Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

1

N:o 148.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i
gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade
egnahemslåner öreisen.

(I. A.)

I fyra särskilda inom Andra Kammaren väckta, till statsutskottets
behandling öfverlämnade motioner har förslag framställts om ändringar i
gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen,
hvilka villkor och bestämmelser innefattas i kungl. kungörelsen
den 13 juni 1908; och har i sådant afseende hemställts

af herr J. Byström, i motionen n:o 1, och herr C. F. Sjöberg, i
motionen n:o 57, att Riksdagen ville för sin del besluta, att senare delen
af mom. 2 i kungl. kungörelsen angående förändrade allmänna villkor och
bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för
jordbrukslägenhet 7,000 kronor och för bostadslägenhet 5,000 kronor;

af herr J. M. Juhlin, i motionen d:o 14, att Riksdagen måtte
besluta, att mom. 2 i kungl. kungörelsen af den 13 juni 1908 angående
förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade
egnahemslånerörelsen måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Egnahemslån — — — — — — — — — — värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger för jordbrukslägenhet
8,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor; samt
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd, 97 Höft. (N:o 148.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

af herr P. Olsson i Fläsbro, i motionen n:o 58, att Eiksdagen ville
besluta sådan ändring i eller tillägg till eller ock förklaring af nu gällande
villkor för erhållande af egnahemslån, att sådant lån kunde utlämnas för
två eller flera lägenheter, som vore belägna intill eller kunde läggas i samband
med hvarandra mot gemensam inteckning i samtliga lägenheter.

Till stöd för dessa framställningar har anförts följande, nämligen af
herr Byström:

»I Kungl. Maj:ts kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser
för den af Kungl. Maj:t och Eiksdagen beslutade egnahemsrörelse
af den 17 juni 1904 förefunnos, som alla veta, flera brister. Detta kunde
ju ej heller vara så underligt, då ju kungörelsen var ett af de första
trefvande stegen, som togos på ett hittills i vårt land opröfvadt område.
Från olika synpunkter motionerades också strax efter kungörelsens utfärdande
om ändringar i densamma, och 1908 inkom Kungl. Maj:t med
proposition om nya bestämmelser, angående hvilka Eiksdagen fattade beslut.
Men äfven i den nya kungörelsen, som därpå följde, är det åtskilligt,
som, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, bör förbättras,
och dit hör höjningen af det beräknade värde, hvilket eu lägenhet ej får
öfverstiga, om lån skall kunna beviljas. I detta afseende är den kungl.
kungörelse, som utfärdades den 13 juni 1908, lika med den som utfärdades
den 17 juni 1904, efter det att den sist nämnda på grund af
motioner därom blifvit något ändrad. I båda heter det: »Egnahemslån
må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för jordbrukslägenhet

6.000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.»

Många mena, att i dessa belopp bör en höjning ske. Detta är i
synnerhet önskvärdt, då det gäller trakter i närheten af större städer,
där ju marken är dyr, vare sig den skall inköpas som byggnadstomt eller
för jordbruk. I all synnerhet gäller detta hufvudstadens omgifningar.
Då Kungl. Maj:t framlade sin senaste proposition i detta ärende, gjordes
framställning om att de ifrågavarande siffrorna skulle höjas till respektive

8.000 och 6,000 kronor. Därom heter det i en inlaga, som det verksamma
aktiebolaget »Hem på landet» då ingaf till Kungl. Maj:t:

»Gentemot bestämmelsen, att egnahemslån ej må utgå, där det
beräknade värdet öfverstiger 6,000 kronor för jordbrukslägenhet och 4,000
kronor för bostadslägenhet, tillåta vi oss erinra, att prisen på såväl byggnadsmaterial
som arbetskraft redan äro så höga, att en byggnad på 2 rum
och kök, åtminstone i åtskilliga delar af landet, betingar en kostnad af
4- ä 5,000 kronor. Vid sådant förhållande inses lätt, att föga återstår för

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

3

jordbrukaren till inköp af mark och de fasta inventarierna samt intet för
köparen af bostadslägenhet. Gränsen för dessa värden synes därför med
nödvändighet böra framflyttas med förslagsvis 2,000 kronor eller till 8,000
kronor respektive 6,000.»

Som synes anser detta för hem på landet ifrigt arbetande bolag, att
summorna böra höjas med 2,000 kr. Äfven jag skulle ej hafva något
emot att så skedde, men då Kiksdagen hittills varit mycket försiktig rörande
denna sak och velat »gå sakta i backarna», har jag ansett det vara bäst
att sätta dessa siffror till respektive 7,000 och 5,000 kr. och hoppas jag,
att vederbörande skola inse det befogade häri.

Vid bestämmande af det omordade egendomsvärdet eller lånebeloppet
må också erinras därom, att på de orter, där ett eget hem kan åstadkommas
för mindre summa än den, som föreslås i denna motion, är det intet som
hindrar vederbörande låntagare att skaffa billigare jordbrukslägenhet eller
att bygga billigare bostadslägenhet.

Betydelsen af att äfven mindre bemedlade personer sättas i tillfälle
att, så långt- lämpligt kan ske, skaffa sig egna hem, är så stor för vårt
folk såväl i socialt som i hygieniskt och moraliskt afseende, att enhvar
bör göra sitt bästa för att främja den saken. Egnahemsrörelsens stora uppgift
är också att i sin mån bidraga till att »bereda egna hem åt landets
inbyggare, stärka den mindre bemedlade befolkningens ekonomiska villkor,
hämma emigrationen och främja landets uppodling.»

af herr Sjöberg:

»Då egnahemsrörelsen omfattats med lifligt intresse i Sveriges alla
skilda delar och bestämmelserna enligt Kungl. Maj:ts kungörelse af den
17 juni 1904 ju icke kunna beräknas för denna jämförelsevis nya rörelse
med ens blifva fördelaktigt tillämpliga i framtiden, böra efter vunnen
erfarenhet på området några synpunkter framhållas beträffande villkoren
för beviljande af egnahemslån.

Det har visat sig, att vid styckning af egendomar dess jord måste för att
blifva besuten uppgå till minst kronor 3 ä 4,000: —, samt att kostnaden
för byggnadens uppförande uppgått till minst kronor 3,000: —. Härmed
har sålunda det stipulerade minimibeloppet af kronor 6,000: — för låns erhållande
öfver skridits. Följden blir i många fall, att personer, väl värda
att komma i åtnjutande af berörda lån, genom sin sträfvan att använda
en oftast hopsparad summa till att efter att hafva förskaffat sig en god
jord därå låta uppföra ett så rymligt och väl ombonadt eget hem som

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

möjligt, härtill hindras genom att beloppet öfverstigits med en större eller
mindre summa.

Likadant är förhållandet för bostadslägenheter, där tomten kostar cirka
500 ä 3,000 kronor och huset cirka 3- ä 4,000 kronor.

För att afhjälpa detta missförhållande anser jag för min del, att ännu
ett steg måtte tagas till förhöjning af värdena för åberopade jordbruksoch
bostadslägenheter, hvilket säkerligen af många skulle hälsas med tillfredsställelse.

I Kungl. Maj:ts sista proposition rörande denna fråga hafva ifrågavarande
belopp föreslagits till respektive 8,000 och 6,000 kronor. Med
anledning häraf vill jag citera den inlaga, som aktiebolaget »Hem pålandet»
härom ingifvit till Kungl. Maj:t:

»Gentemot bestämmelsen, att egnahemslån ej må utgå, där det beräknade
värdet öfverstiger 6,000 kronor för jordbrukslägenhet, och
4000 kronor för bostadslägenhet, tillåta vi oss erinra, att prisen på
såväl byggnadsmaterial som arbetskraft redan äro så höga, att en byggnad
på 2 rum och kök, åtminstone i åtskilliga delar af landet, betingar en
kostnad af 4 ä 5,000 kronor. Vid sådant förhållande inses lätt, att
föga återstår för jordbrukaren till inköp af mark och de fasta inventarierna
samt intet för köparen af bostadslägenhet. Gränsen för dessa värden
synes därför med nödvändighet böra framflyttas med förslagsvis 2,000
kronor eller till 8,000 kronor respektive 6,000.»

Jag hyser intet tvifvel om, att ju icke dessa belopp framdeles komma
att blifva en nödvändighet, men hyllar mig till den åsikt, som vid Riksdagens
senaste sammanträde gjorde sig gällande, nämligen att icke gå för
fort tillväga utan låta erfarenheten visa, hvika mått och steg som böra
vidtagas.»

af herr Juhlin:

»Egnahemsfrågan intager såväl i vårt land som i flera andra länder en
synnerligt framstående plats. Bildandet af egna hem är af utomordentlig
betydelse för en sund samhällsutveckling, i all synnerhet om till det egna
hemmet kan förvärfvas så stor jordareal, att en familj därpå kan hafva
sin utkomst.

I vårt grannland Danmark har denna form af egnahemsrörelsen eller
småbruket tagit en storartad utveckling, ett förhållande, som är väl kändt
och därför icke behöfver närmare utvecklas. Äfven i vårt land gifves
mångfaldiga exempel på välhäfdade småbruk, som gifva deras innehafvare
en god och tryggad bärgning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

5

Statsmakterna ha ock visat sig förstå att uppskatta vikten däraf, att
så många som möjligt af landets innebyggare må komma i besittning af
egen torfva. Till förverkligandet af detta mål anvisade Riksdagen år 1904
på Kungl. Maj:ts förslag tio millioner kronor att genom hushållningssällskapens
bemedling utlånas till personer, som önskade förvärfva sig eget
hem dels i form af bostadslägenhet, dels och förnämligast i form af mindre
jordbruk.

Det första steg, som från statens sida sålunda togs till förverkligandet
af detta stora och betydelsefulla syftemål, kan egentligen betecknas som ett
försök. Detta framträder äfven i Riksdagens beslut rörande storleken eller
värdet af ett småbruk, för hvilket lån kunde erhållas af de sålunda anvisade
medlen. Kungl. Maj:t hade föreslagit, att värdet för jordbrukslägenhet
skulle sättas till 6,000 kr. och för bostadslägenhet till 3,000 kr.

Att sätta värdet af jordbrukslägenhet, för hvilket lån skulle erhållas,
till dubbelt mot bostadslägenhet synes mig ha mycket god grund för sig.
I det förra fallet gäller det att uppföra ej blott bostad för familjen, utan
äfven loge och ladugård m. fl. nödiga mindre byggnader samt dessutom att
inköpa så stor jordareal, att en familj däraf kan hafva sin utkomst. I
det senare fallet afses åter endast bostad jämte förvärfvandet af tomt, hvars
areal i de flesta fall icke torde öfverstiga 2,000 kvm.

Det särskilda utskott, som behandlade den kungl. propositionen, föreslog
Riksdagen att åsätta jordbrukslägenhet ett högsta värde af 4,500
kronor och bostadslägenhet 3,000 kronor. Första Kammaren biföll utskottets
hemställan, under det Andra Kammaren biföll Knngl. Maj:ts framställning
oförändrad. De olika beslut, hvartill kamrarne kommo, föranledde
en sammanjämkning och resultatet häraf blef, att 5,000 kronor bestämdes
som högsta värde för jordbrukslägenhet.

Redan år 1906 fann sig emellertid Riksdagen föranlåten att på enskilda
motionärers framställning höja värdet för jordbrukslägenhet till det
ursprungligen af Kungl. Maj:t föreslagna 6,000 kronor, och samtidigt
höjdes äfven värdet för bostadslägenhet till 4,000 kronor.

Utgår man från den värdeproportion, som Kungl. Maj:t synts beräkna,
nämligen att jordbrukslägenhet i kostnad torde uppgå till minst dubbelt
så mycket som bostadslägenhet, så borde vid den sålunda företagna ändringen
värdet för jordbrukslägenhet rätteligen hafva bestämts till 8,000
kronor.

För den som någon tid sysselsatt sig med egnahemsrörelsen och bildande
af småbruk har det tydligt framgått, att på många platser 6,000

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

kronor är otillräckligt och att en summa af 8,000 kronor ingalunda är
för högt tilltagen. God åkerjord med läge intill stad, större samhälle
eller enbart järnvägsstation kan i mellersta Sverige i regel icke köpas under
600 kronor per hektar. Antager man, att en familj behöfver minst 4
hektar för att på jordbruket hafva sitt arbete och sin fulla bärgning, så
uppgår kostnaden härför till 2,400 kronor.

Lägger man till åkerarealen 2 ä 3 hektar skog eller hagmark, så kan
beloppet för jordens inköp utjämnas till 3,000 kronor. Uppförandet af
ett enkelt bostadshus kräfver ett belopp af 2,500 kronor. Samma belopp
erfordras också för uppförandet af för jordbruket oundgängligen nödvändiga
ekonomibyggnader m. m.

Granskar man egnahemslånerörelsen, sådan den hitintills utvecklats,
skall man finna, att den hufvudsakligen bestått i utämnandet af lån till
inköp af mindre lägenheter, soldat- och båtsmanstorp, som blifvit afsöndrade
från större gårdar och sålunda förut byggda och i regel äfven bebodda.
Så har förhållandet varit inom Södermanlands län, och jag har giltig anledning
antaga, att det förhåller sig på samma sätt inom de flesta öfriga
län, där bildandet af småbruk i någon större omfattning förekommit.

Inom Södermanlands län beviljades under treårsperioden 1905—1907
92 lån till jordbrukslägenheter, och af dessa angifvas 20 stycken varit obebyggda.
Att dessa obebyggda lägenheter i kostnad ej uppgått till mer än
högst 6,000 kronor beror utan tvifvel därpå, att de varit belägna på betydliga
afstånd från stad eller större samhällen, men man kan knappast vänta, att
på dessa enstaka platser, aflägsna från afsättningsort och från kommunikationer,
något mera intensivt jordbruk skall komma till stånd, äfvensom att
liknande platser icke torde locka så synnerligen många att där bygga sig
ett hem. Förhållandet är obestridligen det, att såväl det sociala som det
ekonomiska lifvets kraf bäst tillgodoses, om småbruken ordnas på det sätt,
att flera småbrukare kunna slå sig ned bredvid hvarandra till ömsesidig
hjälp och trefnad.

Det kan ej heller med skäl bestridas, att flertalet småbrukare föredraga
att köpa mera bördig jord, oaktadt den i inköp ställer sig något

dyrare, och likaledes har det visat sig, att de i allmänhet söka sådana
platser, hvilka erbjuda förnämligaste betingelser för afsättning af jordbrukets
produkter. Detta är ju också naturligt, ty härigenom blir man fortare
och säkrare i stånd att afbörda sig den skuld, man varit nödsakad

att ikläda sig för åstadkommande af eget hem. Så länge det finnes bördig
och välbelägen jord att köpa för skäligt pris, böra därför sträfvandena till

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

7

förvärfvandet af dylik jord för småbruk på allt sätt understödjas. Den
närvarande tiden är äfven i hög grad ägnad till att på detta sätt lyfta
egnabemsfrågan i ett högre plan. En viss stagnation har nu inträdt i
fråga om emigrationen till Amerika, och industrien har till följd af de
tryckta konjunkturerna ej heller behof af ökad arbetskraft. Om nu lämpliga
åtgärder i tid vidtagas för underlättandet af nya småbruks bildande,
kan man hafva goda utsikter få dugligt folk att stanna i landet och vid
jordbruket. De höjda kostnaderna för lejd arbetskraft ha jämte flera andra
faktorer medverkat till att många större gods utbjudas till försäljning. På
lämplig jord torde sålunda i de flesta provinser icke vara någon brist.
Det synes mig för den skull vara angeläget för staten att vidtaga sådana
ändringar i bestämmelserna angående egnahemslånen, att hinder icke möter
för erhållande af lån, äfven om jordbrukslägenhet öfverskrider ett värde
af 6,000 kronor. Vikten och betydelsen ur nationalekonomisk och social
synpunkt däraf, att mindre bemedlade personer med statens hjälp kunna
som eget förvärfva den lägenhet, hvilken de under längre eller kortare tid
innehaft och som därför blifvit dem kär, får ej underskattas.

Men å andra sidan är det icke mindre viktigt, att så många nya
hem som möjligt komma till stånd, och det är för att befrämja tillkomsten
af nya småbruk, som här påkallas Riksdagens medverkan.

Af det anförda framgår, att det högre värdet endast skulle tillämpas
vid bildandet af nya småbruk.»

samt af herr Olsson i Fläsbro:

»I de af 1908 års Riksdag beslutade allmänna villkoren för erhållande
af egnahemslån bestämmes, att lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter
skola, där ej särskilda omständigheter föranleda, äga företräde
framför lån till förvärfvande af bostadslägenheter.

Samma skäl, som föranledt Riksdagen till denna bestämmelse, ger
stöd åt den mening, att ägare till bostadslägenhet bör, om han så önskar,
erhålla dylikt lån för ombildning af denna sin lägenhet till iordbrukslägenhet.

Detta bör kunna ske på det sätt att å jord, som af honom förvärfvas
och är belägen intill eller kan läggas i sambruk med bostadslägenheten,
får utlämnas egnahemslån mot gemensam inteckning i bostadslägenheten
och sådant jordområde.

Ehuru nu gällande villkor för erhållande af egnahemslån ej synas

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

Utskottets

yttrande.

lägga bestämdt hinder i vägen för en dylik åtgärd, har dock, enligt hvad
jag försport, en viss tvekan i detta afseende gjort sig gällande.»

I syfte att undanröja denna tvekan hade motionären framställt sitt
ifrågavarande förslag.

Beträffande de tre förstnämnda motionerna vill utskottet erinra därom,
att de ursprungliga, af Riksdagen vid beviljande af anslagen till statens
egnahemslånerörelse omfattade grundtankarna för understödjande med statsmedel
af egna hems bildande inneburo i främsta rummet, att de egna
hemmen skulle skapas hufvudsakligen genom låntagarnas omedelbart därå
nedlagda arbete och till sådan storlek, att de såsom jordbrukslägenheter
kunde bereda innehafvarna med familjer uppehälle genom jordens brukande
och såsom bostadslägenheter motsvara deras personliga bostadsbehof.
Sålunda borde låntagarna beträffande jordbrukslägenheterna genom bebyggande
af obruten mark skapa de egna hemmen och beträffande bostadslägenheterna
i mera afsevärd grad själfva deltaga i arbetet å bostädernas
uppförande. I dessa afseenden har emellertid utvecklingen gått i annan
riktning, ity att enligt hvad utskottet har sig bekant egnahemslånen
icke sällan användas för inköp af redan uppodlade och fullt bebyggda
lägenheter eller för uppförande af bostäder hufvudsakligen genom legdt
folk och utan att låntagarna i nämnvärd grad själfva deltaga i arbetet,
hvarjämte bostäderna, isynnerhet i närheten af större städer och stadsliknande
samhällen, understundom uppföras till sådana dimensioner, att de
ofta rymma, utom den lägenhet låntagaren själf skall bebo, jämväl en
lägenhet till uthyrning. För den händelse att egnahemsrörelsen skall fortgå
i den sålunda inslagna riktningen, kan utskottet väl tänka sig, att de
belopp, hvartill egnahemslån, enligt 1908 års Riksdags beslut, nu högst
kunna erhållas, nämligen 5,000 kronor såsom jordbrukslån och 3,000
kronor såsom bostadslån, ej kunna förslå. Fullföljas däremot de ursprungliga
grundtankarna torde, beträffande bostadslånen, det hittillsvarande
maximibeloppet, jämväl med nuvarande arbets- och materialpris, få anses
tillräckligt. Beträffande jordbrukslånen har utskottet i detta afseende
visserligen ställt sig något tveksamt; men då hemmansdelar om 15 å 20
tunnland åker och försedda med nödiga åbyggnader flerstädes i landet ej
torde betinga högre pris än det högsta medgifna värde å jordbrukslägenhet,
hvarför egnahemslån kan erhållas, har utskottet ej heller ansett en
höjning af jordbrukslånens nuvarande maximibelopp vara af omständigheterna
påkallad. Ett uppflyttande af lånegränserna torde för öfrigt böra

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

9

ske med allra största försiktighet, då därigenom krafven på staten såsom
lånegifvare otvifvelaktigt skulle än ytterligare ökas. I detta afseende anser
sig utskottet böra meddela, att med nu gällande lånebestämmelser och
oaktadt de betj^dande belopp Riksdagen för ändamålet ställt till Kungl.
Maj:ts förfogande, enligt hvad utskottet inhämtat, under nästlidne och
innevarande år sammanlagda beloppen af de sökta statslånen öfverskjutit
de därför tillgängliga medlen med resp. 2,985,475 kronor och 3,309,995
kronor. På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet hyser betänkligheter
mot egnahemsrörelsens vidare utveckling i den ofvan antydda
riktningen, anser sig utskottet icke böra biträda nu ifrågavarande framställningar.

Vidkommande herr Olssons i Fläsbro motion håller utskottet före,
att nu gällande villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse
icke lägga hinder i vägen, vare sig för erhållande af lån till bildande af
eget hem å ett jordområde, som i kameralt hänseende består af två eller
flera lägenheter, därest lånevillkoren i öfrigt uppfyllas, eller för innehafvare
af bostadslägenhet — han må nu för dess bildande hafva af statsmedel
erhållit egnahemslån eller icke — att erhålla sådant lån för lägenhetens
ombildande till jordbrukslägenhet genom inköp af närbelägen odlad
eller odlingsbar mark. I detta fall bör gifvetvis, då ju en och samma
person icke bör innehafva två egnahemslån, låntagaren, om han innehar
bostadslån, tillfullo inbetala detsamma, då jordbrukslånet erhålles.

Beträffande arten af den säkerhet, som bör ställas för egnahemslån,
afseende mer än en lägenhet, torde icke vara erforderligt, att Riksdagen
meddelar några ytterligare bestämmelser i ämnet, utöfver de redan befintliga.

På grund af det sålunda sagda finner utskottet någon Riksdagens
åtgärd i den riktning, som motionären angifvit, icke af förhållandena
påkallad.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer utskottet,

a) att herrar Byströms och Sjöbergs ifrågavarande
motioner icke må af Riksdagen bifallas;

b) att ej heller herr Juhlins ofvan omförmälda
motion må vinna Riksdagens bifall; samt

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 97 Häft.

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

c) att herr Olssons ofvannämnda motion ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLIG.

Reservationer:

vid mom. a):

af herr J. J. Byström, som ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen
att för sin del besluta, att senare delen af mom. 2 i kungl. kungörelsen
angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den
af staten utöfvade egnahemslånerörelsen måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för
jordbrukslägenhet 7,000 kronor och för bostadslägenhet 5,000 kronor;

vid mom. b):

af herr E. A. Nilson, som ansett, att utskottet bort hemställa, att
Riksdagen måtte, med bifall till herr Juhlins motion n:o 14, besluta, att mom.
2 i kungl. kungörelsen af den 13 juni 1908 angående förändrade allmänna
villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Egnahemslån — — — — — — — — — -—- värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger för jordbrukslägenhet
8,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Sörensson, E. A. G. A. WijTcander,
II. Andersson, O. Olsson, D. Persson, A. Wiklund och F. Berg
icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm, 1909.