I
UMottets
yttrande.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
ST:© 7.
Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1909, kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
utredning rörande ändrade grunder för tillsättning
af borgmästare samt af rådmän och magistratssekreterare
i Stockholm m. m.
Uti en inom Andra Kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 90, har herr P. Zimdahl hemställt, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta anställa
utredning rörande ändrade grunder för tillsättning af borgmästare
samt af rådmän och magistratssekreterare i Stockholm äfvensom för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill en sådan utredning kunde föranleda.
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.
Uti äldre tider ingick i städernas borgerskaps privilegier rättigheten
att till borgmästaretjänster föreslå behörige män, af hvilka Konungen ägde
utnämna en. Denna städernas borgerskap tillerkända och genom Kungl.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 5
Maj:ts försäkran den 23 februari 1789 bekräftade rättighet bibehölls uti
1809 års regeringsform. Vid 1862—63 års riksdag utsträcktes denna rätt
till öfriga, till deltagande i riksdagsmannaval inom borgarståndet berättigade
invånare och öfvergick vid det nya representationsskickets antagande
till städernas samtliga invånare, hvilka äro berättigade att deltaga i riksdagsmannaval.
I samband med den vid innevarande års riksdag beslutade
politiska rösträttsreformen har ifrågavarande rätt öfverflyttats till i
städerna bosatta och i deras allmänna angelägenheter röstberättigade män.
Grunden till denna städernas befogenhet att medverka vid val af
borgmästare är att söka däri, att borgmästaren och rådmännen, på samma
gång de såsom rådstufvurätt handhafva den dömande myndigheten inom
staden, i egenskap af magistrat från äldre tider utgjort stadens styrelse och
utsetts af städernas menigheter. I och med den kommunala själfstyrelsens
införande och utveckling samt förändringen i öfrig! i städernas samhälleliga
förhållanden hafva emellertid åtskilliga af de administrativa åligganden,
som förut tillkommit magistraten, öfverflyttats på rent kommunala
myndigheter. Ännu äger dock magistraten, hvari borgmästaren är
själfskrifven ordförande, ett icke ringa inflytande på de kommunala angelägenheternas
skötande. Den verksamhet, som magistraten i sådant hänseende
utöfvar, består, bland annat, i upprättande af röstlängd, ledning af
allmän rådstuga och beredning af de ärenden, som där skola förekomma,
befogenhet att genom en sin medlem deltaga i stadsfullmäktiges öfverläggningar,
rätt till initiativ hos kommunens beslutande myndighet samt
inseendet öfver alla af stadskommunen tillsatta styrelser.
♦ Äfven om den kommunala verksamhet borgmästarne sålunda utöfva
i och för sig är af den vikt och betydelse, att det kan anses befogad!,
att stadsinvånarnes mening om hvilka personer må anses för borgmästaruppdraget
mest lämpliga, bör vid platsens tillsättande få göra sig hörd,
torde det dock vara uppenbart, att densamma icke kan innebära ett tillräckligt
skäl för bibehållande af den nuvarande ordningen för dessa tjänsters
besättande. Såsom motionären framhållit och såsom för öfrigt torde
vara allmänt bekant, är nämligen denna förenad med så afsevärda olägenheter
i skilda hänseenden, att en ändring härutinnan på goda skäl kan
ifrågasättas. Mer än en gång har det sålunda inträffat, att valmännen
vid upprättande af förslag till borgmästartjänster låtit sig ledas af
sådana synpunkter, att fordran på största möjliga skicklighet och erfarenhet
i domarevärf icke kunnat vid utnämningen behörigen tillgodoses.
Genom att å förslaget uppföra, förutom den man velat gynna, tvenne andra
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
personer, hvilka antingen varit denne betydligt underlägsna i meriter eller
ock innehaft sådana befattningar, att man med säkerhet kunnat antaga,
att de icke velat blifva till platsen utnämnda, har man i själfva verket
beröfvat Kungl. Maj:t utnämningsrätten, i det strängt taget något val
mellan de å förslaget uppförda icke kunnat äga rum. Att en dylik ordning
för ifrågavarande tjänsters tillsättande skall vara ägnad att sänka
stadsdomstolarnas såväl kompetens som anseende, ligger i öppen dag. Den
skarpa gränslinje, som genom utnämningssättet kommit att uppdragas
mellan å ena sidan stadsdomstolarna och å andra sidan landt- och öfverdomstolarna,
har jämväl medfört den konsekvensen, att borgmästarne
i allmänhet äro afskurna från möjligheten af en förflyttning eller befordran
till sistnämnda båda slags domstolar. Härtill kommer vidare, att
ordningen för ifrågavarande befattningars tillsättande icke lämnar någon
som helst garanti för att en borgmästare i en mindre stad, han må hafva
skött sin tjänst med än så framstående skicklighet, kan vinna befordran
till dylik befattning i en större stad. Detta förhållande utgör naturligen
en orättvisa mot den förtjänte och beröfvar ifrågavarande tjänstehafvare
den sporre att söka väl fylla sitt kall, som befordringsutsikten alltid
innebär.
Ehuru utskottet således är med motionären ense därutinnan, att
flera skäl tala för en reform i förevarande hänseende, har utskottet dock
icke ansett sig böra tillstyrka det af honom väckta förslaget att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande af utredning och framläggande
af förslag i ämnet. Som bekant står frågan om en reform af
vårt processväsen på dagordningen. I främsta rummet torde denna reforna
komma att afse domstolarnas organisation. I samband härmed kommer uppenbarligen
frågan angående stadsdomstolarnas ställning öfverhufvud taget att
göras till föremål för en ingående behandling och pröfning. Då de missförhållanden,
hvilka äro förbundna med den nuvarande ordningen för
borgmästartjänsternas tillsättande, därvid gifvetvis komma att blifva beaktade,
har det synts utskottet mindre lämpligt att nu begära en särskild
utredning rörande ändrade grunder härutinnan, i synnerhet som en sådan
utredning icke kan begränsas till att afse endast spörsmålet om lämpligaste
sättet för nämnda tjänsters tillsättande. En dylik utredning måste
nämligen jämväl omfatta åtskilliga frågor af ekonomisk och administrativ
natur, hvilka i samband med en reform af ifrågavarande art måste finna
sin lösning.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
att förevarande motion ej må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 april 1909.
På utskottets vägnar:
KARL STAAFF.
Reservation
af herr Clason, som anfört:
»En ändring i sättet för tillsätttande af borgmästare samt rådmän
och magistratssekreterare i Stockholm kan ske på olika sätt. Den kan,
såsom utskottet anför, uppskjutas tills i samband med en reform af
hela vårt processväsen, då man väntar, att stadsdomstolarnas ställning
öfverhufvud taget kommer att göras till föremål för behandling. Men
den kan också tänkas genomförd äfven oberoende af en sådan eventuell
ombildning af stadsdomstolarna. Man kan exempelvis införa ett nytt valsätt,
som försvårar för en majoritet bland valmanskåren att utestänga de
mest meriterade. Man kan ock tänka sig sådana bestämmelser om pröfning
af ansökningarna, att undermåliga kandidater skulle utestängas. Då
nu processreformens utarbetande och dess genomförande utan tvifvel komma
att blifva mycket tidsödande, och då ingen för närvarande kan veta, hvilken
inverkan den kan komma att hafva på stadsdomstolarnas organisation,
men däremot utskottet själft erkänner den nuvarande ordningen för
här ifrågavarande tjänsters besättande vara ''förenad med så afsevärda
olägenheter i skilda hänseenden, att en ändring på goda skäl kan ifrågasättas’,
har jag ansett, att utskottet bort i här ofvan angifna syfte tillstyrka
motionen.»
Det skulle här antecknas, att herrar Béhm, Nyström, Fahlbeck och
Jansson icke deltagit i detta ärendes slutbehandling inom utskottet.