Statsutskottets! Utlutande N:o 202.
I
N:o 202.
Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1909 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge
och Järna järnvägsstationer rn. m. (R. A.)
I en den 26 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
n:o 94 bär Kungl. Magt under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen
att, under förbehåll af kostnadsfri upplåtelse af mark och kontant
bidrag af staden Södertälje, Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag,
C. F. Liljewalch och ägaren af Igelsta gård enligt af dem afgifna förbindelser,
besluta dels utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan
Rönninge och Järna stationer å västra stambanan, dels banans framdragande
i ändrad sträckning från Igelsta hållplats på fast bro å segelfri
höjd öfver Södertälje kanal norr om slussen därstädes och vidare genom
staden Södertälje, dels och häraf föranledda stationsanordningars utförande,
allt för en beräknad kostnad af 5,400,000 kronor; samt
att för påbörjande af berörda anläggningar för år 1910 till utgående
från riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 100,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna sistnämnda belopp.
Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet vill utskottet,
under hänvisning till protokollets innehåll i öfrigt, här endast meddela,
hvad föredragande departementschefen för egen del i ärendet yttrat.
Detta yttrande är af följande lydelse:
Bill. till Rissel. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 133 Höft. (N:o 202.)
1
o
Statsutskottets Utlåtande N:o SO,9.
»Frågan om västra stambanans inledande till Stockholm har — såsom
jag redan förut antydt — varit föremål för en grundlig utredning
af 1901 års bangårdskommitté. De förslag till frågans lösning, som afsågo
anläggandet af en ny linje med afvikning från nuvarande linjen
vid Gnesta eller Saltskog, har kommittén icke ansett sig kunna förorda,
utan har kommittén uttalat, att västra stambanans nuvarande sträckning
mellan Gnesta och Stockholm borde utan större förändringar bibehållas.
Äfven järnvägsstyrelsen har biträdt denna mening.
På grund af tidigare af Kungl. Maj:t och Riksdagen fattade beslut
i fråga om utläggande af dubbelspår mellan Rönningo och Ålfsjö stationer
torde man också kunna utgå därifrån, att de förslag, som afse,
att statsbanan skulle afvika från sin nuvarande sträckning vid Saltskog
eller ännu sydligare, icke vidare böra komma i betraktande. Vid sådant
förhållande höra några betänkligheter med hänsyn till nyssnämnda förslag
icke möta mot anordnandet af det nu ifrågavarande dubbelspåret
söder om Rönninge samt ett slutgiltigt ordnande af banans sträckning
vid Södertälje och öfver kanalen därstädes.
Järnvägsstyrelsens förevarande framställning afser hufvudsakligen
anläggning dels af dubbelspår mellan Rönninge och Järna stationer å
västra stambanan, dels ock af fast järnvägsbro å segelfri höjd öfver
Södertälje kanal norr om slussen, hvarigenom stambanan kommer att
erhålla förändrad sträckning mellan Igelsta hållplats och Saltskogs station.
Detta förslag motsvarar den i förutnämnda tabell0) under n:r 1 upptagna
linjen.
Hvad dubbelspåranordningen beträffar, är densamma betingad af
den i hög grad ökade trafiken och den ytterligare trafikökning, som
emotses, då den beslutade statsbanan Järna—Norrköping blir färdig.
Till belysning af den under senare år inträffade högst afsevärda trafikökningen
hav jag från järnvägsstyrelsen erhållit följande siffror:
Antal tåg för dag ä linjen Ramlinge—Saltskog:
Enligt sommartidtabellen: Enligt vintertidtabellen:
År 1895......... |
....... 22 |
År 1895—96......... |
....... 21 |
» 1900......... |
...... 33 |
j> 1900—01......... |
...... 36 |
» 1905........ |
...... 43 |
» 1905—06......... |
...... 45 |
» 1906......... |
...... 48 |
» 1906—07......... |
...... 47 |
» 1907......... |
...... 52 |
» 1907—08 ....... |
..... 50 |
» 1908......... |
...... 54 |
» 1908—09......... |
...... 51 |
*) Se statsrådsprotokollet sid. 28,
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
3
i År- |
Antal afgångna och anlända resande |
||
vid Rönningo. |
vid Saltskog oeli |
! vid Jama. |
|
1898 .................. |
15,199 |
148,313 |
1 30,845 |
1902 .................. |
42,908 |
206,308 |
36,204 |
1 1907 .................. |
108,881 |
335,489 |
59,528 |
År. |
" . j Trafikinkomster för afsänd trafik |
||
vid Rönninge. |
vid Saltskog ocli |
vid Jama. |
|
1 1898 .................. |
5,927 |
137,517 |
35,296 |
I 1902 .................. |
10,180 |
183,505 |
40,453 |
I 1907 .................. |
32,622 |
235,964 |
51,521 |
, |
Godstonkilometer för bankilometer |
|
å linjen Rönninge— |
å linjen Saltskog— |
|
1898.............................. |
210,765 |
191,120 |
1902.............................. |
268,988 |
242,755 |
1907.............................. |
358,154 |
322,235 |
Antal tågmöten och tågpassager vid Rönninge, Saltskog och Jama
var år 1898 14 men är enligt nu gällande tidtabell 48, hvarjämte vid
Saltskogs station, som är utgångspunkten för Norra Södermanlands
järnväg, dagligen expedieras 8 å 10 tåg å denna järnväg.
Redan nu möta svårigheter att å ifrågavarande bansträcka med
enkelspår behörigen sköta den i och för sig betydliga trafiken, och
gifvetvis måste det inom kort och med all säkerhet, då järnvägen mellan
Järna och Norrköping blifvit färdig, visa sig hardt när omöjligt att med
nuvarande anordningar utan ständiga tågrubbningar tillgodose det alltjämt
växande trafikbehofvet.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
Nödvändigheten af dubbelspår mellan Rönninge och Järna synes
mig följaktligen obestridlig, hvadan jag anser mig böra förorda järnvägsstyrelsens
framställning att redan nu vidtaga åtgärder för anordnande
af dylikt spår.
I sammanhang med frågan om utläggande af dubbelspåret måste
emellertid träffas slutligt afgörande rörande järnvägens sträckning mellan
Rönninge och Saltskogs stationer.
Härvid äro utom kostnadsfrågan hufvudsakligen två omständigheter
att taga i betraktande, nämligen kanal- och järnvägstrafikens förhållande
till hvarandra samt Södertälje stads intresse af hufvudspårets framdragande
genom staden.
Banan öfvergår för närvarande å eu punkt mellan Igelsta hållplats
och Saltskogs station Södertälje kanal på svängbro med broreglarnas
underkant 12,97 meter öfver slusströskeln i Stockholm samt med
en fri seglationsvidd af 9,5 meter.
Enligt den nu gällande ordinarie vintertidtabellen, 1 oktober 1908
—1 maj 1909, kan bron under dygnet hållas öppen 9 timmar 45 minuter,
hvaraf emellertid 6 timmar 20 minuter infalla mellan klockan 10
på kvällen och klockan 6 på morgonen. Härförutom spärras kanalen
ej sällan af extra tåg. Enligt sommartidtabellen ställer sig förhållandet
än ogynnsammare för kanaltrafiken.
Samtidigt med att den tid, då bron kan hållas öppen för fartygs
genomsläppande, på grund af det växande tågantalet alltmera afknappas,
visar kanaltrafiken en fortgående stegring. I detta hänseende ber jag
få åberopa följande belysande siffror:
År. |
Antal |
resor genom |
Södertälje kanal af |
Summa resor. |
Kanal- och sluss-afgifter för far-koster och varor. Kronor. |
|
Ångfartyg. |
Segelfartyg. |
Pråmar. |
Timmer- flottar. |
|||
1895......... |
2,426 |
1,226 |
1,043 |
349 |
5,044 |
49,793 |
1900......... |
2,738 |
1,581 |
1,451 |
'' 769 |
6,539 |
61,205 |
1903......... |
3,017 |
1,756 |
1,768 |
280 |
6,821 |
66,609 |
1906......... |
3,475 |
2,163 |
1,766 |
417 |
7,821 |
69,616 |
1908......... |
3,090 |
1,143 |
1,900 |
308 |
6,441 |
64,150 |
Nedgången i trafiken under år 1908 är uppenbarligen beroende
på då rådande dåliga konjunkturer.
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
Såsom handlingarna utvisa, genomlöpes kanalen under sommarmånaderna
af i medeltal omkring 40 fartyg om dygnet. Enligt
hvad jag inhämtat, kan endast ett mindre antal af dessa fartyg
passera under svängbron, som därför måste öppnas 25 till 32 gånger
dagligen. Bron skulle, enligt den nu gällande tidtabellen och i öfrig!
fastställda bestämmelser, såsom nämndt, icke* hållas öppen fullt 10
timmar om dygnet. Genom eu del signalinrättningar lär dock numera
så ordnats, att bron kan hållas öppen något längre tid. Med
hänsyn till förhållandena i kanalen kunna emellertid i medeltal icke
mer än 4 fartyg i timmen passera genom kanalen. På grund af det
väsentliga hinder, som vållas af svängbron, är därför uppenbart, att
maximum af kanalens trafikförmåga under nuvarande förhållanden snart
är uppnådt, och redan nu åstadkommas, såsom utredningen oförtydbart
gifver vid handen, till följd af svängbron understundom svåra störningar
i kanaltrafiken. På sätt framgår af de utaf mig förut lämnade uppgifter
har antalet tåg för dag å linjen Rönninge—Saltskog ökats från 33 år
1900 till 54 år 1908, en ökning således under 8 år af nära 64 procent.
Någon anledning att antaga, det tågantalet hädanefter skall växa mindre
hastigt förefinnes säkerligen icke. Snarare torde med tillkomsten af
den nya statsbanan mellan Järna och Norrköping kunna motses än
snabbare tillökning i trafiken. Klart synes mig därför vara, att den
nuvarande svängbron inom några få år skulle blifva så upptagen för
järnvägens behof, att den endast mycket kort tid af dygnet skulle
kunna öppnas för sjötrafik. Denna trafik skulle således blifva så godt
som stängd för alla fartyg, hvilka ej kunna passera under bron.
Med sådana förhållanden för ögonen synes det mig vara nödvändigt,
att sjötrafiken genom Södertälje kanal och järnvägstrafiken inom
den närmaste framtiden göras oberoende af hvarandra på sådant sätt,
att järnvägen föres öfver kanalen på fast bro å segelfri höjd. Icke
blott ur synpunkten af kanalens intresse utan äfven med hänsyn till
järnvägstrafiksäkerheten synes en sådan anordning å ifrågavarande
hardt trafikerade linje vara att bestämdt förorda.
Det framkomna förslaget att ersätta den nuvarande svängbron med
en ny svängbro på 15 meters fri höjd öfver högvatten anser jag, lika
med järnvägsstyrelsen, innebära ett provisorium, som ingalunda är att
tillråda. Jag vill härvid erinra, att man vid frågans bedömande bör
taga hänsyn därtill, att måhända inom en icke alltför aflägsen framtid
elektrisk drift kommer att införas å våra statsbanor. Den elektriska
driften betingar kortare och tätare tåg, och på en handel sådan som
den nu ifrågavarande torde öfver hufvud taget en med elektrisk drif
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
kraft ombesörjd trafik icke kunna göras beroende af en bro, som då
och då måste öppnas.
Om man således gjort klart för sig, att den nuvarande svängbron
bör ersättas med fast bro å segelfri höjd, återstår att bestämma lämpligaste
läget för den nya bron.
I sådant hänseende föreligga två särskilda förslag, afseende det
ena att förlägga bron vid nuvarande kanalöfvergången och det andra
att bygga bron norr om slussen. Enligt det förra alternativet skulle
järnvägens nuvarande sträckning hufvudsakligen bibehållas, något som
ju gifvetvis vore en fördel. Det senare alternativet åter skulle betinga
en väsentlig omläggning och däraf följande förlängning af järnvägen.
Jag vill till en början nämna, att, därest bron skulle förläggas vid
nuvarande kanalöfvergången, enligt min åsikt järnvägen bör så framdragas,
att därigenom icke förhindras genomförandet af förslaget att
genom förändrad sträckning af Södertälje kanal öka dess trafikförmåga.
På sätt framgår af den utaf den trafiktekniska kommissionen åstadkomna
utredningen, skulle emellertid vid sådant förhållande järnvägens ombyggande
med säkerhet blifva ej oväsentligt dyrare än enligt de förslag,
som eljest synas kunna ifrågakomma.
Äfven andra skäl tala emot förslaget. På grund af markens lösa
beskaffenhet såväl söder om det nuvarande broläget som i närheten af
Saltskogs station kunna nämligen, såsom af utredningen framgår, de
afsevärda bankfyllnader, som nödvändiggöras af järnvägsspårets upplyftande
till segelfri höjd, här endast med stor risk anordnas och undandraga
sig dessutom noggranna kostnadsberäkningar.
En annan omständighet, som ej helt bör förbises, är att enligt
detta förslag Södertälje stads intresse att komma i direkt beröring med
statsbanan omintetgöres, och ej nog därmed, dess trafikförhållanden
blifva väsentligen försämrade, i det förbindelsen mellan Södertälje och
Saltskog afsevärdt förlänges genom denna senare stations af bankfyllnaden
nödvändiggjorda förflyttning.
På grund af hvad sålunda förekommit, anser jag mig böra tillstyrka
förslaget att förlägga den nya fasta bron norr om Södertälje sluss.
Om jag sammanfattar de fördelar, detta förslag innebär, skulle dessa
vara, att kostnaderna blifva lägre, att förenämnda dyrbara och riskabla
bankfyllnader undvikas, att staden Södertälje kommer i en länge efterlängtad
direkt beröring med statsbanan, att trafikerandet af det nuvarande
bispåret mellan staden och Saltskog upphör, att endast en station
behöfver användas i stället för de två nuvarande, samt att statens
Statsutskottet* Utlåtande N:o 202.
järnvägar göras oberoende af en möjligen blifvande omläggning af Södertälje
kanal.
Jag tillåter mig i sammanhang härmed erinra om de förut omnämnda,
ej obetydliga uppoffringar i form af upplåtelse af mark och
kontant bidrag, som Södertälje stad med flera åtagit sig i händelse af bifall
till förslaget om brons förläggande på den af mig nu förordade
platsen.
Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att den nya bron skall förläggas
öfver kanalen med liufvudregelns underkant 31,5 meter öfver Stockholms
slusströskel, hvarigenom skulle erhållas en segelfri höjd af omkring
26 meter öfver Mälarens vattenyta vid medelvattenstånd, en höjd,
som, med hänsyn till den af bangård skommittén i ärendet förebragta
utredning, får anses fullt tillräcklig för tillgodoseende af sjötrafikens
kraf. Jag vill här omnämna, att de af Stockholms stads drätselnämnd
tillkallade sakkunniga för pröfning af förslagen om reglering af hufvudstadens
slussfråga och upptagande af en ny farled genom Hammarbysjö
i sitt den 10 december 1007 afgifna betänkande i fråga om järnvägsbron
öfver Årstaviken utgått från och lämnat utan erinran, att
skenans öfverkant skulle högst ligga 32 meter öfver Stockholms slusströskel.
Då afståndet mellan skenans öfverkant och liufvudregelns
underkant måste beräknas till minst 1 •_> meter, skulle således genom
den nu föreslagna höjden å bron öfver Södertälje kanal önskemålet om
samma segelfria höjd på ifrågavarande broförbindelser vara tillgodosedt.
Bron är afsedd att byggas i tio spann, af hvilka ett om 60 meter
och de öfriga om tillhopa 301,5 meter, samt hvila å 10 och 14 meter
höga landfästen af sten samt 9 järnbockar. Kostnaden för bron har
beräknats till 1,250,000 kronor, hvilket belopp är inberäknadt i den
förenämnda, af järnvägsstyrelsen upptagna posten »konstarbeten 1,507,820
kronor».
Då man bestämt sig att förlägga broöfvergången norr om Södertälje
sluss, måste valet träffas mellan två alternativa linjer, Igelstalinjen
och Glasbergalinjen, i den förut omnämnda sammanställningen anmärkta
under 1) och 2).
Ur kostnadssynpunkt äro förslagen väsentligen likvärdiga. Den
trafiktekniska kommissionen hade beräknat kostnaderna för Glasbergalinjen
till något mer än 700,000 kronor högre än för Igelstalinjen.
Järnvägsstyrelsen har, såsom nämndt, väsentligt höjt kostnadsberäkningen
för Igelstalinjen, men, enligt hvad meddelats mig, har vid en
approximativ kalkyl inom styrelsen beräknats motsvarande kostnads
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
ökning för Glasbergalinjen, hvadan skillnaden i anläggningskostnad
skalle blifva ungefärligen denna summa. Mot denna högre anläggningskostnad
för Glasbergalinjen svarar emellertid en omkring 30,000
kronor högre årlig driftkostnad för Igelstalinjen. Om man kapitaliserar
driftkostnaden efter eu beräknad räntefot af 4 %, skulle sålunda sammanlagda
anläggnings- och driftkapitalet för de båda linjerna ungefär
uppväga hvarandra.
Kan man följaktligen hitintills lämna kostnadsfrågan ur räkningen,
talar för Glasbergalinjen, att densamma är 1,350 meter kortare än
Igelstalinjen.
Järnvägsstyrelsen har emellertid förordat den senare linjen hufvudsakligen
af skäl, att den följer nuvarande bansträckan fram till
Igelsta hållplats, och att med hänsyn till kommunikationsbehofvet omkring
denna hållplats, som är belägen omkring 2 kilometer från den
föreslagna hållplatsen Moraberg å Glasbergalinjen, valet af denna senare
linje skulle betinga bibehållandet af den 6 kilometer långa linjen
Rönninge—Igelsta såsom bilinje för lokaltrafik. Om denna utgångspunkt
är riktig, har jag ej kunnat finna annat, än att Igelstalinjen
skulle ställa sig’ så väsentligt ekonomiskt fördelaktigare för staten, att
man nödgas se bort från den vägförlängning, som dess antagande skulle
medföra. Driftkostnaden för linjen Rönninge—Igelsta, därest denna
linje skulle efter eventuell förflyttning af stambanan till annan sträckning
bibehållas såsom sidolinje, kan nämligen, enligt upplysning från
järnvägsstyrelsen, öfverslagsvis beräknas till 46,000 kronor för år.
Detta belopp, kapitaliseradt efter 4 %, motsvarar 1,150,000 kronor,
hvarmed vid en jämförelse mellan de båda linjerna sammanlagda anläggnings-
och driftkapitalet för Glasbergalinjen bör ökas.
För att söka bilda mig ett säkrare omdöme rörande det uppgifna
kommunikationsbehofvet omkring Igelsta hållplats har jag inhämtat
närmare upplysningar i ämnet. Jag har därvid erfarit, att vid hållplatsen
i fråga, där, såsom handlingarna utvisa, för några år sedan i
medeltal försåldes allenast omkring 1,000 biljetter årligen, försålts
4,963 biljetter under år 1907 och 5,242 biljetter under år 1908. .Härtill
kommer ett betydligt antal försålda biljetter till hållplatsen jämte
persontrafiken å månadsbiljetter.
Jag har vidare inhämtat, att omkring hållplatsen ligga egendomen
Igelsta gård och åkerbrukskolonien Hall; att från Igelsta gård försålts
ett antal af 30 tomter, hvarå finnas uppförda några och tjugu hus,
hvarje hus i regel bebodt af två familjer; att vidare följande lägenheter
ligga i närheten af hållplatsen, nämligen Sofiehill med 3 sommar
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
i)
villor och eu vinterbostad, Hagaberg med 3 sommarvillor, Viksängen
med 4 sommarvillor samt 2 andra sommarvillor och 5 eller G lägenheter,
belägna utmed landsvägen. Samtliga dessa egendomar och
lägenheter äfvensom Igelsta ångsåg hafva sin naturliga trafik på Igelsta
hållplats. Såsom järnvägsstyrelsen påpekat, har Liljeholmens stearinfabriks
aktiebolag inköpt ett område vid Igelstaviken i närheten af
hållplatsen i afsikt att dit förflytta sin verksamhet. Slutligen är Igelstalinjen
väsentligen bättre belägen för att upptaga trafik från östra sidan
af Halsfjärden med dess för bebyggande synnerligen gynnsamma
terräng.
I betraktande af alla dessa omständigheter har jag, lika med järnvägsstyrelsen,
funnit, att man icke kan utan att åstadkomma allt för
stora rubbningar i jord värden och andra förhållanden nedlägga trafiken
å den nuvarande linjen mellan Rönninge och Igelsta hållplats. Jag
anser mig därför hafva goda skäl att ansluta mig till järnvägsstyrelsens
förslag, att den nya linjen först vid Igelsta hållplats skall afvika
från banans nuvarande sträckning.
Järnvägsstyrelsens hemställan, att den nuvarande linjen mellan
Igelsta och Saltskog skulle, äfven sedan den nya sträckningen blifvit
färdig, bibehållas för att tagas i anspråk för vissa tåg, hvilka ej göra
uppehåll i Södertälje, synes mig vara att förorda. Kostnaden för bevakning
och underhåll af denna 2 kilometer långa linje torde enligt
uppgift kunna beräknas till 3,000 kronor om året.
Mot de af järnvägsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna har jag
icke ansett mig kunna framställa någon anmärkning. Dock vill jagerinra
därom, att, såsom förut omnämnts, vissa, till 240,000 kronor
värderade områden, lxvilkä för närvarande upptagas af Södertälje station
och förbindelsespåret dit, efter den nu ifrågavarande anläggningens
utförande skulle enligt den trafiktekniska kommissionens förmenande
blifva obehöfliga och kunna försäljas. Något afdrag för nyssnämnda
belopp i kostnadsberäkningen har järnvägsstyrelsen emellertid på an-’
förda skäl icke gjort. Om också, såsom jag inhämtat, eu del af ifrågavarande
områden äfven för framtiden kan blifva behöflig för statens
järnvägar och sålunda ej bör försäljas, torde dock för återstoden en
icke så obetydlig försäljningssumma kunna påräknas. Anläggningskostnaden
skulle följaktligen komma att minskas med denna summa.
Kostnaden för anläggningarna synes lämpligen, såsom på senare
tider skett i fråga om dubbelspåranläggningar, böra utgå af lånemedel.»
Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afä. 138 Häft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
Genom den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen synes det
utskottet vara till fullo ådagalagdt, att inom den närmaste tiden åtgärder
måste vidtagas såväl för anordnande af dubbelspår å bansträckan
Rönninge—Järna som ock för järnvägens framdragande öfver Södertälje
kanal på en fast bro å segelfri höjd. Trafiken å nämnda bansträcka är
redan nu så stor, att den endast med svårighet kan på tillfredsställande
sätt ombesörjas med enkelspår, och detta torde säkerligen visa sig så
godt som omöjligt, då inom få år järnvägen Järna—Nyköping—Norrköping
blifver färdig och tillför banan i fråga ytterligare trafik. Den
lågt belägna svängbro, på hvilken västra stambanan nu öfvergår Södertälje
kanal, måste redan för den nuvarande järnvägstrafiken hållas
stängd halfva dygnet eller mera och är därigenom till afsevärd olägenhet
för kanalfarten samt verkar hämmande på dess utveckling. Och med
hänsyn till den ständigt fortgående ökningen af tågantalet å ifrågavarande
bana, torde man, såsom i statsrådsprotokollet framhållits, kunna
med visshet förutse, att nämnda svängbro inom få år skulle blifva så
upptagen för järnvägens behof, att den endast en mycket kort tid af
dygnet skulle kunna öppnas för sjötrafik. I betraktande häraf och med
hänsyn äfven till trafiksäkerheten å banan kan man enligt utskottets
mening icke bortse från nödvändigheten af att järnvägstrafiken och sjöfarten
genom kanalen snart göras oberoende af hvarandra genom att
banan på segelfri höjd öfvergår kanalen på en fast bro.
Af de olika förslag, som för vinnande af detta syfte upprättats,
hafva de, som afse den nya brons förläggande vid den nuvarande kanalöfvergången
blifvit såväl af järnvägsstyrelsen som af departementschefen
afstyrkta på skäl, som synas utskottet vara väl grundade. Det af Kungl.
Maj:t nu upptagna förslaget att låta banan öfvergå kanalen norr om
Södertälje sluss är enligt utskottets mening gifvet att föredraga. Hvad
af Kungl. Maj:t föreslagits beträffande järnvägens ändrade sträckning
öster om denna broöfvergång synes utskottet däremot mindre tillfredsställande.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle banan såsom förut framgå
till Igelsta hållplats men därifrån i en stor krökning föras upp till bron
norr om slussen. Förutom de svåra krökningsförhållandena är mot
denna sträckning särskildt att anmärka den betydliga vägförlängning
af nära 3 V2 kilometer, som hufvudbanan enligt denna plan skulle erhålla.
Denna ökning i våglängden måste enligt utskottets mening så mycket
mer framkalla betänkligheter, som den träffar en af vårt lands mest
trafikerade statsbandelar, en linje som utgör förbindelsen mellan hufvudstaden
och de södra orterna samt kontinenten. Med afseende å denna
olägenhet har man, såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, tänkt sig
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
11
att jämte den föreslagna nya linjen fortfarande bibehålla den nuvarande
med svängbro öfver kanalen samt använda denna linje såväl för vissa
genomgående snälltåg som ock för en del godståg, hvilka icke behöfva
göra uppehåll vid Södertälje. Det förefaller utskottet, som om man
häruti kan se ett indirekt erkännande af att banans framdragande i den
föreslagna'' ändrade sträckningen icke kan anses utgöra en tillfredsställande
lösning af frågan.
Det finnes emellertid förslag upprättade till andra sträckningar af
järnvägen öster om broöfvergången vid Södertälje sluss, nämligen de
s. k. Glasbergalinjerna, hvilka i närheten af Rönninge station ansluta
sig till den nuvarande stambanan. Dessa linjer äro ej obetydligt kortare
än den af Kung!. Maj:t föreslagna Igelstalinjen och de framgå
utan några besvärande krökningar. Kostnaden för banans framdragande
öfver Glasberga beräknas visserligen blifva något större än för Igelstalinjen,
men å andra sidan medför sistnämnda linje eu högre driftkostnad,
och med afseende härå anses de olika förslagen vara ur kostnadssynpunkt
väsentligen likvärdiga. Det må ock framhållas, att den af
järnvägsstyrelsen för frågans utredning tillsatta trafiktekniska kommissionen
i sitt utlåtande bestämdt förordat den ena af Glasbergalinjerna
framför alla öfriga föreliggande förslag. Igelstalinjen bär dock af järnvägsstyrelsen
och departementschefen ansetts böra äga företräde hufvudsakligen
med hänsyn till kommunikationsbehofvet vid Igelsta hållplats
och de rubbningar i jordvärden och andra förhållanden, som skulle föranledas,
om icke banan bibehölles i sin sträckning till denna plats. Då
emellertid å Glasbergalinjen enligt förslaget skulle anläggas en hållplats
belägen endast omkring 2 kilometer från den nuvarande hållplatsen vid
Igelsta, förefaller det utskottet, som om berörda förhållanden icke behöfde
tillmätas alltför stor betydelse eller utgöra hinder för stambanans
framdragande i en sträckning, som för trafiken i det hela måste anses
fördelaktigare. Enligt utskottets mening äro Glasbergaförslagen väl
värda att tagas under förnyad ompröfning.
Af ofvan anförda skäl anser sig utskottet icke kunna tillstyrka det
förslag, Kungl. Maj:t nu framlagt, utan hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 13 maj 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
i
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
Reservationer;
af herrar grefve C■ O. Taube och O. M. Strömberg, hvilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning;
-
af herrar grefve A. F. Wachtmeister, E. Fränekel, G. Pos, P. Olsson,
J. A. Sjö och C. G. Thor, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
hemställan bort hafva följande lydelse:
»Mot Kungl. Maj:ts förevarande proposition synes utskottet ej något
vara att erinra i hvad framställningen afser anordnande af dubbelspår
mellan Rönninge och Järna stationer å västra stambanan. Trafiken å
denna bansträcka är redan nu så stor, att den endast med svårighet
kan på tillfredsställande sätt ombesörjas med enkelspår, och detta torde
säkerligen visa sig så godt som omöjligt, då inom få år järnvägen
Järna—Nyköping—Norrköping blifver färdig och tillför banan i fråga
ytterligare trafik. Åtgärder för vidtagande af dubbelspåranordning mellan
Rönninge och Järna synas därför icke längre kunna uppskjutas. — I
sammanhang härmed har Kungl. Maj:t funnit skäl föreslå, att banan
mellan Igelsta hållplats och Saltskogs station skulle framdragas i ändrad
sträckning för att på fast bro å segelfri höjd öfvergå Södertälje kanal
norr om slussen. Detta förslag har framkommit hufvudsakligen för att
göra järnvägstrafiken och sjöfarten genom kanalen helt och hållet oberoende
af hvarandra. Det har nämligen framhållits, hurusom den svängbro,
på hvilken järnvägen nu framgår öfver kanalen, är till stor olägenhet
för kanalfarten och'' verkar hämmande på dess utveckling. Det synes
emellertid med skäl kunna sättas i fråga, om kanalfartens tillgodoseende
verkligen är en angelägenhet af den betydelse, att den bör från statens
sida påkalla den stora uppoffring af flera miljoner kronor, som det framlagda
förslaget innebär. Så som kanalen nu är byggd — den är så
smal, att något möte mellan fartyg af vanlig storlek icke kan äga rum
i densamma — behöfver ett ångfartyg omkring 12 minuter, ett segelfartyg
med bogsering omkring 18 och utan bogsering omkring 25
minuter för att passera genom kanalen. Förslag till kanalens utvidgning
och ombyggnad har visserligen blifvit uppgjordt, men utsikterna
för att detta förslag, som går på en kostnad af mellan 4 och 5 miljoner
kronor, skall komma till utförande, anses ingalunda vara stora.
Å andra sidan lärer det icke vara tvifvel underkastadt, att inom en snar
framtid en ny stor farled mellan Mälaren och Östersjön kommer att af
Stockholms stad anordnas genom Årstaviken och Hammarbysjö, och
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
13
säkerligen skall denna farled i ej ringa grad från Södertälje kanal draga
trafik, ''i synnerhet af större fartyg. Då vidare utvecklingen på sjöfartens
område mer och mor synes tendera därhän, att pråmar med bogserare
träda i stället för segelfartyg, synes det utskottet icke vara osannolikt,
att trafiken i Södertälje kanal framdeles i vida större omfattning an nu
är fallet kommer att utgöras af pråmar och mindre ångbåtar, som kunna
passera genom kanalen utan att svängbron öppnas.
Med hänsyn härtill kan utskottet icke finna det vara välbetänkt att
för kanal trafikens skull nu vidtaga den i propositionen föreslagna synnerligen
kostsamma omläggningen af järnvägen. Det kan visserligen
icke bestridas, att det äfven för järnvägstrafiken skulle vara till fördel,
om banan på en fast bro framginge öfver kanalen, men det liar dock
icke kunnat påstås, att detta ännu på. lång tid är behöfligt för trafikens
besörjande eller påkallas af hänsyn till. trafiksäkerheten. Förslaget om
den ändrade sträckningen för banan innebär å andra sidan afsevärda
olägenheter. Förutom de svåra krökningsförhållandena är härvid särskild
att märka den betydliga vägförlängning å hufvudbanan af nära
3 1 ä kilometer, som denna sträckning medför.
Med afseende härå har man äfven tänkt sig att jämte den iöreslakna
nya linjen fortfarande bibehålla den nuvarande med svängbro
öfver kanalen samt använda denna linje såväl för vissa genomgående
snälltåg som ock för en del godståg, hvilka icke behöfva göra uppehåll
vid Södertälje. Det förefaller utskottet som om man häruti kan se ett
indirekt erkännande af att banans framdragande i den föreslagna andrade
sträckningen icke kan anses utgöra en tillfredsställande lösning åt
frågan. , ,, ,
Af hvad ofvan blifvit anfördt torde framgå, att utskottet anser lamp
lio-ast
att nu anordna dubbelspår å banan i dess nuvarande sträckning
och höjdläge vid öfvergången öfver kanalen. I enlighet med ett i statsrådsprotokollet
omförmäldt förslag i detta syfte bör enligt utskottets
mening för nämnda öfvergång anläggas en ny dubbelspårig svängbro
med en spännvidd af 21 meter och en fri seglationsvidd åt 1» meter.
Genom en sådan bro skulle, såsom af bangårdskommittén i dess ar lJOo
afgifna utlåtande framhållits, för de kanalen passerande fartygen beredas
en betydligt bekvämare genomfart än hvad som för närvarande äger
rum. Det synes utskottet vara anledning antaga, att genom en sådan
anordning kanaltrafiken ännu under många år skulle kunna nöjaktigt
Ö Kostnaderna för anordnande af dubbelspår enligt ofvan angifna
förslag har för bansträckan mellan Rönninge och Saltskog beräknats
Bih. till Riksd. Prof. 1909. i Sami. 1 Afd. 133 Höft. 3
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 202.
till 1,552,000 kronor. Härtill kommer för dylik anordning å sträckan
baltskog—Järna enligt beräkning 700,000 kronor. I sin helhet skulle
anläggningen sålunda belöpa sig till 2,252,000 kronor, ett belopp som
med mer an 3 miljoner kronor understiger det af Kungl. Makt ifrågasatta
anslaget. , J ö
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Majrts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen dels beslutar utläggning
af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge
och Järna stationer å västra stambanan med
öfvergång öfver Södertälje kanal i banans nuvarande
sträckning och höjdläge men på en ny dubbelspårig
svängbro, för hvilket arbete kostnaden beräknats till
2,252,000 kronor, dels ock för påbörjande af berörda
anläggning för år 1910 till utgående från riksgäldskontoret
anvisar ett belopp af 100,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda
belopp».
samt af herrar G. Odqvist
skottets motivering:.
O
och A. Ekman mot vissa delar af ut -
. ^ulle h.ar antecknas, att herrar H. Andersson, C. Persson och
A Wiklund icke mom utskottet deltagit i behandlingen af detta ärende
ai VfifSi°mji?tt -grefTe Ph'' L'' Klin9sP0r icke närvarit vid ärendets
slutbehandling i utskottet.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909,