Sammansatta Bevillnings- (och Lag-) Utskottets Betänkande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 18 Mars 1909, kl. 3 e. m.
Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande i anledning
af väckta motioner om ändring af gällande
bestämmelser rörande utskärning eif brännvin, vin
och Öl å passagerarefartyg.
I tvenne inom Andra Kammaren väckta motioner, hvilka för
förberedande behandling öfverlämnats till sammansatta bevillningsoch
lagutskottet, har herr J. Byström jämte två af kammarens ledamöter
föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser angående
utskänkning å passagerarefartyg.
Sålunda hafva herr Byström och hans medmotionärer i motion
n:o 178 anfört:
»Från många håll klagas öfver det myckna rusdrycksförtärande, Motion n
som sker på ångbåtarna. I all synnerhet är detta fallet i fråga om
de ångbåtar, som ombesörja skärgårdstrafiken. Då nuvarande bestämmelser
om möjlighet för passagerarefartyg att erhålla rättighet
att få hafva utskänkning antogs 1905, var det ock många röster,
som höjdes däremot.
Bäst vore, om rusdrycksutskänkningen blefve helt och hållet
förbjuden på dessa båtar. Det vore till nytta för båtens personal
och passagerare och till gagn för befolkningen å orter, där båt har
tilläggsplats. Nu torde detta i allmänhet ej låta sig göra, men någon
inskränkning i fråga om lämnande af utskänkningsrättigheter bör
kunna ske, och i alla händelser böra kommuner, som beröras af
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. (N:o 1).
1
Sammansatta Bevillnings- (och Lag-) Utskottets Betänkande No 1.
båttrafiken, hafva samma rätt i fråga om utskänkningsrättigheters
beviljande a båtar som de hafva i fråga om annan rusdrycksutskänkning
eller försäljning. Därför böra ungefär samma bestämmelser
också blifva gällande för utskänkning å båtar.
På grund af hvad vi nu anfört hemställes, att Riksdagen ville
besluta, att kung! förordningen angående försäljning af brännvin
den 9 juni 1905 § 16 mom. 3 må få följande lydelse:
Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg må på ansökning
kunna medgifvas af Konungens befallningshafvande i det län, hvarest
fartygets rederi har sitt säte, dock först sedan kommunalstämmorna
i de kommuner, som beröras af ifrågavarande ångbåtstrafik, hörts
och till öfvervägande antal gifvit sitt bifall till dylik ansökan. Sådan
utskänkning må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget
och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske
till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga
måltid.»
Vidare hafva motionärerna i motion n:o 179, under åberopande
af här ofvan intagna motivering, hemställt, »att Riksdagen ville besluta,
att Kung! Maj:ts förordning angående försäljning af vin och
Öl den 9 juni 1905 § 9 mom. 2 må få följande lydelse:
Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg må på ansökning
kunna medgifvas af Konungens befallningshafvande i det län, hvarest
fartygets rederi har sitt säte, dock först sedan kommunalstämmorna
i de kommuner, som beröras af ifrågavarande ångbåtstrafik, hörts
och till öfvervägande antal gifvit sitt bifall till dylik ansökan. Sådan
utskänkning må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget
och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast
ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal
intaga måltid.»
Det torde vara obestridligt, att den utskänkningsrätt å passagerarfartyg,
hvarom här är fråga, föranledt missbruk och olägenheter
på en mängd orter i landet. Det vore därför utan tvifvel
önskvärd!, om sådana bestämmelser i ämnet kunde träffas, att förevarande
utskänkningsrätt såväl i möjligaste mån inskränktes, som
ock omgärdades med ytterligare garantier mot missbruk. Emellertid
möta stora svårigheter att härutinnan vinna praktiska och effektiva
bestämmelser. Det af motionärerna framlagda förslag till ändring
af ifrågavarande lagrum lär ej heller vara ägnadt att förebygga de
olägenheter, hvarmed denna utskänkningsrätt visat sig flerstädes
Sammansatta Bevillnings- (och Lag-) Utskottets Betänkande N.o 1. 3
vara förknippad. Förslaget synes också näppeligen kunna genomföras
på alla orter och ångbåtslinjer, till exempel med afseende å
passagerarefartyg i kusttrafik på längre sträckor, och det lämpai
sig således ej, praktiskt taget, till lagstadgande.
Då det ligger i vederbörande Konungens befallningshafvandes
makt att vid meddelande af tillstånd till utskänkningsrättigheter af
ifrågavarande slag fästa de inskränkningar, som kunna anses nödiga,
är det att antaga, att Konungens befallningshafvande skola låta sig
angeläget vara att omgärda dylika tillstånd med de restriktioner,
som efter olika orters förhållanden pröfvas nödiga och lämpliga.
För fartyg, som trafikera allenast kortare sträckor, synas utskänkningsrättigheter
af ifrågavarande art kunna i allmänhet undvaras.
I följd af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
l:o) att förevarande motion, n:o 178, om ändrad
lydelse af 16 § 3 mom. i förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905 icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
2:o) att förevarande motion, n:o 179, om
ändrad lydelse af 9 § 2 mom. i förordningen angående
försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905
icke heller måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 mars 1909.
På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:
NILS TROLLE.