Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
1
N:o 72.
Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1909, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen
under andra hufvudtiteln gjorda framställningar om höjning
af anslagen till högsta domstolen och nedre justitierevisionen.
(1. IT. A.)
l:o.
I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under riksstatens
andra hufvudtitel i punkten 1 föreslagit Riksdagen dels att, under förutsättning
att den särskildt aflåtna propositionen med förslag till lag
angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar
varder af Riksdagen bifallen, höja anslaget till högsta domstolen med
löner till tre justitieråd, tillhopa 89,000 kronor, dels ock att för åtnjutande
af lön som justitieråd måtte beträffande justitieråd, som hädanefter
utnämnes, stadgas det villkor, att med justitierådsämbete icke
må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
bolag, verk, förening eller inrättning, som drifver bank- eller försäkringsrörelse
eller hvars verksamhet eljest har hufvudsakligen ekonomiskt
syfte, ej heller befattning som tjänsteman i bolag, verk, förening
eller inrättning, som ofvan sagts.
Angående denna framställning har föredragande departementschefen
uti det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll
öfver justitiedepartementsärenden anfört följande:
Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 43 Höft. (N:o 72.)
Högsta
domstolen.
1
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
»Det förslag till lag angående Kungl. Majrts högsta domstols tjänstgöring
på afdelnmgar, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förut denna
dag meddelade beslut skall genom nådig proposition föreläggas Riksdagen,
innebär, bland annat, att med anledning af det föreslagna inrättandet
af ett lagråd justitierådens antal skulle ökas från 21 till 24.
Under förutsättning att Riksdagen bifaller nämnda proposition, erfordras
sålunda aflöning åt tre nya justitieråd; och böra dessa uppenbarligen
komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som enligt
den af 1907 års Riksdag antagna stat tillkomma ledamot i högsta
domstolen.
Efter hvad jag inhämtat, lärer chefen för civildepartementet, i
sammanhang med äskandet af anslag till aflöning åt ledamöterna i den
tilltänkta regeringsrätten, komma att föreslå, att för åtnjutande af lön
såsom regeringsråd måtte stadgas de villkor, att med regeringsrådsämbete
icke må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för bolag, verk, förening eller inrättning, som drifver bankeller
försäkringsrörelse eller hvars verksamhet eljest har hufvudsakligen
ekonomiskt syfte, ej heller befattning som tjänsteman i bolag, verk,
förening eller inrättning, som ofvan sagts. I händelse nämnda förslag
vinner bifall, torde liknande föreskrift böra meddelas äfven beträffande
justitieråd, som hädanefter utnämnes.
Den nya lagen skall träda i kraft den dag, då det hvilande förslaget
angående inrättandet af en regeringsrätt och ett lagråd, efter
att hafva af Riksdagen antagits, varder af Konungen gilladt. Den
ökade aflöning, som i anledning häraf torde komma att erfordras
redan under innevarande år, synes höra äskas å extra stat.»
Då det af depaiffementschefen i statsrådsprotokollet omnämnda
förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring
på afdelningar numera blifvit af Riksdagen antaget får utskottet med
tillstyrkande af hvad Kungl. Maj:t under förevarande punkt föreslagit
hemställa,
att Riksdagen må
a) höja anslaget till högsta domstolen med löner
till tre justitieråd tillhopa 39,000 kronor;
b) besluta att för åtnjutande af lön som justitieråd
skall beträffande justitieråd, som hädanefter utnämnes,
stadgas det villkor, att med justitierådsämbete
icke må förenas uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för bolag, verk, förening eller in
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
3
rättning, som drifver bank- eller försäkringsrörelse
eller hvars verksamhet eljest har hufvudsakligen ekonomiskt
syfte, ej heller befattning som tjänsteman i
bolag, verk, förening eller inrättning, som ofvan sagts.
3:o.
Under statsverkspropositionens andra hufvudtitel har Kungl. Maj:t
vidare i punkten 8 föreslagit Riksdagen att för beredande af aflöning
till tre nya justitieråd för tiden från och med den 1 april 1909 till
årets slut på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 29,250 kronor.
Till stöd härför har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»På sätt jag redan i det föregående framhållit, innebär det förslag
till lag angående högsta domstolens tjänstgöring på af delningar,
som skall genom nådig proposition föreläggas Riksdagen, en ökning af
justitierådens antal från 21 till 24. Yarder propositionen af Riksdagen
bifallen, torde, såsom jag förut antydt, nämnda lag träda i kraft redan
innevarande år. Under sådan förutsättning erfordras alltså medel till
aflöning åt tre nya justitieråd redan under löpande budgetsår. Den
tid, hvarifrån medel till nämnda ändamål synas böra vara tillgängliga,
torde kunna beräknas till den 1 nästkommande april.»
Under åberopande af hvad utskottet här ofvan under punkt l:o
anfört får utskottet med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t
föreslagit hemställa,
att Riksdagen må för beredande af aflöning till
tre nya justitieråd för tiden från och med den 1 april
1909 till årets slut å extra stat för år 1910 anvisa ett
belopp af 29,250 kronor.
3:o.
Uti punkt 15 af statsverkspropositionens andra hufvudtitel har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till aflönande af dels 6 tillförordnade
revisionssekreterare, däraf 3 från och med den 1 april 1909,
dels ock 6 amanuenser i nedre justitierevisionen, däraf 3 likaledes från
och med den 1 april 1909, å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp
af 78,075 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af till
-
Högsta
domstolen.
Förstärkning
af nedre revisionens
arbetskrafter.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 72-
gängliga medel utbetala hvad häraf enligt i statsrådsprotokollet öfver
justitieärenden den 12 januari 1909 angifna grunder belöper för år 1909.
Angående denna anslagsfråga har föredragande departementschefen
till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:
»Nedre revisionen består för närvarande af 17 ledamöter, afhvilka
en hvar förestår en rotel i detta ämbetsverk. Gällande stat upptager,
såsom jag redan i det föregående framhållit, 8 ordinarie och 6 konstituerade
revisionssekreterare. Nedre revisionens återstående 3 ledamöter,
för hvilkas aflönande medel af Riksdagen anvisats å extra stat,
äro förordnade, en hvar att tillsvidare med egen rotel förestå ett revisionssekreterareämbete.
Härjämte finnes för närvarande förordnad en
extra revisionssekreterare, hvilken aflönas af andra hufvudtitelns besparingar.
Det nuvarande antalet ordinarie revisionssekreterare har varit oförändradt
sedan år 1840.
Revisionssekreterare, tillsatta medelst konstitutorial, tillkommo
första gången genom beslut vid riksdagen 1859—1860. Detta skedde
i sammanhang med den då beslutade ökningen af justitierådens antal
från 12 till 16, hvarmed afsåga att bereda högsta domstolen tillfälle
att arbeta på två afdelningar. Antalet konstituerade revisionssekreterare
utgjorde ursprungligen 4. Till följd af minskning i balansen af
målen i högsta domstolen blef emellertid arfvodet för en konstituerad
revisionssekreterare indraget från och med år 1875.
Under år 1893 anmälde nedre revisionen, att det visat sig med svårighet
förenadt att med det stadgade antalet revisionssekreterare uppehålla
föredragningen, särskildt sedan högsta domstolens pingstferier upphört.
Denna anmälan biträddes af ledamöterna i högsta domstolen under framhållande,
hurusom domstolens arbete underlättades däraf, att de föredragande
icke vore för mycket betungade i tjänsten. Med anledning
häraf medgaf Kungl. Maj:t, att under år 1894 en extra revisionssekreterare
finge förordnas. Sådant förordnande meddelades äfven under
de följande åren.
Af de revisionssekreterarebefattningar, hvilkas innehafvare tillsättas
medelst konstitutorial, tillkommo ytterligare två efter Kungl.
Maj:ts förslag vid 1897 års riksdag i sammanhang med då beslutad
ökning af antalet ledamöter i högsta domstolen från 16 till 18. Vid
föredragning af ärendet angående förstärkningen af nedre revisionens
arbetskrafter yttrade dåvarande departementschefen, att då antalet af
de på högsta domstolens båda afdelningar belöpande föredragningsveckor
för år uppgingo till sammanlagdt 68, på en hvar af de tjänst
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 72. °
görande 12 revisionssekreterarne följaktligen komrae ej fullt »> veckors
föredragning. Enligt det föreliggande förslaget om ökning af antalet
justitieråd skulle arbetet i högsta domstolen sa ordnas, att föredragningstiden
ökades med 8 veckor och, dår domstolen med hänsyn till antalet
af de på dess handläggning beroende mål och ärenden funne sådant
nödigt, med ytterligare 4 veckor. Med afseende å det stora antal
oafgjorda mål, som för det dåvarande förefunnes, kunde det med allt
fog antagas, att högsta domstolen under en följd af år komme att åt
arbetet ägna hela den tid, förslaget medgåfve, och att således föredrag
ningstiden
för år förlängdes med 12 veckor. Då det ej kunde ifrågasättas
att å revisionssekreterarne lägga tyngre arbetsbörda än. förut,
ansåg departementschefen följaktligen anställande af 2 nya revisionssekreterare
icke kunna undvikas.
Vid 1905 års riksdag framställde Kungl. Maj:t förslag om ökning
af antalet justitieråd från 18 till 21, hvilken förstärkning af högsta
domstolens arbetskrafter skulle fortfara till utgången af ar 1908, hvarefter
antalet justitieråd, i den mån sådant i följd af inträffande ledigheter
kunde ske, skulle nedbringas till 18. Samtidigt begärde Kungl.
Maj:t såsom en följd af den föreslagna tillfälliga ökningen af antalet
justitieråd eu förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter. Då detta
behof skulle blifva af öfvergående beskaffenhet, föreslogs, att de härför
erforderliga medlen borde uppföras å extra stat. Departementschefen
yttrade vid detta ärendes föredragning: Då det för de å nedre revisionens
stat uppförda 13 revisionssekreterarne visat sig omöjligt att uppehålla
all föredragningen i högsta domstolen, hade sedan flera år tillbaka
en extra revisionssekreterare varit förordnad. Antalet föredragningsveckor
i högsta domstolen utgjorde enligt dåvarande ordning 8~
om året och komme således på en hvar af de 14 revisionssekreterarne
i det allra närmaste 6 veckors föredragning. Jämlikt det nya förslaget
till lag om högsta domstolens tjänstgöring skulle under den tid, justitieråd
en utgjorde 21, antalet föredragnings veckor ökas med 19 om året,
och komme således att erfordras minst 3 nya revisionssekreterare. Möjligen
komme detta antal att visa sig icke vara fullt tillräckligt, men
i sådan händelse torde ej erfordras annan åtgärd, än att ytterligare en
extra revisionssekreterare förordnades för vissa tider om året, då sådant
kunde finnas nödigt. Att nu begära anslag till aflöning åt mera än
tre tillförordnade revisionssekreterare syntes därför icke böra ifrågakomma.
Hvad angår den sjätte och återstående af de revisionssekreterarebefattningar,
hvilka tillsättas medelst konstitutorial, tillkom denna enligt
6 Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
beslut vid 1906 års riksdag. Vid föredragning af detta ärende anförde
dåvarande departementschefen, hurusom möjligheten för nedre revisionen
att kunna i den fastställda ordningen uppehålla föredragningen helt och
hållet voie beroende på tillvaron af en extra revisionssekreterare. Behofvet
af den förstärkning i arbetskraft, som genom förordnande af en
extra revisionssekreterare allt sedan år 1894 måst tillföras nedre revisionen,
torde således få anses vara konstant, och frågan om åtgärders
vidtagande i syfte att ytterligare en revisionssekreterare blefve uppförd
på nedre revisionens stat, syntes ej längre kunna undanskjutas. Ehuru
icke direkt inverkande på förevarande fråga, ansåg sig departementschefen
äfven böra anmärka, att, enligt den år 1905 af dåvarande
departementschefen gjorda beräkning, förändringen samma år i afseende
a föredragningen i högsta domstolen medfört, oaktadt förstärkningen af
revisionens arbetskrafter, en ökning i revisionssekreterarnas arbetsbörda
och denna ökning hade i verkligheten blifvit ej oväsentligt högre, än
departementschefens beräkning gifvit vid handen.
Genom uppförande af sistberörda revisionssekreterarebefattning å
ordinarie stat bortföll den förut befintliga s. k. extra roteln Den i
statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag uttalade farhågan,att den
da föreslagna ökningen af revisionssekreterarnes antal möjligen skulle
komnrn att visa sig icke vara fullt tillräcklig, har emellertid af erfarenheten
bekräftats. Med hänsyn särskildt till svårigheten för innehafvare
af vederbörande rotlar att, jämnsides med fullgörandet af den dem i öfrigt
åliggande föredragningsskyldighet, medhinna att inom behörig tid till
föredragning bereda mål af vidlyftigare beskaffenhet, hafva därför äfven
sedermera extra revisionssekreterare måst tidtals förordnas för föredragnmg
af dylika mål. För sådan extra föredragning hafva i de senast
fastställa foredragnmgsordningarna beräknats 20—22 dagar för år.
. satt jaS redan i det föregående erinrat, var den ökning af
justitierådens antal, som vidtogs år 1905, ursprungligen afsedd att vara
allenast tillfällig, i det att meningen var, att efter 1908 års utgång antalet
justitieråd skulle, i den män sådant i följd af inträffade ledigheter kunde
ske, nedbringas till 18. Med hänsyn till balansen af i högsta domstolen
oafgjorda mål, hvilken balans vid 1907 års utgång ökats med nära 100,
har emellertid någon minskning af justitierådens antal icke befunnits
mojhg, utan har det, äfven under antagande att ifrågasatta åtgärder för
beredande af lättnad i högsta domstolens arbete blifva genomförda, beräknats,
att antalet dömande justitieråd måste fortfarande utgöra 21
intill dess balansen nedbragts till normal storlek. I anledning häraf
gjordes ock till nästlidna Riksdag framställning om anslag till förstärk
-
Statsutskottets Utlåtande Ko 72.
7
ning af nedre revisionens arbetskrafter med 3 tillförordnade revisionssekreterare
jämväl för innevarande år. Denna framställning blef af
Riksdagen bifallen.
Klart är, att denna förstärkning är behöflig äfven för år 1910.
Men härtill kommer en annan omständighet, som torde nödvändiggöra
en ytterligare förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter och detta
redan under innevarande år. Jag syftar härvid å det vid 1908 års
riksdag såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antagna förslaget
om inrättande af ett lagråd.
Genom bifall till nämnda förslag kommer den laggranskande verksamhet,
som nu åligger högsta domstolen, att upphöra. Angående betydelsen
däraf, att högsta domstolen sålunda icke vidare skulle i sin
dömande verksamhet blifva störd af lagstiftningsarbetet, yttrade jag till
statsrådsprotokollet den 7 februari 1908, att nämnda anordning redan
i och för sig betydde en ökad arbetstid af omkring 10 veckor årligen,
men att dessutom borde tagas i beräkning den lättnad i arbetet utom
tjänsterummet, som friheten från laggranskning innebure för de dömande
justitieråden och som syntes kunna medgifva någon inskränkning af
deras ferier. I sistberörda afseende hade ansetts, att därest laggranskningen
uppdroges åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en
af domstolens ledamöter för närvarande åtnjöte, kunde inskränkas med
två veckor. Den arbetstid, som härigenom vunnes, måste dock till en
del tagas i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter,
som föranleddes däraf att genom laggranskningens afskiljande
från högsta domstolen antalet ärenden, hvilka kunde handläggas af
endast fem ledamöter, väsentligt minskades och således under åtskilliga
veckor, som nu vore afsedda för tjänstgöring å femmansafdelning, tjänstgöringen
måste bestridas af sju justitieråd. I betraktande af dessa omständigheter
ansåg jag i fråga om antalet veckor för högsta domstolens
tjänstgöring på särskilda afdelningar lämpligen kunna föreskrifvas, att
under den del af året, som ej upptoges af öfliga jul- och påskferier,
tjänstgöring skulle äga rum 8 veckor på en afdelning, 17 veckor på
tre afdelningar och den återstående tiden på två afdelningar. Sammanlagda
antalet sessionsveckor skulle enligt en sådan bestämmelse blifva
103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning skulle tjänstgöra tillhopa
14 veckor.
Jag erinrar, att det förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta
domstols tjänstgöring på afdelningar, som enligt Eders Kungl. Maj:ts
förut denna dag fattade beslut skall genom nådig proposition föreläggas
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
Riksdagen, innehåller föreskrifter rörande tjänstgöringen i högsta domstolen
i öfverensstämmelse med hvad här ofvan angifvits.
En sådan utsträckning af den tid, som i högsta domstolen kan
ägnas åt lagskipande verksamhet, innebär emellertid å andra sidan en
väsentlig ökning af den arbetsbörda, som åligger nedre revisionens
ledamöter, hvilka hädanefter icke skulle komma i åtnjutande af den
lindring i föredragningsskyldigheten, som lagföredragningen för dem
inneburit.
Jag erinrar, att en hvar revisionssekreterare hittills enligt föredragningsordningen
haft att fullgöra föredragning under en tid, som i
regel nppgått till i det närmaste 6 veckor eller i allmänhet omkring
29 dagar årligen. Detta gäller dock icke de båda skiftesrotlarnes innehafvare,
hvilkas föredragning enligt bestämmelserna i nu gällande instruktion
är begränsad till ett visst, en gång för alla fastställdt antal
dagar, nämligen för hvardera af dem 20 dagar.
De statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka innehållas
i bilagan D. till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för
den 7 februari 1908, fogadt vid ofvanberörda förut denna dag beslutade
proposition, utvisa, att under åren 1900—1904 eller femårsperioden
närmast före senaste ökning af justitierådens antal och den i samband
därmed vidtagna förstärkningen af arbetskrafterna i nedre revisionen, lagföredragning
inför högsta domstolen ägt rum i medeltal 48 dagar hvarje
år. Under nämnda tid utgjorde revisionssekreterarnes antal 14, däraf
dock 2 — ene föredraganden af skiftesärenden samt innehafvaren af
den s. k. extra roteln — hade sin föredragningsskyldighet så anordnad,
att någon minskning däri på grund af lagföredragning icke ägde rum,
åtminstone icke i någon afsevärd omfattning. Den lättnad vid föredragningsskyldighetens
fullgörande, som af lagföredragning föranleddes
under nyssberörda tid, torde därför kunna beräknas hafva kommit öfriga
12 revisionssekreterare ensamt till godo. Sker nu fördelning af årliga
medeltalet, 48 lagföredragningsdagar, å dessa 12 revisionssekreterare,
kommer man till en nedsättning i föredragningsskyldigheten för en
hvar af dem med fyra dagar. Utsträckes undersökningen att omfatta
åren 1898—1904 eller tiden emellan förstärkningen af högsta domstolens
arbetskrafter åren 1897 och 1905, därunder samma antal revisionssekreterare
oafbrutet tjänstgjorde, får man ett medeltal lagföredragningsdagar
af mellan 49 och 50 samt följaktligen en nedsättning i föredragningsskyldigheten
för hvar revisionssekreterare, som berördes utaf lagföredragningen,
med något öfver fyra föredragningsdagar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
9
Såsom redan förut blifvit anmärkt, skedde i samband med den
1905 verkställda ökningen af justitierådens antal en förstärkning jämväl
af arbetskrafterna i nedre revisionen, i det att antalet revisionssekreterare
höjdes till 17. Af dessa hafva emellertid två af lagföredragningen
ej rönt någon inverkan på sin föredragningsskyldighet annat än i sällsynta
undantagsfall, nämligen de båda innehafvarne af skiftesrotlarne.
Den lättnad i revisionssekreterarnes föredragningsskyldighet, som lagföredragningen
föranledt, är sålunda från nämnda tid att fördela
emellan 15 revisionssekreterare. Enligt förut anmärkta statistiska uppgifter
ägde under åren 1905—1907 lagföredragningihögsta domstolen rum
följande antal dagar, nämligen år 1905 64, år 1906 56 och år 1907
92. För år 1908 har lagföredragningsdagarnes antal uppgått till 71.
Medeltalet lagföredragningsdagar för år blifver alltså för ifrågavarande tid
något öfver 70, hvilket, fördeladt på ett antal af 15 revisionssekreterare,
gifver ungefär 4 2/''s dag på hvar revisionssekreterare. Emellertid hafva
revisionssekreterarne under senaste åren icke alltid fått fullt tillgodonjuta
den lättnad i föredragningsskyldigheten, som lagföredragningen beredt
dem, i det att revisionssekreterare, som genom lagföredragning befriats
från föredragningsskyldighet till större antal dagar, stundom fått i
stället fullgöra sådan skyldighet för annan revisionssekreterare, då sådant
af en eller annan anledning befunnits ändamålsenligt och lämpligen
kunnat ske. Det torde därför kunna beräknas, att äfven efter senaste
höjningen af revisionssekreterarnes antal den af lagföredragningen
föranledda reduktionen uti revisionssekreterarnes föredragningsskyldighet
enligt fastställd föredragningsordning i medeltal belöpt sig till omkring
4 dagar för hvar revisionssekreterare.
Den lindring, som i följd af lagföredragningen tillkommit vederbörande
revisionssekreterare i deras föredragningsskyldighet har sålunda
tämligen konstant utgjort i medeltal ungefär 4 dagar för år räknadt.
Den tid, då föredragning verkligen fullgjorts, har följaktligen regelmässigt
minskats till i genomsnitt 25 dagar, motsvarande 5 föredragningsveckor
årligen.
Frågan blifver då, huruvida det kan anses möjligt att utsträcka
revisionssekreterares verkliga föredragningsskyldighet utöfver nämnda
tidsmått.
I detta afseende må det tillåtas mig erinra om ett för denna
fråga ganska belysande uttalande, sona gjordes af nedre revisionen med
anledning af Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1900 i fråga om ämbetsoch
tjänstemännens dagliga tjänstgöringstid. Nedre revisionen anförde
Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 43 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:ö 72.
nämligen härvid, att nedre revisionen, som ej tilltrodde sig att — med
anspråk på att framlägga ett ens något så när exakt resultat — uppskatta det
revisionssekreterarne åliggande, stor noggrannhet fordrande arbetet till
något visst antal timmar per dag, dock ansåge sig böra uti det afseende,
hvarom fråga vore, upplysa, »att revisionssekreterarne i regel äro upptagna
af arbete i och för tjänsten hela dagarne med undantag af en
eller annan timme för hvila och rekreation; att det icke sällan förekommer,
att tjänstearbetet upptager äfven en del af natten; att söndagsarbete
i flera timmar hör till regeln; att vid tider, då revisionssekreterarne
hafva skyldighet mottaga och bereda veckomål samt föredraga
inför högsta domstolen, eller eljest, då arbetet är af särskildt brådskande
natur, det icke är ovanligt, att revisionssekreterarne få arbeta strängt
hela den tid af dygnet, som ej är absolut erforderlig för åtnjutande af
nödig hvila; att de perioder, då arbetet kan på detta sätt vara särskildt
ansträngande, vanligen omfatta en oafbruten tid af en månad och för
hvarje revisionssekreterare återkomma tre till fyra gånger om året,
hvarvid dock bör anmärkas, att revisionssekreterarne omedelbart efter
dessa perioder hufvudsakligen äro sysselsatta med arbete på tjänsterummen
och därvid ganska ofta äro i tillfälle att för kortare tid, växlande
mellan en vecka och fjorton dagar, nedbringa hemarbetet till
endast några timmar om dagen samt till och med en och annan dag
taga sig helt och hållet ledigt från hemarbetet; att revisionssekreterarne
icke åtnjuta lagstadgad semester; att det numera, sedan högsta domstolen
under maj och oktober månader arbetar å tre afdelningar, blifvit
de flesta revisionssekreterare omöjligt att förskaffa sig sådan regelbunden
hvila under sommarmånaderna, hvartill flertalet öfriga ämbets- och
tjänstemän äro berättigade; samt att det icke är ovanligt, att revisionssekreterare,
särskildt sådana, som tjänstgjort i denna egenskap en följd
af år, nödgas, för undvikande af öfveransträngning och däraf följande
men å hälsa, söka tjänstledighet från någon af årets föredragningsturer
samt därvid åt vikarien afstå sina tjänstgöringspenningar för flere
månader och således äfven för tid, som åtminstone delvis måste af
revisionssekreterarne själfva användas till arbete i tjänsten».
Sedan denna redogörelse afgafs, har visserligen på grund af delvis
ändrad arbetsordning åvägabragts en öfver hela året jämnare fördelning
af arbetet, så att de periodvis återkommande stegringarna
däri icke äro så häftiga som förij, men å andra sidan har såväl genom
nämnda anordning som därigenom, att högsta domstolen nu arbetar å
tre afdelningar äfven största delen af september månad, den ledighet och
möjlighet till någon tids hvila under sommarmånaderna, som förr kunde
Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
11
ifrågakomma, nu nästan bortfallit. Härtill kommer, att enligt hvad
erfarenheten gifver vid handen, målen i genomsnitt blifva allt mera
vidlyftiga och invecklade. Den arbetsbörda, som påhvilar revisionssekreterarne,
torde sålunda under den tid, som förflutit efter det nyssberörda
utlåtande afgafs, snarare hafva ökats än minskats.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att utom sj kifva föredragningsskyldigheten
och arbetet med målens beredande till föredragning, därvid
i allmänhet 1 V2 veckas hemarbete beräknas åtgå för beredande af
erforderligt antal mål till en föredragningsdag, revisionssekreterarne
äfven hafva andra, delvis ganska kräfvande och tidsödande ämbetsplikter
att fylla. Sålunda tillkommer dem att under visst antal veckor
hvarje år, för närvarande växlande mellan 3 och 7, i nedre revisionen
mottaga veckomål och i samband därmed vidtaga eller till nedre revisionen
hemställa om de åtgärder, som kunna erfordras för målens
beredande till föredragning, äfvensom att deltaga i nedre revisionens
beslut, då underdånigt betänkande afgifves i mål, beredda af annan
revisionssekreterare. Vidare åligger det revisionssekreterarne att biträda
chefen för justitiedepartementet med beredning af justitieärenden, som
skola anmälas i statsrådet; att ombesörja, att Kungl. Maj:ts beslut i
hvarje mål varda befordrade till verkställighet in. m.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag icke möjligt att
ålägga revisionssekreterarne någon ytterligare föredragningsskyldighet
utöfver den, som för närvarande faktiskt af dem fullgöres. Enligt
föredragningsordningen har visserligen flertalet revisionssekreterare hittills
i regel haft att föredraga i det närmaste 6 veckor hvarje år. Men att så lång
föredragningstid kunnat enligt indelningen beräknas för dessa revisionssekreterare,
har just berott därpå, att man kunnat utgå från den
förutsättningen, att samma tid skulle genom lagföredragning icke
oväsentligt förkortas. Enda utvägen att tillgodose det genom lagföredragningens
borttagande uppkommande behofvet torde sålunda vara
att öka antalet revisionssekreterare.
Beträffande frågan om den erforderliga ökningens storlek erinrar
jag, att antalet sessionsveckor i högsta domstolen enligt förslaget skulle
ökas till 103. Då den årliga föredragningsskyldighet, som åligger de
båda skiftesföredragandena, är bestämd till sammanlagdt 40 dagar,
motsvarande 8 föredragningsveckor, samt eu extra revisionssekreterare
för föredragning af mål af särskildt vidlyftig beskaffenhet otvifvelaktigt
fortfarande regelmässigt blir af nöden, för hvilken såsom hittills
torde böra beräknas 20 föredragningsdagar eller 4 föredragningsveckor
för år, återstå sålunda 91 föredragningsveckor till fördelning
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
mellan öfriga revisionssekreterare. Med beräkning att hvarje revisionssekreterare
skall hafva att fullgöra föredragning under 5 veckor eller
under 25 föredragaingsdagar, visar sig sålunda ett behof af 18 revisionssekreterare
jämte de två skiftesföredragandena och en extra föredragande.
Det torde sålunda blifva nödvändigt att förstärka nedre revisionens arbetskrafter
med ytterligare 3 revisionssekreterare.
I afvaktan på den förestående regleringen af nedre revisionens
löneförhållanden synas dessa 3 revisionssekreterare, i likhet med hvad
som skedde vid den närmast föregående ökningen af revisionssekreterarnes
antal, böra förordnas endast tillsvidare och medel till deras aflönande
äskas å extra stat.
Aflöningen till enhvar af de redan befintliga tillförordnade revisionssekreterare,
som förestå egna rotlar, var ursprungligen bestämd till arfvode
3,800 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, tillhopa
5,800 kronor eller sålunda samma belopp, som enligt gällande stat tillkommer
konstituerad revisionssekreterare. Aid senaste riksdag, då
ordinarie och konstituerade revisionssekreterare beviljades tillfällig löneförbättring,
så att deras sammanlagda löneförmåner kom för enhvar
af dem att uppgå till 7,500 kronor, ökades jämväl aflöningen till ifrågavarande
3 revisionssekreterare. Aflöningsbeloppet för innevarande år
bestämdes därvid för enhvar af dem till 7,000 kronor, däraf 2,300
kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar.
Med hänsyn till att ny lönereglering för rikets hofrätter kan antagas
komma att träda i kraft från och med den 1 januari 1910, och
för ett rätt afvägande af förhållandet mellan hofrättsledamots och revisionssekreterares
aflöningsförmåner, synes mig emellertid en aflöning
af 7,000 kronor till ifrågavarande revisionssekreterare ej längre vara
tillfyllest utan böra för år 1910 ökas till 7,500 kronor. Jag vill i
sammanhang härmed framhålla, att alla nuvarande tillförordnade revisionssekreterare
med egen rotel äro assessorer. Detsamma gäller äfven
om de närmast i tur varande vikarierande revisionssekreterarne. Vidare
torde böra uppmärksammas, att vid en blifvande definitiv lönereglering
för nedre revisionen begynnelseaflöningen för revisionssekreterare å stat
åtminstone icke kan antagas komma att understiga 8,100 kronor. Af
den sålunda för år 1910 föreslagna aflöningen skulle naturligtvis, i likhet
med hvad under innevarande år gäller beträffande ordinarie och
konstituerade revisionssekreterare, ett belopp af 2,500 kronor böra
anses motsvara tjänstgöringspenningar.
Till biträde åt enhvar af de nuvarande tillförordnade revisionssekreterarne
med egen rotel äro förordnade två amanuenser, däraf den
Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
13
ene med tjänstgöringsskyldighet som protokollssekreterare. Dessas aflöningsförmåner
äro för innevarande år så bestämda, att amanuens med
tjänstgöringsskyldighet som protokollssekreterare åtnjuter tjänstgöringspenningar
1,800 kronor och renskrifningspenningar 300 kronor eller
tillhopa 2,100 kronor. Annan amanuens åtnjuter 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.
I afseende å detta amanuensbiträde har emellertid en reduceringsynts
mig möjlig. Under förutsättning att den jämförelsevis tidsödande
och för dessa amanuensers tjänstgöring annorstädes ofta synnerligen
hindrande protokollstjänstgöringen i högsta domstolen, efter lämplig inbördes
fördelning, öfvertages af de ordinarie protokollssekreterarne —
därför något hinder på grund af omfattningen af de dem i öfrigt åliggande
tjänstegöromål icke enligt min åsikt kan anses föreligga — skulle
otvifvelaktigt de öfriga protokollssekreterare- och amanuensgöromålen på
hvarje rotel kunna ombesörjas af en person. Jag föreslår alltså, att till
biträde åt en hvar af 6 tillförordnade revisionssekreterare med egen rotel
måtte förordnas 1 amanuens med skyldighet att ombesörja de åligganden,
som för närvarande ankomma på såväl amanuens med tjänstgöringsskyldighet
som protokollssekreterare som annan amanuens, dock med ofvan angifna
inskränkning. Den utsträckning af de ordinarie protokollssekreterarn
es tjänståligganden, som en dylik anordning skulle medföra, förutsätter
naturligtvis ändring af nuvarande instruktion. Aflöningen åt den
nu föreslagna amanuensen synes böra utgå till samma belopp, som för
närvarande tillkommer amanuens med tjänstgöringsskyldighet som protokollssekreterare,
eller med tillhopa 2,100 kronor. De särskilda amanuensarfvodena
å 1,000 kronor skulle sålunda inbesparas.
För den nödiga förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter
skulle alltså erfordras följande belopp:
1 tillförordnad revisionssekre-terare .......................... |
Arfvode |
Tjänst- görings- penningar |
Renskrif- nings- penningar |
Summa |
5,000 25,000 |
2,500 12,500 1,800 9,000 |
_ 300 1,500 |
• 7,500 37.500 10.500 |
|
5 tillförordnade revisionssekre-terare .................................... |
||||
1 amanuens . ............ |
||||
5 amanuenser ............. |
||||
Summa kronor |
57,600 |
Utskottets
yttrande.
14 Statsutskottets Utlåtande N:o 72.
Då lagföredragningen inför högsta domstolen lärer upphöra under
detta år, erfordras förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter med
3 tillförordnade revisonssekreterare redan under årets lopp. Tiden härför
synes lämpligen kunna beräknas från och med den 1 instundande
april, vid hvilken tid lagrådet antagits kunna träda i verksamhet.
För innevarande år finnes naturligtvis icke något skäl att för dessa
revisionssekreterare äska högre aflöning, än som för samma år utgår
till de redan befintliga tillförordnade revisionssekreterare, eller efter
7,000 kronor för år, fördelade i arfvode 4,700 kronor och tjänstgöringspenningar
2,300 kronor. Då till biträde åt enhvar af de nya revisionssekreterarne,
på sätt ofvan angifvits, 1 amanuens torde vara tillfyllest,
skulle de ordinarie protokollssekreterarne sålunda från den 1 instundande
april öfvertaga protokollstjänstgöringen i högsta domstolen för de 3
nyinrättade rotlarna. För aflöning åt 3 tillförordnade revisionssekreterare
och 3 amanuenser under tiden från den 1 april till årets slut skulle
enligt ofvan angifna grunder erfordras 20,475 kronor. Sammanlagda
kostnaden för den nu erforderliga förstärkningen af nedre revisionens
arbetskrafter skulle sålunda belöpa sig till 78,075 kronor.
Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört,
skulle under förutsättning att protokollsföringen i högsta domstolen
helt och hållet öfvertoges af de ordinarie protokollssekreterarne, de
öfriga protokollssekreterare- och amanuensgöromålen på hvarje rotel
kunna ombesörjas af en person; och är i öfverensstämmelse därmed
förstärkningen af nedre justitierevisionens arbetskrafter för år 1910
föreslagen.
Hvad däremot beträftar förstärkningen af revisionens arbetskrafter
för år 1909 beviljade 1908 års Riksdag anslag dels till tre revisionssekreterare
och dels till sex amanuenser, af hvilka tre skulle åtnjuta
1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i renskrifningspenningar
eller tillsammans 2,100 kronor samt tre 1,000 kronor i
tjänstgöringspenningar. Härtill skulle enligt Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag komma från den 1 april innevarande år 3 revisionssekreterare
samt 3 amanuenser med 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och
300 kronor i renskrifningspenningar, tillhopa 2,100 kronor.
Enär en sådan anordning i fråga om de t. f. revisionssekreterarnas
biträde, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skall inträda från 1910 års
början, synes kunna införas redan från den 1 april innevarande år, då
det nya arbetssättet beräknas komma i tillämpning, anser utskottet
äfven att från denna tid till biträde åt de sex tillförordnade revisions
-
Statsutskottets Utlåtande Ko 72.
15
sekreterarne endast bör erfordras en amanuens till enhvar eller sex
amanuenser, dock alla med aflöning af 2,100 kronor för år räknadt,
så att de till tre amanuenser nu utgående arfvoden å 1,000 kronor
för år skulle höjas med 1,100 kronor för år eller för 9 månader med
825 kronor. Härigenom skulle arfvode å 1,000 kronor för året till
tre amanuenser eller för 9 månader tillsammans 2,250 kronor besparas
och sålunda det nu af Kungl. Maj:t äskade anslaget kunna nedsättas
med sistnämnda belopp, hvarigenom anslaget komme att utgöra 75,825
kronor.
Då utskottet i öfrigt icke haft något att emot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag erinra, får utskottet, under åberopande af hvad utskottet
här ofvan under punkt l:o anfört, hemställa
att Riksdagen må till aflönande af dels 6 tillförordnade
revisionssekreterare, däraf 3 från och med
den 1 april 1909, dels ock 6 amanuenser i nedre
justitierevisionen samt för tillökningsarfvode åt 3 amanuenser
likaledes från och med den 1 april 1909, å
extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 75,825
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af
tillgängliga medel utbetala hvad enligt ofvan angifna
grunder häraf belöper för år 1909.
Stockholm den 23 mars 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.