Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
1
N:o 200.
Ank. till Kiksd. kansli den 13 Maj 1909, kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
bestämmande af aflöning sförmånerna åt öfver ingenjör en
vid kraftverket vid Trollhättan. (R. A.)
I en till Riksdagen den 2 april 1909 aflåten proposition, n:o 164,
har Kungl. Magt, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen,
att
dels bestämma, att öfveringenjören vid kraftverket vid Trollhättan
skall från och med år 1910 äga åtnjuta 8,000 kronor såsom lön samt i
stället för tjänstgöringspenningar tantiem å nettovinsten af kraftverkets
rörelse att utgå, därest vinsten icke öfverstiger 200,000 kronor, med
2,000 kronor och, därest vinsten öfverstiger 200,000 kronor, med ytterligare
en half procent å öfverskjutande belopp, allt för år räknadt, samt
att öfveringenjören därjämte må åtnjuta förmånen af fri bostad med
bränsle och elektrisk belysning efter vattenfallsstyrelsens bestämmande
eller ock ersättning därför med 1,500 kronor om året;
dels medgifva, att vattenfallsstyrelsen må, där sådant Titan binder
för göromålens behöriga gång kan ske, årligen bevilja öfveringenjören
ledighet med bibehållande af full aflöning under högst en månad;
dels ock för åtnjutande af nu ifrågavarande aflöningsförmåner stadga
följande bestämmelser:
att öfveringenjören skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan
minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande aflöning eller
pensionsrätt;
Bill. till Biksd. Prof. 1909. i Sami. 1 Afd. 131 Höft. (N:o 200.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
att öfveringenjören jämväl skall vara underkastad den reglering'' af
tantiem, som kan varda i vederbörlig ordning bestämd;
att med ifrågavarande befattning icke må förenas annan tjänst å
rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med samma befattning ej keller må förenas vare sig uppdragsåsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej vattenfallsstyrelsen,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen i vattenfallsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;
att tantiem må uppbäras endast för den tid, öfveringenjören verkligen
tjänstgjort eller erhållit ledighet med bibehållande af full aflöning;
att öfveringenjören, därest han af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen;
att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag, under afstängning från tjänstgöring eller
under eljest förekommande lagligt tjänstefel-hinder, öfveringenjören kan
af vattenfallsstyrelsen förpliktas att, utöfver tantiem, afstå så mycket af
lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att, därest emellertid öfveringenjören i följd af kroppsskada, ådragen
under tjänstutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må,
såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen kunna, efter
vattenfallsstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under högst
sex månader; ankommande däremot på pröfning af Kungl. Maj:t, till
huru stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda
tid af sex månader;
att, därest öfveringenjören afhåller sig från tjänstgöring utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styi’ka
giltigt förfall, han under tiden ej må åtnjuta någon aflöning;
att, därest öfveringenjören varder afstängd från tjänstgöring eller
tagen i häkte, den del af hans aflöning, som icke af vattenfallsstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej vattenfallsstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära
något däraf; samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
3
att öfveringenjören skall vara skyldig underkasta sig de bestämmelser
i fråga om pensionering, som kunna varda stadgade.
*
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Med underdånig skrifvelse den 17 mars 1909 har vattenfallsstyrelsen
öfverlämnat förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk. Styrelsen liar därvid anfört, att, såvidt nu kan bedömas,
Trollhättans kraftverk kommer att träda i verksamhet med
1910 års ingång, från hvilken tid stora leveranser af elektrisk energi
äro kontraherade, och att styrelsen därför ansåge nödvändigt, att redan
för innevarande års Riksdag framlägges förslag till aflöningsstat för
kraftverket, så att de särskilda befattningarna med tillhörande aflöningar
blifva bestämda och lämpliga personer därigenom må kunna fästas vid
verket redan från början.
Det framlagda förslaget till reglemente omfattar, förutom kraftverket,
jämväl kanalverket och ekonomiafdelningen vid Trollhättan och är så uppställdt,
att, då ytterligare under vattenfallsstyrelsen lydande verk på
andra platser komma till stånd, detsamma skall kunna, i hvad rör de
allmänna bestämmelserna, gälla äfven för dessa nya verk.
Med hänsyn till ifråga vande förslags omfattning anser jag mig dock
icke kunna ägna detsamma den förberedande behandling och granskning,
att jag under nu pågående riksdag kan underställa förslaget i dess
helhet Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Detta synes icke heller vara af
förhållandena ovillkorligen påkalladt. Proposition i ämnet torde nämligen
kunna aflämnas redan omedelbart efter början af 1910 års riksdag,
och lära då de af Riksdagen godkända aflöningsförhållandena kunna
träda i tillämpning åtminstone med ingången af april månad samma
år. Intill dess torde saken kunna i det stora hela provisoriskt ordnas.
Särskilda omständigheter betinga emellertid, att beträffande eu befattning,
den föreslagne öfveringenj örsbefattningen vid kraftverket vid
Trollhättan, aflöningsförmånerna redan nu blifva bestämda. Skulle så
icke blifva förhållandet, lärer nämligen kunna befaras, att eu synnerligen
dugande kraft, som man i nyssberörda egenskap hoppas kunna fästa vid
verket, öfvergår till den privata företagsamheten.
Beträffande organisationen af kraftverket har vattenfallsstyrelsen
tänkt sig, att öfveringenj ören skulle tjänstgöra såsom högste chef under
vattenfallsstyrelsen, samt att under honom skulle lyda följande vid Trollhättan
anställda tjänstemän, nämligen en byråingenjör, en driftingenjör,
en distriktsingenjör samt en kontrollör och statistiker samt därjämte
4-
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
till det antal, Eders Ivungl. Maj:t för hvarje år bestämde, bokhållare,
driftverkmästare, instrumentmakare, öfvermontörer, maskinister, reparatörer,
montörer och dammvakter. Sammanlagda antalet af denna personal
har, enligt hvad jag från vattenfallsstyrelsen inhämtat, beräknats
till en början komma att uppgå till 42 personer. Slutligen
skulle under öfveringenjören lyda personalen vid de redan nu befintliga
distrikten med stationer i Göteborg och Skara. Vid hvartdera af dessa
skulle finnas anställda en distriktsingenjör samt stationsförmän och
montörer, sammanlagdt 12 personer.
Såsom aflöning åt öfveringenjören har vattenfallsstyrelsen föreslagit
8.000 kronor såsom lön samt tantiem å nettovinsten af kraftverkets rörelse
att utgå med 1 procent å hvad af denna vinst icke öfverstiger
200.000 kronor samt 0,5 procent å hvad öfverstiger 200,000 kronor,
dock minst 2,000 kronor för år. Öfveringenjören skulle emellertid vara
underkastad den reglering af tantiemen, som kan varda i vederbörlig
ordning bestämd. Tantiem skulle utgå för året på en gång, sedan årets
bokslut blifvit af vattenfallsstyrelsen godkändt, och anses, där fördelning
mellan olika tjänsteförrättare skulle ske, falla med samma belopp
på hvarje del af året. Dessutom skulle öfveringenjören åtnjuta fri bostad
med bränsle och elektrisk belysning eller ock ersättning därför
med 1,500 kronor om året.
Jag vill här erinra, att den kommitté, som, efter det staten förvärfvat
Trollhätte kanalverk, hade i uppdrag att uppgöra förslag till
bestämmelser rörande förvaltningen af kanalverket jämte tillhörande
egendom, anförde i fråga om aflöningen till öfverdirektören för verket,
att beloppet af de honom tillkommande löneförmåner syntes böra bestämmas
i någon mån motsvarande disponentarfvodet i större affärsföretag,
hvarvid det ur flera synpunkter syntes vara lämpligt att låta löneförmånen
utgå dels i form af ett fast arfvode dels såsom tantiem å
den vid kanal- och vattenverket uppkommande nettovinsten för hvarje
år. Då denna tantiem, bland annat, hade till ändamål att uppbringa
öfverdirektörens löneförmåner utöfver det fästa arfvodet till ett belopp,
som kunde anses erforderligt för vinnande af angifna syfte, ansåg kommittén
densamma böra utgå efter procentsatser i viss mån sjunkande
med nettovinstens stigande, hvarigenom allt för stora växlingar i löneförmånerna
skulle förebyggas. Med tillämpning af dessa grunder föreslog
kommittén öfverdirektörens löneförmåner till dels arfvode, 10,000
kronor, dels ock tantiem å nettobehållningen af kanalverkets rörelse,
beräknad till 4 procent å hvad af nettobehållningen ej öfverstege 50,000
kronor, till 3 procent å hvad öfverstege 50,000 men icke 100,000 kro
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
nor samt till 2 procent å livad öfverstege 100,000 kronor. Därjämte
föreslogs förmånen af fri bostad med vedbrand och elektrisk belysning.
I anslutning härtill förklarade sig chefen lor civildepartementet, vid
ärendets föredragning den 10 mars 1905, anse, att, om ock aflöningsförmånerna
för öfverdirektören vore beräknade efter en högre måttstock
än den för statens tjänstemän i allmänhet gällande, sådant i detta fall
icke kunde undvikas, för så vidt staten skulle kunna påräkna att till
den viktiga befattningen erhålla lämplig person. Aflöningen borde tydligen
vara så afpassad, att den motsvarade de aflöningsförmåner, som
plägade tillkomma chefen för enskilda affärsföretag af jämförlig omfattning.
I öfverensstämmelse med kommitterades förslag framlades också
proposition i ämnet till 1905 års Riksdag.
Riksdagen vidtog emellertid den ändring i förslaget, att arfvodet
åt den föreslagna öfverdirektören, som enligt Riksdagens mening borde
benämnas verkställande direktör, bestämdes till 7,000 kronor. Mot den
föreslagna tantiemen gjordes icke någon anmärkning.
Jag vill här anmärka, att vid bestämmande af denna aflöning förutsattes,
att, intill dess den elektriska kraftstationen blifvit anlagd och fiffig
bordad, verkställande direktören, i stället för den tantiem, som därefter
af den behållna inkomsten af kraftstationen syntes böra till honom utgå,
komme att på grund af det ansvarsfulla arbete, som anläggningen åt
denna för honom medförde, åtnjuta särskildt arfvode från anslaget för
kraftstationens anläggning.
Uppenbart synes mig vara, att de grundsatser, som tillämpades i
fråga om verkställande direktören för Trollhare kanal- och vattenverk,
böra blifva gällande äfven i fråga om öfveringenjören vid kraftverket.
Denne skulle blifva icke blott den tekniske chefen för den högst betydande
anläggningen utan äfven den, som i första hand skulle sköta
underhandlingarna om försäljning af elektrisk energi. Klart är, att
man för en så kräfvande befattning måste söka förvärfva en verkligt
dugande förmåga. De aflöningsbelopp, som betalas vid enskilda företag
af ifrågavarande beskaffenhet, äro emellertid så höga, att staten,
om den ej skall ligga under i konkurrensen, måste vara beredd att
bestämma aflöningen högre än som i allmänhet är vanligt i statstjänst.
Jag ber i sådant hänseende få nämna, att disponenten vid Sydsvenska
kraftaktiebolagets kraftverk med 14,000 installerade turbinhästkrafter,
enligt hvad för mig uppgifvits, åtnjuter en årsaflöning af 20,000
kronor. För öfveringenjören vid Trollhättans kraftverk med dess 76,000
turbinhästkrafter föreslås nu, såsom nämndt, förutom naturaförmåner, eu
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
lön af 8,000 kronor jämte tantiem å nettovinsten, beräknad till 1 procent
å hvad af vinsten ej öfverstiger 200,000 kronor och till 0,5 procent å
öfverskjutande belopp. Under antagande af en nettovinst å 1,000,000
kronor, skulle öfveringenjörens kontanta aflöning sålunda komma att
uppgå till 14,000 kronor. I betraktande af hvad jag ofvan anfört synes
mig detta ingalunda oskäligt.
Hvad angår beräknandet af nettovinsten, ber jag emellertid få anmärka,
att bokföringen gifvetvis bör ske på sådant sätt, att nettovinsten
icke utföres förr än nödiga afskrifningar ägt rum och tillika beräknats
ränta å anläggningskostnaderna, motsvarande den ränteutgift, som genom
medlens utbetalande förorsakats riksgäldskontoret.
I vattenfallsstyrelsens förslag till aflöningsreglemente förutsättes, att
styrelsen må kunna, där sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åt öfveringenj ören årligen medgifva ledighet med bibehållande
af full aflöning under högst en månad; och lärer häremot icke
vara något att erinra.
I fråga om öfveringenj örens pensionering synes icke nödigt att
redan nu härom meddelas bestämmelser. Denna fråga sammanhänger
nämligen så nära med spörsmålet om ordnandet af den öfriga personalens
pensionsförhållanden, att densamma lämpligen bör samtidigt därmed
pröfvas. Det torde också vara tillräckligt att föreskrifva, att öfveringenjören
skall vara skyldig underkasta sig de bestämmelser rörande
pensionering, som kunna varda stadgade.
Mot de af vattenfallsstyrelsen för åtnjutande af ifrågavarande aflöningsförmåner
föreslagna bestämmelser, hvilka äro desamma som äro
upptagna i aflöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket, har
jag icke funnit något att erinra.»
Då, såsom i statsrådsprotokollet framhållits, det måste anses vara
af stor vikt, att för den kräfvande befattningen såsom öfveringenjör vid
Trollhätte kraftverk förvärfvas en verkligt dugande förmåga, anser sig
utskottet halva skäl tillstyrka, att för denna tjänsteman bestämmes de
jämförelsevis betydande aflöningsförmåner, som nu af Kungl. Maj:t
föreslagits. Med afseende å befattningens art bör emellertid enligt
utskottets mening nämnde öfveringenjör, i likhet med hvad beträffande
vattenfallsdirektören samt cheferna för järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen
blifvit vid senast genomförda löneregleringar bestämdt,
tillsättas genom förordnande på viss tid. Sistnämnda tre ämbetsmän
hafva af Kungl. Maj:t erhållit förordnande hvar och eu på sex år, och
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
7
enligt utskottets uppfattning torde det vara lämpligt, att jämväl befattningen
såsom öfveringenj ör vid kraftverket i allmänhet tillsättes
på nämnda tid.
I öfverensstämmelse med hvad af utskottet förordats i fråga om
befattningens tillsättning torde den fasta aflöningen för öfveringenjören
böra benämnas icke lön utan arfvode.
Beträffande öfveringenjörens pensionering föreligger nu icke något
förslag, men af statsrådsprotokollet synes framgå, att nästkommande års
1 liksdag har att från Kungl. Maj:t motse framställning härom i sammanhang
med förslag till ordnande af aflönings- och pensionsförhållandena
för öfriga befattningshafvare vid kraftverket, och föreställer sig utskottet
att Kungl. Maj:t därvid kommer att för öfveringenjören föreslå en efter
hans aflöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå efter liknande
grunder, som blifvit bestämda för vattenfallsdirektören.
Med afseende å de för åtnjutande af öfveringenj örens aflöningsförmåner
föreslagna bestämmelserna har utskottet icke haft annat att erinra,
än att det enligt utskottets mening bör tillkomma Kungl. Maj:t — icke,
såsom nu föreslagits, vattenfallsstyrelsen — att i särskilda fäll afgöra,
huruvida med öfveringenjörsbefattningen må kunna förenas viss annan
tjänstebefattning eller visst uppdrag.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
framställning må
a) bestämma, att öfveringenjören vid kraftverket
vid Trollhättan — hvilken befattning tillsättes genom
förordnande på viss tid af högst sex år — skall från
och med år 1910 äga åtnjuta 8,000 kronor såsom arfvode
samt dessutom tantiem å nettovinsten af kraftverkets
rörelse att utgå, därest vinsten icke öfverstiger
200,000 kronor, med 2,000 kronor och, därest vinsten
öfverstiger 200,000 kronor, med ytterligare en half
procent å Överskjutande belopp, allt för år räknadt,
samt att öfveringenjören därjämte må åtnjuta förmånen
af fri bostad med bränsle och elektrisk belysning
efter vattenfallsstyrelsens bestämmande eller ock ersättning
därför med 1,500 kronor om året;
b) medgifva, att vattenfallsstyrelsen må, där sådant
utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske,
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
årligen bevilja öfveringenjören ledighet med bibehållande
af full aflöning under högst en månad;
c) för åtnjutande af nu ifrågavarande aflöningsförmåner
stadga följande bestämmelser:
att öfveringenjören skall vara underkastad icke
allenast de i gällande instruktion gifna bestämmelser,
utan ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring
eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller
annan befattning, som kan varda honom i behörigordning
ålagd, dock utan minskning i den honom vid
förflyttningen tillkommande aflöning eller pensionsrätt;
att öfveringenjören jämväl skall vara underkastad
den reglering af tantiem, som kan varda i vederbörlig
ordning bestämd;
att med ifrågavarande befattning icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med samma befattning ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag
som helst, såframt ej Kungl. Maj:t, uppå därom gjord
framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen i vattenfallsverket, finner
uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;
att tantiem må uppbäras endast för den tid, öfveringenjören
verkligen tjänstgjort eller erhållit ledighet
med bibehållande af full aflöning;
att öfveringenjören, därest han af sjukdom hindras
att sin befattning förrätta, äger uppbära hela arfvodet;
att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag, under afstängning från tjänstgöring
eller under eljest förekommande lagligt tjänsteförhinder,
öfveringenjören kan af vattenfallsstyrelsen förpliktas
att, utöfver tantiem afstå så mycket af arfvodet, som
>
Statsutskottets Utlåtande N:o 200.
9
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att, därest emellertid öfveringenjören i följd af
kroppskada, ådragen under tjänstutöfning, blifvit tills
vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag
från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen kunna, efter
vattenfallsstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad
under högst sex månader; ankommande däremot
på pröfning af Kungl. Maj:t, till huru stor del aflöning
kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid
af sex månader;
att: därest öfveringenjören afhåller sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, han
under tiden ej må åtnjuta någon aflöning;
att, därest öfveringenjören varder afstängd från
tjänstgöring eller tagen i häkte, den del af hans aflöning,
som icke af vattenfallsstyrelsen pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under
tiden innehållas, såvida ej vattenfallsstyrelsen finner
skäligt låta honom uppbära något däraf; samt
att öfveringenjören skall vara skyldig underkasta
sig de bestämmelser i fråga om pensionering, som
kunna varda stadgade.
Stockholm den 13 maj 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. B1LLING.
Herrar A. Wiklund och A. Ekman hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
jBih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afä. 131 Häft.
2