Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
13
N:o 36.
Ant. till Riksd. kansli den 26 febr. 1909, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag dels för undersökning
rörande inrättande af farled mellan sjöarna
Uddjaure och Storafvan, dels ock för upprensning af
det s. k. Väckholmssundet.
(R. A.)
l:o.
Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under sjätte hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att för undersökning och _ uppgörande af
arbetsplan för inrättande af farled mellan sjöarna Uddjaure och Storafvan
äfvensom genom sistnämnda sjö på extra stat för år 1910 anvisa
ett belopp af 10,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel redan under innevarande år utanordna beloppet.
I detta ärende har föredragande departementschefen anfört följande:
»Detta ärende sammanhänger med frågan om inlandsbanans framdragande
genom denna trakt.
Den först definitivt undersökta sträckningen genom Sorsele, Arjepluog
och nedre delen af Jokkmokks socken var från Gubbträsk framdragen
öfver Kasker mellan sjöarna Uddjaure och Storafvan, vidare
förbi Plassakårtje öfver Naustajokk till Kadnejaure.
Undersökning
rörande inrättande
af
farled mellan
sjöarna Uddjaure
och
Storafvan.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
Emellertid framhölls af öfverjägmästarna i Skellefteå och Umeå
distrikt äfvensom af flera jägmästare i de till nämnda distrikt hörande
revir, att inlandsbanan i den sålunda undersökta sträckningen skulle få
ett alltför västligt läge och komma att ligga för nära barrskogsgränsen,
samt att det därför ur skogshandteringens synpunkt vore fördelaktigt,
om linjen från gränsen mellan Stensele och Sorsele socknar framdroges
längs en östligare sträckning förbi Afvaviken vid Storafvans södra ända
öfver Kikkejaure och Jäknajaure till Ivadnejaure å ofvannämnda linje.
Sträckningen af de båda linjerna framgår tydligare af en karta,
som . finnes fogad vid den till 1907 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen,
n:r 162, angående anslag för ytterligare undersökningar rörande
inlandsbanan m. m.
Till stöd för den östligare linjens företräde hade anförts, att, enär
de flottbara vattendragen i dessa trakter i allmänhet framrunne från
nordväst mot sydost, skulle ifrågavarande del af banan med en sådan
östligare sträckning enligt nämnda skogsstatstjänstemäns åsikt komma
att, behärska en skogsareal af omkring 534,000 hektar i stället för
327,000 hektar med den västligare sträckningen öfver Kasker äfvensom
komma att skära de större vattendragen på ställen, som vore lämpligare
för uppsamling af virke.
I skrifvelse den 9 april 1907 anförde järnvägsstyrelsen beträffande
denna. fråga, att styrelsen ansåge sig hafva anledning antaga, att den
definitivt uppstakade linjen öfver Kasker vore den i tekniskt afseende
fördelaktigaste, och att en linje, framdragen förbi Afvaviken, Kikkejaure
och Jäknajaure till Kadnejaure å förutnämnda linje, komme att blifva
icke oväsentligt längre än linjen öfver Kasker samt erhålla ofördelaktigare
lutnings- och krökningsförhållanden än denna, hvarigenom den
skulle blifva mindre lämplig för större malmtrafik. Då det emellertid
vore outredt, huruvida banan borde afses för hufvudsakligen malmtransport
eller för öfvervägande transport af skogsprodukter, och det
syntes uppenbart, att sträckningen förbi Afvaviken ur skogshandteringens
synpunkt vore att föredraga framför sträckningen öfver Kasker,
ansåg järnvägsstyrelsen önskligt, att, innan banans läge uti ifrågavarande
trakter blefve fastslaget, definitiv undersökning af en sträckning
förbi Afvaviken verkställdes för utrönande af möjligheten att
erhålla ett sådant östligt läge för banan, som tillfredsställde skogshandteringens
kraf, på samma gång som banans lämplighet för eventuell
större malmtransport icke allt för mycket äfventyrades.
Sedermera har järnvägsstyrelsen med underdånig skrifvelse den
5 november 1907 öfverlämnat af förste aktuarien och föreståndaren för
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
15
styrelsens statistiska kontor, filosofie doktorn Karl Key-Åberg verkställd
ekonomisk-statistisk utredning rörande ifrågasatta sträckningar af inlandsbanan
genom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län
jämte trafikberäkning för hela bandelen Orsa—Gellivare.
Denna af Key-Åberg utförda undersökning har gifvit vid handen,
att det ur skogshandteringens synpunkt vore af synnerlig vikt, att
Hornafvans sjösystem sattes i direkt kommunikation med inlandsbanan.
Innan jag redogör för de af Key-Åberg i sådant afseende ifrågasatta
alternativ, ber jag få nämna, att sjökedjan Hornafvan—Uddjaure
—Storafvan, som utgör ett led i Skellefteälfvens flodsystem, ©infattar
en areal af 666 kvadratkilometer. Den öfverstå af dessa sjöar, Hornafvan,
ligger 425 meter öfver hafvet och är mycket djup, den mellersta
och den nedersta ligga respektive 419,2 och 418,6 meter öfver hafvet
och äro jämförelsevis grunda. Uddjaure och Storafvan, som sinsemellan
förbindas af de s. k. Kaskerströmmarna, förenas med Hornafvan genom
de s. k. Arjepluogsströmmarna. Genom de trånga och strida
Kaskerströmmarna kunna endast framföras smärre ångbåtar, under det
Arjepluogsströmmarna icke ens medgifva framkomst af pråmar. Emellertid
bedrifves å sjökedjan ångbåtstrafik på så sätt, att en ångare
underhåller förbindelsen mellan Storafvans sydspets, den s. k. Afvaviken,
och Skeut, Arjepluogs uthamn, en annan ångare mellan Arjepluog
och Jäckvik i Hornafvans nordända.
Key-Åberg har, såsom nämnts, ansett det vara af synnerlig vikt, att
Hornafvans sjösystem sättes i direkt kommunikation med inlandsbanan;
och har han därvid ifrågasatt två alternativ, antingen att, om
banan framdrages öfver Kasker, den då direkt eller, medelst stickspår,
indirekt skulle beröra Lulepotten, som genom sjön Kakel står i
trafikabel förbindelse med Hornafvan, eller ock, om banan framdroges
förbi Afvaviken, att Arjepluog- och Kaskerströmmarna kanaliseras,
därvid en enda sammanhängande segelled skulle åstadkommas mellan
Afvaviken och Hornafvans västra ända. Den direkta kommunikationen
mellan inlandsbanan och Hornafvan har Key-Åberg tillmätt så stor betydelse,
att, ehuruväl han förordat en östligare sträckning förbi Afvaviken
såsom ur skogshandteringens synpunkt öfverlägsen linjen öfver
Kasker, han dock ansett sistnämnda linje, vederbörligen förbunden med
Lulepotten, vara att föredraga framför sträckningen förbi Afvaviken,
för den händelse icke förberörda kanaliseringsprojekt skulle komma till
utförande.
Jag tillåter mig här erinra, att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt
bref den 31 december 1907 anbefallt järnvägsstyrelsen att definitivt
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
undersöka, bland andra järnvägssträckningar, dels en alternativ sträckning
berörande Lulepotten dels och en i förhållande till den redan utstakade
linjen ur skogshandteringens synpunkt lämpligare, mera östligt
gående linje från någon punkt söder om Gubbträsk och vidare öfver
Gubbträsk—Afvaviken—Kikkejaure—Jäknajaure—Kadnejaure. I sammanhang
härmed bemyndigades järnvägsstyrelsen att för dessa och
andra ändamål använda, utöfver hvad af till undersökningar rörande
inlandsbanan förut beviljade anslag tagits i bruk, ett belopp af högst
83,000 kronor, som 19Ö7 års Riksdag anvisat för verkställande af
ytterligare undersökningar rörande inlandsbanan m. m.
Beträffande det af Key-Åberg omnämnda kanaliseringsprojektet ber
jag få nämna, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan genom nådigt
bref den 31 oktober 1896 erhållit befallning att föranstalta om
uppgörande af plan till inrättande af farled mellan Uddjaure och Hornafvan;
och enligt nådigt bref den 6 september 1901 anbefalldes styrelsen
att låta verkställa undersökning för upprättande af alternativ
plan till sådan farled.
I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse af den 5 november 1907
har järnvägsstyrelsen meddelat, att, enligt hvad styrelsen inhämtat,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen å sin tid uppdragit åt dåvarande majoren,
numera öfversten i väg- och vattenbyggnadskåren Fr. Wijnbladh
att utföra nämnda arbeten, och skulle därvid utarbetas 2 alternativa
arbetsplaner för anläggningen, afseende den ena farled för fartyg med
6 meters bredd, 36 meters längd och 2 meters djupgående, den andra
farled för fartyg med ''4,5 meters bredd, 22,5 meters längd och 1,5 meters
djupgående. Då emellertid, enligt hvad öfversten Wijnbladh i ett till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 31 augusti 1901 afgifvet yttrande
anfört, farleden i Kaskerströmmarna mellan Storafvan och Uddjaure ej är
upprensad till större djup, än att den nätt och jämnt kan ^passeras af
fartyg med 4,5 meters bredd och 1,5 meters djupgående, och då, enligt
hvad öfversten Wijnbladh vidare framhållit, jämväl en del ställen i
såväl Storafvan som Uddjaure ej äro trafikabla för större fartyg än de
nu nämnda, har järnvägsstyrelsen — under erinran, hurusom genom inlandsbanans
sträckning förbi Afvaviken trafiken mellan Storafvan och
Uddjaure torde komma att blifva väsentligen större än som varit att påräkna,
innan det ifrågasatts att genom en inlandsbana beröra sjösystemet i
fråga — uttalat önskvärdheten af att ifrågavarande plan för kanalisering
blefve i så måtto kompletterad, att den komme att afse inrättande af
farled med de större af de här ofvan angifna alternativa dimensionerna
icke endast mellan Hornafvan och Uddjaure utan äfven mellan sistnämnda
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
17
sjö och Storafvan ända fram till sådan plats vid södra sidan af denna
sjö, där lämplig förbindelse kan erhållas med inlandsbanan i den ifrågasatta
sträckningen öster om Afvaviken.
Med anledning af detta järnvägsstyrelsens uttalande öfverlämnades
genom nådig remiss den 27 februari 1908 förenämnda skrifvelse till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för att tagas i öfvervägande vid uppgörande
af förenämnda planer till inrättande af farled mellan sjöarna
Uddjaure och Hornafvan.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu i underdånig skrivelse
den 6 juli 1908 meddelat, att fullständiga arbetsplaner till inrättande
af farled mellan sjöarna Hornafvan och Uddjaure redan blifvit upprättade
enligt de båda i järnvägsstyrelsens skrifvelse omförmälda alternativ.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarar tillika, att en komplettering
af det föreliggande farledsförslaget, på sätt järnvägsstyrelsen
''ifrågasatt, synes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vara mycket naturlig
och under alla omständigheter förr eller senare böra komma till
utförande samt möjligen äfven vara af betydelse för inlandsbanan.
Emellertid torde, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, något bidrag
till undersökningskostnaderna hvarken i form af, såsom vanligt är,
kostnadsfri handtlangning eller på annat sätt i förevarande fall vara
att påräkna från kommuner eller enskilda, hvadan statsverket ensamt
torde få vidkännas dessa kostnader, hvilka icke på förhand kunna närmelsevis
uppskattas, men säkerligen komma att uppgå till minst 10,000
kronor, då handtlangningskostnaden däri inbegripes.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför vidare.
Det årliga anslaget till undersökningar af mindre hamnar och farleder
samt till upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad
af broar uppgår endast till 10,000 kronor; och skulle således, därest
kostnaden för ifrågavarande undersökning skulle bestridas af medel ur
nu nämnda anslag, för året intet återstå för understödjande af de merendels
talrika framställningar om statsbidrag, hvilka årligen till styrelsen
inkomma. Om statsbidraget fördelades på flera år med viss del
hvarje år, skulle anslaget ifråga ändock blifva till väsentlig del redan
på förhand disponeradt.
Väg- och vattenbyggnadstyrelsen föreslår därför, att Eders Kungl.
Maj:t ville till undersökning och upprättande af arbetsplan för farled
jämväl med det större djupet 2,3 meter från Uddjaure till Storafvan
samt genom sistnämnda sjö fram till sådan plats vid dess södra ända,
där lämplig förbindelse kan erhållas med inlandsbanan, därest denna
Bih. till Riksd. Blot. 1909. 4 Sami. 1 Afä. 22 HUft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
.skulle komma att framdragas öster om Afvaviken, anvisa särskilda medel
till ett belopp af förslagsvis 10,000 kronor.
Såsom Eders Kungl. Maj:t behagade finna af den redogörelse jag
nu lämnat, torde det för bedömande af frågan om inlandsbanans lämpligaste
sträckning genom ifrågavarande trakt vara af vikt, att en undersökning
verkställes rörande möjligheten att inrätta farled för mera
djupgående fartyg äfven mellan sjöarna Uddjaure och Storafvan samt
genom denna sjö till lämplig förbindelsepunkt med inlandsbanan, eu
undersökning, som ju under alla förhållanden skulle hafva sin betydelse.
Då emellertid kostnaderna för eu sådan undersökning, hvartill något
bidrag från kommuner eller enskilda icke torde vara att förvänta, synas
komma att uppgå till ett afsevärdt belopp, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beräkning till minst 10,000 kronor, lärer det icke böra
ifrågasättas att därtill använda det af Riksdagen för hvarje år anvisade
anslag till undersökningar af mindre hamnar och farleder m. m., utan
torde särskilda medel böra anslås. Närmast till hands skulle ju då
ligga att för ändamålet taga i anspråk de af Riksdagen för undersökningar
och utredningar angående inlandsbanan beviljade anslag. Emellertid
hafva vederbörande i järnvägsstyrelsen på förfrågan meddelat,
att dessa anslag icke lämna tillgång härtill. Den 1 december 1908
utgjorde nämligen behållningen å dessa anslag 86,756 kronor 92 öre.
Af detta belopp äro afsedda 34,400 kronor för utredningar angående
elektrisk drift, 500 kronor för ekonomiska utredningar, 35,300 kronor
för utredande — genom såväl okulära linjeundersökningar och undersökningar
om elektrisk drift som ekonomiska utredningar — huruvida
för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län
samt delar af Bohuslän och Dalsland behofvet af kommunikationer
skulle kunna tillgodoses genom anläggande af bibanor, samt återstoden
för öfriga linjeundersökningar äfvensom byråarbeten.
Jag anser därför, att anslag för ändamålet bör äskas af Riksdagen.
Beloppet torde kunna bestämmas till 10,000 kronor. Skulle detta icke
förslå, lärer återstoden kunna anvisas från anslaget till undersökningar
af mindre hamnar och farleder m. m.»
Till sist anför departementschefen, att det vore angeläget, att ifrågavarande
arbete kunde verkställas redan under innevarande år.
På grund af hvad sålunda blifvit till statsrådsprotokollet anfördt,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ris förslag,
må för undersökning och uppgörande af arbets
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
19
plan för inrättande af farled mellan sjöarna Uddjaure
och Storafvan äfvensom genom sistnämnda sjö på
extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 10,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel
redan under innevarande år utanordna beloppet.
2:o.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har Riksdagen
för upprensning af det s. k. Väckholmssundet beviljat ett anslag
af 250,000 kronor och däraf på extra stat anvisat för år 1908
ett belopp af 100,000 kronor och för år 1909 ett belopp af 75,000 kronor.
Kungl. Maj:t har nu föreslagit Riksdagen att af nämnda anslag
på extra stat för år 1910 anvisa återstående 75,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till denna Kungl. Maj :ts
framställning, må af det för upprensning af det s. k.
Väckholmssundet beviljade anslaget å 250,000 kronor
på extra stat för år 1910 anvisa återstående 75,000
kronor.
Stockholm den 26 februari 1909.
Upprensning
af det s. k.
Väckholmesundet.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.