Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 122.
23
N:o 122.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, innefattande förslag
till visst tillägg till de af 1908 års Riksdag antagna
förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner;
gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att af Kungl. Maj:t framlagda förslag till
lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till
fast egendom den 14 juni 1907 och till bestämmelser angående undersökning
och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord af Riksdagen
antagas, besluta,
att i kontrakt, som, efter det lag i nyssnämnda hänseende trädt i
kraft, ingås angående utarrendering af kronan tillhörig jordbruksdomän,
skola intagas förbehåll och bestämmelser i nedannämnda hänseenden, nämligen
l:o)
att arrendatorn skall vara pliktig ej mindre att, mot skälig
nedsättning i arrendeafgiften samt skadestånd, afstå till fastigheten hörande
område, där sådant påfordras antingen för allmänt ändamål, för hvars
tillgodoseende enligt gällande författning enskild man, menighet eller inrättning
kan förpliktas afstå jord eller lägenhet, eller ock för undersökning
eller tillgodogörande af mineralfyndighet, än äfven att, därest någon
erhållit skärpningstillstånd å mark, tillhörande fastigheten, lämna denne,
senast 14 dagar efter erhållen del af skärpningssedel, tillträde till det med
skärpningstillståndet afsedda området; samt
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 122.
2:o) att, där arrendator nödgas för undersökning eller tillgodogörande
af mineralfyndighet afstå till fastigheten hörande mark och öfverenskommelse
ej kan träffas om storleken af förenämnda nedsättning i
arrendeafgiften eller om beloppet af det skadestånd, som skall tillkomma
arrendatorn, tvisten härom skall, i den ordning lagen om skiljemän den
28 oktober 1887 stadgar, afgöras af tre gode män, af hvilka Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet och arrendatorn hvar för sig välja en och den
tredje utses af domaren i orten eller, där marken afträdts till någon, som
erhållit skärpnings- eller grufdriftstillstånd och hans rätt är af frågan beroende,
af denne.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Oskär Nyländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 122.
25
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Albert Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde:
Uti de af 1882 års Riksdag antagna förändrade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdoinäner fanns i 26:e punkten intagen föreskrift,
att arrendator skulle vara förbunden att, där sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordrades, afstå arrenderad kronoegendom
tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af
minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndades.
Någon motsvarande bestämmelse kunde till följd af stadgandet i
2 kap. 3 § af den nya nyttjanderättslagen icke intagas i de förändrade
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 83 Häft. 4
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 122.
grunder för förvaltningen af sagda domäner, som antogos af 1908 års
Riksdag.
Nu har emellertid Eders Kungl. Maj:t denna dag på hemställan af
statsrådet och chefen för justitiedepartementet beslutat till Riksdagen
aflåta nådig proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af nämnda
lagrum, enligt hvilket arrendator af kronojord skulle kunna tillförbindas
att, mot skälig nedsättning i arrendeafgiften samt skadestånd, afstå till
fastigheten hörande område, där sådant af kronan påfordras antingen för
allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende enligt gällande författning enskild
man, menighet eller inrättning kan förpliktas afstå jord eller lägenhet,
eller ock för undersökning eller tillgodogörande af mineralfyndighet.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t likaledes denna dag på mitt förslag
beslutat till Riksdagen aflåta proposition med förslag till bestämmelser
angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss
kronojord, hvilket, bland annat, förutsätter att den, som erhållit så kalladt
skärpningstillstånd, skall vara berättigad att 14 dagar, efter det han delgifvit
vederbörande arrendator skärpningssedel, komma i besittning af
sådant till den utarrenderade egendomen hörande område, som omfattas af
skärpningstillståndet.
Genomförandet af hvad sålunda ifrågasatts krafvel’ ett tillägg till
gällande grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, hvarigenom
föreskrifvas erforderliga åtgärder för att i blifvande arrendekontrakt
komma att inflyta de förbehåll, som därför erfordras.
Redan då jag för Eders Kungl. Maj:t anmälde nyssberörda förslag
framhöll jag, att de ersättningsfrågor, som kunde uppkomma i anledning
af upplåtelse från kronans sida af skärpnings- eller grufdriftstillstånd å
utarrenderad egendom, lämpligast borde, där tvist uppstode, lösas genom
en skiljenämnd af tre personer, utaf hvilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet, arrendatorn och tillståndshafvaren skulle välja hvardera
en. Äfven för det fall att kronan själf skulle för undersökning eller
tillgodogörande af mineralfyndighet återtaga utarrenderad mark, torde
lämpligen uppkommande ersättningsfrågor likaledes böra lösas genom skiljemän,
af hvilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och arrendatorn
borde, hvar för sig, välja en och den tredje utses af domaren i orten.
I tillägg till omförmälda grunder lärer alltså föreskrift böra meddelas
angående införande i blifvande arrendekontrakt af bestämmelser i nu
angifna hänseenden.
Däremot torde af praktiska skäl vara mindre lämpligt att på förhand
söka meddela bestämmelser angående reglerandet af motsvarande
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 122.
ersättningsfrågor i alla de öfriga fall af växlande beskaffenhet, då det för
kronan kan komma i fråga att begagna sin ofvan omförmälda rätt att
återtaga utarrenderad mark. Härvidlag torde ock böra erinras, att i förenämnda
af 1882 års Riksdag antagna grunder någon bestämmelse i detta
hänseende ej heller fanns lämnad. I de fall, då öfverenskommelse angående
ersättningen eller sättet för afgörande af uppkommen tvist härutinnan
icke kan komma att träffas, hvilka fall, efter hittills vunnen erfarenhet
att döma, torde blifva rätt sällsynta, står ju alltid vederbörande öppet att
för frågans afgörande anlita domstol.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen att, under förutsättning att af Eders Kungl.
Maj:t framlagda förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i
lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 och till bestämmelser
angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet
å viss kronojord af Riksdagen antagas, besluta,
att i kontrakt, som, efter det lag i nyssnämnda hänseende trädt
i kraft, ingås angående utarrendering af kronan tillhörig jordbruksdomän,
skola intagas förbehåll och bestämmelser i nedannämnda hänseenden,
nämligen
l:o) att arrendatorn skall vara pliktig ej mindre att, mot skälig nedsättning
i arrendeafgiften samt skadestånd, afstå till fastigheten hörande
område, där sådant påfordras antingen för allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende
enligt gällande författning enskild man, menighet eller inrättning
kan förpliktas afstå jord eller lägenhet, eller ock för undersökning
eller tillgodogörande af mineralfyndighet, än äfven att, därest någon erhållit
skärpningstillstånd å mark, tillhörande fastigheten, lämna denne senast
14 dagar efter erhållen del af skärpningssedel, tillträde till det med
skärpningstillståndet afsedda området; samt
2:o) att, där arrendator nödgas för undersökning eller tillgodogörande
af mineralfyndighet afstå till fastigheten hörande mark och öfverenskommelse
ej kan träffas om storleken af förenämnda nedsättning i arrendeafgiften
eller om beloppet af det skadestånd, som skall tillkomma arrendatorn,
tvisten härom skall, i den ordning lagen om skiljemän den 28
oktober 1887 stadgar, afgöras af tre gode män, af hvilka Kungl. Majds befallningshafvande
i länet och arrendatorn hvar för sig välja en och den tredje
utses af domaren i orten eller, där marken afträdts till någon, som erhållit
skärpnings* eller grufdriftstillstånd och hans rätt är af frågan beroende,
af denne.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 122.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ur protokollet:
Axel Mörner.
Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt k Söner.