Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
1
N:o 121.
Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande
af mineralfyndighet å viss kronojord; gifven Stockholms
slott den 19 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att af Kungl. Maj:t framlagdt förslag till
lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan
antages af Riksdagen, antaga härvid fogade förslag till bestämmelser
angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss
kronojord.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oskär Nyländer.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 83 Höft. (Näs 121 och 122.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
Förslag
till
bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet
å viss kronojord.
I. Om fyndighets undersökning (skärpning).
1 §•
Vill någon å kronojord, som ej innehafves under ständig besittningsrätt
eller är till boställe anslagen, anställa arbete (skärpning) för undersökning
af fyndighet, innehållande sådant mineral, hvarom i 1 § grufvestadgan
förmäles, eller apatit eller magnesia söke därtill tillstånd (skärpningstillstånd)
på sätt nedan sägs.
2 §•
Skärpningstillstånd må ej meddelas å:
1) område, som förklarats skola utgöra statsgrufvefält, eller soin
redan är föremål för skärpningstillstånd, för graf driftstillstånd, hvarom i
17 § nedan förmäles, eller för rätt på grund af inmutning;
2) område, beläget på mindre afstånd än tvåhundra meter från
boningshus eller från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller
från tomtplats eller trädgård, med mindre medgifvande härtill lämnats af
såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården, som den, hvilken
därtill har nyttjanderätt, dock att under byggnad, hvarom nu sagts, ej
innefattas byggnad, som är uppförd för grufdrift;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
3) område, tillhörande kyrkogård eller begrafningsplats;
4) område på mindre afstånd än trettio meter från sådan järnväg
eller kanal, som är upplåten för allmän trafik, så vidt ej medgifvande af
vederbörande myndighet eller styrelse lämnats.
3 §•
Ansökning om skärpningstillstånd skall ske skriftligen hos bergmästaren
i orten och innehålla uppgift å:
sökandens namn, hemvist och yrke;
mineralanledningens art;
egendom, socken och län, där det område ansökningen afser är beläget;
medelpunkten i detta område (skärpningspunkten) med så noggrann
beskrifning å denna punkts belägenhet, att någon osäkerhet därom ej kan
uppstå; skolande denna punkt vara utmärkt å topografisk, afvittrings- eller
annan vid ansökningen fogad karta i skala ej understigande 1 : 200,000.
Vid ansökningen skall tillika fogas intyg att sökanden är välfrejdad
svensk undersåte.
Sökanden vare vidare pliktig att i förskott å kostnaden för kungörelse,
hvarom i 6 § förmäles, till bergmästaren erlägga tio kronor.
4 §•
Öfver inkommen ansökan skall bergmästaren ofördröjligen och senast
trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt beslut. Finner
bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i afseende å arten af
den angifna mineralanledningen, skärpningspunktens läge eller annan omständighet,
som för ansökningens bedömande kan vara af betydelse, äge
han förelägga sökanden att därmed inkomma inom viss lämplig tid, räknad
från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes, den då
gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet intagas. Beträffande
förskott å kungörelsekostnad, hvarom i 3 § sägs, äge bergmästaren
meddela föreläggande i enahanda ordning.
5 §•
1 mom. År mineralanledningen icke af den art, som i 1 § afses,
eller har den uppgifna skärpningspunkten blifvit förlagd å område, där
enligt 2 § skärpningstillstånd ej må meddelas, varde ansökningen afslagen.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
2 mom. Har skärpningspunkten förlagts å område, som varit men
ej längre är föremål för skärpnings- eller grufdriftstillstånd, skall bergmästaren
öfversända ansökningen jämte eget utlåtande till bergsöfverstyrelsen.
6 §•
Finner bergmästaren hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall
han utfärda bevis (skärpningssedel) af innehåll att sökanden äger med
andras uteslutande anställa skärpning inom ett område, innefattande en
omkrets med 400 meters afstånd från skärpningspunkten. Faller inom
sagda område mark, hvarå enligt 2 § skärpningstillstånd ej må meddelas,
eller mark, hvarom i 5 § 2 mom. sägs, skall skärpningstillståndet gälla
allenast för öfrig del af området.
Skärpningssedeln skall vidare innehålla:
1) angifvande af mineralanledningens art samt beskrifning å skärpningspunktens
läge;
2) tiden, då ansökningen inkom till bergmästaren;
3) den benämning, hvarunder anläggningen må kunna från andra
dylika skiljas;
4) ett angifvande af de villkor, som jämlikt 8—14 §§ här nedan
skola för tillståndet gälla.
Bergmästaren läte inom sextio dagar från skärpningssedelns utfärdande
i kyrkan till den socken eller församling, där det upplåtna området är
beläget, äfvensom i tidning inom orten kungöra, att tillståndet meddelats,
med uppgift å tillståndshafvarens namn och skärpningspunktens läge;
insände ock ofördröjligen till Konungens befallningshafvande afskrift af
skärpningssedeln.
7 §•
Hafva flere ingifvit ansökningar, som afse samma område, skall den,
hvilkens ansökan först inkom, äga företräde till erhållande af skärpningstillstånd.
Hafva ansökningarna inkommit samma dag, hänskjute bergmästaren
ärendet till Konungen, som bestämmer, hvilken af sökandena må erhålla
tillstånd.
8 §•
Skärpningstillstånd skall gälla från dagen för skärpningssedelns utfärdande
till löpande årets slut samt under nästföljande tre kalenderår;
ägande bergmästaren på ansökan af tillståndshafvaren att, om särskilda
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121. 5
förhållanden därtill föranleda, medgifva förlängning af denna tid med
högst två år.
Erhåller tillståndshafvaren under den sålunda bestämda skärpningstiden
grufdriftstillstånd, skall dock skärpningstillståndet upphöra att gälla
vid grufdriftstillståndets meddelande. Har han gjordt ansökan om grufdriftstillstånd,
hvilken vid nämnda tids utgång är på pröfning beroende,
fortfar skärpningstillståndet att gälla, så länge ansökningen är under
pröfning.
9 §•
1 mom. Skärpning må bestå i jordrymning, sprängning, diamantborrning,
upprättande af magnetiska kartor eller andra arbeten, som kunna
lända till kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet och värde.
2 mom. A dessa arbeten skall under skärpningstiden, räknadt från
den 1 januari efter det skärpningstillståndet meddelats, årligen användas
ett belopp af minst trehundra kronor, med skyldighet för tillståndshafvaren
att, för hvarje kalenderår, före den 1 april året därefter hos bergmästaren
styrka, huru stort belopp för ändamålet utgifvits. Tillståndshafvaren
äge dock, om han hellre så vill, att under ett år fullgöra arbets''
skyldigheten för ett eller flera af de efterföljande. Sedan tillståndshafvaren
gjort ansökan om grufdriftstillstånd, vare han, så länge ansökningen är på
pröfning beroende, från arbetsskyldighet befriad.
10 §.
Under skärpningstiden vunna mineraliska produkter må tillståndshafvaren
icke för annat ändamål än deras undersökning, medelst analysering,
anrikning, smältning eller på annat dylikt sätt, från skärpningsområdet
bortföra.
Sedan tillståndshafvare ingifvit ansökan om grufdriftstillstånd, vare
han dock berättigad att inom skärpningsområdet bryta och tillgodogöra
sig mineraliska produkter af den i 1 § nämnda beskaffenhet äfven för
annat ändamål än nu sagts. Vill han begagna sig af nämnda rätt, göre
hos bergmästaren anmälan därom före arbetets början. För de produkter,
tillståndshafvaren sålunda tillgodogör sig, skall han erlägga afgäld med tre
procent af produkternas värde; skolande om värdets bestämmande och
tillståndshafvarens skyldigheter i öfrigt tillämpas hvad i 25 § 1 och 4
atyckena samt 26 och 28 §§ är stadgadt.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
11 §•
Har tillståndshafvaren icke fullgjort den i 9 § stadgade arbetsskyldighet,
eller har han brutit mot bestämmelserna i 10 §, vare tillståndet
förverkadt. Påstående härom må dock, utom för det fall att svikligt
förfarande från tillståndshafvarens sida föreligger, ej grundas på försummelse
eller annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka än
kalenderåret före det påståendet väckts.
Tvist, huruvida förverkande ägt rum, skall afgöras i den ordning,
37 § här nedan angifver.
12 §.
Byggnader, som för skärpningsarbetets utförande äro nödiga, må
tillståndshafvaren å det upplåtna området uppföra.
Tillståndshafvaren äge jämväl att å kronan tillhörig mark begagna
eller anlägga väg till stället.
13 §.
Där mark, som tillståndshafvaren för skärpning eller väg begagnar,
är af kronan utarrenderad, skall tillståndshafvaren dels till kronan
erlägga en årlig afgift, motsvarande den nedsättning i arrendeafgiften,
hvartill arrendatorn i följd af mistningen af marken skäligen kan vara
berättigad, och dels till arrendatorn utgifva det skadestånd, som därutöfver
må på grund af markens användande för skärpningen tillkomma honom.
I fråga om fastställandet af beloppet utaf den arrendatorn tillkommande
godtgörelse skall tillståndshafvaren vara förbunden att underkasta sig de
bestämmelser, som i sådant hänseende må vara meddelade i aftalet mellan
kronan och arrendatorn.
I händelse tillståndsinnehafvaren icke erhåller tillstånd jämväl till
fyndighetens tillgodogörande, vare han skyldig att ersätta kronan all skada,
som marken genom skärpningen för framtiden kan hafva tagit. År jorden
utarrenderad, ansvare tillståndshafvaren under tiden, till dess denna ersättning
blifvit erlagd, för fulla beloppet af berörda årliga afgift.
Skada och intrång, som i öfrigt af skärpningen förorsakas, skall
jämväl af tillståndshafvaren ersättas.
Ersättning för växande träd, som af tillståndshafvaren fällas, skall
utgå enligt uppskattning af jägmästaren i orten. Yppas tvist angående
annan ersättning, hvarom i andra eller tredje stycket sägs, skall tvisten
afgöras i den ordning 37 § här nedan angifver.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
7
14 §.
1 mom. År område, hvarå skärpningstillstånd meddelats, af kronan
utarrenderadt, må tillståndshafvaren icke å detsamma påbörja arbete, med
mindre han senast fjorton dagar dessförinnan lämnat arrendatorn bestyrkt
afskrift af skärpningssedeln, och galle om sättet för sådant delgifvande
hvad om delgifvande af stämning är stadgadt.
2 mom. Tillståndshafvaren åligger därjämte, innan något arbete å
området börjas, att hos Konungens befallningshafvande ställa pant eller
borgen, som af Konungens befallningshafvande godkännes, för all den ersättning,
hvartill tillståndshafvaren enligt 13 § är förbunden. Försummas
det, äge utmätningsmannen i orten, då han därom anlitas, inställa arbetet,
till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit anskaffad.
15 §.
I fall, hvarom i 5 § 2 mom. sägs, pröfvar bergsöfverstyrelsen, huruvida
och på hvad villkor skärpningstillstånd må sökanden lämnas.
Bergsöfverstyrelsen må ock, där jämlikt 6 § från skärpningstillstånd
undantagits mark af den i 5 § 2 mom. omförmälda beskaffenhet, på tillståndshafvarens
ansökan medgifva skärpning å sådan mark.
16 §.
Klagan öfver bergmästares beslut må föras hos bergsöfverstyrelsen
genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit insändas i mål från Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län innan klockan
tolf å fyrtiofemte dagen och i mål från öfriga orter i riket innan klockan
tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som öfverklagas. , ;
II. Om fyndighets tillgodogörande.
17 §.
Vill någon å kronojord, som i 1 § sågs, med arbete belägga och
tillgodogöra sig fyndighet af där angifven beskaffenhet, söke hos Konungen
tillstånd därtill (grufdriftstillstånd).
8
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 121.
Tillstånd, hvarom nu sagts, må ej meddelas annan än i Sverige bosatt
välfräjdad svensk undersåte eller handelsbolag, hvars samtliga delägare äro
sådana svenska undersåtar, eller ock svenskt aktiebolag, hvars bolagsordning
föreskrifver, dels att aktie icke må utan Konungens tillstånd tecknas af
eller öfverlåtas å andra än i Sverige bosatta svenska undersåtar, dels
att denna föreskrift skall i tryck återgifvas å samtliga aktiebrefven och
dels att ändring i bolagsordningen i dessa hänseenden icke är giltig, med
mindre Konungen till ändringen lämnat medgifvande.
18 §.
Ansökning om grufdriftstillstånd skall ingifvas till bergmästaren och
innehålla:
uppgift å sökandens namn, yrke samt hemvist eller för aktiebolag den
ort, där styrelsen har sitt säte, mineralanledningens art samt belägenheten
och storleken af det område, hvarå grufdriftstillstånd sökes, äfvensom den
framställning, sökanden kan vilja göra angående erhållande af sådan upplåtelse,
hvarom i 27 § förmäles.
Ansökningen skall vara åtföljd af:
1) intyg, utvisande att sökanden jämlikt 17 § är behörig erhålla
grufdrifttillstånd;
2) karta öfver det område, ansökningen afser, så affattad att af
densamma jämte tillhörande beskrifning områdets geografiska belägenhet
tydligt framgår, hvilken karta bör vara upprättad af landtmätare eller
bergstjänsteman eller annan, som är behörig att verkställa grufmätningar,
eller ock från sådan karta kopierad;
3) handlingar, som styrka, att arbetet kan af sökanden ändamålsenligt
utföras och att nödiga tillgångar därtill stå till hans förfogande;
4) bevis att sökanden hos Konungens befallningshafvande nedsatt
sådan säkerhet, hvarom i 30 § nedan förmäles; samt
5) i det fall att tillstånd, hvarom nu sagts, sökes af den som innehar
skärpningstillstånd, jämväl berättelse öfver de under skärpningstiden
utförda arbeten.
19 §.
Finner bergmästaren'' ansökningshandlingarna ofullständiga eller någon
ytterligare upplysning för ansökningens bedömande erforderlig, förelägge
bergmästaren sökanden att inom viss tid inkomma med felande
handling eller sådan upplysning, vid äfventyr att handlingarna pröfvas
i befintligt skick.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
Sedan den tid förflutit, läte bergmästaren inom fjorton dagar därefter
i kyrkan till den församling, där det i ansökningen uppgifna området
är beläget, äfvensom i tidning inom orten kungöra ansökningen med föreläggande
af viss tid, minst tre och högst fem månader efter kungörelsens
datum, inom hvilken den, som anser sin rätt vara af frågan beroende, bör
hos bergmästaren skriftligen anföra hvad han till bevarande af sin rätt
aktar nödigt. Såvidt gäller område inom Jämtlands, Västerbottens eller
Norrbottens län, skall tiden för föreläggandet innefatta åtminstone två af
månaderna maj—september, och må alltså, i den mån härför är nödigt,
tiden utsträckas utöfver hvad nyss nämnts.
Efter utgången af den i kungörelsen utsatta tid skall bergmästaren,
hvilken det åligger att genom besök på platsen skaffa sig kännedom om
den fyndighet, hvarom fråga är, skyndsamt insända samtliga handlingar
jämte eget utlåtande till Konungen.
Kostnaden för kungörandet och bergmästarens besök på platsen skall
gäldas af sökanden; och vare han pliktig att, där bergmästaren det fordrar,
samma kostnad inom förelagd tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid försittes,
att ansökningen anses förfallen, hvilken påföljd bör i föreläggandet
intagas.
20 §.
1 mom. Har innehafvare af skärpningstillstånd, som enligt 17 §
är behörig erhålla grufdriftstillstånd, i vederbörlig ordning inom skärpningstidens
utgång sökt tillstånd till grufdrift å område, hvarinom
skärpningspunkten är belägen, och är å området mineralfyndighet påvisad,
skall, där ej skärpningstillståndet jämlikt 11 § förverkats, det
sökta tillståndet meddelas, så vidt med föreskrifterna här nedan öfverensstämmer.
Hvad i 2 § är stadgadt i afseende å hinder mot meddelande af
skärpningstillstånd skall ock gälla beträffande grufdriftstillstånd, så framt
hindret förefanns, då skärpningstillståndet meddelades.
2 mom. Göres eljest jämlikt 18 § ansökan om grufdriftstillstånd,
pröfvar Konungen efter omständigheterna, huruvida sådant tillstånd må
gifvas.
21 §•
1 mom. Grufdriftstillstånd må icke omfatta område, öfverstigande
50 hektar, räknade i horisontalplanet, där ej styrkes att större areal erfordras,
för att fyndigheten i hela sin utsträckning skall falla inom området.
Längden af området må ej vara större än 5 gånger bredden; och bör området
om möjligt vara fyrsidig! med räta vinklar. För området skola
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 83 Häft. 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
gränserna på djupet räknas lodräta, så vidt utan förnärmande af annans
rätt kan ske.
22 §.
1 mom. Det upplåtna området skall, på tillståndshafvarens bekostnad,
i närvaro af kronoombud, som utses af Konungens befallningshafvande,
å marken utstakas af vederbörligen förordnad landtmätare.
Därest tillståndshafvaren förklarat sig för sitt arbete ofvan jord behöfva
endast en del af det upplåtna området, skall jämväl denna del vid
nu nämnda förrättning utstakas på marken och inläggas å kartan.
Förrättning, hvarom nu sagts, skall hållas inom nio månader från
tillståndets meddelande. Försummas det, äge tillståndshafvaren ej vidare
verkställa arbete för fyndighetens tillgodogörande, förr än sådan förrättning
skett.
Kronoombud, som vid dylik förrättning närvarit, åligger att ofördröjligen
till Konungens Befallningshafvande inberätta hvad därvid förelupit.
2 mom. Har tillståndshafvaren för arbetet i dagen tagit i anspråk
endast en del af det upplåtna området, och önskar han sedermera ytterligare
mark inom området, varde sådan honom tilldelad i samma ordning
som nyss nämnts.
23 §.
Det upplåtna området må icke användas för annat ändamål än grufdriften
och därmed i samband stående verksamhet för produkternas tillgodogörande
eller förädling.
Tillståndshafvaren äger tillgodogöra sig alla mineraliska ämnen af
den i 1 § omförmälda beskaffenhet, hvilka inom det upplåtna området
anträffas, så ock öfriga mineraliska ämnen, i den mån deras brytande är
erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande.
Konungen äger dock vid grufdriftstillståndets meddelande föreskrifva,
att järnmalm, som ur fyndigheten vinnes, icke eller allenast i viss omfattning
må såsom råvara exporteras ur landet.
24 §.
1 mom. För det upplåtna området skall tillståndshafvaren, så länge
grufdriftstillståndet varar, till kronan erlägga en årlig jordskyld med fem
procent af markens uppskattade värde, dock minst ett belopp, motsvarande
fem kronor för hvarje hektar. Vill tillståndshafvaren för sitt arbete
ofvan jord taga i anspråk blott en del af området, skall jordskylden
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
för den öfriga delen, oafsedt det uppskattade värdet, utgå med fem
kronor för hvarje hektar.
Jordskyldens belopp skall, efter ofvan angifna grunder, bestämmas
af landtmätaren vid den förrättning, hvarom i 22 § förmäles. Finner
Konungens befallningshafvande högre belopp böra utgå än landtmätaren
bestämt, eller är tillståndshafvaren med landtmätarens beslut missnöjd,
må beslutet kunna underställas afgörande af skiljemän i den ordning
37 § stadgar. Sådant afgörande skall påkallas genom tillkännagifvande
hos andra parten senast inom en månad efter det landtmätarens beslut
meddelats; i annat fall stånde detta fast.
2 mom. År mark, som af tillståndshafvaren tages i anspråk för
arbetet i dagen, af kronan utarrenderad, åligger tillståndshafvaren jämväl
att till arrendatorn utgifva det skadestånd, som utöfver nedsättning i arrendeafgiften
må på grund af markens användande för grufdriften tillkomma
denne. Tillståndshafvaren skall vara förbunden att, där tvist härom uppstår,
underkasta sig de bestämmelser, som i fråga om afgörande! af sådan
tvist må vara meddelade i aftalet mellan kronan och arrendatorn.
3 inom. Värdet af växande träd, som af tillståndshafvaren fällas,
skall han ersätta enligt uppskattning af jägmästaren i orten.
25 §.
Tillståndshafvaren skall för hvarje kalenderår till kronan erlägga en
afgäld (royalty), utgående å saluvärdet på arbetsplatsen af alla inom området
vunna, af tillståndshafvaren under året från arbetsplatsen försålda
eller bortförda mineraliska produkter, i det skick, hvari de efter handskrädning
eller mekanisk behandling befunnits. Denna afgäld skall utgå,
där grufdriftstillståndet meddelats jämlikt 20 § 1 mom., med tre procent
af nämnda värde samt eljest med den procent, Konungen bestämmer.
Skulle afgälden, sålunda beräknad, för något kalenderår icke uppgå
till tjugufem kronor för hvarje hektar af det upplåtna området, skall tillståndshafvaren
likväl vara skyldig att för det år erlägga afgäld med
nämnda belopp.
Konungen äger, på särskild ansökan, att, när skäl därtill äro, för
viss tid, högst tio år, medgifva tillståndshafvaren befrielse från eller nedsättning
i den sålunda stadgade afgälden i hvad den öfverstiger det i förra
punkten omförmälda belopp.
Det åligger tillståndshafvaren ej mindre att före den 1 mars hvarje
år till bergmästaren insända uppgift å mängden och värdet af de produkter,
hvarå afgäld för nästföregående år skall utgå, med upplysning tillika om
det beräkningssätt tillståndshafvaren för värdets bestämmande använda än
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
äfven att vid anfordran tillhandahålla vederbörande räkenskaper, innefattande
tydliga och riktiga uppgifter om mängden försålda eller bortförda
produkter, samt förefintliga analyser af dem; och skall tillståndshafvaren
vidare vara skyldig att underkasta sig den särskilda inspektion af arbetena,
som för afgäldens bestämmande kan finnas erforderlig.
26 §.
Afgäldens belopp bestämmes å kronans sida af en nämnd efter ty
särskilt af Konungen stadgas.
Nöjes ej tillståndshafvaren åt nämndens beslut, skall han, vid talans
förlust, inom 14 dagar efter det han af beslutet erhöll del anmäla missnöje
bos Konungens befallningshafvande. Tvist, som sålunda uppstår, skall
afgöras af skiljemän på sätt i 37 § här nedan säges.
27 §.
På framställning af tillståndshafvaren äger Konungen till tillståndshafvarens
begagnande mot årligt arrende upplåta mark, som erfordras
utöfver det område, tillståndet omfattar, för anläggning af vägar, transportbanor,
verkstäder, administrations- och arbetarebostäder samt för
kraftledning eller dylikt, äfvensom bestämma tid och öfriga villkor för
upplåtelsen, dock att denna ej må afse annan tid än sådan, hvarunder
grufdriftstillståndet gäller. I den ordning, som kan vara föreskrifven, må
ock, där så finnes kunna ske utan olägenhet för kronan, denna tillhörigt
vattenfall eller kraft från dylikt vattenfall upplåtas till nyttjande af tillståndshafvaren
för tid, hvarunder grufdriftstillståndet gäller. De kostnader,
som förorsakas kronan med anledning af åtgärder, hvilka kunna vara
erforderliga för upplåtelse, hvarom i denna § förmäles, skola gäldas af tillståndshafvaren.
Vattenkraft, hvarom nu sagts, får af tillståndshafvaren användas
endast för grufdriften och i samband därmed stående anläggningar.
28 §.
Den i 25 § omförmälda afgäld och öfriga tillståndshafvaren åliggande
af gifter skola för hvarje kalenderår erläggas till Konungens befallningshafvande
före den 1 juli nästföljande år. Har ej afgäldens belopp
dessförinnan blifvit slutligen bestämdt, skall den jämte ränta efter 5 procent
erläggas inom 14 dagar efter det sådant bestämmande skett.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
13
29 §.
I tillståndsresolutionen skall tillståndshafvaren åläggas att, därest
han inställer grufarbetet, ersätta all den skada, som under tiden genom
ökadt vattentillopp må tillskyndas ägare eller innehafvare af angränsande
grufva.
30 §.
1 mom. Såsom säkerhet för fullgörandet af villkoren för grufdriftstillståndet
skall för det år, hvarunder detta meddelats, och därutöfver
för en tid af minst fem och högst åtta kalenderår, ställas borgen af minst
två löftesmän, de där borga en för bägge och bägge för en såsom för egen
skuld, och hvilkas vederhäftighet är för Konungens befallningshafvande
känd eller behörigen styrkt. Ansvarighet på grund af dylik borgen må
icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen blifvit ingången.
Tillståndshafvare, som sådant föredrager, må i stället för borgen
nedsätta af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar
eller af kommuner med Konungens tillstånd utgifna obligationer eller
andra säkerhetshandlingar, som af Konungens befallningshafvande godkännas,
motsvarande det belopp, hvartill med hänsyn till uppgjord arbetsplan
eller den omfattning, hvari arbete å området förut bedrifvits, samt
andra af tillståndshafvaren ådagalagda omständigheter afgäld och annan
tillståndshafvaren eventuellt åliggande ersättningsskyldighet högst kan antagas
komma att för tre år uppgå.
2 mom. Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen
enligt 1 mom. gäller, skall tillståndshafvaren aflämna ny säkerhet af
den beskaffenhet, som där sägs. Dör löftesman eller finner Konungens
befallningshafvande, att löftesman icke vidare kan för vederhäftig anses eller
eljest att ställd säkerhet icke längre kan anses tillräcklig, skall tillståndshafvaren
inom tre månader efter erhållet föreläggande aflämna ny säkerhet
eller den ytterligare säkerhet Konungens befallningshafvande kan bestämma.
31 §.
Tillståndshafvaren vare ej berättigad till ersättning af kronan på
den grund att annan befinnes till följd af inmutning äga rätt till idkande
af grufdrift inom det upplåtna området.
32 §.
Grufdriftstillstånd må öfvertagas af person eller bolag, som jämlikt
17 § är behörigt erhålla dylikt tillstånd. Det åligger den, som vill öfver
-
14
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 121.
taga grufdriftstillstånd, att härom göra anmälan hos Konungen samt därvid
foga sådana handlingar, som i 18 § under 1), 3) och 4) omförmälas; och
vare öfvertagandet ej giltigt med mindre det blifvit af Konungen godkändt,
Har ej, då tillståndshafvaren aflidit eller blifvit i konkurs försatt,
anmälan om öfvertagande af tillståndet gjorts inom sex månader, räknadt
från dödsfallet eller den offentliga stämningens utfärdande, eller har öfvertagandet
icke af Konungen godkänts, skall tillståndet upphöra sex månader
efter det anmälan senast bort ske.
Detsamma skall gälla, där tillståndshafvaren icke längre uppfyller
de i 17 § stadgade förutsättningar för erhållande af grufdriftstillstånd, och
ej inom sex månader efter det behörigheten upphört göres anmälan, att
tillståndet öfverlåtits å annan, eller Konungen ej godkänner öfverlåtelsen.
33 §.
Underlåter tillståndshafvaren att behörigen fullgöra de med afseende
å grufdriftstillståndet stadgade villkor, skall tillståndet vara förverkadt och
tillståndshafvaren skyldig att afträda grufanläggningen vid utgången af
det kalenderår, hvarunder förverkandet skett.
Påstående härom må dock, utom för det fall att svikligt förfarande
från tillståndshafvarens sida föreligger, ej grundas på försummelse eller
annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka än andra kalenderåret
före det påståendet väckts.
34 §.
Konungen äge uppsäga grufdriftstillståndet att upphöra vid utgången
af femte kalenderåret efter det, hvarunder uppsägning skett, dock att
uppsägning ej må göras förr än 15 år förflutit från grufdriftstillståndets
meddelande.
Tillståndshafvare skall vara berättigad att frånträda grufdriftstillståndet
den 31 december året efter det, hvarunder anmälan därom skett.
35 §.
1 mom. Då grufdriftstillstånd efter uppsägning eller eljest upphör, skall
kronan vara berättigad att från tillståndshafvaren tillösa sig dennes för fyndighetens
bearbetande eller annan därmed i sammanhang stående verksamhet
anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder, kraft- och andra ledningar,
transportanordningar, husbyggnader och öfriga anläggningar inom område,
som åt tillståndshafvaren af kronan upplåtits, allt mot ersättning efter
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
egendomens värde, hvilket värde i brist af åsämjande skall, i den ordning
lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar, bestämmas af fem
personer, af hvilka Konungen utser två, tillståndshafvaren två och de sålunda
utsedda tillkalla den femte, ägande bergsöfverstyrelsen utöfva den
befogenhet att utse. skiljeman, som enligt lagen tillkommer öfverexekutor.
Har uppsägning skett, vare tillståndshafvaren därefter förbjudet att
utan Konungens medgifvande från upplåtet område bortföra egendom, som
nu sagts, vid äfventyr, om så ändock sker, att tillståndshafvaren är skyldig
ersätta all därigenom uppkommande skada och förlust.
2 mom. De i grufva befintliga, för dess styrka och bestånd verkställda
byggnader äfvensom inrättningar för vandring upp och ned i
grufvan skola vid grufdriftstillstånds upphörande utan lösen tillfalla kronan.
3 mom. Senast vid den tid, då grufdriftstillstånd efter uppsägning
eller jämlikt 32 § andra eller tredje stycket upphör, skall från kronans
sida meddelande lämnas tillståndshafvaren om och i hvad mån kronan
vill begagna lösningsrätten. Egendom, som kronan ej vill lösa, må tillståndshafvaren
hafva afgiftsfritt kvar under ett år efter tillståndets upphörande.
4 mom. Af tillståndshafvaren brutna mineraliska pi-odukter må
afgiftsfritt kvarligga inom grufdriftsområdet två år efter det tillståndet
upphört.
36 §
Då grufdriftstillstånd efter uppsägning från kronans sida upphör,
skall kronan vara skyldig:
1) att inlösa all den i 35 § 1 mom. omförmälda egendom efter
dess värde; samt
2) att, därest vid grufdriftstillståndets upphörande mineraltillgångar
föreligga blottade och tillredda, dels ersätta tillståndshafvaren värdet,
såvidt på samma mineraltillgångar belöper, af de för dessas blottläggning
och tillredning utförda arbeten, som kunna anses hafva varit för ändlimåle^
behöfliga, dels ock till tillståndshafvaren utgifva en särskild godtgörelse,
motsvarande en femtedel af den nettobehållning, som de sålunda blottade
och. tillredda mineraltillgångarna kunna beräknas komma att lämna, dock
ej för större myckenhet af dessa mineraltillgångar, än som med hänsyn till
förefintliga anordningar för brytning, förädling eller transport får antagas
kunna under de tio efter grufdriftstillståndets upphörande närmast följande
åren tillgodogöras; skolande bruttovärdet af denna mineralkvantitet be
-
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
räknas med ledning af de under de tio sista åren gällande försäljningsvärden
å de ur fyndigheten vunna produkterna.
Bestämmandet af de belopp, hvarmed kronan sålunda är pliktig
utlösa tillståndshafvaren, skall ske af skiljemän på sätt i 35 § stadgas.
37 §.
Skulle tvist uppstå angående tolkning af villkoren för grufdriftstillstånd
eller i sammanhang därmed träffadt aftal eller skedd upplåtelse
eller angående däraf härflytande rättsförhållanden eller fordrings- eller
ersättningsanspråk, skall, där ej beträffande ersättnings belopp eder dess
fastställande är ofvan särskild! stadgadt, sådan tvist afgöras af skiljemän
i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar; dock att
den befogenhet att utse skiljeman, som tillkommer öfverexekutor, i stället
skall utöfvas af bergsöfverstyrelsen.
!
Hvad sålunda blifvit stadgadt skall lända till efterrättelse från den
1 oktober 1909, dock att rätt till skärpning eller grufdrift å utarrenderad
egendom ej må meddelas, med mindre förbehåll om skyldighet för arrendatorn
att för ändamålet afstå mark är i arrendekontraktet intaget eller
medgifvande af arrendatorn lämnas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 121.
17
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Albert Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Chefen för jordbruksdepartementet statsrådet Nyländer anförde:
På sätt af protokollet öfver j ustitiedepartementsärenden den 4
december 1908 framgår, hade, i anledning af uppkommen fråga om lämpligheten
af ett upphäfvande af inmutningsrätten å viss kronojord, sistlidet
år inom justitiedepartementet upprättats dels ett förslag till lag angående
vissa ändringar i grufvestadgan, innebärande i hufvudsak, att inmutning
ej vidare finge ske å annan kronojord än sådan, som innehafves under
ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe, dels ock ett förslag
till bestämmelser, som, under förutsättning att berörda lagförslag genomfördes,
skulle gälla angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet
å kronojord, därå inmutning ej finge ske. Jämte det Eders
Kungl. Maj:t berörda den 4 december beslöt inhämta högsta domstolens
utlåtande öfver lagförslaget, blef sistnämnda förslag öfverlämnadt till jord
Bih.
till Piksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 83 Höft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
bruksdepartementet för vidare behandling. Detta förslag, öfver hvilket domänstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen afgifvit infordrade utlåtanden, har därefter
inom jordbruksdepartementet underkastats förnyad granskning, som föranledt
ändringar i åtskilliga detaljer. Sedan Eders Kungl. Maj:t förut denna
dag beslutit att genom nådig proposition föreslå Riksdagen antaga förenämnda
numera i viss mån omarbetade lagförslag jämte, bland annat, ett i
anledning af högsta domstolens anmärkningar mot detsamma inom justitiedepartementet
utarbetadt förslag till lag, innefattande bestämmelser angående
grufdrift å viss kronojord, anhåller jag att nu få för Eders
Kungl. Maj:t framlägga det jämkade förslaget till bestämmelser angående
undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord.
Detta förslag är byggdt på den förutsättning att, sedan inmutningsrätten
å kronans ifrågavarande jord blifvit upphäfd, kronan skall äga
öfver fyndigheter på sådan jord, till hvilka ingen förut förvärfvat rätt,
fritt förfoga liksom öfver annan kronans fasta egendom. De i förslaget
upptagna bestämmelser innefatta alltså förslag till grunder, som Riksdagen
jämlikt §77 regeringsformen skulle äga att fastställa, rörande hushållningen
med dessa kronans tillhörigheter. I fråga om förslagets grundprinciper
samt de viktigaste bestämmelserna i detsamma anser jag mig
kunna hänvisa till det uttalande härutinnan, som af chefen för justitiedepartementet
afgifvits till förenämnda protokoll den 4 december 1908.
Beträffande förslagets bestämmelser i öfrigt har jag att framhålla
allenast följande.
De områden, hvarå jämlikt bestämmelserna under 2), 3) och 4)
i 2 § skärpningstillstånd ej må meddelas, äro sådana, därå enligt 1 §
i lagen, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord,
grufarbete ej må ske. Att man dock icke i omförmälda 2 § nöjt sig
med att hänvisa till lagen har endast berott därpå, att man ansett reglerna
om i hvilka fall skärpningstillstånd ej må gifvas lämpligen böra vara sammanförda
på ett ställe.
För att i möjligaste mån förhindra, att skärpningstillstånd skall
kunna vinnas å område, som redan är föremål för sådant tillstånd eller
grufdriftstillstånd eller hvarå eljest enligt 2 § eller 5 § 2 mom. skärpningstillstånd
ej må af bergmästaren gifvas, har i 3 § föreskrifvits, att
skärpningspunkten skall vara utmärkt å ingifven karta. Genom jämförelse
med förut i bergmästarens förvar befintliga kartor, bör bergmästaren
kunna öfvertyga sig om, huruvida ansökningen kommer i strid med något
tidigare gifvet tillstånd. Minimiskalan för kartan har satts så låg som
till 1 : 200,000, då kartor i dylik skala finnas upprättade öfver nästan alla
delar af vårt land, och det således i de flesta fall bör vara en lätt sak
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
att anskaffa kopia af sådan karta öfver det område ansökningen gäller.
I regel torde karta af nu nämnd skala vara för ändamålet tillräcklig.
Ställdes fordringarna å skalan högre, skulle i talrika fall landtmäteriförrättningar
för kartas upprättande blifva nödiga. Då dessa åtminstone
i öfre Norrland föranleda såväl tidsutdräkt som afsevärda kostnader, skulle
ett skärpande af fordringarna beträffande kartan onödigtvis försvåra vinnande
af skärpningstillstånd.
Då det funnits lämpligt låta grufdriftstillstånd omfatta område af
ända till 50 hektar, har skärpningstillstånd ansetts böra omfatta ett område
af ungefär enahanda storlek. Den form, cirkelformen, som enligt grufvestadgan
är för inmutadt område bestämd, har bibehållits i fråga om området
för skärpningen.
7 § grufvestadgan innefattar en hänvisning för de personer, som
samma dag sökt inmutning å samma område, att vid domstol tvista om
den bättre rätten till detta område. Att beträffande skärpningstillstånd,
som i själfva verket utgör en form för upplåtelse från kronan, göra motsvarande
hänvisning har ej synts vara riktigt. I stället har öfverlåtits åt
Konungen att för sådant fall bestämma, hvilken af sökandena må erhålla
tillstånd. Vid denna pröfning bör tydligen i första rummet söka utrönas,
huruvida någon af sökandena upptäckt den ifrågavarande fyndigheten, i
hvithet fall tillståndet bör denne meddelas.
Enligt förslaget skall någon afgift ej utgå för själfva rätten till
skärpning. I afsikt att förekomma s. k. fältspärrning har därför ansetts
nödigt, så vidt rörer skärpningstiden, att bibehålla föreskrift om viss
arbetsskyldighet. Då denna i förhållande till skärpningsområdets storlek
satts synnerligen låg samt tillståndshafvaren äger att när helst han önskar
göra ansökan om grufdriftstillstånd, då arbetsskyldigheten bortfaller, synes
någon fara för att tillståndshafvaren genom ifrågavarande bestämmelse
skall föranledas till ur nationalekonomisk synpunkt onödigt arbete ej föreligga.
Det har af flera skäl funnits ej vara lämpligt tillåta innehafvare af
skärpningstillstånd att drifva brytning för försäljning. Stadgande härutinnan
har influtit i 10 §. Då det emellertid måste anses vara såväl för tillståndshafvarens
eget som hos honom anställda arbetares intressen i hög grad
menligt, om, sedan undersökningsarbetet afslutats och ansökning om grufdriftstillstånd
ingifvits, det vidare arbetet å fyndigheten skulle behöfva
inställas under den tid, som kunde förflyta innan ansökningen blefve slutbehandlad,
har rätt till brytning för försäljning tillerkänts tillståndshafvare,
sedan ansökning, hvarom nu sagts, blifvit gjord.
Beträffande 12 § är att märka, att däri gifvetvis ej kunnat meddelas
bestämmelse angående rätt för tillståndshafvare till väg öfver enskild mark.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
Rätt till dylik väg torde kunna vinnas jämlikt lagen om enskilda vägar på
landet den 5 juli 1907.
Enligt 13 § skall ersättning för mark, som tillståndshafvaren begagnar,
utgå endast, där marken är utarrenderad. Den förlust, kronan kan göra
genom att ej i andra fall fordra dylik ersättning, torde med hänsyn till det
relativt låga värde, ifrågavarande mark kan förutsättas äga, vara för
kronan af ringa betydelse, hvaremot det måste anses ligga i kronans eget
intresse, att dess mineraltillgångar blifva i största möjliga mån utforskade
och kända.
Någon förpliktelse att afstå mark, som kan vara behöflig för undersökning
eller tillgodogörande af mineralfyndighet, åligger icke enligt lag
kronoarrendator. Emot nu gällande stadgande i 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen
kan ej heller sådan skyldighet i kontrakt honom tillförbindas.
Emellertid har Eders Kungl. Maj:t denna dag på hemställan af chefen
för justitiedepartementet beslutat till Riksdagen aflåta nådig proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse af nämnda lagrum, enligt hvilket
förslag kronoarrendator skulle kunna tillförbindas att mot skälig nedsättning
i arrendeafgiften samt skadestånd afstå till fastigheten hörande område,
där sådant af kronan påfordras för, bland annat, ändamål som nyss
nämnts. Jag ärnar jämväl denna dag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att, under förutsättning att omförmälda lagförslag
samt nu förevarande förslag af Riksdagen antagas, besluta att i kontrakt,
som, efter det lag i angifna hänseende trädt i kraft, ingås angående utarrendering
af kronan tillhörig jordbruksdomän, skola intagas förbehåll,
genom hvilka arrendatorn tillförbindes skyldighet hvarom nu sagts. Af det
anförda torde framgå, att kronan är förhindrad att upplåta rätt till skärpning
eller grufdrift å andra utarrenderade egendomar än sådana, som
hädanefter blifva under omförmälda förbehåll på arrende upplåtna, med
mindre medgifvande af arrendatorn lämnas. I stadgandet angående ikraftträdandet
af förevarande bestämmelser har ock utsagts, att rätt till skärpning
eller grufdrift ej må meddelas å utarrenderad egendom under andra
än nu nämnda förutsättningar. Där arrendator på grund af förbehåll i
arrendeaftal, som hädanefter kan komma att slutas, nödgas för undersökning
eller tillgodogörande af mineralfyndighet afstå mark, måste han
gifvetvis vara berättigad att för utbekommande af godtgörelse hålla sig till sin
kontrahent, kronan. Den del af godtgörelsen, som skall utgå i form af nedsättning
i arrendeafgiften, kommer ju ock för hvarje fall att i första hand drabba
kronan. Hvad angår skadeståndet torde emellertid hinder ej föreligga att
förplikta tillståndshafvaren att direkt utgifva detta till arrendatorn med
påföljd att, om arrendatorn mottager hvad i detta hänseende erbjudes,
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
kronan skall vara befriad från vidare ersättningsskyldighet mot arrendatorn.
Detta sätt att förfara har ock funnits vara lämpligast. Den, som
vunnit skärpningstillstånd å utarrenderad egendom, har, i enlighet med
hvad nu nämnts, i 13 § ålagts, dels att till kronan erlägga en årlig afgift,
motsvarande den nedsättning i arrendeafgiften, hvartill arrendatorn kan
vara berättigad, och dels att till arrendatorn utgifva det skadestånd, som
därutöfver må tillkomma denne. Beträffande innehafvare af grufdriftstillstånd
skola enligt 24 § motsvarande regler gälla, dock att kronan skall
anses ersatt för nedsättningen i arrendeafgiften medelst den i samma § omförmälda
jordskyld. Tydligt är, att om kronan skulle hafva nödgats af
något skål till arrendatorn utbetala detta skadestånd, tillståndshafvaren
måste vara skyldig återgälda kronan det sålunda utbetalda beloppet. Skulle
tvist uppstå angående beloppet af den arrendatorn tillkommande godtgörelse,
skall tillståndshafvaren vara underkastad den ordning för tvistens
afgörande, som kan vara bestämd i aftalet mellan kronan och arrendatorn.
Denna ordning har man tänkt sig lämpligen sådan, att tvisten skulle
komma att afgöras på sätt lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar
af 3 skiljemän, utaf hvilka tillståndshafvaren skulle utse en, arrendatorn
en samt Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande å kronans vägnar den
tredje.
Med bestämmelserna att bergmästaren ej äger bevilja skärpningstillstånd
å område, som varit föremål för skärpnings- eller grufdriftstillstånd,
samt att pröfning af ansökning i sådant fall tillkommer bergsöfverstyrelsen,
afses, såsom redan i chefens för justitiedepartementet
omförmälda yttrande antydts, att söka förhindra ett förfarande, motsvarande
det nu brukliga ’njutning på njutning’, samt därpå byggd spekulation.
Bergsöfverstyrelsens pröfning torde alltså hufvudsakligen böra gå ut på
att söka utröna, huruvida ansökning, som gjorts, skett närmast i spekulationssyfte,
eller om därmed afsetts verkligt igångsättande af ett grufföretag.
Uppenbarligen bör bergsöfverstyrelsen äfven taga under bedömande om
icke möjligen anledning föreligger för kronan själf att för egen räkning
bearbeta den ifrågavarande fyndigheten.
Tillräckliga skäl att utestänga aktiebolag från att omedelbarligen
från kronan förvärfva grufdriftstillstånd har ej ansetts föreligga. Beträdande
dylikt bolag har emellertid i förslaget uppställts sådana fordringar
att faran, det utlänningar skola kunna under form af aktiebolag komma i
besittning af fyndigheter, hvarom nu är fråga, torde vara utesluten.
Beträffande handläggningen af ansökning om grufdriftstillstånd har
i det väsentliga följts det af sakkunnige inom justitiedepartementet är 1907
utarbetade förslaget, dock att vissa ändringar företagits i syfte att i möjli
-
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
gaste mån förkorta den tid, inom hvilken den slutliga pröfningen af ansökningen
skall kunna ske.
Enligt förslaget må tillståndshafvaren kunna påbörja grufarbetet
redan innan den för områdets utstakande föreskrifna landtmäteriförrättning
blifvit hållen. Förslagets ståndpunkt härutinnan är grundad på samma
skäl, som föranledt undantagsbestämmelsen i 10 §.
I anledning af anmärkningar i vattenfallsstyrelsens omförmälda utlåtande
har 27 § i förslaget blifvit inom jordbruksdepartementet i viss
mån omarbetad, så att hvad eljest kan vara föreskrifvet i fråga om ordningen
för upplåtelse af vattenfall eller kraft från sådant, äfven skall komma
att gälla beträffande dylik upplåtelse åt innehafvare af grufdriftstillstånd.
Beträffande öfverlåtelse af grufdriftstillstånd kan tydligen ifråga*
sättas, om ej för giltigheten af sådan öfverlåtelse bör fordras medgifvande
af Konungen. Med förslagets anda torde dock bäst öfverensstämma att
tillåta öfverlåtelse å en hvar, som uppfyller de för vinnande af dylikt
tillstånd stadgade kvalifikationer. Att frågan om förefintligheten af dessa
kvalifikationer måste underställas Konungens pröfning är emellertid tydligt.
I enlighet med hvad nu sagts har regeln i 32 § första stycket
blifvit affattad.
Till sist anser jag mig böra uttryckligen betona, att skärpnings- och
grufdriftstillstånd, hvarom i förslaget förmäles, endast innefatta af kronan
i egenskap af jordägare gjorda upplåtelser. Beträffande förhållandet mellan
kronan och den, som erhållit sådant tillstånd, komma följaktligen
endast de i vederbörande upplåtelsehandling intagna villkor att blifva bestämmande,
och är ifrågavarande författning i denna del blott att betrakta
såsom en sammanfattning af förvaltningsregler.
I enlighet med hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning
att af Eders Kungl. Maj:t framlagdt. förslag till lag om ändrad lydelse af
1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan antages af Riksdagen,
antaga förevarande förslag till bestämmelser angående undersökning och
tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ur protokollet:
Axel Mörner.