Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande. Ko 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 16 April 1909, kl. 4 o. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
N:o 5 i anledning af väckt motion angående skrifvelse till
Kungi. Maj.t i fråga om upprättande af en lånefond för
odling, utdikning och annan jordförbättring.

Första Kammaren har till utskottets behandling hänvisat en inom
denna kammare af friherre Gyllenstierna väckt motion n:o 54, hvari motionären
hemställer, »att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter vederbörlig utredning framlägga
förslag till bestämmelse om upprättande af eu lånefond för hela riket,
i lättare åtkomlig form för odling, utdikning och annan jordförbättring,
samt om afsättande af nödiga medel till en dylik fond.

Såsom stöd för sin motion anför motionären:

»Kändt är att af Sveriges jord befinna sig stora vidder till följe af
bristande utdikning i sådant skick, att de icke bära vare sig skog eller
jordbruksprodukter. Andra kanske lika stora områden ligga öde af annan
anledning bevuxna med ljung eller lika värdelösa växter.

Då hela ägo vid den efter Sveriges officiella statistik i afrundade tal
är 41. millioner hektar, utgöres däraf omkring 21 millioner af skogbärande
mark. Af återstående uppgår odlad mark och naturlig äng tillsammans
endast till 5 millioner, således 15 millioner hektar jord, som för närvarande
är värdelös. Af dessa bör man väl kunna beräkna, att minst en tredjedel
kan på ett eller annat sätt bringas i kultur, och äfven förr eller senare
kommer att göra det. Men äfven på den ofvan beräknade odlade och
skogbärande marken återstår mycket att göra för att böja dess bärkraft.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 9 Käft, (N:o 9). 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

Det torde vara ostridigt, att en ökning af jordens afkastning äfven
om den frambringas med lånade medel i hög grad verkar välgörande på
landets ekonomiska förhållanden, då det däremot icke alltid är säkert, att
den som verkställer arbetet skördar någon vinst. För statsmakterna föreligger
därför om icke en skyldighet, så dock ett behof, som bevisar klok
omtanke om framtiden, att i möjligast utsträckta grad och på billigaste
villkor tillhandahålla medel för dem, som vilja offra tid och arbetskrafter
på jordens kidtivering. Nutidens jordbruk krafvel- för att gifva högsta
möjliga afkastning ett rörelsekapital, som i de flesta fall saknas hos dess
innehafvare.

Hvad har hittills åtgjorts härvidlag? Odlingslånefonderna och frostminskningsanslagen
äro afsedda för större odlingsföretag och kräfva, innan
bidrag från dem kunna erhållas, förarbeten och utredningar, hvilka icke af
hvem som helst kunna åstadkommas. Enligt uppgift hafva härtill anslagna
medel under sista året till fullo disponerats. Premieringen af småbruk och
utlämnande af premielån kan visserligen i många fall anses som en indirekt
hjälp till höjandet af jordens alstringsförmåga, men dels är ansökningsrätten
inskränkt till brukare af mindre än 12 hektar åker, dels
fordras andra betingelser för att kunna få del af dessa anslag, hvilka ofta
icke kunna uppfyllas, särskildt af dem som mest äro i behof af hjälp.
Premieringen af odlingsföretag är inskränkt, antagligen för att anslaget
skall räcka till för brukare af endast 6 hektar, Skogsvårdsstyrelserna hafva
icke medel tillräckliga för kultivering af våra oändliga kalmarker eller utdikning
af de stora vidderna försumpad mark.

Om någon anser, att dessa hittills anslagna medel äro under nuvarande
förhållanden tillräckliga och stå fullt i proportion med öfriga för landets
utveckling och uppehållande nödiga utgifter, så ber jag få uttala som min
uppfattning, att han icke tillräckligt klart ser sakens stora innebörd. Sant
är, att man icke med konstlade medel bör framkalla en kultur, som sedan
kanske icke kan bibehållas, men med den alltjämt ökade efterfrågan på
lifsförnödenheter och andra jordbruksalster lär man icke behöfva befara detta.
Jag tänker nu icke endast på de stora öde markerna, där utom penningar
äfven kommer den stora svårigheten att skaffa folk. Närmast föreligger
ett stort behof för de allra flesta af våra mindre hemmansägare och landtbrukare,
särskildt i sämre lottade trakter, hvilka, med sina ännu mången
gång allt för stora arealer under eget bruk, ej uteslutande genom sitt eget
arbete kunna bringa dessa till högsta afkastning, att genom legdt arbete
utföra dikningsföretag eller andra jordförbättringar. Vanligaste formen för
detta arbete kan man tänka sig sålunda, att, om hjälp till odlingsföretag

Törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 2) Utlåtande, N:o 9. 3

kunde bekommas, barnen sättas i tillfälle att stanna i hemmet i stället

för att i förtid kastas in till städer och industrisamhällen. Genom famil jens

förenade arbete skulle egendomen snart nog producera tillräckligt
både att föda familjen och amortera skulden.

Den, som känner den jordbrukande befolkningen på olika platser och
under olika förhållanden, vet, att mången ny åker skulle kunna brytas

och att det icke alltid är brist på arbetskraft, som är orsaken till att det
icke göres. Jag tror mig äfven veta, att många behjärta detta och att
det endast är svårigheten att finna en betryggande form för lånens utlämnande,
som gör att icke frågan redan är löst. Ett skäl för att frågan just
nu bör dryftas är den rådande arbetsbristen i städerna, då det ur social
synpunkt är önskligt att återbörda till landsbygden en arbetskraft, som
där så väl kan användas. Genom hushållningssällskapens ombuds skrifvelse
till Kungl. Maj:t om bildande af en täckdikningslånefond kan väl
endast eu del af frågan vara väckt till lif och då hushållningssällskapens
verksamhetsområden säkerligen äro för stora för att rätt kunna kontrollera
lånesökandes ekonomi, medlens behöflighet och rätta användning, deras
ansvarighet redan hårdt anlitad af egnahemsrörelsen, och arbetstiden för
deras förtroende- och tjänstemän ej kan räcka till för de besiktningar, som
erfordras, synas mig lånen på annat sätt böra förmedlas, exempelvis af
kreditföreningar, bildade på andelsprincipens grund, eller af kommunerna
genom kommunalnämnderna eller särskildt utsedda personer. Yisserligen
kunna kommunerna ej åläggas denna risk, men bör det väl ligga i deras
eget intresse att öka jordens produktion och därigenom sin egen bärkraft
och sina medlemmars ökade välstånd. Ansvarssummornas storlek bör
naturligen liksom öfriga kommunala lån af Kungl. Maj:t pröfvas. Skulle
någon ändring af kommunallagarna härför erfordras, borde väl detta icke
möta oöfverstigliga hinder. Den af Riksdagen 1906 beslutade norrländska
nyodlingsfonden och den af Kungl. Maj:t med anledning af Riksdagens
skrifvelse utfärdade kungörelsen angående villkoren för dess användande
synas mig vara lämpligaste formen för nytt anslag, afsedt för hela riket
med ändrade bestämmelser i den riktning att det kunde användas äfven
till förbättrande af redan odlad eller skogbärande mark samt förmedlas
äfven genom annan myndighet än hushållningssällskap och landsting.

De störa lifsfrågorna om landets representation, om försvaret, om
lagändringar, administration och förvaltning m. fl. hafva en benägenhet
att alltför mycket träda i förgrunden för dem, som samlas i politiskt arbete,
till den grad att icke alltid tillbörligt afseende fästes vid frågor,

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o !).

Utskottets

yttrande.

som röra utvecklingen af landets naturliga inkomstkällor, hvilka man dock
icke helt bör öfverlämna åt den enskilda företagsamheten att utveckla.

Åtminstone i många trakter af vårt land föreligger här ett verkligt
stort behof, och är hela denna fråga af stor räckvidd och utomordentligt
stor betydelse för fosterlandets framtida ekonomiska välstånd

Motionären håller före, att från statens sida ännu icke tillräckligt
åtgjorts till höjande af vår svenska jords alstringsförmåga.

De statens hjälpkällor, som vid mera omfattande företag stå till buds,
nya odlingslånefonden och allmänna frostminskningsanslaget, anser motionären
vara omgjordade af alltför många villkor, hvarjämte han anför, att
de under det sist förflutna året till fullo disponerats.

Enligt hvad utskottet inhämtat, har af den miljon, som Riksdagen
alltsedan år 1883, hvarje gång för fem år, medgifvit få årligen användas
till lån enligt vissa allmänna villkor och bestämmelser ur nya odlingslånefonden,
under senaste femårsperiod såsom låneunderstöd anvisats:

År 1904 388,050

» 1905 545,700

» 1906 623,550

» 1907 939,500

» 1908 1,272,000

Under sistlidna år har alltså miljonen öfverskridits, men enligt hvad
utskottet inhämtat har detta berott på, att två mycket störa torrläggningsföretag,
båda på Gottland, på en gång tillstött nämligen Korna- och
Storemyr med ett lån af 205,800 och Mästermyra med ett lån af 302,700,
hvarför anvisning å påföljande års tillgångar måste gifvas.

Emellertid lärer någon anledning att befara, att någon låneansökan
skulle behöfva afslås på grund af bristande medel i denna fond, alls icke
förefinnas.

Åf allmänna frostminskningsanslaget återstod vid utgången af år 1908
32,350 kronor.

För ensamt Norrland står det norrländska afdikningsanslaget till buds
och för Norrland och Dalarne den norrländska nyodlingsfonden.

Till stöd och hjälp för de odlingsföretag som för småbrukare kunna
förekomma, finnes att tillgå det anslag af 50,000 kronor, som numera
hvarje år plägar af Riksdagen beviljas, att i första hand användas till

Törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9. 5

understödjande och premiering af sådana mindre odliugsföretag, hvilka icke
på annat sätt kunna komma i åtnjutande af statsbidrag. Egna hems låneinstitutionen
är också af den art, att den bör i rätt stor omfattning framkalla
nyodlingar. Likaså måste, såsom äfven motionären framhåller, utlämnandet
af premielån samt premieringen af småbruk verka eggande för
småbrukares odlingshåg.

Otvifvelaktigt är dock, att odlingsföretag till art och omfattning liggande
emellan dem, för hvilka nya odlingslånefonden är att tillgå, och den
för hvilka småbrukarelånen stå till buds, kunna förekomma, och utskottet
vill icke bestrida, att eu fond för mellersta och södra Sverige, motsvarande
den nu endast för Norrland och Dalarne gällande fonden, skulle bidraga
till uppodlande af stora arealer nu obruten mark.

För låns utfående ur den norrländska nyodlingsfonden kräfves ingen
invecklad utredning, och denna fond har allt sedan den bildades varit synnerligen
hårdt anlitad. Anledningen till att Norrland och Dalarne härutinnan
äro mera gynnsamt ställda än öfriga delar af vårt land, torde få
sökas däri, att Norrland allmänt på grund af säregna förhållanden anses
vara den landsdel, där framför andra ny bygd bör brytas, och att för
Norrland gälla undantagslagar, som i andra hänseenden för denna landsända
föreskrifva strängare bestämmelser än nu för öfriga delar af riket
äro stadgade.

Att under nu rådande brist på arbetskrafter å landet genom ytterligare
lånemöjligheter egga hågen till nyodlingar i större omfattning, synes utskottet
emellertid icke vara lämpligt.

I vida delar af Svea- och Göta land är redan nu så mycken åker
bruten, att en stor del där af på grund af bristande arbetskraft icke får
den häfd, som vore önskvärd.

Därför synas stora skäl föreligga att i första hand egna den redan
brutna jorden eu intensivare skötsel, innan med lånta medel den odlade
arealen ytterligare ökas, och utskottet håller före, att det är lyckligare,
när gårdsinnehafvaren icke företager nyodling i annan ordning än vid
lägliga tillfällen och utan anlitande af lånevägen.

Motionären afser äfven, att den af honom föreslagna lagen skulle användas
förutom till nyodling och afdikning äfven till »annan jordförbättring.
»

Motionären erinrar själf om att hushållningssällskapens ombud sistlidet
år aflåtit en skrifvelse till Kungl. Maj:t angående bildande af en
täckdikningslånefond, och utskottet har inhämtat, att denna fråga är under
utredning hos landtbruksstyrelsen.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 9 Höft. (N:o 9).

2

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

Någon annan art af hvad motionären afser med »annan jordförbättring»,
anser utskottet i hvarje fall icke lämpligen, utom hvad småbruk
beträffar, böra utgöra föremål för statslåneunderstöd.

På grund af hvad nu anförts, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd
föranleda.

Stockholm den 16 april 1909.

På utskottets vägnar:
A. WACHTMEISTER.

Stockholm 1909. O. L. Svan bäcks Boktryckeri.