Statsutskottets Utlåtande N:o 60,

1

N:o 60.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter perukmakaren
John Schwartz från Malmö.

(I. A.)

I eu till Riksdagen allåten, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:r 73) af den 19 februari 1909 har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver hnansärenden lör samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att
kronans rätt till danaarf efter perukmakaren John Schwartz från Malmö
må efterskänkas till förmån för Schwartz’ änka Maria Charlotta Schwartz,
född Andersson.

Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande:

»Perukmakaren John Schwartz i Malmö aHed den 1 mars 1903.
Al instrumentet öfver den etter honom den 30 april samma år förrättade
bouppteckning Iramgär, att han som stärbhusdelägare efterlämnat änkan
Maria Charlotta Schwartz, lödd Andersson, men icke någon arfvinge,
att tillgångarna i boet, hvaribland upptagits i sparbank innestående
medel till belopp af 1,765 kronor 38 Öre, utgjort 1,982 kronor 38 öre
samt att boets behållning, efter afdrag af gäld m. in., antecknats utgöra
1,714 kronor 6 öre.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 36 Höft. (N:o 60, 61.) 1.

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

I eu till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befalluiugsliafvande
i Malmöhus län med underdånig skrifvelse den 12 juni
1908 öfverlämnad skrift har nu änkan Schwartz i underdånighet anhållit,
att den kronan tillkommande rätt till danaarf efter hennes m-an måtte
efterskänkas till förmån för sökanden.

Vid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes berörda skrifvelse
hafva fogats dels prästbevis, utvisande, att sökanden är född den 15
augusti 1830 och beiinner sig i fattiga omständigheter, dels läkarintyg,
däraf inhämtas, att sökanden lider af reumatism, bråck och ålderdomssvaghet
jämte försvagad syn, lxvilket allt omöjliggör för henne att underhålla
sig själ!'', dels ock ett af fattigvårdstillsyningsmannen Z. Lindblom
i Malmö i ämnet afgifvet yttrande af den 18 maj 1908, däri Lindblom
anfört hufvudsakligen följande. Af den vid mannen Schwartz’ död befintliga,
i bouppteckningen upptagna kvarlåtenskapen hade eu del måst alyttras
för bestridande af sökandens lefnadsomkostnader. Af de kontanta medlen,
i bouppteckningen upptagna till 1,765 kronor 38 öre, återstode endast
212 kronor 3 öre. Då nämligen sökanden allt sedan mannens död, på
grund af ålder och sjukdom, icke i nämnvärd grad kunnat bidraga till
sitt underhåll och icke heller haft anhöriga, som ägt förmåga att därtill
bidraga, hade större delen af de kontanta medlen måst tillgripas för
sökandens nödtorftiga uppehälle. Det återstående beloppet 212 kronor
3 öre vore, jämte det gamla, nötta husgerådet, sökandens enda tillgångar,
och, sedan dessa åtgått, syntes ingen annan utväg för henne
finnas än att anlita fattigvårdens hjälp.

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge Lindblom den gjorda
framställningen vara värd allt beaktande.

Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande har i likhet med magistraten
i Malmö tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss jämväl
yttrat sig i ärendet, har anfört.

Sedan till ämbetets kännedom kommit, att kvarlåtenskapen efter
John Schwartz borde tillfalla kronan såsom danaarf, hade ämbetet den
11 september 1905 anhållit, att Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande
måtte låta anmana vederbörande att till ämbetet redovisa samma kvarlåtenskap.
Då emellertid någon redovisning icke sedan inkommit till
ämbetet, hade ämbetet begärt upplysning, i hvilket läge ärendet befunne
sig. Af de handlingar, som ämbetet med anledning däraf mottagit från
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hade framgått, att sökanden
då redan ingifvit till Eders Kungl. Maj:t ställd underdånig ansökning
i ärendet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

3

Vid sådant förhållande hade det synts ämbetet, som om frågan
om danaarfsmedlens indrifvande borde anstå, tills frågan om efterskänkandet
af kronans rätt till medlen blifvit afgjord; och hade ämbetet
på grund däraf icke påkallat någon vidare åtgärd för samma medels
indrifvande.

Beträffande själfva ansökningen har ämbetet, med hänsyn till hvad
i ärendet blifvit upplyst rörande sökandens lefnads- och förmögenhetsförhållanden
och särskildt till de ömmande skäl, fattigvårdstillsyningsmannen
Lindblom andragit för bifall till ansökningen, hemställt, att
nådig proposition i det af sökanden angifna syftet måtte till Riksdagen
aflätas.»

Utskottet, som icke haft något att erinra emot förevarande framställning,
får alltså hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kung!. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Stockholm den 19 mars 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. PIPPING.