Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
1
N:o 106.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 April 1909 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning till Malmö stad för vissa delar af ''den till
Malmö hospital anslagna, men till statsverket indragna
tionde från jordar inom stadens område. (I. A.)
I en till Riksdagen den 11 mars 1909 aflåten proposition (n:o 98)
har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva
att såsom ersättning för den till Malmö hospital anslagna, men
till statsverket indragna prästtionde från jordar inom Malmö stads
område för åren 1893—1900 och för den kyrkotionde från dessa
jordar, hvilken till statsverket influtit för åren 1893—1899, må till
Malmö stad från det under riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag
till restitutioner utgå ett belopp af 14,034 kronor 39 öre.
Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet i ärendet
anfört följande:
»Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva stadsfullmäktige i Malmö
och stadsförsamlingarnas i nämnda stad allmänna kyrkostämma gjort
framställning dels om beredande af ersättning åt Malmö stad för vissa
delar af den utaf jordar inom stadens område utgående tionde dels ock
om vederlag för vissa fastigheter, som förmenades tillhöra staden.
Nu tillåter jag mig underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning framställningen
allenast i dess förra del. Till ansökningens senare del
torde jag sedermera få återkomma.
Uti ärendet hafva åtskilliga myndigheter afgifvit infordrade underdåniga
utlåtanden; och ber jag med ledning af de till ärendet hörande
handlingar få lämna en framställning af hvad hufvudsakligen i ärendet
förekommit.
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 71 Höft. (N:is 106, 107.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
Genom särskilda bref den 10 oktober 1528 och den 5 juni 1529
medgaf danske konungen Fredrik I, att staden Malmö finge öfvertaga
det därstädes befintliga gråbrödraklostret med dess inkomster för att
däraf stifta ett hospital att »ther maa wphollis fattige, siwge oc saare
meniske».
Det sålunda bildade hospitalet synes redan från början hafva uppburit
tionden af Malmö stads jordar, utan att likväl kunnat utredas,
på hvad sätt eller genom hvilket beslut nämnda tionde kommit till
hospitalet.
Denna hospitalets rätt att åtnjuta tionden bekräftades af konung
Karl XII. Generalguvernören i Skåne hade nämligen gjort förfrågan,
huruvida de 69 tunnor råg och 165 tunnor korn, hvilka Malmö stads
invånare årligen gåfve af sina jordar till hospitalet därstädes, utan att
hospitalets åtkomst vore visad, skulle delas lika mellan kyrkan, hospitalet
och prästen eller om det fortfarande skulle förblifva såsom det af
ålder varit praktiseradt. Till svar härå förklarade emellertid Kungl.
Maj:t uti nådigt bref den 20 oktober 1698, att, emedan kyrkoherden
i Malmö årligen åtnjöte af kyrkan 300 daler silfvermynt i stället för
den del af tionden, som afginge till hospitalet, kunde han för sin person
icke pretendera någon vidare förmån af stadens åkrar utan, då hela
denna spannmålstionde af ålder varit förlänad till hospitalet till de
fattigas underhåll, skulle densamma oförryckt blifva därvid bibehållen,
utan att någon del däraf skulle tillfalla kyrkan.
Efter det en kommitté den 31 december 1870 afgifvit underdånigt
betänkande angående hospitalsväsendets förändrade organisation, hemställde
Kungl. Maj:t i proposition till 1876 års Riksdag, att Riksdagen
måtte besluta, att — med undantag beträffande vissa angifna donationer
samt kyrkotionden — de hospitalen tillhöriga fastigheter, frälseräntor
och andra afgälder af fast egendom äfvensom öfriga tillgångar af hvad
beskaffenhet de kunde vara skulle, i öfverensstämmelse med hvad kommitterade
föreslagit, indragas till statsverket, dock att hospitalens hemman
och lägenheter bibehölles vid sin då ägande natur enligt jordeboken.
Hvad sålunda af Kungl. Maj:t hemställts blef af Riksdagen bifallet.
I öfverensstämmelse härmed förordnade Kungl. Maj:t uti skrifvelse
till sundhetskollegium den 12 maj 1876 om indragande till statsverket
af hospitalens alla tillgångar med allenast förut nämnda undantag.
Uti förberörda kommittébetänkande hade såsom kronotionde upptagits
hela den från Malmö stad till Malmö hospital utgående tionden,
utgörande 433,65 kubikfot (113,446 hektoliter) råg och 9 7 3,35 kubikfot
(254,724 hektoliter) korn.
Statsutskottets Utlåtande N:o lott. 3
I öfverensstämmelse härmed indrogs hela ifrågavarande tionde från
och med år 1877 till statsverket och redovisades i kronoräkenskaperna
på konto »Extra uppbörd. F. d. hospitalsfondens inkomster». Sedan
föreskrifter år 1884 meddelats om förändring i räkenskaperna för länen,
hvarigenom från nämnda konto uteslöts, bland annat, sådan till hospital
tillförene erlagd tionde, som enligt kronans jordebok fanns påförd hemman
eller lägenhet, upptogs från och med år 1880 all ifrågavarande
tionde på kontot kyrkotionde. Detta föranledde i sin ordning, att å
denna tionde, ehuru den vid indragningen betraktades såsom kronotionde,
likväl ej tillämpades vare sig nådiga kungörelsen den 5 juni
1885 angående nedsättning i de på viss jord livilande grundskatter
eller lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af nämnda
grundskatter.
Uti förut omförmälda underdåniga framställning, hvilken inkom till
Kungl. Maj:t den 5 maj 1893, hafva nu stadsfullmäktige i Malmö och
stadsförsamlingarnas i nämnda stad allmänna kyrkostämma gemensamt,
såvidt nu är i fråga, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i
syfte att staden måtte återfå de två tredjedelar utaf den åt jordar inom
stadens område, inklusive de forna liospitalsjordarna, utgående tionden,
livilka motsvarade kyrko- och prästtionden, samt att återstående tredjedelen
af samma tionde måtte fixeras i penningar i enlighet med nådiga
förordningen den 23 juli 1869 och därefter nedsättas i öfverensstämmelse
med de af Kungl. Maj:t sedermera meddelade föreskrifter..
Under åberopande af en af stadsfullmäktige föranstaltad historisk
utredning i ärendet anförde sökandena till stöd för den underdåniga
framställningen följande.
Malmö stad ägde fordom ej allenast för sina fattiga och delvis för
sina sjuka till hospitalet rätt framför andra orter utan hade äfven eu
ansenlig meddelägarrätt i samma hospital, till hvilket staden anslagit
tionden af all dess åkerjord samt magistraten och enskilda upplåtit
egendom. Men i och med sammanslagningen af flera andra hospital
med det ifrågavarande, genom lagstiftningens och statsmakternas ingripande
i liospitalsväsendet i allmänhet och detta hospitals fullkomliga
inrangerande bland andra »kronans» hospital utan hänsyn till de där
existerande säregna förhållanden, genom hospitalens öfvergång till uteslutande
vårdanstalter för sinnessjuka samt slutligen genom indragningen
till statsverket af hospitalens, och därmed äfven Malmö hospitals,
tillgångar och inkomster hade, enligt sökandenas mening, stadens rättmätiga
intressen icke blifvit behörigen beaktade.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
Genom förenämnda nådiga bref den 12 maj 1876, yttra sökandena
vidare, både ingenstädes eljest kyrkotionde, som till hospital i riket ingått,
blifvit till statsverket indragen, utan fastmer återgått till församlingarna,
där dessa haft eller fått skyldighet att underhålla kyrka.
Malmö vore jämväl med all säkerhet den enda kommun i riket, hvars
prästtionde indragits till statsverket. Härtill komme, att hela tionden af
Malmö stads jordar vid tiden för ansökningen ännu uppbars under namn
af kyrkotionde, hvarför ock hvarken 1869 års prisnedsättning eller den
sedermera beslutade 30-procentsafskrifningen ifrågakommit, samt att
många städer voro helt och hållet befriade från kronotionde. Af allt
detta syntes det sökandena uppenbart, att, om förhållandet med Malmö
städs tionde varit af Kungl. Maj:t kändt vid afgifvande af den nådiga
propositionen till 1876 års Riksdag angående hospitalväsendets omorganisation,
uti hvilken fråga staden aldrig fått yttra sig, denna tionde
helt visst icke skulle blifvit till statsverket indragen utan till staden
återställts såsom dess rättmätiga tillgång till underhåll af dess kyrka
och till aflöning af dess prästerskap. Hetta så mycket mer som dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet vid föredragning inför Kung].
Maj:t i statsrådet den 12 november 1875 af nämnda ärende uttryckligen
yttrade, att någon indragning till statsverket af kyrkotionde icke
då borde komma i fråga.
På grund af i ärendet erhållen nådig remiss har kammarkollegium
med eget underdånigt utlåtande den 5 oktober 1896 öfverlämnat underdåniga
yttranden afgifna af Malmö stads prästerskap den 14 juni 1893,
af magistraten därstädes den 27 juni 1893, af domkapitlet i Lund den
12 juli 1893 och af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 13 januari
1894.
Prästerskapet biträdde i allo de skäl, hvarpå ansökningen grundade
sig, och instämde i densamma.
Magistraten och domkapitlet anförde, att de, med hänsyn till den
utredning i ärendet, hvarom stadsfullmäktige föranstaltat och som åtföljde
den underdåniga framställningen, ansåge med rätt och billighet
öfverensstämmande, att ansökningen blefve af Kungl. Maj:t bifallen.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförde, bland annat, följande.
Såväl af förut omförmälda nådiga bref den 20 oktober 1698 som
af den omständighet, att af jorden i Malmö tionde ingick hvarken till
kyrka eller präst, syntes framgå, att den tionde, som varit till hospitalet
anslagen, innefattat såväl krono- som kyrko- och prästtionde. Vid
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
a
sådant förhållande och då tionden syntes hafva varit anslagen åt hospitalet
såsom en inrättning för fattiga och sjuka, men såväl fattigvård
som sjukvård numera bestriddes af staden och icke af kronan vare sig
genom Malmö asyl eller eljest, ansåg Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
stadens anspråk på att få disponera prästtionden, för
hvilken staden i lön lämnade dess prästerskap vederlag, vara grundadt.
Likaså syntes den del af tionden, som var kronotionde, böra behandlas
såsom sådan. Hvad åter angick den egentliga kyrkofonden, hemställde
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande, att med dispositionen däraf
måtte få anstå i afbidan på den slutliga pröfningen af den på Kungl.
Maj:ts pröfning då ännu beroende frågan om afskrifning af kyrkofonden
i Skåne med flera provinser.
Kammarkollegium framhöll, bland annat, hurusom enligt lcollegii
mening vid den jämlikt nådiga skrifvelsen den 12 maj 1876 företagna
indragningen af hospitalets tillgångar oriktigt förfarits i så måtto, att
Malmö stads tionde betraktades såsom kronotionde och i dess helhet
indrogs till statsverket, ehuru den tredjedel däraf, som måste antagas
motsvara kyrkofonden, bort i likhet med hospitalets tionde från åtskilliga
lägenheter i Lunds socken fortfarande tillfalla Malmö asyl.
Vidare erinrade kammarkollegium, att Kungl. Maj:t för de till
Malmö stad hörande församlingar, mellan hvilka förefunnes gemensam
ekonomi, genom nådig resolution den 18 april 1873 fastställt lönereglering.
Därvid stadgades, bland annat, att hvad som utöfver särskildt
nämnda tillgångar, bland hvilka ersättning för prästtionden ej förekom,
erfordrades till prästerskapets aflöning skulle uttaxeras på alla,
som utgjorde bevillning till staten efter andra artikeln i bevillningsförordningen,
i förhållande till det bevillningsbelopp af nämnda beskaffenhet,
som under nästföregående året blifvit påfördt enhvar af de betalningsskyldiga.
I samband med nämnda lönereglering väcktes förslag, att
staden för beredande af tillgång till de ökade utgifterna till prästerskapet
skulle, då någon afgift icke beräknats af stadsjorden, i stället
söka återvinna till sina kyrkor och prästerskapet den af stadens jordar
till Malmö hospital utgående kyrko- och prästtionden, men Kungl. Maj:t
förklarade, att frågan om återvinning af nämnda tionde finge bero på
särskildt utförande.
Kammarkollegium hemställde beträffande den från Malmö stads
jordar utgående tionden, hvilken enligt kollega åsikt vid indragningen
till statsverket bort behandlas, en tredjedel såsom kronotionde, en
tredjedel såsom prästtionde och en tredjedel såsom kyrkotionde, att med
dispositionen af sistnämnda andel måtte få anstå i afbidan på år 1896
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
pågående utredning angående afskrifning af kyrkotionden i dess helhet,
hvaremot den . tredjedel af nämnda tionde, som utgjorde kronotionde,
borde, fixerad till penningar enligt nådiga kungörelsen den 23 juli
1869, utgå till statsverket efter stadgad nedsättning jämlikt nådiga
kungörelsen den 5 juni 1885 och lagen den 2 december 1892 samt
den återstående delen, hvilken utgjorde prästtionde, borde återgå till
Malmö stad att användas för dess ursprungliga ändamål. Därvid borde
dock de jordar, hvilka dittills varit fritagna från att utgifva tionde till
hospitalet, fortfarande åtnjuta befrielse från utgörandet af prästtionde,
hvilken tionde för den tid, nuvarande lönereglering för prästerskapet i
Malmö var gällande, borde få af församlingarna användas såsom bidrag
till prästerskapets aflöning enligt löneregleringsresolutionen.
Uti den 19 mars 1897 afgifvet, underdånigt utlåtande tillstyrkte
statskontoret bifall till kammarkollegii hemställan angående ifrågavarande
tionde.
Härefter anbefalldes genom nådig remiss Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande
att lämna stadsfullmäktige och kyrkostämma i Malmö
tillfälle att, med anledning af hvad kammarkollegium och statskontoret
i ärendet anfört, yttra sig. Till åtlydnad häraf öfverlämnade Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse den 3
juni 1899 yttranden i ärendet afgifna, af stadsfullmäktige den 21 oktober
1898 och af kyrkostämman den 29 maj 1899.
Stadsfullmäktige, med hvilka kyrkostämman till alla delar instämde,
anförde därvid, att de, i afseende å de delar af tionden, hvilka utgjorde
kronotionde och prästtionde, icke funnit något att erinra i anledning
af hvad kammarkollegium och statskontoret härutinnan anfört utan
hemställde allenast, att staden måtte beredas rätt till prästtionden från
den tid, ifrågavarande framställning till Kungl. Maj:t ingafs.
Då, hvad angår kyrkotionden, denna varit anslagen till hospitalet
för enahanda ändamål som prästtionden och staden sedermera anvisat
andra medel till kyrkornas underhåll, syntes det stadsfullmäktige, att
jämväl stadens anspråk på kyrkotionden ägde fullgiltiga lagliga grunder.
I följd häraf vidhöll o stadsfullmäktige, att sistberörda anspråk måtte
blifva godkändt, utan afseende å den, enligt stadsfullmäktiges förmenande,
då ännu pågående utredningen angående afskrifning af kyrkotionden
i dess helhet, samt att staden, i likhet med hvad i fråga om
prästtionden begärts, måtte tillerkännas jämväl ersättning för kyrkotionden
från den tid, den underdåniga framställningen därom ingafs till
Kungl. Maj:t.
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
7
Kammarkollegium, som anbefallts att ånyo i ärendet afgifva underdånigt
utlåtande, afgaf dylikt utlåtande den 30 september 1904.
Däruti erinrade kollegium, att frågan om afskrifning af kyrkofonden
i dess helhet dåmera blifvit slutligen afgjord genom nådiga förordningen
den 14 oktober 1898, enligt hvilken den från viss jord inom
Skåne med flera provinser utgående kyrkotionde skulle, med visst
undantag, som ej afsåg nu föreliggande fråga, från och med år 1900
upphöra att erläggas af de tiondeskyldiga. Enligt kammarkollegii mening
borde en tredjedel, eller 37,8153 hektoliter råg och 84,908 hektoliter*3
korn, af den till statsverket indragna fonden från Malmö stads
jordar rätteligen betraktas såsom kyrkotionde och förty, så snart kyrkofonden
i allmänhet afskrefs, icke vidare utgå till statsverket.
Emellertid hade, yttrar kammarkollegium vidare, i specialräkningen
öfver kronouppbörden i Malmö stad för år 1900 under kontot kyrkotionde
debiterats hela den indragna hospitalstionden af stadens jordar
till belopp af 2,959 kronor 29 öre, och såsom balans till år 1901 krediterats
nämnda ej förfallna uppbördsbelopp. På grund af skriftväxling
mellan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och magistraten
angående redovisning af ifrågavarande tionde hade till 1901 års specialräkning
öfver kronouppbörden under kontot grundskatt öfverförts beberörda
tiondelösen, 2,959 kronor 29 öre, såsom hos skattskyldiga utestående,
ej förfallen uppbörd för år 1900, och hade denna uppbörd,
hvilken under år 1901 inlevererats till ränteriet, afförts å kontots kreditsida.
Däremot hade icke i öfrigt uti nämnda 1901 års specialräkning
eller i specialräkningarna för åren 1902 och 1903 vare sig såsom
grundskatt eller under annat konto debiterats eller redovisats tionde
af Malmö stads jordar, hvadan ifrågavarande indragna hospitalstionde
från och med år 1901 i sin helhet upphört att till statsverket ingå.
Vid sådant förhållande höll kammarkollegium före, att Kungl.
Maj:t torde finna stadens anspråk på ersättning för prästtionde, hvilket
anspråk inskränkts till tiden från det förevarande underdåniga framställning
till Kungl. Maj:t inkommit eller från dén 5 maj 1893, icke i
vidare mån föranleda åtgärd än såvidt detsamma afsåg åren 1893—
1900. , , ,
Vidkommande därefter stadens anspråk i afseende å den tredjedel af
ifrågavarande tionde, som motsvarade kyrkotionde, borde, på sätt kammarkollegium
förut anfört, denna tredjedel — i likhet med hospitalets
tionde från en del lägenheter i Lunds socken — icke på grund af nådiga
brefvet den 12 maj 1876 hafva till statsverket indragits, utan borde den
fortfarande hafva tillfallit Malmö asyl. Emellertid hade kyrkotionde^
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
såsom stadsfullmäktige ock framhållit, varit anslagen till hospitalet för
enahanda ändamål som prästtionden, nämligen till understöd åt hospitalet
såsom en hufvudsakligen för stadskommunen afsedd vårdanstalt
för fattiga och sjuka. Efter det i senare tider denna fattig- och sjukvård
öfvertagits af staden och hospitalet blifvit förvandladt till ett
centralhospital för sinnessjuka från Skåne, Halland och Blekinge, syntes
stadens anspråk på ersättning för erlagd kyrkotionde vara lika berättigadt
som dess anspråk i afseende å prästtionden. Men äfven i
afseende å kyrkotionden hade staden inskränkt sitt anspråk till tiden
från det förevarande underdåniga framställning till Kungl. Maj:t inkom.
Jämlikt åberopade nådiga förordningen den 14 oktober 1898
skulle kyrkotionde i allmänhet från och med år 1900 upphöra att
erläggas af de tiondeskyldiga. Den kyrkotionde, som, på sätt nyss
nämnts, äfven för år 1900 kommit statsverket till godo, borde kunna
restitutionsvis till staden återgå efter därom å vederbörlig ort, inom
behörig tid gjord framställning. Med hänsyn härtill syntes det kammarkollegium
jämväl böra beredas staden ersättning för den kyrkotionde
motsvarande tredjedel af ifrågavarande för åren 1893—1899 erlagda tionde.
Slutligen erinrar kollegium, hurusom den återstående delen af ifrågavarande
tionde eller den, som utgjorts af kronotionde, hade, såsom
af utredningen framgått, bort redan på grund af föreskrifterna i nådiga
förordningen den 23 juli 1869 efter omsättning i penningar till statsverket
indragas samt därefter jämlikt nådiga kungörelsen den 5 juni
1885 och lagen den 2 december 1892 nedsättas och afskrifvas. Vid
sådant förhållande och då ifrågavarande tionde emellertid upphört att
utgå med 1901 års ingång, samt hvad staden fått i kronotionde för
mycket utgifva syntes kunna, i den mån preskription ej inträdt, restitutionsvis
till staden återgå efter därom å vederbörlig ort gjord framställning,
ansåg kammarkollegium den underdåniga framställningen i
denna del icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Statskontoret anbefalldes därefter att ånyo yttra sig i detta ärende;
och afgaf statskontoret till åtlydnad häraf den 30 december 1905 förnyadt
underdånigt utlåtande.
Genom den i ärendet förebragta utredning ansåg statskontoret,
beträffande frågan om den i följd af nådiga brefvet den 12 maj 1876
till statsverket indragna tionden från vissa jordar inom Malmö stad,
vara ådalagdt följande.
Den tredjedel af nämnda tionde, som motsvarat prästtionde, hade
icke bort för den tid, hvartill staden begränsat sina anspråk härutinnan,
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
9
eller från och med den 5 maj 1893 till och med år 1900, tillfalla
statsverket utan Malmö stad.
Icke heller den tredjedel af samma tionde, som utgjort kyrkotionde,
hade, enligt statskontorets åsikt, bort till statsverket indragas
utan liksom prästtionden tillfalla staden, så länge kyrkotionde författningsenligt
skolat utgöras, det vill säga till och med år 1899, med
hvilket år kyrkotionde i allmänhet upphört att utgå.
Den återstående tredjedelen, motsvarande kronotionden, hade, yttrar
statskontoret vidare, visserligen jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876
skolat till statsverket indragas, men den hade dock icke bort, på sätt
som skett, dit inflyta med fullt belopp, utan hade densamma, efter
fixering i penningar enligt nådiga kungörelsen den 23 juli 1869 angående
förändring af grundräntor och kronotionde, bort nedsättas med
30 procent enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 och det sålunda
nedsatta beloppet därefter afskrifvas enligt lagen den 2 december 1892.
Vid sådant förhållande syntes det statskontoret, att Malmö stad
vore berättigad att af ifrågavarande statsverket tillfallna tionde återbekomma
dels prästtionde för åren 1893—1900, dels kyrkotionde för
åren 1893—1899 äfvensom hvad såsom kyrkotionde influtit för tiden
efter år 1899, dels ock slutligen, i den mån preskription ej inträdt,
hvad såsom kronotionde influtit utöfver de belopp, som med iakttagande af
nådiga kungörelserna den 23 juli 1869 och den 5 juni 1885 samt lagen
den 2 december 1892 skolat erläggas. I detta sammanhang meddelar
statskontoret, att ifrågavarande tionden enligt specialräkningarna öfver
kronouppbörden i Malmö stad till Malmöhus läns ränteri levererats med
följande belopp, nämligen:
för |
år |
1893 |
med ..................... |
.................... kr. |
2,791: 61 |
» |
» |
1894 |
» .................... |
..................... » |
2,765: 26 |
» |
1895 |
» ..................... |
.................... )> |
2,715: 16 |
|
» |
1896 |
» ..................... |
..................... D |
2,720: 91 |
|
» |
» |
1897 |
» .................... |
..................... » |
2,786: 01 |
» |
)> |
1898 |
» ..................... |
..................... » |
2,873: 17 |
» |
» |
1899 |
» ..................... |
.................... » |
2,919: 83 |
» |
1900 |
» ..................... |
.................... » |
2,959: 29 |
Statskontoret anför vidare.
Då såväl prästtionden för åren 1893—1900 som kyrkofonden för
åren 1893—1899 ingått till statsverket på grund af nådiga brefvet den
12 maj 1876, d. v. s. enligt Kungl. Maj:ts och Riksdagens gemenBih.
till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 71 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
samma beslut,
af ersättning åt Malmö stad för nämnda tionde. Den kyrkotionde däremot,
som till statsverket influtit för tiden efter år 1899, likasom hvad
i kronotionde för mycket därifrån influtit, ansåg statskontoret kunna,
såsom oriktigt och utan stöd af gällande författningar i kronans kassa
influtet, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län till
vederbörande restitueras.
Slutligen har kammarrätten den 11 juli 1907 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande och därvid uttalat att, på sätt kammarkollegium
och statskontoret i afgifna underdåniga utlåtanden anfört, framställningen,
i hvad den afsåg ersättning åt Malmö stad för de delar af
ifrågavarande tionde, hvilka voro att anse såsom prästtionde för åren
1893—1900 och kyrkotionde för åren 1893—1899, syntes böra vinna
bifall.
Beträffande den kyrkotionde, som influtit till statsverket för tiden
efter 1899, och den kronotionde, som kunde vara för mycket erlagd,
ansåg kammarrätten återbetalning häraf böra äga rum först sedan restitution
i vanlig ordning blifvit sökt och beviljad.
Såsom af utredningen framgår, har icke med visshet kunnat utrönas,
när och under hvilka förhållanden ifrågavarande tionde från Malmö
stads jordar, som sedan gamla tider levererats till Malmö hospital,
tillagts detsamma. Dock synes sannolikast, att stadens invånare i sammanhang
med hospitalets bildande, 1528—1529, eller kort därefter
anslagit denna tionde till hospitalet. I sådant afseende är upplysande
en i förutnämnda historiska utredning åberopad anteckning i den s. k.
Malmöbogen, utgifven af Peder Laurensen i början af år 1530, där det
heter: »yor korn thyende haffue wi skicket till ''hospitalet, fattige mennesker
till hielp oc tröst.»
Hvad angår karaktären af denna tionde, ber jag få nämna, att i
de förutvarande danska provinserna Skåne, Halland och Blekinge tionden
under den katolska tiden var delad lika mellan prästen, kyrkan
och biskopen. Vid reformationens genomförande i Danmark år 1536
blef emellertid biskopens andel indragen och förvandlad till kronotionde,
under det prästens och kyrkans andelar fortfarande utgingo till dem.
Detta förhållande förändrades icke vid provinsernas förening med Sverige.
Med hänsyn härtill och på grund jämväl af innehållet i 1698 års af mig
förut omnämnda bref bör den till hospitalet utgående tionden anses
motsvara till en tredjedel kronotionde, en tredjedel prästtionde och en
tredjedel kyrkotionde.
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 106.
11
Emellertid upptogs, såsom nämndt, i 1870 års kommittébetäukande
denna tionde synbarligen felaktigt i sin helhet såsom kronotionde och
blef därför i enlighet med Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut af 1876
helt och hållet indragen. Ifrågavarande tionde har tydligen ursprungligen
anslagits till understöd åt hospitalet såsom en hufvudsakligen för
staden afsedd vårdanstalt för fattiga och sjuka. Då efter hand denna
fattig- och sjukvård öfvertagits af staden och hospitalet blifvdt en statens
vårdanstalt för sinnessjuka utan särskild företrädesrätt för sinnessjuka
från Malmö stad, anser jag, lika med de i ärendet hörda myndigheterna,
staden äga fog för i ärendet framställda ersättningsanspråk.
På grunder, som af myndigheterna anförts, torde emellertid Riksdagens
medgifvande erfordras för att bereda staden ersättning för hvad
som motsvarar prästtionde för åren 1893—1900, eller 7,510 kronor
41 öre, och kyrkotionde för åren 1893—1899, utgörande 6,523 kronor
98 öre.
Den kyrkotionde, som till statsverket influtit för år 1900, samt
hvad i kronotionde för mycket influtit torde i vanlig ordning böra till
staden restitueras.»
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ifrågavarande
proposition öfverlämnats, har icke funnit anledning till erinran emot
densamma och får förty hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att såsom ersättning
för den till Malmö hospital anslagna, men till statsverket
indragna prästtionde från jordar inom Malmö
stads område för åren 1893—1900 och för den
kyrkotionde från dessa jordar, hvilken till statsverket
influtit för åren 1893—1899, må till Malmö
stad från det under rikstatens sjunde hufvudtitel
uppförda anslag till restitutioner utgå ett belopp af
14,034 kronor 39 öre.
Stockholm den 20 april 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. KIDLING.