Sammansatta, Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 28 April 1909, kl. 1 e. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande i anledning af
väckta motioner om ändringar i gällande förordningar angående
försäljning af brännvin samt vin och Öl.

Förutom de motioner om ändring af gällande bestämmelser rörande
utskänkning af brännvin, vin och öl å passagerarfartyg, öfver
hvilka sammansatta bevillnings- och lagutskottet redan afgifvit yttrande,
hafva jämväl för förberedande behandling till utskottet öfverlämnats
tre inom Andra Kammaren väckta motioner, afseende ändringar i såväl
gällande brännvinsförsäljningsförordning som förordningen angående försäljning
af vin och Öl.

Så har herr Ernst Beckman jämte sju andra ledamöter af nämnda Motion IL
kammare i motion n:o 125 yrkat, »att Riksdagen ville för sin del be- 125''
sluta, att mom. 1 och mom. 4 i 16 § i gällande förordning angående
försäljning af brännvin må utgå, likasom i förordningen förekommande
hänvisning till berörda lagrum.»

Till stöd för detta yrkande har anförts:

»Enligt 16 § 1 mom. i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning af brännvin kan »klubb eller annan förening», efter
vederbörande kommunalstyrelses hörande, af Konungens befallningshafvande
tilldelas rätt under högst ett år i sänder, att utskänka brännvin
åt sina medlemmar och inbjudna gäster, och jämlikt 4 mom. i samma
paragraf äger Konungens befallningshafvande, där i annat fall än förut
i paragrafen är sagdt värdshusrörelse för någon del af året tillfälligtvis
Bih. till Riksd. Prof- 1909. 5 Samt. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2.) 1

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

kan vara af omständigheterna påkallad, dock ej vid läger eller där
trupp eljest är för flera dagar sammandragen, att för kortare tid än år
meddela rättighet till brännvinsutskänkning på därom af vederbörande
gjord ansökning.

Samtliga de s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheter, som omförmälas
i förenämnda paragraf i brännvinsförsäljningsförordningen och
om hvilka det ligger i Konungens befallningshafvandes makt att ensam
och allena besluta, ha alltid af nykterhetsvännerna med rätta betraktats
med oblida ögon. Då den nu gällande förordningen af Kungl. Maj:t
framlades för godkännande vid 1905 års riksdag, restes mot 16 § i dess
dåvarande lydelse ett starkt motstånd. Sålunda påyrkades i två inom
Andra Kammaren väckta motioner borttagandet af hela denna paragraf,
och ett stort antal ändringsyrkanden framställdes af flera motionärer i
båda kamrarna i fråga om hvarje moment, då särskilda restriktioner
utöfver de af Kungl. Maj:t föreslagna ansågos erforderliga med afseende
å förevarande slag af utskänkningsrättigheter. Men mycket blef
den gången ej vunnet. Åt Konungens befallningshafvande inrymdes
den allra vidsträcktaste befogenhet att utdela till namnet tillfälliga, men
därför icke mindre verkningsfulla utskänkningsrättigheter, äfven mot
vederbörande kommunalmyndigheters direkta afstyrkande, ja, i enlighet
med ofvanberörda 4 mom-, till och med utan dessas hörande.

Nu måste tiden anses inne att få bort åtminstone de mest förhatliga
fallen, de båda nämligen, som innehållas i 1 och 4 mom. i ifrågavarande
16 §.

Det föreligger icke något som helst giltigt skäl, hvarför en särskild
brännvinsförsäljningsrätt skall vara förbehållen klubbar och dylika
inrättningar åt privat natur. En sådan rätt måste fastmer anses såsom
synnerligen olämplig. Utdelandet däraf kan icke annat än bli beroende
på fullständig godtycklighet i de fall, då konkurrens inträder mellan
flere föreningar, eller också skall rättighet meddelas i hur stor utsträckning
som helst till hvarje förening, som därom gör framställning och
mot hvilken inga speciella obehörighetshänsyn kunna påvisas. Och
ändå har törhända föreningen kommit till stånd med hufvudsakligt
syfte att just ernå en utskänkningsrätt. Vidare må anmärkas, hurusom,
då eu klubb alltid mer eller mindre har karaktären af enskildt sällskap,
det för polismyndigheten är hart när omöjligt att där öfva nödig tillsyn.
Lagöfverträdelsei; kunna alltså utan påföljd utöfvas och hvarjehanda
missbruk bedrifvas utan att behöfva komma i offentlighetens
ljus. Den fara, som ligger häri, och de betänkliga följder i flera hänseenden,
som en dylik utskänkningsrörelse inom slutna väggar kan föra

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 3

med sig, mana på det allvarligaste till ett ingripande. Såsom i det hela
skadlig och för ifrågavarande föreningar ingalunda oundgängligen nådig
bör följaktligen en utskänkningsrätt af omförmäla slaget icke vidare

få förekomma. . , , . ,, ,

Hvad härefter angår de i 4 mom. åsyftade rättigheter, skulle dessa
egentligen endast ifrågakomma i anledning af. offentliga tillställningar
af ett eller annat slag, men momentets affattning lägger i Konungens
befallningshafvandes hand att meddela rätt till brännvinsuIskänkning i
hvilka fall som helst, utom vid läger eller där trupp eljest för flere
dagar sammandrages, allenast med den begränsningen att tiden skall
vara kortare än år. Olämpligheten af en så vidsträckt makttullkombg
het hos Konungens befallningshafvande i fråga om beviljandet af bränn
vinsutskänkningsrätt ligger Toppen dag. Den kan leda och har också,
enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ledt till missförhållanden åt h®r®-hända art. Äfven där »värdshusrörelse för någon del af året tillfälligtvis
kan vara af omständigheterna påkallad», bör rättighet att utskänka
spritdrycker icke kunna få meddelas i annan ordning än författningen
i öfrigt föreskrifver.»

Samma motionärer hafva i motion n:o 126 anfört:. ^ Motj26

»Uti 9 § 3 mom. i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning af vin och öl berättigas Konungens befallningshafvande att,
där i’ annat fall än förut i nämnda paragraf är sagdt utskänkmngsrörelse
kan komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas,
för kortare tid än år meddela rättighet till utskänkning af vin eller ol
på därom af vederbörande gjord ansökning; och enligt påföljande 10 §
äger Konungens befallningshafvande jämväl att, därest sådant finnes
vara nödigt, på ansökning lämna tillstånd att vid bestämdt tillfälle ut skänka

vin eller öl. . . .

I en annan af undertecknade denna dag väckt motion ha vi pa
anförda skäl påyrkat borttagandet ur gällande brännvinsförsäljningsförordning
af Konungens befallningshafvandes rätt i vissa fall att bevilja
s. k. tillfälliga brännvinsutskänkningsrättigheter. Samma olägenheter,
som kunna härledas af Konungens befallningshafvandes maktfullkomlighet
i sistnämnda afseende, ha visat sig uppstå af den åt Konungens
befallningshafvande i förstberörda fall medgifna befogenhet att, utan
ens de kommunala myndigheternas hörande, till obegränsadt antal kunna
utdela rättigheter till försäljning åt vin eller Öl. ..

Ett särdeles belysande fall, som blifvit. oss meddeladt, ma har anföras.
Oaktadt ingen brist på utskänkningsställen i staden inom bro -

. Motion
159.

4 Sammansätta Betalnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

ärna här i Stockholm är rådande, har öfverståthållareämbetet dock år
efter år beviljat tillfälliga utskänkningsrättigheter vid Riddarholmshamnen
att gälla för seglationstiden, trots det samtliga hamnplatsen trafikerande
angbåtsbefälhafvare och därstädes arbetande affärsmän hos ämbetet
petitionerat om dessa tillfälliga rättigheters indragning.

\ idkommande särskildt 10 §, mötte densamma, då förslaget till
ifrågavarande förordning vid 1905 års riksdag framlades för godkännande,
ett starkt motstånd. I icke mindre än sex särskilda motioner
påyrkades att de i denna paragraf förekommande bestämmelser icke
skulle, i förordningen inflyta. Vi åtnöja oss med att hänvisa till de invändningar,
som därvid framfördes, då enligt hvad erfarenheten mångenstädes
gifvit vid handen, fullgiltigheten af desamma varit otvifvelaktig.

Med stöd af hvad vi sålunda anfört, få vi hemställa, att Riksdagen
ville för sm del besluta, att mom. 3 i 9 § samt 10 § i gällande förordning
angående försäljning af vin och öl må utgå, likasom i förordningen
förekommande hänvisning till nämnda lagrum.»

Slutligen har herr Knut A. Tengdahl i motion N:o 159 hemställt,
»att Riksdagen för sin del ville besluta följande ändringar i kungliga
förordningen angående försäljning af vin och Öl af den 9 juni 1905
nämligen: ’

7 § mom. 1. Tillstånd--— — meddelas för ett eller flere,

dock högst tre försäljningsår, räknade fr. o. m. 1 oktober t. o. m. 30 september
följande år.

Mom. 2. Vill någon erhålla sådan utskänkningsrätt — —---

göie föie utgången åt mag manad näst före (Bit försäljningsår, hvarunder
utskänkningen skall börja,----skriftligen ansökan.

^ §• Sadant tillstånd meddelas — — — efter det i

Stockholm stadsfullmäktige, i annan stad än Stockholm magistrat —---

blifvit hörda.

9 §. (Tillägg) Om begäran om dylik rättighet för mindre tid än fullt år
återkommer år efter år för samma lokal, behandlas den enligt § 7 som gällde
den helt år.

20 §. (Nytt) Innan ansökning om rätt att enligt denna förordning utskänka
vin eller Öl utlämnas till yttrande af magistrat, stadsfullmäktige, kommunalstämma
eller'' kommunalnämnd, skall den för rörelsens bedrifvande ifrågasatta
lokal undergå besiktning genom hälsovårdsnämnd eller, där sådan ej finnes,
genom tre af behörig kommunalmyndighet utsedda personer, af hvilka två skola
vara antingen bägge byggnadskunniga eller den ena byggnadskunnig och den
andt a lälaie, däiest sådan finnes att å platsen tillgå. Besiktningsmännens ut -

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 5

låtande skall afse, huruvida lokalen siår i öfverensstämmelse med fordringarna
i § 19 eller hvad som må kunna göras för att bringa den i sådan öfverensstämmelse.
Utlåtandet medföljer till de myndigheter, som enligt denna förordning
skola vidare höras. Var lokalen vid besiktningen icke i författningsenligt skick,
skall, därest tillstånd till utskärning befinnes kunna gifvas, underrättelse om
bägge dessa förhållanden meddelas sökanden. Tillstånd idfärelös först efter det
besiktningsmännen på grund af ny besiktning meddelat, att lokalens beskaffenhet
icke lägger några hinder i vägen. livad här är sagdt, gälle ock då försäljningsställe
ombytes.

Kostnaden för besiktning (= nuvarande) -----------

(Nytt). Besiktningsmännen äro skyldiga att träffas å bestämda tider
och mot afgift, som af behörig kommunal myndighet bestämmes, tillhandagå
sökande med råd och upplysningar, äfvensom företaga förberedande besiktningar.

21 §. Ifrågasättes ombyte af försäljningsställe, skall ansökan därom
ske hos den myndighet, som meddelat tillstånd till försäljningen, och skall ansökan
om flyttning med afseende på lokala myndigheters hörande behandlas på
samma sätt som i § 7 stadgas angående behandlingen af ansökningar för helt
försäljning sår.

Utskottet torde göra de tillägg och omformuleringar, som af
yrkandena ofvan föranledas.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört:

»Förordningen angående utskänkning af vin och Öl har vid den
praktiska tillämpningen, särskilt i rikets största kommun, visat sig i
flera hänseenden otymplig att handskas med. Härmed några få exempel:

UIskänkning såret

är i förordningen satt lika med det borgerliga året. Opraktiskheten
häraf har insetts af Stockholms stadsfullmäktige, som i skrifvelse till
Kungl. Maj:t begärt sådan ändring, att året sammanfaller med de mest
gängse hyrestiderna 1 oktober—30 september. Mot ändringen har från
framstående nykterhetshåll invändts, att den vore olämplig ur — rusdrycksstatistikens
synpunkt. Den invändningen förstår jag inte, då jag
anser, att statistiken skall spegla lifvet, men ej må lifvet tvingas in i
vissa former för att göra statistikens utarbetande eller handhafvande
bekvämare.

Stockholms stadsfullmäktiges skäl för den begärda ändringen ha
hufvudsakligen varit det orimliga i att personer, som ej kunna få utöfva
utskänkningsrätt förrän från den 1 januari, dock nödgas hyra lokal
redan från 1 oktober. Med nuvarande bestämmelser om tid för utskänkningsår
och tid för ansökningarnas inlämnande kan det ej und -

6

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

vikas, att hela den årliga pröfningen går öfver in på den tid, från
hvilken utskänkningsrätten eventuellt skall börja — åtminstone bli i
många fall tillståndsbevisen icke utskrifna förrän på nyåret. I alla
händelser kunna icke stadsfullmäktige vara färdiga med sina utlåtanden
förrän sökandena redan nödgats hyra och kanske flyttat in i respektive
lokaler sedan en tid tillbaka. I icke få fall inträffar, att ansökningar,
på hvilkas pröfning nedlagts åtskilligt arbete, måste återtagas eller i
allt fall förfalla därför, att husvärdarna ej velat hålla frågan om fast
hyrning öppen längre. En del värdar vilja ej hyra ut villkorligt, hvadan
åtskilliga sökande hellre i ovisshet hyra fast än att lokalen skall gå
dem ur händerna.

Alla dessa olägenheter skulle aflägsnas eller minskas, om utskänkningsåret
sammanfölle med det mest vanliga hyresåret 1 oktober—30
september och tiden för ansökningarnas inlämnande motsvarande framflyttades.

Pr öfning sprocedur en.

Ansökningarna om rätt att för följande år utskänka vin eller Öl skola
vara inlämnade till Konungens befallningshafvande före den 31 augusti.
Sedan yttrar sig polismyndigheten i rapporter, där lokaler och dylikt
jämförelsevis litet vidröras, sättet för serveringen och dylikt mycket
välbehöfliga upplysningar inte alls lämnas, men de fall uppräknas, då
sökanden fått plikta för utskänkning åt berusade, olaga gästning eller
dylikt. Därpå skickas handlingarna till kommunalmyndigheten, stadsfullmäktige
eller motsvarande. (Här i Stockholm utse stadsfullmäktige
för granskningen inom sig en kommitté af 9 personer, som för livar
sitt polisdistrikt bese lokalerna och i öfrigt afge sitt votum om lämpligheten
att på angifven plats ha ett utskänkningsställe af ifrågasatt
slag). Kommunalmyndigheten fattar till- eller afstyrkande beslut, hvarefter
handlingarna återgå till Konungens befallningshafvande. Vid bifall
där till ansökningen utfärdas ett så kalladt tillståndsbevis, i hvilket
först säges, att Konungens befallningshafvande lämnat tillstånd, men några
rader längre ned heter det, att tillståndet gäller icke(!) förrän några
personer, som realiter äro att anse såsom Konungens befallningshafvandes
tjänstemän, de så kallade besiktningsmännen, besiktigat lokalen. Tillståndsbeviset,
som sålunda faktiskt endast är interimistiskt tills det
kompletterats med ett annat papper, kostar naturligtvis pengar, och så
kostar besiktningen också några slantar. Detta få naturligtvis sökandena
finna sig i, men nog är det i dubbel mening ovissa tillståndet för
sökandena något besynnerligt. Det kan i alla händelser inträffa, att Konun -

<

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 7

gens befallningsliafvandes besiktningsmän kassera en lokal, som Konungens
befallningshafvande ad interim godkänt, och detta utan att sölcandcn
haft någon laglig rätt att någonstans få några anvisningar angående lokalens
inredning, belysning, ventilation och andra viktiga detaljer.

Detta sammanhänger med

Besiktningsmännens sammansättning och arbete.

Besiktningsmännen ha nämligen ingen skyldighet att ge några
råd och anvisningar i förväg. De ha endast förbehållen rätt att kassera,
när — allting står färdigt.

Med en så oerhörd makt borde åtminstone besiktningsmännen
vara särdeles väl utvalda. Enligt förordningen bestå de af stadsfiskal
eller annan kronobetjäning samt två andra af Konungens befallningshafvande
utsedda personer. Någon garanti för sakkunskap i lokalfrågor
finnes absolut inte. Den underligaste i samlingen torde på många
ställen vara stadsfiskalen — icke sällan en för detta militär med några
månaders bristfällig polisbildning. Äfven med någon gång högre kvalifikationer
har han naturligtvis inte sådana för detta uppdrag. Några
på sakkunskap grundade tillräckliga begrepp om nödvändiga rumshöjder
och golfytor, belysning, ventilation med mera dylikt ha dessa
herrar just inte. De bägge andra herrarna, hvilka som helst, kunna
mycket väl vara lika omöjliga för ändamålet — i Stockholm äro de en
ung jurist och en pensionerad militär.

Mig förefaller det alldeles tydligt, att besiktningsmännen böra
vara mera sakkunnigt sammansatta och att de böra vara tillgängliga för
allmänheten för afgifvande af råd och upplysningar. En lämplig sammansättning
vore måhända: en hygieniskt bildad läkare, en arkitekt,
en byggmästare. Man kunde ju också tänka sig att å ort, där hälsovårdsnämnd
finnes, denna finge öfvertaga de så kallade besiktningsmännens
roll. En följd af att besiktningsmännen icke äro sakkunniga och stadsfullmäktige
(eller motsvarande) eller deras delegerade ju inte alltid kunna
vara det, är, att de sökande mycket väl kunna få olika uppgifter om
hur de böra inreda eller borde ha inredt sina lokaler. Det är naturligtvis
en ren tillfällighet, om stadsfullmäktige eller deras delegerade äro
tillräckligt sakkunniga, intresserade och människovänliga att ge de sökande
de råd och upplysningar, som de icke ha rätt att få af besiktningsmännen.

Hur denna fråga om lokalbesiktningen än ordnas, torde det förefalla
klart, att

8 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

Ordningen för pr öfning en af ansökningar

är olämplig.

Besiktningsmännen eller de, som eventuellt komma att öfvertaga
deras arbete, höra gifvetvis först pröfva lokalernas lämplighet, innan
handlingarna gå till stadsfullmäktige (eller motsvarande): om nämligen
ansökan i alla fall icke kan bifallas hvad lokalen beträffar, är det skäligen
onödigt att besvära oaflönade kommunalmän, upptagna oftast med
en mängd andra uppdrag också, att yttra sig om läget.

Flyttningar.

Den §, som handlar om hur ansökningar om flyttningar af ölrättigheter
skola behandlas, måtte vara något oklar. Åtminstone tolkar öfverståthållareämbetet
i Stockholm denna § på ett sätt, som af stadsfullmäktiges
kommitterade anses något olämpligt — minst sagdt. Ämbetet
tager sig nämligen den friheten som icke synes stå i öfverensstämmelse
med andan i författningen — att dels afslå flyttningsansökningar
utan stadsfullmäktiges hörande, dels bifalla sådana ansökningar, som
stadsfullmäktige afstyrkt — något som icke får ske vid den årliga pröfningen.
Det är möjligt, att detta besynnerliga beteende grundar sig på
den uppfattningen, att, äfven om kommunalmyndighet skall beredas tillfälle
att yttra sig, dess yttrande icke behöfver respekteras i lika mån i
fråga om flyttning som i fråga om tillstånd för helt år.

Det kan mycket väl hända, att öfverståthållareämbetet kunde ha
mycket god nytta af att alltid fa stadsfullmäktige hörda vid frågor om
flyttningar, då de kunde yttra sig ur synpunkter, som kunde vara afgörande
i annan riktning än ämbetet möjligen tänkt sig. I det distrikt,
jag har såsom en af stadsfullmäktiges i Stockholm kafékommitterade,
har det inträffat, att en flyttning, som jag ämnade tillstyrka (jag var
nämligen i förväg tillfrågad), blef af öfverståthållareämbetet utan stadsfullmäktiges
hörande afslagen på grund af— en felläsning af en adress
uppe i öfverståthållareämbetet.

Här i Stockholm arbetar stadsfullmäktiges kafékommitté ganska
systematiskt på att sprida (eller indraga) en del kaféer, som ligga för
tätt, och uppmanar därför årligen en hel del kaféidkare att söka sig
andra lokaler. Nära nog de bästa uppryckningarna i lokalväg har man
fått till stånd genom flyttningar. Men om öfverståthållareämbetet skall
få afgöra flyttningar utan stadsfullmäktiges hörande eller emot deras
afstyrkan, kan det lätt hända, att väsentliga förbättringar förhindras
eller försämringar inträda.

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 9

Återstår mig att nämna några ord om så kallade

Tillfälliga rättigheter.

Det finns prejudikat på att ansökningar för del af år, men som
regelbundet återkomma, när det gäller bränvinsutskänkning, böra behandlas
som ständiga rättigheter. Oaktadt de §§ i de båda förordningarna,
hvilka handla om dylika fall, äro skäligen lika lydande, medger öfverståthållareämbetet
i Stockholm regelbundet återkommande ölrättigheter
för kortare tid än år utan stadsfullmäktiges hörande. Så är t. ex. förhållandet
med ett par serveringar vid Riddarholmen, hvilka, om de
komme under stadsfullmäktiges hörande, med stor sannolikhet skulle
indragas, emedan de äro föremål för ständiga klagomål. Tillståndet
för centralstationen måtte också gifvas enligt paragrafen för tillfälliga
rättigheter. Ett år kom järnvägsstyrelsens ansökan om ölrättighet
för centralstationen fram till stadsfullmäktige. Man var då i tillfälle
konstatera, att i denna statens byggnad fanns det uslaste i jorden nedgräfda
kaffekök i hela staden, men när man började tala om behofvet
af förbättringar, kom järnvägsstyrelsen aldrig igen med någon ansökan.
Förmodligen gör styrelsen upp med öfverståthållareämbetet och dess
ibland mycket beskedliga besiktningsmän. Måhända kryper man därvid
bakom en liten lucka i § 8, där det talas om, hvem som med afseende
på servering vid järnvägsstationer skall höras »i annan stad än Stockholm
samt å landet», men icke nämner något om hvem som skall höras
i Stockholm.»

Bestämmelsen i 16 § 1 mom. i förordningen angående försäljning
af brännvin den 9 juni 1905, att klubb eller annan förening må, efter
vederbörande kommunalstyrelses hörande, kunna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tilldelas rätt att under högst ett år i sänder utskänka
brännvin åt sina medlemmar och inbjudna gäster, infördes som bekant
först genom nämnda författning i vår lagstiftning. Detta skedde dock
ingalunda utan protester och uttalade farhågor inom Riksdagen, i hvilket
hänseende påpekades svårigheten att vinna en jämn tillämpning af
stadgandet och möjligheten af, att de klubbar och föreningar meddelade
utskänkningsrättigheter skulle minska brännvinsbolagens för det
allmänna bestämda vinstmedel och korsa bolagens bemödande att ordnande
påverka brännvinsförbrukningen.

Enligt utskottets mening är också en utskänkningsrättighet af
ifrågavarande slag synnerligen olämplig. Då eu klubb eller förening
alltid kommer att mer eller mindre behålla karaktären af enskildt sällBih.
till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Häft. 2

Utskottets

yttrande.

10 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

skap, blir det hardt när omöjligt för polismyndigheten att utöfva någon
tillsyn öfver där bedrifven utskänkningsrörelse. Denna rörelse lär
också ej sällan utsträckas utöfver de tider, då iskänkning å de offentliga
utskänkningsställena icke må äga rum, ett förhållande som, förutom
att det frestar till ökad spritkonsumtion, måste anses särskildt
otjänligt i klubbar, där unga män ofta utgöra flertalet af medlemmarne.

■ Härtill kommer, att vederbörande kommunalstyrelse icke äger makt att
förhindra tillkomsten af ifrågavarande rättigheter, i det att Kungl. Majs
befallningshafvande, oberoende af hvad kommunalstyrelsen anfört, är
oförhindrad att medgifva eu dylik rättighet.

Då ej heller något behof af klubbrättigheter förefinnes — under
den långa tid, då särskilda dylika rättigheter ej funnos, hafva, utskottet
veterligen,, några giltiga anmärkningar mot saknaden af sådana icke
framkommit — finner utskottet sig böra hemställa om bifall till herr
Ernst Beckmans m. fl. motion n:o 125 i denna del.

I nyssnämnda motion yrkas vidare, att 4 mom. i 16 § af brännvinsförsäljningsförordningen
måtte borttagas.

De skäl, hvilka föranledt införande jämväl i 1905 års förordning
af den rätt för Kungl. Majs befallningshafvande att meddela tillfälliga
utskänkningsrättigheter i vissa fall, som äfven tidigare författningar i
detta ämne upptagit, synas utskottet fortfarande vara giltiga. Utskottet
håller jämväl före, att Kung]. Majs befallningshafvande, som handlar
under ämbetsansvar, skall låta sig angeläget vara att icke enligt förevarande.
lagrum meddela rättigheter, som i själfva verket icke hafva
någon tillfällig karaktär. Bestämmelserna i 4 mom. af 16 § hänföra sig
emellertid enligt utskottets mening äfven till utvärdshus, sommarrestauranger
och dylika lokaler, som allenast hållas öppna någon del af
året. De rättigheter, som kunna beräknas återkomma år från år, lära
dock, enligt hvad utskottet erfarit, i allt större utsträckning intagas
bland de fasta rättigheterna inom vederbörande kommun, en anordning,
som ur flera synpunkter synes efterföljansvärd. På grund af hvad sålunda
anförts finner sig utskottet böra afstyrka förslaget om borttagande
af 4 mom. i 16 § brännvinsförsäljningsförordningen.

Då utsköljning af vin och öl må utan tillstånd utöfvas af den,
som äger rätt till brännvinsutskänkning, följer, att tillfälliga brännvinsförsäljningsrättigheter
också medföra rätt till utskänkning enligt ölförsäljningsförordningen.
Som utskottet ansett sig böra afstyrka borttagandet
af 4 mom. i 16 § brännvinsförsäljningsförordningen kan utskottet ej
heller förorda, att 3 mom. i 9 § af förordningen angående försäljning
af vin och Öl den 9 juni 1905 borttages. En rättighet efter sistnämnda

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 11

lagrum, meddelad särskild! och utan att bero af en tillåten brännvinsutskänkningsrätt,
får väl i allt fall anses vara mindre oläglig än en rättighet
af sistnämnda slag. Herr Beckmans in. fl. i motionen n:o 126
framkomna yrkande i nu förevarande del varder därför af utskottet
afstyrka

För samma motionärers yrkande i berörda motion om borttagandet
af 10 § i förordningen angående försäljning af vin och öl äro icke heller
anförda skäl, som synts utskottet öfvertygande. Vid de undantagstillfällen,
då en tillämpning af detta lagrum ifrågakomma-, lära också i
sammanhang därmed sådana bestämmelser af vederbörande Kungl. Maj:ts
befallningshafvande träffas, att några olägenheter icke kunna befaras
af denna, en eller annan dag pågående utskänkningsrätt. Utskottet
afstyrker alltså äfven hvad i motionen n:o 126 i denna del hemställts.

I herr Tengdahls föreliggande motion har först och främst föreslagits
sådan ändring i gällande förordning angående försäljning af vin
och Öl, att försäljningsåret måtte sammanfalla med hyresåret i stad
och således beräknas från och med den 1 oktober det ena året till och med
den 30 september det följande. Som bekant sammanföll före 1905 års
förordningar om försäljning af brännvin samt om försäljning af Öl och
vin försäljningsåret i stad med hyresåret. Hufvudskälet till den ändring
härutinnan, som genom nyssnämnda förordning skedde, var en del påpekade
olägenheter med afseende å brännvinsförsäljningsalgifternas redovisning.
Ehuru såsom motionären framhållit, i de större städerna vissa
fördelar för innehafvarna af s. k. kaférättigheter äro att vinna af försäljningsårets
sammanfallande med hyresåret, kan dock utskottet icke
nu förorda en återgång till äldre förhållanden på detta område. Den
öfverensstämmelse, som i detta hänseende alltid rådt mellan brännvinsförsäljningsförordningen
och ölförsäljningsförordningen synes utskottet
fortfarande böra upprätthållas. Att nu ändra allenast den sistnämnda
författningen i det syfte, motionären påyrkat — och något förslag till
motsvarande ändring i brännvinsförsäljningsförordningen i denna del
föreligger icke — måste anses olämpligt. Dessutom bör uppmärksammas,
att, då en persons beskattning af rörelse skall grunda sig på inkomsten
under föregående kalenderår, det också ur synpunkten af ordning
och kontroll i beskattningsförhållandena är lämpligt, att rättigheterna
för näringsidkare af ifrågavarande slag meddelas efter kalenderårsberäkning.
Utskottet finner sig därför icke kunna förorda de af motionären
föreslagna ändringarna i 7 § i förordningen angående försäljning
af vin och Öl.

12 Sammansatta Bevillnings■ och Lagutskottets Betänkande Ko 2.

Vidkommande förslaget till ändring af 8 § i förutnämnda författning
må det väl vara sant, att, då i andra städer än Stockholm vederbörande
_ magistrat skall höras öfver utskänkningsrättigheter vid järnvägsstationer,
det vore konsekvent, om i Stockholm yttrande skulle infordras
från stadsfullmäktige rörande dylika rättigheter. Då emellertid
allenast eu enda rättighet af förevarande slag finnes i Stockholm, nämligen
vid Stockholms centralstation, använd allenast af järnvägens passagerare
och betjäning, synes den af motionären väckta frågan vara alltför
ringa att nu böra föranleda till eu författningsändring. För ölhandelns
lämpliga ordnande inom hufvudstaden kan ändringen icke vara af någon
betydelse. Utskottet finner sig således ej heller i denna del böra förorda
motionärens hemställan.

_ Motionären har vidare föreslagit, att till 9 § i ölföraäljningsförordningen
måtte göras ett tillägg af det innehåll, att, om en rättighet
för mindre tid än fullt år återkommer år efter år för samma lokal, den
skall behandlas enligt 7 § såsom gällde den helt år. Då utskottet i
anledning af herr Beckmans med flere motion rörande 9 § icke funnit
skäl föreslå någon ändring i gällande bestämmelser samt liknande stadgande,
som det motionären här ifrågasatt, icke föreslagits i brännvinsförsäljningsförordningen,
kan utskottet icke förorda bifall till det af herr
Tengdahl i förevarande afseende gjorda förslaget.

De anmärkningar herr Tengdahl framställt mot 20 § i ölförsäljningsförordningen
synas utskottet icke heller vara af beskaffenhet att
böra föranleda till ändring af lagrummet. De hänföra sig uppenbarligen
till specifika stockholmsförhållanden, i hvilka rättelse, där så erfordras,
bör kunna vinnas utan författningsändring. Då vederbörande
stadsfiskal skall hafva tillsyn öfver beskaffenheten af ifrågavarande
kafélokaler, lär han, enligt utskottets mening, lätt förvärfva den för
bedömande af sagda lokalers lämplighet erforderliga sakkunskapen.
Att besiktning af lokal först sker, sedan tillstånd till rörelsens utöfvande
därstädes vunnits, kan väl någon gång vara olägligt för rättighetens
innehafvare. Något författningsenligt hinder att i förväg verkställa
en besiktning och däröfver afgifva utlåtande kan emellertid icke
anses föreligga. Det lär således allenast vara i rena undantagsfall, som
en besiktningsman på förfrågan vägrar att i förväg lämna upplysningar
och anvisningar angående en lokals lämplighet och torde i en sådan
vägran rättelse kunna vinnas genom hänvändning till besiktningsmans
öfverordnade. Då något förslag till ändring, i med förevarande motion
liknande syfte, af brännvinsförsäljningsförordningen icke föreligger, skulle

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 13

också, om motionen vunne afseende, olika bestämmelser komma att
gälla för besiktning af lägenheter för brännvinsutskänkning och lokaler
för ölförsäljning, hvilket icke kan vara lämpligt, och lätt kunde föranleda
oreda. Utskottet kan i följd häraf icke förorda bifall till motionärens
förslag rörande 20 § i ölförsäljningsförordningen. .

Hvad slutligen beträffar yrkandet i förevarande motion, n:o lo9,
rörande förfarandet vid ombyte af försäljningslokal, må erinras om, att
de yttranden, som de kommunala myndigheterna enligt gällande bestämmelser
skola afgifva öfver ansökningar om flyttning af rättigheter,
tydligen måste bli normgifvande för Kungl. Maj:ts befallmngshafvandes
beslut i ämnet. Allenast i rena undantagsfall, då synnerligen tungt
vägande skäl föreligga, kan det rimligen ifrågakomma att icke fästa
afseende vid de lokala myndigheternas mening. Här är ju icke fråga
om nåo-ra nya rättigheter eller andra innehafvare af rättigheter, utan
blott om ombyte af försäljningsställe, således om den nya lokalens läge
och lämplighet, allt förhållanden, med afseende å hvilka vederbörande
kommunala myndigheters skäliga inflytande må anses garanteiadt genom
bestämmelsen, att deras yttranden skola infordras.

Utskottet har på grund häraf funnit sig böra afstyrka bifall till
motionärens förslag jämväl i nu förevarande del.

Under åberopande af hvad sålunda anförts tillåter utskottet sig

att hemställa:

l:o) att Riksdagen, i anledning af förevarande motion
n:o 125, af herr E. Beckman in. fl., i den del
denna motion afser 16 § 1 mom. i förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905, för
sin del ville besluta, att nämnda moment, liksom i
förordningen förekommande hänvisning till berörda
lagrum, skola ur förordningen utgå, samt att. sifierbeteckningarna
på de kvarstående momenten i paragrafen
i följd häraf skola ändras;

2:o) att hvad i motionen n:o 125 föreslagits rörande
16 § 4 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

3:o) att ej heller hvad i motionen n:o 126, af herr
E. Beckman m. fl., vidkommande 9 § 3 mom. och 10 §
i förordningen angående försäljning af vin och öl den
9 juni 1905 föreslagits måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda; samt

14

Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

4:o) att herr Tengdalils motion, n:o 159, icke måtte
föranleda till någon Riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 22 april 1909.

Pa sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

«

NILS TROLLE.

i

Sammansatta Bevillnings och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

15

Reservationer:

Vid punkt l:o: af herrar friherre TroUe, Wester, friherre C. J. BeckFriis,
Gustaf Andersson, Ridderljelke och C. Nyström,

hvilka yrkat afslag å herr Ernst Beckmans m. fl. i motionen n:o 125
framkomna förslag om borttagande af 1 mom. i 16 § af gällande
brännvinsförsäljningsförordning;

vid punkterna 2:o och 3:o: af herrar Sehotie, Berg i Göteborg,
Gustafsson i Sjögesta, grefve Hamilton, Pettersson i Södertälje och Jansson
i Edsbäcken, hvilka anfört:

»De tillfälliga utskänkningsrättigheter, hvarom här är fråga, hafva,
enligt hvad erfarenheten visat, medfört åtskilliga olägenheter. Under
dessa rättigheter hafva flerstädes inrymts teatrar, sommarrestauranger
och andra liknande lokaler, där utskänkningsrörelse, ehuru regelbundet
återkommande år efter år, icke pågått året rundt. Att med tillhjälp af
nu förevarande lagrum skapa dylika, så att säga halfpermanentarättigheter,
har synts så mycket mer olämpligt, som vederbörande kommunala
myndigheter icke tillerkänts något inflytande på dylika rättigheters
tillkomst. Enligt vår mening böra rättigheter af förevarande slag
meddelas endast i samma ordning som de ordinarie rättigheterna. Emellertid
synes lagrummen, 16 § 4 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen
och 9 § 3 mom. i förordningen angående försäljning af vin och Öl, icke
böra helt upphäfvas. Det kan nämligen tänkas tillfällen, såsom vid
landtbruksutställningar, möten o. s. v., där, i sammanhang med matservering,
möjlighet till meddelande af utskänkningsrätt icke bör saknas.
För att kunna begränsa lagrummens tillämpning till dylika fall, synes
sådan ändring af förevarande bestämmelser böra vidtagas, att rättigheter
af ifrågavarande slag allenast må beviljas för eu tid af högst 14
dagar under ett år åt en och samma person.

Hvad beträffar 10 § i förordningen om försäljning af vin och Öl,
så mötte detta lagrum redan vid sin tillkomst 1905 starka protester.
Vid auktioner och liknande tillfällen, till hvilka stadgandet närmast
hänför sig, måste en utskänkningsrätt vara särskildt olämplig. Då
något behof af en bestämmelse i förevarande syfte icke heller förefinnes,
hafva vi biträdt yrkandet om paragrafens borttagande.

På grund af hvad sålunda anförts, anse vi, att punkterna 2) och
3:o) af utskottets förevarande hemställan bort affattas sålunda:

16 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

2:6) att Riksdagen, i anledning af herr Ernst Beckmans
m. fl. motion n:o 125, i hvad den afser 16 § 4 mom.
i förordningen angående försäljning af brännvin den
9 juni 1905, måtte för sin del besluta, att nämnda
moment skall erhålla följande förändrade lydelse: »Där
i annat fall än förut i denna § är sagdt värdshusrörelse
för någon del af året tillfälligtvis kan vara af
omständigheterna påkallad, dock ej vid läger eller där
trupp eljest är för flera dagar sammandragen, må
rättighet till brännvinsutskänkning på därom af vederbörande
gjord ansökning meddelas af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, dock icke för längre tid af året
än fjorton dagar åt samme person»;

3:o) att Riksdagen, i anledning af herr Ernst Beckmans
m. fl. motion n:o 126, måtte för sin del besluta, dels att
§ 9 mom. 3 i förordningen angående försäljning af vin
och Öl den 9 juni 1905 skall erhålla följande förändrade
lydelse: »Där i annat fall än förut i denna § är
sagdt utskänkningsrörelse kan komma i fråga att under
endast någon del af året utöfvas, må rättighet till
utskänkning af vin och Öl, på därom af vederbörande
gjord ansökning, meddelas af Konungens befallningshafvande,
dock icke för längre tid af året”än fjorton
dagar åt samme person»; dels ock att 10 § i nyssnämnda
förordning, liksom i förordningen" förekommande
hänvisningar till detta lagrum, skola utgå ur
förordningen samt de följande paragraferna erhålla de
förändrade nummer, som häraf påkallas.»

vid punkt 4:6)

dels af herrar Schotte, Gustafsson i Sjögesta, grefve Hamilton, Pettersson
i Södertälje och Jansson i Edsbäcken, hvilka anfört följande:

< »Till en början erinra vi om den ändrade lydelse af 9 § i ölförsäljningsförordningen,
som vi i föregående reservation föreslagit. Med
dess bifallande blir uppenbart, att årligen återkommande rättigheter af
längre tidrymd än 14 dagar måste behandlas enligt § 7 i nämnda förordning.
Praktiskt taget har därmed herr Tengdahls motion i denna
del vunnit afseende.

Då vi vidare i likhet med motionären, herr Tengdahl, anse, att i
fråga om flyttning af ett försäljningsställe samma befogenhet för veder -

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 17

börande kommunala myndigheter bör gälla, som tillkommer dem med
afseende å upplåtelse af försäljningsrätt, halva vi, ansett, att punkt 4:o)
af utskottets hemställan bort affattas sålunda:

4:o) att Riksdagen, i anledning af herr Tengdahls
motion n:o 159, måtte för sin del besluta, att 21 § i
förordningen angående försäljning af vin och Öl den
9 juni 1905 skall erhålla följande förändrade lydelse:
»Ombyte af försäljningsställe må ej ske med mindre
den myndighet, som meddelat tillstånd till försäljningen
därtill gifver sitt bifall; skolande dessförinnan
tillfälle att sig i ämnet yttra lämnas samma myndigheter,
som blifvit hörda öfver ansökningen till ifrågavarande
försäljningsrättighet.

Har ansökning om ombyte af försäljningsstället
blifvit afstyrka i Stockholm af stadsfullmäktige och
å annan ort af båda de kommunala myndigheter, som
i ärendet hörts, må densamma ej bifallas.

Om beslut enligt denna § meddele Kungl. Maj:ts
befallningshafvande underrättelse i enlighet med hvad
i 17 § 3 mom. är stadgadt;» samt

att herr Tengdahls motion i öfrigt icke måtte föranleda
till någon Riksdagens vidare åtgärd.»

dels ock af herr Berg i Göteborg.

Herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra har begärt få antecknadt, att
han icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende inom
utskottet.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 5 Sami, 2 Afd. 2 Häft.

3