Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

1

N:o 164.

Ank. till Rikså. kansli den 7 maj 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj;ts proposition om anslag
för anläggning af ny farled mellan Vänersborg och
Göteborg. (R. A.)

1 en den 19 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition, n:r
130, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att

för anläggning af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens för Trollhätte kanal- och
vattenverk i statsrådsprotokollet omförmälda förslag, anvisa ett belopp
af 22,800,000 kronor samt

bemyndiga riksgäldskontoret att af dessa medel på rekvisition tillhandahålla
Kungl. Maj:t under år 1909 1,000,000 kronor och under år
1910 3,000,000 kronor.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts proposition har herr G.
Strömberg i en inom Andra Kammaren väckt motion n:r 227 hemställt,
att Riksdagen, därest den bifölle propositionen, äfven måtte taga hänsyn
till de husägare i Trollhättan, som till följd af ett dylikt beslut måste
lämna sina på statens mark uppförda boningshus, samt tillerkänna dem,
oafsedt den inskränkande bestämmelsen i arrendekontrakten, full ersättning:
för husens värde efter värdering jämlikt lagen om skiljemän den
28 oktober 1887.

Af det i Kungl. Maj:s förevarande proposition åberopade statsrådsprotokollet
vill utskottet, under hänvisning till protokollets innehåll i
öfrigt, här endast meddela hvad föredragande departementschefen —
Bih. till Eiksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 106 Höft. (N:o 164.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

efter att hafva i korthet redogjort för hvad i ärendet förekommit samt
fullständigt återgifvit det betänkande, som afgifvits af den utaf Kungl.
Maj:t den 12 januari 1909 för frågans utredning tillsatta kommissionen
— slutligen för egen del yttrat. Detta departementschefens yttrande klaf
följande lydelse:

»Trollhätte kanal har en synnerligen stor betydelse för vidsträckta
delar af vårt land. Den sätter Sveriges största insjö Vänern i förbindelse
med hafvet och möjliggör sålunda direkt fraktfart till hafvet ej
blott från Vänerns stränder utan jämväl från alla orter, hvilka genom
kanaler eller segelleder äro förbundna med detta inhaf. På sådant sätt
kunna till Trollhätte kanals direkta trafikområde räknas ej blott de af
segelbara vattenvägar genomskurna delarna af Värmland och Dalsland,
utan äfven Vätterns stränder och delar af Göta kanal samt därmed sammanhängande
mindre sjösystem. Men dessutom måste till Trollhätte kanals
trafikområde räknas alla de trakter, som hafva järnvägsförbindelser
till hamnarna vid Vänern och därmed förbundna segelleder, och hvilka
ligga på sådant afstånd från dessa hamnar, att transporten på järnväg
direkt till kusten blir mindre förmånlig än den blandade transporten på
järnväg och vattenväg. Motsvarande blir naturligtvis förhållandet vid
transporter från kusten in i landet. Dock har kanalen för närvarande
sin största betydelse för exporten, hvilket framgår däraf, att godsmängden
i riktning mot kusten är omkring dubbelt så stor som i motsatt
riktning. Trollhätte kanals trafikområde måste emellertid räknas ännu
vidsträcktare, än hvad nyss påpekade faktorer gifva vid handen, och
detta af det skäl, att Göteborg såsom export- och importhamn gifvetvis
erbjuder synnerligen stora fördelar, och att godset därför äfven från
aflägsnare orter har benägenhet att söka sig väg öfver denna hamn.
Trafikområdet kan sålunda anses omfatta ej allenast stora delar af Bohuslän,
Västergötland och Dalsland samt så godt som hela Värmland
utan äfven afsevärda delar af Dalarne, Härjedalen, Västmanland och
Närke samt mindre delar af Södermanland, Östergötland och Småland.

Bland de varor, för hvilka kanalen utgör den naturliga befordringsvägen,
intaga trävarorna med deras förädlingsprodukter, pappersmassa
och papper, främsta rummet. Detta framgår tydligt däraf, att dessa varor
för närvarande utgöra omkring 60 procent af kanalens hela godsmängd.
För stenkolsimporten till de inom upplandet belägna industriella anläggningarna
har kanalen gifvetvis äfven stor betydelse, och denna betydelse
förringas ej, om vattenkraften i större utsträckning kommer till
användning, ty stenkol eller koks blifva ändock nödvändiga för ett stort
antal fabrikationer. Då den värmländska bruksindustrien har behof af

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

3

Norrbottens malm, hvilken billigast fraktas öfver Narvik och Göteborg,
komma motsvarande transporter allt mer att ske på kanalen, i synnerhet
om den förbättras. Bland öfriga för trafikområdet viktiga godsslag,
hvilkas befordran lämpligen äger rum på vattenväg, må nämnas järn,
spannmål, gödningsämnen, naturlig och konstgjord sten samt råvaror
för fabrikerna.

Det framgår häraf, att ifrågavarande vattenvägsförbindelse är af
största vikt för de betydande industrierna inom kanalens uppland. .

Emellertid har den af Trollhättestyrelsen verkställda utredningen
angående trafikförhållandena å Trollhätte kanal gifvit vid handen, att
den nuvarande farleden icke bekvämligen kan tillgodose en afsevärdare
ökning af trafiken utöfver den år 1906 och 1907 iakttagna. I sådant
afseende ber jag få nämna, att kanalen approximativt beräknats kunna
utan olägenhet genomsläppa omkring 80 fartyg om dygnet, en siffra,
som dock under vissa omständigheter kan höjas. Denna gräns härunder
åren 1903—1905 nåtts och under åren 1906 och 1907 till och med
öfverskridits.

Äfven kommissionen har funnit ådagalagdt, att Trollhätte kanal
numera i det närmaste nått gränsen för sin trafikförmåga. Det torde
därför vara uppenbart, att något bör göras för att förbättra trafikförhållandena
för de delar af vårt land, som nu betjäna sig af kanalen.
Den tanken har därvid framkastats, att det ökade behofvet af transportmedel
lämpligen skulle kunna tillgodoses genom att mellan Vänern och
Kattegatt anlägga en ny dubbelspårig järnbana eller genom att ombygga
någon af de redan befintliga järnvägarna. Såsom skäl härför
har åberopats, att anläggning af en inlandskanal i allmänhet medför
betydligt högre kostnad per kilometer än byggande af en dubbelspårig
järnväg. Emellertid skulle man genom realiserande af en sådan tanke
icke ernå de fördelar, som vinnas genom en ny tillräckligt stor kanal.
Järnvägar kunna nämligen ingalunda i alla afseenden ersätta kanaler.

Vattenvägarna utgjorde i vårt land länge ett af de viktigaste kommunikationsmedlen,
och intresset för byggande af kanaler var också
stort såväl hos statsmakterna som bland allmänheten. Med järnvägarnas
tillkomst inträdde en förändring härutinnan. Det nya snabba
kommunikationsmedlet, som kunde användas lika väl om vintern som
under andra årstider, ansågs så öfverlägset de dittills varande kanalerna,
att man uteslutande koncentrerade sig på järn vägsbyggande. Sedan
1850-talet, då järnvägar började anläggas i vårt land, har man i Sverige
byggt järnvägar för inemot en milliard kronor, under det föga gjorts
för anordnande af nya vattenvägar eller förbättring af redan befintliga.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

I de störa kulturländerna, där man liksom hos oss under en tid
låtit leda sig af den tanken, att järnvägarna skulle göra kanalerna
mindre behöfliga, och där mäktiga järnvägsbolag för hindrande af konkurrens
inköpt och rent af fyllt igen vissa kanaler, har ett omslag i
tänkesättet numera ägt rum. Man har lärt sig inse, att vattenvägarna
allt fortfarande hafva en viktig uppgift att fylla, och att de äro ett
nödvändigt komplement till järnvägarna.

Vattenvägarnas störa betydelse ligger däri, att de, då fråga är om
transporter på längre afstånd, i allmänhet medgifva väsentligt lägre
fraktkostnader än järnvägarna. Kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren
Ingemar Petersson har i en på kommissionens föranstaltande
gjord utredning angifvit några af anledningarna härtill. Han har därvid
först framhållit det mindre behof af dragkraft, som fordras för
framforsling af gods å kanaler. För att draga fram en viss last behöfves
sålunda, om transporten sker å vattenväg, blott 1 ar, till fiho af
den dragkraft, som erfordras, då transporten äger rum medelst järnväg,
allt under förutsättning af lugnvatten i förra fallet och rak horisontal
bana i andra fallet samt vanlig hastighet i båda fallen. Vidare
utgör en järnvägsvagns vikt omkring 50 å 60 procent af maximilasten,
under det vid vattentransporter motsvarande vikt hos fartyget kan nedgå
till 20 å 25 procent. Anskaffningskostnaden för rörlig materiel å
järnvägar uppgår till omkring 250 kronor för lastton, under det samma
utgift för inre vattenvägar endast belöper sig till mellan 40 och 60
kronor. Slutligen kräfver sjötrafiken betydligt mindre personal än järnvägstrafiken.

Alla dessa omständigheter göra, att kanaler äro särskild! lämpade
att på längre afstånd mellan konsumtions- och produktionsdistrikt transportera
skrymmande och tunga råvaror, hvilka å de ställen, där de skola
användas eller förädlas, icke kunna säljas nog billigt, om man för deras
fortskaffning måste begagna de jämförelsevis dyra järnvägarna. Järnvägarna
åter användas till att samla eller fördela godset inom distrikten,
till att utföra sådana transporter, som måste ske snabbt och på noggrant
bestämda tider, äfvensom till att fortskaffa de af råvarorna förfärdigade
industrialstren samt lifsförnödenheter och manufakturvaror
m. m., särskild! då det är fråga om mindre kvantiteter.

I ett afseende äro kanalerna underlägsna järnvägarna såsom trafikmedel
nämligen däruti, att de tillfrysa under vintern. Kontinentens
vattenvägar äro emellertid stängda af is nästan lika länge som våra
kanaler, men detta hindrar icke, att man där under senare tiden offrat
milliarder kronor på vattenvägarnas utveckling. Industrin har nu en gång
inrättat sig så, att transporterna delvis ligga nere under vintern.

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

5

Om det alltså får anses utredt, att järnvägar icke kunna i alla afseenden
ersätta kanaler, utan att det fastmer är nödvändigt, att Sveriges
samfärdsmedel genom anordnande af goda vattenvägar någorlunda likställas
med utlandets, så att en framgångsrik täflan med dess produkter
i den allmänna marknaden underlättas, gäller det att afgöra, på hvad
sätt en bättre vattenvägsförbindelse mellan Vänern och Kattegatt lämpligen
bör anordnas, då, såsom förut omförmälts, Trollhätte kanal numera
i det närmaste nått gränsen för sin trafikförmåga.

Två särskilda förslag till frågans lösning föreligga, dels Trollhättestyrelsens
att ombygga Trollhätte kanal dels ock Vatten by ggnadsbyråns
angående anläggning af en ny kanal mellan Vänern och Uddevalla. Vid
utarbetande af de båda förslagen hafva användts i hufvudsak samma
grunder, och man kan därför få en tillförlitlig jämförelse mellan de
olika kostnaderna. Det har därvid visat sig, att då det är fråga om
djup å 5 meter och därunder det blir afgjordt billigare att ombygga
Trollhätte kanal än att anlägga en kanal till Uddevalla. Vid 6 meters
djup och därutöfver blir däremot förhållandet annorlunda.

Jag tillåter mig här lämna en sammanställning af de beräknade
kostnaderna för en kanalled mellan Vänern och Kattegatt med olika

mått enligt de föreliggande

alternativen.

O

Kanalalternativ.

Anläggningskostnad.

Trollhätte leden.

Uddevalla leden.

Enkelled, men med dubbla

Öfverhöjd kanal.

Niv&kanal.

slussar i slusstrappa:

9

meters seglationsdjup......

—

89,00

milj.

kr.

123,50

mili. kr.

7

» » ......

68,40

mil i. kr.

55,93

»

)>

76,16

»

B

6

)) » ......

47,14

D

»

43,70

60,07

»

5

2> »

32,23

»

))

37,06

»

»

46,29

»

»

4

» » med

5 in. slussar........,...........

25,65

5>

))

30,50

»

»

40,oo

»

»

4

meters seglationsdjup ......

22,28

))

))

27,94

»

38,19

»

»

Helt enkelled:

4

meters seglationsdjup med

5 m. slussar.....................

22,80

»

»

—

—

Dubbelled:

4

meters seglationsdjup......

22,81

))

))

31,76

»

»

39,66

»

D

3

» »

16,58

K

25,96

»

34,03

»

»

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Hvad nu först angår måtten å en ny farled mellan Vänern och Kattegatt,
har kommissionen genom sina utredningar visat, att man vid bestämmande
af dessa mått icke torde behöfva taga hänsyn till storleken
å en möjligen blifvande kanal från Vänern öfver Hjälmaren till Mälaren.
Utförandet af planen att tvärs genom Sverige anlägga en kanal för
stora oceangående fartyg har visat sig medföra så oerhörda kostnader,
att en sådan kanal icke kan tänkas under nu öfverskådlig framtid komma
till stånd. Kommissionen synes äfven hafva gifvit fullgiltiga skäl för
sin åsikt, att den förbättrade farleden mellan Vänern och Kattegatt icke
bör gifvas större djupgående än 4 till 5 meter.

Hvad angår kanaler med mindre djupgående, har kanalflottans
ångfartygsbefälhafvaresällskap uttalat den åsikten, att den nuvarande
leden för 2,7 meter djupgående fartyg borde bibehållas, och att endast
på alla ställen, där slussar förekomma, dessa borde med undantag
för Åkersström göras dubbla men med samma mått som för närvarande.
Kommissionen har meddelat, att en sådan tillbyggnad af slussar sannolikt
komme att medföra en utgift, uppgående till omkring. 6,000,000
kronor, samt förklarat sig icke kunna tillstyrka, att penningar nedläggas
härpå, enär trafikutvecklingens kraf blott för några få år därigenom
skulle kunna tillfredsställas. Den af kommissionen sålunda uttalade
åsikten delar jag till fullo.

Däremot har kommissionen ansett, att förslaget att i samma sträckning
som den nuvarande Trollkätte kanal för en beräknad kostnad af omkring

16,600,000 kronor bygga en dubbelspårig 3 meters led skulle medföra
en ganska afsevärd förbättring. Kommissionen har emellertid framhållit,
att härigenom endast skulle skapas en farled, som hufvudsakligen blefve
en inlandskanal, och att man följaktligen endast skulle nå ett af de mål, som
under frågans föregående behandling ansetts böra vinnas genom en förbättrad
farled mellan Vänern och Kattegatt. Det andra målet eller att
erhålla en kanal för verkligt sjögående fartyg skulle icke förverkligas.

En utväg att vinna sistnämnda mål utan alltför betungande kostnader
har kommissionen funnit ligga uti att bygga en enkelspårig 4
meters led med slussar och vissa andra arbeten afsedda för 5 meter
djupgående fartyg. En sådan farled mellan Vänersborg och Göteborg
har beräknats kosta 22,800,000 kronor. När framdeles så behöfdes
kunde leden, utan att kostnaderna blefve större än om arbetet verkställts
från början, fördjupas till 5 meter i dess helhet och göras dubbelspårig.
Ehuru berörda summa, 22,800,000 kronor, med ett så stort belopp
som omkring 6 millioner kronor öfverstiger kostnaden för en dubbelspårig
3 meters led, har kommissionen dock ansett dess utgifvande väl

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

7

kunna förevaras, då därigenom, utöfver hvad som vinnes genom en led
af sistnämnda slag, skulle ernås högst väsentliga fördelar. I sådant
hänseende har kommissionen framhållit, att fartyg, som äro konkurrenskraftiga
å de Sverige närbelägna hafveri, skulle kunna gå direkt upp i
Vänern, samt att industrin i trakterna omkring denna sjö skulle erhålla
det uppsving, som lägre frakter alltid pläga medföra.

Särskild! för Värmland skulle det blifva af betydelse, att dess massgods
till stor del icke skulle behöfva omlastas i Göteborg, utan kunna
å sjögående fartyg eller pråmar forslas direkt från eller till Vän er hamn.

Kommissionens uttalande rörande fördelarna att anlägga en 4 meters
farled med slussar och vissa andra arbeten afsedda för 5 meters
fartyg biträder jag till alla delar. Då man nu går att lösa den länge
omdebatterade frågan om åstadkommande af en förbättrad farled mellan
Vänern och Kattegatt, lärer noga böra tillses, att för rimliga kostnader
vinnes så godt resultat som möjligt. Hvad som nu göres är afsedt att
räcka för eu tid af åtminstone 40 till 50 år, och då bör man ock taga
i betraktande sjöfartens sannolika utveckling under en sådan tidrymd.
Det vore därför i hög grad beklagligt, om slussarnas mått bestämdes
så att, såsom var fallet med den år 1845 afslutade anläggningen af
nya slussar vid Trollhätte kanal, dessa kort tid efter utförandet befinnas
för små.

Om man i likhet med kommissionen anser, att anordnande af en
dubbelspårig 3 meters led är det minsta, som kan göras, och att staten
alltså i alla händelser måste utgifva en summa af omkring 16,600,000
kronor, synes det vara missriktad sparsamhet att icke taga steget fullt ut
och anlägga en farled, som kan befaras af verkligt sjögående fartyg. Skillnaden
i kostnad, ehuru betydande, uppgår ju dock icke till högre belopp
än omkring 6,000,000 kronor. Jag anser, att man så mycket
mindre bör tveka att offra ytterligare denna summa, som det är fråga
om ett produktivt företag.

Trollhättestyrelsen har visat, att den för en 4 meters led med dubbla
slussar hela vägen beräknade kostnaden, 24,640,000 kronor, äfven om
därtill läggas dels räntor under byggnadstiden dels värdet af den nuvarande
kanalen vid byggnadstidens slut, skulle efter en räntefot af 3,c
procent hinna amorteras inom 40 år, utan att nuvarande banavgifter
höjas. Styrelsen har därvid förutsatt, att trafikens tillväxt blir sådan
som dess sannolikhetsberäkningar visat, och som nära sammanfaller med
tillväxten under föregående period, samt att, i enlighet med antaganden,
som legat till grund för de tyska kanalplanerna, underhåll, onera och
drift kräfva eu kostnad af en procent på anläggningskapitalet. Om man

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

då, såsom kommissionen föreslagit, nedbringar kostnaden till 22,800,000
kronor, bör man kunna hoppas, att företaget skall blifva räntabelt, äfven
om den ränta, staten nödgas erlägga å de erforderliga medlen, skulle
blifva något högre än 3,6 procent.

Jag tillåter mig vidare framhålla, att missräkningen inom stora
delar af Vänerns uppland framför allt i Värmland säkerligen skulle
blifva mycket stor, om man icke nu erhölle de väsentligt lägre frakter, som
blifva en följd af att verkligt hafsgående fartyg kunna gå upp i Vänern.
Den nuvarande Trollhätte kanal kan endast passeras af båtar, som lasta
högst omkring 300 ton. Ehuru frakterna på sådana båtar blifva jämförelsevis
höga, pläga de dock i vissa fall befraktas till närbelägna hamnar
vid Östersjön och Nordsjön. En moderniserad 3 meters led kan
befaras med båtar af pråmtyp, som lasta ända till 800 ton. Dessa båtar
måste dock göras så långa i förhållande till sitt djupgående, att de icke
blifva sjödugliga. De varor, som å dem fraktas, måste därför omlastas
i Göteborg. Sjödugliga fartyg med 3 meters djupgående kunna ej
lämpligen konstrueras för större lastdryghet än 550 ton.

En 4 meters led kan däremot framsläppa verkligt sjödugliga fartyg,
som lasta upp till 1,300 ton. Såsom bevis på hvilka stora fördelar
härigenom skulle åstadkommas, kan exempelvis meddelas, att för en
resa från Göteborg till Kristinehamn driftkostnaden för en 800 tons båt
beräknas uppgå till omkring 38 öre per ton (0,16 öre per tonkilometer),
under det samma kostnad för ett 1,300 tons fartyg endast belöper sigill
omkring 29 öre per ton (0,12 öre per tonkilometer). Genom att
använda 1,300 tons fartyg, uppstår alltså en besparing af icke mindre
än 9 öre för hvarje ton last, motsvarande inemot 24 procent.

Därtill kommer den högst betydliga fördel, som omlastningens bortfallande
i Göteborg innebär. Under antagande att kostnaden för denna
omlastning uppgår till 25 öre per ton, hvilket af fackmän uppgifvits
kunna beräknas såsom medelpris, skulle således, om ytterligare 960,000
ton kunde transporteras direkt till destinationsorten utan att behöfva
underkastas omlastning i Göteborg, det belopp, som härigenom besparas,
motsvara 4 procent ränta å de 6 millioner kronor, hvarmed kostnaden
för en farled för verkligt sjögående fartyg öfverstiger utgiften för en
dubbelspårig 3 meters led.

Man torde icke heller behöfva befara att, om en 4 meters led inrättas,
denna icke kommer att trafikeras af fartyg, som hafva däremot
svarande djupgående. Statistiken för Göteborgs hamn för år 1906
visar, att af de 7,215 fartygsresor, som antecknats för fartyg, hvilka
icke gingo i transatlantisk fart, ej mindre än 1,182 utförts af båtar med

Statsutskottet* Utlåtande N:o 164. i)

en lastdryghet, hvilken enligt moderna principer svarar mot ett djupgående
af 3—4 meter. I själfva verket har hamnen dock säkerligen
angjorts af ett ännu större antal fartyg med nämnda djupgående. En
stor del af de nu använda fartygen är nämligen af äldre konstruktion
och därför i förhållande till lastdrygheten mera djupgående än moderna
fartyg. Lägges härtill, att medeltonnaget är i raskt stigande,
och att den klass af fartyg, som nu är i majoritet i Göteborgs hamn,
d. v. s. sådana, som hafva mindre djupgående än 3 meter, sålunda icke
kommer att ökas i samma mån som de större fartygen, torde man
kunna vara förvissad om, att den fördjupade kanalen kommer att befaras
af ett stort antal för densamma afpassade fartyg, och att detta antal
alltjämt kommer att ökas.

Exempel från utlandet visa äfven, att ett djupgående af 4 till 5
meter är ett lämpligt mått, då man vill anlägga kanaler för hafsgående
fartyg utan att dock vidkännas de mycket stora kostnader, som blifva
en följd, om kanalerna, såsom till exempel Suezkanalen och Kejsar Wilhelmskanalen,
göras så djupa, att de kunna befaras af oceanångare.

Sålunda hafva de kanaler, som förbinda de stora amerikanska sjöarna
med Lawrencefloden och därigenom med hafvet, ett djup på slusströskeln
af 4 V* meter. Samma djup är afsedt för den nya förbindelsen
mellan Eriesjön och Ohiofloden samt Mexikanska viken. Rhen kan
mellan hafvet och Köln under vanliga vattenståndsförhållanden befaras
af 4 meter djupgående fartyg. Jag tillåter mig också nämna, att,
enligt hvad som inhämtas af en till utrikesdepartementet ingifven rapport
från vicekonsulatet i Riga, i Ryssland utarbetats kostnadsförslag
och detaljerad byggnadsplan för en omkring 4,2 meter djup kanal
mellan Östersjön och Svarta hafvet, och stor sannolikhet lärer finnas
för att företaget inom en snar framtid kommer till utförande. Det
är uppenbart, af hvilken betydelse det skulle blifva för vår export på
Ryssland, om, sedan en 4,2 meter djup farled mellan Östersjön och
Svarta hafvet blifvit färdig, fartyg med motsvarande djupgående kunde
vid de blifvande stora industriområdena vid Vänern och Trollhättan
intaga direkta laster till orter i det inre Ryssland. Till följd af de låga
frakter, som därigenom kunde beräknas, skulle vi hafva betydligt lättare
än eljest att konkurrera med andra nationer på den ryska marknaden.

En 4 meters enkelspårig kanal kan, om kanalen är öppen 250
dagar om året samt hela dygnet, genom sina slussar, som äro bestämmande
för trafikförmågan, genomsläppa en trafikmängd af omkring 4,5
millioner ton om året. Då emellertid erfarenheten visar, att slussarnas
genomsläppningsförmåga aldrig fullt kan utnyttjas, blifver den praktiskt
Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 106 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

genomförbara trafikmängden omkring 3,2 millioner ton per år. Härvid
är taget i beräkning medeltonnaget för de båtar, som trafikera Göteborgs
hamn och icke hafva större djupgående än 4 meter.

Den nuvarande slussleden vid Trollhättan, som under ganska lång
framtid kommer att tjänstgöra vid sidan af den nya, kan icke genomsläppa
afsevärdt mer än 1,25 millioner ton om året.

I likhet med kommissionen anser jag det icke böra ifrågasättas att
göra äfven slussarna med blott de dimensioner, som erfordras för 4
meter djupgående fartyg. Jag tillåter mig åberopa hvad kommissionen
härutinnan yttrat liksom hvad kommissionen anfört beträffande fördjupning
af Vänerns hamnar.

Om man bestämmer sig för att anlägga en 4 meters farled, följer
af de väsentligt olika kostnaderna, att farleden bör få sin ändpunkt vid
Göteborg. En enkelspårig kanal mellan Vänersborg och Göteborg med
4 meters seglationsdjup men med slussar och vissa andra arbeten afsedda
för 5 meter djupgående fartyg har, såsom förut omförmälts, beräknats
kosta 22,800,000 kronor, under det en enkelspårig kanal med samma dimensioner
mellan Vänersborg och Uddevalla skulle betinga, om den
byggdes såsom öfverhöjd kanal, 30,500,000 kronor och, ifall den utfördes
såsom nivåkanal, 40,000,000 kronor. Härtill kommer vid öfverhöjd
kanal kostnaden för pumpningsarbetet för anskaffande af slussvatten.
Ehuru den så betydligt lägre kostnaden för en kanal till Göteborg enligt
min åsikt ensamt för sig är afgörande för kanalens sträckning,
finnas, såsom kommissionen framhållit, äfven andra skäl för att kanalen
bör fä sin ändpunkt vid Göteborg, och får jag härutinnan hänvisa till
hvad kommissionen anfört.

Kommissionen har vidare framhållit, att kostnadsberäkningarna för
ombyggnad af Trollhätte kanal afse en farled från Vänern till Bohusbanans
bro vid Göteborg, under det att kostnadssiffrorna för en kanal mellan
Vänersborg och Uddevalla afse en farled ända ut till hafvet. Kommissionen
har emellertid ansett, att det aldrig med fog kan ifrågasättas
annat, än att Göteborg skall bekosta den nödvändiga uppmuddringen af
Göta älf nedanför Bohusbanans bro samt påpekat, att i det uppgjorda
förslaget till ny hamn för Göteborg ingår äfven Göta älfs uppmuddring
till nämnda bro till ett djup af minst 4 meter. s.

Tiden har icke medgifva att från Göteborgs stad infordra yttrande
rörande dess ståndpunkt i denna fråga. Då emellertid Göteborgs stad
får stor fördel af att kanalens ändpunkt förlägges till Göteborg och icke

Statsutskottets Utlåtande. N:o /64.

11

till Uddevalla, lärer man kunna utgå från den förutsättningen, att Göteborgs
stad säkerligen icke undandrager sig att bestrida kostnaden för
uppmuddringen. Enligt meddelande från afdelningschefen hos Göteborgs
hamnstyrelse, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Wolmar Fellenius,
skulle för öfrigt kostnaden för uppmuddring af Göta älf till 4,8
meters djup under lågvattenstånd och 40 meters bottenbredd nedanför
Bobusbanans bro och till den plats, där större djup och bredd redan nu
förefinnes, kunna beräknas högst till 150,000 kronor.

Beträffande Bohusbanans bro öfver Göta älf, medgifver den genomfart
för 4 meter djupgående fartyg, och Trollhättestyrelsen har beräknat,
att för en kostnad af omkring 200,000 kronor åtgärder kunna vidtagas,
som göra det möjligt äfven för 5 meter djupgående fartyg att passera
bron.

Hvad som särskildt föranleder mig hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t redan till innevarande års Riksdag aflåter proposition i ämnet, är,
att, om Riksdagen nu beviljar medel till kanalens påbörjande, en afsevärd
del af den personal, som är sysselsatt vid den snart afskräde kraftstationsanläggningen
vid Trollhättan, skulle kunna få fortsatt arbete vid
kanalanläggningen. Med anläggningen af kraftkanalen och därmed sammanhängande
arbeten äro för närvarande, förutom ett stort antal ingenjörer
och förmän, sysselsatta omkring 1,300 arbetare. I detta antal
ingår icke den arbetsstyrka, som användes vid husbyggnader och
dylikt, samt ej heller entreprenörernas arbetare. Då ifrågavarande arbeten
väntas blifva färdiga i slutet af detta år, lärer det vara en gifven
fördel, om den personal, som fått särskild vana vid dylika arbeten, erhåller
liknande sysselsättning, liksom att de dyra maskiner och redskap,
som för arbetena anskaffats, omedelbart få fortsatt användning.

Därtill kommer eu annan omständighet, som jag tillmäter afgörande
betydelse. Under, nuvarande tryckta ekonomiska tider, då en mängd enskilda
arbetsgifvare måste afskeda en del af sina arbetare af brist på beställningar,
skulle det säkerligen blifva förenadt med stor svårighet för de
entledigade arbetarna att få ny sysselsättning och detta så mycket mer,
som ett afsevärdt antal industriarbetare för närvarande hafva sysselsättning
just med beställningar för Trollhättans kraftverk. Följden blefve
därför antagligen, att de arbetslösas skaror ökades. Vid sådant förhållande
lärer det, då lämpliga arbeten finnas, som ändock under en nära
liggande framtid måste utföras, vara statens plikt att tillse, att dessa

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

arbeten snarast möjligt igångsättas, och sålunda skapas ökade arbetstillfällen.

Det förslag till förbättrad farled mellan Vänern och Kattegatt, som
jag i likhet med kommissionen anser mig böra förorda, afser, såsom
förut nämnts, att i hufvudsakligen samma sträckning som den nuvarande
Trollhätte kanal anordna en 4 meters enkelspårig led med slussar och
vissa andra arbeten afsedda för 5 meter djupgående fartyg. En farled
med sådana mått har beräknats kosta 22,800,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen, som efterträdde den förutvarande Trollhättestyrelsen,
har tänkt sig, att arbetena skulle så bedrifvas, att farleden
blefve färdig 1915. Emellertid har för mig uppgifvits, att, därest omständigheterna
så påkalla, byggnadstiden kan förlängas, utan att kostnaden
därigenom ökas. För innevarande år skulle enligt vattenfallsstyrelsens
beräkniug behöfvas 1,000,000 kronor och för år 1910 3,000,000
kronor.

Då anläggningen afser ett produktivt företag, synas lånemedel böra
anlitas för detsamma. Så ägde äfven rum, då staten år 1904 för

5,800,000 kronor inköpte Nya Trollhätte kanalbolags egendom. Därvid
beslöt Riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning, att af kanalverkets
inkomster skulle till riksgäldskontoret årligen öfverlämnas 3,6 procent
af den i svenska statens 3,6 procent obligationer erlagda köpeskillingen,
samt att återstoden af den årliga inkomsten af kanalverket skulle öfverlämnas
till handels- och sjöfartsfonden.

Enär det icke kan väntas, att den ombyggda kanalen skall under
de första åren, sedan den blifvit färdig, kunna förränta hela kostnaden
för dess anläggning, torde vara lämpligast att, såsom äger rum, då Riksdagen
beviljar medel till järnvägsanläggningar, icke någon ränta betalas
till riksgäldskontoret, utan att behållningen å kanalrörelsen inlevereras till
statskontoret. Detta hindrar icke, att kanalafgifterna bestämmas så, att
företaget blifver Kallt räntabelt. De första årens förluster få ersättas af
de senare årens vinster. Jag erinrar dock, att kanalafgifterna enligt
beräkning skulle äfven med detta mål för ögonen kunna i stort sedt
lämnas orubbade.

Det skulle kunna ifrågasättas att, sedan riksgäldskontoret tillhandahållit
lånemedel för påbörjande af anläggningen af den nya kanalen,
behållningen å den nuvarande Trollhätte kanal skulle inbetalas till statskontoret
för att användas till statsskuldens förräntning. Intill dess den
nya kanalen blifver färdig, lärer emellertid ingen förändring böra göras

Statsutskottets Utlåtande N:u Ki-i.

13

beträffande det af 1904 års Riksdag lämnade medgifvandct, att behållningen
af Trollhätte kanal må, sedan föreskrifven räntebetalning ägt
rum, öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden. Det skulle nämligen
kunna befaras, att, om denna inkomst för fonden plötsligen upphörde,
fondens afkastning icke skulle förslå till bestridande af de utgifter, som
Kungl. Maj:t för de närmaste åren anvisat till utgående från densamma.
En lämplig öfvergångstid lärer därför böra bestämmas.

De medel, som från Trollhätte kanalverk inflyta till fonden, hafva,
sedan kanalen från och med år 1905 öfvertagits af staten, uppgått till
nästan lika stora belopp som räntan å fondens kapital, hvilket vid 1908
års utgång utgjorde omkring 4,750,000 kronor, samt fondens öfriga till
några hundra kronor om året uppgående inkomster. Sålunda hafva från
Trollhätte kanalverk till fonden öfverlämnats år 1906 125,326 kronor
29 öre, år 1907 159,055 kronor 23 öre och år 1908 147,126 kronor
15 öre, under det att fondens öfriga inkomster under samma år utgjort
år 1906 187,762 kronor 34 öre, år 1907 167,832 kronor 74 öre och år

1908 177,384 kronor 33 öre.

Bland fondens öfriga inkomster under år 1906, 187,762 kronor
34 öre, ingår ett belopp af 37,556 kronor 52 öre, som utgör återstoden
af den kronan tillkommande andelen i Nya Trollhätte kanalbolags inkomster
för år 1904.

Hvad angår de ändamål, till hvilka medel från fonden anvisats,
lämnas upplysningar härom i det hvarje år publicerade kapitalkontot till
rikshufvudboken. Enligt uppgift från statskontoret kunna de ständiga
utgifterna från fonden för närvarande beräknas uppgå till omkring

115,000 kronor om året. Därutöfver skola enligt Kungl. Maj:ts beslut,
förutom mindre belopp, från fonden under den närmaste tiden utbetalas
under åren 1909—1911 tillhopa 300,000 kronor såsom bidrag
till anläggning af en torrdocka i Malmö, under 5 år från och med år

1909 tillhopa 275,000 kronor till Stockholms rederiaktiebolag Svea
såsom bidrag för upprätthållande af regelbunden ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och Ryssland samt för hvart och ett af åren 1908 och
1909 60,000 kronor till arbeten m. m. för lotsverkets räkning, af hvilket
sistnämnda belopp intet ännu utanordnats.

. Sedan driften å den nya kanalen börjat, skulle däremot kanalverkets
hela årliga behållning ingå till statskontoret på samma sätt som inkomsten
af statens järnvägar».

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 16i.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i herr Strömbergs
motion framställda förslaget, Hillåter sig utskottet att hänvisa till själfva
motionen.

Den utredning, som nu framlagts i fråga om anordnande af en förbättrad
farled mellan Vänern och Kattegatt, synes utskottet vara i flera
afseenden synnerligen värdefull om ock, såsom utskottet framdeles vill
påpeka, icke på alla områden så fullständig som önskligt vore. Af de
genom utredningen vunna resultaten vill utskottet särskildt framhålla,
hurusom genom densamma torde få anses fastslaget, att det under närvarande
förhållanden hvarken af hänsyn till landets försvar eller ur nationalekonomisk
synpunkt kan anses vara berättigadt att anlägga en
sådan farled för stora hafsgående fartyg. Det på utredningen grundade
förslaget går ut på en ombyggnad af farleden mellan Vänersborg och
Göteborg, hvilken farled därvid skulle utvidgas till 4 meters seglationsdjup
men med slussar och vissa andra arbeten afsedda för 5 meter djupgående
fartyg. Kostnaderna för detta företag hafva beräknats till eu
summa af 22,800,000 kronor.

Utan att vilja bestrida, att beaktansvärda skäl blifvit anförda till stöd
för detta förslag, kan utskottet dock icke undgå att hysa tvekan angående
tillförlitligheten ax de verkställda trafikberäkningarna. I den utredning, som
af Trollhättestyrelsen framlagts rörande den sannolika utvecklingen af rörelsen
å farleden efter dess ombyggnad, har uttryckligen framhållits ej blott
att en uppskattning af väntad trafik alltid måste vara i hög grad osäker,
utan äfven att för frågans noggranna bedömande skulle hafva erfordrats
ett långt vidlyftigare material än det, som nu varit möjligt att uppbringa.
Med fästadt afseende vid detta uttalande kan man ej annat än
med stor försiktighet upptaga resultaten såväl af de verkställda beräkningarna
öfver trafikens framtida tillväxt som ock af den därpå grundade
kalkylen rörande anläggningskapitalets förräntning och amortering. Sistnämnda
kalkyl utgår ifrån att de nuvarande kanalafgifterna skulle på
det hela bibehållas oförändrade, och uppenbart är, att, om handel och
näringar skola kunna beredas de fördelar, som med farledens förbättring
afses, dessa afgifter åtminstone icke få höjas. Men vid detta förhållande
och för att ej behöfva befara att staten skall komma att lida ränteförluster
på de betydande belopp, som erfordras för företagets utförande,
anser utskottet mera tillförlitliga beräkningar erforderliga, innan det kan
tillstyrka företaget.

Såsom ofvan nämnts, har den föreslagna ombyggnaden af farleden

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

In

beräknats kosta 22,800,000 kronor. Men det synes vara ovisst, om statens
utgifter för företaget konime att begränsas till denna summa jämte
räntorna därå under byggnadstiden. Kostnadsförslaget afser nämligen
endast farleden från Vänern till Bohusbanans bro vid Göteborg. Beträffande
den behöfliga uppmuddringen af Göta älf nedanför nämnda bro
har departementschefen till statsrådsprotokollet uttalat, att Göteborgs
stad säkerligen icke kommer att undandraga sig att bestrida kostnaden
för detta arbete, men att tiden icke medgifvit att från staden infordra
yttrande rörande dess ståndpunkt i denna fråga. Då Göteborgs stad
komme att få stor fördel af att farledens ändpunkt förlägges dit, är det
enligt utskottets mening icke mer än billigt, att staden bekostar uppmuddringen
å ifrågavarande sträcka, som för öfrigt torde komma att
ingå i dess hamnområde; men denna sak borde vara ordnad, innan Riksdagen
fattar beslut om anläggning af den utvidgade farleden, i annat
fall föreligger alltid en risk, att staten betungas äfven med denna kostnad.

Äfven i ett annat hänseende är ärendet icke så förberedt, som
erfordras för att med någon säkerhet kunna bedöma de kostnader, som
företaget kan komma att ådraga staten. Såsom påpekats af den i ärendet
hörda kommissionen måste, om en 4 meters kanal anlägges mellan Vänern
och Kattegatt, en del af Vänerns hamnar fördjupas för att kunna
mottaga de större fartyg, som därefter komme att befara kanalen. I
den mån vederbörande samhällen icke sj kifva förmå vidkännas kostnaderna
för hamnarnas fördjupning, kan — yttrar kommissionen — staten
möjligen blifva tvungen att träda emellan. Enligt kommissionens åsikt
torde dock icke några afsevärdare utgifter därigenom komma att förorsakas
statsverket, och Kar kommissionen med afseende härå anfört, att
det egentligen endast vore fyra angifna Vänerhamnar, som till en början
behöfde kunna angöras af större fartyg, samt att kostnaderna för uppmuddring
af inseglingsrännor till vissa af dessa hamnar jämte åtskilliga
därmed sammanhängande arbeten enligt uppgifter, som dock icke synas
vara af kommissionen eller vederbörande ämbetsverk kontrollerade, beräknats
uppgå till något mer än 400,000 kronor. Det torde icke kunna
bestridas, att utredningen på detta område är ofullständig, och detta
gäller äfven i fråga om segellederna på Vänern och de åtgärder, som
behöfva vidtagas, för att 4 meters fartyg där skola kunna framgå. Och
det torde knappast behöfva påpekas, att ändamålet med kanalens utvidgning
för fartyg med nämnda djupgående måste anses förfeladt, om
icke dessa fartyg äfven kunna befara Vänern och trafikera dess viktigare
hamnar. Kostnaderna för de åtgärder, som till vinnande af sistnämnda
syfte måste vidtagas, anser utskottet emellertid böra bestridas
hufvudsakligen af kommuner och enskilda.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Då, såsom utskottet ofvan påvisat, åtskilliga för frågans bedömande
viktiga förhållanden ännu icke erhållit tillräcklig utredning, kan utskottet
icke anse det vara tillrådligt, att beslut nu fattas om utförande af en
anläggning af den stora betydelse som den nu föreslagna.

Då utskottet alltså finner sig böra afstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, föranleder den af herr Strömberg i ämnet väckta motionen
icke något utskottets yttrande.

I enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas, och

b) att herr Strömbergs i ämnet väckta motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservationer:

t

af herrar grefve A. F. Wachtmeister, friherre C. H. Falkenberg, friherre
J. T. Gripenstedt, grefve C. O. Taube, friherre J. G. Beek-Friis, J.
G. Richevt, K. Starbäck, J. Ström, C. H. Wallentin och A. C. J. Christernsson,
hvilka ansett, att utskottet bort göra följande hemställan:

»a) att Riksdagen, under villkor dels att Göteborgs stad åtager sig
att bekosta anläggning af farled i Göta älf nedanför Bohusbanans bro
till sådant djup, att fartyg med 4 meters djupgående obehindradt kunna
vid lågvatten där framgå, dels ock att kommuner eller enskilda förbinda
sig att bestrida kostnaderna för de åtgärder, som behöfva vidtagas för
att fartyg med nämnda djupgående skola kunna ingå till och angöra
hamnar vid Karlstad, Kristinehamn, Otterbäcken och Åmål, må för anläggning
af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk
i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 19 mars 1909 omförmälda
förslag, bevilja ett belopp af 22,800,000 kronor samt bemyndiga
riksgäldskontoret att af dessa medel på rekvisition tillhandahålla Kungl.
Maj:t under år 1909 1,000,000 kronor och under år 1910 3,000,000
kronor; och

Statsutskottets Utlåtande N:o 164. 17

b) att Riksdagen i anledning af herr Strömbergs omförmälda motion
må medgifva, att till innehafvare af sådan arrenderad tomt inom Trol -hättans till stadsplan utlagda område, som i följd af anläggningen af
ofvannämnda nya farled måste afträdas till kronan, må, utan hinder åt
bestämmelserna i arrendekontrakten, från förenämnda anslag utbetalas
ersättning för å tomten nu befintliga åbyggnader med det belopp, hvartill
efter värdering enligt lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 byggnader
af enahanda slag anses kunna uppföras, dock med afdrag för den
värdeminskning ifrågavarande byggnader kunna anses hafva undergått
i jämförelse med nya sådana;»

samt af herr E. A. G. A. Wijkander.

Herr F. W. Thorsson har begärt få antecknadt att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 106 Höft.

3