Statsutskottets Utlåtande N.-C 32.
15
N:o 32.
Ank. till Riks cl. kansli den 23 febr. 1909, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af mark från Laholms kungsladugård i
Hallands län.
(I. A.)
I en till Riksdagen den o innevarande månad aflåten, till statsutskottet
för beredande behandling remitterad proposition (n:r 35) bär
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att ett å en af kommissionslandtmätaren W. Raquette år
1908 upprättad karta utmärkt område om en hektar må från Laholms
kungsladugård, i Laholms socken af Hallands län afskiljas och till Ahla
jordbruks förening försäljas mot en köpeskilling, som på föreningens
bekostnad skall bestämmas af tre gode män, af hvilka Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet och sökanden, hvar för sig, utse en och
domaren i orten den tredje, samt under villkor i öfrigt:
att köpeskillingen icke må bestämmas till lägre belopp än 2,000
kronor och skall vid tillträdet inbetalas till länsstyrelsen;
att området må af föreningen tillträdas vid utgången af nu löpande
arrendeperiod den 14 mars 1921 eller dessförinnan å tid, hvarom förenmgen
kan med vederbörande arrendator öfverenskomma;
föreningen tillförsäkras rätt att, så länge området begagnas
till märgeltäkt, begagna de å förenämnda karta med n:r 4 och n:r 5 betecknade
vägar till området med skyldighet för föreningen att underhålla
desamma;
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 32.
att föreningen skall i gränsen mellan det försålda området och
eo-endomens öfriga ägor uppsätta och underhålla nödigt stängsel; samt
att föreningen ensam vidkännes de med områdets afskiljande samt
med köp och lagfart därå förenade kostnaderna;
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljning inflyta,
må på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark. .
Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande: _
»I en till domänstyrelsen ingifven ansökning har styrelsen lor
A hl a jordbruksförening anhållit att för anskaffande af behöflig märgel
få inköpa ett å en af kommissionslandtmätaren W. Raquette år 1908 upprättad,
ansökningen vidfogad karta utmärkt område om en hektar af
Laholms kungsladugård i Laholms socken af Hallands län äfvensom
förvärfva rätt att anlägga vägar till nämnda område å de sträckor,
som å kartan utmärkts med ägofigurerna 4 och 5, mot erläggande af
en köpeskilling af 800 kronor och mot skyldighet att underhålla nämnda
vägar. ..... ,
Ifrågavarande egendom är för närvarande utarrendeiad till den
14 mars 1921. -
A ansökningshandlingen har egendomens arrendator tecknat förklaring,
att han icke hade något mot ansökningen att erinra samt att
han icke af Kungl. Maj:t och kronan fordrade någon som helst ersättning
under återstående arrendetiden för hvad han vid bifall till ansökningen
kunde komma att få afstå.
Uti infordrade yttranden i ärendet hafva domänintendenten och
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet meddelat, att märgeltillgången
å egendomen anses vara så riklig, att det nu ifrågavarande
området kan utan olägenhet försäljas, samt vidare förmält, att de icke
hade något att erinra mot bifall till framställningen samt att enligt
deras åsikt köpeskillingen för området ifråga borde bestämmas genom
värdering i vanlig ordning.
För egen del har domänstyrelsen förordat bifall till föreningens
ansökning samt anfört, att köpeskillingen för området borde lämpligen
kunna bestämmas i den ordning, som föreskrifves i nådiga förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Efter det förberörda utlåtanden afgifvits, har vederbörande domänintendent
beträffande det till försäljning ifrågasatta områdets saluvärde
i ytterligare infordradt yttrande anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 32.
17
Det saluvärde, som vid en eventuell försäljning af ifrågavarande
område lägst borde åsättas, borde beräknas med hänsyn dels till själfva
jordvärdet, dels till de olägenheter för stamhemmanets skötsel och
brukande, som kunde blifva en följd af områdets upplåtande. Likaledes
borde tagas i betraktande deu minskning i arrendeafgiften, som
borde tillerkännas arrendatorn af kungsladugården i följd af områdets
afstående och vägarnas begagnande.
Samtliga dessa värden syntes böra uti försäljningspriset kapitaliseras
och icke i enlighet med ansökningshandlingarna delvis vara föremål
för en mera enskild uppgörelse mellan sökanden och nuvarande
arrendatorn af kung-sladug-ården.
Då, enligt lämnad upplysning köparen vore villig att erlägga en
summa i ett för allt af 2,300 kronor och arrendatorn förklarat sig nöjd
med en minskning i arrendeafgiften af 75 kronor, hvilket belopp årligen
borde afdragas arrendesumman för hvart och ett af de återstående arrendeåren
efter det området tagits i besittning, har domänintendenten för sin
del tillstyrkt, att nämnda saluvärde, 2,300 kronor, åsattes området vid
en eventuell försäljning såsom varande fullt skäligt samt att köparen i
öfrigt tillförbundes de skyldigheter rörande vägarnas anläggning och
underhåll, som uti ansökningen blifvit utfästa. Dessutom har domänintendenten
föreslagit att sökanden måtte få komma i åtnjutande af
de förmåner rörande köpeskillingens gäldande, som vore medgifva
uti nådiga skrifvelsen till domänstyrelsen den 25 september 1896 angående
bestämmelser att tjäna till efterrättelse ifråga om lägenheters
upplåtande från kronans jordbruksdomäner.
Såsom af domänintendentens utredning framgår, måste ifrågavarande
område anses hafva betydligt högre värde än det af föreningen
först erbjudna. Föreningen har ock, såsom af berörda utredning äfvenledes
framgår, sedermera förklarat sig villig att betala ända till 2.300
kronor, därvid dock förutsatts, att kronan skulle träffa uppgörelse med
egendomens arrendator. För min del anser jag, att det vore lämpligare,
om på sätt eljest i liknande fall plägar ske, vederbörande köpare hänvisades
att träffa uppgörelse med arrendatorn. I stället borde köpeskillingen
kunna beräknas något lägre, t. ex till 2,000 kronor. Jagvill
dock erinra, att denna beräkning endast innefattar ett minimum.
Skulle vid den särskilda värdering af gode män, som i hvarje fall bör
föregå färsäljningens afslutande, sistnämnda belopp visa sig vara för
lågt, måste uppenbarligen föreningen vara beredd att betala det högre
belopp, hvartill värderingsresultatet föranleder. Domänintendentens förBih.
till Riksd. Prof. 1902. 4 Sand. 1 Afd. 20 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 32.
Utskottets
yttrande.
slag, att köpeskillingen skulle få gäldas afbetalningsvis anser jag mig
icke kunna biträda.))
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och under
åberopande i öfrigt af hvad i ärendet förekommit, hemställde departementschefen
om aflåtande af förevarande proposition.
Utskottet, som af handlingarna i ärendet inhämtat, att syftemålet
med Ahla jordbruksförenings förvärf af mark från kungsladugården är att
föreningen må blifva satt i tillfälle att bereda traktens jordbrukare tillgång
till därå befintlig märgel, hvaraf dessa jordbrukare äro i saknad, har»
visserligen ansett, att detta behof skäligen bör tillgodoses. Men ändamålet
synes kunna vinnas utan att kronan afhänder sig äganderätten till ifrågavarande
mark, enär gällande grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,
intagna i kungl. kungörelsen den 4 juni 1908, icke synas
lägga hinder i vägen för att lägenhet af förenämnda beskaffenhet må
från egendomsarrendet undantagas och på särskildt arrende upplåtas.
Med afseende härå och då det till försäljning föreslagna området är
så beläget, att detsamma på alla sidor omslutes af egendomen tillhörig
mark, i följd hvaraf områdets frånskiljande från egendomen i framtiden
skulle kunna blifva till olägenhet för densamma, har utskottet ansett
sig böra afstyrka den föreslagna försäljningen.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 februari 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.