Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1909, kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af § 60
regeringsformen jämte en inom Riksdagen i ämnet väckt
motion.
Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna
hänvisat Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 80 jämte
tre_ i anledning af densamma inom Första Kammaren afgifna yttranden.
Uti nämnda proposition har Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning i
grundlagsenlig ordning framlagt följande
Förslag
till
ändrad lydelse af § 60 regeringsformen.
Till bevillningar räknas tull och accismedlen, postmedlen, chartsesigillataeafgiften,
husbehofsbrännerimedlen samt hvad hvarje Riksdag
dessutom särskild! såsom bevillning sig åtager.
Har Konungen beslutit att för Riksdagen framlägga förslag om
höjande af tull å kaffe, socker, tobak, vin eller spritvaror eller af tillverkningsskatt
å brännvin eller socker, må Konungen tillika förordna,
att den ifrågasatta högre tullafgiften eller tillverkningsskatten skall
tillämpas, intill dess Riksdagens beslut i anledning af samma förslag
kungjorts. \ årder genom detta beslut tullafgiften eller tillverkningsBih.
till Riksd. Prof. 1909. 3 Sami. 6 Höft. (N:o 11,) \
Utskottets
yttrande,
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
skatten bestämd lägre än Konungen föreslagit, äge den, som till följd
af förordnande, hvarom nyss är sagdt, erlagt afgift eller skatt, att
återfå skillnaden mellan hvad han sålunda erlagt och det belopp, som
skolat utgå efter förut gällande afgift eller skatt eller, om den af
Riksdagen bestämda afgiften eller skatten är högre, efter denna. Förordnande,
som här sägs, må ej af Konungen meddelas å annan tid,
än då Riksdag är samlad eller högst femton dagar före Riksdags början;
och skall förslag i ämnet föreläggas Riksdagen, därest förordnandet
meddelats under riksdag, inom femton dagar efter det förordnandet
meddelats, men eljest inom samma tid efter Riksdagens början.
I öfrigt må ej några allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet
som helst, utan Riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen
å inkommande och utgående spannmål allena undantagen. Ej heller må
Konungen statens inkomster förpakta eller, till vinning för Sig och
kronan eller enskilda personer och korporationer, några monopolier
fastställa.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade utdrag af det i statsrådet den 5 mars 1909 förda protokoll öfver
justitiedepartementsärenden.
I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet jämväl
till behandling förehaft en af herr H. Cavalli inom Första Kammaren
väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 61, däruti motionären hemställt,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke måtte af Riksdagen
bifallas.
I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Såsom af ofvannämnda, vid den kungl. propositionen fogade statsrådsprotokoll
framgår, åsyftar den föreslagna grundlagsändringen att
åstadkomma, det en beslutad tullförhöjning eller förhöjning af tillverkningsskatt
å vissa viktigare konsumtionsartiklar må i sin fulla utsträckning
komma statsverket till godo och icke, såsom nu är förhållandet,
kunna till större eller mindre del utnyttjas till enskildes fördel genom
en utöfver det normala ökad import eller uttagning från nederlag under
tiden närmast före tull- eller skatteförhöjningens trädande i kraft. Detta
syfte finner utskottet behjärtansvärdt och, äfven om utskottet knappast
ser utsikt till att detta missförhållande någonsin skulle kunna fullstän
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11. 3
digt förebyggas, håller utskottet dock före, att utvägar böra sökas för
undanröjande i möjligaste mån af de olägenheter i berörda hänseende,
som, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, äro förbundna med
tillämpningen af nu gällande bestämmelser i ämnet.
Oaktadt denna sin uppfattning och ehuru utskottet jämväl anser,
att det nu föreliggande förslaget innebär vissa företräden framför det
af Kungl. Maj:t i enahanda syfte för 1905 års Riksdag framlagda, liar
utskottet dock icke funnit sig" kunna förorda detsamma. De konstitutionella
betänkligheter, som äro förbundna med den af Kungl. Maj:t ifrågasatta
anordningen, äro nämligen, enligt utskottets mening, synnerligen
stora. Såsom redan under frågans föregående behandling inom Riksdagen
blifvit framhållet, skulle ett antagande af Kungl. Maj:ts förslag
medföra en faktisk inskränkning i Riksdagens beskattningsrätt, hvilken
kunde blifva af stor betydelse. Det torde nämligen icke kunna bestridas,
att, därest Kungl. Maj:t för täckande af förefintlig statsbrist för
Riksdagen framlagt förslag om höjande af tullen eller tillverkningsskatten
å någon af ifrågavarande konsumtionsartiklar samt förordnat, att den
högre tullafgiften eller tillverkningsskatten skall tillämpas, intill dess
Riksdagens beslut i anledning af samma förslag kungjorts, Riksdagen
skulle vid fattandet af detta sitt beslut blifva i afsevärd grad bunden
af Kungl. Maj:ts förslag. Ty äfven om Riksdagen skulle vara af den
meningen, att det vore bättre och lämpligare att höja en annan tull
eller tillverknings afgift än den Kungl. Maj:t föreslagit, torde det blifva
svårt för Riksdagen att besluta i enlighet med denna sin mening, enär
detta skulle leda till framkallande af just sådana spekulationer, som den
nu ifrågasatta grundlagsändringen afser att förebygga. Endast under
den förutsättning, att Riksdagen godkände den af Kungl. Maj:t föreslagna
tull- eller skatteförhöjningen, skulle således det åsyftade målet
kunna vinnas. Härtill kommer vidare, att en sådan anordning, som
Kungl. Maj:t föreslagit, lätt kan medföra en ur statsfinansiell synpunkt
betänklig förskjutning i en redan uppgjord statsreglering och med afseende
å de i samband med denna fastställda bevillningarna.
Hvad den eventuella restitutionen angår, anser sig utskottet böra
erinra, att i den mån varumängder, som af köpmän förtullats efter den
högre tullen, redan hunnit försäljas till den konsumerande allmänheten
efter ett med tullens belopp förhöjdt pris, restitutionen skulle komma
att tillfalla köpmännen såsom en omotiverad vinst. I alla dessa fall skulle
det nämligen blifva konsumenterna, som drabbades af tullförhöjningen,
medan köpmännen finge åtnjuta ersättningen.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
Då utskottet anser sig böra afstyrka bifall till Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, sker detta i främsta rummet af det skäl, att
någon fullständig och allsidig utredning icke blifvit förebragt rörande
möjligheten af att lösa frågan utan att intrång sker i Riksdagens beskattningsrätt.
I likhet med herr Cavalli anser nämligen utskottet, att
Riksdagen i hvarje fall ej bör afstå från sin fulla rätt att besluta öfver
bevillningarna, förrän grundlig undersökning verkställts och allvarliga
försök blifvit gjorda att öfvervinna nu befintliga olägenheter utan att
inskränka Riksdagens nuvarande rätt. Motionären har gifvit anvisning
å några i denna riktning gående utvägar att lösa frågan, och måhända
kunna andra vid ett närmare öfvervägande utfinnas. I hvad män
sådana utvägar äro möjliga att genomföra, därom kan utskottet i
frågans förevarande läge icke uttala sig. Då emellertid utskottet,
såsom redan ofvan nämnts, finner det synnerligen önskvärdt, att de med
nuvarande bestämmelser förenade olägenheter såvidt möjligt varda undanröjda,
anser sig utskottet böra förorda aflåtandet af en skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om en fullständig och allsidig utredning i ämnet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kan af Riksdagen bifalias,
vide, i anledning af densamma äfvensom herr Cavallis
motion, uti skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa en fullständig och
allsidig utredning rörande möjliga utvägar att, utan
intrång i Riksdagens beskattningsrätt, undanröja de
olägenheter, som vid tillämpningen af gällande föreskrifter
i fråga om höjande af tull- eller tillverkningsafgift
framträdt därigenom, att enskilde under tiden
närmast före en förhöjning af tull- eller tillverkningsafgift
förtullat eller från nederlag uttagit så störa varumängder,
att det statsfinansiella syftet med förhöjningen
för en tid framåt i afsevärd fgrad omintetgjorts,
äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill denna utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 4 maj 1909.
På utskottets vägnar:
KARL STAAFF.
Konstitutionsutskotteta Utlåtande N:o It.
Reservationer:
af herr Staaff mot viss punkt af utskottets motivering;
af herrar Säve: Östberg, Sjöholm, Berger och Björck, som ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till ‘det i den kungl. propositionen
framlagda förslaget till grundlagsändring;
af herrar Behm och Clason, som, med åberopande af de i Kungl.
Maj:ts proposition anförda grunder och med hänvisning till ett af Sveriges
allmänna handelsförening afgifvet, här nedan såsom bilaga fogadt yttrande,
ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Bilaga.
Till Konstitutionsutskottet vid 1909 års Riksdag.
Med anledning af den Kungl. proposition, hvilken blifvit förelagd
innevarande års Riksdag rörande ändring i § 60 i regeringsformen
i sådant syfte, att när Konungen beslutat för Riksdagen framlägga förslag
om höjande af tullen å vissa varor eller af tillverkningsskatt å
brännvin eller socker, Konungen tillika skulle äga rätt förordna, att
den ifrågasatta högre tullafgiften eller tillverkningsskatten skall under
iakttagande af vissa i den Kungl. propositionen närmare angifna bestämmelser
tillämpas, intill dess Riksdagens bestämmelser i anledning
af förslaget kungöras, får Sveriges allmänna handelsförening härmed
vördsamt förorda bifall till det sålunda framlagda förslaget till grund
-
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
lagsändring äfvensom till det i anslutning härtill framlagda Kungl. förslaget
till bestämmelser i hithörande hänseende för år 1910.
Dessa frågor hafva under många år varit föremål för lifligt intresse
inom Sveriges allmänna handelsförening. De blefvo vid årsmötet 1903
i anledning af motion från en styrelsemedlem föremål för behandling,
och när de sedermera i slutet af år 1904 och början af år 1905 underkastades
utredning i Kungl. kommerskollegium, lät förvaltningsutskottet
dit ingifva en skrifvelse i ärendet, hvars synpunkter godkändes af årsmötet
1905. Förvaltningsutskottet får härmed bilägga ett aftryck af
berörda skrifvelse med åberopande af dess innehåll till stöd för sin
framställning.
Stockholm den 26 april 1909.
Sveriges Allmänna Handelsförenings Förvaltningsutskott
VIKTOR RAMSTEDT.
Teodor Åström.
Till K. Maj:ts och rikets kommerskollegium.
Anmodad afgifva yttrande i ärende angående omedelbar tillämpning af ifrågasatta
nya eller förhöjda tull- och tillverkningsafgifter för Sveriges allmänna Handelsförening
genom styrelsens förvaltningsutskott anföra följande.
Vid handelsföreningens årsmöte 1903 förelåg till behandling bland annat frågan
om tiden, då föreslagna tullsatser borde börja tillämpas. De talare, som yttrade
sig i frågan, visade sig hysa olika meningar. De, som uttalade sig mot, att föreslagna
tullsatser genast skulle börja tillämpas, grundade sina uttalanden dels på
farhågor för de obehag, som med den ifrågasatta anordningen skulle vållas genom
af enskilda riksdagsmän väckta tullmotioner, och dels på omtanke om den köpande
allmänheten, hvilken i de fall, då restitution af erlagd tull komme i fråga, icke
skulle få något med af restitutionen, fastän den betalat sin vara med ett af den
föreslagna tullförhöjningen betingadt pålägg. Föreningens beslut i anledning af
motionen blef också endast att göra detta uttalande, att, när i Riksdagen beslutits
tullar eller tullförhöjningar, det vore önskligt, att beslutet härom blefve af regeringen
med all skyndsamhet behandladt, så att det genast trädde i kraft. Ehuru det
sålunda kan synas, som om föreningen uttalat sig mot lagföreskrifter i det hänseende,
hvarom nu väckts fråga, vill dock förvaltningsutskottet som sin åsikt
uttala, att, såsom herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet i sin
skrifvelse till kungl. kommerskollegium af den 30 november 1904 ifrågasatt, gällande
lag bör ändras därhän, att Kungl. Maj:t erhåller rätt, sedan beslut om framläggande
af förslag för Riksdagen till åsättande eller höjande af tull- och tillverkningsafgifter
af Kungl. Maj:t blifvit fattadt, förordna, att, hvad i enlighet därmed föreslås, skall
omedelbart utan afvaktan på Riksdagens beslut i ämnet vinna tillämpning.
Kansli/ntionxulsloUet* Utlåtande N:o 11.
7
Skälen för donna förvaltningsutskottets uppfattning äro tvenne. Det ena
är, att de afgifter, om hvilka här är fråga, verkligen böra, när de beslutits, också
komma statsverket till godo i stället för, såsom tidigare varit fallet, en stor del
stannat hos enskilda spekulanter, och det andra är, att den legitima handelns jämna
gång icke må rubbas genom allmänna marknadens öfverfyllande af olika varuslag
i förväntan å föreslagna nya eller förhöjda tull- och tillverkningsafgifter.
Erfarenheten hos oss har i flera fall gifvit vid handen, att, då nya eller
förhöjda tullafgifter blifvit af Kung!. Maj:t föreslagna, import och förtullning af de
varor afgifterna afsett förekommit i sådan omfattning, att statsverket för lång tid
framåt gått miste om de ökade inkomster, hvilka afgifterna eljest bort medföra.
Därjämte hafva inom landet hopats sådana mängder af de afsedda varorna, att
prissättningarne härigenom i betänklig grad rubbats. Exempel på hvad nu anförts
lämna de under senaste åren beslutade tullsatserna för velocipeder och viner. De
rubbningar i handeln och prisnedsättningen, hvilka föranledas af framlagda förslag
om tull- och tillverkningsafgifter, blifva uppenbarligen ännu mera ödesdigra i de
fall, då förslagen icke antagas. De olägenheter i nu angifna hänseenden, hvilka
det hittills rådande systemet medfört, blifva i våra dagar så mycket större, som
de lätta och snabba kommunikationerna med grannländerna medgifva en hastig
införsel och som framlagda förslag och uppkommande rykten nu med elektricitetens
hjälp så hastigt spridas till landets skilda delar, att spekulationen har i hvarje
landsända samma möjligheter att utveckla sig som i hufvudstaden.
Erfarenheten har äfven gifvit vid handen, att grannländernas köpmän för
egen räkning, under pågående riksdagsförhandlingar om tullförhöjningar, konsignera
varor till svenska hamnar för att såmedelst åt sig taga en del af de inkomster,
som afsetts för svenska statsverkets behof.
Tullbeskattningen är naturligen afsedd att drabba den konsumerande allmänheten
och ej den eller dem, som förmedla de tullbeskattade varornas tillhandahållande.
I full konsekvens härmed böra naturligen konsumenterna framför andra
bära de olägenheter, som blifva en följd af öfvergången till en eventuellt högre
tullbeskattning. Med kännedom om att de förtullade lager, som ligga till konsumtionens
förfogande, i allmänhet icke äro så knappt tillmätta, och med den till visshet
gränsande uppfattningen om de svenska minuthandlandenas kända tillmötesgående
och konkurrensens inflytande blifva olägenheterna under en oviss mellantid
för den varuförbrukande allmänheten nära nog minimala i jämförelse med olägenheterna
för handelns utöfvare under det nuvarande tillståndet.
Det är uppenbart, att den svenska Riksdagen icke upptager sin tid med tulleller
skattebestämmelser för att rikta den enskilde spekulanten, hvarför det af herr
statsrådet och chefen för kung!. finansdepartementet föreslagna förfaringssättet långt
tidigare, i likhet med hvad som äger rum i andra länder, borde hafva funnit sin
tillämpning, och anser förvaltningsutskottet sålunda, att det ifrågasatta förfaringssättet
för handelns sunda gång och utveckling är nyttigast.
Förvaltningsutskottet har så mycket mindre dragit i betänkande att oaktadt
handelsföreningens beslut vid årsmötet 1903 uttala sig för den af herr statsrådet
och chefen för kungl. finansdepartementet ifrågasatta lagstiftningsåtgärden, som förslaget
nu endast gäller Kungl. Maj:ts propositioner om tull- och tillverkningsafgifter,
hvadan sålunda de vid årsmötet uttalade farhågor för den ifrågasatta anordningens
menliga verkan vid enskilda motioner bortfaller. Hvad åter angår de vid samma
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 11.
årsmöte uttalade farhågor för allmänhetens oförskylda lidande vid prissättningen,
anser förvalningsutskottot dem vara i betydlig grad öfverdrifna samt vill anmärka,
att, då det gäller att välja mellan de sålunda befarade olägenheterna och olägenheterna
af det nuvarande tillståndet, förvaltningsutskottet icke finner anledning till
tvekan, i synnerhet som, efter hvad förut blifvit anfördt. tullar och tillverkningsafgifter
med deras nödiga konsekvenser icke äro afsedda att drabba den omsättningen
förmedlande köpmannen utan den köpande allmänheten.
Till hvad förvaltningsutskottet nu anfört vill det emellertid göra det tillägg,
att det, äfven om de ifrågasatta anordningarne blifvit lagfästa, likväl anser önskvärd!,
att frågor om tullar och tillverkningsafgifter blifva af de beslutande myndigheterna
med all skyndsamhet behandlade och fattade beslut med allra snaraste
leda till efterföljd.
Äfven vill utskottet i hvad angår manufakturindustrien inom landet gifva
uttryck åt en viss betänksamhet i fråga om genast börjande tillämpning af en af
Kungl. Maj:t föreslagen tull. De arbetskrafter, som äro sysselsatta i denna industri,
uppgå till tiotusental. Att under ett tillfälligt öfvergångsstadium vid den tillverkade
varan kalkylera en för hvarje artikel tillämplig prisförhöjning å ingående råvara,
haltfabrikat o. d. ställer sig svårt, och än svårare torde det vara att i dylika fall
vid fullgörande af leveranser af tidigare verkställda försäljningar uttaga motsvarande
prisförhöjning. Förvaltningsutskottet föreställer sig därför, att då i alla händelser
statsverkets inkomst under en kort öfvergångstid på sådan grupp af tullar eller
tillverkningsafgifter är jämförelsevis ringa i förhållande till den inkomst af mera
bestående art, som skänkes genom manufakturindustriens skyddande, undantag kunde
i fråga om de för denna industri nödiga varor medgifvas från provisorisk tillämpning
af föreslagen tullsats.
Af de synpunkter, Indika i det föregående blifvit utvecklade, ledes förvaltningsutskottet
jämväl vid besvarandet af det i kungl. kommerskollegii cirkulär framkastade
spörsmål, huruvida med en ny eller förhöjd afgift åsyftad vara, som före
det tillämpningen inträdt vare sig finnes å nederlag eller rekvirerats, må drabbas
af den nya eller förhöjda algiften. För att de i det förestående anförda olägenheter
skola i högsta möjliga grad kunna undvikas bör, enligt utskottets uppfattning,
något undantag icke medgifvas för varor, hvilka finnas på nederlag eller rekvirerats,
då afgiften börjar tillämpas.
Hvad angår varor pa nederlag, torde denna åsikt icke kunna jäfvas, om man
vill konsekvent fasthålla^ sin uppfattning i hufvudfrågan och därjämte betänker, att
den köpman, som salt pa leverans af sitt å tullnederlag liggande lager till förtulladt
pris utan förbehåll af eventuell tullförhöjuing, må stå sin risk, då han ej samtidigt
med försäljningen verkställt förtullning ifrån nederlaget. Hvad däremot beträffar
varor, hvilka vid förhöjda tullafgiftens börjande tillämpning redan rekvirerats från
utlandet, vill utskottet gär na medgifva, att en annan uppfattning än den af utskottet
uttalade kan hafva skäl för sig i de fall, då varorna i fråga äro afsedda för omedelbart
utsändande i den allmänna marknaden och direkt förtullning. Erfarenheten
gifver nämligen vid handen, att priserna på den inhemska marknaden icke alltid
stiga genast vid afgifternas förhöjande och i en af förhöjningen betingad proportion.
Oftast händer äfven, att varor, hvilka rekvirerats från utlandet för omedelbar förtullning,
redan vid importen äro sålda inom landet till priser, hvilka blifvit satta
utan tanke på förhöjda afgifter. Af dessa framhållna skäl kan den enskilde impor
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
9
tören lätteligen drabbas af förluster till följd af de pålagda, resp. de förhöjda afgifternas
omedelbara tillämpning. Å andra sidan måste emellertid framhållas, dels
att genom medgifvande af undantag för gjorda rekvisitioner fältet för den enskilde
spekulationslusten lämnas mera öppet och dels att faran icke är utesluten för skenrekvisitioner
och falsarier. I betraktande af dessa olägenheter har förvaltningsutskottet
ansett sig böra afstyrka undantag från tillämpningen jämväl i fråga om
redan gjorda rekvisitioner, och anser sig utskottet hafva så mycket större skäl
härtill, som olägenheterna för de enskilda köpmännen kunna undvikas därigenom,
att de enligt bruket i främmande länder i sina försäljningskontrakt intaga klausul
om proportionerlig förhöjning i köpeskillingen, i händelse att införda eller förhöjda
tull- och tillverkningsafgifter börja tillämpas före leveransens verkställande.
Den restitution, som naturligen bör ifrågakomma i de fall, där regeringens
framställning till följd af Riksdagens beslut icke medfört afsedt resultat, bör enligt
förvaltningsutskottets uppfattning göras till den eller de, som erlagt afgifterna.
Någon bestämmelse i lagen om att dessa personer skola till sina köpare verkställa
något återbärande behöfver icke ifrågakomma, då förhållandena mellan säljare och
köpare inom landet på här förut gifna grunder genom det fria aftalet lätteligen
regleras.
Det skulle här antecknas, att herrar Nyström, Uppström, Jansson
och Larsson icke deltagit i detta ärendets behandling inom utskottet.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 3 Sami. 6 Käft.
2