Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

1

N:o 157.

Ant. till Riksd. kansli den 4 maj 1909, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor
m. m.

(I. A.)

I eu till Riksdagen aflåteu, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:o 181) af den 26 mars 1909 har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att besluta:

l:o) att de jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 från hospitalen
till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och öfriga
nedanomförmälda afgälder af hemman och lägenheter skola, där så ej
redan skett, omsättas i penningar efter nedan angifna grunder samt
för hvarje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras till en summa
under benämning indragen hospitalsränta;

2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde och den såsom ersättning
för äckor och dagsverken bestämda spannmålsafgift skola i
tillämpliga delar gälla föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 maj
1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, och nådiga förordningen den 23 juli 1869, angående
förändring af grundräntor och kronotionde; dock att till grund för
omsättning af räntepersedeln smör inom Malmöhus län skall läggas
Bih. till Riksd. Urat. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 100 Höft. (N:o 157.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

medelvärdet emellan de tvenne medelpris å sagda persedel, som erliallas
dels af de i Malmö hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 debiterade
pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren 1838—1853,
och dels af 1853 — 1862 årens markegångspris;

3:o) att de i ved eller torf bestämda afgälder omsättas, veden
efter medeltalet af 1866—1875 årens markegångspris å bokved med
beräkning af en famn till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2
kronor 25 öre lasset;

4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium har att
gå i författning, skall tillämpas från och med år 1910;

5: o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf utgår indragen
hospitalsränta, må friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta
medelst inbetalning till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans
kapitalvärde, beräknadt efter fem procent: börande anbud om inlösen
ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, sedan uträkning af
lösesumman blifvit sökanden meddelad och beloppet däraf i behörig
ordning till länsstyrelsen inbetalts, föranstaltar om behörig anteckning
i jordeboken och anmäler förhållandet hos kammarkollegium;

6:o) att i aflösning, som i nästföregående moment omförmäles, ej
innefattas hospitalsränta, som belöper på tiden, innan lösesumman till
länsstyrelsen inbetalts;

7:o) att jordägare, som vid framställandet af anbud om inlösen
därom gör förbehåll, må amortera lösesumman under loppet af sex år
med lika belopp årligen; och skall för sådant fall den fastigheten
åliggande hospitalsräntan nedsättas med en sjättedel årligen från och
med året näst efter det, under livilket första afbetalningen å lösesumman
skall utgå;

8:o) att, där sådan amortering af lösesumman påkallas, det åligger
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med uträkningen af
lösesumman upprätta plan öfver amorteringen och däraf föranledda
räntenedsättningar samt att ej mindre föranstalta därom att de årliga
amorteringarna varda särskildt för sig debiterade, indrifna och redovisade
i sammanhang med kronouppbörden än äfven tillse att, så snart
amortering guldits, behörig anteckning om räntenedsättning göres i
jordeboken och anmälan därom sker hos kammarkollegium;

9:o) att, om den bestämda amorteringen icke varder i behörig
tid erlagd, anbudet om inlösen skall hafva förfallit och den fastigheten
åliggande indragna hospitalsräntan fortfarande utgå, med iakttagande
af den nedsättning, som på grund af redan inbetald amortering må
hafva vidtagits; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 157. B

10:o) att de medel, som genom ifrågavarande aflösning inflyta,
må, i likhet med köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till
slcogsbörd tjänlig mark.

I afseende å de skäl, som anförts till stöd för ifrågavarande framställning,
tillåter sig utskottet att hänvisa till ofvanberörda statsrådsprotokoll.

I anslutning till den åsikt, som numera gjort sig gällande inom
Riksdagen, att föråldrade skatteförhållanden borde, så vidt ske kunde,
ordnas, anhöll Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 14 maj 1899,
att Kungl. Maj:t behagade låta utreda, huruvida och under hvilka
villkor de från f. d. hospitalshemman utgående, till statsverket indragna
frälseräntor och andra afgälder skulle kunna af vederbörande jordägare
inlösas, samt därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill
förhållandena kunde föranleda. Med anledning af denna framställning
har, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, på Kungl. Maj:ts föranstaltande
i ämnet verkställts noggrann utredning, hvaraf resultatet
nu föreligger i ifrågavarande proposition. Och som utskottet icke haft
något att erinra vare sig mot de föreslagna grunderna för räntornas
omsättning i penningar och deras aflösning eller mot användningen —
skogsinköp — af de medel, som genom aflösningen inflyta, eller mot
framställningen i öfrigt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition, må besluta:

l:o) att de jämlikt kungl. brefvet den 12 maj
187 6 från hospitalen till statsverket indragna och
utgående räntor, kronotionde och öfriga nedanomförmälda
afgälder af hemman och lägenheter skola,
där så ej redan skett, omsättas i penningar efter
nedan angifna grunder samt för hvarje fastighet i
kronans räkenskaper sammanföras till en summa under
benämning indragen hospitalsränta;

2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde
och den såsom ersättning för äckor och dagsverken
bestämda spannmålsafgift skola i tillämpliga delar
gälla föreskrifterna i kungl. kungörelsen den 11 maj
1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling, och kungl. förordningen
den 23 juli 1869, angående förändring af

Utskottets

yttrande.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

grundräntor och kronotionde; dock att till grund för
omsättning af räntepersedeln smör inom Malmöhus
län skall läggas medelvärdet emellan de tvenne medelpris
å sagda persedel, som erhållas dels af de i Malmö
hospitals räkenskaper för åren 18B4—1837 debiterade
pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren
1838—1853, och dels af 1853 —1862 årens markegångspris; 3:o)

att de i ved eller torf bestämda afgälder
omsättas, veden efter medeltalet af 1866 —1875 årens
mnrkegångspris å bokved med beräkning af en famn
till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2. kronor
25 öre lasset;

4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium
har att gå i författning, skall tillämpas
från och med år 1910;

5:o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf
utgår indragen hospitalsränta, må friköpa sig från
skyldigheten att utgöra sådan ränta medelst inbetalning
till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans
kapitalvärde, beräknadt efter fem procent; börande
anbud om inlösen ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som, sedan uträkning af lösesumman blifvit
sökanden meddelad och beloppet däraf i behörig
ordning till länsstyrelsen inbetalts, föranstaltar om
behörig anteckning i jordeboken och anmäler förhållandet
hos kammarkollegium;

6:o) att i aflösning, som i nästföregående moment
omförmäles, ej innefattas hospitalsränta, som
belöper på tiden, innan lösesumman till länsstyrelsen
inbetalts;

7:o) att jordägare, som vid framställandet af
anbud om inlösen därom gör förbehåll, må amortera
lösesumman under loppet af sex år med lika belopp
årligen; och skall för sådant fall den fastigheten
åliggande hospitalsräntan nedsättas med en sjättedel
årligen från och med året näst efter det, under
hvithet första af betalningen å lösesumman skall utgå;

8:o) att, där sådan amortering af lösesumman
påkallas, det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

att i samband med uträkningen af lösesuimnan upprätta
plan öfver amorteringen och däraf föranledda
räntenedsättningar samt att ej mindre föranstalta därom
att de årliga amorteringarna varda särskildt för
sig debiterade, indrifna och redovisade i sammanhang
med kronouppbörden än äfven tillse att, så snart
amortering guldits, behörig anteckning om räntenedsättning
göres i jordeboken och anmälan därom
sker hos kammarkollegium;

9:o) att, om den bestämda amorteringen icke
varder i behörig tid erlagd, anbudet om inlösen skall
hafva förfallit och den fastigheten åliggande indragna
hospitalsräntan fortfarande utgå, med iakttagande af
den nedsättning, som på grund af redan inbetald
amortering må hafva vidtagits; samt

10:o) att de medel, som genom ifrågavarande
aflösning inflyta, må, i likhet med köpeskillingarna
för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark.

Stockholm den 4 maj 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 100 Häft.

2