Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
1
N:o 206.
Ank. till Rikäd. kansli den 17 maj 1909, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa med afvittringen inom Västerlottens och Norrbottens
läns lappmarker sammanhängande förhållanden,
samt en i ämnet väckt motion.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande
behandling öfverlämnad proposition (n:o 110) af den 17 mars 1909 har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att i afseende
å nedannämuda, med afvittringen inom de områden af Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ännu icke meddelat afvittringsutslag, sammanhängande
förhållanden besluta som följer, nämligen:
l:o) att, där afvittring åt hemman eller nybyggen så verkställes
att särskildt område i inägor utlägges åt hvarje brukningsdel, samt
därvid till vinnande af lämpligt skifte en eller flera delägare nödgas
utflytta, i afseende å sådan utflyttning hvad angående understöd af allmänna
medel till utflyttningar i följd af laga skiften är stadgadt skall
äga motsvarande tillämpning;
2:o) att, där vid afvittring ofvan odlingsgränsen till hemman eller
nybygge hörande mark efter ty särskildt stadgas måste för tillgodoBih.
till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 137 Höft. (Näs 206 o. 207.) 1
2
Statsutskottet* Utlåtande N:o 206.
seende af nomadlapparnas behof af renbete, renskiljningsplats eller flyttningsväg
för renarna afstäs mot erhållande af annat, kronan tillhörigt
område, den för dylikt fall stadgade ersättning för odling och utflyttning
skall utbetalas från anslaget till skiften och afvittringar;
3:o) att, där hemman eller nybygge helt eller delvis blifvit efter
beslut i vederbörlig ordning för ändamål, hvarom nyss är sagdt, innan
områdestilldelningen ägt rum, till statsverket inlöst, område icke skall
vid afvittringen upptagas för hemmanet, nybygget eller den inlösta
delen däraf, där sådant ej af hänsyn till enskild rätt påkallas, samt att
i afseende på allmänna utskylder och besvär, hvilande på hemman,
nybygge eller del däraf, som sålunda icke fått område för sig upptaget,
skola iakttagas de föreskrifter, Kung]. Maj:t kan komma att
meddela;
4:o) att, där å lägenhet ofvan odlingsgränsen, som blifvit utan
vederbörligt tillstånd anlagd eller för hvilken upplåtelsen meddelade
föreskrifter angående byggnads- eller odlingsskyldighet icke blifvit
behörigen fullgjorda, innehafvare verkställt sådana arbeten eller nedlagt
sådana kostnader, att han efter pröfning af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
finnes vara förtjänt att vid lägenheten bibehållas, samt befallningshafvanden
pröfvar detta kunna tillåtas utan förnärmande af enskild
rätt och utan att nomadlapparnas intressen äfventyras, åt sådan lägenhet
må vid afvittringen i mån af tillgång utläggas särskildt område af såväl
inägor som husbehofsskog samt lägenheten till innehafvaren upplåtas
och, efter det upplåtelsebref af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utfärdats,
i jordeboken upptagas såsom frälsetorp utan mantal;
5:o) att åt lägenhet, hvarom under 4:o) förmäles, icke må utläggas
mera husbehofsskog än åt hemman af motsvarande storlek i samma
trakt, och att dylik lägenhet icke må tillerkännas andel i samfälld husbehofsskog;
samt
6:o) att vid afvittring ofvan odlingsgränsen lämpliga områden skola,
där detta kan ske utan förnärmande af öfriga intressen, som äro på
afvittringen beroende, afsättas för att i enlighet med de bestämmelser,
Kungl. Maj: t meddelar, upplåtas till nybyggeslägenheter åt lappar, hvilka
helt eller hufvudsakligen öfvergifva nomadlifvet.
Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll i ärendet
anfört följande:
»Såsom jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 maj
1908 vid förnyad anmälan af Riksdagens skrifvelse den 10 maj 1905
angående vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande afvittringen
Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
3
framhållit, äro vissa af de etadgauden, hvilka påkallas af den utaf mig
vid samma tillfälle förordade omregleringen beträffande afvittringsverket,
af beskaffenhet att böra meddelas i den ordning, som i § 87 regeringsformen
föreskrifves. Nådiga propositioner till Riksdagen i dessa ämnen
hafva ock denna dag blifvit af Eders-Kungl. Maj:t beslutade. Vid föredragning
af frågan om framläggandet af den ena af dessa propositioner
har jag haft anledning erinra om nödvändigheten att själfva den
planerade nya afvittringsförfattningen utfärdas i administrativ ordning,
och i mitt berörda anförande den 15 maj 1908 bär jag lämnat en närmare
redogörelse för de principer, på hvilka denna författning synes
mig böra byggas. Vid samma tillfälle har jag ock framhållit, hurusom
för genomförandet af vissa bland de bestämmelser, hvilka innefattas i
förstberörda lagförslag eller äro afsedda att inflyta i den nya afvittringsförfattningen,
lärer blifva nödvändigt, att statsverket åtager sig
vissa uppoffringar i form af ekonomisk subvention, anslag af kronomark
eller eljest. För inhämtande af Riksdagens samtycke i dessa
hänseenden synes nådig proposition nu böra till Riksdagen aflåtas, och
får jag därför till närmare utredning af denna fråga erinra om följande.
Ett af de hufvudsakliga syftemålen med den ifrågasatta nya afvittringsförfattningen
är att närmare genomföra de förändrade principer
beträffande skogstilldelning vid afvittring, som angifvas i 1905 års riksdags
genom nådiga kungörelsen den 20 april 1906 promulgerade beslut.
Om dessa principer genomföras på det sätt, som blifvit af mig föreslaget,
så att särskildt husbehofsskogsområde såvidt möjligt utlägges åt
hvarje brukningsdel, ligger i själfva verket den frågan nära till hands,
om icke en för odlingens höjande synnerligen angelägen delning jämväl
af inägorna under vissa förutsättningar skulle kunna företagas redan i
och med områdestilldelningen vid afvittringen. x4f skäl, dem jag vid
den tidigare föredragningen af detta ärende framhållit, synes mig denna
fråga böra besvaras jakande, och jag har vid samma tillfälle i hufvudsak
angifvit, huru en dylik delning enligt min uppfattning bör verkställas
och hvilken karaktär rättsligen bör tilläggas densamma. De
sålunda ifrågasatta bestämmelserna med afseende på sättet för områdestilldelningens
verkställande innebära tydligen, äfven hvad inägorna beträffar,
en väsentlig nyhet i jämförelse med nu gällande föreskrifter i
ämnet, enligt hvilka hvarje delägare regelmässigt skall bibehållas vid
sina inägor och endast undantagsvis är skyldig att med dessa ingå i
byte med annan delägare eller med kronan. Bland annat komma att
uppstå frågor om utflyttningar och om gäldandet af de kostnader, som
däraf föranledas. Med hänsyn till beskaffenheten af ifrågavarande ägo
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
delningar, sådana de blifvit af mig föreslagna, syues det härvid vara
det riktiga, att staten till täckandet af berörda kostnader bidrager i
samma mån, som enligt redan gällande bestämmelser sker i fråga om
utflyttningar i följd af laga skiften. De utgifter, som förorsakas statsverket
härigenom äfvensom genom det kostsammare sättet för områdestilldelningens
genomförande, torde blifva ganska obetydliga och i hvarje
fall icke på långt när jämförliga med de bidrag till skifteskostnaderna,
som staten redan lämnat vid laga skiften inom trakter, som varit vida
bättre lottade än de nxi ifrågavarande.
Vid tidigare föredragning af detta ärende har jag jämväl haft
tillf allé erinra hurusom vid ännu återstående afvittringsförrättningar
ofvan odlingsgränsen större omsorg än hittills bör ägnas åt lappbefolkningens
intressen. Någon fullständig lösning af lappfrågan kan visserligen
icke redan nu uppnås, men väl kunna, om afvittringen verkställes
med större förutseende än hittills, afsevärda lättnader omedelbart beredas
den nomadiserande lappbefolkningen och möjlighet hållas öppen
för framtida åtgärder af större räckvidd. Ägnades i detta hänseende
alls ingen tanke åt framtiden, så komme säkerligen framdeles störa
kostnader att åsamkas statsverket, hvilka statsmakterna nu torde hafva
i sin hand att genom ett mera framsynt reglerande af afvittringsverket
till största delen undvika. Framför allt torde, såsom jag tidigare
erinrat, mycket i nämnda syfte kunna vinnas genom föreskrifter, att
områdestilldelningen verkställes på ett sätt, som mera beaktar lappbefolkningens
intressen. Härvid kan emellertid inträffa, att vissa kostnader
blifva oundvikliga, om ändamålet helt skall stå att vinna. Det
kan nämligen visa sig nödvändigt att i den nomadiserande lappbefolkningens
intresse taga i anspråk till hemman eller nybygge hörande
mark. Ett af förstberörda lagförslag afser att för dylika fall ålägga
vederbörande ägare eller åbo förpliktelse att åtnöjas med ersättning i
annat, kronan tillhörigt område inom afvittringslaget, men dylikt tvångsutbyte
kan tydligen icke få förekomma, utan att ägaren eller åbon tillerkännes
ersättning af statsmedel för odling och husflyttning, där sådant
af jordbytet föranledes, något som jämväl beaktats i det berörda lagförslaget.
Dylik ersättning torde vara af beskaffenhet att böra utgå af
anslaget till skiften och afvittringar, och torde följaktligen Riksdagens
medgifvande till medlens utbetalande af berörda anslag nu böra inhämtas.
I vissa fall lärer det emellertid visa sig omöjligt att i nyssnämnda form
bereda vederbörande ägare eller åbo ersättning för mark, som finnes vara
för renskötseln oundgängligen erforderlig. Någon annan utväg synes då
icke stå öppen, än att den för nämnda ändamål erforderliga marken af
Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
5
statsverket förvärfvas antingen expropriationsvis med tillämpande af
renbeteslagen den 1 juli 1898 § 33 eller ock genom inlösen efter
frivillig öfverenskommelse. Utredning och förslag angående behofvet
af och villkoren för sådana markförvärf synas med minsta kostnader
för statsverket kunna företagas i sammanhang med afvittringen, och
genom ett sådant tillvägagångssätt vinnes ock den fördelen, att, om
inlösen kan hinna ske, innan omrädestilIdelningen ägt rum, område
icke behöfver vid afvittringen upptagas för hemman, nybygge eller
del däraf, som blifvit till statsverket inlöst, såframt ej sådant upptagande
påkallas af hänsyn till enskild rätt. De medel, som för dessa
markförvärf erfordras, synas lämpligen böra af Riksdagen äskas först
efter hand som dylika förvärf visa sig af behofvet påkallade. Då
hemman eller nybygge helt eller delvis inlöses och nedlägges för att
i renskötselns intresse disponeras, erfordras föreskrifter, huru förhållas
bör i afseende på utgörandet af därå hvilande allmänna utskylder och
besvär. Bestämmelser i detta hänseende synas lämpligen böra af
Eders Kungl. Maj:t meddelas, och torde de obetydliga belopp, hvilka
enligt sålunda meddelade föreskrifter kunna komma att utgå såsom
ersättning för dylika onera lämpligen kunna af Eders Kungl. Maj:t
förskottsvis utanordnas för att sedermera anmälas till ersättande af Riksdagen.
Hvad slutligen särskild! angår den del af lappbefolkningen,
som helt eller delvis öfvergifvit nomadlifvet, så utgör visserligen äfven
frågan om ordnandet af dess ställning ett spörsmål, hvars besvarande i
hög grad är beroende på ytterligare utredning. I detta ärende redan
förebragt material synes emellertid gifva vid handen, att utan åsidosättande
af öfriga intressen, som äro på afvittringen beroende, områden,
lämpliga till nybyggen åt dylika lappar, kunna i tillräcklig mängd
reserveras. Detta synes då ock, till undvikande af framtida besvär och
kostnad, böra ske och frågan om de sålunda afsätta områdenas disponerande
lämnas att af Eders Kungl. Maj:t framdeles, efter verkställd
utredning, pröfvas och afgöras.
I mitt förutnämnda anförande den 15 maj 1908 har jag äfven
berört frågan om de s. k. inhysingarnas ställning. Under åberopande
af hvad jag därvid anfört får jag såsom min mening framhålla, att
äfven åt inhysingslägenhet, d. v. s. lägenhet ofvan odlingsgränsen, som
blifvit utan vederbörligt tillstånd anlagd eller för hvilken vid upplåtelsen
meddelade föreskrifter angående byggnads- eller odlingsskyldighet
icke blifvit behörigen fullgjorda, vid afvittringen måtte utläggas
särskild! område af såväl inägor som husbehofsskog, såframt Kung].
Maj:ts befallningshafvande finner, att innehafvare å lägenheten verkställt
Motion.
6 Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
sådana arbeten eller nedlagt sådana kostnader, att han må anses förtjänt
att vid densamma bibehållas, samt befallningshafvanden pröfvar
detta kunna tillåtas utan förnärmande af enskild rätt och utan att nomadlapparnas
intressen äfventyras. Husbehofsskogsområde, som utlägges
åt inhysingslägenhet, lärer under inga förhållanden få vara större, än
som tilldelas hemman eller nybyggen af motsvarande storlek i samma
trakt, och torde dylik lägenhet icke böra tillerkännas andel i allmänning
eller samfälld husbehofsskog. Sedan område sålunda blifvit utlagdt
åt inhysingslägenhet, bör upplåtelsebref å densamma af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utfärdas och lägenheten sedermera i jordeboken
upptagas såsom frälsetorp utan mantal.
Såsom jag vid mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12
sistlidne januari vid anmälan af frågan om reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel hatt tillfälle erinra, komma, om de af mig
framställda förslagen till afvittringsverkets ordnande vinna bifall, äfvensom
af andra skäl, dem jag vid nyssnämnda tillfälle antydt, vissa Riksdagens
beslut. att erfordras i fråga om det ordinarie anslaget till skiften och
afvittringar, särskildt i den riktning, att anslaget förändras till förslagsanslag.
Detta utgör emellertid en fråga, till hvilken jag anhåller att i
annat sammanhang få återkomma,
I samband med nu föreliggande ärende anser jag mig slutligen
böra anmäla en underdånig skrifvelse af den 9 december 1908, hvari
kronolänsmannen K. J. Lundberg, enligt af Tärna socknemän genom
beslut å kommunalstämma lämnadt uppdrag, på anförda skäl anhållit,
att afvittringen inom socknen så skyndsamt som möjligt måtte fullbordas.
Vid bifall till de af mig framställda förslagen till afvittringsverkets
ordnande lärer denna skrifvelse icke böra föranleda någon
särskild Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.»
1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en i
Andra Kammaren väckt motion (n:o 270) däri herr Carl Lindhagen
hemställt, att Riksdagen med anledning af ifrågavarande proposition ville:
l:o) dels anhålla hos Kungl. Maj:t att efter vunnen utredning
hufvudgrunderna för upplåtelser af redan upptagna inhyseslägenheter
enligt punkterna 4 och 5 i propositionen måtte underställas Riksdagen
eller, om detta ej låter sig göra, att vid dessa upplåtelser måtte tagas
hänsyn till de i motionen gjorda erinringar, dels besluta, att befallningshafvandes
utslag i detta ämne skola i hela sin vidd underställas Kungl.
Maj:ts pröfning; och
Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
7
2:o) anhålla hos Kungl. Maj:t att grunderna lör disposition af
uyfrygt?e8lägeuheter afsätta åt lapparna måtte underställas Riksdagen*
Beträffande de skäl motionären förebragt till stöd för sin framställning,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
I ändamål att reglera afvittringsverket inom Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker i enlighet med 1905 års Riksdags beslut
i ämnet har Kungl. Magt, som enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår
kommer att i administrativ ordning utfärda ny afvittringsförfattning,
förelagt innevarande Riksdag dels åtskilliga lagförslag i hithörande frågor
dels ock nu ifrågavarande på lagförslagen delvis beroende framställning
angående vissa med afvittringen sammanhängande förhållanden. Berörda
lagförslag, som öfverlämnats till lagutskottets förberedande behandling,
hafva åt detta utskott utan ändring tillstyrkts; och har likaså statsutskottet
för sin del funnit sig böra tillstyrka den till dess behandling
öfverlämnade propositionen, dock med jämkning i ett afseende, hvarom
nedan vidare förmäles.
Beträffande de särskilda punkterna i Kungl. Maj:ts proposition
samt herr Lindhagens motion får utskottet anföra följande.
Punkt 2:o. Ofvanberörda lagförslag omfatta, jämte andra, förslagtill
lag angående marks afstående för nomadlapparnas behof vid afvittring
ofvan odlingsgränsen, innehållande, bland annat, att där vid
afvittring ofvan odlingsgränsen inom de områden af Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka Konungens befallningshafvande
ännu icke meddelat afvittringsutslag, linnes nödigt att för tillgodoseende
af nomadlapparnas behof af renbete, renskiljningsplats eller
flyttningsväg för renarna taga i anspråk till hemman eller nybygge
hörande mark, ägaren eller åbon skall vara pliktig afstå hvad för
ändamålet erfordras mot erhållande af annat, kronan tillhörigt område
inom afvittringslaget; att ägaren eller åbon skall vara berättigad att af
statsmedel undfå ersättning såväl lör odling som för utflyttning, där
sådant af jordbytet- föranledes; samt att vid ersättningens beräknande
skiftesstadgans föreskrifter i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.
Den ersättning, som sålunda kan komma att utgå, torde lämpligen,
såsom i propositionen afses, böra utbetalas från det i riksstaten för närvarande
såsom reservationsanslag uppförda anslaget till skiften och afvittringar,
hvilket, om detsamma, såsom utskottet i annat sammanhang
med anledning al därom af Kungl. Maj:t gjord framställning föreslår,
förändras till förslagsanslag, lärer därtill lämna tillgång.
(fukt Utta
yttrantU.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
Punkterna 4:o och 5:o. Den under dessa punkter för innehafvare
af inhyseslägenheter föreslagna rätt torde af billighetsskäl och ur synpunkten
af önskvärdheten att särskildt i ifrågavarande del af landet
bibehålla befintliga småbruk böra medgifvas. Men vill utskottet
härvid framhålla, att vid pröfningen i hvarje särskildt fall, huruvida
sådan rätt må åtnjutas, synnerlig uppmärksamhet må ägnas däråt, att
rätten icke medgifves för lägenhet, som innehafves i spekulativt syfte.
I detta afseende torde hvad Kungl. Maj:t i propositionen u:o 226 angående
det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittringar
i fråga om statsbidrag till gäldande af kostnaderna för vissa
laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar föreslagit därom, att
sådant bidrag icke skulle utgå till bolag eller sådan enskild ägare
eller innehafvare af i skiftet ingående fastighet, hvilken icke vore
mantalsskrifven inom socknen, böra vinna beaktande. Beträlfande upplåtelser
af inhyseslägenheter enligt förevarande punkter liar motio
nären
ifrågasatt, dels att hufvudgrunden för upplåtelserna skulle underställas
Riksdagen och dels att Kung]. Maj:ts befallningshafvandes
utslag i mål af hithörande slag skulle underställas Kungl. Maj:ts
pröfning. Enligt utskottets förmenande torde emellertid ifrågavarande
ärenden icke vara af den betydenhet och omfattning, att de föreslagna
åtgärderna äro af behofvet påkallade. Beträlfande särskildt
motionärens sistberörda förslag vill utskottet erinra därom, att hvarje
särskildt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes nyssberörda beslut kan
genom att öfverklagas dragas under Kungl. Maj:ts pröfning.
Punkt 6:o. Emot Kungl. Maj.ts förslag i denna punkt, i hvad det
afser afsättning vid afvittring af mark till nybyggeslägenheter åt lappar,
har utskottet icke något att erinra. Såvidt förslaget innehåller, att
marken skulle upplåtas i enlighet med bestämmelser, som Kungl. Magt
kommer att meddela, har utskottet däremot icke ansett sig kunna biträda
detsamma. I detta ämne har departementschefen i annat sammanhang
(prop. 108) yttrat följande:
»Sedan staten — — —, i samband med afvittringarna reserverat
mark för såväl nomadiserande som jordbrukande lappar, torde
särskilda bestämmelser böra meddelas angående de villkor, hvarpå dessa
områden skola åt dem för ena eller andra ändamålet upplåtas. Afvittringsverket
synes emellertid icke böra uppehållas af den utredning,
som härför kan befinnas erforderlig och som bland annat lärer komma
att afse de omtvistade frågorna, huruvida hufvudgrundsatserna i lagen
om lapparnas rätt till renbete i Sverige den 1 juli 1898 böra under
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 206. 9
kastas en revision och huruvida odlingsmark lämpligen bör upplåtas
jämväl åt lappar, som önska med jordbruk förena renskötsel.»
Hvad departementschefen sålunda anfört, synes gifva stöd åt den
uppfattningen, att frågan om grunderna för upplåtelse af de för lapparna
afsätta nybyggeshigenheterna står i så nära samband med de förhållanden,
som falla under renbeteslagen, att nämnda fråga bör afgöras i sammanhang
med förestående revision af berörda lag och således samtidigt med
denna ^ underställas Riksdagens pröfning. Emellertid torde för detta
ändamåls vinnande annan Riksdagens åtgärd icke nu erfordras, än att
affattningen af Riksdagens beslut rörande förevarande punkt af Kungl.
Maj.ts förslag bringas i öfverensstämmelse med ofvan angifna uppfattning.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen, med anledning af Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition samt herr Lindhagens
förevarande motion må i afseende å nedannämnda,
med afvittringen inom de områden af Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka
Kungl. Majrts befallningshafvande ännu icke meddelat
afvittringsutslag, sammanhängande förhållanden besluta:
l:o) att, där afvittring af hemman eller nybyggen
så verkställes, att särskildt område å inägor utlägges
åt hvarje brukningsdel, samt därvid till vinnande af
lämpligt skifte en eller flera delägare nödgas utflytta,
i afseende å sådan utflyttning hvad angående understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga
skiften är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning;
2:o)
att, där vid afvittring ofvan odlingsgränsen
till hemman eller nybygge hörande mark efter ty särskildt
stadgas måste för tillgodoseende af nomadlapparnas
behof af renbete, renskiljningsplats eller
flyttningsväg för renarna afstås mot erhållande af
annat, kronan tillhörigt område, den för dylikt fall
stadgade ersättning för odling och utflyttning skall
utbetalas från anslaget till skiften och afvittringar;
3:o) att, där hemman eller nybygge helt eller
Bih. till Ililcsd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 137 Käft. 2
Statsutskottets Utlåtande N:o 206.
delvis blifvit efter beslut i vederbörlig ordning för
ändamål, hvarom nyss är sagdt, innan områdestilldelningen
ägt rum, till statsverket inlöst, område icke
skall vid afvittringen upptagas för hemmanet, nybygget
eller den inlösta delen däraf, där sådant ej af hänsyn
till enskild rätt påkallas, samt att i afseende på allmänna
utskylder och besvär, hvilande på hemman,
nybygge eller del däraf, som sålunda icke fått område
för sig upptaget, skola iakttagas de föreskrifter, Kungl.
Maj:t kan komma att meddela;
4:o) att, där å lägenhet ofvan odlingsgränsen,
som blifvit utan vederbörligt tillstånd anlagd eller för
hvilken vid upplåtelsen meddelade föreskrifter angående
byggnads- eller odlingsskyldighet icke blifvit behörigen
fullgjorda, innehafvare verkställt sådana arbeten eller
nedlagt sådana kostnader, att han efter pröfning af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande finnes vara förtjänt
att vid lägenheten bibehållas, samt befallningshafvanden
pröfvar detta kunna tillåtas utan förnärmande af
enskild rätt och utan att nomadlapparnas intressen
äfventyras, åt sådan lägenhet må vid afvittringen i
mån af tillgång utläggas särskild! område af såväl
inägor som husbehofsskog samt lägenheten till innehafvaren
upplåtas och, efter det upplåtelsebref af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utfärdats, i jordeboken upptagas
såsom frälsetorp utan mantal;
5:o) att åt lägenhet, hvarom under 4:o) förmäles,
icke må utläggas mera husbehofsskog än åt hemman
af motsvarande storlek i samma trakt, och att dylik
läg-enhet icke må tillerkännas andel i samfälld husbehofsskog;
samt
6:o) att vid afvittring ofvan odlingsgränsen
lämpliga områden skola, där detta kan ske utan förnärmande
af öfriga intressen, som äro på afvittringen
beroende, afsättas för att i enlighet med bestämmelser,
som framdeles komma att meddelas, upplåtas till nybyggeslägenheter
åt lappar, livilka helt eller hufvudsakligen
öfvergifva nomadlifvet;
Statsutskottet» Utlåtande N:o 206.
11
b) att herr Lindhagens motion, såvidt den icke
genom hvad utskottet under a) föreslagit vunnit afseende,
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den IT maj 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. PIPPING.