Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1909, kl. 1 e. m.
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning
af motion angående utredning rörande skogsarbetarnes
ställning och lefnadsförhållanden i Norrland m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till fjärde tillfälliga utskottet
hänvisad motion, n:o 88, har herr Joh. Widén hemställt, »att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kuugl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes dels
verkställa utredning såväl rörande skogsarbetarnes ställning och lefnadsförhållanden
i Norrland samt, i den mån det finnes önskligt, äfven i andra
i detta afseende jämförliga landsdelar, som ock angående de åtgärder, som
må finnas nödiga för tillgodoseende af behofvet därstädes af en under sunda,
ekonomiska och hygieniska förhållanden lefvande duglig skogsarbetarestam,
och dels därefter vidtaga de åtgärder och, i den mån Riksdagens medverkan
kräfves, till Riksdagen göra de framställningar, som af denna utredning
föranledas».
Till stöd för denna hemställan anför motionären följande:
En fråga, som på de senare åren börjat tränga sig fram till allt
större beaktande, är frågan om de norrländska skogsarbetarnes ställning
och lefnadsförhållanden. Då denna fråga är af den allra största betydelse
för den norrländska skogsskötseln och därmed för hela denna landsdelsutveckling
samt den redan börjat tagas om hand på vissa enskilda håll, har
Bill. till Riksd. Frot. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft. (N:o 2). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.
jag ansett angeläget att i tid påkalla äfven statsmakternas uppmärksamhet
för densamma.
I första rummet har uppmärksamheten på denna fråga väckts från
läkarehåll. Vid svenska provinsialläkareföreningens årsmöte i Sundsvall
den 8—10 juli 1907 väcktes af extra provinsialläkaren i Frostvikens distrikt
A. Hassler denna fråga till lif medelst ett föredrag öfver ämnet:
»Hvad bör och kan åtgöras till förbättring af skogsarbetarnes bostadsförhållanden
under af verknings- och flottningstiden ?» I detta föredrag
lämnar han en, på vissa punkter kanske nog så drastisk, skildring af skogsarbetarnas
lefnadsförhållanden. Han erinrar om att frågan förr varit föremål
för behandling och omnämnd såväl i åtskilliga förste provinsialläkares
rapporter som i tidningspressen. »Missförhållandena», säger han, »gälla i
första hand bostäderna, timmerkojorna med deras trångboddhet, otroliga
snusk och i hög grad hälsovådliga beskaffenhet i öfrigt; i närmaste anslutning
härtill och under slika förhållanden psykologiskt lättförklarligt kommer
det eländiga tillståndet med mat och beklädnadsfrågan.» — — —
»Typen för en norrländsk timmerkoja torde vara de fleste bekant,
om ej annat så genom någon fotografi, där hon tar sig nog så pittoresk
ut i den snötyngda skogen. Till jämförelse med dem på andra trakter
lämnas härmed en beskrifning öfver en sådan från norra Jämtland. Uppförd
af otimradt virke med sparsamt mellanlägg af mossa eller hö, som
ofta till följd af slarfvigt arbete bortfaller, så att ej blott vinden har fritt
spelrum utan äfven t, o. m. hela handen kan föras ut genom luckorna, är
kojan af delad i två rum, för arbetare och hästar.
Rummet är längs ytterväggarna försedt med en sammanhängande
hylla af klufna smågranar för den gemensamma bädden, som för öfrigt
består af litet hö, gamla säckar och mer eller mindre af ohyra besatta
klädespersedlar: i midten af kojan tronar eldpallen, öfver hvilken rökhufven
fortsätter i en alltid öppen »skorsten», i regeln bestående af en packlåda,
hvars botten utslagits — något försök till tätning eller annan åtgärd för
att få röken att verkligen passera lådan-skorstenen torde sällan stå att
finna. Men där finns ju godt drag genom väggarna, och i regeln måste
ändå dörren öppnas, då för en normal människa kölden är att föredraga
framför brandröken. Inför dessa just ej behagliga alternativ stå dock de
stackars invånarne — en olidlig hufvudvärk af röken eller otrefnad och
förkylningar genom det kalla draget. Golfvet i kojan består af marken,
sådan den befinnes på platsen, med ett lager af spån efter upptimringen,
men under vinterns förlopp förvandlas det sakta, men säkert i en sur och
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. 3
stinkande smörja af kol, allehanda affall och matrester — eu veritabel
»kjokkenmodding». All denna härlighet upplyses i bästa fall af ett par
minimala fönstergluggar, där ej enda tillgången för ljuset är dörren och
rökfånget. Rundt om väggarna sitta hyllor med fläskbitar, sockerstycken
och brödpaket i ljuflig blandning med svarta tobakssnuggor och smutsiga
klädespersedlar; omkring eklpallen och i taket hänga blöta skodon och
plagg. Detta snuskiga hullerombuller kan ju ej direkt skrifvas på arbetsgifvarens
konto, men man må endast hafva klart för sig, att i denna
trängsel och i detta mörker kan svårligen någon ordning eller ens något
behof af ordning finnas bland eu hop uttröttade, genomsvetta eller genomblöta
arbetare, som endast tänka på att få i sig någon föda och sedan söka hvila.
På den trånga eklpallen skall så matlagningen ske — ofta för hvarje
person särskilt — och här komma vi till en mycket viktig punkt i denna
mörka tafla: denna matlagning består i 9 fall af 10 i stekning af amerikanskt
fläsk och kaffekokning, och detta morgon middag och kväll dag ut
och dag in under flera månader. Att denna ytterst enformiga kost i längden
måste hafva ett fördärfligt inflytande på allmänna hälsotillståndet och
därmed på arbetsförmågan och inkomsten — allt arbete betalas efter ackord
— är själfklart.
Ofvan berörda förhållanden gälla för arbetet i skogen vid timmerdrifningen;
vårens flottningar bjuda på om möjligt ännu orimligare, för den
oinvigde otroliga förhållanden. Under detta ytterst uppslitande och ansvarsfulla
arbete saknas i regeln tillgång till äfven en så enkel bostad som
kojan; arbetaren är här hänvisad att tillbringa de mycket sparsamma hvilostunderna
på den ännu frusna marken utan annat underlag än i bästa fall
litet granris och utan annat skydd mot vårens nyckfulla väderlek än det,
som vildmarken bjuder djuren».
För att ernå en ändring i dessa förhållanden ifrågasatte d:r Hassler,
att lagen angående skydd mot yrkesfara måtte utsträckas att gälla skogshandteringen
i de norrländska skogarne, hvarjämte han föreslår vissa bestämmelser
rörande timmerkojornas beskaffenhet, såsom att »kojorna uppföras
af tillräckligt skrädda stockar, så att väggarna efter vederbörlig diktning
blifva dragfria;
ett tätt och fast golf inlägges, äfvenledes dragfritt;
eldpallen bör bibehållas för upplysning och torkning, men skorstenen
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande N:o 2.
infogas tätt i taket och göres tillräckligt hög för att förekomma inräkning,
hvarjämte rökgången förses med spjäll;
för matlagning och för uppvärmning insättes i kojan en — eller i
större kojor två — järnspisar med plåtskorsten;
dörren göres dragfri, och minst två fönster af 1 kvadratmeters yta
insättas, hvarjämte på kortväggarna uppslås skåp för förvaring af matvarorna,
och framför fönstren fällbara bord placeras;
liggbritsarne afdelas genom tillräckligt höga bräden i skilda sofplatser
af minst 75 centimeters bredd, och hvarje liggplats förses med
halmstoppad madrass och kudde».
»Med antydda förändringar», säger han, »regleras beläggningen i
kojan till ett resonligt mått och en efter rådande undantags förhållanden
lämpad bostad skulle vinnas, som utan betänkligheter kunde godtagas».
Vidare påyrkar han, att åtminstone i de större kojorna en särskild
karl anställes för matlagning, städning, tvätt och renhållning af kläder o. s. v.
samt eu gemensamt drifven proviantering och hushållning, hvilken borde
väsentligt nedbringa kostnaden därför.
För flottningslederna erfordras uppförande af kojor på rimligt afstånd
och af något bättre kvalitet än ofvan skisserade normalkoja, då dessa behöfva
tagas i anspråk oftast hvarje år, eller ock, om så anses lämpligare
och mindre betungande, sofsäckar af godkänd kvalitet.
Uppförandet af kojor borde påligga arbetsgifvaren eller hans ombud
och ej bortslutas vid entreprenad.
Detta ur Hasslers föredrag.
Efter en diskussion, hvarunder läkare från andra norrländska län i
hufvudsak vitsordade Hasslers skildring, beslöts att genom förste provinsialläkarne
i Norrland och Dalarne inhämta upplysningar i ämnet från respektive
tjänsteläkare, Indika borde meddelas provinsialläkareföreningens styrelse.
Jag har satts i tillfälle att taga del af de yttranden, som på grund
häraf afgifvits af provinsialläkare och extra provinsialläkare i Jämtlands
län. Af dessa läkare vitsorda nästan alla riktigheten af Hasslers uppgifter,
äfven om några anse dem lida af någon öfverdrift, samt behofvet
af åtgärder. Så säger extra provinsialläkaren i Rätans distrikt, att han
»varit i tillfälle konstatera alla de i nämnda föredrag påpekade svåra missförhållanden,
intet nämndt och intet glöm dt»; hvarjämte han bestrider för
Jämtland och Härjedalen riktigheten af det gjorda påståendet, att allmogens
vanliga lif i hemmen icke vore bättre. Extra provinsialläkaren i Hammerdals
distrikt säger, att »hans iakttagelser och erfarenheter beträffande skogsarbetarnes
bostadsförhållanden m. m. i intet hänseende afviker från hvad
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.
d:r Hassler i sitt föredrag (ifver detta ämne framhållit». Extra provinsialläkaren
i Stuguns distrikt upplyser, att skogsarbetarnes lefnadsförhållanden
därstädes »öfverensstämma i hufvudsak med de i d:r Hasslers föredrag
beskrifna, med reduktion af delvis förekommande öfverdrifter» o. s. v.
Enligt den redogörelse, som vid provinsialläkareföreningens årsmöte
i Stockholm 1908 aflämnades för de upplysningar, som i detta ämne inhämtats
genom förste provinsialläkarne i Värmland, Dalarne och Norrland,
hade 40 tjänsteläkare inkommit med upplysningar; och af dessa instämma
omkring 30 eller de fleste, som på området i fråga förmält sig hafva egen
erfarenhet, hufvudsakligen i d:r Hasslers uttalanden. Detta gäller framförallt
timmerkojorna samt hvad därtill hörer under själfva afverkningen. Här
betonas särskilt af några läkare det sorgliga faktum, att minderårige, så
fort de vid 13—14 års ålder blifvit konfirmerade, kastas ut i skogen att
deltaga i arbetet, till stor våda för de ungas hälsa. Åtskilliga läkare, ett
tiotal, säga sig sakna personlig erfarenhet i frågan. I ungefär lika många
distrikt uppgifves, att inga timmerkojor finnas; utan där äro på grund af
mindre afstånd och bättre kommunikationer skogsarbetarne under arbetsperioden
inlogerade uti hyrda rum i byar, gårdar och äfven fäbodar, af
hvilka sistnämnda en del uppgifvas vara något så när vinterbonade. En
eller annan läkare uppgifver timmerkojorna vara väl inrättade med ordentligt
golf, murad spis och skorsten eller åtminstone i bättre skick än Hassler
omnämner. Därjämte framställas erinringar eller ändringsförslag i afseende
å det af honom antydda sättet för kojornas inrättande. Det betonas
äfven af en eller annan, att en stor del af arbetarne själfva vilja
hafva det på det beskrifna sättet och att arbetet på öfvertygelsens väg
därför är mycket viktigt.
Beträffande de åtgärder, som anses böra vidtagas, framhålla en del
läkare, att lagen angående minderårigas användning till arbete i industriellt
yrke samt yrkesfarelagen böra i tillämpliga delar blifva gällande äfven
beträffande skogsafverkningen och timmerflottningen. En provinsialläkare
anser »frågan böra öfverlämnas till yrkesinspektionens utredning».
Hvad angår förhållandena vid flottlederna anser en del läkare förbättringar
för manskapet här vara allra mest behöfliga.
Detta innefattar i korthet hufvuddragen af hvad från läkarehåll hittills
i denna sak förekommit. Äfven om erfarenheterna kunna vara olika
på l olika orter, äfven om i en del skildringar en viss öfverdrift understundom
kan göra sig märkbar, och äfven om meningarna ännu äro föga
stadgade om hvad som kan och bör göras, är det dock uppenbart, att för
-
6 Andra Kammarens Tillfällig a UtsJcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.
hållandena icke äro tillfredsställande, utan att något bör åtgöras för att få
dem bättre.
Men det är icke endast från de hygienska fordringarnas målsmän,
som man haft uppmärksamheten fästad på denna angelägenhet. Äfven
skogsägarne och skogshandteringens yrkesmän hafva insett vikten af att i
Norrlands skogsbygder äga en under sunda och ekonomiskt betryggande
förhållanden lefvande god skogsarbetarekår. Jag har mig bekant, att trävarubolag
— och sådant vitsordas jämväl i provinsialläkarnes uppgifter —
tagit sig an sina skogsarbetare för att göra deras lif drägligare, till deras
nyttjande uppfört timmerkojor af annan och bättre beskaffenhet, än ofvan
skildrade, samt äfven i öfrigt vidtagit åtgärder för bättre tillgodoseende af
dessa arbetares förhållanden. Men härmed är det ej nog; åtgärderna härutinnan
böra sättas i system, så att de kunna mera allmänligen genomföras.
Det är endast härigenom de sociala vådor kunna aflägsnas, som eljest
kunde blifva följden af ett låt-gå-system i detta stycke.
Från skogshandteringens målsmän har äfven en annan sida af denna
arbetarfråga påkallat uppmärksamhet, om än denna på det närmaste sammanhänger
med den ofvan berörda. Och det är behofvet af rikligare och
delvis äfven bättre kvalificerade arbetskrafter för skogarnas skötsel i Norrland.
Vid Norrlands skogsmannaförbunds årsmöte i Sollefteå 1907 framfördes
denna sak af jägmästaren Harald Wedholm; och den dryftades
vidare vid föreningens för skogsvård i Norrland årsmöte i Östersund år
1908. Särskild! framhölls där egnahemsfrågans betydelse för vinnande af
detta mål. Ju mera krafven på en fullt rationell skötsel af skogstillgångarna
göra sig gällande, framhåller Wedholm, dess mer gör sig ock gällande
behofvet af duglig arbetskraft. »Eåmaterialets stegrade pris, förbättrade
kommunikationer och en mångsidigare industriell användning af virket
hafva framtvingat en noggrannare aptering af virket vid afverkningen och
en varsammare behandling af detsamma vid transporten; men inom detta
område står ännu mycket att vinna genom vana och intresserade arbetare.
Tillsyn öfver sådant arbete kan näppeligen göras fullt effektiv. Det skulle
af förmännen kräfva allestädesnärvaro». Han pekar vidare på de skogs-,
kultur- och andra skogsvårdsarbeten, som på sista tiden börjat vidtagas
»och för hvilka arbetsfältet årligen förstoras». Allt som allt, behofvet af
duglig arbetskraft blifver stadigt större. Emellertid »det börjar redan förnimmas
brist på arbetskraft, där skogsvårdsarbeten i någon utsträckning
planeras. Och ändock är det blott ett fåtal skogsägare, som ännu igångsatt
dylika arbeten och säkerligen ingen, som uppbringat dem till full motsvarighet
ens med den löpande afverkningen». Han förordar därför åt
-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. 7
gärder i ändamål att få till stånd nedsättandet af fasta skogsarbetare på
därtill lämpliga platser i skogarna, hvaraf lian vill för framtiden söka få
fram »icke blott den erforderliga kvantitativa ökningen i arbetskraft», utan
äfven en arbetskraft, som är »fullt kvalificerad för de mera grannlaga
arbeten, som ingå i skogsskötseln».
Det är, framhåller Wedholm vidare, högst angeläget, att åtgärder vidtagas
i syfte att skogsarbetarne icke behöfva arbeta under ogynnsammare
förhållanden än vare sig industri- eller jordbruksarbetarne. »Jag har sökt
visa», säger lian, »att det är till skogsägarnes nytta, ja, rent utaf en nödvändighet
för skogarnas skötsel, att det vidtages bättre anordningar för den
härtill erforderliga arbetskraften. Men det är också endast en gärd af rättvisa».
Och därpå fäster han uppmärksamheten på skillnaden mellan de
åtgärder, som vidtagits för att förbättra sågverksarbetarnes förhållanden,
och det stillastående vid den gamla dåligheten, som gjort sig gällande för
skogsarbetarnes vidkommande.
Det är enligt Wedholms mening en fast skogsarbetarebefolkning, som
bör med därtill tjänliga åtgärder uppmuntras att slå sig ned i skogsbygderna.
Körande beskaffenheten af dessa åtgärder eller sättet för upplåtelserna
har han icke yttrat sig i föredraget; det skulle bero på en
kommande utredning att finna det lämpligaste sättet därför,
Vid ofvan omförmälda möte i Östersund uttalade sig ock mötet bland
annat för önskvärdheten af att alla skogsägare måtte söka bereda sina
skogsarbetare möjlighet till bosättning å lämpliga lägenheter å eller i närheten
af arbetsfältet. Och tänkte man särskilt på att detta kunde ske
i form af egna hem, hvilket därför borde genom lämpliga åtgärder underlättas.
Hvad som ofvan anförts har gällt närmast med afseende på enskilda
skogsägare eller skogsåverkare. Men det gäller äfven med afseende på
staten såsom skogsägare. I allmänhet torde skogsafverkningsarbetarne icke
hafva det bättre på statens skogar än på de enskildas. Åtgärder äro äfven
här icke mindre af nöden. Huruvida och i hvilken mån dessa böra
läggas på skogsägaren eller afverkaren, torde en blifvande utredning få klargöra,
Att äfven från statens sida åtgärder äro angelägna för att erhålla
en duglig skogsarbetarestam, är emellertid uppenbart, Därhän syftade väl
ock de upplåtelser af skogstorp, som under senaste årtionden ägt rum på
statsskogarna i de båda nordligaste länen, men klagomålen rörande verkningarna
af dessa upplåtelser äro alltför många, för att det skulle vara att
anbefalla att, utan vidare, taga dessa till efterföljd. Enligt trontalet har
man att förvänta proposition om upplåtelser i utsträckt omfattning af egna
Utskottets
yttrande.
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.
hem på kronans egendomar. Måhända kan genom dessa upplåtelser äfven
den här berörda synpunkten i viss mån tillgodoses.
Med det ofvan anförda tror jag mig hafva påvisat, att skogsarbetarefrågan
i Norrland, från olika synpunkter och af intresserade från skilda
läger, börjat tilldraga sig en förtjänt uppmärksamhet. För en rätt insikt
om dess stora vikt torde härtill endast behöfva erinras om den ofantliga
betydelse, som skogarna i Norrland samt ett ändamålsenligt och framtidsmässigt
tillgodogörande af desamma hafva för hela vårt land och dess
ekonomi. För en rätt utveckling af den norrländska skogshandteringen är
det icke minst betydande momentet, huru arbetarefrågan i framtiden skall
gestalta sig.
För detta ändamål synes det mig af vikt, att statsmakterna här gripa
in och det utan dröjsmål; eljest kunna de lätt komma för sent. Endast
genom ett dylikt ingripande kan det, som ofvan antydts, blifva system och
enhet i det hela.
Hvad som främst behöfves är en utredning af frågan ur olika synpunkter,
af hvilka ofvan berörts en del hufvudsakliga, utan att jag därför
kan anse mig hafva uttömt ämnet. Och på denna utredning böra sedan
grundas de åtgärder, som för frågans rätta ordnande böra vidtagas.»
Hvad först angår den ifrågasatta utredningen rörande de norrländska
skogsarbetarnes ställning och lefnadsförhållanden, vill utskottet
till en början erinra, att de arbetsstatistiska undersökningar, som hittills
ägt rum i vårt land, endast i mycket ringa mån afsett skogsarbetarnes
— lika litet som landtarbetarnes i allmänhet — förhållanden. Enligt
den plan för det arbetsstatistiska arbetet, — hvilket som bekant omomhänderhafves
af en särskild afdelning inom kommerskollegium —, som
af Kungl. Maj:t år 1903 fastställts, och som därefter hufvudsakligen
blifvit följd, skall nämnda arbete afse dels och i främsta rummet en fortlöpande
socialstatistik af allmän art och dels mera mångsidiga specialundersökningar.
Den fortlöpande socialstatistiken af allmän art behandlar hufvudsakligen
följande olika spörsmål, nämligen förhållandena å arbetsmarknaden,
arbetslösheten, den offentliga arbetsförmedlingen, arbetskonflikter, lifsmedelspriser,
bostadspriser, byggnadsverksamheten samt arbetsgifvares och
arbetares organisationsväsende. Af dessa ämnen bär flertalet uteslutande
eller hufvudsakligen afsett förhållandena i städer och därmed likartade
industrisamhällen och belyser sålunda endast industriarbetarnes ställning.
Endast om statistiken rörande arbetsförmedling, arbetskonflikter och orga
-
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. 9
nisationsväsende kan sägas, att de helt eller delvis omfattat äfven skogsöda
andra landtarbetare.
Specialundersökningarna åter behandla antingen vissa sociala spörsmål,
som anses vara af särskild vikt, eller ock förhållandena inom någon
viss betydelsefull näringsgren. Dessa undersökningar hafva hittills afsett
dels förhållandena vid bagerier, tobaksfabriker, större och mindre mekaniska
verkstäder, vissa specialverkstäder äfvensom tryckerier och därmed
förenad handtering, dels arbetstidens längd inom de industriella yrkena,
dels de kollektiva arbetsaftalen och dels slutligen arbetslösheten i riket.
Frånsedt de nyssnämnda undersökningarna om arbetstidens längd och
om kollektivaftalen, som jämväl gälla vissa grupper af skogs- och landtarbetare,
hafva sålunda äfven specialundersökningarna hittills uteslutande
sysselsatt sig med industrien.
Att sålunda hittills hufvudsakligen de industriella arbetsförhållandena
varit föremål för statistisk undersökning, har sin naturliga förklaring i
det faktiska förhållande, att de aktuella ekonomiska och arbetarepolitiska
problemen först uppkommit inom de industriella yrkena. I samma mån
liknande eller andra spörsmål inom skogs- och landtarbetet tränga sig
fram till beaktande, uppstår naturligen samma behof af undersökning
och statistik på dessa områden.
Så har ock redan skett. Och Riksdagen har i skrifvelse till Kungl.
Maj:t den 30 maj 1907 anhållit om en utredning om lämpligaste
sättet för åstadkommande af en undersökning och statistisk utredning
rörande landtarbetarnes lefnadsförhållanden, samt framläggande för Riksdagen
af de förslag, som med anledning däraf kunde synas påkallade.
Med anledning häraf har Kungl. Maj:t den 14 juni samma år anmodat
kommerskollegium att inkomma med underdånigt utlåtande öfver den
gjorda framställningen. Detta utlåtande, för hvars utarbetande kommerskollegium
tillkallat särskilda sakkunnige på de olika arbetsområdena, däribland
äfven en från Norrland, föreligger ännu icke i fullt färdigt skick,
men enligt hvad utskottet erfarit, hafva kommitterade uppgjort en preliminär
plan, som inom den närmaste framtiden kommer att underställas
kollegii pröfning, till systematisk undersökning af och statistik öfver
landtarbetarnas ställning och lefnadsförhållanden, innefattande dels en
allmän orienterande undersökning af de olika landsdelarnas vanligast förekommande
brukningstyper, landtarbetaregrupper in. in., dels allmänna
årliga undersökningar rörande arbetslön och arbetstid, dels mera ingående
undersökningar rörande landtarbetarnes fördelning på olika yrkesspecialiteter
samt dessas personliga förhållanden, aflöning in. m., dels lokalBih.
till Biksd. Prot. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Höft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.
undersökningar för ingående utredningar af den landtbrukande befolkningens
ekonomiska villkor och lefnadsförhållanden på vissa lokalt begränsade
områden, så valda, att de kunna anses typiska för sin trakt, dels
ock slutligen specialundersökningar rörande såväl särskilda arbetaregrupper,
såsom skogs- och flottmogsarbetare, betodlingsarbetare o. s. v., som ock
särskilda spörsmål såsom bostadsfrågan, formerna för anställningen m. in.
Därest en dylik plan för arbetsstatistikens utsträckande till landtarbetarne
varder af Kungl. Maj:t godkänd, och de säkerligen rätt afsevärda
medel, som komma att erfordras för dess genomförande, blifva af
Riksdagen beviljade, skulle alltså däri komma att ingå äfven den statistiska
undersökning af skogsarbetarnes i Norrland och därmed likställda landsdelar
lefnadsförhållanden, som motionären påyrkat.
Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, att man först borde
afvakta, huruvida ofvannämnda plan för anordnande af landtarbetarestatistik
kommer till utförande eller icke, innan man besvärar Kungl.
Maj:t med en ny framställning i ett ämne, som på visst sätt redan är
föremål för Kungl. Maj:ts pröfning. Men härvid är till en början att
märka, att den inom kommerskollegium planerade undersökningen af
landtarbetarnes förhållanden innebär en fortgående arbetsstatistik af sådan
omfattning, att densamma säkerligen först efter ganska lång tid kan förväntas
medföra den speciella utredning, som af motionären begärts, äfven
under antagande att den under de närmaste åren kunde, efter statsmakternas
godkännande, påbörjas. I motionen begäres en undersök
ning af mera summarisk och extra ordinär natur, ägnad att direkt läggas
till grund för ett skyndsamt afhjälpande af de svåraste missförhållandena
i de norrländska skogsarbetarnes lefnadsvillkor, särskildt i fråga om deras
bostäder under pågående skogsarbeten. Dessa missförhållanden äro —
äfven med frånseende af de öfverdrifter, som i vissa framställningar härom
må kunna förefinnas — enligt utskottets mening af den allvarliga beskaffenhet,
att en skyndsam undersökning däraf är af behofvet påkallad
utan afbidan på, när och i hvilken omfattning den ordinarie arbetsstatistiken
kommer att utsträckas till landtarbetarne. Denna undersökning
bör enligt utskottets mening utföras af kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik.
Beträffande därefter den i motionen framställda begäran om utredning
och åtgärder för tillgodoseende af Norrlands behof af en duglig
och tillräcklig skogsarbetarestam, så delar utskottet till fullo motionärens
mening, att denna fråga är i hög grad behjärtansvärd. En tillfredsställande
lösning däraf torde emellertid vara förenad med vissa svårigheter.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N.o 2. 11
De hittills utförda skogsarbetena ha i stort sedt omfattat afverkning
och virkestransport för exploatering af urskogar. Först på senare tid
har hos oss som annorstädes efter sådan exploatering börjat ställas kraf
på en rationell skötsel af skogarna. En jämförelse mellan afverkningens
och virkestransportens utförande för ett 20-tal år sedan och nu visar,
att helt andra synpunkter göra sig gällande och att större fordringar på
yrkesskicklighet hos den enskilde arbetaren numera uppställas. Råmaterialets
stegrade pris, bättre kommunikationer och en mångsidigare
industriell användning af virket ha framkallat en varsammare behandling
af detsamma vid transporten, som därför kräfver vana och intresserade
arbetare. Till markförbättringsåtgärder och bedrifvande af en rationell
skogskultur, som på senare tid börjat införas, behöfves också särskildt
yrkeskunnigt folk, som är vant vid dylika arbetens utförande. I den
män staten och enskilda skogsägare vakna till insikt om nödvändigheten
af att snarast möjligt försätta all skogsmark i fullgodt skick genom
sörjande för ny återväxt, hjälpgallring af ungskog, ljushuggningar m. m.,
så uppstår behofvet af en duglig skogsarbetarestam, som blir fast bosatt.
Nedsättandet af fasta skogsarbetare på lämpliga platser i skogarna
skulle lämna den erforderliga kvantitativa ökningen i arbetskraft på
samma gång som utsikt bereddes att erhålla en väl kvalificerad arbetsstyrka.
En lösning af skogsarbetarnas bostadsfråga blir sålunda af behofvet
påkallad ej endast med tanke på de hälsovådliga förhållanden, under hvilka
skogsarbetarne nu lefva, utan äfven med tanke på produktionens behof
af utbildad och fullgod arbetskraft.
Det lär ej ankomma på utskottet att i detalj angifva hvilka åtgärder,
som böra vidtagas, men utskottet vill likväl lämna några antydningar
om hvad som i denna del kan ifrågasättas.
För en lösning af denna bostadsfråga måste man taga hänsyn till
det lefnadssätt olika grupper af skogsarbetare måste begagna under arbetets
utförande. Man kan, som af det föregående framgår, skilja på tre slag af
skogsarbeten, nämligen afverknings-, skogsvärds- och jlottningsarbeten.
Flottning sarbetena taga ofta sin början omedelbart efter islossningen
under kall och svår väderlek, hvarför det är oundgängligt, att varma bostäder
beredas åt manskapet. Respektive arbetsgivare borde åläggas ansvar
att ha sådana uppförda vid alla vattendrag, där flottning bedrifves.
Arbetet återkommer vid större flottleder i regel hvarje eller hvartannat
år, och bostädernas plats torde utan svårighet kunna bestämmas. Kon
-
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.
trollen öfver dessa bostäders befintlighet, liksom öfver att båtar, spelflottar
och annan materiel, hvarpå arbetarnas lif och välfärd beror, är i godt
skick, borde falla under yrkesinspektionens verksamhet.
Annorlunda ställa sig förhållandena vid afverkningsarbetena. Dessa
utföras än här och än där. Deras varaktighet på samma plats inskränkes
ofta till en vinter, och många år kunna förflyta, innan arbetena återupptagas
i trakten. Vid uttagande af afverkningsrättigheter och försålda utstämplingar
å enskilds eller kronans marker är det oftast hvarken samma
arbetsgifvare eller arbetare, som återkomma med arbetet.
Det vanligaste förfaringssättet för åstadkommande af bostäder under
arbetet är, att arbetsgifvaren betalar arbetarne en rund summa som
ersättning för att de åt sig uppföra nödvändiga lägenheter. Att de under
sådana förhållanden bli mycket bristfälliga, är helt naturligt. Ett sätt
att afhjälpa missförhållandena vore möjligen att bygga bostäder utmed
de hufvudvägar, till hvilka basvägarna — utefter hvilka utdrifningen sker
— pläga sammanlöpa. Kostnaden komme då att fördelas på ett stort
arbetsområde och husen kunde tagas i anspråk under flera år. Emellertid
torde sådana bostäder knappast komma att tagas i bruk af andra än
körarne. Men det är också de, som äro i största behofvet af bättre
förhållanden. De ha nämligen ej blott sig själfva utan äfven sina hästar
och körredskapen att vårda. Huggarna däremot vilja alltid bo vid själfva
hygget, där de skola arbeta, och man kan ej gärna begära, att de efter
slutadt mödosamt dagsverke skola bege sig långväga till natthärberget.
Man måste sålunda förutsätta, att huggarnes bostäder ej kunna vara af
samma permanenta slag som öfriga skogsarbetares. Emellertid skulle en
afsevärd förbättring af deras kojor kunna vinnas genom bestämmelser,
som t. ex. ålägga upplåtaren af utstämplingar att ombesörja huggarbostädernas
uppförande, innan snö och käle inställt sig. Vissa minimifordringar
på en huggarkoja kunde äfven stipuleras.
I den mån skogsafverkningen enligt nutidens fordringar följes af
hyggesrensningar, skogsfrösådd och andra föryngringsåtgärder, komma
skogsvärdsarbetarna att efterträda huggarne och ta deras kojor i anspråk.
Vid en god skogshushållning skulle huggarkojan på detta sätt bli
användbar under mycket längre tid, än som åtgår för afverkningen i
trakten. Under sådana förhållanden kunde större anspråk på huggarkojornas
byggnadssätt uppställas, än eljes är förhållandet.
Skogsvärdsarbetarna skulle utgöra kärnan uti den behöfliga skogsarbetarestammen
och deras bosättning å skogsmarkerna göras för dem så
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. 13
betryggande som möjligt. Om de många nyodlingar, som finnas i skogarna,
upplätes på dylikt sätt till skogsarbetarne i stor utsträckning,
skulle med tiden en väl fördelad, tillgänglig och yrkesvan arbetskraft
erhållas. Å statens skogar ha sådana upplåtelser fortgått sedan år 1891
i Norrbottens och sedan år 1904 i Västerbottens län. År 1906 hade
det förra länet skogstorpen nått ett antal af 480 och i det senare af
146. Dessa i förhållande till skogsarealen försvinnande små siffror äro
ägnade att påkalla en utredning om på hvad sätt staten ytterligare bör
främja jordupplåtelser å sina skogsdomäner. Vid årets Riksdag har
Kungl. Maj:t uti nådig proposition n:o 43, äfven föreslagit att upplåtelser
af skogstorp enligt kungörelsen den 27 maj 1904 ej vidare skall äga
rum, men att i stället sådana till odling och bebyggande tjänliga lägenheter
i de sex nordliga länen, som kunde vara att tillgå på särskildt
gynnsamma villkor, skulle upplåtas åt mindre bemedlade eller obemedlade,
under förutsättning att hinder från skogsvårds- och brukningssynpunkt
ej finnes och att den jord, som upplåtes, är belägen i närheten af odlad
bygd och kommunikationsled.
Den reform, som härmed afses, tillgodoser emellertid hufvudsakligen
det mindre jordbrukets behof af odlingsmark å kronans domäner, men
berör ej direkt det af herr Widén väckta spörsmålet om att få till
stånd en bofast för skogsvårdsarbetet så godt som uteslutande ägnad
arbetarstam. En utredning af denna sak är därför af behofvet påkallad.
I hvad mån statsmakterna genom lagstiftning böra ingripa för att å
stora skogsvidder, som äro uti enskild ägo, vinna möjligast tillfredsställande
förhållanden i detta stycke, bör äfven tagas under ompröfning.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
dels verkställa utredning såväl rörande skogsarbetarnes
ställning och lefnadsförhållanden i Norrland
samt, i den mån det finnes önskligt, äfven i andra i
detta afseende därmed jämförliga landsdelar,
som ock angående de åtgärder, som må finnas
nödiga för tillgodoseende af behofvet därstädes af eu
under sunda ekonomiska och hygieniska förhållanden
lefvande duglig skogsarbetarestam,
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. S Häjt. S
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2
och dels därefter vidtaga de åtgärder och, i den
mån Riksdagens medverkan kräfves, till Riksdagen göra
de framställningar, som af denna utredning föranledas.
Stockholm den 26 februari 1909.
På utskottets vägnar:
GUSP. SANDSTRÖM.
STOCKHOLM, SVENSKA BOKTKYCKEBI-AKTIEBOLAGET, 1909.