Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

1

N:o 163.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen
angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios
i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka,
och makarnas fyra minderåriga barn.

(2. U. A.)

I en den 26 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 190) har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden samma dag föreslagit .Riksdagen att medgifva, att
till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter,
född Muotka, samt makarnas fyra minderåriga barn sönerna Karl
August Joakim, Oskar Hemming, Gustaf Henning samt dottern Frida
Götilda, må af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att från och med
den 1 oktober 1908 utgå, till änkan med 300 kronor, så länge hon i
sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen
med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder, under
villkor att den änkan och barnen tillkommande, i statsrådsprotokollet omförmälda
rätt till skadestånd af Johan Johansson Wiinikka varder å statsverket
öfverlåten.

Departementschefens anförande i ämnet till berörda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft. (N:o 163).

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

»Hos Eders Kungl. Maj:t har aflidnegränsridaren Karl Johan Rautios i
Pello af Öfver-Torneå socken änka Hauna Maria Isaksdotter, född Muotka,
med förmälan att hennes man i följd af misshandel, föröfvad af bondesonen
Johan Johansson Wiinikka, den 10 september 1908 aflidit, i
underdånighet gjort framställning om erhållande af ett årligt understöd
att utgå från och med den 1 oktober 1908 med 300 kronor till änkan
och 100 kronor till hvart och ett af makarnas fyra minderåriga barn.

Vid ansökningen finnas fogade dels ett af vederbörande pastorsämbete
den 22 nästlidne februari utfärdadt intyg, utvisande att sökanden,
som vore född den 29 november 1880, vore medellös samt således för
sin och familjens existens och barnens uppfostran i stort behof af understöd,
äfvensom att sökanden med sin bemälde man hade följande barn,
nämligen sönerna Karl August Joakim, född den 20 mars 1902, Oskar
Hemming, född den 8 april 1904, Gustaf Henning, född den 22 maj
1906, och dottern Frida Götilda, född den 9 juli 1908, dels ock ett af
Svea hofrätt den 22 december 1908 meddeladt utslag, hvaraf inhämtas
följande.

Vid Öfver-Torneå tingslags häradsrätt hade dels vederbörande
åklagare å tjänstens vägnar påstått ansvar å Wiinikka, för det denne
genom uppsåtlig misshandel med berådt mod men utan afsikt att dräpa
dödat Rautio, dels ock änkan Rautio yrkat, att Wiinikka måtte åläggas
utgifva underhåll till henne själf med etthundrafemtio kronor årligen
under hennes återstående lifstid samt till ett hvart af makarna Rautios
fyra omyndiga barn med sjuttiofem kronor årligen, tills de själfva kunde
försörja sig.

Genom utslag den 24 oktober 1908 utlät sig häradsrätten: Wiinikka
hade i målet erkänt, att hati den 10 september 1908 medelst knif tillfogat
Rautio den skada, till följd hvaraf denne aflidit, och detta
Wiinikkas erkännande bekräftades jämväl af hörda vittnens berättelser.
Vid öfvervägande af hvad i målet förekommit angående de omständigheter,
under hvilka Wiinikka utöfvat denna misshandel å Rautio, ansåge
häradsrätten sådant förhållande icke hafva vid denna förelegat, att
Wiinikka kunde anses berättigad åberopa, att han utöfvat misshandeln
under nödvärn, utan funne häradsrätten, som lämnade utan afseende
Wiinikkas förmenande, att Rautio genom olyckshändelse träffats af knifliugget,
Wiinikka hafva uppsåtligen utöfvat misshandeln å Rautio. Emellertid
hade i målet icke framgått, att Wiinikka handlat annorledes än på
sätt han undskyllt sig, eller utan afsikt att dräpa Rautio och i hastigt
mod, men några sådana omständigheter förelåge icke, som utvisade, att
Wiinikka vid tillfället varit utan egen skuld af Rautio genom svår

Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

3

förolämpning till vrede rotad, hvilket Wiinikka själf icke heller. gitta!
bestämdt påstå. Häradsrätten pröfvade förty och i betraktande jämväl
af de förmildrande omständigheter, som finge anses hafva till förmån
för Wiinikka i målet förekommit, rättvist, jämlikt åberopade lagrum,
döma Wiinikka att för dråp hållas till straffarbete i fem år. I fråga
om änkan Rautios yrkande om understöd för sig och sina barn fann
häradsrätten, med afseende därå att änkan Rautio vore berättigad till
pension, skäligt förplikta Wiinikka att endast med af honom godkända
belopp utgifva skadestånd och sålunda erlägga till änkan Rautio etthundra
kronor och till ett hvart af makarna Rautios fyra barn sjuttiofem
kronor, allt årligen, tills dessa eljest kunde försörja sig.

Svea hofrätt, hvarest ej mindre Wiinikka än äfven änkan Rautio
sökt ändring i häradsrättens utslag, har genom förenämnda utslag den 22
december 1908 funnit skäl ej vara å någondera sidan anfördt, som
föranledde ändring i öfverklagade utslaget.

Hofrättens utslag, däri endast änkan Rautio sökt ändring med
yrkande, att Wiinikka måtte för ifrågavarande förbrytelse ådömas högre
straff, är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Enligt hvad ett å hofrättens utslag tecknadt bevis utmärker, härvid
den 8 sistlidne januari anställdt utmätningsförsök Wiinikka befunnits
sakna utmätningsbar tillgång till gäldande af förenämnda honom ådömda
ersättningar och skadestånd.

På grund af nådig remiss har generaltullstyrelsen den 11 innevarande
mars afgifvit underdånigt utlåtande, däri styrelsen anfört
följande.

Enligt hvad generaltullstyrelsen inhämtat, hade med all sannolikhet
det å Rautio föröfvade dråpet föranledts af Wiinikkas mot Rautio
närda hat, för det denne dels i december 1907 under beslagsanspråk
anhållit ett varuparti från Wiinikka, dels i mars 1908 biträdt vid beslag
å en olofligen införd vara, hvarmed Wiinikka tagit brottslig befattning.
Rautios berömvärda nit i sin tjänsteutöfning skulle sålunda hafva beredt
hans egen undergång och undanryckt hans maka och fyra minderåriga
barn deras stöd. _ .

Det syntes styrelsen tillbörligt, att från statens sida någonting
åtgjordes för att lindra de ekonomiska bekymmer, familjeförsörjarens
död medfört för de efterlefvande. Att familjen vore i behof af understöd,
syntes det prästbevis, som bifogats den underdåniga ansökningen,
tillfyllest vitsorda. Pension komme att från tullstatens enskilda pensionsinrättning
utgå med allenast 105 kronor om året, och till någon annan
pension vore Rautios änka och barn icke berättigade. Väl hade genom

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

domstols utslag Wiinikka förpliktats att med af honom godkända belopp
till Rautios änka och barn utgifva skadestånd, men då, enligt intyg
af vederbörande utmätningsman Wiinikka saknade utmätningsbar
tillgång för gäldande af skadeståndet, syntes ingen utsikt förefinnas
för dess utfående.

På grund af det anförda har generaltullstyrelsen, som funne de
understödsbelopp, hvarom änkan Rautio anhållit, skäliga, hemställt, att
nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas därom, att till änkan
Rautio och hennes barn finge af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att
från och med den 1 oktober 1908 utgå till änkan med 300 kronor, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve, samt till hvart och ett
af barnen med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års
ålder.

Slutligen har statskontoret den 15 innevarande mars afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande, däri statskontoret, på grund af hvad i
ärendet förekommit, instämt i general tullstyrelsens hemställan, hvarjämte
statskontoret ifrågasatt, huruvida icke till undvikande däraf, att
framdeles såväl det föreslagna statsunderstödet som de Wiinikka till
utgifvande ådömda ersättningarna helt eller delvis komme att samtidigt
utgå, vid beviljande af statsunderstöden borde fästas det villkor, att
den rätt till ersättning af Wiinikka, som på grund af laga kraftvunnet
utslag i förevarande mål kunde tillkomma änkan Rautio och hennes
barn, blefve å statsverket öfverlåten.

Med hänsyn till de omständigheter, under hvilka Rautio ljutit
döden, anser äfven jag i likhet med ämbetsverken, att från statens sida
någon ersättning bör beredas änkan och barnen för den förlust i ekonomiskt
afseende, de lidit genom mannens och faderns död. Den pension
från tullstatens enskilda pensionsinrättning, till hvars erhållande, enligt
hvad generaltullstyrelsen meddelat, änkan är berättigad, utgör allenast
105 kronor om året och gifvet är, att ett dylikt belopp icke rimligtvis
kan fylla ens de minsta anspråk på ett nödtorftigt uppehälle Såsom

villkor för beviljande af de ifrågavarande understöden synes
mig böra, på sätt statskontoret ifrågasatt, föreskrifvas, att den rätt till
skadeersättning af Wiinikka, som enligt åberopade utslaget må tillkomfha
änkan Rautio och hennes barn, öfverlåtes å statsverket.

Hvad härefter angår de belopp, som böra ifrågakomma, äfvensom
de villkor i öfrigt, som föreslagits för understödens åtnjutande, har jag
icke funnit anledning till någon erinran mot hvad ämbetsverken i berörda
afseenden föreslagit.»

Stat8uts)coUet3 Utlåtande N:q 163. 5

Utskottet, som anser sig böra biträda förevarande framställning,
får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att till gränsridaren
Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter,
född Muotka, samt makarnas fyra minderåriga
barn, sönerna Karl August Joakim, Oskar Hemming,
Gustaf Henning samt dottern Frida Götilda, må af tullmedlen
utbetalas årliga lifräntor, att från och med den
1 oktober 1908 utgå, till änkan med 300 kronor, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt
till hvart och ett af barnen med 100 kronor, till dess
detsamma uppnått aderton års ålder, under villkor att
den änkan och barnen tillkommande, i statsrådsprotokollet
omförmälda rätt till skadestånd af Johan Johansson
Wiinikka varder å statsverket öfverlåten.

Stockholm den 4 maj 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bih. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 105 Käft.

2