Sammansatta Banko och Luyutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning dels af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående emissionsbanker, dels af Kungl.
May.ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse af 27 § i lagen den 18 september 1903 angående
solidariska bankbolag och dels af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
24 och 88 §§ i lagen den 18 september 1903 angående
bankaktiebolag.
Genom tre särskilda, den 26 mars 1909 dagtecknade propositioner,
n:is 136, 137 och 138, har Kung]. Maj:t, under åberopande af
propositionen n:o 136 bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga vid propositionerna fogade
förslag till
1) lag angående emissionsbanker;
2) lag om ändrad lydelse af 27 § i lagen den 18 september 1903
angående solidariska bankbolag; samt
3) lag om ändrad lydelse af 24 och 88 §§ i lagen den 18 september
1903 angående bankaktiebolag.
Dessa propositioner hafva hänvisats till lagutskottet, som öfverlämnat
desamma till behandling af sammansatt banko- och lagutskott.
De i propositionerna innefattade lagförslagen äro- af följande lydelse:
Bih. till Biksd. Prat. 1909. 6 Sand. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3.) 1
2
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
l:o) Lag
angående emissionsbanker.
1 §•
Med emissionsbank förstås i denna lag aktiebolag, som har till
ändamål att, jämte drifvande af bankrörelse, medverka vid bildande
och ombildande af aktiebolag för ekonomisk verksamhet.
2 §.
Hvad angående bankaktiebolag finnes stadgadt skall gälla till
efterrättelse för emissionsbank, dock med de afvikelse!’, som föranledas
af bestämmelserna i denna lag.
B §.
De, som vilja stifta emissionsbank, skola med bifogande af fullständig
bolagsordning, därom göra ansökning hos Konungen.
Finnes sådant bankbolag vara för landet nyttigt, pröfvar Konungen
bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författningar
i öfrigt, så ock om och i hvad mån därutöfver, med hänsyn
till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser
må erfordras.
4 §•
Stiftare af emissionsbank liksom delägare däri skola vara bankaktiebolag
eller solidariska bankbolag och till antalet minst fyra.
5 §•
Emissionsbank skall i firman begagna ordet emissionsbank; och
skall firman tillika utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.
6 §•
Emissionsbanks grundfond skall utgöra minst åtta miljoner kronor.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande A :o 3.
Ej må någon äga del i emissionsbank till högre belopp än som
motsvarar en tredjedel af dess grundfond.
7 §.
Af den behållna årliga vinsten skola minst tjugufem procent afsättas
för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till
ett belopp motsvarande grundfonden, må vidare afsättning till reservfonden
kunna upphöra; nedgår reservfonden under detta belopp, skall
afsättning till fonden ånyo vidtaga.
8 §•
Emissionsbanks styrelse utses bland delägarne i de bolag, som
äro aktieägare i emissionsbanken.
9 §•
Emissionsbank må ej mottaga penningar å sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning.
Å annan räkning än avistaräkning må penningar icke mottagas
i mindre poster än tiotusen kronor.
Ej må de hos banken å allmänna bankräkningar insatta medel
vid någon tidpunkt tillhopa öfverstiga sammanlagda beloppet af grundfonden
och reservfonden.
10 §.
Hvad i 24 § i lagen angående bankaktiebolag finnes stadgadt
om förbud för sådant bolag att drifva handel med annat än guld,
växlar och räntebärande papper utgör ej hinder för emissionsbank vare
sig att köpa och sälja aktier eller att, i den mån sådant står i samband
med det för sådan bank i 1 § angifna ändamål, förvärfva och
afyttra annan egendom.
Emissionsbank må icke förvärfva egen aktie.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1909.
4
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
2:o) Lag
om ändrad lydelse af 27 § i lagen den 18 september 1903
angående solidariska bankbolag.
Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 18 september 1903
angående solidariska bankbolag skall erhålla följande ändrade lydelse:
Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld, in- och utrikes
växlar samt räntebärande papper.
För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös egendom,
som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande
af sm fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så
snart det kan ske titan förlust.
Bankbolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd fastighet.
Bankbolag, som afsatt reservfond, uppgående till mera än femtio
procent af bolagets grundfond, må äfven under andra förhållanden än
ofvan sägs förvärfva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej på en
gång innehafva jämlikt denna bestämmelse förvärfvade aktier till högre
bokfördt belopp än det, hvarmed reservfonden öfverskjuter femtio procent
af grundfonden.
Ej må bankbolag såsom pant mottaga egna lösbref eller andra
bankbolags hufvudlottbref.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1909.
3:o) Lag
om ändrad lydelse af 24 och 88 §§ i lagen den 18 september 1903
angående bankaktiebolag.
Härigenom förordnas, att 24 och 88 §§ i lagen den 18 september
1903 angående bankaktiebolag skola erhålla följande ändrade lydelse:
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
24 §.
Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld, in- och
utrikes växlar samt räntebärande papper.
För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös
egendom, som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande
af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så
snart det kan ske utan förlust.
Bankaktiebolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd
fastighet.
Bankaktiebolag, som afsatt reservfond, uppgående till mera än
femtio procent af bolagets grundfond, må äfven under andra förhållanden
än ofvan sägs förvärfva aktie i emissionbank; dock må bolaget ej på
en gång innehafva jämlikt denna bestämmelse förvärfvade aktier till
högre bokfördt belopp än det, hvarmed reservfonden öfverskjuter femtio
procent af grundfonden.
Ej må bankaktiebolag såsom pant mottaga egna aktiebref.
88 §.
Angående emissionsbank så ock angående aktiebolag, som uteslutande
hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, är
särskild! stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1909.
Såsom framgår af statsrådets yttrande till statsrådsprotokollet,
äro de ifrågavarande lagförslagen föranledda af Riksdagens skrifvelse
den 2 maj 1907. Uti denna begärde Riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, om och under hvilka villkor rättighet att drifva
handel med aktier kunde medgifvas bolag, som vore eller blefve underkastade
den för enskilda bankinrättningar gällande lagstiftning, samt
till Riksdagen afgifva det förslag i ämnet, som en sådan utredning kunde
föranleda.
öfver denna framställning afgaf bankinspektionen yttrande den
23 september 1907, uti hvilket Riksdagens framställning tillstyrktes samt,
Utskottets
yttrande.
6 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
bland annat, äfven angafs de närmare former och betingelser, under
livilka emissionsbank borde få inrättas. Frågan öfverlämnades sedan af
Kungl. Maj:t till den kommitté, som erhållit uppdrag att utarbeta förslag
till de ändringar i gällande lagstiftning angående solidariska bankbolag
och bankaktiebolag, som kunde föranledas af pågående revision af alctiebolagslagarne.
Denna kommitté har ock i sitt den 13 mars 1908 afgifva
förslag till lag om bankrörelse, med biträdande i hufvudsak af
den i bankinspektionens utlåtande uttalade mening i förevarande afseende,
intagit bestämmelser om emissionsbank, utgörande ett särskild t
kapitel i dess ofvanberörda förslag.
Sedan bankinspektionen häröfver återigen fått afgifva utlåtande,
har bankernas syndikat lämnats tillfälle att, efter allmänna bankmötets
hörande, yttra sig angående kommitténs förslag. Enligt det vid bankmötet
den 18 september 1908 förda protokoll tillstyrktes, att en lagstiftning
om emissionsbanker måtte komma till stånd, hvarjemte fästes
uppmärksamheten på angelägenheten däraf att detta måtte ske snarast
möjligt samt för sådant ändamål hemställdes, att bestämmelserna härom
måtte brytas ut ur kommitténs förslag och göras till föremål för särskild
lagstiftning. I ett par detaljfrågor af mera principiell betydelse,
nämligen rörande utvidgning af bankernas rätt till handel med aktier
samt angående rätt lör enskilda personer att vara delägare i emissionsbank,
anslöt sig bankmötet hufvudsakligen till en reservant inom kommittén
samt uttalade sig för att bankernas rätt till aktiehandel skulle
inskränkas till aktier i emissionsbank, samt att endast banker borde
få vara stittare af emissionsbank, men äfven enskilda personer vara
delägare i sådan bank. Jämväl i ett ytterligare afseende anslöt sig
bankmötet till reservanten, nämligen däruti att äfven mindre banker
än de i kommittéförslaget afsedda borde tillerkännas rätt att för det
öfverskott, hvarmed bankens reservfond öfverstege halfva grundfonden,
förvärfva aktier i emissionsbank.
Sedan bankinspektionen slutligen den 11 december 1908 fått yttra
sig med anledning af bankmötets uttalande, har på grundval af den
sålunda vunna utredningen den kungl. propositionen utarbetats.
Efter dessa antydningar rörande den förberedande behandling,
som frågan varit underkastad, och angående hvilkens närmare detaljer
hänvisas till propositionen, öfvergår utskottet till att yttra sig angående
de nu föreliggande förslagen.
Allmänt synes man numera hafva blifvit ense om nyttan för den
ekonomiska utvecklingen i landet af väl ordnade och ledda emissions
-
7
Sammansätta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
anstalter, d. v. s. institut med ändamål att underhjälpa tillkomsten och
uppehållandet af ekonomiska företag, som efter sakkunnig pröfning
däraf anses förtjänta, vare sig genom nybildande eller omkonstruering.
Man synes ock numera vara väsentligen öfverens om gagnet af att
sådana institut bildas under bankformen, hvarigenom de underkastas
hufvudsakligen samma former och offentliga kontroll, som äro gällande
för de enskilda bankinrättningar ne. Af föredragande departementschefen,
som i hufvudsak stödt sig på jAtranden af bankinspektionen,
hafva förmånerna af eu sådan anordning blifvit på ett öfvertygande
sätt framhållna, och utskottet anser sig därför kunna härutinnan inskränka
sig till att åberopa hans utredning. Det må endast ytterligare
betonas, att ett institut af här angifna beskaffenhet, långt ifrån att
befordra ett osundt aktiejobberi, i stället bör enligt utskottets mening
bidraga till att motverka detsamma genom att för den verksamhet, som
afser grundande och ombildning af industriella och andra företag af
ekonomisk art, införa solida och kontroll underkastade förhållanden.
Uti den här ofvan berörda principfrågan, huruvida äfven enskilda
personer jämte banker böra tillåtas att blifva delägare i emissionsbank,
bär Kungl. Maj:t anslutit sig till banklagstiftningskommitténs af bankinspektionen
understödda förslag, härutinnan alltså skiljande sig från
den uppfattning, som, ehuru ej oemotsagdt, gjorde sig gällande vid allmänna
bankmötet. Utskottet ansluter sig äfven för sin del i detta afseende
till Kungl. Maj:ts förslag. Åtminstone för närvarande, intill dess erfarenhet
kunnat vinnas angående verkningarne af den nu ifrågasatta lagstiftningen,
synes försiktigheten bjuda att stanna vid en sådan begränsning, att endast
banker med en viss mera solid ställning, angifven genom storleken af
deras reservfond i förhållande till grundfonden, tillåtas ingå i en emissionsbank.
Härigenom synes nämligen såväl betingelserna för emissionsbankens
soliditet och gagnande verksamhet ökas som faran för och
verkningarna af misstag i bankens ledning och verksamhet undanröjas
eller minskas.
Beträffande de öfriga här ofvan berörda spörsmålen angående
utvidgning af bankernas rätt att drifva handel med aktier samt angående
utsträckning af rätten att ingå i emissionsbank äfven till
mindre banker, som fylla den uppställda betingelsen i fråga om reservfondens
storlek, har Kungl. Maj:ts förslag anslutit sig till den vid allmänna
bankmötet uttalade uppfattningen. Och utskottet har icke heller
för sin del funnit anledning att härutinnan intaga någon annan ståndpunkt.
8 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
Utskottet, som beträffande den närmare motiveringen af detaljerna
i lagförslagen åberopar statsrådets förenämnda yttrande, har ej heller
i öfrigt vid granskning af lagförslagen funnit något att mot desamma
erinra.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
ifrågavarande propositioner n:is 136, 137 och 138,
antaga de genom samma propositioner framlagda, här
ofvan intagna förslag till
1) lag angående emissionsbanker;
2) lag om ändrad lydelse af 27 § i lagen den
18 september 1903 angående solidariska bankbolag;
samt
3) lag om ändrad lydelse af 24 och 88 §§ i
lagen den 18 september 1903 angående bankaktiebolag.
Stockholm den 29 april 1909.
På det sammansatta utskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.
Sammansätta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
9
Reservation:
af herrar Rune och Jansson i Edsbäcken, hvilka anfört följande:
»Det gäller nu att här i landet införa en ny banktyp med i jämförelse
med våra nuvarande bankanstalter i vissa afseenden betydligt
utsträckta rättigheter. Rätten att bilda en sådan bank, emissionsbank,
och att äga aktierna uti banken är förbehållen endast banker med en
viss mera solid ställning, angifven genom storleken af deras reservfond
i förhållande till grundfonden, och på detta sätt skapas faktiskt för dessa
banker ett monopol. Vid sådant förhållande torde man böra iakttaga
alla de försiktighetsmått, som äro möjliga, i syfte att förhindra att
detta monopol så att säga ytterligare monopoliseras därigenom att en
emissionsbank bildas af endast några få banker. Det synes icke kunna
förnekas, att det från det allmännas synpunkt bjuder mera trygghet att
icke allt för ringa antal banker deltaga i skötseln af och kontrollen
öfver en bank af ifrågavarande slag. Och äfven från andra synpunkter
torde detta vara önskligt. Så yttrade en bankman vid allmänna bankmötet
i Stockholm den 18 september 1908 uti en diskussion rörande
emissionsbanker följande: »Att en del småbanker, såsom bankinspektören
vidrörde, icke borde ha intresse af att teckna aktier i emissionsbolag
och icke kunna teckna några mera afsevärda summor, är ju sant, men
det kan icke bortdisputeras, att äfven dessa småbanker kunna ha intressen
att bevaka, om icke för egen del, så åtminstone för de industrier,
de förlägga, och att fall kunna uppkomma då det är nyttigt att äfven
deras röst på bolagsstämmor och dylikt kunde få göra sig hörd. Till
sist vill jag påpeka, att det icke är mitt enskilda intresse, som dikterar
mina uttalanden, ty den lilla bank, som jag har äran representera, har
nog sitt kapital så bundet, att den icke afsevärdt kunde deltaga i ett
emissionsföretag. Men om ett sådant startas, anser jag, att det för
min orts skull vore af intresse, att banken kunde bli delägare i detsamma.
»
Enligt vår åsikt vore det därför en fördel att uti lagen angående
emissionsbanker söka inrymma bestämmelser, som.åtminstone i någon
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 6 Samt. 2 Afd. 3 Höft. 2
10 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
mån verkade i syfte att icke allt för få banker berättigas bilda eller
äga en emissionsbank. Sådana bestämmelser synes oss också lätteligen
kunna uti lagen införas utan att i öfrigt rubba densamma. Uti lagens
4 § föreskrifves, att stiftare af emissionsbank liksom delägare däri skola
vara till antalet minst fyra. Det kan enligt vår åsikt icke medföra
någon afsevärd olägenhet men väl ökad trygghet och fördelar af flera
olika slag, om denna bestämmelse ändrades därhän att det antal banker,
som berättigades bilda och äga en emissionsbank bestämdes till minst
sju i stället för minst fyra. Uti 6 § uti sagda lag stadgas, att ej någon
må äga del i emissionsbank till högre belopp än som motsvarar en
tredjedel af dess grundfond. Detta stadgande skulle ju kunna hafva till
följd att två större banker, hvilka hvardera äga en tredjedel af emissionsbankens
aktier, fullständigt kunde bestämma öfver sistnämnda banks
alla förhållanden. Vi anse detta ur flera synpunkter olämpligt och tro,
att ingen befogad anmärkning kan framställas mot att denna delägarerätt
inskränkes till en femtedel. På grund af hvad vi sålunda anfört
yrka vi, att lagen angående emissionsbanker bör ändras sålunda att
uti § 4 slutordet »fyra» utbytes mot »sju» och uti 6 § orden »en tredjedel»
utbytes mot »en femtedel».
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.