Sammansatta Stats- (och Lagutskottet!) Utlåtande N:o (i.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. in.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6, i anledning
af Kungl. Majds proposition n:o 182 med förslag
till förordning om ersättning i anledning af kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, m. in.

Genom en den 5 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 182, hvilken
hänvisats till sammansatta stats- och lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagdt, i statsrådet fördt protokoll,
föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

i) Förordning

om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under
militärt] änstgöri ng.

1 §•

Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad eller blifver person,
som nu nämnts, skadad under tjänstgöring i krig, utgifver staten ersättning
enligt de i denna förordning stadgade grunder.

Dylik ersättning utgifver staten jämväl, om sjukdom med däraf
följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och
tjänstgöringen skäligen kan antagas hafva till sjukdomen bidragit.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Samt. 2 Afd. 6 Höft. (N:o 6.) 1

2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 0.

2 §•

Ersättning, som omförmäles i 1 §, utgår ej i något fall för skada,
som den skadade uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit
sig eller som uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke
haft ledning af eller uppsikt öfver tjänstgöringen eller under krig tillhört
fienden.

3 §•

Militärtjänstgöring anses hafva varit för handen endast under tid,
då den skadade för fullgörande af värnplikt eller tjänsteplikt nödgats
uppehålla sig å viss ort eller i föreskrifven ordning varit stadd på
marsch eller annan färd.

4 §•

Ersättning enligt denna förordning utgifves:

l:o) om skadan medfört väsentlig nedsättning af den skadades
arbetsförmåga under mera än tre dagar, en krona femtio öre i sjukhjälp
för hvarje Överskjutande dag, hvarunder den skadade icke varit
i åtnjutande af underhåll och vård genom militär myndighets försorg,
intill dess den skadade blifvit från sådan nedsättning af arbetsförmågan
återställd eller skadan medfört för framtiden bestående förlust eller
minskning af arbetsförmågan eller döden inträdt;

2:o) om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller
minskning af arbetsförmågan, en årlig lifränta i förra fallet å fyrahundrafemtio
kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot
arbetsförmågans minskning, räknadt från och med dagen, efter det den
skadade upphört att åtnjuta såväl underhåll och vård genom militär
myndighets försorg som innehafvande aflöning af statsmedel, eller från
den senare tidpunkt, då skadan medfört för framtiden bestående förlust
eller minskning af arbetsförmågan; dock att lifränta icke skall
utgå i de fall, där ej arbetsförmågan blifvit nedsatt med minst en
tiondedel;

3: o) om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller
från det sjukdomen blef känd,

a) begrafningshjälp med sjuttiofem kronor;

b) till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt då skadan
uppkom, en årlig lifränta af etthundraåttio kronor från dödsfallet, så
länge hon lefver ogift, och till minderårigt barn, som födts före sagda
tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, en årlig lif -

Sammansatta Stals- (och, Lu<j-)utsJcottets Utlåtande N:o 6.

ränta af nittio kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton års ålder;
dock att där lifräntor till efterlefvande skulle sammanlagdt öfverstiga
fyraliundrafemtio kronor, de skola, i förhållande till hvad på en hvar
lifräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen
till dylik nedsättning fortfar,

samt, därest den aflidne icke efterlämnat änka eller barn men
fader, moder eller minderåriga syskon, som varit af hans arbete för
sitt uppehälle hufvudsakligen beroende,

c) till fader eller moder eller, om bägge lefva, till dem gemensamt
en årlig lifränta af etthundraåttio kronor från dödsfallet och till
hvarje minderårigt syskon en årlig lifränta af nittio kronor från dödsfallet,
till dess det uppnått femton års ålder; dock att, där lifräntor
till efterlefvande skulle sammanlagdt öfverstiga fyrahundrafemtio kronor,
de skola i förhållande till hvad på en hvar lifräntetagare belöper,
till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning
fortfar.

5 §■

Vid bedömandet, i hvad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning
af arbetsförmågan, tages hänsyn ej blott till skadans beskaffenhet
och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att genom
arbete sig försörja, utan äfven till skadans inflytande på de särskilda
färdigheter, som för drifvande af den skadades yrke må vara erforderliga,
samt till den skadades ålder. Var den skadade, då skadan uppkom,
behäftad med kroppsskada eller lyte, tages hänsyn jämväl till
den mindre arbetsförmåga, som till följd däraf vid sagda tidpunkt hos
honom förefanns.

I öfrigt skall tjäna till ledning:

l:o) att i allmänhet förlust af arbetsförmågan anses vara för
handen vid fullständig sinnesslöhet eller vansinne, vid allmän förlamning,
vid blindhet å båda ögonen, vid förlust eller fullständig förlamning
af båda händerna eller af båda fotterna eller af en hand och en fot;

2:6) att i allmänhet vid här nedan omförmälda skador nedsättningen
i arbetsförmågan anses motsvara följande procent, nämligen:

vid allmän svaghet i själsförmögenheterna femtio procent; vid allmän
kroppslig svaghet femtio procent; vid blindhet å ett öga jämte
afsevärdt försvagad syn å det andra sjuttio procent; vid blindhet å ett
öga tjugu procent; vid döfhet å båda öronen femtio procent; vid döfhet
å ett öra tio procent; vid förlust af en hand eller fot jämte minskad
rörlighet hos hand eller fot sjuttio procent; vid förlust af en hand eller
fot femtio procent; vid förlust af alla fingrarna å en hand femtio pro -

4

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.

cent; vid förlust af alla tårna å en fot tjugu procent; vid förlust af en
tumme tjugufem procent; vid förlust af ett pekfinger femton procent.

6 §.

För tid, hvarunder någon till lifränta enligt denna förordning berättigad
är bosatt utom riket, må han ej uppbära sådan ränta.

Ej heller må lifräntetagare uppbära lifräntan för tid, hvarunder
han undergår frihetsstraff eller tvångsarbete eller enligt domstols förordnande
är intagen i allmän uppfostringsanstalt.

7 §•

Begrafningshjälp utbetalas så snart ske kan efter dödsfallet,
sjukhjälp för hvarje kalendervecka å veckans sista dag samt lifränta
för hvarje kalenderkvartal å första dagen af kvartalets sista månad,
utan återbetalningsskyldighet i händelse under månaden rätten till lifräntan
skulle upphöra eller sådant fall inträffa, att lifräntan icke får
uppbäras.

8 §•

Från begrafningshjälp eller sjukhjälp och lifränta, som staten enligt
denna förordning utgifver, må afdrag äga rum för skadestånd, som
i följd af skadan utbetalts enligt allmän lag eller särskild författning.

9 §•

Ager någon rätt till ersättning enligt denna förordning, vare han
ej däraf hindrad att mot staten eller annan göra gällande det anspråk
på skadestånd, som i följd af skadan eljest skulle tillkomma honom
enligt allmän lag eller särskild författning; dock att staten från dylikt
skadestånd afdrager motsvarande ersättning, som enligt denna förordning
utgår.

År annan än staten skadeståndspliktig, förbehåller sig staten att,
sedan den skadeståndspliktige därom erhållit tillsägelse, i ersättningstagarens
ställe uttaga skadeståndet, för så vidt motsvarande ersättning
enligt denna förordning utgifvits.

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsl<ottets Utlåtande N:o G.

10 §.

Uppkommer skada, hvarom i denna förordning sägs, skall därom
skyndsamt göras anmälan hos den skadades befälhafvare. Den skadade
vare ock, där han ej själf söker läkarvård, pliktig att underkasta sig
vård af läkare, som vederbörande militär eller civil myndighet må tillkalla.

Försummas något af hvad sålunda föreskrifvits och pröfvas skadan
hafva förvärrats därigenom att den skadade i följd häraf kommit att
sakna lämplig vård, må den i denna förordning tillförsäkrade ersättning
med hänsyn härtill skäligen nedsättas.

11 §.

Har skada medfört eller kan skäligen antagas medföra döden eller
annan påföljd, som enligt 4 § föranleder ersättning, skall ofördröjligen
hållas undersökning rörande skadans uppkomst samt läkarbetyg anskaffas
angående dödsorsaken eller skadans beskaffenhet och den skadades
tillstånd. År fråga allenast om sjukhjälp och förekommer icke
anledning till antagande att den skadade förverkat rätt till ersättning,
må dock sjukhjälp kunna på grund af läkarbetyg utbetalas utan föregående
undersökning.

_ Sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,
föranstaltas af vederbörande befälhafvare men eljest förrättas af
polismyndigheten i orten.

Polismyndighet, som i denna § afses, är å landet länsmannen, i
stad, där poliskammare finnes, poliskammaren och i öfriga städer magistraten
eller, där sådan ej finnes, stadsstyrelse.

Läkarbetyg samt undersökningsprotokoll och öfriga till ärendet
hörande handlingar skola, om önskan att utbekomma ersättning anmäles,
så snart ske kan öfverlämnas till vederbörande regemente- eller
kårchef eller stationsbefälhafvare, som har att göra framställning om
ersättningens bestämmande.

12 §.

Göres ej framställning om ersättning i anledning af skada inom
två år efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i
anledning af dödsfall, från det döden inträdde, vare rätten till ersättning
förverkad.

6

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.

13 §.

Åtnöjes ersättningssökande icke med honom tillerkänd ersättning
eller med beslut, hvarigenom ersättning vägrats, äger han att genom
stämning eller påkallande af skilj eaftals tillämpning anhängiggöra sin
talan.

14 §.

Yppas, sedan ersättning blifvit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig
förändring i de förhållanden, hvilka voro afgörande för ersättningens
bestämmande, må inom två år från beslutets dag ersättningstagaren
genom anmälan, på sätt i 10 § sägs, väcka fråga om jämkning
i ersättningen.

Jämkning må ej afse ersättning, som belöper å tiden före den dag,
då frågan om jämkningen väckes.

15 §.

Ersättning enligt denna förordning utbetalas endast åt den till
ersättning berättigade själf eller hans laga ombud och må ej för gäld
i mät tagas. Har den till ersättning berättigade aflidit, utbetalas ersättning,
som då redan till betalning förfallit, åt den dödes stärbhusdelägare
eller deras laga ombud.

16 §.

Uppgår den skadades i enlighet med 4 och 5 §§ bestämda lifränta
icke till högre belopp än sextiofem kronor, må, om lifräntetagaren
sådant önskar och vederbörande myndighet finner skäl därtill vara för
handen, i stället för lifräntan kunna på en gång erläggas visst belopp
icke öfverstigande tio gånger lifräntans belopp.

Vägras medgifvande härtill, må ej i beslutet sökas ändring.

17 §•

Närmare bestämmelser angående anmälan och undersökning, som
omförmälas i 10, 11 och 14 §§, så ock beträffande tillämpningen i öfrigt
af denna förordning meddelas af Konungen.

Samman,Kitta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o (t.

7

18 §.

Genom denna förordning upphäfvas hittills meddelade bestämmelser
i fråga om skyldighet för staten att åt värnpliktiga, volontärer vid
hären samt dem, som tillhöra flottans eller kustartilleriets stammanskap,
utgifva ersättning för skada till följd af olycksfall eller sjukdom förorsakad
af militärtjänstgöring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910 men äger icke
tillämpning i fråga om skada, som före nämnda dag uppkommit.

2) Lag*

om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 35 mom. 3, § 39 mom. 2 och § 46
mom. 1 af värnpliktslagen den 14 juni 1901 skola hafva följande
ändrade lydelse:

§ 35 inom. 3.

Till beväringen hörande värnpliktig, som under militärtjänstgöring
adrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga härigenom i större
eller mindre mån minskas _ eller upphör, är för sig och efterlefvande
berättigad till understöd enligt hvad därom är särskilt stadgadt.

$ 39 mom. 2.

Till . landstormen hörande värnpliktig, som skadas under militärtjänstgöring,
har enahanda rätt till understöd för sig och efterlefvande
som värnpliktig, hvilken tillhör beväringen.

§46 mom. 1.

De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel i
kronans räkenskaper redovisas och ingå till den redan till förmån för
beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfond. Ur denna fond

8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 6.

beredes understöd åt värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådragit
sig sådan skada, att lian därigenom blifvit i större eller mindre mån
oförmögen att sig med arbete försörja, äfvensom i vissa fall åt lians
efterlefvande, i fall skadan förorsakat döden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

3) Förordning

angående den fond, ur hvilken skall utgå ersättning, som enligt förordningen
den 5 mars 1909 om ersättning i anledning af kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, tillkommer volontär
vid hären eller någon, som tillhör flottans eller
kustartilleriets stammanskap.

Härigenom förordnas, att ersättning, som enligt förordningen den
5 mars 1909 om ersättning i anledning åt kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, tillkommer volontär vid hären eller någon, som tillhör
flottans eller kustartilleriets stammanskap, skall utgå från den i
§ 40 mom. 1 af värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfond.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910.

Utskottets

yttrande.

Ifrågavarande proposition är föranledd af en utaf Riksdagen år 1907
aflåten skrifvelse, däri Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning, huruvida icke mera fullständiga och betryggande
bestämmelser än de nu gällande kunde meddelas angående ersättning
till värnpliktige, som genom skada under vapenöfning lidit minskning
i sin förvärfsförmåga, eller, i händelse skadan föranledt dödsfall, till
deras anhöriga, samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga de
förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6. 9

Till grund för de i propositionen innefattade förslagen ligger ett af
särskilda sakkunniga den 17 december 1907 afgifVet betänkande.

Beträffande de synpunkter, som varit bestämmande vid förslagens
utarbetande, får utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade utdrag
af statsrådsprotokollet.

Utskottet har vid granskning af förslagen till förordning om ersättning
i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och
till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901
ej funnit anledning att mot dem framställa någon erinran.

Beträffande åter förslaget till förordning angående den fond, ur
hvilken ifrågavarande ersättning skall utgå, får utskottet erinra, att
såväl i rubriken som i texten till ifrågavarande förordning kommit att
införas en datumbestämmelse »den 5 mars 1909» å förordningen om
ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Då dagen för sistberörda förordnings framtida promulgerånde ej nu kan
bestämmas, måste gifvetvis datumbestämmelsen uteslutas.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att det under 3)
här ofvan intagna förslag ej kunnat i oförändradt
skick af Riksdagen bifallas, måtte för sin del antaga:

1) ofvanintagna förordning om ersättning i anledning
af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

2) ofvanintagna lag om ändring i vissa delar
af värnpliktslagen den 14 juni 1901; och

3) följande

Förordning

angående den fond, ur hvilken skall utgå ersättning, som enligt förordningen
om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
tillkommer volontär vid hären eller någon,
som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap.

Härigenom förordnas, att ersättning, som enligt förordningen om
ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 6 Häft. 2

10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6.

tillkommer volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller
kustartilleriets stammanskap, skall utgå från den i § 46 mom. 1 af värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910.

Stockholm den 29 april 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.

Herr Fahlén har anhållit att få här antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.