet af den utredning som lämnats.
I fråga om röntgeninstitutet torde jag få erinra, att Riksdagen år 1899,
med anledning af nådig proposition, för anskaffande till användning vid
klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig s. k. röntgenapparat jämte
apparater för fotografering på extra stat beviljade ett belopp af 3,000
kronor. Sedermera har Riksdagen, med bifall till därom gjorda nådiga
framställningar, för hvartdera af åren 1908 och 1909 på extra stat anvisat
dels till arfvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å serafimerlasarettet
3,000 kronor dels ock till aflöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren
och till underhåll af röntgeninstrumentariet 2,000 kronor, tillhopa
5,000 kronor. I 1909 års statsverksproposition har Eders Kungl.
Maj:t under åttonde hufvudtiteln, punkten 90, gjort framställning om
enahanda anslag för år 1910.
Direktionen för serafimerlasarettet har i sin omförmälda skrifvelse i
fråga om röntgeninstitutet åberopat en af dess föreståndare, medicine
doktorn Gösta Forsell till direktionen den 12 oktober 1908 aflåten skrifvelse
i ämnet. Denna skrifvelse är af följande lydelse.
»Röntgenvetenskapen är ännu knappt mer än tolf år gammal. Under
dessa år har dock röntgenologien utvecklats med en exempellös hastighet,
vunnit en utbredning och erhållit ett erkännande, som väl aldrig förut i
historien på så kort tid kommit en ny medicinsk vetenskapsgren till del.
7
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 133.
Öfver hela världen hafva läkare och ingenjörer rastlöst samarbetat till
röntgenologiens förkofran. Om man nu kastar en blick ut öfver denna
vetenskaps arbetsfält, då måste man ock häpna öfver dess mångsidighet
och beundra fulländningen i dess arbetsmetoder.
Röntgenundersökningarna omfatta ej längre endast brott å benstommen
och i kroppen inträngda främmande kroppar. Genom röntgenograferingen
kan man i de flesta fall uppsöka och i detalj granska de olika
sjukliga förändringarna inom ben och ledgångar, beninflammationer, tuberkulösa
benförändringar, svulster och deformiteter inom bensystemet. Hvilken
betydelse röntgenundersökningen i dessa fall skall äga för kirurgen, det
ligger i öppen dag. Den lämnar ofta en inblick i den lefvande organismen,
nästan lika klar, som om det sjuka organet med dissikerknifven
blottlagts för ögat.
Men äfven utanför benkirurgien har röntgenologien eröfrat vida fält.
Inom njurkirurgien är den många gånger en oumbärlig hjälp. Röntgenologen
kan i de flesta fall upplysa om njurarnas läge, storlek och form,
om de innehålla stenbildningar eller tuberkulösa och andra förkalkningar.
Stenbildningar och förkalkningar inom bäckenets organ kan röntgenbilden
likaså afslöja. Undersökning af magsäcken oah tarmkanalen har såväl för
kirurgien som för den invärtes medicinen genom röntgenologiens arbete
vunnit i säkerhet. Den skolade röntgenspecialisten kan med största noggrannhet,
bättre än med någon annan undersökningsmetod, genom röntgenoskopering
bestämma magsäckens läge, storlek, form och rörlighet.
För undersökningen af hjärta och lungor har röntgenologien fått en
mycket stor betydelse. Hjärtats storlek kan icke med någon annan undersökningsmetod
så exakt och objektivt bestämmas. Utbredningen af tuberkulösa
förändringar i lungorna och i körtlarna omkring luftrören kan vid
en skicklig röntgenundersökning med noggrannhet iakttagas likasom många
andra af bröstorganens sjukdomar.
För den anatomiska forskningen har röntgenologien äfven en synnerligen
stor betydelse genom att den gjort det möjligt att på ett helt annat
sätt än förut studera den lefvande människans anatomi, såsom bröst- och
bukorganens läge och rörelser.
Röntgendiagnostiken är dock endast en del — ehuru den viktigaste
— af röntgenologien. Röntgenbehandlingen har för alla tider förvärfvat
sig en framskjuten plats bland de fysikaliska behandlingsmetoderna och
torde otvifvelaktigt vara den mest mångsidiga af de elektroterapeutiska
och phototerapeutiska metoderna. Det skulle föra för långt att här ingå
på en redogörelse för de olika områdena för röntgenbehandlingen. Jag
vill endast påminna om, hurusom röntgenljuset är det suveräna medlet
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
mot en hel grupp af hårsjukdomar, nämligen hårsvamparne, att många
långvariga ekzem, som trotsat all annan behandling, ofta snabbt kunna
bringas till läkning med röntgenbehandling, att hudkräfta så godt som
alltid kan läkas med denna behandling, att äfven enstaka fall af djupa
svulster för tillfället vika för röntgenljuset, ehuru röntgenbehandlingen
för dessa svulster visat sig vida mindre verksam än man hoppats, att
hudtuberkulos och tuberkulösa sår mycket kraftigt bekämpas med röntgenljuset
och tuberkulösa körtlar ofta därmed kunna bringas att förminskas
eller försvinna.
Röntgenologiens kraftiga utveckling har till stor del betingats af instrumentariets
förbättring och specialisering. Lika primitiva som de första
årens röntgenanläggningar voro, lika ofullkomliga voro plåtarna då, från
vår nuvarande synpunkt sedt. Men läkarna såväl som de konstruerande
ingenjörerna lärde sig snart betydelsen och värdet af att tillgodogöra sig
röntgenteknikens alla resurser för att alltmer fullkomna röntgenbilderna,
och det praktiska värdet af röntgenundersökningarnas fitllkomning är så
stort, att de stegrade omkostnaderna icke kunnat afskräcka. Röntgendiagnostiken
står eller faller med tekniken. På så sätt har den enkla röntgenlampan
blifvit fullkomnad med en hel arsenal af hjälpinstrument. De små
röntgenrummen hafva vid de större sjukhusen vuxit ut till hela afdelningar.
Samtidigt med röntgenstrålarnas utvidgade användning och ökade intensitet
genom förbättrade instrumentarier hafva också de faror, som dessa
strålars användande medföra, blifvit allt mera märkbara och framkallat
skyddsanordningar, hvilka utgöra en viktig del af utrustningen för ett
röntgeninstitut.
Genom fysiologiska experiment och klinisk erfarenhet känna vi de
verkningar röntgenstrålarna utöfva på lefvande väfnad. Bäst äro dess verkningar
på människans hud kända. Yi veta att små mängder röntgenljus,
t-_ ex. den ljusmängd, som nu behöfs för att utföra en röntgenundersökning,
icke framkalla några som helst iakttagbara förändringar i huden eller
underliggande väfnad. Men vid ökade strålmängder uppstår först en öfvergående
rodnad och håraftall, vid större doser inflammation i huden och
biåsbildning, vid ännu större blifver verkan fullständig förstöring af huden
med sårbildning. Man har vidare funnit, att vissa sjukliga bildningar,
såsom kräftceller i huden och tuberkulösa infiltrat i eller under huden
äro känsligare än huden själf, samt att graden af de förändringar, som
genom röntgenljuset åstadkommas, är direkt beroende på den absorberade
mängden strålar. På dessa iakttagelser grundar sig röntgenbehandlingen.
Man afser att gifva en ljusmängd, som är tillräckligt stor att förstöra den
sjuka väfnaden utan att skadligt förändra den friska. Detta är röntgen
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
behandlingens ledande princip. Det fordras erfarenhet och teknisk skicklighet
för att kunna genomföra densamma och röntgenbehandlingen fordrar
en grundligt skolad specialist. Men med iakttagande af nu tillgängliga /
mätningsmetoder och under användande af skyddsåtgärder kan nu en specialist
utföra såväl fotografering som röntgenbehandling utan skada för
patienten. Läkaren och personalen är det däremot synnerligen svårt att
skydda. I alla land, där röntgenologien mera intensivt bedrifvits, träffar
man mer eller mindre svårt skadade röntgenologer och några hafva fått
offra sitt lif genom de skador do ådragit sig. Hur är då detta möjligt,
att patienterna kunna skyddas, men läkarna taga skada? Detta beror på
röntgenljusets egendomliga egenskap att hafva en cumulativ verkan, d. v. s.
att, i likhet med flera läkemedel, många små mängder gifna på olika tid
utan större afbrott verka som om en stor mängd (tillnärmelsevis summan
af de små mängderna) skulle gifvits på en gång. Genom att omgifva
röntgenröret med för röntgenljuset svårgenomtränglig skyddsbetäckning
kan man åstadkomma att, utom å det behandlade området, endast ytterst
minimala mängder röntgenljus träffa patienten, hvilka icke under den relativt
korta tid behandlingen sammanlagdt varar (20 min. till några timmar) på
något sätt kunna skada. Läkare och personal däremot, som dagen igenom
vistats i röntgenlaboratoriet, kunna icke undgå, att— visserligen ytterst små
mängder röntgenljus oupphörligen träffa dem. Röntgenstrålarna genomtränga
nämligen, som sagdt, ehuru i mycket ringa mängd, alla de skyddsmedel,
med hvilka man hittills omgifvit röntgenröret. Dessutom alstra de,
hvarhelst de träffa, ett nytt slag af strålning, s. k. sekundärt röntgenljus,
som delvis har röntgenstrålarnas egenskaper, så att man kan anse hela
röntgenrummet genomkorsadt af svaga röntgenstrålar. För att så mycket
som möjligt är skydda patienter och personal är det därför en oafvislig
plikt att iakttaga alla de skyddsåtgärder, som kunna anses verksamma och
praktiskt utförbara.
Dessa åtgärder bestå däri att:
1) röntgenröret utom motsvarande det område som skall belysas, omgifves
med någon form af fodral eller skärm af för röntgenljuset ogenomträngligt
ämne,
2) personalen, då den måste mer utsätta sig för ljuset, förser sig
med skyddsrustning,
3) inom röntgenrummet inredes skyddsrum med blytäckta väggar,
bakom hvilka personalen kan vistas under det att röntgenröret öfvervakas.
Utom de anordningar af lokalen, som betingas af röntgeninstrumentariets
uppställning och användning samt skyddsanordningarnas utförande,
måste man vid uppförandet af ett röntgenlaboratorium särskildt beakta
Bih. till Rilcsd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 94 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
nödvändigheten af en god ventilation samt att lokalen är så fuktfri som
möjligt och att golfvön i laboratorierna beläggas med för elektricitet oledande
ämnen. En särdeles god ventilation är nödvändig, därför att luften
i röntgenrummet fort förändras. Genom »stilla utstrålning» från de ledningar,
som föra den högspända strömmen (40,000 å 100,000 volt) till
röntgenröret, bildas ozon och kväfveoxid och genom de gnistor, som bildas
vid reglering af rören och mätning af strömspänningen (genom gnistmätare)
uppstår kväfveoxid, som i luften uppoxideras till salpetersyrlighet. Dessa
gaser göra i längden luften ohälsosam och äro oangenäma att inandas.
Fukt i röntgenrummen måste på det allra omsorgsfullaste undvikas,
därför att vid fuktig luft urladdningarna från den högspända strömledningen
äro mycket starkare och vid oförsiktighet kunna för personalen
medföra allvarsam risk genom öfverslag af gnistor.
Isolering af golfven är af vikt för att vid handhafvande af såväl den
lågspända som den högspända strömmen minska risken för urladdningar
till kroppen.
Röntgenarbetet vid serafimerlasarettet utföres nu hufvudsakligen i en
hösten 1904 till röntgenlaboratorium inredd sjuksal invid operationssalen
på kirurgiska kliniken. Detta laboratorium, som, då ännu röntgenarbetet
hade ett mindre omfång, väl motsvarade sitt ändamål, är nu alldeles uppfylldt
af röntgenapparater och tjänstgör såväl till mottagningsrum som
väntrum, till behandlings- och fotograferingsrum, förvaringsrum för plåtarkivet
och expeditionsrum. Röntgenarbetet måste utföras samtidigt med
expeditions- och arkivarbetet, hvilket gör ett fullt effektivt skydd af personalen
omöjligt. De i detta laboratorium befintliga apparaterna äro i
allmänhet af utmärkt beskaffenhet, men för flera ändamål skulle ytterligare
apparater behöfva anskaffas, hvilket på grund af utrymmesskäl är en omöjlighet.
Så t. ex. skulle det vara af största vikt, dels för att spara
tid, dels lör att ej i förtid slita ut den befintliga induktionsapparaten att
anskaffa minst ännu en dylik. Om två eller flera patienter samtidigt
kunna behandlas, vinnes nämligen mycket tid för såväl personal som läkare.
Invid professor Henschens laboratorium inrättades år 1903 på den medicinska
kliniken ett litet röntgenlaboratorium, hvilket nu användes hufvudsakligen
för fotografering af poliklinikernas patienter och för behandling
af patienter från medicinska kliniken. Utrymmet är trångt, rummet är
mycket mörkt och induktionsapparaten numera föråldrad. Ett mörkrum
är inbyggdt i laboratoriet.
Röntgenundersökningarnas och röntgenbehandlingens alltjämt ökade
användning vid serafimerlasarettet belyses väl af den statistik, som jag
anhåller att härmed få meddela:
It
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
Röntgenundersökningar:
1903................. |
Kir. laboratoriet inrättadt |
Med. laboratoriet 146 |
Summa 146 |
1904................. |
....... 600 |
600 |
|
1905 |
............... 510 ............. |
....... 396 |
906 |
1906 |
...................... 778 ............. |
....... 769 |
1,547 |
1907 ................. |
...................... 1,653 ............. |
....... 464 |
2,117 |
(1908 till Vio).. |
.....................(1,425)............. |
....... (818) |
(2,243) |
1908 beräkn. |
för helt år 1,900 ............. |
....... 1,090 |
2,990. |
Från år 1905, då båda röntgenlaboratorierna första året voro i tjänst,
och till 1907 hafva således röntgenundersökningarna vid serafimerlasarettet
mer än fördubblats och till i år (omkring 3,000 undersökningar) mer ån
tredubblats. Sedan 1903 ha de mer än 20-dubblats.
Röntgenbehandlingar:
Kir. laboratoriet |
Med. laboratoriet; |
Summa |
|
1905 |
............................................... 696 |
journal |
696 |
1906 |
................................................ 1,133 |
163 |
1,296 |
1907 |
............................................ 2,488 |
193 |
2,681 |
1908 |
(till Vio).............................. (1,827) |
(838) |
(2,665) |
1908 |
beräknadt för helt år...... 2,436 |
1,117 |
3,553. |
Från 1905 till 1907 har sålunda det årliga antalet röntgenbehandlingar
mer än tredubblats och är i år fem gånger större än för tre år
sedan.
På grund af de befintliga lokalernas nuvarande otillräcklighet och på
grund af svårigheten att i dem ordna ett fullt verksamt skydd för personalen
synes det mig vara synnerligen angeläget, att röntgenarbetet snarast
möjligen förlägges till en för ändamålet inredd byggnad med tillräckligt
utrymme.
Vid röntgenologiska studieresor år 1907 och år 1908 i Tyskland, Österrike
och Frankrike har jag besökt och noga studerat ett stort antal röntgeninstitut.
De iakttagelser jag därunder gjort och de erfarenheter jag under
arbetet vid serafimerlasarettet samlat har jag sökt att lägga till grund för
planläggningen af serafimerlasarettets föreslagna nybyggnad. Mitt förslag,
att, redan vid rummens anordning, konsekvent genomföra skydd för läkare
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
och öfrig personal, har jag emellertid icke framlagt efter utländskt mönster,
utan på grund af den säkra öfvertygelsen, att man i detta hänseende ute
lika väl som hemma hittills icke redan vid byggnadens planläggning haft
öppen blick för detta kraf. De talrika mer eller mindre förstörda röntgenmän,
man öfverallt träffar på, utgöra emellertid ett kraftigt bevis
därpå, att allt skydd, som är möjligt, konsekvent bör genomföras.
Det framlagda förslaget söker att till ringast möjliga kostnad tillfredsställa
fordringarna på en fullt modern röntgeninstitution. Därvid har
planen naturligtvis måst utföras med hänsyn till befintliga utrymmes- och
terrängförhållanden samt till sammanbyggandet med den föreslagna operationsafdelningen.
Fn röntgeninstitution med det omfattande arbete, som vid serafimerlasarettet
är nödvändigt, måste ovillkorligen, för att arbetet skall kunna
ledas och öfvervakas som sig bör, hafva arbetslokalerna förlagda i samband
med hvarandra. Då de lokala förhållandena ej tillåta, att röntgeninstitutet
. lägges vid förbindelsegången mellan de båda hufvudklinikerna och
det ej heller på grund åt klimatet är utförbart att, såsom ofta utomlands
sker, förlägga röntgeninstitutet centralt inom lasarettsområdet utan täckta
förbindelser med klinikerna, så är det från röntgenarbetets synpunkt, äfven
frånsedt fördelen att nu förena byggandet af den nya operationssalen med
röntgeninstitutets uppförande, förmånligast att förbinda röntgeninstitutet
direkt med den kirurgiska kliniken och hafva en sluten, ehuru mera långväga
förbindelse med den medicinska kliniken. De kirurgiska fallen äro
nämligen vida oftare än de medicinska af den natur, att de med svårighet tåla
transport. Dessutom är det kirurgiska röntgenmaterialet större än det
medicinska.
Det är emellertid värdefullt att för de fall på den medicinska kliniken,
hvilkas tillstånd icke tillåter att de föras utom dess område, inom
denna klinik äga ett mindre röntgenlaboratorium. För dessa fall torde
tillsvidare, såsom hittills, det nu inom den medicinska kliniken befintliga
lilla röntgenlaboratoriet kunna användas, tills dess lasarettet kan finna tillfälle
att inom den medicinska klinikens område anordna ett mera tidsenligt
utrustadt röntgenrum.
Enligt den föreslagna planen för det nya röntgeninstitutet skall det
rent röntgentekniska arbetet utföras i två större laboratorier, ett i norra
och ett i södra delen af nybyggnaden, af hvilka det ena laboratoriet hufvudsakligen
skall tjänstgöra för undersökningar, det andra för behandlingar.
Mellan dessa båda laboratorier ha tvenne medelstora rum anbragts, af
hvilka det ena skall tjänstgöra såsom lokal för plåtarkivet och för studium
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
af röntgenplåtarna, det andra såsom expeditions- och mottagningsrum. I
samband med de båda röntgenrummen finnas rymliga skyddsrum, som
skola vara fullständigt skilda "från dessa genom blyklädda väggar, försedda
med stora fönster af blyglas, genom hvilka röntgenrummet kan öfverblickas.
Från hvart och ett af skyddsrummen, som hafva egen ventilation och belysning,
leda dörrar såväl till röntgenrummet som till de mellan de båda
röntgenrummen belägna arkiv- och expeditionsrunlmen.
Grupperingen af rummen har alltså utförts så, att från arkiv- och
mottagningsrummen, där allt det arbete utföres, där icke röntgenljuset
användes, finnes direkt tillträde till röntgenlaboratoriernas skyddsrum.
Läkaren, som utför en stor del af sitt arbete i arkivrummet vid granskning
af plåtar och i mottagningsrummet, kan alltså, utan att behöfva utsätta
sig för röntgenljuset, när han önskar från skyddsrummen kontrollera
arbetet i röntgenrummen. Sköterskepersonalen, som i skyddsrummen öfvervakar
patienterna, sedan röntgenröret af läkaren inställts, har genom skyddsrummets
läge invid arkivet läkaren nära till hands.
Utanför mörkrummet, som gjorts ganska rymligt, då ej sällan många
personer där samlas, och med dubbel vask, har anbragts ett särskildt, litet
rum för förstärkning af plåtarna, hvilket på samma gång tjänar såsom
»ljus-sluss» för att läkaren under pågående framkallning skall kunna inträda
i mörkrummet utan att släppa in ljus.
Hallen och korridoren hafva erhållit ett sådant utrymme, att de
kunna användas såsom väntrum för de sängliggande patienterna. Ett litet
vaktrum har inrättats för att gifva en liten tillflyktsort åt sköterskorna
och på samma gång brukas såsom kök vid tillredande af profmåltiderna
vid magundersökningarna. Ett diskrum och, i anslutning därtill, bekvämlighetsinrättningar
för patienter och personal hafva placerats invid förbindningskorridoren
till kirurgiska kliniken.
Med tanke därpå, att de allt mer specialiserade instrumenten för olika
röntgenundersökningar kräfva mycket utrymme och i förhoppning att inom
serafimerlasarettet småningom i samband med röntgeninstitutet kunna införa
äfven andra former af elektroterapi och ljusbehandling, som pa många
ställen utomlands med fördel användas, men ännu icke vid vårt. sjukhus
blifvit införda, har, utom de båda röntgenlaboratorierna, ett tredje större
rum upptagits i planen, hvilket äfven erhållit en sådan belysning, att det
kan fördelaktigt användas till fotograferingsrum. Genom ingång från norra
sidan är institutet tillgängligt för de patienter, som komma från poliklinikerna,
och de af medicinska klinikens patienter, som vistas uppe och
kunna passera öfver gården. Genom förbindelsen med kirurgiska klinikens
undre våning är institutet tillgängligt för hela kirurgiska klinikens pa
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
tienter och, via den korridor, som förbinder de båda klinikerna, äfven för
den medicinska klinikens klientel. Genom ingången på södra sidan finnes
tillträde för de från staden kommande patienterna, som passera portvakten
vid lasarettets västra ingfåno-,
T\ O O
De apparater som nu finnas i den kirurgiska klinikens röntgenlaboratorium,
hvilka till större delen af en för institutet varmt intresserad
privatperson blifvit skänkta till detsamma, det öfriga genom lasarettets
medel anskaffats, skulle naturligtvis utgöra en del af det nya institutets
utrustning; men för att blifva till full nytta måste en nybyggnad för
röntgenafdelningen förses med en ganska riklig ny materiel.
En apparat för snabbfotografering, framför allt för undersökning af
bukorganens och hjärtats sjukdomar.
En apparat särskildt afsedd för behandling, för att skona de dyrare
och ömtåligare för röntgenundersökning afsedda apparaterna.
Ett bord för genomlysning af svaga patienter, för hvilka genomlysning
i stående ställning ofta är alltför ansträngande.
En serie mätningsinstrument för att exakt bestämma den använda
sekundärströmmen och röntgenljusets intensitet.
Anordningar för röntgenfotografering på längre afstånd, framför allt
för att exakt bestämma storleken af hjärta och magsäck.
Ett nytt undersökningsbord.
Kompressionsblåndare af olika form och storlek för undersökning af
olika kroppsdelar.
Anordningar för att med gas reglera röntgenstrålarnas genomträng’-nmgsförmaga.
Takledningar och växlingsapparat för sekundärström.
En framkallningsapparat för röntgenplåtar, hvilken sparar mycket arbete.
Instrument för framställande och studium af stereoskopiska röntgenbilder,
hvilka för studiet af benbrott äro af mycken vikt.
Kostnaderna för denna nyanskaffning af instrument belöper sig till
omkring 10,000 kronor.
Förslaget till nybyggnad för serafimerlasarettets röntgeninstitut har
framkommit på grund af tvingande skäl: det trånga utrymmet och nödvändigheten
af ökadt skydd åt personalen. Men vid nybyggnadens planläggande
har jag ansett riktigt att föreslå lokaler, som icke blott rymma
det nuvarande instrumentariet, utan lämna plats för den röntgenutredning,
som kräfves af ett modernt röntgeninstitut vid Sveriges förnämsta kliniska
sjukhus.
Ett röntgeninstitut vid serafiinerlasarettet bör kunna erbjuda alla de
tekniska resurserna för en röntgenundersökning; det synes mig ock böra vara
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
så rustadt, att det kan utgöra ett utbildningscentrum för landets läkare
och bidraga till den medicinska röntgenologiens utveckling.*
I anslutning till doktor Forssells yttrande påpekar direktionen, att
enligt de uppgjorda ritningarna röntgeninstitutets lokaler skulle stå
i öppen förbindelse med den kirurgiska klinikbyggnaden. Patienter
skulle alltså, eventuellt i säng och med tillhjälp af hissarna, från alla
delar af sjukhuset kunna transporteras till röntgeninstitutet utan att
passera fria luften. För vissa fall af invärtes sjukdomar hade det
ansetts, att transporten af patienterna skulle blifva för lång, och skulle
därför det utrymme inom sjukhusets kliniska laboratorium, hvilket hittills
användts för röntgenundersökningar, bibehållas för sitt gamla ändamål.
Den nya så kallade fulgurationsbehandlingen mot kräfta, hvarmed nu försök
allmänt gjordes, kräfde för sitt utförande en lokal, belägen så nära
som möjligt intill operationssal. Behandlingen inleddes nämligen med bortskärande
af det sjuka partiet och det öppna såret bestrålades omedelbart därefter
med gnistor från högfrekvent och högspänd ström. Man hade därför
i ett rum inom den nya operationsafdelningen ämnat uppställa den för
fulgurationen erforderliga apparelj en. Röntgenafdelningen vore i öfrigt
afsedd att i begränsad utsträckning kunna betjäna äfven utom sjukhuset
boende patienter, genom hvilkas vårdafgifter de dryga drift- och underhållskostnaderna
kunde för sjukhuset väsentligen nedbringas.
Beträffande den nya operationsafdelningen har lasarettsdirektionen anfört
följande.
Den nuvarande kirurgiska operationsafdelningen, som vore gemensam
för båda de kirurgiska klinikerna, hade efter hand visat sig alldeles för
trång för den ständigt växande verksamheten. Följande siffror talade i
detta hänseende ett tydligt språk. De här afsedda operationerna vore alla
utförda på å sjukhuset intagna patienter.
År. |
Antal operationer. |
År. |
Antal operationer. |
1895.................. |
......... 923 |
1902. |
.........................1,007 |
1896.................. |
.........1,219 |
1903. |
..........................1,342 |
1897................. |
.........1,209 |
1904. |
..........................1,532 |
1898.................. |
.........1,392 |
1905. |
..........................1,563 |
1899.................. |
.........1,187 |
1906. |
..........................1,612 |
1900.................. |
.........1,306 |
1907 |
.........................1,693 |
1901.................. |
.........1,079 |
||
Det vore dock |
nödvändigt, för att |
rätt |
bedöma denna arbetsöknings |
innebörd, att |
taga hänsyn också |
till |
den kvalitativa ändring i den |
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
operativa verksamheten, som under dessa år, här liksom annorstädes, inträdt.
Antalet stora och tidsödande operationer hade alltjämt ökats och de smärre
hade i allt större utsträckning hänvisats till polikliniken och ambulant
efterskötsel. För att nämna blott ett belysande exempel kunde framhållas,
att blindtarmsoperationen vid tiden för denna operationsafdelnings inrättande
varit ytterst sällsynt. Nu gjordes där årligen öfver 150 sådana
operationer.
Hvad som särskildt försvårade arbetet vore att utrymmet och anordningen
ej medgåfve ett samtidigt utförande af två större operationer. Det
funnes visserligen två operationssalar, men den större af dessa vore tillika
af sedd till föreläsningssal. Under pågående klinik kunde operation ej ske
i den närliggande mindre salen utan att undervisningen i den större* stördes,
och det mellanliggande tvättrummet vore dessutom för litet att rymma
personalen för två större operationer under de långvariga förberedelserna.
De båda afdelningarna hade därför måst fördela tiden sinsemellan i den
mån detta vore förenligt med en verksamhet, så oberäknelig till tid och
omfång, som den operativa vid en kirurgisk klinik på 140 sängar, där
svåra olyckshändelser och akuta sjukdomsfall, kräfvande ofördröjlig operation,
infördes så godt som hvarje dag och alla tider på dygnet. Följden
af denna fördelning åter hade blifvit, att sköterskepersonalen, som vore
gemensam för båda afdelningarna, tidvis på ett allt mera olidligt sätt öfveransträngdes.
Det vore ingalunda ovanligt, att arbetet här fortginge oafbrutet
från klockan 8 förmiddagen till klockan 6 å 7 eftermiddagen och
att sköterskorna då efter en kort middagsrast åter trädde i verksamhet till
klockan 10 å 12 på kvällen, för att sedan efter kort sömn åter väckas en
eller flera gånger på natten. Direktionen hade visserligen genom att öka
sjukvårdspersonalens antal sökt lätta deras arbetsbörda, men arbetets intensitet
och bristen på bostäder hade dock beredt oöfverstigliga hinder för
tillräckligt verksamma åtgärder.
Det vore emellertid ej blott i detta hänseende, som arbetsförhållandena
blifvit allt mera outhärdliga. Äfven för läkarpersonalen förlängdes och
förskötes oupphörligt operationsarbetet genom oförutsedda hinder och väntan,
och detta återverkade till oregelmässighet och brådska i det öfriga
arbetet inom klinikerna, såsom sjukronderna, laboratoriearbetet, journalskrifningen
m. m. En stor olägenhet af detta forcerade och oregelbundna
sjukvårdsarbete vore ock, att de unga skickliga läkare, som vunnit anställning
vid klinikerna såsom underläkare, ofta endast med offrande af nattimmarna
kunde idka bokliga studier eller syssla med vetenskapliga undersökningar,
så viktiga för deras egen utbildning och för hela klinikens uppgift
och blomstring.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
För att råda bot för alla dessa allvarliga olägenheter af en alltför
trång operationsafdning, gemensam för båda de kirurgiska klinikerna, hade
direktionen ej ansett någon mindre åtgärd tillfyllestgörande än inrättandet
af ännu en väl ordnad operationsafdelning, så att båda klinikernas arbete
kunde samtidigt fortgå utan att de hindrade hvarandra. Storleken af en
sådan utvidgning hade man dock, på sätt framginge af arkitekten Petersons
ritningar, sökt inskränka genom att ställa de båda lokalerna i möjligast
nära samband med hvarandra. Så kunde den befintliga steriliseringsoch
förrådslokalen blifva för båda afdelningarna gemensam. Likaså behöfde
den nya afdelningan ej innehålla någon föreläsningssal, om nämligen arbetet
ordnades så, att alltid den lärare, som hade föreläsningsskyldighet, arbetade
inom den äldre operationsafdelningen.
En gifven förutsättning för att arbetet skulle kunna på detta sätt
bedrifvas inom två lokaler i stället för en blefve naturligtvis, att operations»ersonalen
något ökades. Inom tillbygget måste alltså beredas en del
bostäder för läkare, sköterskor och undersköterskor. Detta oeftergifliga
önskemål kunde vinnas genom anordning af några rum i vindsvåningen.
Rörande slutligen tvättinrättningen, som enligt lämnad uppgift för
närvarande är inrymd i nedre våningen af det norr om den kirurgiska
klinikbyggnaden belägna s. k. ekonomihuset, innehållande i öfrigt ångpannerum,
badlokaler m. m., har lasarettsdirektionen anfört, att ett absolut
hinder för hvarje ökning af sjukhusets patient- och personalantal mötte i
det bristfälliga skick, hvari sjukhusets tvättanstalt befunne sig. Från början
alltför trångt tilltagen, hade denna afdelning under ständigt växande
kraf nu råkat i ett sådant skick, att den endast tack vare sin förträffliga
föreståndarinnas outtröttliga energi och själfuppoffring kunnat nöjaktigt fylla
sin uppgift. Dess föråldrade inredning, bristfälliga och numera otidsenliga
maskiner samt dess mörka, fuktiga och instängda läge hade gjort arbetet
därinom allt tyngre. Det hade på senare tid varit ytterligt svårt att skaffa
och kvarhålla duglig tvättpersonal. För att om möjligt undanröja det hinder,
som sålunda stode i vägen för den genom inrättande vid lasarettet af en öron-,
näs- och halsklinik ifrågaställda ökningen af patientantalet, hade direktionen
hösten 1907 gjort framställning till Stockholms stads hälsovårdsnämnd om
och på hvilka villkor serafimerlasarettet skulle kunna fa åtminstone en del
af sin tvätt verkstäld inom en för stadens alla sjukhus gemensam tvättinrättning,
som enligt förljudande dä varit under förberedelse. Förhoppningen
om att på denna väg få frågan ordnad hade dock snart fallit med
strandandet af hela planen om den stora tvättinrättningen. Fn beräkning
af kostnaderna för sjukhustvättens hela eller partiella utförande å en all
Bih
tiU. Rikad. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 94 Haft. 3
18
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 133.
män tvättinrättning hade blifvit alldeles afskräckande genom sin dyrhet,
hvarjämte en kort tids erfarenhet om en dylik anordning tillfyllest visat,
huru illa tvättkläderna där medfores genom starka blekningsmedel etc.
Direktionen måste alltså i en grundlig reparation och tillbyggnad, eventuellt
nybyggnad af sjukhusets egen tvättafdelning se en oundgänglig förutsättning
för en ökning af sängantalet. Direktionen hade då uppdragit åt
sakkunnig person, ingenjör Andersson, att uppgöra förslag till utvidgning
af lasarettetts tvättinrättning. Sedan emellertid Andersson i ett vid direktionens
skrifvelse fogadt »förslag till maskintvättinrättning för serafimerlasarettet»
förklarat den befintliga tvättinrättningens lokaler vara »olämpliga
för nuvarande krafven och ej kunna på något tillfredsställande sätt utvidgas
för de ökade behofven», återstode enligt direktionens uppfattning ingen
annan utväg än att låta uppföra en nybyggnad för tvättanläggningen. Denna
måste af lätt insedda skäl ligga möjligast nära till maskinhuset, det vill
säga på bakgården mellan den medicinska klinikens byggnad och Klara
sjö. Bakgårdens utrymme blefve visserligen därigenom starkt taget i
anspråk, men den nya byggnaden finge dock mot söder och öster ett
vida friare läge och rikligare ljus och lufttillträde än den gamla. Man
hade ock sörjt för dagerns tillträde genom stora fönsteröppningar. En stor
olägenhet med byggnadens nödtvungna läge på denna del af tomten vore
onekligen den dåliga grunden, som kräfde pålning i stor utsträckning.
Grundläggningskostnaderna ensamma hade därför också sprungit upp till
i rundt tal 22,000 kronor. Man ägde dock med det omsorgsfulla arbete,
som här vore afsedt, trygghet mot ett upprepande af det, som understundom
händt i den nuvarande tvättinrättningen, eller att mälarvattnet vid
högt vattenstånd stigit upp till flera centimeters höjd i arbetslokalerna.
Genom uppförandet af en ny byggnad kunde det blifva möjligt att ordna
de skilda rummen och bestämma deras storlek fullt planmässigt efter arbetets
fordringar. De ytterligt primitiva sorterings- och förrådsrummen
hade, enligt hvad Andei’ssons förslag tillhörande ritningar utvisade, ersatts
af välbelägna och väl inredda lokaler. Äfven utlämningen af de rena kläderna
kunde ske på ett tillfredsställande sätt och genom tvättinrättningens
bekväma kommunikation med sammanbindningsgången mellan sjukhusets
skilda afdelningar vore väl sörj dt för transport af kläderna med rullvagnar
till och från alla delar af sjukhuset utan behof af bärning såsom nu. Den
maskinella inredningen vore vald med iakttagande af hvad senare tids erfarenhet
visat vara godt och ändamålsenligt. Endast de fullgoda maskinerna
från den gamla tvättinrättningen skulle öfverfiyttas, resten försäljas där
så ske kunde. Den nya tvättanläggningen vore beräknad för 750 kilogram
tvätt per dag, motsvarande behofvet för minst 700 personer. För närva
-
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
rande uppginge dagstvätten till mellan 450 och 500 kilo eller behofvet
för 500 personer. Den lokal inom det gamla ekonomihuset, som genom
tvättafdelningens flyttning blefve ledig, skulle kunna lämpligen användas
dels till arbetslokaler för tapetserare och målai’e, dels till förråd.
Öfver direktionens framställning i berörda tre hänseenden har kanslern
för rikets universitet, efter hörande af lärarkollegiet vid karolinska medikokirurgiska
institutet, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
Lärarkollegiet har i sitt yttrande åberopat innehållet af en i afskrift
bifogad, af kollegiet den 8 oktober 1908 till kanslern aflåten skrifvelse,
däri anfördes, hurusom kollegiet med anledning af en från oto-rhinolaryngologiska
sällskapet i Stockholm inkommen framställning hos lasarettsdirektionen
i maj 1907 gjort den af direktionen omförmålda anhållan
om anordnande vid serafimerlasarettet af en oto-rhino-laryngologisk klinik
med omkring 20 sängar. Med anledning häraf hade kollegiet från direktionen
erhållit meddelande om den direktionens underdåniga framställning,
hvarför jag nyss redogjort och som afsåge, bland annat, att för en dylik
klinik skulle erhållas dels inom de lokaler, som nu disponerades af den
kirurgiska klinikens så kallade infektionsafdelning plats för 10 manliga
och 8—10 kvinnliga patienter jämte erforderliga ruin för personal och
förråd samt operations-, steriliserings- och mörkrum dels ock i vindsvåningen
till det nya operations- och röntgenbygget rum för en underläkare.
Såsom af direktionen framhållits skulle den på nämnda sätt vunna
nya sjukafdelningen tillfredsställa endast mycket blygsamma fordringar,
men då behofvet af en förstärkning af undervisningen inom de ifrågavarande,
för läkarutbildningen viktiga och i rask utveckling stadda vetenskapsgrenarna
vore i hög grad trängande och upprättandet af en särskild
klinik för dessa vetenskapsgrenar härutinnan vore af synnerlig stor betydelse,
ansåge sig kollegiet böra hos kanslern hemställa, att kanslern
måtte hos Eders Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten af att en klinik
för öron-, näs- och svalgsjukdomar måtte så snart som möjligt varda inrättad
vid serafimerlasarettet.
Vid lärarkollegiets yttrande hafva vidare fogats omförmälda sällskaps
berörda framställning till kollegiet samt yttranden, som med anledning af
denna framställning afgifvits till kollegiet af professor »T. Berg, e. o. professorn
J. Åkerman och läraren i otiatri, rhinologi och laryngoskopi
E. Stangenberg.
Oto-rhino-laryngologiska sällskapets framställning, som är dagtecknad
i mars 1907, utmynnar i förslag, att kollegiet i anslutning till det då hos
20
Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 133.
liders Kungl. Maj:t hvilande förslaget till ordnande af undervisning och
tjänstgöring vid de medicinska klinikerna i Stockholm måtte vidtaga sådana
åtgärder, att undervisningen i oto-rhino-laryngologi måtte kunna ordnas
på ett ur vissa i framställningen angifna synpunkter tillfredsställande sätt.
Berg, Åkerman och Stangenberg uttala sig bland annat för att kollegiet
måtte hos serafimerlasarettets direktion göra framställning därom att
e„n klinikafdelning för nu ifrågavarande disciplin måtte inrättas vid lasarettet.
Åkerman och Stangenberg anföra därvid, hurusom det kanske endast
behöfde påpekas, att en sjukhusaf delning vore nödvändig för att fullt
utnyttja de möjligheter till undervisning, som rymdes inom ett praktiskt
medicinskt ämne. De lokala och ekonomiska svårigheter, med hvilka serafimerlasarettet
haft och delvis ännu hade att kämpa, hade hittills icke medgifvit
anordnandet af en särskild sjukhusaf delning därstädes för ifrågavarande
specialgren. Emellertid hade under årens lopp en hel del patienter
tillhörande detta fack intagits å serafimerlasarettets kirurgiska afdelningar,
där de vårdats af läraren i oto-rhino-laryngologi. Ehuru detta
endast varit möjligt vid trängande behof och då det mycket hårdt anlitade
utrymmet möjliggjort sådant, torde det såsom nödfallsåtgärd ha varit till
någon hjälp för sjukvård men mindre för undervisningen. Likväl vore
det uppenbart att ingendera parten, hvarken de sjuka, lasarettet, kirurgerna
eller otiatrikern i längden kunde vara tillfredställd med dylika tillfälliga
och provisoriska anstalter. Af allt detta syntes följa, att det för
den framtida undervisningen i meranämnda specialgren vore af stor betydelse,
om den förutom tillgång till en poliklinik jämväl kunde disponera
öfver en sjukhusaf delning. Rörande storleken af en sådan, kostnader för
densamma o. s. v. - torde det vara för tidigt att orda; endast så mycket
torde behöfva antydas som att den kräfde 16 — 20 sängplatser. Då polikliniken
funnes på serafimerlasarettet vore det ur alla synpunkter fördelaktigast
om sjukafdelningen kunde beredas plats därsammastädes. Att
söka erhålla en afdelning på något annat sjukhus för att där meddela
undervisning i otriatri, rhinologi och larjngologi syntes mindre tilltalande,
men torde likväl böra tagas i öfvervägande af kollegiet. Att förhyra
en särskild lokal för ändamålet blefve både dyrt och dåligt, hvarför
sådant endast såsom en sista möjlighet borde beaktas.
Universitetskanslern har i sitt utlåtande, dagtecknadt. den 12 november
1908, framhållit angelägenheten däraf, att en klinik för öron-, näs- och
svalgsjukdomar måtte varda så snart som möjligt inrättad vid seralimerlasarettet,
och har kanslern på grund af hvad lärarkollegiet anfört i sin skrifvelse
den 8 oktober 1908 tillstyrkt bifall till lasarettsdirektionens framställning.
21
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
På grund af nådig remiss afgaf öfverintendentsämbetet underdånigt
utlåtande i ärendet den 1 december 1908 och anförde därvid följande.
Emot detalj anordningen vid den nya flygelbyggnaden utefter Handtverkargatan
torde icke vara något annat att erinra, än att man skulle
kunna väsentligt förbättra belysningen i'' den alltför mörka midtkorridoren
i bottenvåningen genom att förflytta gårdsingången till sammanbindningsgången
mellan den gamla byggnaden och den nu föreslagna tillbyggnaden
samt i ändan på korridoren insätta ett fönster i stället för porten.
Hvad vidare anginge kostnadsberäkningarna, för sagda. byggnad så
vore däremot icke något att invända, lika litet som mot detalj anordningen
och kostnadsberäkningarna beträffande den nya tvättinrättningen.
Däremot kunde ämbetet icke lämna utan anmärkning det sätt, på
hvilket båda de ifrågavarande nybyggnaderna blifvit placerade i förhållande
till redan befintliga byggnader vid lasarettet.
Vidkommande då först byggnaden för röntgeninstitutet och den nya
operationsafdelningen skulle densamma, förlagd så som nu föreslagits,
komma att på ett särdeles iögonfallande sått störa den monumentala
karaktär, som den gamla kirurgiska hufvudbyggnaden nu företedde, samt
mellan sig och denna hufvudbyggnad bilda en trång gård, föga. solbelyst,
då den vore öppen allenast mot norr. Enligt ämbetets mening borde
denna byggnadsfråga kunna lösas fullt tillfredsställande äfven med hänsyn
till de estetiska kraf, som den gamla förnäma hufvudbyggnaden torde få
anses kräfva.
Jämväl i fråga om den nya tvättinrättningen funne ämbetet sig —
under framhållande af de synnerligen olämpliga gårdsprång, som bildades
genom byggnadens placering enligt det framlagda förslaget böra hemställa,
att de behöfliga tvättlokalerna måtte, äfven med uppoffrande, om
så skulle blifva följden, af den icke alldeles nödvändiga täckta samrnanbindningsgången,
förläggas på ett mera hygieniskt riktigt sått.
Med anledning af hvad öfverintendentsämbetet sålunda anfört infordrades
underdånigt utlåtande af lasarettsdirektionen. Detta utlåtande, dagtecknadt
den 1(1 december 1908, innehåller följande.
Direktionen ville till en början framhålla, hurusom vid uppgörande af
framlagda förslag och ritningar (let framför allt varit direktionen angeläget,
ej mindre att de ifrågasatta byggnaderna med däri inrymda lokaler blefve
förlagda på det för arbetet inom lasarettet ändamålsenligaste sätt, än
äfven att byggnadernas inredning, särskildt i afseende a. rummens belägenhet,
blefve så praktiskt ordnad som möjligt. Af förstnämnda skål
hade den till röntgeninstitut och utvidgning af operationsafdelningen af
-
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
sedda byggnad ej — såsom måhända bäst skulle öfverensstämt med de
estetiska krafven — kunnat tänkas förlagd fristående från öfriga byggnader.
Det läge i sakens natur, att ett samband mellan de särskilda
operationsafdelningarna måste anses önskvärdt och genom en sådan anordning
kunde äfven, såsom i detta fall förutsatts, vissa lokaler blifva gemensamma
för de båda afdelningarna. Nödvändigheten af en lätt förbindelse
mellan operationsafdelningarna och röntgeninstitutet hade redan
förut blifvit af direktionen framhållen.
För att om möjligt, med bibehållande af sambandet mellan nybyggnaden
och den kirurgiska hufvudbyggnaden, råtta af öfverintendentsämbetet
anmärkta brister hade direktionen anmodat arkitekten Peterson att söka
å nämnda ritningar vidtaga de ändringar i den af öfverintendentsämbetet
angifna riktning, som med hänsyn till de lokala förhållandena läte sig göra.
Med anledning häraf hade arkitekten Peterson föreslagit de ändringar i de
ursprungliga ritningarna, som funnes angifna å samma ritningar påsatt
kalkérlärft. Enligt detta förslag, hvilket icke komme att inverka på den
för byggnadens uppförande beräknade kostnad, skulle byggnaden kunna
förläggas med sin längdaxel parallell med Handtverkargatan, utan att den
gamla porten mot nämnda gata behöfde rifvas. Endast den västra sidobyggnaden
måste borttagas, hvaremot pumphuset på östra sidan om porten
kunde kvarstå. Genom en sådan förläggning af byggnaden blefve densamma
— från lasarettets gård sedt — mindre skymmande för den kirurgiska
klinikbyggnaden. Berörda förändring i byggnadens förläggning komme
emellertid att medföra, att röntgenrummen, som i det ursprungliga förslaget
varit förlagda mot öster, norr och söder, enligt det nya alternativet
skulle förläggas mot söder, öster och väster; att sammanbindningsgången
mellan kirurgiska klinikbyggnaden och den nya byggnaden måste flyttas
längre åt norr, hvarigenom ett sköterskerum komme att minskas till hälften
i såväl bottenvåningen som i våningen en trappa upp; att ett sköterskerum
i hvarje våning af nybyggnaden försvunne, hvaremot ett mindre
sådant i klinikbyggnadens båda våningar erhölles i stället; att rummen för
personalen i våningen en trappa upp i den nya byggnaden blefve mindre;
samt att tillträdet till desamma ej kunde beredas direkt från trappan utan
öfver byggnadens hufvudkorridor.
Beträffande det sålunda framlagda ändringsförslaget ville direktionen
för egen del anföra, att — äfven om därigenom de af öfverintendentsämbetet
åberopade estetiska krafven på den nya byggnadens belägenhet i
förhållande till den kirurgiska klinikbyggnaden blefve i någon mån bättre
tillgodosedda — direktionen likväl af skäl, bland andra, att storleken af
de för personalen afsedda rum genom det nya förslaget komme att redu
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
ceras, hölle före, att, från praktisk synpunkt sedt, det nya förslaget icke
innebure någon förbättring. Frågan om byggnadens förläggande i ena
eller andra läget torde emellertid, om det äskade anslaget beviljades, därefter
kunna blifva föremål för närmare undersökning.
Med anledning af hvad öfverintendentsämbetet anfört rörande förläggningen
af den nya byggnaden för lasarettets tvättinrättning ville direktionen
anföra, att direktionen, efter samråd med arkitekten Peterson, icke
såge sig i stånd att föreslå någon ändring i denna byggnads läge. Grunden
å den" del af lasarettets tomt, där byggnaden skuile uppföras, vore nämligen
sådan, att ett förskjutande af byggnaden längre mot norr — den
enda möjligheten att få den af öfverintendentsämbetet anmärkta bristen
af hjälpt — skulle medföra ännu högre grundläggningskostnader än de beräknade,
hvarjämte genom uppoffring af sammanbindningsgången kommunikationen
mellan byggnaden och öfriga institutioner skulle afsevärdt försvåras.
I öfrigt och för att åtminstone i någon mån förringa betydelsen
af den framställda anmärkningen ville direktionen påpeka, att sammanbindningsgången
mellan den medicinska och den kirurgiska hufvudbyggnaden,
hvilken gång komme att åt söder begränsa de gårdsprång, som
genom nybyggnaden skulle uppstå, icke hade mer än en vånings höjd och
tak med låg resning.
Härefter hördes medicinalstyrelsen, som i underdånigt utlåtande den
15 januari 1909 anförde, hurusom på grund däraf att serafimerlasarettets
byggnader vore förlagda inom stadens mera centrala område på en jämförelsevis
liten och delvis för bebyggande olämplig tomt, svårigheter måste
förr eller senare uppstå att erhålla utrymme för alla de lokaler, hvilka
ovillkorligen erfordrades vid en så stor och omfattande sjukvårdsanstalt.
Det torde också knappast vara möjligt att å den nuvarande sjukhustomten
finna lediga byggnadsplatser för de nu föreslagna nybyggnaderna, som fullt
motsvarade på samma gång hygienens och estetikens kraf. Af de alternativa
förslagen till placering af byggnaden för röntgeninstitut och operationsafdelning
syntes det dock medicinalstyrelsen som om det senast utarbetade,
å kalkérlärft angifna ur flera synpunkter vore att föredraga framför det
ursprungliga förslaget. Den af öfverintendentsämbetet klandrade trånga
gården mellan nybyggnaden och gamla sjukhuset blefve enligt detta förslag
väsentligt minskad på längden, och den delvis skumma midtelkorridoren
i det äldre förslaget hade i det nya undvikits. A andra sidan
syntes icke de af direktionen framställda anmärkningarna mot detta senare
förslag vara af den betydelse, att de borde stå hindrande i vägen för den
ifrågasatta ändringen. Beträffande läget för den nya tvättinrättningen
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
måste detsamma tvifvelsutan betecknas såsom rätt olämpligt ur sjukhushygienens
synpunkt, då afståndet mellan nybyggnaden och de förutvarande
byggnaderna endast utgjorde 3 respektive 6 meter och, såsom öfverintendentsämbetet
anmärkt, en del gårdsprång härigenom bildades, som, om
möjligt, borde undvikas. Huruvida detta utan alltför stora kostnader skulle
kunna åstadkommas genom byggnadens förskjutande mot norr, vore medicinalstyrelsen
ej i tillfälle att bedöma, då någon beräkning rörande den
ökade grundläggningskostnaden i detta fall icke bifogats, men sedd enbart
ur hygieniskt synpunkt vore dock en dylik ändring otvifvelaktigt att förorda.
Slutligen anbefalldes öfverintendentsämbetet genom nådig remiss att
ånyo afgifva underdånigt utlåtande i ärendet. I detta utlåtande, dagtecknadt
den 16 februari 1909, har ämbetet anfört följande.
Med den planform, som enligt det omarbetade förslaget vore afsedd
att förlänas åt nybyggnaden för röntgeninstitutet m. rn., hade vunnits dels
att byggnaden komme att i afsevärdt mindre grad skymma lasarettets
kirurgiska hufvudbyggnad, dels att gårdsprånget mellan nämnda båda
byggnader i betydande mån förkortats, dels ock att belysningen af nybyggnadens
korridorer väsentligt förbättrats. Då genom de vidtagna förändringarna
de af ämbetet i förevarande afseende anmärkta brister beträffande
nu ifrågavarande byggnad i hufvudsak aflägsnats och då ämbetet, lika
med medicinalstyrelsen, ansåge de af lasarettets direktion påpekade smärre
olägenheter, som skulle hafva uppkommit genom de skedda ändringarna,
vara af ringa betydelse, funne ämbetet sig för sin del böra tillstyrka godkännande
af de sist upprättade ritningarna till nu omhandlade byggnad,
dock att blifvande fasadritningar och skärningar torde böra, före arbetets
verkställande, blifva föremål för nådigt bedömande samt att, då den ena
paviljongen, tillhörande den gamla portalen vid lasarettet åt Handtverkargatan,
måste vid följandet af det senaste ritningsförslaget rifvas, densammas
yttermur mot nyssnämnda gata borde för att så mycket som möjligt af
den för sin tid karaktäristiska portbyggnaden måtte bevaras, få kvarstå
såsom ingående i staketet kring lasarettstomten.
Hvad därefter vidkomme tvätthusbyggnaden och de mot densamma af
ämbetet, förnämligast af hygieniska skäl, framställda erinringar, så måste
ämbetet fortfarande vidhålla — och däri hade ämbetet fått stöd af medicinalstyrelsen
— att dess föreslagna läge icke borde godkännas, hvadan
ämbetet såge sig nödsakadt att, alltjämt företrädesvis ur hygienisk synpunkt,
för sin del påyrka, att byggnaden, oaktadt den något ökade kostnaden
— som emellertid icke vore af vederbörande till siffran uppgifven
— blefve förflyttad längre mot norr antingen — på sätt å ett vederbörande
25
Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 133.
situationsplan vidfästadt tilläggsblad närmare utvisades — med bibehållande
af sin nuvarande planform — a, b, c och d — eller hellre med sin längdaxel
i norr och söder såsom figuren e, f, g och h angåfve. Härvid syntes
vara att beakta, att de på grund af den utaf ämbetet påyrkade förflyttningen
höjda omkostnaderna för ökad längd af grundpålar, flyttning af nu
befintlig afloppsledning med samlingsbrunn, sammanbindningsgångens förlängning
m. m. torde få anses kunna till fullo uppvägas af den minskning
i kostnader, som det af ämbetet förordade förslaget till röntgeninstitut
m. m. medförde, då, jämlikt detta förslag, sagda byggnad blefve till sin
volym väsentligt mindre än ursprungligen afsetts.
Lasarettsdirektionen, som satts i tillfälle taga del af medicinalstyrelsens
yttrande och öfverintendentsämbetets senast afgifna utlåtande, har i en
underdånig skrifvelse den 1 mars 1909 bemött de anmärkningar, som
framställts mot den framlagda planen för den nya tvättinrättningen.
Direktionen anför därvid följande.
Direktionen kunde visserligen icke förneka, att de gårdsprång, som
vid bifall till direktionens förslag komme att uppstå mellan den nya byggnaden
för tvättinrättningen samt de medicinska och kirurgiska klinikbyggnaderna,
från hygienisk synpunkt icke vore tillfredsställande. Vid förslagets
upprättande hade direktionen emellertid sökt tillse, att den nya byggnaden
i möjligast minsta mån skulle inskränka på förutvarande lägenheters behof
af ljus och luft, på samma gång enahanda förmån skulle i så stor utsträckning
som möjligt tillförsäkras den nya byggnaden. Till följd af tomtens
belägenhet och bristande utrymme hade detta ej kunnat ske utan svårighet.
De kringliggande byggnader, som direktionen därvid haft att tillgodose,
vore dels den medicinska och den kirurgiska kliniken dels ock den gamla
ekonomibyggnaden. Hvad anginge de förra, vore förhållandet sådant, att
placerandet af den nya tvättinrättningen på det ena eller andra sättet ej
nämnvärdt inverkade på något enda sjukrum. Beträffande däremot den
gamla ekonomibyggnaden, torde det vara alldeles klart, att med hvarje
flyttning mot norr af den nya byggnaden ljus och luft i motsvarande utsträckning
beröfvades ekonomibyggnadens mot öster vettande sida. Detta
syntes direktionen ej kunna vara likgiltigt, då de i denna byggnads bottenvåning
belägna, nu för tvätten använda utrymmen vore afsedda att efter
den nya byggnadens uppförande upplåtas till arbetslokaler. Tänkte man
så på ljus- och lufttillträde till den nya byggnaden, kunde det visserligen
icke förnekas, att belysningen af dess på nedre botten belägna, mot söder
liggande rum blefve sämre, ju närmare byggnaden förlädes till den nu
befintliga sammanbindningsgången, men det vore att märka, att dessa rum
Bih. till lliked. Prot. 1309. 1 Sami. 1 Afd. 94 Haft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
vore afsedda till förrådsrum för linne och således ej i behof af starkare
belysning. För byggnadens belysning i öfrigt syntes åter det af direktionen
föreslagna läget vara bättre än det af ämbetet förordade. Ju närmare
byggnaden lades till ljusporten mellan de båda klinikbyggnaderna, desto
mera södersol erhölle den nämligen för sina arbetslokaler en trappa upp
och ju längre den kom från tomtens norra gräns, desto mindre skymmande
blefve den brandmur, som å den angränsande Bolinderska tomten reste
sig till ungefär samma höjd som den nya byggnaden skulle erhålla. Förlädes
denna byggnad med sin längdaxel i norr och söder, förlorades den
breda fasaden mot bästa ljuskällan och ena långsidan finge* i stället för
eljest en kortsida, vidkännas olägenheten af ekonomibyggnadens närhet.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts, syntes det direktionen uppenbart,
att de hygieniska fördelarna af meranämnda gårdsprångs utvidgning genom
byggnadens flyttning mot norr mer än uppvägdes af de påpekade hygieniska
olägenheter, som däraf skulle blifva en följd.
Direktionen ville därjämte framhålla, att, i händelse den nya byggnadens
längdaxel förlädes i norr och söder, utrymmet mellan den norra
gafveln och de vid norra tomtgränsen nu befintliga, till vedbod och verkstäder
använda byggnader skulle komma att förminskas till stort men vid
transporten af erforderliga förråd till ekonomibyggnaden.
Slutligen tilläte sig direktionen upprepa hvad direktionen redan förut
framhållit, nämligen att, enligt öfverintendentsämbetets förslag till byggnadens
placering, grundläggningskostnaden komme att väsentligt öfverstiga
den af direktionen beräknade. Direktionen såge sig visserligen icke i stånd
att i berörda hänseende uppgifva någon bestämd siffra, men hölle dock,
med stöd af arkitekten Petersons uppgift, före, att sagda kostnad, inberäknadt
kostnaden för sainmanbindningsgångens förlängning, komme att
ökas med i rundt tal 10,000 kronor.
Att, såsom öfverintendentsämbetet förmält sig anse, denna kostnad
skulle kunna uppvägas genom den minskning i kostnaden, som det af
ämbetet förordade förslaget till förläggning af röntgeninstitutet skulle
medföra, vågade direktionen betvifla. Äfven om sistnämnda byggnad därigenom
skulle erhålla en mindre kubikmassa än direktionen i sitt ursprungliga
förslag afsett, borde nämligen tagas i betraktande, att enligt det senare
uppgjorda förslaget jämväl denna *byggnads grundläggningskostnad blefve
dyrare än enligt det första, beroende därpå, att djupet till fast berg vore
större å den vid den gamla porten belägna östra sidan af lasarettets tomt.
Därtill komme kostnaden för portvaktsstugans rifning och däraf föranledda
arbeten.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
På grund af hvad direktionen sålunda anfört ville direktionen i underdånighet
hemställa, att direktionens förslag i fråga om tvättinrättningens
förläggning måtte oförändradt vinna nådigt bifall.
Af hvad i detta ärende förekommit synes mig uppenbart, att behofvet Departement*-af rymligare och ändamålsenligare lokaler för röntgeninstitutet vid serafimeriasarettet
och af en ny operationsafdelning därstädes är så trängande
att dess tillgodoseende icke kan uppskjutas utan skada för undervisningen
och sjukvården vid lasarettet.
Beträffande särskildt röntgeninstitutet vill jag framhålla den erfarenhet,
som vunnits därom att tjänstgöring å en dylik anstalt år, utan att nödiga
skyddsanordningar före finnas, för läkaren och sjukhuspersonalen af ytterst
hälsofarlig art. Det synes mig vara en bjudande plikt att tillse det personalen
vid institutet, så vidt möjligt är, icke genom sin tjänstgöring utsättes
för risk att taga obotlig skada. I institutets nuvarande provisoriska
lokaler hafva naturligtvis skyddsanordningar endast till en viss grad
kunnat vidtagas, och då nu behofvet af ökadt utrymme starkt gör sig
gällande, synes mig angeläget att tillgång beredes till helt nya lokaler,
där alla moderna uppfinningar på skyddsteknikens område kunna vinna
tillämpning.
Tanken att uppföra en ny byggnad, inrymmande röntgeninstitutet och
den nya operationsafdelningen,'' anser jag lyckligt funnen. Ett tungt vägande
skäl för en dylik anordning synes mig ligga däri, att genom densamma
möjlighet beredes att inom deri nuvarande kirurgiska klinikbyggnaden inrätta
en klinik för öron-, näs- och svalgsjukdomar, hvilket af specialister
på området med styrka framhållits såsom synnerligen trängande.
Jag torde få erinra, att 1901 års Riksdag i anledning af nådig proposition
för upprättande vid karolinska mediko-kirurgiska institutet af
undervisning i otiatri, rhinologi och laryngoskopi på ordinarie stat beviljade
ett anslag "af 3,000 kronor. ‘ Beträffande detta anslags användning samt
anordningen af undervisningen i nämnda ämnen anhåller jag få hänvisa
till./den redogörelse härutinnan, som lämnats i det vid 1908 års statsverksproposition
fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 13 januari 1908, punkten 10. I 1908 års statsverkspropositiön
äskade nämligen Eders Kungl. Maj:t ökning af anslaget för uppehållande
af ifrågavarande undervisning. 1908 års Riksdag höjde ock anslaget med
900 kronor, så att det nu utgör 3,900 kronor. Det synes mig uppenbart,
att inrättandet af en klinik för här ifrågavarande sjukdomar, om ock till
den ringa omfattning som nu ifrågasatts, är af allra största betydelse för
att undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngoskopi skall blifva frukt
-
/
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.
bringande och kunna motsvara den vetenskapliga forskningens raska framsteg
på detta område.
Förslaget att uppföra byggnaden för röntgeninstitutet och den nva
operationsafdelningen å södra delen af lasarettets tomt, i enlighet med de
af arkitekten Peterson för byggnaden i fråga sist upprättade ritningarna,
hvilka förordats både af medicinalstyrelsen och öfverintendentsämbetet,
synes mig ändamålsenligast. Blifvande fasadritningar och skärningar böra,
på sätt ämbetet framställt, före arbetets verkställande blifva föremål för
Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Rätt till mindre jämkningar i förslaget
som ej inverka på kostnaderna, torde ock böra medgifvas. Hvarken det
uppgjorda kostnadsförslaget för själfva byggnaden, slutande å ett belopp
af 140,000 kronor, eller det äskade bidraget till dess inredning och utrustning,
13,800 kronor, synes mig lämna rum för anmärkning.
Mot det af röntgeninstitutets föreståndare uppgifna belopp, 10,000
kronor, som skulle erfordras för inköp af nya apparater för institutet, har
jag heller ingen invändning att göra.
Ett nödvändigt villkor för de af mig nu ifrågasatta utvidgningarna
vid serafimerlasarettet är att lasarettets tvättinrättning anordnas på ett
tidsenligt sätt. Då detta icke kan åstadkommas med de nuvarande lokalerna,
synes intet annat återstå än att uppföra ett nytt tvätthus och detta
så mycket hellre som tvättinrättningens nuvarande utrymme behöfves för
andra ändamål. Enligt den i ärendet förebragta utredning linnes ej annan
möjlighet än att, trots det begränsade utrymmet, förlägga det nya tvätthuset
på gården bakom sammanbindningsgången mellan de kirurgiska och
medicinska klinikbyggnaderna. Angående byggnadens läge och planform
råda, såsom framgår af hvad jag förut anfört, olika meningar mellan
lasarettsdirektionen och öfverintendentsämbetet, hvilken sistnämnda myndighet
jämväl vunnit understöd af medicinalstyrelsen. Utom det att
byggnadens förläggande på sätt ämbetet föreslagit skulle enligt direktionens
_ uppgift fördyra byggnadskostnaden med ungefär 10,000 kronor,
har jag vid besök på stället och med stöd af de skäl, som af direktionen
framhållits i dess underdåniga skrifvelse den 1 mars 1909, funnit mig
öfvertygad därom att tvätthuset, för tillgodoseende i möjligaste mån af
såväl dess eget som kringliggande byggnaders behof af dagsljus, bör förläggas
pa sätt direktionen föreslagit. Mot de utarbetade ritningarna och
de angående husets uppförande samt inredning och utrustning framlagda
kostnadsförslag, slutande å tillhopa 127,200 kronor, finner jag lika litet som
öfverintendentsämbetet skäl till anmärkning. Jag tvekar därför ej att förorda
tvätthusets uppförande enligt den af direktionen framlagda plan.
29
Kungl. May.ts. Nåd. Proposition N:o 133.
Rätt till mindre jämkningar i planen, som ej inverka på kostnaden, torde
äfven vid detta byggnadsförslag böra medgifvas.
Genomförandet af de ifrågavarande förslagen sådana de af mig förordats
kräfver en kostnad af tillhopa 291,000 kronor. Då enligt direktionens
uppgift för ändamålet finnas disponibla 41,000 kronor, som donerats
till anordnande af ett röntgeninstitut, återstår ett belopp af 250,000 kronor,
som torde böra äskas af Riksdagen. Beloppet synes mig emellertid kunna
utan olägenhet fördelas på två år.
Jag får därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t, täcktes
föreslå Riksdagen att,
dels till uppförande vid serafimerlasarettet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af arkitekten Peterson senast utarbetade ritningarna och af
honom upprättadt kostnadsförslag af en byggnad för lasarettets röntgeninstitut
och en ny operationsafdelning äfvensom till bidrag för täckande af
kostnaderna för byggnadens inredning och utrustning,
dels till anskaffande af erforderliga apparater för lasarettets röntgeninstitut,
dels ock till uppförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förenämnda
af ingenjören Andersson upprättade ritningar med tillhörande
kostnadsförslag af ett nytt tvätthus för lasarettet med fullständig inredning
och utrustning,
bevilja ett anslag af 250,000 kronor och däraf på extra stat för år
1910 anvisa ett belopp af 125,000 kronor.»
Denna af statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla;
^ och skulle nådig proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
J. F. Högberg.
Bih. till Rilcscl. Frot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 94 Raft.
5