Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
1
N:0 40.
Ank. till Riksd. kansli den. 5 mars 1909, kl. 3 ef. m.
Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för anläggning
af en reparationsverkstad vid Notviken, dels ock
en inom Riksdagen väckt motion vidkommande denna
träa a.
(R. A.)
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl.
Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
dels att för anläggning af en reparationsverkstad vid Notviken bevilja,
utöfver redan tillgängliga medel, ett anslag af 500,000 kronor
samt däraf för år 1910 anvisa ett belopp af 250,000 kronor,
dels ock medgifva, att för ifrågavarande verkstadsanläggning- finge
af Notvikens mötesplats på statens järnvägar öfverlåtas ej mindre det
område af omkring 24 hektar, som å den i ärendet omförmälda karta
omslutes af röda begränsningslinjer, jämte å området befintliga byggnader
och växande skog än äfven den ytterligare mark, som erfordrades
för spåranläggning, allt mot en ersättning af 8,500 kronor, att ingå till
landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af
herr J. G:son Crafoord i Andra Kammaren väckt motion (n:o 164), hvari
hemställts, att Riksdagen måtte besluta om eu skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan om utredning i hvad mån systemet med reservdelar
för den rullande matericlens reparation borde kunna komma till
Bill. till Eiksd. Brok 1909. 4 Sami. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 40). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
användning särskild! med hänsyn till malmtrafiken, och att sålunda
med byggandet af reparationsverkstaden i Notviken tills vidare
måtte anstå.
Med afseende å Kungl. Majrts ifrågavarande framställning inhämtas
af statsrådsprotokollet, att järnvägsstyrelsen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t af den 24 april 1908 anfört följande.
»Genom den öfverenskommelse, som år 1907 träffats mellan staten,
å ena, samt Luossavara—Kirunavara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare
malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra
sidan, komma malmtransporterna å bansträckan Luleå—Riksgränsen att
inom närmaste framtiden erhålla en väsentligen ökad omfattning, och
följer däraf, att den för malmtransporterna afsedda rullande materielen
i afsevärd grad måste ökas. Denna ökning åtföljes naturligen af stegrade
kraf på möjlighet till reparation af de lokomotiv och vagnar, som
anväudas för dessa transporter.
Redan för nuvarande trafikförhållanden saknas å V distriktet tillräckliga
resurser för reparationers utförande. Den för detta distrikts
räkning uppförda verkstaden i Boden är nämligen endast anpassad för
små förhållanden, och kunna i densamma endast utföras lättare underhållsarbeten.
De större reparationer, som erfordras å V distriktets
materiel, hafva därför måst utföras å de sydligare distriktens verkstäder
och, hvad särskildt lokomotiven beträffar, å centralverkstaden
vid Örebro. Under transporten till och från de sydligare distriktens
verkstäder kan endast undantagsvis den rullande materielen utföra
något nyttigt transportarbete. Detta gäller i synnerhet malmtågsmaterielen.
Lokomotiven, som användas för malmtågen, äro nämligen så
tunga, att de ej kunna framföras å den norrländska stambanan söder
om Boden utan att först hafva söndertagits och vissa delar af dem
upplastats på vagnar, för att nedbringa axeltrycken till hvad denna
banas broar och spår tåla. Hvad malmvagnarna beträffar, äro dessa af
en så speciell konstruktion, att ett användande af desamma för andra
transportföremål än malm icke är praktiskt möjligt. Utom kostnaderna
för de långa transporterna förorsaka dessa gifvetvis en minskning i
materielens användningstid för trafiktjänst, hvilken minskning i viss
mån nödvändiggör anskaffandet af mera materiel än som för denna
tjänst i och för sig vore behöfligt.
Om således redan nu bättre anstalter för reparation af V distriktets
rullande materiel äro behöfliga, gör den stora tillväxten af denna
materiel, som förorsakas af de ofvanberörda växande malmtransporterna,
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
3
detta behof ännu mer trängande. Anläggningen af en större verkstad,
försedd med speciella anordningar för reparation af malmtågsmaterielen
med dess lokomotiv af stor tyngd och ovanliga dimensioner samt
vagnar helt och hållet af järn, är därför numera af behofvet i hög
grad påkallad.
Denna anläggning kan emellertid icke åstadkommas genom utvidgning
af den befintliga verkstaden i Boden, enär utrymme därför
saknas. Denna verkstad, som anlades under helt andra förutsättningar,
blef förlagd till en plats mellan bangården, en landsväg samt enskilda
tillhöriga, bebyggda tomter, hvilken plats icke medgifver någon utvidgning
af anläggningen. Verkstadsbyggnaderna och deras inredning
motsvara ej heller krafven för arbetena å malmtågsmaterielen. Någon
annan plats för den erforderliga verkstadsanläggningen måste därför
väljas och måste redan från första stund tillses, att ett äfven för framtida
behof tillräckligt stort område på en gång nu förvärfvas. Ett inköp
af mark efter hand, som behofvet af utrymme växer, skulle genom
ägarnas växande anspråk naturligtvis medföra högst betydliga inköpskostnader.
Lämpligaste läget för anläggningen i fråga synes vid första påseendet
vara i omedelbar närhet af de stora malmfälten, Kiruna eller
Grellivare. Då emellertid till följd af det å dessa nordliga platser
rådande karga klimatet stora kostnader skulle uppstå dels för verkstadens
byggande och drift och dels för anskaffande af bostäder för
den vid verkstaden anställda talrika personalen och då vidare, frånsedt
svårigheten att förmå skickliga yrkesarbetare att slå sig ned i
dessa nordliga trakter, afsevärdt högre aflöningar därstädes måste beräknas,
har järnvägsstyrelsen ansett dessa platser icke böra ifrågakomma,
utan i stället sökt finna lämpliga områden invid järnvägslinjen
Boden—Luleå.
Undersökningarna hafva gifvit vid handen, att inom eller invid
Bodens samhälle lämpliga områden skulle betinga högt inköpspris och
dryga terrasserings- och grundläggningskostnader, att gynnsammare
villkor kunna förväntas först på 1,5 och 4 kilometers afstånd från
Boden i riktning åt Luleå, men att en förläggning till dessa platser
skulle medföra förpliktelse att anskaffa bostäder åt befäl och arbetare.
Först vid Notvikens militärmötesplats finnes kronan tillhörigt område
af tillräcklig areal och med fördelaktiga terräng- och grundförhållanden,
hvilka egenskaper göra detta område synnerligen lämpligt för en större
verkstadsanläggning. Närheten till Luleå stad (6 kilometer å järnvägen)
kommer att underlätta anställandet och bibehållandet af dugliga för
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
män och arbetare. För dem, som vilja bilda egna hem, finnes ett
synnerligen lämpligt område om 400,000 kvadratmeter i omedelbar
närhet till verkstäderna, hvilket område Luleå stadsfullmäktige erbjudit
sig att förse med gator, aflopps- och vattenledningar samt uppdela i
byggnadskvarter, hvilka i mån af efterfrågan skola tillhandahållas för
ett pris af allenast 25 öre för kvadratmeter.
Då således denna militärmötesplats ur många synpunkter skulle
vara synnerligen lämplig för anläggning af verkstaden i fråga, gjorde
järnvägsstyrelsen den 7 januari 1908 förfrågan hos arméförvaltningen,
huruvida, sedan Norrbottens regemente nu förflyttats till Bodens fästning,
mötesplatsen vore vidare behöflig för arméns räkning eller om,
under förutsättning af Eders Kungl. Maj:ts nådiga gillande, af denna
mötesplats kunde till statens järnvägar upplåtas erforderligt område för
anläggningen i fråga.
I skrifvelse den 4 april 1908 har arméförvaltningen meddelat, att
förvaltningen, som icke då kunde lämna ett fullständigt svar, emellertid
ansett sig böra redan då förklara, att förvaltningen komme att tillstyrka
förslaget om öfverlämnandet af den mark, omkring 43 hektar,
som erfordras för utförande af ifrågavarande verkstadsanläggning enligt
en bifogad karta.
Emellertid har järnvägsstyrelsen för att icke taga i anspråk alltför
stor del af mötesplatsens mark underhandlat med stadsfullmäktige i
Luleå om upplåtande af ett område af den angränsande, staden tillhöriga
marken, och hafva stadsfullmäktige förklarat sig villiga att till
statens järnvägar med full äganderätt och utan ersättning afstå staden
tillhörig mark till en areal af 7,33 hektar.
För bedömande af huruvida ur försvarets synpunkt anläggandet af
en verkstad å Notvikens mötesplats kunde anses mindre lämplig, hav
järnvägsstyrelsen slutligen anhållit om ett uttalande i detta afseende
af chefen för generalstaben. I afgifvet yttrande har generalstabschefen
förklarat, att han ej motsätter sig verkstadens förläggning till
Notviken under villkor, att den nu befintliga reparationsverkstaden i
Boden bibehålies, intill dess en annan, med afseende på läget, militäriskt
godtaglig verkstad möjligen kommit till stånd, samt att vid den
nya anläggningen vid Notviken från första stund hänsyn tages till
möjligheten att snabbt kunna undanföra viktigare materiel och göra
verkstaden obrukbar för en fiende, som möjligen kunde vilja sätta sig
i besittning af densamma.
Dessa af chefen för generalstaben framhållna villkor kunna uppfyllas.
Verkstaden i Boden är nämligen, såsom ofvan framhållits, af
-
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 40.
5
sedd att bibehållas för mindre reparationsarbeten, hufvudsakligen revisioner
af den materiel å V distriktet, som icke är afsedd för malmtransporter,
och kan försvaret således draga full nytta af den nu befintliga
verkstaden i Boden för det slags verkstadsarbeten, som erfordras
och kunna utföras i krigstid. Likaledes kan det andra villkoret
uppfyllas, enär verkstaden genom drifkraftens eller motorernas
aflägsnande lätt kan göras obrukbar för en eventuell fiende, som hotar
att sätta sig i besittning af densamma.»
Med stöd af hvad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga arméförvaltningen att,
på villkor Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma, till statens järnvägar
öfverlämna af Notvikens mötesplats det område, som för ifrågavarande
verkstadsanläggning erfordrades.
På grund af remiss har arméförvaltningen den 18 maj 1908 i ärendet
afgifvit utlåtande och däri meddelat, att arméförvaltningen redan
i anledning af järnvägsstyrelsens skrifvelse den 7 januari 1908 anmodade
chefen för VI arméfördelningen att i samråd med tjänstförrättande
kommendanten i Boden afgifva yttrande. Under anslutning
till nämnda yttranden har arméförvaltningen tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens
framställning, på sätt arméfördelningschefen föreslagit,
hvarigenom till järnvägsstyrelsen tills vidare ej skulle för ändamålet
upplåtas större markområde, än det som oundgängligen erfordrades
för verkstadsanläggningens utförande enligt ett med VII betecknadt
alternativ, enligt hvilket verkstaden skulle förläggas till mötesplatsens
sydöstra del; och meddelar arméförvaltningen vidare, att järnvägsstyrelsen
förklarat sig för närvarande ej göra anspråk på mera än
detta område, hvilket å en det underdåniga utlåtandet bifogad karta
utmärkts inom röda linjer. Skulle framdeles ytterligare behof af mark
för verkstadens utvidgning komma att erfordras, torde, yttrar arméförvaltningen,
sådan då, i den mån detta utan olägenhet för landtförsvaret
kan ske, kunna till järnvägsstyrelsen öfverlämnas.
För att få afgjordt, hvilket värde det nu ifrågavarande området
äger för landtförsvaret, har arméförvaltningen låtit tjänstförrättande
jägmästaren i Bodens revir verkställa värdering af ifrågavarande område.
Af värderingsinstrumentet framgår, att marken, som innehåller
i areal 23.95 hektar, uppskattats till............................ kronor 11,975
och ståndskogen till........................................................... »
3,631
eller tillhopa kronor 15,606
14
14
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
Om därifrån afdrages beräknad kostnad för drifning,
flottläggning och bogsering....................................... kronor 1,062: 37
återstår ................................................................................. kronor 14,543: 77,
hvartill markens och skogens sammanlagda värde skulle uppgå.
Å området finnes emellertid, säger arméförvaltningen, en hittills
af Norrbottens regemente begagnad sjukhusbyggnad med tillhörande
uthus, hvilken byggnad skulle kunna förflyttas till Boden för att där
på lämpligt sätt användas, och hvars värde arméförvaltningen med
hänsyn härtill uppskattat till 6,000 kronor. Men då byggnaden skulle
kunna blifva till nytta för järnvägsstyrelsen, anser arméförvaltningen
det vara med statens intresse bäst förenligt, att järnvägsstyrelsen
öfvertager densamma mot erläggande af nämnda summa, hvartill järnvägsstyrelsen
ock förklarat sig villig.
Då vidare den å området växande skogen skulle kunna tillgodogöras
för befästningsarbetena vid Boden, men å andra sidan den del
af samma skog, som icke för verkstadsanläggningen behöfver fällas,
lämpligen bör få kvarstå, anser arméförvaltningen skäligt, att järnvägsstyrelsen
tillöser sig skogen mot den lösesumma, som af jägmästarens
värdering framgår eller i rundt tal 2,500 kronor.
Beträffande slutligen själfva marken föreslår arméförvaltningen, att
densamma utan ersättning öfverlämnas till järnvägsstyrelsen, till hvilken
äfven och likaledes utan ersättning, enligt förvaltningens åsikt, borde
få öfverlämnas utöfver det å kartan med röda linjer utmärkta område
de markremsor, som för anläggning af spår från verkstadsområdet till
statsbanespåret blifva i enlighet med ifrågavarande alternativ VII erforderliga.
Arméförvaltningen hemställer därför, att dels det å omförmälda
karta med röd begränsningslinje omslutna området med därå befintliga
byggnader och växande skog och dels de för spåranläggningen enligt
alternativ VII ytterligare erforderliga markremsorna öfverlämnas till
järnvägsstyrelsen, mot det att nämnda styrelse erlägger ett belopp af
8,500 kronor, att tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.
Vidare meddelas i statsrådsprotokollet, att järnvägsstyrelsen i
skrifvelse af den 29 oktober 1908, beträffande de för anläggningen af
verkstaden erforderliga medlen, erinrat, hurusom 1908 års Riksdag
till fortsättande af behöfliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen
anvisat att utgå från riksgäldskontoret ett belopp
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
7
af 1,200,000 kronor för år 1909, med rätt för Kungl. Maj:t att häraf
för år 1908 förskottsvis utanordna 700,000 kronor, samt att af detta
belopp 500,000 kronor voro afsedda att användas för en verkstadsanläggning
i Kiruna. Då det emellertid, yttrade järnvägsstyrelsen,
under ärendets vidare behandling visade sig, att på skäl, för hvilka
styrelsen redogjort i sin skrifvelse den 24 april 1908, det vore lämpligare,
om verkstaden i fråga i stället för i Kiruna kunde anläggas å
Notvikens mötesplats, hade ofvannämnda belopp, under afvaktan på
Kungl. Maj:ts beslut angående marköfverlåtelsen därstädes, icke ännu
tagits i användning.
Verkstadsanläggningen i sin helhet beräknades af järnvägsstyrelsen
kosta 1,000,000 kronor; och då 500,000 kronor redan funnes anvisade,
erfordrades således ytterligare 500,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att för en verkstadsanläggning vid Notviken bevilja
ett anslag af 500,000 kronor, att utgå med 250,000 kronor under hvartdera
af åren 1910 och 1911.
För egen del har föredragande departementschefen yttrat:
»Till de skäl järnvägsstyrelsen anfört för förslaget om anläggande
vid Notviken af verkstad för reparation af rullande materiel, särskildt
malmtågsmateriel, synes mig icke vara något att tillägga.
Hvad angår den för anläggningen erforderliga markupplåtelsen
från Notvikens mötesplats, anser jag, efter att hafva i ärendet samrådt
med chefen för landtförsvarsdepartementet, hvad arméförvaltningen föreslagit
såväl i fråga om områdets storlek som villkoren för upplåtelsen
bör lända till efterrättelse.
Då kostnaderna för anläggningen beräknats till 1,000,000 kronor,
men för ändamålet ett belopp af 500,000 kronor, som af Riksdagen anvisats
att utgå från riksgäldskontor, redan finnes tillgängligt, lärer
återstoden nu böra äskas af Riksdagen.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i herr Crafoords
motion framställda förslaget, tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva
motionen.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
TJtskottets
yttrande.
Med afseende å det i herr Crafoords motion förordade »systemet
med reservdelar för den rullande materielens reparation» vill utskottet
erinra, att detta system redan i stor omfattning tillämpas vid statens
järnvägar. Järnvägarnas förråd af reservdelar och andra effekter, afsedda
för den rullande materielens reparation och underhåll, såsom ångpannor,
lokomotiv- och vagnsaxlar, hjul, tuber, cylindrar m. m., uppgår
i själfva verket till ett värde af flera miljoner kronor. Då detta kapital
icke lämnar någon direkt afkastning, måste uppenbarligen uppläggandet
på lager af reservdelar ske med urskillning och försiktighet. Det lärer
ej heller vara möjligt att genom ökning af dessa förråd i någon afsevärd
mån förkorta reparationstiden, enär den rullande materielen alltid
måste undergå vissa reparationer af sådan art, att de ej kunna blifva
hastigare utförda genom att reservdelar finnas. Om t. ex. en plåt i
en malmvagn gått sönder, måste plåten huggas ut, samt en ny tillbockas,
inpassas och fastnitas i den gamlas ställe. För dylika arbeten
måste finnas utrymme i verkstäderna, och utförandet af berörda arbeten
kräfver ofta längre tid än anskaffandet eller tillverkandet af de för reparationer
nödiga delarna. Man bör äfven taga i betraktande, att det
icke vore ekonomiskt att för lokomotiv af äldre typer, hviika efter
hand utrangeras, hålla alltför stora lager af reservdelar.
Hvad särskildt angår den för malmtrafik afsedda rullande materielen,
synes det uppenbart att ökade möjligheter till reparation af densamma
måste beredas i samma mån som denna trafik tillväxer. Att, såsom af
motionären förordats, de nödvändiga reparationerna af sådana delar af
nämnda materiel soin pannor, cylindrar, hjul m. m. skulle utföras vid
centralverkstaden i Örebro, belägen mer äri 1,100 kilometer från Boden,
måste såväl med hänsyn till den direkta kostnaden för transporterna
som till tidsförlusten betecknas såsom olämpligt. Detta har ock på ett
enligt utskottets mening öfvertygande sätt framhållits i statsrådsprotokollet.
Utskottet har ej heller i öfrigt funnit de af motionären meddelade
uppgifter och beräkningar vara af beskaffenhet, att innefatta giltiga
skäl för anordnande af en utredning i det af honom afsedda syftet.
A andra sidan har enligt utskottets mening behofvet af den utaf Kungl.
Maj:t föreslagna verkstadsanläggningen blifvit till fullo ådagalagdt
genom hvad i statsrådsprotokollet anförts, och man måste befara, att
ett uppskof med denna anläggning skulle hafva menliga följder med
afseende å möjligheten att underhålla den starkt ansträngda malmtrafikmaterielen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
9
I fråga om platsen för den nya verkstadsanläggningen har utskottet
genom att inhämta närmare upplysningar fått bekräftelse å de skäl,
som järnvägsstyrelsen anfört såsom hinder mot verkstadens förläggande
till Boden, och har utskottet kommit till den uppfattningen, att af de
i öfrigt ifrågasatta platserna Notviken måste anses erbjuda de största
fördelarna.
På grund af det anförda får utskottet hemställa:
a) att Riksdagen må för anläggning af en reparationsverkstad
vid Notviken bevilja, utöfver redan
tillgängliga medel, ett anslag af 500,000 kronor samt
däraf för år 1910 anvisa ett belopp af 250,000 kronor;
b) att Riksdagen må medgifva, att för ifrågavarande
verkstadsanläggning må af Notvikens mötesplats
på statens järnvägar öfverlåtas ej mindre det
område af omkring 24 hektar, som å den i ärendet
omförmälda karta omslutes af röda begränsningslinjer,
jämte å området befintliga byggnader och växande
skog än äfven den ytterligare mark, som erfordras
för spåranläggning, allt mot en ersättning af 8,500
kronor, att ingå till landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål; samt
c) att herr Crafoords ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Angående sättet för anskaffande af det i punkten a) senast omförmälda
beloppet 250,000 kronor kommer utskottet att framdeles afgifva
yttrande.
Stockholm den 5 mars 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Reservation
af herrar P. Olsson, D. Persson, F. W. Thorsson, A. Wiklund, J. A. Sjö,
K. Starhäck, F. Berg, A. Ekman, M. E. Svalting son, J. Ström och C. G.
Bil. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
Thor, hvilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hafva
följande lydelse:
»Med afseende å det i herr Crafoords motion förordnade »systemet
med reservdelar för den rullande materielens reparation» vill utskottet
erinra, att detta system redan i stör omfattning tillämpas vid statens
järnvägar. Järnvägarnas förråd af reservdelar och andra effekter, afsedda
för den rullande materielens reparation och underhåll, såsom ångpannor,
lokomotiv- och vagnsaxlar, hjul, tuber, cylindrar m. m., uppgår
i själfva verket till ett värde af flera millioner kronor. Då detta kapital
icke lämnar någon direkt afkastning, måste uppenbarligen uppläggandet
på lager af reservdelar ske med urskillning och försiktighet. Det lärer
ej heller vara möjligt att genom ökning af dessa förråd i någon afsevärd
mån förkorta reparationstiden, enär den rullande materielen alltid
måste undergå vissa reparationer af sådan art, att de ej kunna blifva
hastigare utförda genom att reservdelar finnas. Om t. ex. en plåt i
en malmvagn gått sönder, måste plåten huggas ut, samt en ny tillbockas,
inpassas och fastnitas i den gamlas ställe. För dylika arbeten
måste finnas utrymme i verkstäderna, och utförandet af berörda arbeten
kräfver ofta längre tid än anskaffandet eller tillverkandet af de för reparationer
nödiga delarna. Man bör äfven taga i betraktande, att det
icke vore ekonomiskt att för lokomotiv af äldre typer, hvilka efter
hand utrangeras, hålla alltför stora lager af reservdelar.
Hvad särskildt angår den för malmtrafik afsedda rullande materielen,
synes det uppenbart att ökade möjligheter till reparation af densamma
måste beredas i samma mån som denna trafik tillväxer. Att, såsom af
motionären förordats, de nödvändiga reparationerna af sådana delar af
nämnda materiel som pannor, cylindrar, hjul m. m. skulle utföras vid
centralverkstaden i Örebro, belägen mer än 1,100 kilometer från Boden,
måste såväl med hänsyn till den direkta kostnaden för transporterna
som till tidsförlusten betecknas såsom olämpligt. Detta har ock på ett
enligt utskottets mening öfvertygande sätt framhållits i stadsrådsprotokollet.
Hvad af motionären i öfrigt anförts synes utskottet ej heller vara
af beskaffenhet att böra föranleda anordnande af en utredning i det
af honom afsedda syftet. — Däremot har enligt utskottets uppfattning
behofvet af ytterligare en verkstadsanläggning inom femte trafikdistriktet
blifvit påvisad t genom den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen,
ehuru utskottet icke anser det vara till fullo ådagalagdt, att detta behof
kräfver en så omfattande och dyrbar anläggning som den nu ifrågasatta.
Den möjligheten synes därför icke vara utesluten, att en förnyad
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
11
sakkunnig pröfning af frågan måhända skall ådagalägga, att anläggningens
storlek och de däraf föranledda kostnaderna kunna nedbringas.
Beträffande platsen för förläggandet af denna verkstad har utskottet
vid närmare pröfning af frågan icke funnit utredningen fullt tillfredsställande.
Detta gäller särskildt med afseende å frågan om verkstadens
förläggande vid Boden, ett förslag, som järnvägsstyrelsen på anförda
skäl ansett sig böra öfvergifva. Möjligheterna för en verkstadsanläggning
därstädes synas utskottet dock icke vara tillräckligt utredda, och
då detta läge för verkstaden säkerligen skulle i vissa hänseenden vara
att föredraga framför den nu föreslagna platsen vid Notviken, anser
utskottet det vara af största vikt, att en fullständig utredning i dessa
afseenden förebringas, innan Riksdagen i frågan fattar beslut, och finner
sig utskottet på grund häraf för närvarande böra afstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts i ärendet gjorda framställning.
I enlighet med det anförda får utskottet hemställa:
a) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning
icke för närvarande må vinna Riksdagens bifall; samt
b) att herr Crafoords ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
Herrar H. Andersson, S. 0. Nyländer och G. Odqvist hafva begärt
få antecknadt att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen af
detta ärende.