Statsutskott ds Utlåtande N :o 85.
1
N:o 85.
Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1909, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om restitution till hotellaktiebolaget
Continental i Ystad af erlagd brännvinsförsäljningsafgift.
(I. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande
handläggning öfverlämnad motion (n:o 145) har herr F. W. Thorsson hemställt,
att Riksdagen ville besluta att medgifva hotellaktiebolaget Continental
i Ystad restitution af 6,750 kronor, utgörande af bolaget erlagd
försäljningsafgift för tiden Vi—3% 1907 för en af fru Henriette Lindgren
i Ystad intill förstnämnda dag utöfvad rättighet till brännvinsförsäljning
i Ystad.
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Vid tiden för tillkomsten af den nya lagstiftningen rörande brännvinsförsäljningen
bedrefs af O. Th. Lindgren sådan försäljning i samband
med gästgifverirörelse i Ystad, och fortsattes denna rörelse efter hans frånfälle
af hans änka fru Henriette Lindgren. Då rörelsen, sedan bolag bildats
i staden för brännvinshandelns ordnande, ur olika synpunkter ansågs
mindre önskvärd, sökte stadens myndigheter upprepade gånger genom anställande
af rättegång få densamma förklarad olaglig, hvilket emellertid
alltjämt misslyckades. Äfven under de senaste åren anhängiggjordes sådan
Bih. till Riksd. Prat. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 56 Eäft. (N:o 85). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 85.
rättegång af stadens drätselkammare mot änkefru Lindgren, hvilken af
rådstufvurätten förklarades obehörig att vidare utöfva rörelsen. Hofrätten,
dit fru Lindgren vädjade, upphäfde emellertid rådstufvurättens utslag och
ogillade drätselkammarens talan.
Af hvilken olägenhet för staden den ifrågavarande rörelsen ansetts
vara framgår bland annat däraf, att, under det i det förslag till förordning
angående försäljning af brännvin, som af Kungl. Maj:t förelädes 1905
års Eiksdag, den staden Ystad tillkommande högsta andelen af brännvinsförsäljningsmedlen
upptogs till 33,000 kronor, herr Hans Andersson i
Västra Xöbbelöf i till nämnda riksdag ingifven motion med hänvisning
till tillvaron af den privilegierade rättigheten och densammas inverkan på
resultatet af spritförsäljningsbolagets i Ystad verksamhet samt till den utredning
i frågan, som åstadkommits af stadsfullmäktige i Ystad, föreslog
ofvannämnda maximiandels höjande till 52,000 kronor.
Genom köpekontrakt den 27 november 1906 köpte herrar Salomon
Smith, Emil A. Borg och G. S. Kemner af änkefru Lindgren fastigheterna
n:r 161 b och 168 i kvarteret Paul i Ystad, i hvilka den nu ifrågavarande
rörelsen af henne utöfvats, med tillträdesrätt den 1 januari 1907.
Köparnes afsikt härmed var dels att få bort en för staden ekonomiskt
ogynnsam, privilegierad rättighet och dels att få till stånd ett tidsenligt
hotell i staden. Fru Lindgren anmälde i skrifvelse af den 30 december
1906 till Kungl. Majs Befallningshafvande i Malmöhus län, att hon till
följd af försäljningen icke vidare komme att själf eller genom annan besörja
gästgifverikållningen jämte åtföljande minuthandeln med och iskänkning
af brännvin. I sammanhang härmed hemställde fru Lindgren dels
om återbekommande af den del af försäljningsafgiften för försäljningsåret
•Vio 1906—3% 1907, 9,000 kronor, som belöpte på tiden Vi—31/3 1907,
dels ock att utdebitering af försäljningsafgift för tiden Vi—3% 1907 icke
måtte äga rum. Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarade emellertid
i resolution den 23 april 1907, att som fru Lindgren icke i den ordning,
som bestämdes i 16 § 2 mom. af kungl. förordningen om försäljning af
brännvin in. m. den 24 maj 1895, uppsagt den henne tillkommande rätt
till bränn vinsförsäljning, kunde hennes yrkande om restitution af redan
erlagdt belopp icke bifallas; och blef försälj ningsafgift för den återstående
delen af försäljningsåret i vanlig ordning debiterad och uttagen. Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes beslut fastställdes af kammarrätten, där fru Lindgren
anfört besvär, genom utslag den 5 februari 1908 samt af Kungl. Maj:t
efter det, sedan fru Lindgren emellertid aflidit, hennes sterbhusdelägare
fullföljt besvären, genom utslag den 10 juli 1908, och förklarade Kungl.
Statsutskottets Utlåtande N :o 85.
3
Maj:t i anledning af närande sterbhusdelägares anhållan, att, därest besvären
icke ansåges förtjäna afseende, Kungl. Maj:t af nåd täcktes medgifva
restitution, att hvad i öfrigt af klagandena anförts icke förtjänade afseende.
Ehuru besvären, såsom af det ofvan anförda framgår, af formella
skäl anförts af änkefru Lindgren och hennes sterb husdel ägare, var det i
själfva verket icke deras intresse, som stod på spel. I det ofvan angifna
köpekontraktet fanns nämligen stipuleradt, bl. a., att köparne skulle vidkännas
alla å fastigheterna efter tillträdesdagen belöpande utskylder och
onera, »därtill äfven inberäknadt spritskatt». Köpet hade af de ursprungliga
köparne öfverlåtits å hotellaktiebolaget Continental i Ystad med
skyldighet för bolaget att fullgöra köpeaftalet. De af fru Lindgren erlagda
försäljningsafgifterna blefvo henne sålunda godtgjorda af hotellbolaget.
Detta senare förvärfvade af Ystads Spritförsäljningsaktiebolag rättighet
till bedrifvande af brännvinsutskänkning i fastigheterna från den 1 januari
till och med den 31 mars 1907, vid hvilken tid ombyggnad af hotellet
tog sin början, samt vidare från den 1 oktober samma år, hvilken sistnämnda
rättighet bolaget alltjämt utöfvar.
Utom det att sålunda afgift för nio månader erlagts för en rättighet,
som icke begagnats, har för tre månader af samma tid afgift i annan
ordning erlagts för rörelse, som drifvits i den upphördas ställe, hvarförutom
stat och kommun genom spritbolaget på grund af genom den priviligierade
rörelsens nedläggande ökad vinst erhållit betydligt stegrad
utdelning. I detta hänseende torde få åberopas följande uttalanden af
styrelsen för Ystads Spritförsäljningsaktiebolag i dess redogörelse för bolagets
verksamhet under tiden Vio 1906—-3% 1907.
»Såsom ofvan antydts har från och med ingången af år 1907 den
rättighet till försäljning af brännvin å hotell du Sud, som i sammanhang
med gästgifverihållning utöfvats af änkefru Lindgren, upphört genom
nämnda hotells inköp af enskilda personer. Till detta ändamål har spritbolaget
bidragit med ett belopp af 35,060 kronor, hvarå utfärdats förbindelse,
att betalas med en tiondedel af beloppet årligen, utan räntebetalningsskyldighet.
Bolagets styrelse har härvid handlat i full förvissning om att
med nu nämnda rättighets upphörande fördelar af sådan betydenhet vore
förbundna, att de mer än uppvägde den utgift, som för deras vinnande
erfordrades från bolagets sida. Redan resultatet af detta års verksamhet
bär ett tydligt vittnesbörd därom, oaktadt fördelarna visat sig endast under
9 månader af året och ej ens detta i full utsträckning, enär verksamheten
ä stadens förnämsta hotell på grund af detsammas restaurering legat nere.
På grund af rättigheten i fråga utöfvades dels en omfattande minuthandel
4
Statsutskottets Utlåtande N :o 85.
med spirituösa, hvilken visserligen på grund af nya brännvinsförsäljningsförordningen
skulle kommit att upphöra den 1 oktober 1907, men hvilken
under den öfriga tiden kunde antagas komma, i likhet med hvad förhållandet
visat sig vara, särskildt under december månad 1906, att förorsaka
stort afbräck i bolagets rörelse. För krogrörelsen, hvilken liksom hotellrörelsen
utan hinder af nya brännvinsförsäljningsförordningen kunde fortsättas,
gällde icke de restriktiva och kontrollbestämmelser, som stadgats
i afseende å rörelsen på bolagets krogar, och denna rörelses fortsättande
skulle följaktligen alltjämt kommit att lägga hinder i vägen för fullt uppnående
af den verkan, som med berörda bestämmelser afsetts, äfvensom
i betydlig mån bidraga till minskande af bolagets vinst. Härtill kom, att
hotellrörelsen bedrefs på ett sätt, som väckte allmänt klander. Den rättegång,
som af staden anhängig^ orts angående rättighetens upphäfvande, hade
i kungl. hofrätten öfver Skåne och Blekinge utfallit till rättighetshafvarens
fördel. Utsikterna till att på laglig väg få bort denna rörelse syntes härmed
i hög grad reducerade.
Till de fördelar, hvilka enligt hvad nu framhållits uppnåtts genom
upphörande af den å hotell du Sud utöfvade rättigheten, komma de rent
positiva, att såväl vinsten af krogrörelsen därstädes som äfven den afgift,
som kan betingas för öfverlåtelse af utskänkningsrätten å hotellet, hädanefter
kommer bolaget tillgodo. Det torde äfven i detta sammanhang
böra framhållas, att samtliga i år vidtagna och nu planerade reforxner
i bolagets verksamhet blifvit möjliggjorda endast genom inköpet af hotell
du Sud och därmed följande upphörande af den där bedrifna brännvinsförsälj
ningen.
Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att, därest enligt
Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 12 juli 1907 ägare af gästgifveri,
hvilken på grund af bestämmelserna i 10 § af förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905 är berättigad att fortfarande
efter den 1 november 1907 utskänka brännvin, afstår den från honom
sålunda tillkommande utskänkningsrättigheten, må till honom utbetalas
ersättning med 10 öre för hvarje liter af det litertal, hvartill brännvinsförsäljningen
vid gästgifveriet blifvit beräknad i medeltal för de tre försäljningsåren
1 november 1904—31 oktober 1907, att utgå af vissa andelar
af brännvinsförsäljningsmedlen. Detta innebär, att därest änkefru
Lindgren gjort sådan afsägelse, hon skulle ägt uppbära ett belopp af 6,000
kronor årligen under sin återstående lifstid.»
Statsutskottets Utlåtande N :o 85.
»Vinstresultatet af detta års verksamhet kan betraktas som särdeles
tillfredsställande. Fördelaktiga inköp hafva visserligen härtill afsevärdt
bidragit, men i all synnerhet har förvärfvandet af hotell du Suds rättighet
och genom den där bedrifna brännvinsliandelns upphörande vunnen
ökning i omsättningen bidragit till den höga vinstsiffran, hvilken, oberäknadt
erlagda afgifter för rättigheter, är 14,876 kronor 96 öre högre än
något föregående år.»
Då den på tiden Vi—3% 1907 belöpande andelen af försäljningsafgiften
utgör 6,750 kronor, framgår af det nu anförda, att vinstökningen
uppgått till mer än dubbelt så mycket som nämnda andel af afgiften och
öfverstiger afgiften för hela försäljningsåret, 9,000 kronor, med 2/3 af
densammas belopp.
Spritbolagets vinstutsikter för innevarande försäljningsår ställa sig,
efter hvad jag från sakkunnigt håll inhämtat, än gynnsammare än under
föregående år, enär fördelen af den priviligierade rättighetens nedläggande
visat sig under hela räkenskapsåret, och så kommer säkerligen allt framgent
att blifva fallet. Detta påstående kommer med all säkerhet att bekräftas
af den redogörelse öfver spritbolagets verksamhet under senaste
räkenskapsåret, hvilken kommer att föreligga under februari månad 1909.
Genom Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 12 juli 1907 har, såsom
i spritbolagsstyrelsens här ofvan refererade berättelse, framhållits, stadgats,
att viss ersättning må utbetalas till gästgifvare, som afstår från honom
tillkommande rätt att fortfarande efter den 1 november 1907 utskänka
brännvin. Det har således ansetts önskvärdt att, äfven med ekonomisk
uppoffring för staten, få bort dylika privilegierade försälj ningsrättigheter.
Genom enskilda personers inköp af den ifrågavarande, af fru Lindgren
utöfvade rättigheten har denna förmån för stat och kommun vunnits utan
någon som helst uppoffring från statens sida. Däremot hafva, såsom visats,
de enskilda personerna för detta ändamåls uppnående gjort kännbara ekonomiska
uppoffringar.
Då dessa uppoffringars resultat kommer spritbolaget och genom detta
det allmänna tillgodo, synes det icke vara annat än en enkel gärd af rättvisa,
att staten håller de enskilde skadeslösa för deras åtgöranden i denna
angelägenhet.
Om statens myndigheter af rent formella skäl ansett sig förhindrade
undanröja det uppkomna missförhållandet, vågar jag med denna motion
vända mig till Riksdagen, som, obunden af dylika formaliteter, äger fatta
beslut, och vågar jag hysa den förhoppning, att Riksdagen måtte medgifva
den restitution, som myndigheterna ansett sig förhindrade bifalla.»
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Samt, 1 Afd. Raft. 56.
2
6
Statsutskottets Utlåtande N :o 85.
Utskottets
yttrande.
Såsom framgår af den utaf motionären lämnade utredningen har hotellaktiebolaget
Continental i Ystad vidkänts brännvinsförsäljningsafgift till
belopp af 6,750 kronor för tiden 1 januari—30 september 1907 för en
i nämnda stad i samband med gästgifveri utöfvad äldre brännvinsförsäljningsrättighet,
hvilken emellertid upphört med nämnda års ingång. Och
då, enligt hvad utredningen vidare gifver vid handen, bolaget påtagit sig
berörda kostnad i syfte, bland annat, att bortskaffa nämnda för staden i
flere afseenden ofördelaktiga försälj ningsrättighet samt rättighetens upphörande
omedelbart verkat därhän, att brännvinsförsäljningsbolagets i staden
omsättning afsevärdt ökats och därmed jämväl dess till författningsenlig
fördelning mellan stat och kommuner gående försäljningsafgifter och vinst,
hvadan alltså både staten och staden genom ifrågavarande försälj ningsrättighets
bortskaffande beredts fördel, finner utskottet billigheten kräfva, att
hotellbolaget ersättes hvad det måst utbetala i försäljningsafgift för den
upphörda rättigheten.
Utskottet hemställer alltså
att Eiksdagen, med bifall till herr Thorssons förevarande
motion, må medgifva hotellaktiebolaget Continental
i Ystad restitution af 6,750 kronor, utgörande
af bolaget erlagd försälj ningsafgift för tiden Vi—3%
1907 för den af fru Henriette Lindgren i Ystad intill
förstnämnda dag utöfvade rättighet till brännvinsförsäljning
i nämnda stad.
Stockholm den 30 mars 1909.
På Statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Herrar friherre C. H. Falkenberg och F. Berg hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm 1909. Stockholms Bokindustri Aktiebolag.