Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

1

N:o 93.

Ant. till Riksd. kansli den 16 april 1909, kl. 7 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående godkännande af

postverkets utgiftsstater för är 1910 in. m.

(R. A.)

I den till Riksdagen den 14 januari 1909 aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under punkt 4
af sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
dels medgifva,

att postdirektören Carl Axel Hasselrot, därest han vid 1910 års
början ingår på 1910 års aflöningsstat och tillträder befattningen såsom
chef för det omorganiserade Stockholmsdistriktet, må äga att, så länge
han kvarstår i denna befattning eller vid annan befattning inom postverket,
som är jämförlig med eller högre än berörda chefsbefattning,
på öfvergångsstat uppbära, intill dess Hasselrot i laga ordning undfår
afsked med full pension, ett personligt lönetillägg, hvilket dock icke
skall grundlägga rätt till högre pension, med så stort belopp, att hans
aflöning kommer att sammanlagdt utgöra 13,000 kronor för år;

att postdirektören i Göteborg Frans Broberg må å postverkets pensionsstat
tilldelas en årlig pension af 5,600 kronor, med villkor att
Broberg från tjänsten afgår under år 1909, och med rätt för honom
att åtnjuta pensionen redan från och med den 1 oktober 1909, därest
Broberg därförinnan erhåller nådigt afsked, men i annat fall från och
med månaden näst efter den, hvarunder afsked varder honom beviljadt;
Bill. till Rilcsd. Prof. 1909 4 Samt. 1 A/d. 62 Höft. (N:o 93.) 1

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

att matrosen å postångfartyget Öland Johan August Lundberg må
å samma stat tilldelas ett årligt understöd af 60 kronor, att till honom
utbetalas från och med 1909 års början;

att matrosen å nämnda postångfartyg Sven Gottfrid Pettersson må
å samma stat tilldelas ett årligt understöd af 135 kronor, att till honom
utbetalas från och med 1909 års början;

att den provision å frankotecken, som enligt nu gällande bestämmelser
utgår till poststationers eller ångbåtspostexpeditioners föreståndare,
samt den rabatt å frankotecken, som åtnjutes af antagna särskilda
frankoteckensförsäljare eller af allmänheten vid partiköp, må med 1910
års ingång upphöra;

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt
anställd, eller landtbrefbärare afgår från sin befattning efter att
hafva tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och landtbrefbärare
minst 30 år, må, därest den afgångne visas vara i behöfvande
omständigheter, till honom utbetalas årligt understöd med lämpligt
belopp, dock högst hvad som motsvarar för poststationsföreståndare
hälften af det arfvode och för landtbrefbärare hälften af den ersättning,
som till en hvar senast utgått från postverket;

dels — under förutsättning att Kungl. Maj:t beträffande nu utgående
sportelinkomster meddelar bestämmelser i enlighet med de i
statsrådsprotokollet den 12 januari 1909 af föredragande departementschefen
förordade grunder — godkänna de nu framlagda förslagen till
utgiftsstater för postverket, att tillämpas under år 1910, och till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket jämte till detta reglemente
hörande öfvergångsbestämmelser, samt på grund häraf bestämma
postverkets anslag, förslagsvis, till 21,065,000 kronor, att utgå direkt
af postmedlen;

dels medgifva, att antalet i staterna uppförda manliga och kvinnliga
postexpeditörsbefattningar må i erforderlig mån jämkas, under villkor
att sammanlagda antalet, eller 1,022, icke må öfverskridas;

dels ock medgifva, att för posthusbygget i Trelleborg må, utöfver
det å postverkets stat för år 1910 anvisade anslag af högst 160,000
kronor, användas den under statskontorets förvaltning ställda fond till
posthusbyggnader.

Ofvanberörda utgiftsstater samt aflöningsreglemente och öfvergångsbestämmelser
återfinnas i statsrådsprotokollet å sid. 229—245.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med
21,000,000 kronor, hafva för år 1910 af Kungl. Maj:t beräknats till

Statsutskottets Utlåtande N:o 93. 3

21,500,000 kronor. Då, på sätt framgår af ofvan åberopade statförslag,
postverkets utgifter enligt staterna för år 1910 af Kungl. Maj:t beräknats
till 21,065,000 kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga
utgifterna med 435,000 kronor.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag bar utskottet
förehaft till behandling dels två inom Första Kammaren af herr K. Hildebrand
väckta motioner (n:r 14 och 15), dels följande inom Andra Kammaren
väckta motioner: af herr J. J. Byström m. fl. (n:r 28), af herr
A. Thylander (n:r 78, 79 och 80), af herr J. Tynell m. fl. (n:r 82), af
herr E. P. W. Röiny (n:r 96), af friherre E. K. Palmstierna (n:r 99) samt
af herrar C. A. Lindhayen och J. Forssell (n:r 121).

Det af Kungl. Magt nu framlagda förslaget till omorganisation af
postverket och lönereglering för dess tjänstemän ötverensstämmer i allt
väsentligt med det förslag i samma ämne, som, i hufvudsak grundadt
på ett af särskilda kommitterade afgifvet betänkande, nästliden år förelädes
Riksdagen till behandling, men af särskild anledning då icke blef
af Riksdagen upptaget till granskning. De smärre ändringar i sistberörda
förslag, som af Kungl. Maj:t numera vidtagits, äro, såsom af
statsrådsprotokollet framgår, hufvudsakligen betingade af nya upplysningar,
som tillkommit, samt af postverkets fortgående utveckling.

Hvad först angår frågan om generalpoststyrelsens organisation (sid. 13—54
i statsrådsprotokollet), har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag vara grundadt
på fullt riktiga principer. Inom en förvaltningsgren, hvilken är stadd
i så stark utveckling som postverket, måste det vara af synnerlig vikt, att
handläggningen af förekommande ärenden så vidt möjligt underlättas.
Såsom ledande grundtankar för vinnande af detta mål har af de särskilda
kommitterade främst angifvits, att intet ärende bör handläggas i
högre instans, än ärendets beskaffenhet föranleder, samt att arbetsmetoderna
inom generalpoststyrelsen böra i görligaste mån förenklas. Med
tillämpning af dessa grundsatser skulle en del ärenden, som nu afgöras
inom generalpoststyrelsen, öfverflyttas till distriktsförvaltningarna samt
vissa mål af enklare beskaffenhet, hvilka nu beredas eller afgöras af
byråcheferna, öfverlämnas till handläggning af sekreterare eller andra
å de särskilda byråerna anställda tjänstemän. Genom denna omläggning
skulle möjlighet vinnas att, trots den fortgående stegringen i postverkets
rörelse, indraga en af generalpoststyrelsens fem byråer. På grund åt
de förändringar, som sålunda ifrågasättas, skulle emellertid hädanefter
ökade kraf komma att ställas på generalpoststyrelsens personal, och det
har fördenskull ansetts Vara af vikt, att denna personal må äga den

Utskottets
yttrande.

Generalpoatst
yreisen.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

kompetens ock den särskilda fackinsikt, som af de förändrade förhållandena
betingas. Det måste ock, enligt utskottets mening, anses såsom
en riktig tillämpning af de för omorganisationen uppställda grundtankarna,
att, såsom nu är afsedt, personer med postal fackutbildning
må kunna i större utsträckning, än hittills varit möjligt, anlitas för
tjänstgöring inom postverkets styrelse. Och hvad särskilt beträffar
förslaget därom, att i generalpoststyrelsen må anställas ett antal förste
postexpeditörer och postexpeditörer, vill utskottet såsom eu gifven fördel
framhålla, att därigenom det nuvarande extra-ordinariesystemet inom
styrelsen kan för framtiden högst väsentligt begränsas, utan att dock
kostnaderna komma att stiga till samma belopp, som skulle betingas af
den ökning i antalet ordinarie tjänstemän, hvilken, äfven med bibehållande
af den nuvarande organisationen, utan tvifvel skulle befinnas
nödvändig.

Utskottet finner sig äfven kunna biträda hvad i statsrådsprotokollet
uttalas därom, att generalpoststyrelsen, såsom utgörande öfverstyrelse
öfver. ett stort kommunikationsverk, bör erhålla en därefter lämpad
organisation. I de förslag till omorganisation af generalpoststyrelsen, som
nu af Kungl. Maj:t framlagts och livilka i åtskilliga delar ansluta sig
till den nyligen genomförda omorganisationen af styrelserna för statens
öfriga kommunikationsverk, järnvägarna och telegrafverket, synes dock
tillbörligt afseende vara fäst vid de olikartade förhållanden, som städse
måste förekomma inom de skilda verken.

Beträffande den dagliga tjänstgöringstiden inom generalpoststyrelsen
hafva de särskilda kommitterade hemställt, att den ordinarie personalen
hos generalpoststyrelsen må, i likhet med personalen vid järnvägs- och telegrafstyrelserna,
tillförbindas att i regel vara å tjänsterummet tillstädes minst
sju effektiva timmar hvarje söckendag. Denna hemställan har biträdts af
föredragande departementschefen, som därvid förklarat sin afsikt vara att,
såvida det föreslagna aflöningsreglementet varder godkändt, föreslå Kungl.
Maj:t att rörande den dagliga tjänstgöringstiden i generalpoststyrelsen
utfärda enahanda bestämmelser, som i anledning af 1907 års Riksdags
beslut fastställdes beträffande järnvägs- och telegrafstyrelserna. På sätt
vid löneregleringarna för dessa ämbetsverk ägt rum, synes emellertid
utfärdandet af dylika bestämmelser böra uppställas såsom förutsättning
för Riksdagens beslut rörande godkännande af nytt aflöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket, och torde fördenskull, jämte det § 18 i
detta reglemente erhåller följande lydelse: »Enhvar, som den 1 januari
1910 eller senare tillträder befattning såsom tjänsteman vid postverket,

Statsutskottets Utlåtande N:o 93. 5

är pliktig att underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser»,
efter aflöningsreglementet böra inforas ett så lydande stadgande:

»Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1910 under förutsättning att, hvad generalpoststyrelsen
angår, Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom, att samtliga
ordinarie tjänstemän skola, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.»

Med afseende å hvad Kungl. Maj:t i öfrigt hemställt rörande generalpoststyrelsens
organisation, har utskottet icke funnit anledning till
erinran mot annat än förslaget om anställande å generalpoststyrelsens
tredje byrå af en särskild arkivarie och bibliotekarie. Det synes utskottet
visserligen vara af vikt, att en särskild tjänsteman finnes att tillgå
för utförande af de göromål, som i första rummet skolat åligga denna
arkivarie och bibliotekarie, men har utskottet i likhet med kommissionen
anset’t, att ifrågavarande befattning lämpligen bör kunna uppdragas åt
en förste postexpeditör. Utskottet håller jämväl före, att äfven en sådan
tjänsteman bör, såsom beträffande den föreslagna arkivarien och bibliotekarien
ifrågasatts, kunna till en del sysselsättas med andra uppdrag än
rena arkivarie- och bibliotekariegöromål.

Utskottet har icke förbisett, att tilläfventyrs under någon begränsad
tid särskild arbetshjälp kan vara af nöden för att bringa generalpoststyrelsens
arkiv och bibliotek i ett ordnadt och tidsenligt skick, men
utskottet föreställer sig, att, därest ett dylikt behof föreligger, detsamma
kan tillgodoses genom ett tillfälligt anslag, hvarom i sådant fall
framställning torde vara att framdeles förvänta.

Vid bifall till utskottets förslag om anställande af en förste postexpeditör
i stället för en arkivarie och bibliotekarie skulle antalet förste postexpeditörer
i generalpoststyrelsen komma att utgöra 17 i stället för 16 enligt
Kungl. Maj:ts förslag. Detta utbyte skulle dock icke föranleda
någon ändring i aflöningsstatens slutsumma.

Generalpoststyrelsens hela tjänstemannapersonal, som, med undantag
af sorteringsbiträden o. d., under den nuvarande organisationen utgjort
126 personer, hvaraf 49 ordinarie tjänstemän (af högre grad än förste
postexpeditör), 46 manliga extra ordinarie tjänstemän samt 2 manliga
och 29 kvinnliga öfriga tjänstemannabiträden, skulle, därest utskottets
förslag bifalles, komma att minskas till 96 personer, hvaraf 34 ordinarie
tjänstemän af högre grad än förste postexpeditör, 29 manliga förste
postexpeditörer och postexpeditörer, 20 kvinnliga postexpeditörer samt
1 manligt och 12 kvinnliga öfriga tjänstemannabiträden.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Distriktsför valtningarna.

Vaktbetjäningen hos generalpoststyrelsen utgöres enligt nu gällande
stat af 1 förste vaktmästare och 11 vaktmästare, hvartill komma 7 extra
vaktmästare med fasta arfvoden. Enligt det föreliggande förslaget skulle
nyssberörda 7 extra vaktmästare uppföras på ordinarie stat, och har utskottet
icke funnit något att däremot erinra.

Beträffande ajlöningarna till generalpoststyrelsens personal (sid. 54—
67 i statsrådsprotokollet) erinrar utskottet därom, att Kungl. Maj:ts nu
föreliggande löneregleringsförslag, hvad angår såväl generalpoststyrelsen
som distrikts- och lokalförvaltningarna, nära ansluter sig till de löneregleringar,
som senast genomförts för statens järnvägar och telegrafverket,
i det att detta förslag dels i stor utsträckning är byggdt på det
s. k. Tenowska sj^stemet, dels ock i fråga om afiöningsbeloppen för
olika befattningshafvare är lämpadt efter de aflöningar, som utgå vid de
båda öfriga kommunikationsverken. Vid den granskning, som utskottet
företagit af Kungl. Maj:ts framställning, i hvad den afser aflöningsförhållandena
vid generalpoststyrelsen, har det synts utskottet, att de föreslagna
aflöningssatserna äro väl afvägda, och har utskottet ej heller i
öfrig! funnit anledning att här framställa någon erinran.

Till frågan om aflöningarna för postexpeditörer återkommer utskottet
i det följande.

Kungl. Maj:ts framställning rörande distriktsförv ältning ar nas organisation
(sid. 07—90 i statsrådsprotokollet) afser i hufvudsak, att antalet
postdistrikt, som för närvarande utgör 8, skulle minskas till 6, hvarvid
de nuvarande göteborgs- och malmödistrikten skulle indragas, att distriktschefsbefattningarna
skulle besättas med ordinarie innehafvare, benämnda
postdirektörer, samt att den biträdande personalen å distriktsförvaltningarna
skulle förstärkas, särskild! genom anställande vid hvar och en
af dessa förvaltningar af en ny tjänsteman, benämnd öfverkontrollör,
samt en eller två förste postexpeditörer. Med den nya distriktsindelningens
genomförande, hvad Malmö beträffar, skulle emellertid anstå till
den nuvarande postdirektörens afgång från tjänsten.

I sin ofvanberörda motion, n:r 96, har herr Rökig hemställt, att
Riksdagen ville för sin del besluta, att ett VII postdistrikt, omfattande
Göteborg med lämpliga delar af nuvarande västra postdistriktet, måtte
inrättas, samt i samband härmed höja anslaget till distrikts- och lokalförvaltningarne
med det belopp, som en dylik anordning krafvel’.

Den utredning, som förekommer i statsrådsprotokollet, synes utskottet
ådagalägga, att de af Kungl. Maj:t ifrågasatta förändringarna af
postverkets distriktsindelning och, i samband därmed, af den lokala
postförvaltningen i rikets tre största städer skulle, äfven för Göteborgs

7

Statsutskottet>‘ Utlåtande. N:o 93.

vidkommande, medföra eu förbättring i stället för en försämring af do
postala förhållandena på platsen. Då ej heller ur andra synpunkter behof
torde föreligga af ett sjunde postdistrikt samt inrättande af ett sådant
i hvarje fall skulle medföra en betydande ökning å postverkets utgiftsstater,
har utskottet ansett sig icke böra tillstyrka den ifrågavarande
motionen.

Den af Kungl. Maj:t föreslagna förstärkningen af distriktsförvaltningarnas
personal har utskottet fnnuit vara motiverad särskildt därigenom,
att åtskilliga grupper af ärenden, hvilka nu handläggas i generalpoststyrelsen,
skulle vid den nya organisationens genomförande öfverflyttas
till distriktsförvaltningarna, under det att samtidigt distriktsförvaltningarnas
antal skulle minskas. Hvad Kungl. Maj:t i öfrigt i denna
del föreslagit har ej heller gifvit utskottet anledning att framställa
någon erinran.

Beträffande postkontorens antal och klassindelning (sid. 90—103 i Postkontoren,
statsrådsprotokollet) vill utskottet erinra därom, att antalet postkontor å
ordinarie stat för närvarande utgör 213, hvartill komma 15 postkontor
å extra stat samt 20 filialpostkontor, eller tillhopa 248 postkontor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle hela antalet postkontor å 1910 års
stat utgöra 250, däri inberäknadt de nuvarande filialpostkontoren, hvilka,
i sammanhang med de föreslagna förändringarna i distriktsindelningen,
skulle ombildas till själfständiga postkontor. Mot hvad Kungl. Maj:t i
detta afseende föreslagit har utskottet icke funnit något att erinra.

För den omklassificering af postkontoren, som i Kungl. Maj:ts förslag
afses och hvilken bland annat sammanhänger med den indragning
af nu utgående uppbörds- och frimärksprovision samt sportler, hvarom
i det följande förmäles, synas giltiga skäl vara anförda, och har ej heller
utskottet någon erinran att göra däremot, att postkontoren inom samtliga
klasser hädanefter angifvas i staterna endast till antalet.

I de af Kungl. Magt nu föreslagna staterna samt i aflöningsreglementet
hafva uppförts aflöningar till såväl manliga som kvinnliga postmästare
af klass 3 och 4, utan att dock antalet postmästare af hvartdera
könet blifvit inom någondera af dessa klasser fastställdt. En förändring
härutinnan föreslås i ofvanberörda motion n:r 121 af herrar Lindhagen
och Forsell, hvilka i detta afseende hemställa, att Riksdagen i statsverkspropositionen
om postverkets utgiftsstater måtte besluta följande ändring,
nämligen att befordran till postkontor inom tredje och fjärde klasserna
till ett antal af sammanlagdt 25 förbehålles kvinnliga posttjänstemän,
därest kompetenta sökande anmäla sig.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Biträdande

tjänstemän.

Utskottet anser emellertid, i likhet med föredragande departementschefen,
att frågan om postmästare’änsternas besättande med kvinnliga
innehafvare bör i hvarje förekommande fall pröfvas dels nr den synpunkten,
huruvida den lediga postmästare"änsten öfverhufvud är af beskaffenhet
att kunna uppdragas åt kvinna, dels med afseende å de
sökandes kompetens till sådan tjänst. Den utredning i detta ärende,
som af generalpoststyrelsen lämnats och hvaraf framgår, bland annat,
att det hittills endast i enstaka undantagsfall inträffat, att kvinnlig postexpeditör
anmält sig såsom sökande till ledig postmästartjänst, synes
äfven utskottet vara för frågan fullkomligt afgörande, och utskottet
finner så mycket mindre skäl att tillstyrka bifall till motionärernas förevarande
hemställan, som motionärerna bundit densamma vid det villkoret,
att kompetenta kvinnliga sökande anmäla sig till ifrågavarande platser,
och sålunda själfva synas hafva förutsatt, att detta icke alltid skulle
blifva händelsen.

Antalet biträdande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna
(sid. 103—118 i statsrådsprotokollet) utgöres, förutom extra personal,
enligt 1909 års aflöningsstat af 32 kontrollörer och 1,150 postexpeditörer,
eller tillhopa 1,182 personer.

Af postexpeditörerna tjänstgöra 60 såsom förste postexpeditörer
samt ett mindre antal, räknadt efter 1908 års förhållanden 15, såsom
föreståndare för vissa filialpostkontor eller för afdelningar af postkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt Kungl. Maj:ts nu
föreliggande förslag skulle motsvarande personal utgöras af 6 öfveikontrollörer
(vid distriktsförvaltningarna), 7 förste kontrollörer (i Stockholm,
Göteborg och Malmö), 52 kontrollörer, 169 förste postexpeditörer
och 990 postexpeditörer, eller tillhopa 1,224 personer.

Om behofvet af förstärkning i distriktsförvaltningarnas biträdande
personal har utskottet i det föregående yttrat sig. Hvad åter angår
den lokala förvaltningen, vill utskottet framhålla, att den högst betydande
ökning i den biträdande ordinarie personalen, som, till följd af
postverkets snabba utveckling, under senare tider vidtagits, så godt som
uteslutande afsett antalet postexpeditörer och postbetjänte. I öfrigt har
under senare tider nästan ingen annan förstärkning af den biträdande
ordinarie personalen ägt rum, än att från 1903 års ingång vid postkontor
af första och andra klass en förste postexpeditör varit på förordnande
anställd såsom postmästarens närmaste man. Det har under
dessa förhållanden synts utskottet angeläget, att vid den nya organisationens
genomförande den öfverordnade personalen vid postkontoren i

Statsutskottets Utlåtande N:o DS. 9

erforderlig män förstärkes, och utskottet har diirför, samt då tillräcklig
erfarenhet numera torde föreligga rörande den med 1903 års ingångvidtagna
anordningen att vid de större postkontoren anställa förste
postexpeditörer, icke funnit anledning att framställa någon erinran mot
uppförande å stat af förste kontrollörer, kontrollörer och förste postexpeditörer
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Ivungl. Maj:ts framställning rörande antalet postexpeditörer hvilar
på den grundsatsen, att befordran till ordinarie postexpeditör i regel
bör vinnas efter en extra tjänstetid af vid pass 5 år, hvarvid emellertid
föredragande departementschefen gjort den erinran, att denna grundsats
bör tillämpas allenast i den mån densamma låter sig förenas med postverkets
behof af arbetskrafter. Hvad i detta afseende förekommit har
icke gifvit utskottet anledning att göra någon erinran.

Af förste postexpeditörsbefattningarna äro i statförslaget 27 reserverade
för kvinnliga innehafvare. Hvad åter angår postexpeditörerna,
skulle dessas antal, med inberäknande af postexpeditörerna hos generalpoststyrelsen,
utgöra tillhopa 1,022, hvaraf 762 manliga och 260 kvinnliga.
På det att orättvisa i afseende å befordran af de manliga och
kvinnliga e. o. postexpeditörerna må förebyggas, skulle emellertid, enligt
hvad nu är föreslaget, antalet i staterna uppförda manliga och kvinnliga
postexpeditörsbefattningar kunna i erforderlig mån jämkas, under
villkor att sammanlagda antalet, eller 1,022, icke må öfverskridas, och
har utskottet funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att lämna det härutinnan
begärda medgifvandet.

Hvad därefter vidkommer aflöningar för tjänstemän vid distriktsoch
lokalförvaltningarna (sid. 119—155 i statsrådsprotokollet), har utskottet
ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag därom, att den vid
postkontoren utgående uppbörds- och frimärksprovisionen må fullständigt
borttagas.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet anföres, är det äfven afsedt att
alla till postförvaltare eller andra tjänstemän vid postkontoren för den
egentliga posttjänsten utgående sportler skola indragas till postverket,
dock att, till undvikande af allt för brådstörtade rubbningar, denna
indragning skulle ske successivt under en nioårig öfvergångsperiod.
Häremot har utskottet icke funnit något att erinra, och torde, på sätt
Kungl. Maj:t föreslagit, Riksdagens beslut rörande godkännande af 1910
års utgiftsstater samt aflöningsreglementet med tillhörande öfvergångsbestämmelser
böra göras beroende af den förutsättningen, att Kungl.
Maj:t beträffande nu utgående sportelinkomster meddelar bestämmelser
Bih. till Rikscl. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 62 Haft. 2

\

Aflöningar för
tjänstemän.

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

i enlighet med de i statsrådsprotokollet af departementschefen förordade
grunder.

I fråga om de fasta aflöningarnas belopp hafva, såsom förut är
nämndt, vid utarbetande af det nu föreliggande förslaget de löneregleringar,
som senast genomförts för statens järnvägar och för telegrafverket,
varit i väsentlig mån bestämmande.

Utskottet erinrar vidare därom, att å orter, där de allmänna lefnadskostnaderna
äro särskild! höga, skulle, utöfver den fasta aflöningen, särskilda
ortstillägg tillkomma postmästare af tredje och fjärde klassen,
kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpeditörer. Dessa ortstillägg
skulle utgå med femton eller tio procent af den fasta aflöningen, dock
högst 450 resp. 300 kronor för år till manlig tjänsteman och högst 225
resp. 150 kronor för år till kvinnlig tjänsteman.

I vissa af de föreliggande motionerna hafva ändringar ifrågasatts
i Kungl. Maj:ts förslag rörande aflöningarna till tjänstemän vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar. Sålunda hafva herr Hildebrand i
motionen n:r 14 och herr Thylander i motionen n:r 79 hvar för sig
hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta,

att i aflöningsregl em entet för tjänstemän vid postverket följande ändringar
vidtagas:

•

§ 1-

Postexpeditör, manlig........

...... 2,000 1 2

2,200 | 2

2,400 j 2

2,600 | 3

2,900 | 3

3,200 3

3,500 3

3,800 |—

att i öfvergångsbestämmelserna göres följande ändring:

§ 3.

Den, som före — — — — —, som öfverskjuter 5 år; och äger
manlig tjänsteman att vid sin beräkning utgå från 2,400 kronor såsom
lägsta aflöning;

samt att för bestridande af den ökade kostnaden för de förändringar
i aflöningsstaten, hvilka blifva en följd af ändringarna i öfvergångsbestämmelserna,
anslaget för år 1910 beträffande aflöningarna för de man -

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

"11

liga postexpeditörerna ökas med sammanlagdt förslagsvis 128,200 kronor,
hvaraf förslagsvis 5,000 kronor såsom ortstillägg.

Hvad motionärerna i de två första punkterna hemställt innebär sålunda,
att de af Kungl. Maj:t för manliga postexpeditörer föreslagna
begynnelseaflöningarna skulle höjas med 200 kronor och att genom den
jämkning i aflöningsskalan, som däraf skulle föranledas, slutaflöningen,
3,800 kronor, skulle uppnås två år tidigare än enligt Kungl. Maj:ts
förslag.

Utskottet torde till eu början få erinra därom, att under nuvarande
förhållanden begynnelseaflöningen för manlig ordinarie postexpeditör i
andra lönegraden utgör 2,200 kronor, att efter fem år, då första ålderstillägget
intjänats, i regel kan påräknas uppflyttning i första lönegraden,
hvilket medför aflöningens förhöjande till 2,900 kronor, och att sålunda
efter ytterligare fem år den nuvarande slutaflöningen, 3,300 kronor, kan
beräknas vara uppnådd.

På grund däraf, att ökningen af antalet postexpeditörer å stat under
gångna tider skett tämligen oregelbundet, har den tid, som ifrågavarande
tjänstemän måst före sin befordran till ordinarie tjänst tillbringa i extra
ordinarie befattning, varit i hög grad växlande samt i åtskilliga fall uppgått
ända till 12 å 15 år. Under den senaste tiden hafva emellertid
gynnsammare förhållanden i detta hänseende inträdt, och det nu föreliggande
förslaget om uppförande på 1910 års stat af ett ökadt antal
postexpeditörer hvilar, såsom förut är nämndt, på den förutsättningen,
att extra-ordinarietiden för ifrågavarande personal må kunna hållas nere
vid omkring fem år.

Härjämte är ytterligare att märka, att kompetensfordringarna för
antagande till postelev nyligen blifvit afsevärdt minskade, så att numera
aflagd realskoleexamen medför dylik kompetens. Då vidare de elever,
som godkänts i elevexamen, skola antagas till extra ordinarie postexpeditörer,
i den mån de uppnått 18 års ålder, torde det vara att förvänta,
att, med de minskade kompetensfordringarna och den förkortade
extra-ordinarietiden, postexpeditörsgraden framdeles kan uppnås vid 23
ä 21 års ålder. Slutligen torde böra framhållas, att, enligt hvad i statsrådsprotokollet
under rubriken »omkostnader» ifrågasatts och af utskottet
lämnats utan erinran, deltagare i postelevkurs hädanefter skulle under
den praktiska delen af dylik kurs, såvidt han ej anlitades för aflönade
uppdrag, komma i åtnjutande af en särskild ersättning af 2 kronor 50
örg för dag.

Under dessa förhållanden har i Kungl. Maj:ts förslag begynnelseaflöningen
för manlig postexpeditör sänkts till 1,800 kronor, hvarvid

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

emellertid, till förman för den personal, som vunnit inträde vid postverket
före 1908 års utgång, medan ännu de högre kompetensfordringarna
voro gällande, föreskrifvits, att sådan tjänsteman skall äga att i postexpeditörsgrad
beräkna begynnelseaflöning af 2,200 kronor eller samma
belopp, som nu i regel utgör lägsta aflöningen för ifrågavarande befattningshafvare.
Med afseende å de under gångna tider rådande, ojämna
befordringsförhållandena skulle dessa tjänstemän jämväl tillerkännas rätt
att, i fråga om begynnelseaflöning och aflöningsförhöjning i postexpeditörsgraden,
tillgodoräkna sig så stor del af sm extra-ordinarietid, som
öfverskjuter fem år.

Äfven med tillämpning af nyssberörda öfvergångsstadganden skulle
det emellertid icke kunna undvikas, att en eller annan tjänsteman af
postexpeditörsgrad skulle vid tillträde till den nya staten erhålla mindre
aflöning, än om han kvarstode å gammal stat. För dessa och dylika
fall har emellertid i § 4 af öfvergångsbestämmelserna införts en föreskrift
i syfte att genom personliga aflöningstillägg täcka den förlust,
som eljest skulle vederbörande tillskyndas.

Till stöd för sin framställning om höjd begynnelseaflöning för de
manliga postexpeditörerna, såväl vid fullt genomförd organisation som
under öfvergångsperioden, hafva motionärerna, bland annat, åberopat
särskilda vid motionerna fogade tabellariska öfversikter, innefattande
jämförelser, under olika förutsättningar, mellan den behållna årsinkomsten
under viss lefnadsperiod för manlig tjänsteman vid postverket af
lägst postexpeditörsgrad, vid statens järnvägar af lägst stati onsskrifvaregrad
och vid telegrafverket af lägst assistentgrad, i hvarje fall med
frånräknande af obligatoriska pensionsafgifter. Enligt dessa jämförelser
skulle. Kungl. Maj ds förslag rörande aflöningen till manlig posttjänsteman
ej blott försätta denne i en ogynnsammare ekonomisk ställning än
motsvarande tjänstemän vid de båda öfriga kommunikationsverken utan
äfven för den äldre personalen medföra minskning i den behållna totalinkomsten,
vid jämförelse med förhållandena före år 1908.

Etskottet har dock icke funnit dessa tabeller öfvertygande. Till eu
början torde mot tab. A, i hvad den innehåller en sammanställning af
en posttjänstemans behållna inkomst enligt nuvarande och äldre förhållanden
samt enligt de olika föreliggande förslagen, böra göras den anmärkningen,
att vid denna jämförelse alldeles bortsetts från de föreslagna
ortstilläggen och att, därest hänsyn tages till dessa, jämförelsen kommer
att visa ett helt annat resultat. Särskildt hvad angår denna del,,af
tabellen, framträder det äfven såsom en oegentlighet att, på sätt ock

Statsutskottets Utlåtande N:o 93. 13

i tab. B är fallet, jämförelsen albrutits vid det 44:e lefnadsåret, då
maximiaflöningen för postexpeditör beräknas nyss vara uppnådd.

Vid ifrågavarande jämförelser, i hvad de afse en posttjänstemans
aflöning å ena sidan samt en järnvägs- eller telegraftjänstemans aflöning
å den andra, hafva motionärerna utgått därifrån, att inom postverket
befordran till högre tjänst än postexpeditörsbefattning kan vinnas, vid
en ålder af resp. 44 år (tab. A) och 38 år (tab. B), att vid järnvägarna
befordran till förste stationsskrifvare kan uppnås vid resp. 39 år (tab.
A) och högst 38 år (tab. B) och att vid telegrafverket befordran till
kontrollör eller kommissarie kan ernås vid en ålder af resp. 39 år (tab.
A) och högst 33 år (tab. B). Genom dessa och andra antaganden
hafva emellertid i beräkningarna införts en hel serie ovissa faktorer,
hvilka göra det slutliga resultatet i hög grad osäkert. Beräkningarna
skulle utan tvifvel vara mera belysande för den föreliggande frågan,
därest genom desamma lämnades en jämförelse mellan den behållna inkomsten
för en obefordrad postexpeditör, en obefordrad stationsskrifvare
och en obefordrad telegraf assistans Af en dylik jämförelse, om den
utsträcktes till exempelvis en telegrafassistents pensionsålder, 60 år,
skulle framgå, att under ifrågavarande lefnadsperiod den behållna totalinkomsten
för en obefordrad posttjänsteman komme att — under olika
förutsättningar — med större eller mindre belopp öfverstiga motsvarande
inkomst för tjänstemän vid statens järnvägar eller telegrafverket.

Häremot kan nu den anmärkningen göras, att, äfven efter den nya
organisationens genomförande, befordringsförhållandena inom postverket
torde blifva ogynnsammare än vid de båda öfriga kommunikationsverken
och att hänsyn härtill bör tagas vid aflöningarnas bestämmande.
Denna anmärkning är, enligt utskottets mening, i och för sig fullt riktig,
men torde näppeligen kunna tjäna såsom stöd för motionärernas
hemställan. Därest nämligen inom en tjänstemannakår, såsom här är
fallet, befordringsmöjligheterna äro jämförelsevis ringa och således en
afsevärd del af personalen måste kvarstanna inom den lägsta graden,
skulle detta förhållande tilläfventyrs kunna utgöra anledning att till
förmån för de obefordrade tjänstemännen fastställa en förhållandevis hög
slutaflöning inom graden, men ingalunda kunna åberopas såsom skäl
att, på sätt motionärerna i detta fall föreslagit, höja personalens begynnelseaflöning,
ty en dylik höjning af begynnelseaflöningen skulle tillgodokomma
samtliga tjänstemän inom graden, vare sig de sedermera
blifva befordrade eller icke. Hvad nu särskilt angår slutaflöningen för
de manliga postexpeditörerna, har denna, just med hänsyn till de relativt
ogynnsamma befordringsutsikterna för dessa tjänstemän, satts så

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

högt som till 3,800 kronor eller väsentligt högre än de slutaflöningar,
som utgå till motsvarande tjänstemän vid järnvägarna och telegrafverket
och livilka utgöra för stationsskrifvare med 20 procent bostadsersättning
3,240 kronor och för telegraf assistent 3,400 kronor. För postexpeditörer
såväl som telegrafassistenter tillkomma därjämte å dyrare orter
de särskilda ortstilläggen, utgående för postexpeditör, som uppnått
slutaflöningen, med resp. 450 och 300 kronor; för stationsskrifvarna äga
dessa ortstillägg sin motsvarighet i den högre bostadsersättningen.

Såsom motiv för det af motionärerna framburna förslaget har äfven
åberopats den omständigheten, att de nya afgifterna till staten för den
egna pensioneringen och till civilstatens änke- och pupillkassa för efterlefvandes
pension komma att i en särdeles kännbar grad tynga isynnerhet
de lägst aflönade postfunktionärerna. Äfven om man, såsom vid
utarbetande af tabell A skett, bortser från de öfvergångsbestämmelser,
som gälla beträffande dessa pensionsafgifter, torde det dock böra erinras
därom, att med de ökade afgifterna äfven följa ökade förmåner. Under
det att sålunda en manlig postexpeditör för närvarande äger uppbära
eu årlig pension af högst 2,525 kronor, kommer enligt den nya organisationen
en dylik befattningshafvare, som uppnått slutaflöningen, att
såsom pension åtnjuta 2,700 kronor; och medan enligt äldre bestämmelser
pensionen för änkan efter en postexpeditör utgjort 200 kronor samt
för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn 300 kronor för
år, kommer enligt det nya reglementet för ofvaiinämnda kassa änkan
efter en postexpeditör, som varit delaktig i kassan i förhållande till den
nu föreslagna aflöningen, att åtnjuta en årlig pension af 540 kronor,
hvilket belopp, därest pensionsberättigadt barn finnes, höjes till 810
kronor.

Af ofvanberörda tabeller framgår äfven, att de pensionsafgifter, som
åligga en posttjänsteman, äro väsentligt lägre än motsvarande afgifter
för tjänsteman vid statens järnvägar eller telegrafverket.

Motionärernas förevarande förslag har en betydande räckvidd. Vid
bifall till den föreslagna ändringen i aflöningsreglementet skulle nämligen,
sedan den nya organisationen blifvit fullt genomförd, hvarje manlig
postexpeditör å stat under de första 20 åren af sin ordinarie tjänstetid
komma att årligen uppbära i genomsnitt 200 kronor högre aflöning —
bortsedt från höjning i ortstillägget — än enligt lvungl. Maj:ts förslag.
Hvad åter beträffar den ändring i öfvergångsbestämmelserna, hvarom
motionärerna hemställt, torde böra framhållas, att den ifrågavarande
öfvergångsanordningen är afsedd att äga tillämpning på alla de manliga
änstemän, som anställts i extra ordinarie befattning vid postverket före
gången af år 1908, och att till följd däraf ett bifall till hvad motio -

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

15

närerna i denna del föreslagit skulle under ett tjugutal år framåt öfva
inverkan på postverkets utgiftsstater.

På de grunder, som ofvan anförts, liar utskottet funnit sig icke
kunna tillstyrka bifall till herrar Hildebrands och Thylanders ifrågavarande
motioner.

Beträffande aflöningen till kvinnliga förste postexpeditörer och postexpeditörer
har herr Thylander i sin motion n:r 80 hemställt, att ltiksdagen
måtte för sin del besluta,

att i aflöningsreglementet för tjänstemän vid postverket följande
ändringar vidtagas:

§ 1.

Förste postexpeditör, kvinnlig
Postexpeditör, kvinnlig ........

1,900

3

2,100

3

2,300 312,500 13

1,500

3

1,700

3

1,900 3 2,100 | 3

2,700

2,300

samt att för bestridande af den ökade kostnaden för dessa förändringar
i aflöningsstaten anslaget beträffande aflöningarna till nu
ifrågavarande tjänstemän ökas med sammanlagdt förslagsvis 30,000
kronor.

Ifrågavarande motion afser således, att slutaflöningarna för kvinnliga
förste postexpeditörer och postexpeditörer, af Kungl. Maj:t föreslagna till
resp. 2,500 och 2,100 kronor, skulle höjas till resp. 2,700 och 2,300
kronor. Då emellertid de aflöningssatser, som af Kungl. Maj:t föreslagits
för dessa befattningshafvare, synas utskottet väl afvägda, särskildt vid
jämförelse med gällande aflöningsbestämmelser beträffande motsvarande
personal vid statens järnvägar och telegrafverket, har utskottet funnit
hvad i förevarande motion anförts icke böra utgöra anledning att i denna
punkt frångå Kungl. Maj:ts förslag.

Ej heller i öfriga, nu ej berörda delar har Kungl. Maj:ts förslag
rörande aflöningarna till distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän
gifvit utskottet anledning till någon erinran.

Enligt Kung!. Maj:ts förslag rörande postbetjänte (sid. 156—169 i
statsrådsprotokollet) skulle den nuvarande indelningen i lönegrader
upphöra samt aflöningsstaten för postbetjänte i formellt hänseende sålunda
förändras, att de belopp, med hvilka aflöningarna inom de tre högre
lönegraderna öfverstiga aflöningen inom den lägsta lönegraden? utbrytas
och uppföras såsom ortstillägg. Benämningarna »postbetjant;8 ock »förste

Postbetjänte.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

postbetjänt» skulle utbytas mot »postman» resp. »förste postman». Under
det att 1909 års stat upptager 1,800 postbetjänte, däri inberäknadt dem,
som efter förordnande tjänstgöra såsom förste postbetjänte, skulle antalet
motsvarande befattningshafvare å 1910 års stat utgöra 1,850, hvaraf 450
förste postmän och 1,400 öfriga postmän. Vid fastställande af förste
postmäns aflöning skulle, enligt förslaget, den särskilda ersättning, som
för närvarande kan högst utgå till förste postbetjänt, eller 240 kronor
för helt år, tilläggas den fasta aflöningen till postbetjänt i allmänhet,
på det sätt att under de första fem åren 40 kronor skulle tillhöra lönen
och 200 kronor tjänstgöringspenningarna, att efter fem år 100 kronor
skulle tillhöra lönen och 140 kronor tjänstgöringspenningarna, samt att
efter tio år 160 kronor skulle tillhöra lönen och 80 kronor tjänstgöringspenningarna.

Herr Tynell in. fl. hafva i sin förut omnämnda motion hemställt,
att Riksdagen måtte besluta uttala:

att, i syfte att undvika öfverkvalificerad arbetskraft, ett effektivt
påskyndande af postbetjäntes användande i större utsträckning vid postkontoren
kommer till stånd;

att försöksvis inrättas poststationer med tjänsteman af lägre grad
som föreståndare;

att arfvodet till de fast anställda förste postbetjänte fördelas så, att
160 kronor tillhöra lönen och 80 kronor tjänstgöringspenningarna genast
vid tillträdet till den fasta anställningen;

att i aflöningsreglementet i stället för benämningen »förste postman»
insättas de af distriktscheferna (sid. 166 i propositionen) föreslagna titlarna:
kontorsbiträde, postförman, förste postiljon, förste postvaktmästare,
värdebrefbärare och i stället för »postman» de likaledes af distriktscheferna
föreslagna titlarna: postiljon, postvaktmästare och brefbärare, samt
att i 1910 års stat må uppföras 1,900 ordinarie tjänstemannabefattningar
af lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
hvaraf 450 i förmansgrad.

Hvad angår till en början de två första punkterna i motionärernas
hemställan, vill utskottet erinra, hurusom Riksdagen redan i skrifvelse
den 15 maj 1902 yttrat sig angående frågan om ökadt verksamhetsområde
för postbetjänte genom öfverflyttande på dem af en del göromål,
som förut ansetts böra utföras af tjänstemän, och därvid förklarat sig
anse denna fråga vara förtjänt af synnerlig uppmärksamhet. Uppenbart
vore, enligt hvad Riksdagen i sin nämnda skrifvelse anförde, att de vid
postanstalterna förekommande göromål af sådan beskaffenhet, att desamma
med fördel kunde anförtros åt erfarna och pålitliga postbetjänte, också

Statsutskottets Utlåtande N:o DS.

17

borde genom sådana utföras, och Riksdagen vore för sin del öfvertygad,
att genom ett fortsatt sträfvande att genomföra denna grundsats stegringen
i utgifterna å postverkets aflöningsstat skulle kunna i afsevärd
mån begränsas. Det syntes ej heller böra förbises, att, därest möjlighet
bereddes postverkets betjänte att genom ådagalagd duglighet i tjänsten
vinna en något mera framskjuten tjänsteställning och förbättrad aflöning,
ett sådant förhållande torde vara ägnadt att hos personalen inom betjänina-sklassen
framkalla ett ökadt intresse för tjänsten och sålunda äfven
härigenom visa sig vara för postverket gagneligt.

Äfven år 1907 har Riksdagen gjort ett uttalande i detta ämne. 1
skrifvelse den 31 maj 1907 framhöll nämligen Riksdagen, vid fråga om
anslag till arfvoden åt ordinarie postbetjänte för tjänstgöring såsom förmän
in. in., att Riksdagen delade departementschefens till statsrådsprotokollet
uttalade åsikt därom, att, då ett så stort antal som omkring
en fjärdedel af den ordinarie personalen redan befordrats till förste postbetjänte
och på sådan grund åtnjöte extra tilläggsarfvode, växlande
mellan 180 och 240 kronor, en viss försiktighet syntes för framtiden
böra iakttagas i fråga om ökandet af nämnda antal, en försiktighet, som
emellertid icke, enligt Riksdagens förmenande, borde tillämpas i vidare
mån än som vore förenligt med behörigt iakttagande af det synnerligen
beaktansvärda ändamål, för hvars tillgodoseende ifrågavarande anslag
vore afsedt, eller postbetjäntes förordnande att utföra göromål af en
mera ansvarsfull art än som i regel folie inom deras arbetsområde.

Det af motionärerna uttalade önskemålet om utvidgning af postbetjäntes
verksamhetsområde har således vid upprepade tillfällen blifvit
af Riksdagen beaktadt. I själfva verket hafva också, såsom i statsrådsprotokollet
framhålles, under de senare åren omfattande åtgärder vidtagits
för öfverflyttande till postbetjänte af sådant arbete, som tillförene
ålegat tjänstemän. Detta framgår bland annat af den hastiga stegringen
i antalet förste postbetjänte, som i november månad år 1908 utgjorde
ej mindre än 707, och hvad särskildt järnvägsposten angår, hafva motionärerna
själfva häntydt därpå, att några ytterligare åtgärder i förevarande
afseende knappast kunna vidtagas inom denna gren af postförvaltningen.

Utskottet vill vidare betona, att det organisationsförslag beträffande
postverket, som nu förelagts Riksdagen till behandling, torde kunna
anses i sin helhet väl öfverensstämma med den tanke, som ligger till
grund för motionärernas förevarande hemställan. Äfven beträffande
postverkets högre förvaltning har det ansetts angeläget att undvika användande
af öfverkvalificerad arbetskraft, och i detta syfte har, såsom
Bill. titt Riksd. Prof. 1909. é Sami. 1 Afd. 62 Höft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o .03.

i det föregående är omnämndt, nu föreslagits en genomgripande decentralisation
dels genom öfverflyttande till distriktsförvaltningarna af eu
del ärenden, som hittills handlagts hos generalpoststyrelsen, dels därigenom
att mera underordnade tjänstemän inom generalpoststyrelsen skulle
erhålla befogenhet och skyldighet att sj anständigt handlägga åtskilliga
grupper af ärenden, som nu beredas eller afgöras af byråchef. Vidare
skulle inom generalpoststyrelsen inrättas vissa slags befattningar, som
hittills funnits endast vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,
nämligen förste postexpeditörs- och postexpeditörstjänster. Hvad särskilt
beträffar postbetjänte, har den kommission, som förberedt den nu
föreliggande organisations- och löneregleringsfrågan, uttalat önskvärdheten
af att i den utsträckning, sådant finnes lämpligen kunna ske, åt
postbetjänte må anförtros sådant arbete, som tillförene ålegat tjänstemän,
äfvensom förklarat sig anse, att det utbyte af postkupéexpeditioner mot
postiljonskupéer, som för några år sedan tog sin början, skulle kunna
i allt större utsträckning genomföras. Och i samma riktning pekar förslaget
om uppförande å stat af ett större antal förste postmän.

Det har under sådana förhållanden synts utskottet, som om ett
allmänt sträfvande i det syfte, hvilket motionärerna velat tillgodose,
sedan åtskilliga år förefunnits och fortfarande gör sig kraftigt gällande
beträffande postverkets förvaltning, och då utskottet antager, att, i
den mån Riksdagens ytterligare medverkan i detta hänseende kan vara
af nöden, Kungl. Maj:t icke skall Tmderlåta att förelägga Riksdagen de
förslag, som af förhållandena kunna påkallas, har utskottet ansett motionärernas
hemställan i de två första punkterna icke böra föranleda till
någon särskild framställning från Riksdagens sida.

Vidkommande därefter motionärernas hemställan i nästföljande punkt,
däri föreslagits, att arfvodet till de fast anställda förste postbetjänte
måtte fördelas så, att genast vid tillträdet till den fasta anställningen
160 kronor skulle tillhöra lönen och 80 kronor tjänstgöringspenningama,
har utskottet visserligen icke kunnat biträda denna framställning
i dess helhet, men då i motionen påpekats, att, med tillämpning af de
iitaf Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna, åtskilliga äldre förste postbetjänte,
hvilka med 1910 års ingång kunde komma att befordras till
någon af de å stat uppförda förste postmannabefattningarna, skulle uppnå
pensionsåldern inom kortare tid än tio år och således vid sin afgång
från tjänsten icke komma i åtnjutande af pension med samma belopp,
som skulle tillkomma deras yngre kamrater, hvilka först vid en aflägsnare
tidpunkt lämnade sin befattning, har utskottet funnit sig böra, i
anledning af förevarande motion, till § 2 i de föreslagna öfvergångsbe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

19

stäramelserna foga ett tillägg af innehåll, att tjänsteman af lägre grad,
som vid ingången af år 1910 tillträder någon af de på stat uppförda
förste postmannabefattningarna och som intill utgången afår 1909 innehaft
uppdrag att tillsvidare vara förste postbetjänt, äger att, om han
vid berörda tidpunkt uppnått 55 lefnadsår, af den honom tillkommande
aflöningen beräkna 960 kronor såsom lön.

Motionärernas framställning rörande postbetjäntes benämning synes
gifva vid handen, att de föreslagna titlarna »postman» och »förste postman»
icke vunnit allmänt gillande inom postbetjäntes egen krets. Utskottet
har vid sådant förhållande sökt finna någon annan lösning af
frågan, men då ett införande af specialtitlar, på sätt i motionen är föreslaget,
synts utskottet otvifvelaktigt skola leda till stora praktiska svårigheter
exempelvis vid affattande af reglementen och dylikt, samt i
hvarje fall genom aflägsnande af beteckningen »betjänt» den främsta
anledningen till anmärkning mot de nu gällande benämningarna torde
vara undanröjd, har utskottet ansett sig icke böra biträda hvad motionärerna
i denna del hemställt.

Då slutligen ett bifall till motionärernas förslag därom, att i 1910
års stat må uppföras 1900 i stället för af Kungl. Maja föreslagna 1,850
tjänstemannabefattningar af lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
skulle innebära ett afsteg från den under de senare åren tillämpade
grundsatsen, att extra postbetjänte i allmänhet böra erhålla befordran
till ordinarie befattning efter vid pass 4 års anställning, har utskottet
funnit sig ej heller i denna punkt kunna understödja motionärernas
hemställan.

Med den ändring i § 2 af öfvergångsbestämmelserna, hvarom ofvan
förmäles, har utskottet fördenskull funnit sig böra biträda de särskilda
förslag, som af Kungl. Maj:t framlagts rörande postbetjänte.

Hvad af Kungl. Maja föreslagits rörande anslag till ortstillägg (sid.
169) och till arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m. (sid.
169—173) liar icke gifvit utskottet anledning till någon erinran.

Enligt hvad som framgår af statsrådsprotokollet (sid. 173—174),
har kostnaden för den nu föreslagna omorganisationen och löneregleringen
beräknats uppgå till 705,700 kronor, hvaraf 32,900 kronor komma på
generalpoststyrelsen och återstående 672,800 kronor på distrikts- och
lokalförvaltningarna.

Ortstillägg
m. m.

Kostnads beräkning.

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Öfrig» anslag.

Öfrergångs stat.

Pensioner.

Beträffande därefter öfriga anslag (sid. 175—181 i statsrådsprotokollet)
har utskottet icke funnit anledning att framställa någon anmärkning
mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Utskottet förordar sålunda
till bifall de särskilda framställningar, som i den kungl. propositionen
innehållas dels rörande indragning af den nu utgående provisionen till
föreståndare för poststationer och ångbåtspostexpeditioner äfvensom af
den rabatt, som nu är medgifven vid köp af större partier frankotecken,
dels rörande årligt understöd, under vissa villkor, till poststationsföreståndare
och landtbrefbärare efter sådan funktionärs afgång från sin
befattning.

I fråga om öfver gängsstaten (sid. 181—191 i statsrådsprotokollet)
har utskottet ansett sig böra till bifall förorda Kungl. Maj:ts förslag
rörande personligt lönetillägg till postdirektören Hasselrot samt i öfrigt
ej funnit anledning till någon anmärkning.

Utskottet har beträffande pensionsstaten (sid. 191—199 i statsrådsprotokollet)
jämväl ansett sig böra hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts
förslag rörande pension till postdirektören Broberg samt årliga understöd
till matroserna Lundberg och Pettersson. Öfriga af Kungl. Maj:t gjorda
framställningar under denna rubrik hafva icke heller gifvit utskottet
anledning till någon erinran.

I den förut omnämnda motionen n:r 99 har friherre Palmstierna på
anförda skäl hemställt, att Riksdagen ville till postföraren Anders Johan
Johansson i Furusund, född den 27 juli 1836, bevilja ett årligt understöd
af 300 kronor att utgå från och med år 1909. I anledning af
denna motion har utskottet inhämtat generalpostdirektörens yttrande
i ärendet, och har utskottet från generalpostdirektören mottagit följande
uttalande:

»Johansson ombesörjer för närvarande postföring vintertiden, d. v. s.
då postbefordring med ångbåt icke äger rum mellan Stockholm och Furusund
resp. Blidö, tre gånger i veckan fram och åter dels å linjen Ängskära—Furusund
(15 km.) och dels å linjen Furusund—Blidö (5 km.)

I ersättning härför åtnjuter Johansson i ett för allt 375 kronor för
hela postföringsperioden räknadt beträffande den förra linjen och 165
kronor om året beträffande den senare linjen. Därjämte äger Johansson
tillgodonjuta en särskild ersättning af 2 kronor per gång för befordran
af öfverviktig post (öfverstigande 17 kg.).

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.9. 21

Enligt tidtabell tager postföringen i anspråk eu tid af 3,!/4 timmar
å linjen Angskär—Furusund och 3 timmar å linjen k urusund Blidö,
allt i hvardera riktningen.

Johansson har sedan hösten 1875 under vintern fört posten å eu
linje Furusund—Norrtelje tre gånger i veckan fram och åter mot ersättning
af 545 kronor por år. År 1878 inskränktes turerna å denna
linje till två i veckan fram och åter. Ersättningen minskades då till
300 kronor per år. Denna postföring fortgick till år 1884.

Från hösten sistnämnda år har Johansson forslat posten vintertiden
å linjen Angskär—Furusund. Till en början utgjordes denna postföring
två gånger i veckan fram och åter. Ersättningen utgick då med 250
kronor per år. Sedan hösten 1899 liar postföringen utsträckts till tre
gånger i veckan fram och åter, och alltifrån denna tid har ersättningen
utgått med 375 kronor per vinterperiod.

Från och med 1877 års början har Johansson därjämte ombesörjt
postföringen å linjen Furusund—Blidö. Denna utgjordes under år 187 é
två gånger i veckan fram och åter mot ersättning’ af 150 kronoi pei
år; från 1878 inskränktes den till en gång i veckan fram och åter mot
ersättning af 50 kronor per år; från 1886 utsträcktes postföringen åter
till två turer i veckan i hvardera riktningen mot ersättning af 90 kronor
per år; och allt sedan år 1900 har postföringen utgjorts med tre
turer i veckan fram och åter mot nu utgående ersättning af 165 kronor
per år.

Postkommissionen har hemställt, att generalpoststyrelsen måtte bemyndigas
dels att, då poststationsförestandare, som varit medelst personligt
kontrakt anställd, eller landtbrefbärare från befattningen afgår
efter längre tids tjänstgöring samt visar sig vara i behöfvande omständigheter,
till sådan funktionär utbetala årligt understöd med lämpligt
belopp, dels att, då tjänsteman vid postverket eller annan person under
sysselsättning för postverkets räkning träffas af olycksfall eller eljest
lider skada, tilldela sådan person ett efter förhållandena afpassadt understöd.

Departementschefen har förklarat, att det sylte, som kommissionen,
här velat vinna, syntes i hög grad behjärtansvärdt, hvadan departementschefen
biträdt kommissionens hemställan, att ett anslag af 20,000 kronor
finge för ifrågavarande ändamål uppföras i staten. Beträffande
dispositionen af anslaget anmärkte emellertid departementschefen, att det
syntes böra ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning i hvarje särskildt fall
att anvisa understöd till poststationsföreståndare och landtbrefbärare.

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Under åberopande af livad sålunda anförts har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att medgifva, bland annat, att, då poststationsföreståndare,
som varit medelst personligt kontrakt anställd, eller landtbrefbärare
afgår från sin befattning efter att hafva tjänstgjort, poststationsföreståndare
minst 25 år och landtbrefbärare minst 30 år, må, därest
den afgångne visas vara i behöfvande omständigheter, till honom utbetalas
årligt understöd med lämpligt belopp, dock högst hvad som motsvarar
för poststationsföreståndare hälften af det arfvode och för landtbrefbärare
hälften af den ersättning, som till enhvar senast utgått från
postverket.

De fördelar, som sålunda äro afsedda att beredas vissa postfunktionärer,
gälla allenast, förutom angifna poststationsföreståndare, landtbrefbärare
— men icke sådana postförare, som, utan att verkställa landtbrefbäring,
allenast forsla post direkt mellan postanstalter.

Väl äro såväl landtbrefbärare som vanliga postförare anställda allenast
medelst kontrakt med ömsesidig uppsägningstid, i hvilka kontrakt
öfverenskommits om viss ersättning för de prestationer, som vederbörande
åtagit sig att utföra för postverkets räkning.

Men det föreligger en väsentlig artskillnad mellan de åtaganden,
som i de olika fallen gjorts. Landtbrefbärare tillhandagå direkt den
korresponderande allmänheten med postgöromål, medelst mottagande och
utdelande under sina turer af postförsändelser utaf skilda slag, mottagande
af tidningsabonnemang och tillhandahållande af frankotecken. De
fylla således till afsevärd del uppgifter, som fordra postala insikter och
äfven ofta äro ganska maktpåliggande. Helt annorlunda är förhållandet
med vanliga postförare. Det arbete, som af dem kräfves för postverkets
räkning, inskränker sig hufvudsakligen till att vid postanstalter
afhämta och afkunna post samt i vederbörlig ordning fortskaffa densamma
däremellan.

Det arbete, som postföringsentreprenörer (i regel hemmansägare,
gästgifvare, åkare m. fl.) åtagit sig, fordrar alltså icke några som helst särskilda
kvalifikationer. Och detta framgår så mycket mer däraf, som
postforslingen ofta fullgöres af deras tjänare.

För närvarande uppgår antalet vanliga postförare till omkring 900,
fördelade på öfver 750 postföringslinjer.

Under de 40 sista åren hafva vid enstaka tillfällen postförare framställt
begäran om understöd i en eller annan form. Vid fyra olika tillfällen
har generalpoststyrelsen haft att till Kungl. Maj:t afgifva infordradt
yttrande öfver dylika framställningar; och har styrelsen därvid

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

23

hemställt, att framställningarna, för så vidt postverkets medel skulle för
ändamålet anses böra anvisas, icke måtte till afseende föranleda. I intet
fall har heller Kungl. Maj:t funnit skid bifalla framställningarna.

Postföraren Johansson har såväl i september 1906 som oktober
1907 inkommit till generalpoststyrelsen med begäran, att styrelsen ville
hos Kungl. Maj:t utverka aflåtande af framställning till Riksdagen om
anvisande af understöd åt honom.

Så länge Johansson emellertid fortfarande bibehålies vid ofvan omförmälda
postföringsbestyr, har generalpoststyrelsen ansett Johanssons
ansökningar icke böra till vidare åtgärd föranleda.

Af hvad sålunda anförts framgår, att såväl postkommissionen som
Kungl. Maj:t icke afsett, att sådant understöd, hvarom nu är fråga,
skulle af postmedlen beredas vanliga postförare.

Vid sådant förhållande och huru behjärtansvärdt det än må vara,
att i sådana fall, där en postförare, hvilken, efter att ett stort antal äthäfva
på ett förtjänstfullt sätt verkställt postföring för det allmännas
räkning, till följd af ålderdom lämnar postföringssysslan och därvid
befinner sig i behöfvande omständigheter, han beredes något understöd
från det allmännas sida, särskild! då, såsom i detta fall uppgifvits, postföraren
vid utgörandet af postföringen, som varit af i hög grad ansträngande
beskaffenhet, ådragit sig men för hälsan, finner generalpoststyrelsen
sig likväl förhindrad att tillstyrka tilldelande af årligt understöd
åt vanliga postförare.

Detta innebär emellertid icke hinder för generalpoststyrelsen att,
därest i särskilda undantagsfall förhållandena anses böra därtill föranleda,
ingå till Kungl. Maj:t med framställning om beredande åt postförare af
ett understöd af postmedel för en gång till ett mindre belopp.

Och hvad Johansson vidkommer har styrelsen varit betänkt på att
aflåta dylik framställning, dock först vid den tidpunkt, då han frånträder
de med honom upprättade, nu gällande kontrakt om postföring å linjerna
Angskär—Furusund och Furusund—Blidö. Stockholm den 20
mars 1909.

''Julius Juhlin.''»

Då Johansson fortfarande ombesörjer den ifrågavarande postföringen
samt, enligt hvad af generalpostdirektörens ofvan återgifna skrifvelse
framgår, generalpoststyrelsen är beredd att, när Johansson framdeles
frånträder sin nämnda syssla, taga under öfvervägande, huruvida något
understöd kan honom beredas, har utskottet funnit förevarande motion
icke böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Post befordran.

Omkost nader.

Oförutsedda
utgifter m. m.

Nybyggnader.

Mot Kungl. Maj:ts förslag rörande anslagen till postbefordran (sid.
199—204) har utskottet icke funnit något att erinra.

Beträffande det under rubriken omkostnader (sid. 204—208) uppförda
anslaget till undervisningskurser, har utskottet icke ansett sig
böra göra någon erinran mot att deltagare i postelevkurs må, på sätt
ifrågasatts, under den praktiska delen af dylik kurs komma i åtnjutande
af någon ersättning. Utskottet har emellertid velat i detta sammanhang
framhålla, att, då åtgärder alltjämt vidtagas i det synnerligen beaktansvärda
syftet att till betjente öfverflytta en del arbete, som förut ålegat
tjänstemän, behofvet af nya tjänstemän vid postverket torde under den
närmaste tiden komma att blifva förhållandevis ringa samt att till följd
däraf nya postelevkurser torde böra tills vidare anordnas endast sparsamt
och med ett begränsadt antal deltagare. Då emellertid i hvarje
fall reservpersonal alltid måste finnas tillgänglig för att fylla de vakanser,
som uppkomma genom dödsfall, afskedstagande in. m., samt det
anslag, hvarom nu är fråga, skulle afses ej blott för postelevkurser utan
äfven för den högre postexamen, som lärer komma att äga rum under
år 1910, har utskottet ansett sig ej böra hemställa om någon nedsättning
i det för nämnda år äskade anslagsbeloppet.

Hvad Kungl. Maj:t hemställt rörande öfriga anslag under rubriken
omkostnader äfvensom rörande anslagen till oförutsedda utgifter (sid. 209)
samt afkortningar och restitutioner (sid. 209) har icke gifvit utskottet
anledning till någon anmärkning.

I fråga om nybyggnader (sid. 209—213 i statsrådsprotokollet) har
Kungl. Maj:t föreslagit, att till uppförande af ett posthus i Trelleborg
må på 1910 års stat upptagas ett anslag af 160,000 kronor äfvensom
att Riksdagen må medgifva, att för detta posthusbygge må, utöfver
nämnda anslag, användas den under statskontorets förvaltning ställda
fond till posthusbyggnader. Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår,
har vid uppgörandet af de nu föreliggande ritningarna till ifrågavarande
posthus afseende särskildt blifvit fäst därvid, att tredje våningen skulle
erhålla en sådan anordning med hänsyn till väggar in. m., att lokalerna
framdeles med lätthet kunde apteras för telegrafverkets behof, därest
telegrafverket skulle finna det lämpligt att vid utgången af dess nuvarande
hyresaftal om lokal för verkets station i Trelleborg, år 1917,
flytta densamma till posthuset.

Statsutskottets Utlåtande N:o 03.

25

Utskottet, som inhämtat, att de uppgjorda ritningarna vant föremål
för granskning inom telegrafstyrelsen, har icke funnit sig böra
göra någon erinran mot hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit.

Efter hvad som framgår af statsrådsprotokollet (sid. 213—214),
har generalpoststyrelsen hos Kungl. Maj:t gjort framställning, i syfte
att tjänstemän vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar må, enligt
angifna grunder, under år 1909 komma i åtnjutande af personliga
aflöningstillägg. Det härför erforderliga beloppet skulle, enligt hvad
generalpoststyrelsen hemställt, täckas af postverkets öfverskottsmedel
för år 1910. Emellertid hade generalpoststyrelsen beräknat postverkets
inkomster för nämnda år till 21,990,000 kronor, under det att statskontoret
ansett dem böra beräknas till allenast 21,500,000 kronor, och
denna statskontorets beräkning bär af Kungl. Maj:t gillats. Enär till
följd af denna reduktion i inkomstberäkningen öfverskottet för år 1910
icke skulle förslå för ifrågavarande ändamål, har departementschefen
funnit sig nödgad att afstå från att understödja generalpoststyrelsens
framställning, och något förslag i ärendet har icke blifvit af Kungl. Maj :t
förelagdt Riksdagen.

I anslutning till nämnda framställning af generalpoststyrelsen har
emellertid herr Thylander i sin motion n:r 78 hemställt, att Riksdagen
måtte för sin del besluta,

att den aflöningsstat för postverket, som af Riksdagen kan komma
att bestämmas för år 1910, må äga tillämpning redan under år 1909
på det sätt, att tjänsteman vid distrikts- och lokalförvaltningarna, hvilken,
med inräknande af extra inkomster och sportler, å sin innehafvande tjänst
vid postverket skulle erhålla lägre inkomst än den aflöning, som han
enligt aflöningsreglementet och öfvergångsbestämmelserna för 1910 års
stat skulle hafva åtnjutit under år 1909, därest nämnda reglemente och
öfvergångsbestämmelser då varit gällande, må i enlighet med närmare
bestämmelser, som af Kungl. Maj:t utfärdas, såsom personligt aflöningstillägg
under 1909 äga att af postmedlen uppbära skillnaden mellan
berörda inkomst- och aflöningsbelopp, samt

att för bestridandet af den ökade utgift för postverket, som härigenom
uppkommer under år 1909, må till generalpoststyrelsens förfogande
ställas nödiga medel att efter rekvisition tillhandahållas af statskontoret,
med skyldighet för generalpoststyrelsen att till statskontoret
återbetala beloppet med användning af dels möjligen till postverket inflytande
öfverskottsmedel för innevarande år, utöfver hvad som för detta
Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 4

Aflöningsförbättring

under år 1909.

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Aflöningsreglemente
och
öfvergångsbestämmelser.

år beräknats för statsregleringen, dels beräknade öfverskottsmedel för
år 1910, dels ock, om detta ej skulle förslå, äfven behöfliga belopp af
under följande år uppkommande öfverskott.

För att bereda den ifrågavarande personalen aflöningsförbättring i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af motionären angifna grunder,
skulle, vid bifall till hvad utskottet hemställer rörande aflöningarna å
1910 års stat, under år 1909 erfordras ett ytterligare belopp af 580,000
kronor.

För år 1910 hafva, såsom förut är nämndt, postverkets inkomster
af Kungl. Maj:t beräknats till 21,500,000 kronor. Då nu de af utskottet
föreslagna utgiftsstaterna för samma år sluta på en summa af 21,065,000
kronor, skulle sålunda det för år 1910 beräknade öfverskottet icke vara
för ifrågavarande ändamål tillräckligt. Det har äfven synts utskottet
oriktigt att, såsom motionären hemställt, för ifrågavarande ändamål
lämna anvisning på blifvande öfverskottsmedel, innan det kan med någon
säkerhet afgöras, huruvida öfverhufvud några dylika öfverskott komma
att uppstå.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att äfven efter den nya
statens genomförande en del af postverkets tjänstemän skulle komma att,
utöfver de å staten uppförda aflöningarna, som redan i och för sig innebära
afsevärda förhöjningar, uppbära vissa sportler, hvilka först under
kommande år skulle helt indragas till postkassan. Under öfvergångsperioden
skulle sålunda dessa tjänstemän komma i åtnjutande af ännu
högre inkomster å sina tjänster, än som vid löneregleringens genomförande
dessa tjänster ansetts såsom sådana betinga.

På dessa grunder och då Kungl. Maj:t icke funnit anledning att
hos Riksdagen göra framställning i förevarande hänseende samt ett så
viktigt beslut på grund af enskild motion skulle innebära ett betänkligt
prejudikat med hänsyn till öfriga nu pågående eller förestående löneregleringar,
har utskottet funnit den ifrågavarande motionen icke böra
vinna Riksdagens bifall.

Beträffande det föreliggande förslaget till aflöning sreglemente med
tillhörande öfvergångsbestämmelser har en närmare motivering lämnats i
statsrådsprotokollet (sid. 215—227).

I ofvanberörda motioner n:r 15 af herr Plildebrand samt n:r 28 af
herr Byström m. fl. har föreslagits, att § 3, femte stycket, i aflöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket, sådant det föreligger i årets
statsverksproposition, må erhålla följande förändrade lydelse:

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

27

»Vid befordran till tjänst med högre slutaflöning äger tjänsteman af
högre grad att i den nya tjänsten tillträda den aflöning, som är närmast
högre än den aflöning, han senast uppburit.»

Förutom det att någon bestämmelse, likartad med den af motionärerna
föreslagna, icke är meddelad i de för personalen vid statens järnvägar
och telegrafverket gällande aflöningsreglementena, har det synts
utskottet böra särskildt tagas i betraktande, att, såsom ock af föredragande
departementschefen är framhållet, ett tillämpande af den utaf
motionärerna angifna regeln skulle komma att verka i hög grad ojämnt.
Om exempelvis en manlig förste postexpeditör, som endast en eller annan
månad innehaft en aflöning af 3,800 kronor, befordrades till postmästare
af fjärde klassen, skulle han enligt motionärernas förslag genast tillträda
eu aflöning af 4,200 kronor och således uppnå denna inkomst inemot
tre år tidigare, än om han kvarstått såsom förste postexpeditör; därest
åter samme person under t. ex. två år och nio månader innehaft en aflöning
af 3,800 kronor, skulle hans befordran allenast med tre månader
förkorta den tid, som eljest skulle förflyta, innan han uppnådde den
högre inkomsten af 4,200 kronor. Det skulle till och med, vid tillämpning
af den utaf motionärerna förordade regeln, kunna inträffa, att en
tjänsteman, som befordrades till högre befattning, därvid komme att
rycka upp till en högre aflöning, än som tillkomme äldre och mera meriterade
tjänstemän, hvilka redan förut befordrats till ifrågavarande tjänst.

Då sålunda, enligt utskottets mening, ett bifall till motionärernas
förslag skulle i betydande mån förrycka den jämnhet och kontinuitet i
aflöningsskalan, som utgör en af de ledande principerna för det föreliggande
löneregleringsförslaget, har utskottet funnit sig icke kunna till
bifall förorda den af motionärerna ifrågasatta ändringen i aflöningsreglementet.

Till öfvergångsbestämmelserna hänför sig herrar Lindhagens och
Forssells hemställan i andra punkten af motionen n:r 121, nämligen att
Riksdagen i statsverkspropositionen om postverkets utgiftsstater måtte
besluta den ändring, att de kvinnliga posttjänstemän, som för närvarande
äro placerade inom andra lönegraden, skola vid öfvergång till nya lönestaten
i hvarje befattning åtnjuta dels i ordinarie aflöning ett belopp,
som ej får understiga hvad för närvarande i sådant afseende tillkommer
dem, med tillägg därutöfver af dyrortstillägg enligt nya staten, och
dels pension, ej understigande hvad de för närvarande äro berättigade till.

Utskottet vill i förbigående anmärka, att af de ifrågavarande kvinnliga
postexpeditörerna i andra lönegraden, enligt uppgift i statsrådsprotokollet
19 till antalet, en numera befordrats till postmästare vid ett

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

fjärde klassens postkontor. Genom den föreslagna statens antagande
skulle befordringsmöjligheterna för kvinnliga posttjänstemän i hög grad
förbättras. I den mån de nuvarande kvinnliga postexpeditörerna i andra
lönegraden ändock icke kunde vinna befordran vid den nya statens
ikraftträdande, stå emellertid två möjligheter för dem öppna: antingen
kunna de öfvergå på ny stat eller ock kunna de kvarstå på den nuvarande
staten, och i båda fallen skulle de, såsom framgår af generalpoststyrelsens
yttrande i ärendet (sid. 226 i statsrådsprotokollet), behålla sina
nuvarande aflöningsförmåner. A den nya staten skulle de visserligen
erhålla lägre pension, men genom att välja den andra utvägen, således
kvarstå på den äldre staten, skulle de äfven bibehålla sin nuvarande
pensionsrätt oafkortad.

I motionen anföres, att ifrågavarande kvinnliga tjänstemän, därest
de kvarstå på den äldre staten, därmed skulle afsåga sig den framkomst
i öfrigt, som alltid ligger i möjligheten att vinna befordran. Detta uttalande
torde dock bero på ett misstag.

Enligt § 6 i de föreslagna öfvergångsbestämmelserna skulle visserligen
till tjänsteman, som före den 1 mars 1910 förklarar, att han ej
är villig underkasta sig de villkor och bestämmelser, som äro stadgade
för inträde på 1910 års aflöningsstat, aflöningsförmåner utgå enligt för
honom förut gällande grunder. Men denna bestämmelse lärer icke
kunna så förstås, som att densamma skulle lägga hinder i vägen för
tjänsteman, som tills vidare kvarstår på den äldre staten, att framdeles,
därest omständigheterna i öfrigt sådant medgifva, söka och vinna befordran
till högre tjänst med aflöning å den nya staten. Ur det allmännas synpunkt
måste det alltid anses såsom en fördel, att en ny lönestat snarast
möjligt vinner tillämpning i all den utsträckning, sådant kan ske utan
att enskildes rätt trades för nära, och att således möjlighet till vidare
befordran äfven under nu angifna förhållanden står vederbörande befattningshafvare
öppen. En likartad föreskrift som den ofvan återgifna
har ock på sin tid varit gällande beträffande öfvergången till 1903 års
stat för postverket, men efter hvad utskottet inhämtat har denna föreskrift
icke utgjort hinder för generalpoststyrelsen att, sedan en tjänsteman
förklarat sig önska tills vidare kvarstå på den äldre staten, sedermera
på ansökan befordra honom till högre tjänst med aflöning på
1903 års stat. Äfven inom andra grenar af förvaltningen hafva liknande
fall förekommit.

Genom att kvarstå å nu gällande stat skulle således, såvidt utskottet
kunnat finna, de ifrågavarande kvinnliga postexpeditörerna bibehållas
ej blott vid sina nuvarande aflönings- och pensionsförmåner utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

29

äfven vid sin rätt att framdeles ifrågakomma vid befordran till högre

tjänst å den nya staten. _ ,

Motionärernas hemställan innebär emellertid, att dessa kvinnliga
postexpeditörer skulle vid öfvergång till den nya staten icke blott bibehållas
vid sina nuvarande förmåner utan äfven, utöfver den aflöning,
som för närvarande tillkommer dem, komma i åtnjutande af särskilt
ortstillägg enligt nu föreslagna regler. Till stöd för sitt förslag i denna
punkt hafva motionärerna emellertid ej förebragt annan motivering, än
att, enligt motionärernas mening, det principiellt riktigast vore, att dessa
kvinnliga tjänstemän, som vunnit tillträde till den för män hufvudsakligen
afsedda andra lönegraden, äfven fortfarande i staten likställdes
med manliga postexpeditörer, om än under förhandenvarande förhållanden
motionärerna funnit sig böra begränsa sin hemställan,* på sätt
som skett.

Då utskottet icke kunnat dela denna motionärernas uppfattning,
har utskottet, på grund jämväl af hvad ofvan anförts, funnit sig böra
hemställa om afslag å motionärernas ifrågavarande framställning, i hvad

den afser ortstillägget. _

Däremot har utskottet funnit hvad motionärerna anfört beträffande
pensionen förtjäna beaktande. En kvinnlig postexpeditör i andra lönegraden
är enligt nu gällande stat berättigad till erhållande af en pension
af 2,100 kronor. Därest sådan tjänsteman befordras till postmästare
enligt den nu föreslagna staten blir pensionen i fjärde klassen 1,800
kronor och i tredje klassen 1,900 kronor, i båda fallen en minskning i
den pension, som nu tillkommer obefordrad kvinnlig postexpeditör i
andra lönegraden. Då det synes utskottet billigt, att en kvinnlig postexpeditör
af andra lönegraden, som vinner befordran till postmästare
enligt den nu föreslagna staten, icke lider minskning i sina nuvarande
pensionsförmåner, har utskottet ansett sig böra biträda motionärernas
framställning i hvad den afser pensionen, och har i anslutning härtill
ett särskildt moment tillsatts i § 4 af öfvergångsbestämmelserna.

Mot förslaget till aflöningsreglemente med tillhörande öfvergångsbestämmelser,
i ofvan ej berörda delar, har utskottet icke funnit något
att erinra.

Vid bifall till utskottets förslag skulle postverkets utgiftsstater för statförslaget,
år 1910 komma att sluta på ett sammanlagdt belopp af 21,065,000
kronor eller samma belopp som enligt Kungl. Majtts förslag.

Slutsummorna af de för år 1910 föreslagna särskilda staterna, jämförda
med de för innevarande år af Kungl. Maj:t fastställda, äro följande:

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

år 1909. år 1910.

aflöningar ................................... kronor 10,482,100: — 11,955,900: —

öfvergångsstat ........................... » 12,600: — 45,900: —

pensioner....................................... » 198,465: — 214,280: —

postbefordran............................. » 5,844,000: — 6,144,000: —

omkostnader................................. » 2,877,000: — 2,515,000: —

oförutsedda utgifter.................. » 30,000: — 15,000:

afkortningar och restitutioner » 10,835: — 14 920:

nybyggnader ............................. »_65,000: —_160,000: —

tillsammans kronor 19,520,000

21,065,000

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

I. att Riksdagen, på grund af Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och i anledning af herr Tvnells

m. fl. ofvanberörda motion n:r 82 samt herrar Lindhagen
och Forssells motion n:r 121 samt med afslag
å motionerna n:r 14 och 15 af hen- Hildebrand, n:r 28 af
herr Byström m. fl., n:r 79 och 80 af herr Thylander
och n:r 96 af herr Röing, må

a) medgifva, att postdirektören Carl Axel Hasselrot,
därest han vid 1910 års början ingår på 1910 års
aflöningsstat och tillträder befattningen såsom chef för
det omorganiserade Stockholmsdistriktet, må äga att,
så länge han kvarstår i denna befattning eller vid
annan befattning inom postverket, som är jämförlig
med eller högre än berörda chefsbefattning, på öfvergångsstat
uppbära, intill dess Hasselrot i laga ordning
undfår afsked med full pension, ett personligt lönetillägg,
hvilket dock icke skall grundlägga rätt till
högre pension, med så stort belopp, att hans aflöning
kommer att sammanlagdt utgöra 13,000 kronor för år;

b) medgifva, att postdirektören i Göteborg Frans
Broberg må å postverkets pensionsstat tilldelas en årlig
pension af 5,600 kronor, med villkor att Broberg från
tjänsten afgår under år 1909, och med rätt för honom
att åtnjuta pensionen redan från och med den 1 oktober
1909, därest Broberg därförinnan erhåller afsked, men
i annat fall från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked varder honom beviljadt;

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

31

c) medgifva, att matrosen å postångfartyget Öland
Johan August Lundberg må å samma stat tilldelas ett
årligt understöd af 60 kronor, att till honom utbetalas
från och med 1909 års början;

d) medgifva, att matrosen å nämnda postångfartyg
Sven Gottfrid Pettersson må å samma stat tilldelas
ett årligt understöd af 135 kronor, att till honom
utbetalas från och med 1909 års början;

e) medgifva, att den provision å frankotecken,
som enligt nu gällande bestämmelser utgår till poststationers
eller ångbåtspostexpeditioners föreståndare,
samt den rabatt å frankotecken, som åtnjutes af antagna
särskilda frankoteckensförsäljare eller af allmänheten
vid partiköp, må med 1910 års ingång upphöra;

f) medgifva, att då poststationsföreståndare, som
varit medelst personligt kontrakt anställd, eller landtbrefbärare
afgår från sin befattning efter att hafva
tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och
landtbrefbärare minst 30 år, må, därest den afgångne
visas vara i behöfvande omständigheter, till honom
utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp, dock
högst hvad som motsvarar för poststationsföreståndare
hälften af det arfvode och för landtbrefbärare hälften af den
ersättning, som till enhvar senast utgått från postverket;

g) under förutsättning att Kungl. Maj:t beträffande
nu utgående sportelinkomster meddelar bestämmelser
i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 12 januari
1909 af föredragande departementschefen förordade
grunder, godkänna här nedan intagna förslag till utgiftsstater
för postverket att tillämpas under år 1910
(Bil. A) och till aflöningsreglemente för tjänstemän vid
postverket jämte till detta reglemente hörande öfvergångsbestämmelser
(Bil. B) samt på grund häraf bestämma
postverkets anslag, förslagsvis, till 21,065,000
kronor, att utgå direkt af postmedlen;

h) medgifva, att antalet i staterna uppförda manliga
och kvinnliga postexpeditörsbefattningar må i
erforderlig mån jämkas, under villkor att sammanlagda
antalet, eller 1,022, icke må öfverskridas; samt

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

i) medgifva, att för posthusbygget i Trelleborg
må, utöfver det å postverkets stat för år 1910 anvisade
anslag af högst 160,000 kronor, användas den under statskontorets
förvaltning ställda fond till posthusbyggnader.

n. att herr Thylanders motion n:r 78 icke må
vinna Riksdagens bifall; samt

in. att friherre Palmstiernas ofvanberörda motion,
n:r 99, icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

Q. BILLING.

Reservationer

vid punkt I mom g) (angående utgiftsstater för postverket samt aflöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket äfvensom öfvergångsbestämmer): af

herrar F. W. Thorsson, K. Starbäck, A. Ekman, J. Ström, C. G.
Thor och K. V. Rydén, hvilka yrkat, att i utgiftsstaterna under rubrikerna
»A. Aflöningar. 2. Distrikts- och lokalförvaltningarne» skulle
vid siffrorna 76 (postmästare af klass 3) samt 100 (postmästare af klass
4) sättas asterisk, hvilken skulle hänvisa till en anmärkning af följande
lydelse:

»Af postmästaretjänsterna inom 3:e och 4:e klass skall ett antal af
sammanlagdt 25 förbehållas kvinnliga posttjänstemän, därest kompetenta
sökande anmäla sig»;

af herrar H. Andersson, F. W. Thorsson, J. Ström och K. V. Rydén,
som yrkat, att i utgiftsstaterna, aflöningsreglementet och öfvergångsbestämmelserna
skulle i stället för benämningen »förste postman» insättas
titlarna »kontorsbiträde, postförman, förste postiljon, förste post -

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

33

vaktmästare, värdebrefbärare» och i stället för »postman» titlarna
»postiljon, postvaktmästare, brefbärare»;

af herrar F. W. Thorsson och K. V. Rydén, hvilka yrkat, att i utgiftsstaterna
under rubrikerna »A. Aflöningar. 2. Distrikts- och lokalförvaltningarna»
antalet postil joner, postvaktmästare och brefbärare (postmän)
skulle ökas till 1,450 och att anslaget till dessas aflöning skulle
upptagas till förslagsvis 1,855,000 kronor, att anslaget till ortstillägg
skulle upptagas till förslagsvis 555,000 kronor, att anslaget till arfvoden
åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m. skulle upptagas till förslagsvis
1,805,000 kronor samt att Riksdagen måtte bestämma postverkets
anslag, förslagsvis, till 21,085,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen
;

vid punkt II (angående ifrågasatt aflöningsförbättring under år 1909):

af herrar grefve A. F. Wachtmeister, I. Wijk, friherre J. G. BeckFriis,
O. M. Strömberg, F. W. Thorsson, A. Wiklund, K. Starbäck, A.
Ekman, J.\ Ström, C. H. Wallentin, C. G. Thor och K. V. Rydén,
hvilka yrkat, att utskottets yttrande skulle hafva följande lydelse:

»Efter hvad---förelagdt Riksdagen.

I anslutning till — — — öfverskott.

Med afseende å denna motion vill utskottet erinra, att det af Kungl.
Maj:t för 1908 års Riksdag framlagda organisations- och löneregleringsförslag
beträffande postverket blef af Riksdagen afslaget endast på den
grund, att det för statsutskottet icke var möjligt att ägna ifrågavarande
proposition, hvilken inkom till utskottet först den 22 april 1908, en
tillräckligt ingående granskning. Då emellertid utskottet, sedan nyssnämnda
förslag utan några afsevärda förändringar ånyo förelagts Riksdagen,
funnit sig böra i allt väsentligt tillstyrka de föreslagna aflöningarna,
anser utskottet det vara med billighet öfverensstämmande, att
den ifrågavarande personalen må, i den utsträckning sådant lämpligen
kan ske, hållas skadeslös för den förlust, som eljest skulle tillskyndas
densamma till följd af uppskofvet med ärendets behandling. Utskottet
har funnit så mycket större skäl att tillmötesgå den framställning i detta
syfte, hvilken innehålles i förevarande motion, som nästliden års Riksdag
i sin skrifvelse den 2 juni 1908, utan att närmare yttra sig angående
en eventuell löneförbättring från 1909 års ingång för postverkets tjänstemän,
uttalat den öfvertygelsen, att, därest en framställning i sådant
Bill till Biksd, Frot. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 62 Höft. 5

34 Statsutslcottets Utlåtande N:o 93.

hänseende inkomme till Riksdagen, denna framställning komme att med
välvilja pröfvas.

För att bereda den ifrågavarande personalen aflöningsförbättring i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af motionären angifna grunder
skulle, vid bifall till hvad utskottet hemställer rörande aflöningarna å
1910 års stat, under år 1909 erfordras ett belopp af omkring 580,000
kronor. Till bestridande af denna utgift torde medel lämpligen höra
beredas på det sätt, att Riksdagen å extra stat för år 1910 under sjätte
hufvudtiteln anvisar ett förslagsanslag å 580,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel anordna erforderligt belopp;»

samt att utskottets förslag måtte affattas på följande sätt:

»II. att Riksdagen, i anledning af herr Thylanders
motion n:r 78, må

a) medgifva, att tjänsteman vid postverkets distriktseller
lokalförvaltningar, hvilken, med inräknande åt extra
inkomster och sportler, å sin innehafvande tjänst vid
postverket skulle under år 1909 erhålla lägre inkomst
än den aflöning, som han, enligt aflöningsreglementet
och öfvergångsbestämmelserna för 1910 års stat, skulle
hafva åtnjutit, därest nämnda reglemente och öfvergångsbestämmelser
år 1909 varit gällande, må, i enlighet
med närmare bestämmelser, som af Kungl. Maj:t utfärdas,
såsom personligt aflöningstillägg under år 1909 äga att
af postmedel uppbära skillnaden mellan berörda inkomstoch
aflöningsbelopp; dock att tjänsteman icke under
något förhållande må genom detta personliga aflöningstillägg
komma i åtnjutande af högre behållen inkomst
af tjänsten än honom skulle tillgodokomma under år
1910 efter afdrag af afgifterna för egen pensionering-;
samt

b) för ifrågavarande ändamål å extra stat för år
1910 under sjätte hufvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
å 580,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel anordna erforderligt belopp;

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

35

mot vissa delar af motiveringen:

af herrar grefve A. F. Wachtmeister, H. Andersson, F. W. Thorsson
och K. V. Rydén, hvilka ansett, att i fråga om postbetjänte å sid. 18
skulle intagas ett yttrande af följande lydelse:

»Det har —--påkallas, har utskottet ansett motionärernas hem ställan

i första punkten icke böra föranleda till någon särskild framställning
från Riksdagens sida.

Motionärernas hemställan i andra punkten finner utskottet beaktansvärcl.
Särskildt vill det synas utskottet, som om i åtskilliga fall större
poststationer, hvilkas omorganisation till postkontor af lägsta klassen
i följd af ökad postal verksamhet å orten kan ifrågasättas, skulle
kunna under en ej oväsentlig öfvergångstid förestås af dugande och i
postala värf väl förfarne postbetjänte. Härigenom skulle besparingar i
postverkets utgifter kunna äga rum, på samma gång som nya befordringsmöjligheter
öppnas för den nuvarande betjäntepersonalen. Då utskottet
emellertid hyser en bestämd förhoppning, att Kungl. Maj:t och generalpoststyrelsen
skola finna det angeläget att äfven i nu omförmälda afseende
företaga åtgärder för att undvika användande af öfverkvalificerad
arbetskraft, har utskottet ansett att i nu ifrågavarande punkt särskild
framställning från Riksdagens sida icke är af behofvet påkallad.»

af herrar K. Starbäck och C. G. Thor, hvilka ansett, att utskottets
yttrande i anledning af friherre Palmstiernas motion om understöd åt
postföraren Anders Johan Johansson borde erhålla följande lydelse:

»Utskottet har visserligen funnit billigt, att Johansson
efter sin afgång från ifrågavarande syssla må
komma i åtnjutande af något årligt understöd, men
då Johansson fortfarande bibehålies vid sin nämnda
syssla, har utskottet ansett förevarande motion icke
böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

Herrar P. Sörensson, E. A. G. A. Wijkander, C. Persson, I). Persson
och F. Berg hafva begärt få anteckiiädt, att de icke deltagit i förestående
ärendes handläggning inom utskottet.

36

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 93.

Bil. A.

Utgiftsstater för postverket

att tillämpas under år 1910.

K

ron

O

r.

A. Aflönin^ar.

1. Generalpoststyrelsen.

Generalpostdirektöron................

13,000

—

4 byråchefer

(8,000—9,000 kr.)

förslagsvis

36,000

—

1 kamrerare

(6,000-7,000 »)

»

7,000

—

5 sekreterare

(6,000-7,000 » )

»

33,000

—

3 förste aktuarier

(5,000-6,500 » )

»

17,000

—

2 intendenter

(5,000-6,500 » )

M

13,000

—

1 ombudsman

(5,000-6,500 » )

»

5,000

—

1 aktuarie

(4,200-5,500 » )

»

5,000

—

1 forrådsförvaltarc

(4,200—5,500 »)

»

5,500

—

7 notarier

(4,200-5,500 » )

»

32,300

—

1 registrator

(4,200—5,500 » )

»

5,000

—

5 revisorer

(4,200—5,500 » )

»

26,600

—

2 revisorer och bokhållare

(4,200-5,500 » )

/>

10,500

—

17 förste postexpcditörer, manliga

(3,200—4,200 >» )

»

65,000

—

12 postexpcditörer, »

(1,800—3,800 » )

»

38,400

—

20 » , kvinnliga

(1,500—2,100 » )

»

36,000

—

19 vaktmästare

(1,140—1,650 » )

»

24,300

—

200

_

Ortstillägg, förslagsvis ..............

20,000

—

Arfvodcn åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m., för-

slagsvis .............................

50.000

—

Transport

-

-

442,oUU

442,800

_

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

37

Transport

2. Distrikts■ och lokalförvaltningarna

(7,000—8,000 kr.) förslagsvis

(5,500-7,000 >»)

(5,000-6,500 » )

(5,000—6,500 » )

(4,600—6,000 » )

(4,600—6,000 » )

(4,200-5,500 » )

3,800-5,000 »

\kvinnlig

(3,800-5,000 » )

(manlig 3,500—4,600 » ]

100 postmästare af klass 4 jkT.nnUs „ j

142 förste postexpeditörer, manliga (3,200—4,200 »)

27 » » .kvinnliga(1,900—2,500 » )

750 postexpeditörer, manliga (1,800—3,800 » )

240 » , kvinnliga (1,500—2,100 » )

450 förste postmän (1,340—1,640 » )

1,400 postmän (1,100—1,400 resp. 1,640 » )

K

6 postdirektörer
9 postmästare af klass 1 A
21 » »»111

6 öfverkontrollöror

18 postmästare af klass 2 A

7 förste kontrollörer

26 postmästare af klass 2 B

76 » » - -f’nanlig

52 kontrollörer

1}

slagsvis

3. öfriga anslag.

Arfvoden vid poststationer, förslagsvis
» åt frimärksförsäljare »
Gratifikationer m. m. åt tjänstemän....

Understöd åt personer, som äro eller
verket eller anlitats i dess ärenden .

—

—

48,000

..>) 64,200

—

132,000

—

31,500

—

104,100

—

41,000

-

138,000

—

379,600

—

250,000

—

443,400

—

566,000

—

67,500

—

2,034,600

—

433,200

—

710,000

—

1,800,000

—

540.000

—

1,855.000

—

1,780.000

55,000

—

20,000

—

20,000

—

Transport

442,800

9,638,100

1,875,000

11,955,900

11,955,900.

J) Häri innefattas äfven särskilda arfvoden till 3 postmästare.

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

B. Öfvergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

11 tjänstemän i l:a graden, förslagsvis.......

Arfvoden åt extra tjänstemän, »

Transport

Afgå under A. upptagna aflöningar

Återstod

1 kammarskrifvare

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

förslagsvis.............................................................

1 postdirektör i Malmö..............................................

5 postmästare af klass 2 B (4,200—5,500 kr.) förslagsvis.

2 » » » 3 (3,800—5,000 » ) »

Afgå under A. upptagna aflöningar

Återstod

1 kontrollör

1

1

1

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Pro-

visions-

ersätt-

ning.

3,000

—

1,000

_

900

_

2,550

—

850

—

700

—

2,100

—

700

—

700

—

2,100

—

700

—

500

—

C. Pensioner.

(Enligt särskild förteckning.)

Tjänstemän, som erhållit afsked................................

Tjänstemän med flera, som skadats under tjänstutöfning......

Aflidna tjänstemäns med fleras änkor och barn

Transport

Krön

Uppbörds- och frimärksprovision, förslagsvis........................ 15,000

•t —

—

44.000

30,000

—

= 74,000

—

65,000

—

ä 9,000

—

1,600

—

5,000

1

i

4,000

—

27,000

—

10,000

—

46,000

41,500

—

4,500

4,900

... 4,100

3,500

—

3,300

—

15,000

—

—

-l

10,600

11,955,900-

35,300

211,130

375

2,775

45,900

— 214,280

12,216,080

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

39

K

ron

O

r.

. Transport

_

_

._

_

12,216,080

—

D. Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg .................................................

—

—

3,800,000

—

» » landsväg jämte lokala transporter...............

—

—

1,720,000

J

Postbefordran sjöledes:

mellan Sveriges fastland och Gottland ...........................

85,000

—

» öfriga inrikes orter ...........................................

110,000

—

» Sverige ocli Tyskland ........................................

265,000

—

» » » Danmark ........................................

25,000

—

» » » Finland..........................................

25,000

—

» » » Storbritannien och Amerika...............

14.000

—

524.000

Transitersättning åt främmande postverk...........................

.

_

100,000

_

6,144,000

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar .......................................................

—

—

70,000

—

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet..............................

—

—

75,000

—

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsvägs-

postlinje.....................................................................

—

—

250,000

—

Öfverliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé

eller å landsvägspostlinje .............................................

—

—

60,000

—

Unifonnsbeklädnad.........................................................

—

—

300,000

—

Sjukvård m. m.............................................................

—

—

25,000

Undervisningskurser .......................................................

—

—

10,000

—

Posthusens underhåll......................................................

—

—

50,000

—

Hyror för postlokaler......................................................

—

—

270,000

—

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning..............

—

—

340,000

—

Tillverkning af franko tecken.............................................

—

—

240,000

—

Inköp och underhäll af inventarier....................................

—

—

225,000

—

Blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. m.............

—

—

380,000

—

Förbrukningsartiklar .....................................................

—

—

170,000

—

Telefonafgifter och telegramporto .....................................

—

—

20,000

—

Diverse utgifter............................................................

_

_

30.000

_

F. Oförutsedda utgifter..........................................

—

—

_

—

^.ylOjUUU

15,000

—

G. Afkortningar och rest it ut io ner, förslagsvis ...........

... _

—

....... —

—

14,920

—

H. Nybyggnader......................................................

_

_

in

160,000

—

Summa

—

—

—

21,065,000

-1

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Bil. B.

Aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

§ 1.

Till generalpostdirektöreu utgår arfvode af postmedlen med 13,000
kronor för år, att utbetalas i samma ordning som lön.

Till öfriga tjänstemän utgår fast aflöning enligt följande stat, hvilken
angifver tjänstemännens fördelning i vissa grupper, de för tjänstemännen
inom en och samma grupp bestämda aflöningsbelopp samt det antal år,
som bör förflyta från det tjänsteman tillträdt visst aflöningsbelopp, intill
dess han kan komma i åtnjutande af det närmast högre.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

Är.

Krön or.

Tjänstemän af högre grad.

Byråchef .................. ....

_

8,000

3

8.500

3

9,000

Postdirektör.............................................

—

—

—

—

7,000

3

7,500

3

8,000

Kamrerare; sekreterare..............................

—

—

—

—

6,000

3

6,500

3

7,000

Postmästare af klass 1 A..........................

—

—

5,500

o

O

6,000

3

6,500

3

7,000

Förste aktuarie; intendent; ombudsman; post-

mästare af klass 1 B; öfverkontrollör ......

—

—

5,000

3

5,500

3

6,000

3

6.500

Postmästare af klass 2 A; förste kontrollör...

—

—

4,600

3

5,000

3

5.500

3

6,000

Aktuarie; förrådsförvaltare; notarie; registra-

tor; revisor; revisor och bokhållare; post-

mästare af klass 2 B.............................

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500

Postmästare af klass 3, manlig; kontrollör ...

—

—

3,800

3

4,200

3

4,600

3

5,000

Postmästare af klass 4, manlig..................

—

—

3,500

3|

3,800

3

4,200

3

4,600

Förste postexpeditör, manlig .....................

—

—

3,200

3

3,500

3

3,800

3

4,200

I

1,800

2

2,000

2

2,200

2

2,400

2

_

Postexpeditör, manlig..................>.......... f,|

2,600

3

2,900

3

3,200

3

3,500

3

3,800

Postmästare af klass 3, kvinnlig ...............

—

—

—

— j

2,900

3

3,100

3!

3,400

Postmästare af klass 4, kvinnlig ...............

..... —

—

—

—

2,700

3

2,900

3

3,100

Förste postexpeditör, kvinnlig ...................

" —

—

1,900

3

2,100

3

2,300

3

2,500

Postexpeditör, kvinnligl)...........................

—

—

1,500

3

1,700

3

1,900

3

2,100

Tjänstemän af lägre grad.

Vaktmästare2).........................................

1,140

3

1,260

3

1,380

O

O

1,500

3

1,650

Förste postman .......................................

—

—

—

—

1,340

5

1,490

5

1,640

Postman.................................................

—

—

—

— I

1,100

5

1,250

5

1,400

J) För kvinnlig postexpeditör, soin icke åtnjuter ortstillägg, höjes efter tro år slutaflöningon med 100
kronor, hvilket belopp anses tillhöra lönen, men dock icke medför höjning af pensionsunderlaget.

2) Förste vaktmästare åtnjuter särskild! arfvode af 200 kronor om året. Därest vaktmästare i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, å lönen afdragas 300 kronor årligen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

41

Förestående aflöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och
tjänstgöringspenningar.

Tjänst-

Summa

Lön.

görings-

aflöning.

penningar.

Tjänstemän af högre grad.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1

5,600

3,400

9,000

5.300

3,200

8,500

5,000

3,000

8,000

4,800

2,700

7,500

4,600

2,400

7,000

4,300

2.200

6,500

4,000

2,000

6,000

3,700

1,800

5,500

3,400

1,600

5,000

Manliga tjänstemän .................................................

3,100

1,500

4,600

2,900

1,300

4,200

2,700

1,100

3,800

2,550

950

3,500

2,400

800

3,200

2,175

725

2,900

1,950

650

2,600

1.800

600

2,400

1,650

550

2,200

1,500

500

2,000

1,350

450

1,800

1,900

1,500

3,400

1,800

1,300

3,100

1,775

1,125

2,900

1,750

950

2,700

Kvinnliga tjänstemän ................................

1,700

800

2,500

1,650

650

2,300

1,575

525

2,100

1,425

475

1,900

1,275

425

1,700

1,125

375

1,500

Bill. till Ritsd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft.

6

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Tjänst-

Summa

Lön.

gorings-

penningar.

aflöning. -

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Tjänstemän af lägre grad.

1,000

650

1,650

950

550

1,500

Vaktmästare .............................................................

900

480

1,380

850

410

1,260

I

800

340

1,140

960

680

1,640

Förste postman .........................................................

900

590

1,490

1

810

500

1,340

[

800

600

1,400

Postman .................................................................<

800

450

1,250

1

800

300

1,100

Utöfver den fasta aflöningen utgår arfvode till postmästaren vid
postkontoret Stockholm 1 med 500 kronor, vid postkontoret Göteborg
1 med 400 kronor och vid postkontoret Malmö 1 med 300 kronor, allt
för år. Sådant arfvode anses såsom lön, men medför icke höjning af
pensionsunderlaget.

§ 2.

För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och förhöjning däraf
efter viss tid gälla följande allmänna bestämmelser:

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande
instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den
förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid postverket,
som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning
i den honom vid förflyttningen tillkommande fasta aflöning. Likaledes
må vid postkontors nedflyttning i lägre klass vederbörande postmästare,
intill dess han afgår från tjänsten i fråga, äga uppbära aflöning
i den klass, som postkontoret före nedflyttningen tillhört.

2. Med ordinarie befattning vid postverket må icke förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försedt
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom aktiebolag, eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 03.

43

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angår generalpostdirektören
eller byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af
annan befattning, generalpoststyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderlig! för fullgörandet af tjänstgöringen vid postverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar endast för
den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller för beredande
af semester bestridt högre befattning, eller under den tid, som
han på uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier eller
som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom
såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Tjänsteman, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen.

4. Den, som af annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas
att af lönen afstå så mycket, som, xitöfver hvad vikarien i öfrigt
äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas
skäligt.

Därest emellertid tjänsteman blifvit oförmögen till tjänstgöring i
följd af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må den fasta aflöningen
till honom utgå under högst sex månader oafkortad samt efter
denna tid med belopp, som bestämmes af Kungl. Maj:t.

5. Erfordras för tjänsteman vikarie i följd af sjukdomsförfall, tjänsteresa,
semester eller uppdrag att vara fullmäktig eller revisor vid civilstatens
änke- och pupillkassa, är annan tjänsteman, skyldig att, om han
förordnas å högre befattning, bestrida densamma, dock ej längre tid
än sammanlagdt tre månader under samma kalenderår.

Om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, äger den
vikarierande att, utöfver egen aflöning, af den tjänstlediges tjänstgöringspenningar
uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta
lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,
å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Erfordras åter förordnandet af annan anledning, som i detta mom.
säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande
aflöning.

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

6. Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för
honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts pröfning, huru stor del af
arfvodet skall afstås till vikarien.

Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utöfvar den allmänna tillsynen
öfver ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören
begagnar sig af semester eller är frånvarande på tjänsteresa,
äger under tiden uppbära särskildt arfvode af 10 kronor för dag.

§ 3.

För erhållande af aflöningsförhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning gälla såsom allmänna villkor,

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna aflöningsförhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet utan afstående
af tjänstgöringspenningar, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken
han är skyldig att afgå från tjänsten.

Aflöningsförhöjning tillträdes vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Vid befordran äger tjänsteman af högre grad att genast tillträda
den nya befattningens begynnelseaflöning, därest denna är högre än den
aflöning, han senast uppburit. Eljest äger han att i fråga om aflöningsförhöjning
i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår,
hvarunder han i ena eller andra befattningen innehaft den aflöning,
som utgått vid befordringstillfället.

Postman, som befordrats till förste postman, erhåller därvid aflöningsförhöjning
med 240 kronor samt äger i fråga om ytterligare aflöningsförhöjning
i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid, han
åtnjutit den aflöning, som utgått vid befordringstillfället.

Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från en befattning
till en annan, hvars slutaflöning är lägre, äger han bekomma samma aflöning,
som han skulle hafva uppburit, om han kvarstått i den förra
befattningen, med iakttagande dock att högre aflöning än den för den
nya befattningen bestämda slutaflöning icke utgår.

Statsutskottets Utlåtande, N:o 93.

45

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,
likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta tast aflöning
till samma belopp, som han skulle hafva uppburit å sin egen tjänst
samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden
för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å
andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, hvarom i denna § är fråga,
uppbära aflöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

§ 5.

Vid afgång från postverkets tjänst till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall utgår själfva lönen till månadens slut.

Aflider vid postverket anställd person, som innehar befattning,
hvilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den män den
myndighet, som antagit honom, så pröfvar skäligt, den för honom bestämda
aflöningen utgå till månadens slut.

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd af olyckshändelse,
timad under tjänsteutöfning, må ett belopp, motsvarande den
aflidnes fasta aflöning för en månad, såsom begratningshjälp tilldelas
hans dödsbo.

§ 6-

Afhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman afstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
af hans aflöning, som pröfvats icke böra användas till befattningens
uppehållande, innehållas, såvida ej generalpoststyrelsen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf.

§ 7.

Postmästare af klasserna 3 och 4, kontrollörer, förste postexpeditörer,
postexpeditörer, förste postmän och postmän, stationerade
å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, äga, så
länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära ortstillägg, utgående, enligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

46

af generalpoststyrelsen fastställda grunder, med följande belopp, för år
räknadt:

till omförmälda tjänstemän af högre grad med femton eller tio procent
af den fasta aflöningen, dock högst 450 respektive 300 kronor till manlig
tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor till kvinnlig tjänsteman;
till omtörmälda tjänstemän af lägre grad

antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300
kronor och efter tio år till 350 kronor,

eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor
och efter tio år till 300 kronor,
eller med 150 kronor.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman af högre grad, anses såsom
lön, men medför icke höjning af pensionsunderlaget; ortstillägg, som
atnjutes af tjänsteman af lägre grad, anses såsom tjänstgöringspenningar.

Beträffande förhöjning af ortstillägget åt tjänsteman af lägre grad
gälla, enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning af den fästa
aflöningen.

§ 8.

Postman, som meddelats uppdrag att tills vidare bestrida viktigare
göromål, kan erhålla tillägg till tjänstgöringspenningarna med högst
20 kronor, för månad räknadt, enligt de närmare bestämmelser, som
meddelas af generalpoststyrelsen.

§ 9.

Felräkningspenningar tillkomma:

intendenten vid postverkets hufvudkassa med 500 kronor;
tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning, med
300 kronor, därest minst 500,000 kronor årligen af honom utbetalas i
aflöningar och omkostnader m. m., men i annat fall med 120 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom hufvudkassör vid något af postkontoren
Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, med 180 kronor;

tjänsteman, som vid postkontor, där postanvisningsmedel genom
postverkets försorg utsändas till adressaterna, utlämnar dylika medel
till brefbärare, med 120 kronor; samt

tjänsteman och af generalpoststyrelsen antagen eller af postdirektör
förordnad biträdande postexpeditör, som i regelbunden tjänstefördelning

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

47

och under viss, af generalpoststyrelsen bestämd minimitid hvarje söckendag
å postkontor betjänar allmänheten samt därvid mottager och utlämnar
kontanta medel, med 120 kronor vid postkontor af l:a eller 2.a
klass och med 60 kronor vid postkontor af 3:e eller 4:e klass;

allt för år räknadt.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ io.

Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman hos generalpoststyrelsen
enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst
femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord
af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till redovisning eller
såsom obehörigen krediteradt, inflyter till postverket och utan anmärkningens
framställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller,
såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt, återgäldas till
vederbörande.

§ 11-

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
belopp må tilldelas tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, enligt
bestämmelser, som utfärdas af generalpoststyrelsen.

§ 12-

Tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, erhålla enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, läkarvård och medikamenter
på postverkets bekostnad.

§ 13-

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementet, därest icke för vissa slag af tjänsteresor
andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäk ning

meddelats. _

Det ankommer på generalpoststyrelsens pröfning, huruvida tjänsteman.
som förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten,
må komma i åtnjutande af hyresbidrag, utgörande för dag högst en
femtedel af det vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

§ 14.

Tjänsteman äger årligen, när sadant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,
kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman
under 45 dagar, annan tjänsteman af högre grad de första 3 kalenderåren,
hvarunder han innehar ordinarie anställning i postverket, under
15 dagar och därefter under 30 dagar, samt tjänsteman af lägre grad
de första 3 kalenderåren af sin ordinarie anställning under 8 dagar
och därefter under 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid af året, som bestämmes af vederbörande öfverordnad
myndighet, begagna sig af semester.

§ 15.

Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän bestämmas af
Ivungl. Maj:t.

§ 16-

Generalpostdirektör, hvilken minst 12 år innehaft generaldirektörs
förordnande, är berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om
generalpostdirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund
af sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller
ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning, utan att på
grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, är han berättigad att i
pension uppbära 5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår,
samt 5,500 kronor, då afgången sker efter 6 men före 12 tjänstår.
Pensionen utgår af postmedlen, och skall såsom pensionsafgift ett belopp
af 360 kronor årligen afdragas å det för generalpostdirektören
bestämda arfvodet eller den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande
pension.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att afgå från tjänsten
mot åtnjutande af pension gäller hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension stadgas.

§ 17.

Generalpostdirektören tillsättes genom förordnande på viss tid;
öfriga tjänstemän vid postverket tillsättas genom konstitutorial, kvilket
skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg afsättas
från sin befattning på grund af fel eller försummelse i tjänsten.

49

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

§ 18-

Enhvar, som den 1 januari 1910 eller senare tillträder befattning
såsom tjänsteman vid postverket, är nliktig att underkasta sig reglementets
villkor och bestämmelser.

Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1910 under förutsättning att, hvad generalpoststyrelsen
angår, Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom, att samtliga
ordinarie tjänstemän skola, i den mån ej undantag kunna anses
böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å
tjänsterummet tillstädes minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.

Öfvergångsbestämmelser.

§ I För

de tjänstemän af högre grad, som innehafva tjänst vid 1909
års slut och Indika med 1910 års ingång tillträda befattning å sistnämnda
års stat, skola i afseende å beloppet af begynnelseaflönmgen
vid sådant tillträde tillämpas följande särskilda bestämmelser. .

1. Ifrågavarande tjänstemän anses vara indelade i följande fem

grupper:

första gruppen: byråchefer och postdirektörer:

andra gruppen: tjänstemän i 2:a graden hos generalpoststyrelsen
och postmästare af l:a klassen;

tredje gruppen: tjänstemän i l:a graden hos generalpoststyrelsen

och postmästare af 2:a klassen;

fjärde gruppen: kontrollörer och postmästare af 3:e klassen;
femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och postexpeditörer.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan
han tillträdt innehafvande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller
högre eller närmast lägre grupp. Följande i 1910 års stat uppförda
nya befattningar anses vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda
grupper sålunda, att

till första gruppen hänföres postdirektör;

Bill. till Biksd, Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 62 Haft. 7

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

till andra gruppen: kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent,

ombudsman, öfverkontrollör;

. til! gruppen: förste kontrollör, aktuarie, förrådsförvaltare, no tane,

registrator, revisor, revisor och bokhållare;

till femte gruppen: förste postexpeditör.

_3. Af Kungi. Maj:t utfärdadt förordnande för tjänsteman att vara
postinspektor anses likställdt med innehafvande af ordinarie tjänst, tillhörande
första gruppen.

Med innehafvande af ordinarie tjänst likställes äfven:

af generalpoststyrelsen utfärdadt förordnande för tjänsteman att bestrida
en tjänst, då sådant föranledts däraf, att tjänsteman af Kungl.
Maj.t förordnats bestrida byråchefsbefattning eller postinspektörsbefattmng; förordnande

att tills vidare bestrida någon af de för år 1909 på
extra stat uppförda femton postmästarbefattningar af 4:e klassen;

af generalpoststyrelsen utfärdadt uppdrag för postexpeditör att tills
vidare tjänstgöra såsom afdelningsföreståndare eller förste postexpeditör;
samt

förordnande för e. o. postexpeditör att tills vidare bestrida någon
åt de för år 1909 på extra stat uppförda etthundra postexpeditörsbefattningar.

Likaledes anses uppdrag för tjänsteman att tills vidare vara föreståndare
för filialpostkontor likställdt med innehafvande af postmästartjänst
i den klass, som kontoret kommer att tillhöra från 1910 års början.

4. Tjänsteman, som innehaft anställning antingen såsom postmästare
af 4:e klass enligt 1902 års stat och i 1903 års stat hänförts
till lägre klass än den 2:a eller ock såsom kontrollör å 1902 års stat
må, därest han i föreskrifven ordning inträdt å 1903 års stat, äga att’
jämväl vid tillträdande af befattning inom grupp utöfver den närmast
högre, med undantag af den första, räkna sig till godo tjänstgöring
efter anställning såsom postmästare af 4:e klass enligt 1902 års stål
eller såsom. kontrollör enligt sistnämnda stat.

?.va<^ * detta mom. stadgas skall beträffande begynnelseaflöningen
för tjänsteman, som i samma mom. afses, äga tillämpning, jämväl om
han befordras efter 1910 års ingång.

§ 2.

Tjänsteman af lägre grad, som vid ingången af år 1910 tillträder
någon af° de på stat uppförda förste postmannabefattningarna och som
intill utgången af år 1909 innehaft uppdrag att tills vidare vara förste

Statsutskottets Utlåtande N:o 93. 51

postbetjänt, äger att, om han vid berörda tidpunkt uppnått 55 lefnadsår,
af den honom tillkommande aflöningen beräkna 960 kronor såsom om
I öfrigt tillämpas för tjänsteman af lägre grad afiönmgsreglementets
bestämmelser, såsom om dessa varit gällande under hvars och ens föregående
tjänstgöringstid å ordinarie befattning;

och likställes1 därvid förordnande att tills vidare bestrida någon åt
de för år 1909 på extra stat uppförda etthundra postbetjäntbefattningar
med innehafvande af dylik befattning på ordinarie stat.

§ 3-

Den som vid 1909 års slut innehar ordinarie tjänst i generalpoststyrelsen
och med 1910 års ingång tillträder befattning, tillhörande den
i 8 1 omförmäla femte gruppen, må i fråga om begynnelseafiomngen
vid sådant tillträde räkna sig till godo så stor del af tiden för tjäns -o-öringen såsom e. o. tjänsteman, som öfverskjuter 5 år; och äger han,
därest fråga är om anställning såsom postexpeditör, vid sådan beräkning

utgå från 2,200 kronor såsom lägsta aflöning.

Den, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänstemän i
generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditör, må, i den man generalpoststyrelsen
finner honom böra komma i åtnjutande af en dylik forman,
i fråga om begynnelseaflöning och aflöningsförhöjmng såsom pos -expedit räkna sig till godo så stor del af tiden för tjänstgöringen
såsom e. o. tjänsteman eller e. o. postexpeditor, som öfverskjuter 5 ar
och äger manlig tjänsteman att vid sådan beräkning utgå från 2,2UU
kronor såsom lägsta aflöning.

§ 4-

Därest tjänsteman vid tillträdande af 1910 års aflönmgsstat skulle
komma att i fast aflöning och ortstillägg erhålla lägre inkomst an summan
af hans nedannämnda förmåner, nämligen: lön, tjanstgonngspenningar
och ålderstillägg under år 1909, extra lönetillägg för ar 1909, dar
sådant, jämlikt af Riksdagen fastställda grunder, fortfarande skall till
honom utgå för år 1909, ålderstillägg, som enligt nuvarande aflonmgsstat
intjänats att utgå från 1910 års början, samt provision a samma
tjänst under år 1908, äger han att såsom personligt tillagg till tjanstgöringspenningarna
uppbära skillnaden, intill dess aflöningen stigit till

samma belopp.

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Därest kvinnlig tjänstemän, som år 1909 åtnjuter aflöning såsom
postexpeditor af andra lönegraden, framdeles vinner befordran som postmastare
enligt 1910 års aflöningsstat, äger sådan tjänsteman bibehållas
vid den högre pensionsratt, som tillkommer postexpeditor af andra lönegraden
enligt nu gällande aflöningsstat.

§ 5-

• o Da!''es* d- nuvarande intendenten vid postverkets persedelförråd
Pa 19.}0 ars aflöningsstat, med öfvertagande af befattningen såsom
forradsforvaltare, ager han fortfarande att åtnjuta semester af 45 dao-ar
årligen. ^

. DeV ailonmgsireg''lementet för vissa tjänstemän angifna begränsningen
af semestertiden till 15 eller 8 dagar under de första 3 kalenderaren
hvarunder tjänstemän innehar ordinarie anställning, tillämpas icke

beträffande tjänstemän, som tillträdt ordinarie tjänst i verket före 1909
års utgång. i.’.

*■■■•• § 6, ■

i w P°?tveroket anställd tjänsteman, som vid 1909 års utgång innehar
befattnmg a 19°2 års eller 1909 års aflöningsstat, är skyldig ingå
pa 1910 ars aflöningsstat, savida han icke före den 1 mars 1910 förklarar,
att han ej är villig underkasta sig de villkor och bestämmelser,
f . ar° stadgade för sadant inträde. Till tjänsteman, som före sisterorda
tidpunkt afgifvit dylikt förklarande, skola aflöningsförmåner utgå
enligt föl honom förut gällaudö grunder.

§ 7.

tillf,1?,6 .“il “ “att,ninS föreni*de nportlef och öfrig* extra inkomster
tillialla i allmänhet den, som bestrider befattningen, men åtnjutas af

tjänstens ordinarie innehafvare äfven för den tid, då han åtnjuter semester
eller för beredande af semester bestndt högre befattning, eller under
n tid, som han pa uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att
t ,S1“ *Janstgonngsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka
språkstudier eller som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka

pupillkassa0111 SaS°m fu lmaktlg eller revisor vid civilstatens änke- och

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1909.