Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
5
N:o 114.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension å allmänna indragning sstaten åt förre fortifikationsarbetarna
S. Månsson, P. Olsson och A. A. Jonsson;
gifven Stockholms slott den 12 februari 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,
att en hvar af förre fortifikationsarbetarna Sven Månsson, Petter
Olsson och August Alfred Jonsson må från och med den 1 januari
1909 under sin åtei*stående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af tvåhundra kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
O. B. Malm.
6
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 114.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maf.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 februari 1.909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
S\VARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Malm anförde:
»Med anledning af därom utaf förre fortifikationsarbetarne Sven
Månsson, Petter Olsson och August Alfred Jonsson gjorda ansökningar
har arméförvaltningens fortifikationsdepartement uti särskilda underdåniga
skrifvelser den 10 juli och den 7 november 1908 hemställt om
understöd åt bemälde arbetare.
Månsson är född den 14 oktober 1843 och alltså 65 år gammal samt
gift. Han har varit anställd vid befästningsarbetena i Karlskrona under
åren 1868—1880 eller i 13 år samt under arbete därstädes år 1872
genom olyckshändelse af brutit sitt ena ben. Vid olyckstillfället var
Månsson jämte ett par andra arbetare sysselsatt med att lösbryta sten
ur ett sprängschakt å Aspön. Påverkad af Månssons spett nedifrån och
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114. 7
de två andres uppifrån lossnade plötsligt en större sten och, innan Månsson
hunnit undan, träffade stenen honom på högra benet strax under knäet,
hvarvid benet afbröts. Månsson intogs för erhållande af vård å flottans
sjukhus i Karlskrona, hvarifrån han utskrefs någorlunda tillfrisknad samt
i stånd att förflytta sig med tillhjälp af krycka. Året därpå råkade han
emellertid på hemväg från arbetet att halka och därvid ånyo afbryta
benet, med påföljd att detsamma måste amputeras. Månsson har sedermera
varit i enskild tjänst till år 1905, då han blef oförmögen till
vidare arbete. Han befinner sig i fattiga omständigheter.
Olsson, som uppnått en ålder af nära 56 år, har under åren 1872—1879
likaledes haft anställning vid befästningsarbetena i Karlskrona. År 1876
under pågående arbete med att uttaga byggnadssten ur ett stenbrott
å Tjurkö blef Olsson, då han med slägga aftuktade ett stenblock, af en
stenskärfva träffad i vänstra ögat, med påföljd att han förlorade synförmågan
å detta öga. Enligt ett den 18 juli 1908 utfärdadt läkarintygär
synförmågan å det andra ögat numera nedsatt till ungefär 1 it af
normal synskärpa utan korrektion. Till följd häraf är Olsson, som befinner
sig i fattiga omständigheter, oförmögen att försörja sig och familj,
bestående af hustru, ett minderårigt barn samt en nittioårig orkeslös
moder, hvilka äro af hans utkomst beroende.
Jonsson är född den 5 oktober 1858 och ogift. Han har varit anställd
vid Karlsborgs fästningsbyggnad från den 2 maj 1881 till den
20 december 1906 eller i mer än 25 år samt därstädes åtnjutit aflöning,
uppgående under de senaste fem åren till 620 kronor om året. År 1898
råkade Jonsson under pågående arbete vid nämnda byggnad genom
olycksfall få högra handens pekfinger krossadt, till följd hvaraf fingret
kort därefter måste genom operation borttagas. På grund häraf har
Jonsson, som för sitt uppehälle är uteslutande hänvisad till sitt arbete,
lidit en väsentlig minskning i arbetsförmågan samt därigenom kommit
i mindre goda ekonomiska omständigheter. Enligt ett af Riksförsäkringsanstalten
den 14 augusti 1908 afgifvet yttrande måste den Jonsson
ågångna skadan, därest densamma skolat bedömas i enlighet med bestämmelserna
uti lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete den 5 juli 1901, anses hafva för Jonsson medfört nedsättning
i arbetsförmågan, motsvarande femton procent af normal sådan och
borde den sålunda berättiga honom till en årlig lifränta å 45 kronor.
[Jti förut omförmälda skrivelser har arméförvaltningen föreslagit,
att Månsson och Olsson måtte beredas pensioner från allmänna indragningstaten,
den förre med 150 kronor och den senare med 210 kronor
om året.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Beträffande Jonsson har arméförvaltningen hemställt, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes antingen bevilja honom för en gång ett skadestånd
af 600 kronor från extra anslaget till fortsättande af arbetena å
Karlsborgs fästning eller ock föreslå innevarande års Riksdag att tillerkänna
honom en årlig pension af 50 kronor från allmänna indragningsstaten,
att utgå från och med den 1 januari 1909.
Statskontoret har uti särskilda den 12 december 1908 afgifna underdåniga
utlåtanden anfört, att de skador, som drabbat Månsson och Olsson
genom olycksfall i arbetet, såvidt handlingarna utvisade, utan tvifvel
varit af den beskaffenhet, att, därest lagen om ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 varit tillämplig, dem bort
tillkomma lifräntor till ungefär de belopp, som af arméförvaltningen
blifvit för dem i sådant afseende föreslagna. Det vore ju visserligen
obestridligt, att den under arbete i statens tjänst ådragna skadan utgjorde
den enda grund, hvarpå understöd af statsmedel kunde ifrågasättas
för dessa arbetare, hvilka icke kunde åberopa någon långvarig
tjänstetid, men då de olycksfall, vid hvilka Månsson och Olsson lidit
skada, inträffat för mycket lång tid tillbaka samt någon ovillkorlig
rättighet till godtgörelse för sålunda liden skada icke förefunnes, gällde
det enligt statskontorets uppfattning numera i förevarande fall mindre
att utskifta ersättning efter måttet af den skada, som blifvit en hvar
af dessa arbetare tillfogad, eller i mån, som hvardera af dem vid tiden
för olycksfallet genom skadan lidit minskning i sin arbetsförmåga, utan
snarare att på ålderdomen bereda omförmälda två numera lika litet arbetsdugliga
och ungefär i samma grad hjälpbehöfvande arbetare skäligt
understöd. Det syntes därför statskontoret, som om understöd borde
dem båda beredas till samma belopp. I anledning häraf ville statskontoret
hemställa, att Månsson och Olsson måtte få komma i åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension å 200 kronor
hvardera.
I fråga om ersättning åt Jonsson har statskontoret ansett det kunna
ifrågasättas, huruvida icke dennes långvariga arbete vid fästningsbyggnaden
i förening med den omständighet, att han därunder genom olycksfall
lidit skada, till följd hvaraf hans arbetsförmåga blifvit nedsatt, skäligen
borde föranleda till beredande åt honom af någon pension, då han
numera vid framskriden ålder syntes hafva svårighet att förskaffa sig
sitt uppehälle. På grund häraf skulle statskontoret för sin del icke hafva
tvekat att tillstyrka en pension åt Jonsson till enahanda belopp, som
statskontoret förordat för Månsson och Olsson. Då emellertid något
förslag i sådant syfte icke förelåge från vederbörande, ansåge sig stats
-
9
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
kontoret böra inskränka sig till att biträda arméförvaltningens hemställan
om en årlig pension å 50 kronor från allmänna indragnmgsstaten
I likhet med statskontoret och på de af detta ämbetsverk anförda
skäl anser äfven jag, att ifrågavarande tre arbetare i lika grad
o-i ort sig förtjänte af att komma i åtnjutande af understöd för sin återstående
lifstid; och får jag, med anledning häraf, i underdånig e
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att en hvar af förre fortifikationsarbetarna Sven Månsson, Retter
Olsson och August Alfred Jonsson må från och med. den 1 januari 1909
under sin återstående lifstid från allmänna indragnmgsstaten uppbara
en årlig pension af tvåhundra kronor.»
Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Bih. till Riksd. Prof. W0(J. 1 Rami. 1 Afl. 78 Höft.