Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

1

N:o 128.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för Kungl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarne disponera köpeskillingarna
för vissa kronoegendomar samt en väckt motion
om anslag till inköp af skogbärande eller till skogsbörd
duglig mark.

(I. A. och R. A.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:r 92) af den 5 mars 1909 har
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
att köpeskillingarna ej mindre för de kronoegendomar samt till inköpta
skogsegendomar hörande områden, rörande hvilkas försäljning
beslut jämlikt kungl. brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 189i och
den 23 maj 1902 af Kungl. Maj:t fattas under tiden från och med 1910
års början till och med utgången af år 1912, än äfven för sådana områden
och lägenheter, till hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens
förvaltning ställda, staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade
jordbruksegendomar Riksdagen under sistnämnda tid på därom
särskild!; gjorda framställningar må lämna tillstånd, må af Kungl. Maj:t
disponeras för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 83 Höft. (N:o 128.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

äfvensom till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och
Dalarna och följaktligen på Kungl. Majrts rekvisition från riksgäldskontoret
utbetalas.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i
ärendet anfört följande:

»I fråga om dispositionen af de genom försäljning af mindre kronoegendomar
inflytande medel är, hvad först angår de försäljningar, som
äga ruin enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874, eller sådana, som afse
egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga 200 kronor, genom Riksdagens
i skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut stadgadt, att medlen
må, i den män tillfällen därtill yppa sig, användas till sådana inköp
af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, hvilka af Eders Kungl.
Maj:t pröfvas vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunna beredas
från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag. Enligt nådiga
brefven den 6 juni 1879, angående försäljning af egendomar af nyssnämnda
slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii
(numera domänstyrelsens) förvaltning, samt den 27 juni 1887,
angående försäljning af sådana i de norrländska länen belägna kronoegendomar,
hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor, men icke 500 kronor,
äga dessa stadganden tillämplighet äfven å de försäljningar, som äga
rum enligt nämnda nådiga bref. Hvad åter angår köpeskillingarna för
de egendomar, som försäljas med tillämpning af nådiga brefven den 18
maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 — afseende, det
förstnämnda sådana söder om Norrland belägna kronoegendomar, hvilkas
arrenden öfverstiga 200, men icke 400 kronor, det andra dylika egendomar,
hvilkas arrenden öfverstiga 400 kronor, men icke 500 kronor,
och det sistnämnda dels dylika egendomar, hvilka i arrende lämna mer
än 500 kronor, men icke utöfver 600 kronor, dels kronoegendom, som
ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen
är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att
för densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, dels ock
till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötsel
anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning
finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas
högre arrende än 600 kronor — skola äfven dessa köpeskillingar, enligt
föreskrifter i samma nådiga bref, användas till inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark, men Eders Kungl. Maj:ts dispositionsrätt
öfver nämnda köpeskillingar är likväl så till vida inskränkt, att
endast köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning
beslut jämlikt sistberörda tre nådiga bref fattas under tiden till

Statsutskottets Utlåtande N:o 128. ”

och med utgången af år 1909, tå för ändamålet åt tiders Kungl. Maj.t

disponeras. . .

I skrifvelse den 10 maj 1889 anförde nämligen Riksdagen ,1 truga
om dispositionen af köpeskillingarna för egendomar, som försåldes enligt
nådiga brefvet den 18 maj 1888, att i anseende till ämnets jämförelsevis
ej ringa vikt och då det här gällde förvärfvandet af fastigheter,
hvilkas skötsel måste blifva förenad med kostnader, Riksdagen ansett
sig böra sättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme om sättet för inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, samt att, på det en
sådan pröfning periodvis måtte kunna äga rum, Riksdagen funnit sig
böra lämna Eders Kungl. Maj:t dispositionsrätt öfver de ifrågavarande
medlen för tre år i sänder. Det till utgången af år 1891 gällande
medgifvande, som af 1889 års. Riksdag på grund af det sålunda
anförda lämnades, har sedermera vid särskilda tillfällen af Riksdagen
förlängts, hvar gång för tre år i sänder och senast af 1906 åis Riksdag
för tiden till och med år 1909, i sammanhang hvarmed Riksdagen
för samma tid lämnat enahanda medgifvande i fråga om dispositionsrätten
öfver köpeskillingarna för sådana kronoegendomar samt till inköpta
skogsegendomar hörande områden, rörande hvilkas .försäljning
bestämmelser finnas meddelade i nådiga trefven den 29 maj 1891 och
den 23 maj 192.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1889 öfverlämnas årligen
till Riksdagens statsutskott uppgift ej mindre å de kronoegendomar,
hvilka under näst föregående året blifvit försålda, än äfven å de
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, hvilka under
samma tid för kronans räkning ägt rum. Genom denna uppgift, hvilken
upptager pris och areal å inköpt skogsmark äfvensom de öfiiga upplysningar
rörande de ifrågavarande inköpen, hvilka kunna finnas erforderliga,
tillhandahålles Riksdagen det för verkställande af den utaf
Riksdagen antydda pröfning erforderliga material. ,

Då sålunda tiden för det af Riksdagen Eders Kungl. Maj:t lämnade
bemyndigande att disponera köpeskillingarna för försålda kronoegendomar
af i det föregående angifna slag till inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark utginge med detta år har domänstyrelsen
nu i underdånig skrifvelse den 31 oktober 1908 hemställt, att ett liknande
bemyndigande måtte utverkas af Riksdagen för en ny treåisperiod
eller för tiden till och med utgången af år 1912.

I samma skrifvelse har domänstyrelsen jämväl gjort ett par andra
med nyssnämnda nära sammanhängande framställningar, för hvilka det
torde tillkomma mig att i detta sammanhang redogöra. Styrelsen hai näm -

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

ligen hemställt, dels att medel till ett belopp af 1,000,000 kronor måtte
beredas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, samt
dels *tt dessa medel jämväl måtte få användas till inlösen af s. k. ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

I fråga om förstnämnda framställning har styrelsen till en början
framhållit, att statens markinköp för bildande af kronoparker tagit sin
egentliga början år 1875, sedan på grund af 1874 års riksdagsbeslut
enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 köpeskillingarna för vissa försålda
kronohemman och lägenheter finge användas till inköp af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark, men att redan förut af reservationsanslag
anvisats smärre belopp, hvarför inköpts mark för bildande
af kionoparkerna i Svältorna i Västergötland samt några andra mindre
kronoparker.

Vidare har styrelsen i detta ämne anfört hufvudsakligen följande:

Förutom nu angifna medel hade Riksdagen dessutom för samma
ändamål anvisat

för år 1899 (af skogsmedel)...................................... kronor 1,500,000: —

» » 1900 ( » )...................................... » 1,500,000: —

* » 1901 (genom extra anslag) ............................ » 1,500,000: —

» » 1907 (af skogsmedel) hvad som öfverstege

de beräknade skogsmedelsinkomsterna,

dock högst............................................... » 500,000: —

Såsom motiv för dessa anslags beviljande anfördes bland annat,
att säkrare medel ej gåfves till skogarnas räddning undan förödelse, än
att de af staten förvärfvades, äfvensom att de inkomster, som bereddes
genom försäljning af mindre kronoegendomar, snart kunde blifva uttömda.

På grund af förutnämnda anvisningar — reservationsanslag, medel
för sålda mindre kronoegendomar, skogsmedel och extra anslag — hade,
såvidt för domänstyrelsen vore kändt, till den 31 oktober 1908 under
respektive år afslutats å nedanstående sammandrag upptagna markinköp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

b

År.

Antal

ärenden.

Areal

har.

Köpe-

skilling

kronor.

År.

Antal

ärenden. :

Areal

har.

Köpe-

skilling

kronor.

1875

2

1,876: os

51,634: —

Transport

38

18,638: 57

1,222,480: 6 7

1876

8

3,728: 2 7

245,980: 63

1887

3

514: 43

22,207: 48

1877

3

1,180: 3 7

126,000: —

1888

6

5,324: 41

273,500: —

1878

3

1,198: 58

40,017: 77

1889

7

25,139: 72

328,743: 37

1879

3

267: 05

15,898: so

1890

6

9,439: 4 5

454,655: —

1880

6

4,993: 33

350,662: o 8

1891

6

3,353: c 5

104,859 : —

1881

2

296: 45

77,025 : —

1892

13

24,297: 6 9

1,215,579 : 06

1882

1

56 : 45

2,860: -

1893

16

6,564: 4 0

394,955 : —

1883

1

188:70

8,400: —

1894

9

6,207: 67

295,296 : 3 6

1884

1

411 : —

12,202: 36

1895

5

8,577 : 3 2

520,000: —

1885

-

—

—

1896

8

3,670: 5 8

283,389: 62

1886

8

4,441 : 68

291,800: 3 3

1897

5

7,174: 65

383,595 : —

Transport

38

18,638: 57

1,222,480 : 67

Transport

122

118,902: 54

5,499,260: 5 6

År.

Antal

ärenden.

Areal

har.

Köpe-

skilling

kronor.

År.

Antal

jtrenden.

Areal

har.

Köpe-

skilling

kronor.

Transport

122

118,902: 64

5,499,260: 56

Transport

319

324,513 : 5 2

20,072,252: 8 8

1898

12

36,942: 3 3

1,676,657: 76

1908 sl/io

16

8,470: 85

662,052: —

1899

24

55,204: 5 2

3,173,716: —

335

332,984: 37

20,734,304: 88

1900

18

33,184: 22

2,501,057: 8 8

1901

18

12,934: 9 3

1,361,700: 50

Härtill komme

1902

24

12,577: 64

960,939: -

Mai: t beslutade

1903

23

19,592: 59

1,778,532: —

ej afslutade

1904

16

5,894: 84

793,611 : —

markinköp......

25

2,764: 22

298,019: 12

1905

26

3,682: 6 0

347,425 : —

samt

1906

16

5,044:91

407,287: —

på Eders Kungl.
Mai:ts pröfning

1907

20

20,552: 4 o

1,572,066:18

beroende ......

2

203: 30

34,920: —

Transport

319

324,513: 62

20,072,252 : 88 |

Tillgången af hittills anvisade medel till markinköp vore följande:
I riksgäldskontoret vore den 31 oktober 1908 innestående kronor

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

588,976 : 6o. Om härifrån droges de till Eders Kimgl. Maj:ts respektive
befallningshafvande ännu ej utbetalda medel för redan beslutade,
men ännu icke afslutade markinköp eller 189,359: 12 kronor, däri inbegripna
de markinköp, som då ännu berodde på Eders Kungl. Maj:ts
pröfning, skulle i Riksgäldskontoret komma

att återstå..................................... kronor 399,617 : 4 8

Härtill komme

anslag af 1907 års skogsmedel » 500,000 : —

Summa kronor 899,617 : 4 8.

För inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark funnes
således disponibla nära 900,000 : — kronor. Emellertid vore till inköp
åt Eders Kungl. Maj:t och kronan hembjudna närmare 25,000 hektar
för en fordrad köpeskilling af omkring 4 millioner kronor enligt efterföljande
specifikation länsvis:

Län

Ungefärligt

areal.

Fordrad

köpeskilling.

Stockholms .................................

600: —

120,000: —

Uppsala.......................................

1,050: —

225,000: —

Södermanlands ...........................

2,065: —

minst 577,000: —

Östergötlands"..............................

4,362 : —

„ 819,500: —

Jönköpings .................................

2 60:-

16,000: —

Kronobergs .................................

110: —

7,000: —

Kalmar.......................................

464: —

73,786: —

Gottlands....................................

610: —

65,720: —

Kristianstads ..............................

53: —

8,600: —

Malmöhus....................................

1,000: —

334,000: —

Hallands ....................................

107: —

3,000: —

Göteborgs och Bohus ..................

2,000: —

minst 47,000: —

Älfsborgs....................................

829: —

159,600: —

Skaraborgs ................................

723: —

162,114: —

Värmlands .................................

6,176 : —

347,000: —

Örebro .......................................

2,917 : —

428,500: —

Jämtlands....................................

500: —

25,000: —

Västerbottens ..............................

608: —

39,000 : —

24,234: —

minst 4,057,820 : — ‘)

x) Skall rätteligen vara 3,457,820.

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

7

Dessutom hade enskilda skogsägare muntligen förklarat sig önska
hembjuda kronan till inköp skogsegendomar för sammanlagdt flere millioner
kronor, hvilka anbud domänstyrelsen dock ej ansett sig kunna
mottaga.

Det vore fördelaktigt för statsverket att kunna förvärfva flertalet
af i förenämnda förteckning omförmälda områden, därest efter verkställd
värdering köpeskillingarna kunde befinnas antagliga. Tidpunkten vore
ock gynnsam för kronan att för rimligt pris inköpa skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark. Till dessa skäl komme jämväl det, att det
med hänsyn till den alltför hänsynslösa afverkning eller skogssköfling,
som alltjämt försigginge å många enskildas skogar, måste ur allmän
synpunkt anses vara synnerligen lyckligt och önskvärdt, att afsevärda,
öfver hela landet fördelade områden bringades under statens ägo och
alltså äfven under rationellt och uthålligt skogsbruk.

Hvad angår domänstyrelsens hemställan rörande inlösen af ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarne, har styrelsen redan i
en° föregående skrifvelse af den 27 augusti 1908 angifvit skälen för
denna framställning. Det hade, anförde styrelsen i denna skrifvelse,
visat sig, att dikningsarbetens utförande å kronans mark försvårades
och i vissa fall omöjliggjordes genom de å sådan mark belägna ängslägenheter,
som disponerades af enskilda. Dikningspersonalen hade
därför anhållit, att domänstyrelsen måtte vidtaga åtgärd för inlösande
till kronan af ängslägenheter af ifrågavarande slag.

Inom Kopparbergs län och de norrländska länen funnes ett stort
antal å kronans mark belägna delvis starrbeväxta myrar, hvilka vid
ny byggesanläggning till större eller mindre delar insynats till slåtterlägenheter
samt därefter, äfven om de vid afvittring eller storskifte
kommit att omslutas af mark, som bibehållits i kronans ägo, tilldelats
hemman och nybyggen utan att genom bestämda ralinjer skiljas från
kronans omkringliggande mark. De enskildas fria dispositionsrätt till
dessa ängslägenheter vore olika. Inom Dalarna vore den i regel inskränkt
till viss tid, vanligen 20 år, hvarefter kronan ägde inlösa dem
efter mätismäns värdering eller på annat sätt.

Inom öfre och mellersta Norrland ägde kronan ej någon fullt motsvarande
inlösningsrätt. I fråga om Norrbottens och \ Österbottens län,
hvarest det vida öfvervägande antalet sådana ängar funnes,, vore den
enskildes rätt till ängarna begränsad genom bestämmelser i särskilda
nådiga bref, såsom nådiga brefvet till landtmäteristyrelsen den 12 juli
1878, angående de å kronoparker inom Arvidsjaurs socken belägna, hemman
och nybyggen tillhöriga ängar, nådiga brefvet till samma styrelse

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

den 20 juni 1879, angående de å kronopark^- i Västerbottens läns
lappmarker belägna, hemman och nybyggen tillhöriga ängar, i hvilka
nådiga bref Kungl. Maj:t förklarat, att de flera eller färre inom kronoparks
område belägna ängslägenheter, hvilka tillhörde hemman och
skulle, utan att från kronoparken genom uppdragna rågångar
skiljas, blifva, innan de kunde mot annan mark utbytas, tillsvidare
under. hemmanet eller nybygget bibehållna, hvarjämte Kungl.
Maj:t medgifvit, att det virke, som till beliöfliga hässjor och hölador vid
dessa ängslägenheter åtginge, finge tills vidare efter anvisning af revirförvaltaren
från kronoparken hämtas.

Ifrågavarande ängslägenheter, hvilka bildade enklaver inom kronoparkerna,
omfattade i regel ej större sammanhängande myrtrakter, utan
allenast spridda starrbevuxna delar af moss- och myrmarker. Dessa
ungars betydelse för hemman och nybyggen, från hvilka de i flertalet
fall vore rätt aflägset belägna, hade förr varit större än den numera
\ o re.. Dels hade nämligen höafkastningen från dem efter hand aftagit
i följd af försummad betesfred och ständigt återkommande skördar, så
snart detta ansetts löna sig, medan endast i undantagsfall något åtgjorts
för att vidmakthålla deras produktionskraft, dels hade ock höproduktionen
å egendomarnas odlade jord efter hand ökats genom uppodling
af närmare gårdarna varande marker. Det hade därför för ängarnas
ägare eller innehafvare blifvit allt mindre lönande och mindre nödigt
att för tillgodoseende af jordbruksegendomarnas höbehof fortfarande
disponera ifrågavarande slatterlägenheter. I följd af stegrade arbetspriser
hade det ock i många fall blifvit förenadt med så betydande
kostnader att skörda och hemforsla ströängarnas gräsväxt, att det ställt
sig billigare att inköjra hö, där så kunnat ske. Gifvet vore dock, att
ägarna af . de egendomar, till hvilka ängarna hörde, ville bereda sig
största möjliga vederlag för intrång å ängarna, och att de, då fråga
uppstått om afdikning af de å kronahs mark varande sumptrakter, hvilka
delvis utgjorde ströängar, endast i undantagsfall velat medgifva, att en
slåttermyr finge genomskäras af ett dike, utan att antingen särskild
ersättning för skada och intrång lämnades eller ock ströängen af kronan
förvärfvades.

För kronan hade ifrågavarande ängslägenheter betydelse ej blott
vid afdikning af de å kronans skogar belägna sumpmarker, till hvilka
de .höide, utan ock vid upplåtande af odlingslägenheter å kronoparkerna
enligt därför gällande bestämmelser. Sådana ängar vore nämligen i
regel tjänliga för uppodling, hvarjämte de under första tiden för en
joidbrukslägenhets uppodlande, då höafkastningen från odlad mark vore

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

9

så ringa, att de för en familjs uppehälle nödiga boskapsdjur ej därå
kunde vinterfödas, kunde, bibehållna såsom naturliga slåtterlägenheter,
vara till god hjälp för lägenhetens innehafvare. Endast i undantagsfall
hade hittills odlingslägenheter kunnat upplåtas, utan att därmed förenats
rätt till slåtter å vissa i lägenhetens närhet belägna slåttermyrar. Det
hade därför i ett flertal fall inträffat, att för odling tjänliga lägenheter
ej kunnat upplåtas, emedan rätt att begagna närbelägna slåtterlägenheter
ej kunnat därmed förenas. När orsaken härtill varit, att ägare
af visst hemman eller nybygge disponerat de för ifrågasatta odlingslägenheter
lämpligt belägna ängslägenheterna, hade i vissa fall de, som
sökt odlingslägenheterna, träffat aftal angående ängarna med dessas
ägare. Det hade under sådana förhållanden jämväl inträffat, att en för
odlingslägenhet nödig ströäng kostnadsfritt öfverlåtits på kronan, hvarefter
Eders Kungl. Maj:t för kronans räkning godkänt öfverlåtelsen.
Tvifvelsutan skulle förvärf af härför nödiga ströängar kunna i många
fall komma till stånd, om köp af sådana ängar finge utan större omgångar
äga rum.

Visserligen kunde jämlikt åberopade nådiga bref de af enskilda å
kronans mark i de två nordligaste länen disponerade slåtterlägenheter
af kronan förvärfvas genom byte mot annan mark. Detta vore emellertid
ett synnerligen dyrbart sätt att återföra ängarna till Eders Kungl.
Maj:ts och kronans disposition, enär härmed vore förenad en landtmäteriförrättning
— ett ägoutbyte —, som tvifvelsutan i de allra flesta
fall skulle medföra kostnader öfverstigande värdet af all den mark, som
inginge i bytet. Ett sådant ägoutbyte vore jämväl i många fall olämpligt,
emedan de byar, till hvilka ängslägenheterna hörde, i regel varit
föremål för laga skifte, hvarefter äfven hemmansklyfning eller annan
styckning af jorden kunde hafva förekommit, i följd hvaraf de hemman
och hemmansdelar, till hvilka vissa ströängar å kronans mark hörde,
kunde vara så belägna, att de ej angränsade denna mark. Om i sådana
fall kronan ville genom ägoutbyte förvärfva en ströäng, kunde hemmanet
eller hemmansdelen ej af kronan erhålla mark intill sina öfriga ägor.

Kronan syntes sålunda i regel icke böra begagna sin rätt att
tillbyta sig ströängar mot annan mark. Domänstyrelsen ville fördenskull
förorda, att å kronans mark belägna af enskilda disponerade ängar af
ifrågavarande slag finge för kronans räkning förvärfvas genom köp, då
sådant förvärf vore för främjande af odlingslägenheters bildande å
kronans mark eller för afdikning af sumpmarker därstädes eller för annat
ändamål nödigt.

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 83 Höft.

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

I enstaka fall hade köp af sådana ängslägenheter för Eders Kungl.
Maj:ts och kronans räkning kommit till stånd, sedan Eders Kungl.
Maj:t därtill lämnat tillstånd. I sådant afseende finge domänstyrelsen
erinra, att under år 1907 inköpts två ströängar i Åsele socken för tillhopa
176 kronor samt utan ersättning förvärfvats en ströäng i Lycksele
socken och att under år 1908 utan ersättning förvärfvats en ströäng
och för 42 kronor inköpts en ängslägenhet i Lycksele socken. Ärenden
af ifrågavarande slag vore sålunda af ringa betydelse beträffande de
utgiftsbelopp, som i hvarje fall kunde förekomma. Antalet sådana
ärenden skulle däremot blifva afsevärdt stort — sannolikt uppgående
till flera hundratal — därest åtgärder för inledande af köp vidtoges i
alla de fall, då det vore för kronan önskvärdt att förvärfva sådana ströängar.
Domänstyrelsen hade fördenskull hyst betänkligheter mot att
bereda och underställa Eders Kungl. Maj ris pröfning sådana köp, hvilka
helst borde få verkställas med så få omgångar som möjligt, emedan
köpen därigenom skulle väsentligt underlättas. Ångarnas ringa värde
gjorde det ock mindre lämpligt att anordna särskilda undersökningar
för deras förvärfvande, emedan häraf skulle förorsakas kostnader, som
ej stode i rimligt förhållande till värdet. Undersökningar och underhandlingar
om köp borde fördenskull utföras af skogstjänstemän, när
de i andra ärenden komme att besöka platser, där ängar, som det vore
önskvärdt att förvärfva, vore belägna.

Af hvad som sålunda anförts hade det synts domänstyrelsen framgå,
att det för förvärf af sådana ängslägenheter, hvarom nu vore fråga,
vore lämpligast få årligen disponera visst belopp, som ej finge öfverskridas,
med rätt för styrelsen att, när styrelsen funne ett för kronan
önskvärdt dylikt förvärf kunna ske till skäligt pris, i saken besluta och
genom Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande låta afsluta och lagfara
ett vederbörligen förberedt köpeaftal.

Under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t skulle gilla ett sådant
förfarande, finge domänstyrelsen hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte medgifva,

att för inköp af å kronoparker belägna af enskilda disponerade
ängslägenheter i de norrländska länen och Kopparbergs län finge under
år 1909 användas ett belopp af intill 10,000 kronor af de genom försäljning
af mindre kronolägenheter inflytande medel;

att köpen skulle efter beslut af domänstyrelsen afslutas af Eders
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande";

att ängslägenheterna, som skulle tilläggas de kronoparker, å hvilka

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

11

de voro belägna, därvid skulle lämnas fria från alla gravationer och
tillträdas vid köpens af slutande, då köpeskillingarna skulle erläggas;

att kronan skulle bestrida kostnaderna för köpens lagfarande; samt

att hvad utöfver köpeskillingarna åtginge till med köpen förenade
kostnader skulle gäldas af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Innan jag öfvergår till att för egen del närmare yttra mig öfver
domänstyrelsens förberörda framställningar, torde det tillåtas mig erinra,
att den 31 oktober 1908 funnos utöfver de af domänstyrelsen i skrifvelsen
af samma dag omförmälda belopp, till inköp af skogsmark disponibla
ytterligare 229,581 kronor G0 öre, utgörande hos statskontoret
innestående behållningar å äldre anslag för ändamålet, hvilket belopp
emellertid numera användts.

Vidare torde jag böra erinra, att jag till protokollet öfver jordbruksärenden
för den 12 nästlidna februari vid framläggande af förslag
till nådig proposition angående grunder för åtgärder i syfte att
åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar anförde, bland annat, att i alla de
fall, då Riksdagen på grund af framställningar från Kungl. Maj:t särskild!
medgifvit upplåtelser af lägenheter för det i nådiga skrifvelsen till domänstyrelsen
den 25 september 1896 angående vissa bestämmelser att tjäna
till efterrättelse ifråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner
omförmälda ändamål, Riksdagen också tillika bemydigat Kungl.
Magt att använda inflytande köpeskillingar till inköp af skogsmark,
samt att ett generellt medgifvande i dylik riktning nu syntes böra af
Riksdagen utverkas.

Hvad därefter angår domänstyrelsens förberörda framställningar,
är jag först och främst ense med styrelsen därom, att Riksdagens medgifvande
att till inköp af skogbärande och för skogsbörd tjänlig mark
använda inflytande köpeskillingar för kronoegendomar, som afses i förberörda
nådiga bref af den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23
maj 1902, bör inhämtas för ännu en treårsperiod. På samma gång
synes mig äfven böra utverkas förberörda medgifvande i fråga om
köpeskillingarna för försålda lägenheter.

Äfven framställningen, att de till inköp af skogsmark afsedda medlen
skulle få användas jämväl till inlösen af s. k. ströängar, synes mig
värd allt beaktande. Med stigande jordkultur blifva dessa ängar, som
icke lämpa sig för odling, allt mer betydelselösa för sina nuvarande
innehafvare, medan det å andra sidan för kronan blir förenadt med allt

Departements chefen.

Motion.

TJtskottets

yttrande.

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

större olägenheter att icke äga disponera desamma. De lägga nämligen
till följd däraf, att de för sina innehafvare endast hafva värde i sin
egenskap af gräsbärande mark samt att deras förmåga att bära gräs
minskas genom utdikning, hinder i vägen för välbehöfliga afdikningar
af kronoparkerna, på samma gång som de, på sätt domänstyrelsen framhållit,
jämväl äro till olägenhet, då fråga uppstår om upplåtelse af nya
odlingslägenheter i närheten. Ifrågavarande ängar synas alltså med det
snaraste höra återförvärfvas åt kronan. Att detta bör ske genom deras
inlösen och icke genom ägoutbyten, synes mig framgå af hvad domänstyrelsen
i detta ämne anfört. Riksdagens medgifvande i ämnet torde
således böra inhämtas.

Hvad slutligen angår domänstyrelsens förslag, att hos Riksdagen
skulle äskas ett anslag af 1,000,000 kronor att användas till inköp af
skogsmark finner jag detsamma i flere afseenden tilltalande. Då emellertid
på grund af rådande ekonomiska förhållanden det syntes vara af vikt
att under nästa år budgeten ej allt för strängt belastades med nya anslagskraf,
ansåg jag mig vid framläggande af förslag till reglering af
utgifterna för år 1910 under nionde hufvudtiteln ej böra föreslå äskande
af anslag för ändamålet. Ej heller synes mig anlitande af den utvägen
att taga det erforderliga beloppet direkt från skogsmedlen vara att förorda.
Det skulle da allenast återstå att anlita lanevägen. Äfven om jag
rent principiellt icke har något att invända emot att för ifrågavarande
ändamål använda äfven upplånade medel anser jag mig emellertid under
nuvarande förhållanden icke böra tillstyrka anlitande af denna utväg.
Jag anser mig alltså böra föreslå, att domänstyrelsens ifrågavarande
framställning icke för närvarande måtte föranleda'' någon åtgärd.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren af herr C. Lindhagen väckt motion (n:o 119),
däri hemställts, att Riksdagen ville för inköp af skogbärande eller till
skogsbörd duglig mark anvisa dels på ordinarie stat 500,000 kronor
och dels af lånemedel 2,500,000 kronor.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Beträffande Kungl. Maj:ts dispositionsrätt till köpeskillingarna för
de kronoegendomar samt till inköpta skogsegendomar hörande områden,
hvilkas försäljning äger rum jämlikt kungl. blefven den 18 maj 1888,’
den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902, är den så till vida inskränkt,
att Riksdagens medgifvande till köpeskillingarnas användande för inköp

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

13

af skogbärande och till skogsbörd tjänlig mark omfattat endast en
tidsperiod af tre år, sista gången åren 1907—1909. Förevarande
framställning afser alltså förlängning af det sålunda förut meddelade,
nu gällande bemyndigandet på ytterligare tre år eller för tiden 1910—
1912 men går i två afseenden därutöfver, nämligen dels däri, att bland
de medel, som Kungl. Maj:t skulle äga disponera på ofvan angifna sätt,
ingå äfven köpeskillingarna för sådana områden och lägenheter, till
hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens förvaltning ställda,
staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade jordbruksegendomar
Riksdagen under sistnämnda tid på därom särskildt gjorda framställningar
kan komma att lämna tillstånd, dels ock däri, att medlen i fråga
skulle få användas jämväl till inlösen af ströängar å kronoparkerna i
Norrland och Dalarne.

Ofvan omförmälda kungl. bref den 18 maj 1888, den 29 maj
1891 och den 23 maj 1902 afse, det förstnämnda sådana söder om
Norrland belägna kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200,
men icke 400 kronor, det andra dylika egendomar, hvilkas arrenden
öfverstiga 400 kronor, men icke 500 kronor, och det sistnämnda dels
dylika egendomar, hvilka i arrende lämna mer än 500 kronor, men
icke utöfver 600 kronor, dels kronoegendom, som ej varit för statsverkets
räkning utarrenderad, men som uppenbarligen är eller vid
arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma
icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, dels ock till inköpt
skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln
anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning
finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas högre
arrende än 600 kronor.

Det bemyndigande Riksdagen sålunda för en oafbruten följd af
år t. o. m. innevarande år lämnat Kungl. Maj:t i afseende å dispositionen
af köpeskillingarna för kronan frånsåld mark af nyssnämnda
slag synes böra lämnas jämväl för tiden 1910—1912; och då i alla de
fall, då Riksdagen på grund af framställningar från Kungl. Maj:t särskildt
meagifvit upplåtelser af lägenheter för det i nådiga skrifvelsen till domänstyrelsen
den 25 september 1896 angående vissa bestämmelser att tjäna
till efterrättelse ifråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner
omförmälda ändamål — att åt mindre bemedlade och obemedlade
bereda tillfälle att bilda egna jordbruk — Riksdagen också tillika
bemyndigat Kungl. Maj:t att använda inflytande köpeskillingar till inköp
af skogsmark, synes bemyndigandet lämpligen böra utsträckas att innefatta
jämväl ett generellt" medgifvande i sistberörda riktning, helst Riks -

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

dagen, om vid någon Serskild upplåtelse köpeskillingen skulle anses
böra disponeras på annat sätt, lärer vara oförhindrad att därom meddela
bestämmelse. Då vidare af statsrådsprotokollet framgår, att å
kronoparkerna i Norrland och Dalarne befintliga af enskilde innehafda
ströängar äro, sa länge de icke kunna disponeras af staten, till stor
olägenhet för skogsvården samt desammas förvärfvande af kronan således
är för statens skogsväsen af jämförlig betydelse med skogsförvärf, synes
slutligen i bemyndigandet böra inrymmas rätt för Kungl. Maj:t att
använda ifrågavarande försäljningsmedel äfven till inlösen af sådana
ströängar.

För inköp af skogsmark har, på sätt till förenämnda statsrådsprotokoll
meddelas, alltsedan år 1874 disponerats köpeskillingarna för
försålda mindre kronodomäner, hvilka köpeskillingar vid 1908 års slut
uPP£PnÉ?° till sammanlagdt öfver 17,000,000 kronor. Därjämte har Riksdagen
för samma ändamål anvisat dels på extra stat för år 1901 ett belopp
af 1,500,000 kronor och dels af skogsmedel vid hvardera af 1899 och
1900 årens riksdagar 1,500,000 kronor samt vid 1907 års riksdag
500,000 kronor.

Beträffande beloppen af köpeskillingarna för försålda kronoegendomar
under hvart och ett af åren 1895—1908 och den under samma
tid för kronans räkning inköpta skogsmarken samt den jämväl under
samma tid kronan till inköp hembjudna mark och för densamma begärda
pris, får utskottet meddela följande uppgift:

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

15

År.

Till Riksgäldskontoret

under året
inlevererade
medel för försålda
kronoegendomar.

Sammanlagda
köpeskillingar j

för under året Under året afslutade markinköp,

af slutade I areal:

markförvärf
åt kronan.

Ungefarliga arealen
af samtliga
staten till inköp
hembjudna marker,
hvarom fråga
| under året slut|
behandlats.*)

inågor J utmark I summa

Ungefärliga beloppet
afbegärda
köpesummorna
för sålunda hembjudna
marker,
hvarom fråga
slutbehandlats
under året.2)

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

bär.

ar.

har.

ar.

bär.

ar.

Summa har.

Summa kronor.

balans \
fr. 1894)

349,254

49

1895

871,598

30

520,000

1,032

93

7,544

39

8,577

32

35,021

2,317,900

1896

959,230

52

218,389

62

237

46

3,017

12

3,254

58

7,548

—

338,200

—

1897

965,66719 1

383,595

677

78

6,496

87

7,174

65

7,589

—

490,600

—

1898

905,443 4 9

1,676,657

76

2,154

03

34,788

30

36,942

33

12,950

—

713,100

—

1899

1,256,147 7 6

3,173,716

—

5,376

72

49,827

80

55,204

52

11,724

—

1,210,800

—

1900

756,063 4 9

2,501,057

88

2,455

1 1

30,729

1 1

33,184

22

29,280

—

3,762,100

—

1901

923,357 3 6

1,361,700

50

1,630

53

11,304

40

12,934

93

27,626

—

3,748,200

—

1902

740,41395

960,939

—

907

77

11,669

87

12,577

64

24,219

—

3,515,900

—

1903

677.369de

1,778,532

—

1,355

77

18,236

82

19,592

59

35,082

—

1,793,500

—

1904

912,037

14

793,611

—

514

31

5,380

53

5,894

84

55,534

—

6,445,700

—

1905

565,233

69

354,425

—

389

1 7

3,366

92

3,756

09

75,084

—

4,809,300

—

1906

629,111

61

407,287

50

392

42

4,652

49

5,044

91

27,114

—

2,214.200

1907

783,154

5 1

1,572,066

1 8

1,062

45

19,489

95

20,552

40

34,673

—

2,449,700

__

1908

1,094,218

80

772,282

—

268

38

9,175

74

9,444

12

29,261

—

3,380,600!-

P Anbuden innehålla stundom ej uppgift om arealen af den utbjudna marken. Sådan
mark ingår ej i de här uppgifna summorna, såvida inköp ej kommit till stånd.

■j Anbuden innehålla stundom ej uppgift om den begärda köpeskillingen. Beloppet af
sådan köpesumma ingår ej i här lämnad uppgift, såvida ej köp kommit till stånd.

Enligt utskottet från domänstyrelsen meddelade uppgifter voro den
15 sistlidne februari i riksgäldskontoret innestående 453,956 kronor
60 öre, som influtit för försålda kronoegendomar. Dessa medel lära
emellertid vara disponerade att utgå till betalning för af Kungl. Maj:t
redan beslutade markinköp.

I domänstyrelsens berättelse rörande skogsväsendet för år 1905
uppgifves arealen af kronans skogar, impedimenter inberäknade, sålunda:
kronopark^" 4,524,260.14 har, hvartill kommer sammanlagdt 82,458.13
har stockfångstskogar, utbrutna åt privilegierade sågverk, hvilka skogar
emellertid skulle komma att af kronan tillträdas före år 1917; kronans
flygsandsplanteringar 1,343.39 har; kronoöfverloppsmarker 1,228,564.44

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

har; skogar tillhörande kronans utarrenderade jordbruksdomäner samt ett
af tjänstinnehafvare ännu disponeradt militieboställe 158,399.0 2 har; eller
sammanlagdt 5,995,025.12 har, däraf inom Norrbottens och Västerbottens
län 4,661,864.82 bär inberäknadt 2,164,392 har impediment, hvadan
den skogbärande marken i dessa län utgör 2,497,472 har. Utom dessa
skogar stå under skogsstatens kontroll skogar, tillhörande civila och
ecklesiastika boställen samt allmänna inrättningar, till bergverkens understöd
anslagna skogar samt allmänningsskogar till en sammanlagd areal
af 1,095,526.51 har, däraf inom sistnämnda län 349,565.50 har.

Det år ofvanberörda uppgifter afse eller år 1905 utgjorde enligt
för utskottet tillgängliga statistiska uppgifter hela arealen af den skogbärande
marken i riket 21,210,165 bär, däraf inom Norrbottens och
Västerbottens län 5,674,181 bar.

Då sålunda kronan visserligen äger nära hälften (44 %) af skogarna
inom de två nordligaste länen, men däremot beträffande öfriga delar af
andet, hvarest skogsinköpen för statens räkning egentligen förekomma,
förfogar öfver en jämförelsevis ringa del af skogsmarken samt enskilda
markägare i stor utsträckning synas vara hågade att öfverlåta mark
på kronan, är det utan tvifvel af den största vikt, att skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark fortfarande för statens räkning inköpes
och att tillräckliga medel finnas att tillgå för ett sådant förvärf.

Hvad då först beträffar motionärens förslag om anvisande af ett
ordinarie anslag för ifrågavarande ändamål får utskottet, under erinran
att Riksdagen förut, såsom ofvan nämnts, beviljat anslag för ändamålet,
men sedermera, på grund af förändrade ekonomiska förhållanden, funnit
sig böra undvika dessa utgifter, anföra, att utskottet, som funnit det
under alla omständigheter vara olämpligt, att anslag för sådant ändamål,
som det ifrågavarande, uppföras å ordinarie stat, ansett budgeten
vid den statsreglering, innevarande Riksdag har att behandla, vara så
ansträngd, att den ej bör ytterligare tyngas med anslag af ifrågavarande
art.

Gentemot motionärens förslag att för inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark anlita lånemedel har utskottet visserligen
ställt sig tveksamt, men då tiden synes vara gynnsam för skogsinköp,
har utskottet likväl ansett sig böra tillstyrka, att medel för ändamålet
upplånas. I afseende å lånebeloppet har utskottet emellertid, då tillfyllestgörande
utredning i ämnet ej föreligger, ansett det icke tillrådligt
att biträda motionärens förslag i dess helhet, utan har utskottet i anslutning
till domänstyrelsens i ofvanberörda statsrådsprotokoll omförmälda
framställning om beredande af medel för inköp af skogbärande

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

eller till skogsbörd tjänlig mark funnit det belopp, som för ändamålet
må upplånas, lämpligen böra begränsas till 1,000,000 kronor.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition medgifva, att köpeskillingarna ej mindre
för de kronoegendomar samt till inköpta skogsegendomar
hörande områden, rörande hvilkas. försäljning
beslut jämlikt kungl. brefven den 18 maj 1888, den
29 maj 1891 och den 23 maj 1902 af Kungl. Maj:t
fattas under tiden från och med 1910 års början till
och med utgången af år 1912, än äfven för sådana
områden och lägenheter, till hvilkas försäljning från
de under domänstyrelsens förvaltning ställda, staten
tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade jordbruksegendomar
Riksdagen under sistnämnda tid pa
därom särskilt gjorda framställningar må lämna tillstånd,
må af Kungl Maj:t disponeras för inköp af
skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom
till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland
och Dalarne och följaktligen på Kungl. Maj:ts
rekvisition från riksgäldskontoret utbetalas; samt

b) i anledning af herr Lindhagens ofvannämnda
motion för inköp af skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark för år 1910 anvisa ett belopp af 1,000,000
kronor att utgå från riksgäldskontoret.

Stockholm den 27 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 83 Höft.

3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

Reservation:

vid mom. b) angående anvisande af medel för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark:

af friherre J. F. Gripenstedt;

„ herr II. Andersson.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Sörensson, E. A. G. A.
Wijländer, C. Persson, I). Persson, F. TV. Thorsson, K. Starbäck och
F. Berg icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTKYCKERI*AKTIEBOLAG, 1909.