Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

9

N:o 131.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 april 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upphörande af ett staden Karlstad b ovilja dt privilegium
i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla bro
öfver Klarälfvens östra älfgren vid nämnda stad.

(I. A.)

1 en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
remitterad proposition (n:o 146) af den 26 mars 1909 har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagd t utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för sin
del besluta, att den genom hertig Carls den 15 mars 1584 för staden Karlstad
utfärdade privilegiibref nämnda stad tillförsäkrade frihet från viss
andel i byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande den så kallade
östra bron i Karlstad och därmed den på nämnda privilegiibref grundade
förpliktelse för jordägare inom Kils och Nyeds härader samt Fryksdals
och Älfdals häraders öfra och nedra tingslag att bygga och underhålla
bron till samma andel skall upphöra med utgången af år 1909, under
villkor dock att bemälda brohållningsskyldiga jordägare dessförinnan
hafva i laggill skick försatt den del af bron, som nu af dem underhålles,
samt till staden öfverlämna den brobyggnadskassa, som kan
finnas vid nämnda tidpunkt.

Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

»Uti det af hertig Carl såsom hertig af Värmland den 15 mars
1584 för staden Karlstad utfärdade privilegiibref har förordnats, bland
annat, »att två broer, med menige mans tillhielp uti heele Vermeland,
skole byggias och läggias ut öfver elfven vid Carlstad, then ena östan
öfver elfven och then andra västan, och hvart Sysslet tager sin broo
att byggia, och seda the en gång bygde äro, skall staden en brolått
tilläggias, then the alltid, såväl som landet theras brodeel, skole hålla
färdige och vid macht».

Vidare innehöll privilegiibrefvet förbehåll, att privilegierna skulle
kunna förändras, formeras och förbättras, om så behof gjordes och tillfälle
gåfves samt det syntes nyttigt, men icke förminskas.

På grund af förstnämnda bestämmelse har den af sten uppförda
bron öfver Klarälfvens östra älfgren vid Karlstad underhållits af jordägarna
i Kils och Nyeds härader samt Fryksdals och Ålfdals häraders
öfre och nedre tingslag, dock med undantag af de två närmast intill
staden belägna brokaren med deras öfverbyggnad och pelaren dem
emellan Bamt landfästet, hvilkas underhåll ålegat staden och verkställts
genom stadsfullmäktiges försorg. Bestyret med häradernas och tingslagens
underhållsskyldighet är uppdragen åt en styrelse, hvars sammansättning
och befogenhet äro bestämda senast genom ett af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län den 9 december 1874 fastställdt
»Reglemente för Carlstads östra brobyggnad».

Vid kommunalstämmor med samtliga socknar inom ofvanberörda
härader och tingslag under våren 1906 beslöts att lämna styrelsen för
Karlstads östra brobyggnad i uppdrag att hos Kungl. Maj:t söka befrielse
från byggnads- och underhållsskyldigheten af ifrågavarande bro. På
grund häraf har nu nämnda styrelse inkommit med framställning i
ämnet och därvid framhållit, att skyldigheten för häraderna och tingslagen
att bygga och underhålla ifrågavarande, inom staden Karlstad
helt och hållet belägna samfärdsled, särskildt efter tillkomsten af lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891,
torde få anses innebära en mot gällande allmänna stadganden i flera
afseenden stridande oegentlighet samt numera icke kunna vara hvarken
billig eller rimlig. Sökande styrelsen har vidare åberopat de skäl, som
anförts i Kungl. Maj:ts år 1905 till Riksdagen aflåtna och af Riksdagen
bifallna proposition i fråga om öfverflyttande från vissa härader i Skåne
till Kristianstads stad af underhållet af den s. k. Långebron öfver Helgeån,
samt hemställt, att Kungl. Maj:t måtte besluta, att skyldigheten till deltagande
i underhållet af östra bron öfver Klarälfven inom staden Karlstad
icke vidare skulle åligga de nu därtill förpliktade inom omförmälda

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

11

härader utan genast helt oeh hållet öfvertagas af staden Karlstad, samt
att erforderlig framställning i sådant syfte måtte göras till Riksdagen.

Sedan kammarkollegium anbefallts att efter vederbörandes hörande
inkomma med utlåtande i ärendet, har kollegium den 31 juli 1908 afgifvit
dylikt utlåtande och därvid öfverlämnat yttranden af stadsfullmäktige
och magistraten i Karlstad, påminnelser af sökande brobyggnadsstyrelsen
samt utlåtande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
I dessa handlingar har anförts hufvudsakligen följande.

Stadsfullmäktige hafva först fäst sig vid, att yrkandet i framställningen
afsåge befrielse blott från underhållet af bron, och anfört, att sökande
styrelsen sålunda icke gjort anspråk på befrielse från byggnadsskyldigheten.
Vidare har anförts, att tillkomsten af väglagen af den 23 oktober
1891 syntes för bedömande af förevarande sak hafva ringa betydelse,
då ju sagda lag själf angåfve sig endast reglera väghållningsbesvärets
utgörande på landet. Dess stiftare hade nog aldrig tänkt sig, att genom
lagen något ingrepp skulle göras i vare sig staden Karlstads eller någon
annan stads privilegier. Däremot ville stadsfullmäktige ej förneka, att
ett visst fog kunde synas förefinnas för antagandet, att lösningen af
frågan om skyldigheten att underhålla Långebron vid Kristianstad skulle
vara normgifvande för afgörande! af dylika ärenden och således äfven
af det nu förevarande, men det vore att märka, att staden Kristianstads
privilegier meddelats under förbehåll om rätt för kronan att ändra desamma,
hvilket ej vore fallet beträffande ifrågavarande privilegium för
Karlstad. Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse sig böra tillmötesgå de
framställda anspråken, hoppades stadsfullmäktige, att detta icke måtte,
såsom i ansökningsskriften påyrkats, ske utan alla villkor, utan att
stadens skäliga intressen därvid måtte tillgodoses. 1 likhet med hvad
som stadgats beträffande Långebro, borde såsom villkor uppställas, att
de brounderhållsskyldiga aflämnade sin brodel i laggillt skick. I afseende
å brons nuvarande skick och dess inverkan på vattenståndet i Klarälfvens
båda grenar samt däraf möjligen härflytande olägenheter både
distriktschefen i västra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren
T. Helleberg afgifvit utlåtanden åren 1905 och 1907. I det föi’sta af
dessa hade lämnats utredning, utvisande att vattenmängden i östra älfgrenen
oafbrutet minskades, och framhållits, att orsaken härtill vore
igenslamning, förorsakad af östra landsvägsbron, hvilken stängde ungefär
halfva älfgrenen och med all sannolikhet komme att i en ej aflägsen
framtid förvandla denna till blott och bart ett högvattenaflopp, där det
sedan vid vanligt sommarvattenstånd skulle möta svårigheter att tillgodose
stadens behof af vatten och omsättning vid kloakafloppen äfven -

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

som farledens kraf. I det senare utlåtandet hade vitsordats, att bron
vore i föga tillfredsställande skick och att dess förstöring vore säkert
förestående, därest ej kraftiga åtgärder vidtoges till upphjälpande af de
dåliga grunderna, samt vidare anförts, att hindret för vattenafloppet i
östra älfgrenen ej kunde undanröjas på annat sätt än genom att helt
eller delvis ombygga bron, i hvilket hänseende uttalats, att rifning af
de fem mellersta pelarna i samband med anbringande af järnöfverbyggnad
a den sålunda bildade, omkring 75 meter breda öppningen i bron
sannolikt skulle åstadkomma en tillräckligt stor öppning för att tillförsäkra
östra älfgrenen erforderlig vattenmängd. Stadsfullmäktige
ansåge, att dessa utredningar och utlåtanden af sakkunnig person tydligt
gåfve vid banden, att bron ingalunda befunne sig i laggill skick
samt att den icke blott tarfvade grundliga förbättringar utan måste
till följd af sin felaktiga konstruktion åtminstone delvis ombyggas.
Skulle under sådana förhållanden staden Karlstad utan vidare få å sig
ensam Överflyttad skyldigheten att underhålla bron, skulle däri ligga
ett frångående af den rättsprincip, som tillämpats i andra liknande fäll
och hvarpå gällande väglag för landet gåfve exempel, hvarjämte stadens
skäliga intressen skulle åsidosättas. Stadsfullmäktige anbölle därför,
att, därest Kungl. Maj:t skulle mot deras bestridande anse sig böra
bifalla ansökningen, detta måtte ske under villkor, att bron enligt föreskrifter,
som syntes böra lämnas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
försattes i laggillt och sålunda äfven sådant skick, att densamma därefter
icke verkade hederligt för vattnets fria lopp i älfgrenen.

Magistraten bar för sin del instämt i hvad stadsfullmäktige sålunda
anfört.

Brobyggnadsstyrelsen anförde i påminnelser, att dess mening
varit, att häraderna och tingslagen måtte befrias äfven från byggnadsskyldigbeten
i fråga om bron, och bar nu uttryckligen hemställt
om befrielse äfven i detta hänseende. Vidare erinrade styrelsen, att
gen°m väglag bestämts, hvilka skyldigheter, som ålåge

vägbållningsskyldige på landet, hvaraf åter syntes framgå, att någon
annan sådan skyldighet ej vidare ålåge dem hvarken på landet eller
inom något stadsområde. Om nu denna lags innehåll kommit i strid
med föråldrade privilegier, borde i detta, som i många andra fall privilegierna
få vika, hvarvid det syntes vara helt likgiltigt, om privilegierna
innehölle rätt för kronan att återkalla dem eller icke. Naturligtvis hade
styrelsen icke tänkt sig annat, än att vid bifall till ansökningen skulle
föreskrifvas det villkor, att bron aflämnades i laggillt skick, men
styrelsen ville framhålla, att därvid icke borde föreskrifvas, att någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

13

ändring i brons nuvarande byggnadssätt skulle vidtagas. Bron hade,
sedan den färdigbyggdes 1797, tjänat sitt ändamål, nämligen att förmedla
samfärdseln till Karlstad. Hade nu svårighet uppstått af den i
hög grad slamförande Klarälfvens uppgrundning, så syntes det icke
böra åläggas de nu brounderhållsskyldiga att förändra brons byggnadssätt,
hvilket skulle vara förenadt med stora kostnader och afse ett ändamål,
hvilket icke komrne dem vid, utan måste anses vara betingadt
uteslutande af stadens intresse.

Med anledning af hvad sålunda anförts förklarade stadsfullmäktige,
med instämmande af magistraten, att de jämväl beträffande byggnadsskyldigheten
af bron på förut anförda grunder bestrede bifall till ansökningen
samt anhölle att, om ansökningen emellertid bifölles, detta måtte
ske endast under de af stadsfullmäktige förut angifna villkor.

Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande har anfört, att sådana
förändrade förhållanden numera syntes föreligga, att ifrågavarande
underhålls- och brobyggnadsskyldighet borde öfverflyttas å staden Karlstad.
Ett undantag med afseende å ifrågavarande bro till förmån för
staden från den i 25 kap. 8 § byggningabalken stadgade skyldighet
för städerna att röja och hålla väg och broar, så långt stadens ägor
räckte, kunde näppeligen längre vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.
Det framginge också af handlingarna, att bron behöfde
ombyggas främst för stadens och blott i mycket ringa mån för den
allmänna trafikens behof. Med brons öfvertagande skulle staden blifva
i tillfälle att tillgodose alla sina intressen vid en ombyggnad, hvilket
däremot kanske ej blefve fallet, därest brobyggnadsskyldigheten förblefve
som hittills. Det finge emellertid ej heller förbises, att med brounderhållets
öfverflyttande en ganska betydande tunga komrne att åläggas
staden. Billigheten syntes därför fordra, att öfvertagandet ej gjordes
mer betungande för staden, än hvad förhållandena kräfde. Så syntes
bron böra öfverlämnas i fullt laggillt skick. Att i detta sammanhang
meddela några närmare förordnanden, huru bron skulle vara beskaffad
för att vara laggill, syntes emellertid icke vara behöfligt eller lämpligt.
Vidare syntes det böra föreskrifvas, att den brobyggnadskassa, som
kunde finnas vid tiden för öfvertagandet, och som för närvarande vore
af ringa storlek — vid ingången afl år 1908 blott 344 kronor 74 öre
— skulle öfverlämnas till staden. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
har hemställt om bifall till ansökningen under sålunda angifna
villkor samt om framställning i ämnet till Riksdagen.

Kammarkollegium har för egen del tillstyrkt befrielse för sökande
styrelsens hufvudmän från brobyggnads- och underhållsskyldigheten med

Utskottets

yttrande.

11 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

utgåiigen af år 1909, under villkor att dessförinnan den brodel, som nu
underhölles af dem, försatts i laggill skick.

Justitiekanslersämbetet, hvars yttrande därefter infordrats, liar i
underdånigt utlåtande den 11 september 1908 förklarat sig icke hafva
funnit något att erinra mot kammarkollegii hemställan i ämnet. Beträffande
det ifrågavarande privilegiets natur och sättet för dess upphäfvande
har ämbetet åberopat hvad detsamma anfört i ett utlåtande
den 6 april 1908 i ett annat, på departementets handläggning ej längre
beroende ärende angående byggnads- och underhållsskyldigheten af den
öfver Klarälfvens västra gren ledande bron.

Det af justitiekanslersämbetet sålunda omförmälda ärendet gällde
en framställning af väghållningsskyldiga inom Näs, Gillbergs, Nordmarks
och Jösse härader om befrielse från dem åliggande delaktighet i
underhållsskyldigheten af den västra bron i Karlstad, beträffande hvilken
enligt hertig Carls privilegiibref för staden Karlstad enahanda föreskrifter
gällde som angående den östra bron. Uti justitiekanslersämbetets
i sistberörda ärende meddelade utlåtande af den 6 april 1908
anfördes i nu åberopade hänseenden, att för åtnjutande af det utaf
hertig Carl staden Karlstad meddelade privilegiet i fråga om underhållet
af då förevarande bro, hvilket privilegium bestode i befrielse
från ett allmänt besvär och således folie inom den offentliga rättens
område, hade staden Ivarlstad icke åtagit sig några motsvarande
förpliktelser samt att privilegier af dylik beskaffenhet hade ansetts
kunna upphäfvas utan samtycke af den privilegierade och utan vederlag
till denne.

Med hänsyn till nuvarande förhallanden finner jag byg’gnads- och
underhållsskyldigheten af ifrågavarande inom staden Karlstad belägna
bro öfver Klarälfvens östra gren böra helt och hållet öfverflyttas på
staden. Härför fordras emellertid, att det staden Karlstad genom hertig
Carls ofvanberörda bref den 15 mars 1584 i förevarande afseende meddelade
privilegium varder upphäfdt. Några formella hinder synas icke
ligga i vägen härför, i hvilket hänseende jag tillåter mig åberopa hvad
justitiekanslersämbetet därutinnan anfört samt tillika erinra om det år
1905 fattade beslutet i fråga om underhållet af Långebro.»

Då ifrågavarande staden Karlstad medgifna privilegium står i strid
ined nu gällande grunder för väghållningsbesvärets utgörande samt
billigheten synes kräfva, att de menigheter, som betungas af privilegiet,
blifva därifrån befriade, får utskottet, i öfverensstämmelse med hvad

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

1905 års Riksdag i ett likartadt ärende angående underhållet af den
s. k. Långebron öfver Helgeån vid Kristianstad beslutat, hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Stockholm den 27 april 1909.

På statsutskottets vägnar:
G. BIKUNG.