Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1909 kl. 2 e. m.

Betänkande,.i anledning af väckt motion om stämpelafgift för cigarretter
in. m.

(l:a A.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren
af herr W. Lundin väckt motion, n:o 167, däri hemställts,

att Riksdagen ville besluta en stämpelafgift på cigarretter, uppgående
till minst ett öre per stycke,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande af de
närmare föreskrifter, som af ett sådant Riksdagens beslut komme att
föranledas — såvidt möjligt i analogi med de i kungl. förordningen
angående en särskild stämpelafgift vid försäljning af punsch den 19
maj 1905 gifna bestämmelser, samt

att Riksdagen för sin del ville besluta, att straffet för utlämnande
till försäljning af cigarretter, hvilka icke vore försedda med beläggningsstämpel,
bestämdes till böter från och med tio till och mect hundra
kronor och för öfverträdande af de ordningsföreskrifter, som kunde
komma att af Kungl. Maj:t meddelas, böter från och med fem till och
med femtio kronor, att husbonde skulle ansvara för sådan förbrytelse,
som med hans vetskap beginges af hans hustru, husfolk eller i hans
tjänst anställd person, att böterna skulle lika fördelas emellan kronan
och åklagaren, samt att de skulle förvandlas enligt allmän strafflag.

Till stöd för dessa förslag har motionären anfört följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 8 Raft. (N:o 8.)

1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

»Med fullt fog torde kunna påstås, att intet njutningsmedel visat
sig för den uppväxande ungdomen medföra så fördärfbringande verkningar
som tobaken; särskildt i den form, hvaruti den af ungdomliga
konsumenter mest nyttjas, nämligen i form af cigarretter. Om dessa
menliga verkningar på den ungdomlige rökarens fysik äro de medicinska
auktoriteterna helt och hållet på det klara. Cigarrettrökningen verkar
försvagande och hämmande på kroppens utveckling i uppväxtåren, den
är upphofvet till många allvarliga sjukdomar; förvisso skördar den
årligen icke så få unga människolif. I eu populär framställning i en
engelsk tidskrift beräknas, att i England icke mindre än 20,000 människor
årligen falla ett offer för cigarrettrökningen. Eu sådan uppgift må
gälla hvad den kan; den ger i hvarje fall uttryck för det allvarliga
bekymmer öfverhandtagandet af denna last väckt där i landet.

Man har sagt, att en större fara hotar ungdomen i cigarrettrökningen
än i dryckenskapen, och med tagen hänsyn till de åtgärder,
som vidtagits för att skydda de unga för dryckenskapslasten och för
att för dem försvåra åtkomsten af starka drycker, om hvilkas skadliga
egenskaper de också särskildt undervisas i skolorna, medan de utan
svårighet kunna i närmaste handelsbod åtkomma cigarretterna, om hvilkas
hälsovådlighet de i de allra flesta fall sväfva i okunnighet, synes ett
sådant påstående berättigad^

Att närmare ingå på frågan om tobaksrökningens fördärfbringande
verkningar på ungdomen kan icke vara erforderligt, då desamma, såväl
fysiska som moraliska, äro allmänt kända och äfven tidigare blifvit
inom Riksdagen framhållna. Huru stor anledning vi hafva att beakta
desamma framgår af de officiella uppgifterna rörande import och tillverkning
inom landet, hvilka lämna följande siffror. Under år 1906
uppgick cigarrettillverkningen inom landet till 173,093 kg. med ett tillverkningsvärde
af 1,961,438 kronor. Det följande året importerades
137,705 kg. med ett importvärde af 1,377,050 kronor. Sammanläggas
import- och tillverkningssiffrorna och beräknar man att i rundt tal 750
cigarretter belöpa på ett kilogram, så befinnes att ej mindre än 233
miljoner cigarretter årligen rökas bär i landet; tvifvelsutan till större
delen af unga rökare.

Då cigarrettrökningen redan nått en sådan utsträckning och inga
tecken tyda på en tillbakagång, synes det som en bjudande plikt att
från statens sida åtgärder vidtagas för att begränsa och motarbeta det onda.

Två utvägar erbjuda sig härför. Den ena, som praktiseras i de
flesta af Nordamerikas förenta stater och i flera engelska kolonier,
består i utfärdande af ett förbud mot försäljning af tobak till minder -

Bevillning stil skot teln Betänkande N:o 8. 3

ånga. Det uppgifves emellertid, att denna lag på alltför många stallen
blifvit eu död bokstaf. Fråga kan vara, om icke äfven här eu sådan
föreskrift skulle med lätthet kunna kringgås och därjämte föranleda
många öfverträdelser, som i do flesta fall blefve obeifrade. Mera tilltalande
synes det då att genom eu särskild afgift i form af stämpelskatt
fördyra varan och sålunda genom prisförhöjning försvåra åtkomsten
af densamma. Den vuxne cigarrettrökaren komme väl för sådan
händelse att i de flesta fall bibehålla en fördärfvad vana, men för skolgossen
med en ringa veckopenning att använda för sina personliga
behof blefve säkerligen varans afsevärda fördyrande ett allvarligt hinder
för begärets tillfredsställande. För att nå detta mål blefve det nödigt
att icke bestämma afgiften för lågt samt att beräkna densamma, icke
efter varans värde utan efter stycketal. Cigarretterna förekomma i
handeln förpackade i askar om 10 å 25 stycken, stundom också! lådor
innehållande högre antal. De billigaste cigarretterna kosta i minut 15
öre pr låda om 10 stycken, medan andra sorter betinga ett pris af 25
och 50 öre eller därutöfver. Ville man göra afgiften effektiv, borde
densamma bestämmas till minst 10 öre pr 10 stycken, hvarigenom nog
priset för de billigare sorterna komme att i praktiken fördubblas, men
ännu hellre borde afgiften bestämmas till 15 öre. En följd häraf blefve,
att allenast hela askar finge säljas.

Denna fråga har också en annan sida väl värd att uppmärksamma
i tider, då det hvarje år gäller att uppbringa nya skatteobjekt,
och då de utvägar, som i den senaste kungl. propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof måst anlitas, allenast kunna med beklagande
betraktas. Väl lärer det vara att vänta, det tobaken, vare sig på
det sätt tobaksskattekommittén föreslagit eller annorledes, kommer att i
sinom tid för statens behof såsom skatteobjekt tagas i anspråk, men
en sådan åtgärd som den här föreslagna borde ic&e på något sätt behöfva
föregripa en blifvande tobaksskattelagstiftning. Den inkomst
däremot, som af en sådan stämpelafgift kan beräknas inflyta, blefve
ett afsevärdt och säkerligen kärkommet bidrag vid fastställandet af de
nödiga inkomsterna för statsverkets behof.»

Motionärens förslag, i hvad det afser att åt Kungl. Maj:t öfverlämna
utfärdandet af de säkerligen omfattande och för den gren af
näringslifvet, som däraf beröres, viktiga föreskrifter, som en stämpelbeläggning
af cigarretter skulle påkalla, kan utskottet redan på konstitutionella
grunder icke biträda. Då å andra sidan sådana bestämmelser
icke lära kunna fastställas, utan att Kungl. Maj:t därom framlägger ett

Utskottet.

4

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 8.

detaljerad förslag, anser sig utskottet förhindradt att tillstyrka bifall
till den föreliggande motionen.

Vidkommande det syfte, som motionären i främsta rummet vill
med den föreslagna stämpelbeskattningen tillgodose, nämligen stäfjandet,
af cigarrettrökningen bland ungdomen, finner sig utskottet, som anser
detta syfte vara vid en lagstiftning i frågan förtjänt af beaktande, icke
öfvertygadt, att detsamma skulle i afsevärd mån främjas genom ifrågasatta
stämpelbeskattning.

I sammanhang härmed vill utskottet äfven erinra därom, att 1906
års Riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhöll, att Kungl. Maj:t måtte
taga under öfvervägande, hvilka åtgärder kunde vidtagas till hämmande
af minderårigas tobaksbruk samt, i den mån lösningen påkallade Riksdagens
medverkan, för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill förhållandena
kunde gifva anledning. Utskottet har inhämtat, att berörda
Riksdagens skrifvelse, sedan infordrade yttranden i ämnet inkommit
från öfverståthållareämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande
samt från ett antal magistrater, skolråd och andra kommunala
myndigheter, läroverkskollegier, skolföreståndare, föreningar samt enskilda
äfvensom från några Kungl. Maj:ts beskickningar och generalkonsulat,
för närvarande är föremål för behandling i finansdepartementet.

Under sådana förhållanden anser utskottet syftet att motarbeta
ungdomens tobaksbruk för närvarande icke böra påkalla någon särskild
åtgärd från Riksdagens sida.

Motionären framhåller emellertid äfven, att den föreslagna stämpelbeskattningen
skulle bereda statsverket ett afsevärdt och välbehöfligt
bidrag vid statsregleringen. Oafsedt att eu sådan inkomst i hvarje fall
icke skulle kunna tagas i beräkning vid nu förestående statsreglering,
då, såsom ofvan framhållits, Riksdagen är medbestämmande beträffande
de i fråga om beskattningen erforderliga föreskrifter,
vill utskottet erinra därom, att 1903 års tobaksskattekommitté i
sitt den 26 januari 1904 afgifna betänkande underkastat frågan
om stämpelbeskattning af tobaksfabrikat en ingående granskning, hvilken
föranledde kommittén att frångå ett tilltänkt förslag till sådan beskattning,
enär det visat sig, att den därvid erforderliga kontrollen skulle
medföra alltför stora olägenheter utan att likväl kunna bringas till en
tillfredsställande effektivitet. Med tanke härpå tilltror sig utskottet icke
att föreslå Riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra framställning i den af
motionären angifna riktning.

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 8. 5

Mot aflåtandet af en sådan framställning talar äfven ett annat,
för utskottet redan i och för sig afgörande skäl. Att tobaken är ett
lämpligt skatteobjekt, däraf staten bör kunna bereda sig betydande
inkomster, anser utskottet vara liöjdt öfver hvarje tvifvel. 1 betraktande
däraf, att i en nära framtid ytterligare stora kraf säkerligen komma att
ställas på statskassan — bland de redan nu skönjbara må, utan att
andra viktiga kraf därför få lämnas å sido, erinras om de anslag, en
blifvande ålderdomsförsäkring kommer att fordra — synes välbetänkt
att förbehålla den inkomstkälla, tobaken ytterligare kan bereda staten,
att tagas i anspråk för sådana nya utgifter, för hvilka blifvande statsregleringar
måste anskaffa medel.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 2 mars 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. C A VALLI.

Bill. till Riksd. Frat. 1909. 5 Sand. 1 Afd. 8 Häft.

2