Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
1
N;o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1909 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser om val
af hufvudmän i sparbanker.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 63, har herr
Lundgren föreslagit, att Riksdagen ville besluta i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och framläggande för Riksdagen af förslag
att i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 måtte införas sådana
bestämmelser, som på ett för insättarne så tillfredsställande sätt som möjligt
ordnar valet af hufvudmän och framför allt förebygger det kotteriväsen,
som så lätt uppstår genom det nu flerestädes förekommande förfarandet
att hufvudmännen tillåtas komplettera sig själfva.
Efter öfverenskommelse mellan bankoutskottet och lagutskottet har
denna motion öfverlämnats till behandling af sammansatt banko- och lagutskott.
I fråga om motiveringen till förevarande förslag får utskottet
hänvisa till motionens innehåll.
Då bestämmelserna om val af hufvudmän för de olika sparbankerna
finnas intagna i de för dem fastställda reglementen, kan man endast geBih.
till Biksd. Prot. 1909. 6 Samt. 2 Afd. 2 Häft. (N:o 2). 1
2 Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
nom en granskning af dessa reglementen och sammanställning af dessas föreskrifter
uti ifrågavarande hänseende få en fullständig öfverblick öfver dem.
Utskottet har emellertid låtit genomgå de uppgifter, som ifråga om 295 sparbanker
med delägarefond öfver 200,000 kronor finnas intagna uti »Sveriges
bankmatrikel», år 1906. Häraf framgår, att för de flesta af dessa sparbanker
— 157 st. — hufvudmännen komplettera sig själfva, hvarjämte i 8 sparbanker
en del af hufvudmännen utses af dem själfva och återstoden väljas
af stadsfullmäktige, kommunalstämma, hushållningsgille eller domstol.
För 36 sparbanker utses hufvudmännen af kommunalstämma samt för 15
af stadsfullmäktige antingen ensamma eller tillsammans med andra korporationer.
Vidare väljas hufvudmännen i enstaka fall af Konungens befallningshafvande
jämte vissa korporationer, af insättarne (2 sparbanker),
af landsting, af hushållningssällskap eller hushållningsgille samt af stiftare.
Angående 68 af ifrågavarande sparbanker saknas i förevarande afseende
uppgifter. På grund häraf och då i nämnda publikation inga uppgifter
innehållas beträffande de 110 sparbanker, som hafva delägarefond under
200,000 kronor, är emellertid denna redogörelse icke fullständig; den torde
dock lämna en tämligen god bild af förhållandena i detta afseende.
Af denna redogörelse framgår, att i de flesta sparbanker hufvudmännen
komplettera sig själfva, i hvilket afseende de dock torde i många fall vara
i viss mån bundna genom särskilda bestämmelser. Det är isynnerhet detta
förhållande, som motionären riktat sig emot, i det han anser att detta
nödvändigt måste leda till kotteriväsen, som icke bör få finnas i fråga
om vården och ledningen af en sparbank. Utskottet har emellertid icke
funnit det vara ådagalagdt, att skötseln af de sparbanker, där ett sådant
sätt för utseende af hufvudmännen användes — och de utgöra ju det
ojämförligt största antalet — skulle vara sämre än inom andra, eller att
man i dessa sparbanker, mindre än i andra, behörigen tillgodosett insättarnes
intressen, hvilket måste anses vara sparbankernas egentliga uppgift.
Tvärtom torde förhållandet vara det, att i dessa sparbanker skötseln och
förvaltningen i stort sedt äro lika goda, som inom dem, där hufvudmännen
utses på annat sätt. Icke heller synes erfarenheten gifva vid handen
att det ur nämnda synpunkt skulle vara bättre att, såsom motionären
föreslår, öfverlämna utseendet af hufvudmännen åt stadsfullmäktige eller
kommunalstämma, hvilka väl snarare kunde förmodas tänka på den egna
kommunens bästa.
Visserligen synes utskottet beaktansvärdt hvad motionären anfört
om önskvärdheten att bereda insättarne i sparbank inflytande på valet af
Sammansatta lianko- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 2. 3
hufvudman. Då det är insättande medel, som hufvudsakligen förvaltas,
vore det ju ej mer än billigt, synes det, att dessa finge hafva sitt ord
med i fråga om utseende af den korporation, som har att representera
insättarne och såsom öfverstyrelse öfvervaka förvaltningen. Det synes
emellertid utskottet uppenbart, att det, särskildt beträffande de större sparbankerna,
skulle möta synnerligen stora svårigheter att på ett rättvist
och tillfredsställande sätt ordna detta insättarnes deltagande i hufvudmännens
tillsättning. Det skulle där tilläfventyrs blifva lätt just för ett kotteri
att genom åstadkommande af en för tillfället hopsamlad majoritet leda
valet i en för detsamma önskvärd riktning. Motionären har ej heller
gifvit någon tillfredsställande anvisning för lösningen af detta spörsmål.
Det torde för öfrigt vara så, att de olägenheter motionären velat
förekomma snarast hänföra sig till en oriktig eller olämplig användning
af 15 § i sparbankslagen. I den mån sådana visa sig, torde emellertid
böra genom Konungens Befallningshafvandes ingripande kunna vinnas rättelse.
Och i alla händelser synes botemedlet häremot icke kunna vinnas
genom en lagändring i den af motionären föreslagna riktningen.
På grund häraf hemställer utskottet,
att herr Lundgrens ifrågavarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 mars 1909.
På det sammansatta utskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.