Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o ti) Utlåtande N:o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 16 april 1909, kl. 1 e. ni.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående lättnader för sjöfolket med afseende å tiden
för fullgörande af värnplikten.
Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en inom Andra Kam- Motionen.
maren af herrar C. G. Lindley, N. Edv. Lindberg, K. A. Borg och A.
J. Christiernson väckt motion, n:o 188, däri hemställts, att Riksdagen behagade
besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om snar utredning
om hvilka lättnader, som kunna beredas sjöfolket med afseende på
tiden för fullgörandet af deras värnplikt, samt därefter till Riksdagen inkomma
med de förslag, hvartill utredningen må kunna föranleda.
Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört följande:
»Sjöfolket har i högre grad än andra arbetaregrupper fått vidkännas
den nya härordningens ökade värnpliktsbördor, men till denna öfningstid
kommer därjämte en oftast lång väntetid före inryckningen.
Till följd af anställningens natur har sjöfolket ytterst svårt att
kunna anpassa sig efter de tider, som inryckningen äger rum, och ställes
häraf i en svår belägenhet. Samtidigt måste dock medgifvas, att äfven
för arbetarne i land kunna dylika förhållanden ibland göra sig gällande,
enär många arbetsgifvare hafva en lätt förklarlig obenägenhet att anställa
ungdom i värnpliktsåldern, hvilken sedermera efter någon kortare tid måste
lämna sin anställning. Har dylik ung arbetare likväl fått anställning, så
kan han stanna kvar till den tid, då han skall inställa sig för värnpliktens
fullgörande.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 20 Höft. (N:o 21.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o ål.
Annorledes förhåller sig saken för sjöfolket. Afmönstrar en sjöman
eller eldare på hösten, blir han i allmänhet, om han befinner sig i värnpliktsåldern,
nekad rätt att ånyo utmönstra, så vida sjömanshusombudsmannen
befarar, att han ej skall hinna tillbaka före inställelsedagen. Det
är i allmänhet mycket svårt, för att icke säga hart när omöjligt, för sådan
sjöman eller eldare att vinna tillfällig anställning i land, i all synnerhet
om arbetslösheten inträder på senhösten. Äfvenså är sjöfolket i allmänhet
urståndsatt att upptaga täflan med arbetarne i land på grund af de senares
större lokalkännedom och förbindelser på de olika arbetsplatserna. Dessutom
saknar sjöfolket oftast de för anställning i land nödvändiga yrkes-,
fack- eller vanekunskaperna.
Har en sådan situation inträffat, så bli dess verkningar merendels
rent af ohyggliga. Vanligtvis stannar sjöfolket kvar i de större sjöstäderna
i hopp om att vinna lämplig hyra eller anställning. Under tiden
förbrukas deras kassa, så att de efter någon tids förlopp befinna sig i utblottadt
tillstånd. Deras tillhörigheter vandra så småningom till pantbanken
och, då de icke längre kunna betala, bli de utkörda från sjömanshem
och andra ställen, där de tagit in.
Ett system, som lämnar sådant resultat, kan aldrig få betraktas som
tillfredsställande. I all synnerhet bör staten vara angelägen om att undanröja
alla från dess sida påverkande och bidragande omständigheter, där
så är möjligt. En välbehöflig reform i denna riktning vore därför, om
de militära myndigheterna kunde ordna det så, att värnplikten när som
helst kunde påbörjas.
I samband härmed torde såsom ett exempel kunna påpekas, att Storbritannien
har sin flottas reserv inrättad efter några liknande principer.
Därstädes finnes, som bekant, ingen obligatorisk värnplikt. Flottans bemanning
utgöres af för ändamålet värfvadt manskap.
Samma förhållande gör sig äfven gällande beträffande reserven. De
af handelsflottans sjömän och eldare, som därtill äro hågade och kvalificerade,
kunna vinna inträde i denna reserv och äro därvid skyldiga att
årligen undergå en månads exercis. I ersättning därför erhålla de en viss
veckolön under exercistiden samt ett mindre belopp pr år, s. k. »retainer»,
som utbetalas kvartalsvis. Denna tjänstgöring blir på så sätt icke någon
börda för det brittiska sjöfolket. De kunna när som helst anmäla sig till
tjänstgöring, som vanligtvis kan fullgöras i hvilken större sjöstad som helst,
där sjöfolket är bosatt. Äfvenså bör påpekas, att brittiska regeringen på
senare tiden utsträckt denna rätt till inträde i flottans reserv att omfatta
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21. 3
äfven det utländska sjöfolk, som någon längre tid seglat på brittiska fartyg.
Icke så få svenska sjömän och eldare ha gjort detta och bland dem
torde många här hemma på vårt lands bekostnad ha undergått sin första
utbildning, under det att andra ha undandragit sig att här fullgöra sin
värnplikt till följd af förut i motionen påpekade och andra inom facket
rådande missförhållanden.
Då ett land som Storbrittannien — hvars försvar hufvudsakligen hvilar
på flottan och dess bemanning — kan utbilda sin reserv med ett dylikt
utbildningssystem, bör det ligga inom möjligheternas område att äfven i
vårt land anpassa värnpliktens fullgörande efter inom sjöfarten rådande
förhållanden.
Alla dessa skäl tala för att frågan är af den vikt och betydelse, att
den behöfver sakkunnig utredning.»
Af motiveringen till den utaf motionärerna gjorda hemställan torde
framgå, att med motionen närmast åsyftas de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga.
För de i inrikes sjöfart utan mönstring tjänstgörande sjömän,
som ej äro inskrifna å sjömanshus, erbjuda sig gifvetvis i allmänhet mindre
svårigheter att anpassa sig efter tiden för värnpliktsöfningarna. Hvad
angår de svenska sjömän, som vid värnpliktens inträdande tjänstgöra å
utländska fartyg, torde såsom regel gälla, att dessa äro inskrifna å sjömanshus.
Enligt 25 § 1 mom. värnpliktslagen tilldelas flottan:
a) alla å sjömanshus inskrifna maskinister och eldare samt af öfriga
å sjömanshus inskrifna värnpliktiga de, som tolf månader eller därutöfver
varit inmönstrade till sjöfart; samt
b) andra värnpliktiga, hvilka anses vara för flottan behöfliga, till det
antal som Konungen pröfvar erforderligt.
De värnpliktiga, som tilldelas flottan, inskrifvas antingen till s. k.
allmän tjänst eller ock till sjötjänst, stationstjänst eller fastningstjänst.
Såvidt Konungen ej för särskilda fall annorlunda bestämmer, tillhöra enligt
33 § värnpliktslagen nämnda värnpliktiga under hela sin tjänstetid i
beväringen den tjänst vid flottan, hvartill de sålunda blifvit inskrifna.
Det sammanlagda årliga hehofvet af värnpliktiga i de två förstnämnda
grupperna, hvilka omfatta dem, som erhålla sin utbildning ombord å fartygen
och äro afsedda att tillgodose fldttans bemanningsbehof, har de senare
Utskottets
yttrande.
4 Andra Kammarens Tillfälliga? Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21.
åren utgjort omkring 1,800. Till fyllande af detta behof hafva erhållits
omkring 1,200 i gruppen för allmän tjänst och 600 i sjötjänstgruppen.
Till allmän tjänst skola enligt 27 § ] mom. värnpliktslagen, jämförd
med 30 § inskrifningsförordningen, uttagas de under a) här ofvan omnämnda
värnpliktiga äfvensom andra å sjömanshus inskrifna värnpliktiga
till. de* antal, Konungen bestämmer. Medan under de senare åren till
dylik tjänst ej uttagits andra än först omnämnda värnpliktiga, har emellertid
i år föreskrifvits, att från vissa sjömanshus skola till sådan tjänst uttagas
alla därstädes inskrifna värnpliktiga. Det jämförelsevis ringa antal å sjömanshus
inskrifna värnpliktiga, som icke uttages till allmän tjänst, plägar
tilldelas hären. F b
Gifvet är, att yrkessjöfolket lättast skall kunna tillgodogöra sig den
sjömilitära utbildning, som erfordras för tjänst ombord å flottans fartyg.
Då emellertid flertalet å sjömanshus inskrifna värnpliktiga användes i
utrikes sjöfart och sålunda i händelse af mobilisering icke är att påräkna för
omedelbart inträdande i tjänstgöring ombord, är det tydligtvis af vikt att
äga tillgång äfven å andra för dylik tjänstgöring utbildade värnpliktiga,
Indika kunna förväntas omedelbart inställa sig vid mobilisering. Detta
behof tillgodoses af sjötjänstgruppen, till hvilken företrädesvis uttagas
■värnpliktiga från de flottans stationer närmast belägna inskrifningsområden
och vissa andra vid kusten belägna dylika områden, där tillgång å för
ändamålet lämpliga beväringsmän tinnes.
Under^de senare åren,, då utbildningstiden för värnpliktiga vid flottan
omfattat 172 dagar, har tjänstgöringen för nu nämnda två grupper varit
sa. anordnad, att de till allmän tjänst inskrifna fullgjort densamma i en
följd med början omkring den 8 januari året efter det inskrifningen skett,
under det att de till sjötjänst inskrifna fullgjort hälften af tjänstgöringen
under inskrifningsåret och andra hälften däraf under närmast påföljande
år med början hvardera året omkring den 3 juli.
Sedan öfningstiden för värnpliktiga vid flottan från och med 1908
utsträckts till 300 dagar, har emellertid i enlighet med af fjolårets Riksdag
fattadt beslut sådan ändring vidtagits i 27 § 1 mom. värnpliktslagen att,
på sätt Konungen närmare förordnar, tjänstgöringen skall — där ej särskilda
omständigheter föranleda annan ordning — fullgöras af de till
allmän tjänst inskrifna i en följd under första och andra året och af de
till sjötjänst inskrifna jämväl i* en följd under andra året.
På sätt Kungl. Maj:ts proposition n:o 167 till fjolårets Riksdag närmare
Andra Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21. 5
utvisar, åsyftades med berörda ändring, att tjänstgöringen regelmässigt
skulle fullgöras af do till allmän tjänst inskrifna från midten af november
det år, inskrifningen skett, till midten af september påföljande år och af
de till sjötjänst inskrifna från midten af februari till midten af december
året efter det inskrifningen ägt rum. Med nämnda framflyttning af tjänstgöringstiden
för de till allmän tjänst inskrifna afsågs att dels vinna nödig
tid för rekrytutbildning och förberedande öfniugar, innan specialutbildningen
i de ombord anordnade skjut- och signal- med flera skolor i midten af
april toge sin början, och dels förebygga, att tjänstgöringen komme att
fortgå efter det de i början af juli begynnande eskaderöfningarna afslutats
under loppet af september, då nämligen ett betydande antal befäl och
manskap erfordrades för arbetet i skolorna i land. Af tjänstgöringstiden
för de till sjötjänst inskrifna var åter första delen intill början af juli
afsedd att användas till rekrytutbildning och förberedande öfningar, tiden
mellan början af juli och midten af september till deltagande i eskaderöfningarna
och återstoden till undervisning i ombord anordnade, jämväl
för en mindre del af stammen afsedda skolor. Den nu angifna anordningen
ansågs vara väl egnad att å ena sidan hålla flottans krigsberedskap
i fråga om bemanningen vid makt under hela året samt å andra sidan
möjliggöra en tillfredsställande utbildning för nämnda två grupper af
värnpliktiga och tillika bereda nödig personaltillgång för flottans eskaderöfningar.
I full öfverensstämmelse med hvad som sålunda angifvits i nämnda
proposition har tjänstgöringen för de under 1908 inskrifna värnpliktiga,
som tilldelats ifrågavarande två grupper, blifvit anordnad; och hafva
enahanda bestämmelser under sistlidne januari meddelats beträffande dem,
som vid detta års inskrifningsförrättningar komme att tilldelas samma
grupper. Inryckningsdagen för de till allmän tjänst inskrifna har för
båda årsklasserna satts till den 20 november.
Innan utskottet inlåter sig å pröfning af den i motionen gjorda hemställan,
anser sig utskottet böra ytterligare beröra några bestämmelser i
gällande författningar, som äga betydelse för bedömandet af förevarande
spörsmål.
Värnpliktslagen inrymmer ej rätt för värnpliktig att erhålla uppskof
med inträdandet i tjänstgöring till senare dag än den för året bestämda
inryckningsdagen. Däremot möter ej hinder att få fullgöra tjänstgöringen
under tidigare eller senare år än det bestämda. För bifall till ansökan
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts, (N:o 5) Utlåtande N:o 21.
att ett tidigare år få fullgöra tjänstgöringen erfordras, förutom målsmans
och husbondes samtycke, allenast att vara vapenför och i öfrigt lämplig
till den tjänstgöring, som ansökningen afser. Uppskof med tjänstgöring
till nästföljande år kan enligt 17 § 1 mom. värnpliktslagen, jämförd med
28 § inskrifningsförordningen, vid inskrifningen medgifvas å sjömanshus
inskrifven värnpliktig, som enligt intyg af sjömanshusombudsman, magistratssekreterare
eller svensk konsul är förhyrd å fartyg i utrikes fart för hela
seglationstiden under året eller ock för utrikes resa, som beräknas vara i
minst tre månader och infaller under den tid, tjänstgöringen är afsedd att
äga rum. Uti ett af delegerade inom 1907 års generalskommission utarbetadt
förslag till ändringar i inskrifningsförordningen har framför ordet
»infaller» inskjutits »till någon del». Fortfar ofvan nämnd anledning till
uppskof med tjänstgöring, må förlängdt uppskof hvarje gång för ett år af vederbörande
inskrifningsnämnd beviljas den värnpliktige; dock att tjänstgöringen
skall taga sin början senast det år, under hvilkethan fyller 24 år. Yppas för
inskrifven värnpliktig efter det inskrifningsförrättningarnaafslutats sådan anledning
till uppskof med tjänstgöring, som nu nämnts, är han jämlikt 17 § 2 mom.
värnpliktslagen, jämförd med 93 § inskrifningsförordningen, berättigad att
— i händelse han, med företeende af intyg utaf nyssnämnda beskaffenhet
rörande uppskofsanledningen, hos vederbörande sjörullföringsområdesbefälhafvare
ansöker om uppskof till nästföljande år med den förestående
tjänstgöringen —- af denne befälhafvare undfå det sålunda äskade uppskofvet.
Önskar sådan värnpliktig ytterligare uppskof med tjänstgöring,
är han emellertid pliktig att vid följande årets inskrifningsförrättning hos
vederbörande inskrifningsnämnd göra framställning därom. Ansökningar
om uppskof med tjänstgöring kunna af de värnpliktiga göras genom sjömanshusombudsmännen.
Jämlikt 137 § inskrifningsförordningen må till tjänstgöring inkallad
värnpliktig icke påmönstras å handelsfartyg för resa, som hindrar honom
att i laga tid inställa sig till den föreskrifna tjänstgöringen, för så vidt
icke i 28 § af samma förordning omnämndt fall (se ofvan) är för handen
och han i anledning däraf i föreskrifven ordning gjort ansökan om uppskof
med tjänstgöringen. Enligt hvad utskottet inhämtat, lärer denna
bestämmelse af vederbörande mönstringsförrättare tillämpas med varsamhet
och i allmänhet ej komma till användning i andra fall, än då det
är uppenbart, att vederbörande sjöman afsiktligt ämnar undandraga sig
fullgörandet af tjänstgöringen. Uti det af delegerade inom 1907 års ge
-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21. 7
neralskommission utarbetade förslag till lindringar i inskrifningsförordningen
har det i 137 § stadgade förbud mot påmönstring gjorts beroende
af att den värnpliktige ej förut ansökt eller vid påmönstringcn ansöker
om uppskof med tjänstgöringen, hvarförutom till §:n fogats det tillägg,
att i sistnämnda fall mönstringsförrättaren skulle vara skyldig att insända
till honom öfverlämnad ansökan till vederbörande rullföringsbefälhafvare.
Värnpliktig, som är antagen i annans tjänst eller arbete, må enligt
9 § värnpliktslagen ej af arbetsgivare hindras att i behörig tid inställa
sig till tjänstgöring. På grund af detta stadgande, för hvars öfverträdelse
1907 års generalskommission ansett böra stadgas straffpåföljd af böter
från och med 50 till och med 500 kronor, må sålunda fartygsbefälhafvare
icke vägra å fartyget inmönstrad värnpliktig afmönstring, då sådan erfordras
för att sätta den värnpliktiga i stånd att fullgöra honom åliggande tjänstgöring.
Sker afmönstring för sådant ändamål å utländsk ort, torde
endast i undantagsfall förekomma, att den värnpliktige, enligt gällande
bestämmelser angående aflöning för flottans värnpliktiga under fredstid,
kommer i åtnjutande af någon ersättning för sin hemresa. Understöd i
sådant afseende torde emellertid understundom hafva åtnjutits enligt de i
konsulatförordningen för nödställda sjömän å utländsk ort gifna bestämmelser.
Så snart tjänstgöringstiden för flottans till allmän tjänst inskrifna
värnpliktiga blifvit meddelad vederbörande sjörullföringsområdesbefälhafvare,
hvilket i regel torde ske under loppet af januari månad, åligger denne befälhafvare
enligt 96 § inskrifningsförordningen att för hvarje särskildt
sjömanshus utfärda kungörelse om de sjömanshuset tillhörande, i flottan
inskrifna värnpliktigas tjänstgöring. Sådan kungörelse, i hvilken, förutom
uppgift å tid och ort för inställelse till tjänstgöring, skall intagas bland
annat en erinran om att förhyrning å handelsfartyg icke befriar från
inställelse till tjänstgöring i annat fall än att nppskof med densamma
erhållits jämlikt 17 § värnpliktslagen, anslås offentligen inom hvarje kommun
inom sjömanshusdistriktet samt införes i en eller flera af de inom
distriktet mest spridda tidningar, hvarförutom samma kungörelse så snart
ske kan tillställes sjömanshusombudsmannen jämte de personer inom distriktet,
som äga verkställa påmönstring af besättning å handelsfartyg.
Såsom laga förfall för uteblifvande från tjänstgöring anses enligt 43 §
1 mom. värnpliktslagen, om man är sjuk eller i Konungens och rikets
tjänst uppbådad eller faren eller sitter i häkte; dock att vederbörande äga,
B Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21.
då andra än nu sagda förfall förebäras, att pröfva, huruvida de äro af den
vikt, att de må gälla såsom laga förfall.
I det af kommerskollegium den 22 november 1900 afgifna utlåtande
öfver förslaget till nu gällande värnpliktslag framhölls bland annat, att,
såvida ej sjömannen under längre tid före den väntade inkallelsen afhölle
sig från att taga anställning i utrikes sjöfart, kunde äfven med iakttagande
af all på honom ankommande omtanke lätt inträffa, att inställelse i rätt
tid blefve för honom omöjlig. Sådant kunde t. ex. ske till följd af förändrad
destination af det fartyg, hvarå han vore förhyrd, eller sjöolycka
eller andra inträffande händelser och omständigheter, som ej kunnat af
honom förutses.
Yederbörande departementschef yttrade med anledning häraf vid ärendets
föredragning i statsrådet den 7 januari 1901, att ofvan återgifna
föreskrift om pröfning af andra förfall än de särskilt omnämnda bland
annat afsåg just sådana af kommerskollegium anförda tillfällen, då sjöman
utan eget förvållande kunde blifva hindrad att i tid inställa sig till
tjänstgöring.
Genom nu gällande värnpliktslag ställdes de värnpliktiga under strafflagen
för krigsmakten jämväl i fråga om åtlydnad af inkallelse till tjänstgöring
i fredstid. Förfallolöst uteblifvande från sådan tjänstgöring hänföres,
i händelse uteblifvandet ej öfverstiger åtta dagar, till olofligt undanhållande
och bestraffas i ty fall enligt 68 § i strafflagen för krigsmakten, där ej
återfall i brottet skett eller omständigheterna äro synnerligen försvårande,
med disciplinstraff. Öfverstiger uteblifvandet nämnda antal dagar, straffas
åter den brottslige såsom rymmare, d. v. s. första gången med disciplinstraff
och följande gånger med strängare straffart.
A inryckningsdagen uteblifven värnpliktig, som under loppet af tjänstgöringstiden
antingen frivilligt inställer sig eller ock af myndigheterna
hämtas till tjänstgöring, äger enligt 115 § inskrifningsförordningen icke
att tillgodoräkna sig den tid, han varit från tjänstgöringen frånvarande,
såframt densamma öfverstiger åtta dagar, och skall sådan värnpliktig, i
händelse berörda tid öfverstiger en tredjedel af den föreskrifna tjänstgöringstiden,
efter undergåendet af tilläfventyrs ålagd eller ådömd bestraffning
för uteblifvandet, utaf vederbörande befälhafvare eller chef hemförlofvas
för att först tillsammans med nästa årsklass fullgöra sin tjänstgöring.
Har däremot vid den värnpliktiges inställelse en tredjedel af tjänstgöringstiden
ännu icke tilländalupit, får han enligt af Konungen med stöd af
sistnämnda paragraf i kommandoväg meddelad bestämmelse, oafsedt huruvida
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21. 9
han anses hafva ägt laga förfall för sitt uteblifvande eller icke, utan afbrott
fullgöra sin tjänstgöring, hvilken sålunda kommer att fortgå, i händelse
densamma begynt senast å åttonde dagen efter inryckningen, till den
bestämda utryckningsdagen och, därest den begynt senare, så lång tid
efter nämnda dag, som hans uteblifvande omfattat. Då, på sätt af den
förut lämnade redogörelsen framgår, yrkessjömännen i allmänhet, såsom
uttagna till allmän tjänst vid flottan, numera hafva att fullgöra 300 dagars
tjänstgöring i en följd, tillåtas alltså de af dessa sjömän, som inom 100
dagar efter den bestämda inryckningsdagen eller, om denna, såsom i år
är fallet, satts till den 20 november, inom den 1 påföljande mars inställa
sig eller hämtas till tjänstgöring, att i en följd fullgöra densamma.
1907 års generalskommission har emellertid af den orsak, att olofligt
undanhållande allt vanligare förekommer bland de värnpliktiga, hemställt,
att värnpliktig ej skulle få tillgodoräkna sig den tid, han förfallolöst uteblifvit,
därest undanhållandet omfattat ett dygn eller mera, hvarförutom
delegerade inom kommissionen föreslagit sådan ändring i ofvannämnda
föreskrift angående hemförlofning af de efter inryckningsdagen inkomna
värnpliktiga, att till allmän tjänst i flottan uttagen värnpliktig, hvars
inställelse sker senare än å 60:de dagen efter inryckningsdagen skulle efter
undergåendet af eventuell bestraffning hemsändas för att först tillsammans
med nästa årsklass fullgöra sin tjänstgöring.
Inom landtförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för utarbetande
af förslag till bestämmelser i fråga om efterlysning af uteblifna värnpliktiga
m. m. hafva dock sedermera uti ett den 25 sistlidne februari afgifvet
betänkande hemställt om den ändring i sistnämnda förslag, att värnpliktiga,
tilldelade flottan i allmän tjänst, borde tillåtas inträda i tjänstgöring senare
än å 60:e dagen, förslagsvis å 90:e eller 120:e dagen.
Enligt tillgängliga uppgifter hafva af de till allmän tjänst vid flottan
uttagna värnpliktiga i medeltal för hvarje år under perioden 1904—1908
efterspanats och efterlysts såsom uteblifna från tjänstgöring 226 personer,
däraf frivilligt inställt sig efter tjänstgöringens början 65 personer och
genom myndigheternas försorg hämtats 12 personer.
På därom af utskottet framställd begäran hafva till utskottet öfverlämnats
dels från sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition följande,
flottans båda stationer omfattande:
Bill. till Riksd. Prat. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 20 Käft.
2
10
Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21.
* Uppgift & efterinställda, till allmän tjänst inskrifna värnpliktiga.
Inställda inom 8 dagar ........................
Inställda senare än 8 dagar ..................
Däraf utan att laga förfall kunnat företes
1907 |
1908 |
87 |
88 |
87 |
79 |
13 |
11» |
dels och från chefen för beväringskompaniet vid flottans station i Stockholm
i följande tabell sammanställda uppgifter å efterinställda, till allmän
tjänst vid nämnda station inskrifna värnpliktiga:
1907—9:e januari |
1908—9:e januari |
1908—20 november |
||||||||||
Genom |
Genom |
Genom |
||||||||||
Frivilligt |
Konungens |
Frivilligt |
Konungens |
Frivilligt |
Konungens |
|||||||
»Inställelsetid. |
Bef:s försorg |
Bef.s försorg |
Bef:s försorg |
|||||||||
Föreburit |
Föreburit |
Föreburit |
Föreburit |
Föreburit |
||||||||
förfall |
CD |
förfall |
CD |
förfall |
CD |
förfall |
CD |
förfall |
CD |
förfall |
||
p |
som an- |
som an- |
som an- |
som an- |
3 |
som an- |
3 3? |
|||||
33 |
setts gälla |
33 |
setts gälla |
g> |
setts gälla |
a |
setts gälla |
g? |
setts gälla |
setts gälla |
||
cL |
som laga |
Q» |
som laga |
eu |
som laga |
s. |
som laga |
eu |
som laga |
|||
c |
enl. |
enl. |
enl. |
® |
enl. |
enl. |
© |
|||||
V. L. §43 |
V. L. §48 |
V. L. § 48 |
V. L. § 43 |
V. L. § 43 |
V. L. § 43 |
|||||||
Inställda inom 8 |
||||||||||||
dagar efter in-ryckningsdagen; |
||||||||||||
frikända å Stock-holms bevä-ringsaf delning, |
||||||||||||
gifna rapporter) Inställda senare, |
i |
7 |
2 |
2 |
1 |
9 |
||||||
af tjänstgörings-tiden gått till |
i |
9 |
1 |
2 |
1 |
14 |
1 |
4 |
8 |
30 |
3 |
4 |
Inställda sedan 7a- |
||||||||||||
del af tjänstgö-ringstiden gått |
- |
|||||||||||
F. § 115 mom. |
7 |
2 |
4 |
1 |
4 |
1 |
1 |
-> |
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21. 11
Dessa uppgifter, af hvilka de i sistintagna tabell för nu pågående
tjänstgöring lämnade afse tiden intill den 25 sistlidne mars, utvisa, i
hvilken afsevärd utsträckning de i 43 § 1 mom. värnpliktslagen gifna
bestämmelser om laga förfall komma till användning i fråga om efterinställda
sjömän. Att antalet efterinställda värnpliktiga till nu pågående
tjänstgöring varit betydligt större än hvad fallet varit de närmast föregående
åren torde väl bero därpå att den för sista årsklassen företagna,
jämförelsevis sent kungjorda framflyttningen af inryckningsdagen ej hunnit
blifva allmänt känd för sjöfolket. Hvad angår de värnpliktiga vid flottans
station i Stockholm, hvilkas inställelse skett inom åtta dagar efter inryckningsdagen,
hafva dessa, i den mån de ej ansetts hafva ägt laga förfall försitt
uteblifvande, i regel erhållit allenast en tillrättavisning för sin försummelse.
I de fall åter, då bestraffning för efterinställda värnpliktiga vid nämnda
station förekommit, har straffpåföljden vanligen utgjort 1—3 dagars vaktarrest.
Att för det i motionen åsyftade sjöfolket mången gång skall erbjuda
sig svårigheter att anpassa anställningen å handelsfartyg efter tiden för
värnpliktsöfningarnas fullgörande, ligger i sakens natur. Erfarenheten har
ock visat, att värnpliktiga sjömän ej sällan under höstmånaderna, efter skedd
afmönstring, å flottans stationer gjort framställning att få påbörja den dem
åliggande tjänstgöring å tidigare dag än som bestämts. Att dylika framställningar
ej kunnat villfaras, framgår af den förut lämnade redogörelsen.
Genom den framflyttning af inryckningstiden för de till allmän tjänst vid
flottan uttagna värnpliktiga, som skett från och med fjolåret, hafva emellertid
de i motionen skildrade svårigheterna för sjöfolket i nu föreliggande
hänseende blifvit i väsentlig mån mildrade. Då nämligen flertalet af de
fartyg, som lägga upp för vintermånaderna, torde göra detta vid den tidpunkt,
då tjänstgöringen för nämnda värnpliktiga numera tager sin början,
blir gifvetvis för den del af dessa värnpliktiga, som har anställning å dylika
fartyg, den eventuella väntetiden före inryckningen väsentligt mindre än
då inryckningen skedde först omkring den 8 januari. Möjligheten att
ernå tillfällig arbetsanställning i land är tydligtvis ock större under höstmånaderna
än längre fram mot årsskiftet. Jämväl ur synpunkten af önskvärdheten
för sjöfolket att efter tjänstgöringens afslutande kunna utan
väntetid vinna ny anställning å fartyg torde den under fjolåret träffade
anordningen med afseende å tjänstgöringstiden för de till allmän tjänst
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 21.
vid flottan uttagna värnpliktiga komma att visa sig jämförelsevis gynnsam.
Tager man därjämte hänsyn till ej mindre den åt nämnda grupp af värnpliktiga
beredda förmanen att fa fullgöra tjänstgöringen i en följd och därunder
inhämta färdigheter, af hvilka de kunna draga fördel vid utöfvande af sitt
yrke, än äfven den förut skildrade rätten för sjöfolk att erhålla uppskof med
tjänstgöringen till senare år och den stora utsträckning, hvartill bestämmelserna
om laga förfall komma till användning med afseende å efterinställda
sjömän, torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke den
tunga, som värnpliktens fullgörande otvifvelaktigt innebär för den enskilde,
drabbar flera andra yrkesgrupper i jämförelsevis lika hög grad som sjöfolket.
Det må i detta hänseende allenast erinras, hurusom — med
frånseende af vissa undantagsfall — skyldighet föreligger för värnpliktiga
vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna
och trängen att fullgöra särskilda repetitionsöfningar under andra,
tredje och fjärde åren samt för värnpliktiga vid rytteriet, fältartilleriet
samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna att tjänstgöra under sammanlagdt
365 dagar, fördelade i tre särskilda tidsperioder.
Gifvet är emellertid, att, i den mån lättnad med afseende å tiden
för värnpliktigt sjöfolks fullgörande af detsamma åliggande tjänstgöring
kan utan olägenhet i militärt hänseende åvägabringas, dylik lättnad ock
bör såväl af skyldig hänsyn till de värnpliktiga som ock för tillgodoseende
af handels- och sjöfartsintressena komma till stånd.
Motionärerna hafva i sådant hänseende framhållit önskvärdheten af
att värnplikten finge när som helst påbörjas. Det synes emellertid utskottet
uppenbart, att en sådan anordning icke lämpligen låter sig genomföra.
På sätt den föregående framställningen gifver vid handen, utnyttjas
tjänstgöringstiden för de till allmän tjänst vid flottan uttagna värnpliktiga
sålunda, att, sedan rekrytutbildningen och de förberedande öfningarna
afslutats, specialutbildningen i de ombord anordnade särskilda skolorna
vidtager så tidigt på våren, som klimatet det medgifver, för att i sin
ordning utåt sommaren efterföljas af deltagande i eskader- eller tillämpningsöfningarna.
Att det sålunda anordnade utbildningsarbetet, hvilket
är baseradt å ständig samöfning under tjänstgöringstiden af de å ett och
samma fartyg förlagda värnpliktiga, skulle blifva i hög grad lidande af
att de värnpliktiga finge å oregelbundna tider när helst de så funne för
godt. inträda i tjänstgöring, ligger i öppen dag. Då ifrågavarande värnpliktiga
erfordras för tillgodoseende af det ordinarie bemanningsbehofvet
å våra stridsfartyg, skulle utan tvifvel flottans stridsduglighet genom en
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utittande N:o 21. 13
sådan anordning i väsentlig mån nedsättas. Jiimväl ur rent organisatorisk
synpunkt skulle förvisso afsevärda svårigheter möta med afseende å såväl
utrustning af de för utbildningsarbetet erforderliga fartyg som ook disponerandet
af de för samma arbetes handledande nödiga befäl ooh manskap.
Enligt hvad utskottet inhämtat, hafva ock nu angifna olägenheter i ej
ringa omfattning gjort sig gällande beträffande efterinställda, till allmän
tjänst vid flottan inskrifna värnpliktiga, hvilka börjat tjänstgöringen någon
längre tid efter den bestämda inryckningsdagen.
De af motionärerna åberopade förhållanden med afseende å reservutbildningen
i Storbrittanniens flotta äro icke analoga. Medan i vårt land,
hvarest den å stat uppförda sjömanskåren ej upptager större antal än
4,000 man, de till allmän tjänst vid flottan uttagna värnpliktiga äro afsedda
att fylla behofvet af bemanning å flottans stridsfartyg och följaktligen
måste erhålla en för detta ändamål anpassad utbildning, användes
åter reservpersonalen i Storbrittanniens flotta, af hvilken omkring s/4''delar
ständigt äro mobiliserade, hufvudsakligen till trängtjänst.
Vid öfvervägande huruvida och i hvad mån andra åtgärder än den af
motionärerna förordade rätten för värnpliktigt sjöfolk att när som helst påbörja
sin tjänstgöring skulle kunna vidtagas till undanröjande eller mildrande
af de i motionen skildrade svårigheter, har det synts utskottet, som om
närmast tvänne utvägar i dylikt afseende skulle stå till buds. Dels skulle
nämligen en sådan anordning kunna tänkas genomförd, att. det till allmän
tjänst vid flottan uttagna sjöfolk, som på grund af anställning å handelsfartyg
hade svårt att inställa sig å den för nämnda grupp af värnpliktiga
bestämda inryckningsdagen, bereddes möjlighet att i stället erhålla sin utbildning
i sjötjänstgruppen, hvars inryckningsdag infaller först i midten
af februari månad. Och dels skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke
staten borde för det sjöfolk, som afmönstrat i och för värnpliktens fullgörande,
under väntetiden före inryckningen bereda tillfälle till lämpligt
arbete antingen å flottans stationer eller annorstädes.
Hvad angår förstnämnda alternativ framgår det af den å sidan 3 här
förut återgifna bestämmelsen i 33 § värnpliktslagen, att möjlighet till en
dylik anordning redan nu föreligger. Gifvet är emellertid, att betänkligheter
kunna yppas mot dess genomförande i större omfattning.
Beträffande det senare alternativet anser utskottet starka skäl föreligga
för en sådan anordning; och vill utskottet till stöd för denna sin
uppfattning åberopa följande uttalande af 1907 års generalskommission:
Bill. till Riksd, Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 20 Häft. 3
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 31.
»I samband med förslaget om utsträckt värnpliktstjänstgöring vill
generalskommissionen uttala sin anslutning till ett inom densamma uttaladt
önskemål, att värnpliktig, som saknar hem och icke funnit anställning
under tiden mellan första tjänstgöringens slut och repetitionsöfningens
början eller mellan afslutad repetitionsöfning och laga flyttningstid, må
efter därom gjord ansökan af truppförbandets chef tillåtas att under nämnda
tider kvarstanna i kasernen, där åtnjuta beklädnad och underhåll samt
sysselsättas på sätt Zonungen närmare bestämmer. Härigenom skulle kunna
förebyggas, att en del värnpliktiga komme att befinna sig utan arbete och
inkomster under de månader af första utbildningsåret, då de icke äro upptagna
af den lagstadgade militära tjänstgöringen.»
Det synes utskottet, som om de skäl, hvilka i detta yttrande anförts
till stöd för det däri uttalade önskemål, med samma styrka kunna åberopas
för den af utskottet ifrågasatta anordning för beredande af arbete åt
värnpliktigt sjöfolk, som efter verkställd afmönstring afbidar den bestämda
inryckningstiden. Utskottet vågar ock hålla för visst, att i samband
med pröfningen af generalskommissionens ofvannämnda uttalande äfven
skall tagas under bedömande lämpligheten af nyssberörda, för värnpliktigt
sjöfolk ifrågasatta anordning. Med hänsyn till den alfattning, som det af
motionärerna framställda yrkande erhållit, finner sig emellertid utskottet
förhindradt att med anledning af motionen i nu angifna hänseende förorda
en hemställan till Kungl. Maj:t.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 april 1909.
På utskottets vägnar:
BROK PETRÉX.
Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm, 1909.