Bevillningsutsliottets Betänkande N:o 33.
1
N:o 33.
Ank. till Riksd. kansli den 18 maj 1909, kl. 1 e. m.
Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående särskilda bevillning saf gifter för utländingar,
som i Sverige åtaga sig eller utföra arbete utan att bär
vara uppförda till beskattning.
(2:a A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 106, hemställes af herr N. Edv. Lindberg, med instämmande
af tre andra af kammarens ledamöter, »det Riksdagen ville besluta
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af
förslag till särskilda bevillningsafgifter för utländingar, som i Sverige
åtaga sig eller utföra arbete utan att där vara uppförda till beskattning.»
Till stöd för motionen anföres följande:
»Vid 1908 års riksdag antogs på framställning af Kungl. Maj:t
en ''förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter’, i hvilken stadgas bevillningsafgifter för utländingar, som
gifva offentliga föreställningar i landet. Förordningen tillkom efter
upprepade framställningar från svenska musici, hvilka funno sin existens
hotad af de kringresande utländska musikantsällskapen, som voro i
stånd att utbjuda sina ofta underhaltiga prestationer till billigare pris,
än hvad svenska musici kunde göra. Riksdagen hade ock funnit, såsom
det heter i riksdagsskrifvelsen af den 22 april 1903, ''att den utländske
artisten vore för närvarande här i landet väsentligen gynnBih.
till Riksd. Prot. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 32 Höft. (N:o 33.) 1
Motionären.
2
Bevillningsutskottets Betänkande Ko 33.
sammare ställd än den inliemske, hvadan det vore angeläget, att lagstiftningen
snarast möjligt måtte undanröja detta missförhållande.’
Fjorårets riksdagsbeslut, som ålade kringresande musikanter med
flere särskilda bevillningsafgifter, fattades ock af Riksdagens båda kamrar
utan att veterligt någon enda invändning gjordes mot bebofvet och
lämpligheten af ifrågavarande lagstiftning. Om dennas riktighet syntes
såväl Kungl. Maj:t som de olika partierna i Riksdagens båda kamrar
vara ense.
Denna lagstiftning kräfver emellertid sina konsekvenser. Detta
synes ock ha föresväfvat hei-r finansministern, då han i motiveringen
till fjorårets proposition yttrade: ’Den allmänna synpunkten, att utlän
dingar
må i beskattningshänseende åtminstone likställas med landets
egna invånare, synes mig emellertid konsekvent böra föranleda därtill, att
alla idländingar, som luir uppträda, underkastas beskattning: Visserligen
förelåg då ej frågan om att utvidga denna beskattning att gälla andra
än artister, musikanter, karusellägare m. fl. Men alla de skäl, som
anfördes till förmån för den i fjor beslutade beskattningen af utländingar,
som gifva offentliga föreställningar, gälla, såsom här skall visas, i samma
grad den utländska arbetskraften öfver hufvud, så snart den uppträder
konkurrerande å svenska arbetsmarknaden. Sammanfattar man de skäl,
som anförts för beskattningen af utlänningar, äro de hufvudsakligen
följande tvänne:
1. Utländingarna böra icke vara gynnsammare ställda i konkurrensen
än svenska näringsutöfvare. Det påvisades vid fjorårets riksdag, att utländingarna,
som vanligen uppehålla sig i landet en kortare tid, slippa
ifrån skatter till stat och kommun, medan svenska medborgare få vidkännas
sådana. Denna frihet från beskattning gåfve utländingen en
gynnsammare ställning i konkurrensen. Precis samma skäl gälla den
utländske arbetarens ställning i förhållande till den svenske.
2. Stat och kommun behöfva skatteinkomster äfven af utländingar. Det
framhölls såväl af Riksdagen i skrifvelse den 22 april 1903 som ock
af herr finansministern i motiveringen till fjorårets ofvan omförmälda
proposition och i bevillningsutskottets betänkande öfver densamma, att
det vore en ingalunda oviktig finansiell angelägenhet, att utländingar
beskattades. Detsamma gäller ock om beskattning af utländska Arbetare.
Någon exakt utredning öfver antalet i Sverige tillfälligtvis arbetande
utländingar föreligger icke. Men af uppgifter i pressen kan lätt inhämtas,
att de utgöra ett betydande antal. Under sommarmånaderna,
då den stora importen af polska och galiziska arbetare pågår, torde de
kunna anslås till flera tusen. Denna numera årligen återkommande in
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.1.
vasion af utländska arbetare tillför hvarken stat eller kommun några
som helst skatteinkomster, men väl hör man ofta berattas, hurusom utländska
arbetare på det allmännas bekostnad hemforslas till sitt land
igen. För sopiliga kommuner är det ej småsummor det har ar truga
om. Det finns i Skåne kommuner, där samtidigt hundratals utländska
arbetare ha sysselsättning. Därest nu alla eller en stor del åt dessa
undandraga sig alla skatter till kommunen, lämnas en sådan kommun
i ett vida ogynnsammare läge, än om svenska arbetare, som bhfvit skattskyldiga
till densamma, där sysselsatts i arbete och bosatt sig.
Med detta tror jag mig ha visat, att äfven de finansiella skalen i
lika hög grad gälla de utländska arbetarne som de utländska musikanterna.
. . . „ „ j v
Det är icke min afsikt att här i någon man ingå pa de humana,
sociala och moraliska sidorna af den massimport af utländska arbetare,
som här de senare åren uppstått. De frågorna höra hemma i ett annat
sammanhang. Och kommitterade för dryftande af frågan om en invandringslag
ha här en lika svår som grannlaga uppgift att losa. Jag har
blott velat fästa Riksdagens uppmärksamhet på några ofrånkomliga konsekvenser
af fjorårets ofvan omförmälda beslut. _ „
Ja** skall ej heller tillåta mig att ens antydmngsvis angifva nagra
vägar för lösandet af denna fråga, ehuru de synas ligga nära nog etter
fjorårets riksdagsbeslut. Den skattetekniska sidan af saken maste helt
naturligt bli föremål för Kungl. Maj:ts utredning och profning. Likaledes
måste afvägandet af lämpliga skattesatser bli föremål för en grundligare
utredning än den, en enskild motionär kan prestera . Man torde
dock böra fasthålla vid herr finansministerns uppfattning från i fjor att
utländingarna i beskattningsbördor böra ''åtminstone likställas med landets
egna invånare’.»
Den motivering, som för motionen sålunda anförts, synes gifva Utskottet.
vid handen, att motionären med sin framställning om särskild beskattning
af utländska arbetare närmast afsett att träffa de polska och ga i
siska arbetare, hvilka under de senaste åren i vissa delar af vårt land
tillfälligt anställts för utförande hufvudsakligast af jordbruksarbete. Beträffande
dessa utländska säsongarbetares antal samt. aflonmgs- och
andra förhållanden har utskottet från kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik fått emottaga en detta betänkande bilagd redogörelse (se
bil), till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa.
Såsom af denna redogörelse synes, uppgår hela antalet utländska
säsongarbetare här i landet till inemot 1,700 stycken, af lrvilket anta
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
icke fullt 1,200 sysselsättas med egentligt jordbruksarbete. Den omfattning
som anställandet af dylika arbetare nått, synes emellertid icke
vara alltför betydande, då man tager i betraktande, att i Danmark år
1907 funnos anstalta icke mindre än 6,647 polska och galiziska säsongarbetare,
af bvilket antal 94 procent sysselsattes i jordbruksarbete, samt
att den regelbundna örliga strömningen af polska och galiziska arbetare
tyskland oc^ hålkaka för närvarande beräknas omfatta omkring
400,000 personer. ö
Vid anstånd xmdersökning, huruvida och i så fall efter hvilka
grunder ifrågavarande arbetare äro underkastade skattskyldighet till
stat och kommun, har utskottet på framställda förfrågningar erhållit
följande upplysningar.
... , .^ Preussen finnas icke några särskilda bestämmelser angående utländska
säsongarbetares skattskyldighet. Vederbörande skattemyndigheter
hafva där endast att hålla sig till gällande allmänna bestämmelser,
enligt hvilka utländingar aro skyldiga att erlägga inkomstskatt, därest
de aro bosatta i Preussen eller där uppehålla sig antingen för att skaffa
sig utkomst eller under längre tid än ett år. Vidkommande kommunalskatten
stadgas att inflyttande personer (oafsedt nationalitet) kunna,
äfven om de icke bosatta sig i kommunen, i likhet med kommunens
? nga medlemmar underkastas beskattning, därest de uppehålla sig
inom kommunen längre tid än tre månader.
Äfven i Danmark lär utländska säsongarbetares skattskyldighet
regleras enligt gällande allmänna bestämmelser, hvilkas innehåll i hufvudsak
öfverensstämmer med motsvarande preussiska stadgande!!.
. Frankrike saknas likaledes särskild skattelagstiftning rörande
utiandingar. Emellertid lära utländska säsongarbetare blifva underkastade
skatt till staten endast under den förutsättning, att de den 1
januari äro bosatta i Frankrike eller åtminstone vid sagda tidpunkt för
sin räkning haft en bostadslägenhet förhyrd inom landet. Dånuifråo-avarande
arbetare sysselsättas hufvudsakligen under sommar och höst
bhfva de, praktiskt taget, fria från att erlägga statsskatt. Kommunalskatten
uttages i visst förhållande till statsskatten, så att den, som går
nalskatt fritaSen från erläggandet af kommu
t
x. ®veriges vidkommande är de utländska säsongarbetarnes
skattskyldighet jämväl att bedöma efter gällande allmänna bestämmelser.
Enligt bevillnmgsförordningen äro utländingar skyldiga att utgöra
inkomstbevillning i följande fall, nämligen: utlåning, som är i
riket bosatt, äfvensom sådan utländing, hvilkens vistelse här utan andra
Bevillningsutslcottets Betänkande Ko 33. 5
än tillfälliga afbrott fortfarit under det nästföregående året eller under
större delen af de tre närmast före taxeringsåret förflutna åren: för den
inkomst, som af honom här förvärfvats eller härifrån åtnjutits eller ock,
utifrån införd, här användts; samt annan utländing.: för inkomst åt
näring, som han här bedrifvit, samt för lön eller pension, som han härifrån
uppburit.
Val är det sant, att med dessa stadganden dylika arbetare i allmänhet
lätt undgå skattskyldighet till stat och kommun, men do. inkomster,
de åtnjuta, äro i det hela så låga, att de i hvarje fall icke
skulle blifva beskattade.
Motionären har ifrågasatt, att utländingar, som vistas här i riket
i förvärfssyfte, skulle underkastas en särskild beskattning med bevillningsafgifter
i ungefärlig analogi med dem, som åligga utländska
artister, musikanter m. fl. Att utan vidare jämställa säsongarbetarne,
hvilka dock utföra ett produktivt och för landets hushållning viktigt
arbete, med nämnda kategorier utländingar, torde likväl ej gå för sig.
Därtill kommer, att en dylik beskattning torde medföra en del
mindre önskvärda konsekvenser. Nödig effektivitet åt bestämmelser i
berörda syfte lär nämligen vinnas endast genom att ålägga arbetsgivare,
som införskrifver den utländska arbetskraften, ansvaret för
utskyldernas vederbörliga erläggande. Härifrån vore steget lätt taget
att låta arbetsgivare i allmänhet svara för sina arbetares utskylder,
ett förhållande, som, på samma gång det gifvetvis kommer att i många
fall för arbetsgifvaren medföra orättvisa utgifter, skulle ställa arbetaren
under ett visst förmynderskap.
Erinras bör för öfrigt, att ifrågavarande säsongarbetare icke inom
kommunen åtnjuta alla de förmåner, som beredas de där bosatta arbetarne.
Sålunda få deras barn icke här åtnjuta .skolundervisning och
någon rätt att vid behof erhålla fattigvård finnes ej för arbetarne i. fråga.
I hvarje fall torde införandet af en särskild skattelagstiftning
rörande utländingar, böra hafva att stödja sig på en långvarig erfarenhet
om densammas nödvändighet.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att förevarande motion, n:o 106, af herr Lindberg,
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 maj 1909.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
Reservationer:
af herrar K. G. Karlsson i Göteborg, F. O. Berg i Göteborg, Schotte
och Reling, som yrkat, att utskottets yttrande skulle erhålla följande
lydelse:
»Hvad först beträffar här i landet använda utländska säsongarbetares
antal samt aflönings- och andra förhållanden har utskottet från
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik fått emottaga en detta betänkande
bilagd redogörelse (se bil), till hvilken utskottet tillåter sig
hänvisa och af hvilken framgår, att utländska säsongarbetare redan nu
i rätt afse värd omfattning äro anstälda här i riket.
Enligt gällande bevillningsförordning äro utländingar skyldiga att
utgöra inkomstbevillning allenast i följande fall, nämligen: utländing, som
är i riket bosatt, äfvensom sådan utländing, hvilkens vistelse här utan
andra än tillfälliga afbrott fortfarit under det nästföregående året eller
under större delen af de tre närmast före taxeringsåret förflutna åren,
är skyldig att utgöra inkomstbevillning för den inkomst, som af honom
här förvärfvats eller härifrån åtnjutits eller ock, utifrån införd, här anyändts;
hvarjämte dylik skyldighet jämväl åligger annan utländing för
inkomst af näring, som han här bedrifvit, samt för lön eller pension,
som han härifrån uppburit. De utländska säsongarbetarna lära härmed
i allmänhet undgå skattskyldighet till stat och kommun.
De sträfvanden, att denna utländska arbetskraft icke skall undgå
dylik skattskyldighet, som i motionen kommit till synes, äro, enligt utskottets
förmenande, värda statsmakternas beaktande.
Att, såsom motionären ifrågasatt, ålägga de utländingar, hvarom
här är fråga, bevillningsafgifter i ungefärlig analogi med dem, som
åligga utländska artister, musikanter m. fl., synes utskottet emellertid
icke höra ifrågakomma, utan torde beskattningen skäligen böra ansluta
sig till de allmänna reglerna för inländsk mans skattskyldighet till
stat och kommun. För att vinna nödig effektivitet åt bestämmelser i
sådant syfte torde böra komma under ompröfning, huruvida och i hvad
mån arbetsgivare, som införskrifver den utländska arbetskraften, bör
ansvara för utskyldernas vederbörliga erläggande.
Enligt hvad utskottet inhämtat äro i Preussen utländska säsongarbetare
underkastade skattskyldighet till stat och kommun. Vederbörande
skattemyndigheter hafva där endast att hålla sig till gällande allmänna
bestämmelser, hvilka beträffande statsskatten återfinnas i »Einkommensteuergesetz»
af den 19 juni 1906 § 1 mom. 3, som föreskrifver, att uti än
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 7
dingar äro skyldiga erlägga inkomstskatt, därest de äro bosatta i Preussen
eller där uppehålla sig, antingen för att skaffa sig utkomst eller i fall uppehållet
sträcker sig öfver längre tid än ett år. Vidkommande kommunalskatten
stadgar »Kommunalabgabengesetz» af den 14 juli 1893, att
inflyttande personer (oafsedt nationalitet) kunna, äfven om de icke inom
kommunen taga sitt hemvist, i likhet med kommunens öfriga medlemmar
underkastas beskattning, därest de uppehålla sig inom kommunen
längre tid än tre månader.
Äfven i Danmark lär utländska säsongarbetares skattskyldighet
regleras enligt gällande allmänna bestämmelser, hvilkas innehåll i hufvudsak
öfverensstämmer med motsvarande preussiska stadgande.
På grund af hvad sålunda anförts tillåter sig utskottet, i anledning
af förevarande motion, hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t behagade utreda, huruvida
och efter hvilka grunder utländingar, som i Sverige
åtaga sig eller utföra arbete utan att enligt hittills
gällande föreskrifter vara här i landet underkastade
inkomstbevillning eller bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, böra åläggas skatteplikt till
stat och kommun, samt att härefter för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen må gifva
anledning1.»
samt af herr Branting, som instämt i förestående yrkande, dock
med förbehåll för viss del af motiveringen.
Herrar friherre TröUe och O. A. Ericsson i Ofvanmyra hafva begärt
få antecknad t, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom
utskottet, den senare på grund af arbete inom annat utskott.
8
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 33.
Bil
Utländska säsongarbetare började först år 1904 i någon afsevärd
omfattning anställas i Sverige. Under de följande åren ökades deras
antal, så att vid förevarande år 1907 företagna undersökning sammanlagdt
1,678 hithörande personer annoterades. Af dessa voro 386 anställda
vid några industriella företag (kaolin- och kalkbruk, torfströfabrik)
eller af särskild anledning inkallade vid säsongens slut. Bland de öfnga
voro 64 barn, 24 . kvinnor uteslutande sysselsatta med hushållsgöromål
samt 30 uppsyningsmän.
Hela antalet under säsongen sysselsatta egentliga jordbruksarbetare (sockerbetsodling)
utgjorde sålunda 1,174. Af dessa sistberörda, hvilka i redogörelsen
företrädesvis behandlas, voro 414 män, hvaraf 93 under 18 år
samt <60 kvinnor, hvaraf 75 under 18 år. Dessa arbetare voro anställda
vid tillsammans 56 gårdar, nästan alla belägna i sydligaste delen af
landet. Antalet arbetare vid de olika gärdande varierande från 3 till
66; medeltalet var 21. Ungefär 2/3 af arbetarne1 voro från Galizien
ungefär /4 från ryska Polen, de öfriga från olika orter i Tyskland o. a.’
A) beta) nes anställning regleras genom arbetskontrakt, nämligen antingen
skriftligt kontrakt endast mellan arbetsgifvaren och uppsyningsmannen
eller skriftligt kontrakt mellan arbetsgifvaren och såväl uppsyningsmannen
som hvarje arbetare eller ock skriftligt kontrakt mellan arbetsgifvaren
och hvar och eu af arbetarne. Kontrakten liknade i hufvudsak
de i Tyskland och Danmark använda, men voro i allmänhet något
mera humana mot arbetarne.
. . Säsongtid. I allmänhet ankommo de utländska säsongarbetarne
böljan af april samt stannade kvar tills i slutet af november eller
början af december; säsongtiden torde därför kunna beräknas till ungefär
8 månader eller c:a 200 arbetsdagar.
. Arbetstid. Bruttoarbetstiden växlade i regel mellan 12—13''/2
timmar samt utgjorde i genomsnitt för samtliga arbetare 12 timmar 45
minuter.
Nettoarbetstiden var bestämd till 107s timmar för mer än halfva
antalet gårdar och arbetare; för V3 af arbetarne utgjorde den 11 timmar
samt för återstoden endast 10 timmar. I genomsnitt för samtliga arbetare
uppgick den effektiva arbetstiden per dag till 10 timmar 41 minuter.
De dagliga rasterna voro i regel 3 med en sammanlagd län o-d
af 2 timmar. ö °
„ Aflöningen utgick dels in natura, dels i kontanter. Naturaförmånerna
bestodo af 12 Vs kg. potatis i veckan, 1 liter skummad mjölk
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
dagligen, bränsle, lyse, fri bostad, nödigt nattläger, tvättapparat samt
kista till förvarande af matvaror samt uppskattades till ett genomsnittsvärde
af 23 öre per dag och arbetare.
Den kontanta aflöningen utgick dels som dagaflöning, dels
som ackordsersättning. Dagaflöningen var under skördetid något högre
än under den öfriga tiden. Den genomsnittliga kontanta dagaflöningen
utgjorde:
Under Under
skördetid. annan tid.
För män ........
» kvinnor....,
)> ynglingar
kr. 1,80 kr. 1,57
» 1,43 » 1,14
» 1,46 » 1,18
Sammanlagda dagsinkomsten vid dagaflöning (kontant och in natura)
utgjorde i genomsnitt:
Under Under
skördetid. annan tid.
För män............................................................... kr. 2,03 kr. 1,80
» kvinnor......................................................... » 1,66 » 1,37
» ynglingar .................................................. » 1,69 » 1,41
Den normala ersättningen vid ackordsarbete för sommarskötsel
och upptagning af betor utgick med 100—120 kronor per hektar. Kontanta
dagsinkomsten vid ackordsarbete har med ledning af erhållna
aflöningsuppgifter beräknats till i medeltal 2,68 kronor för alla
slags arbetare (man, kvinna, yngling). Med inberäknande af .naturaförmånerna
var sålunda hela dagsinkomsten vid ackordsarbete i medeltal
2,91 kronor.
Inkomst per säsong: De utländska arbetarne torde i allmänhet arbeta
efter ackord under 3 månader samt efter dagaflöning under de
återstående 5 månaderna, däraf den högre dagaflöningen under 5 å 6
veckor (skördetiden).
Med denna fördelning af säsongtiden kan den kontanta aflöningen
beräknas utgöra, för en man 405,30 kronor, en kvinna 353,65 kronor
och en yngling 358,30 kronor. Lägger man härtill värdet af naturaförmånerna,
uppskattade till sammanlagdt 46,42 kronor per säsong, blir
hela inkomsten resp. 451,72, 400,07 och 404,72 kronor.
Arbetsgifvarens omkostnader: Förutom aflöningen till arbetarna
(kontant och in natura) fingo arbetsgifvarne vidkännas andra väsentliga
kostnader för användandet af den utländska arbetskraften. Dessa kostBih.
till Riksd. Prot. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 33 Häft. 2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
nader voro: utgifter för arbetarnes anskaffande (resa från Galiziens resp.
Rysslands gräns till arbetsstället och åter 40 kronor samt värfningskostnader
10 kronor) 50 kronor, för arbetets ledning (uppsyningsmannens
löneförmåner) 59 3,94 — 9 85,94 kronor samt aflöningen till husföreståndarinnan
334,73 kronor. Dessa utgifter höjde i medeltal arbetsgifvarens
kostnad per dag och arbetare med 48 öre. Utgiften för arbetets ledning
reducerades emellertid väsentligt vid de gårdar, där man i stället för
uppsyningsman använde s. k. förarbetare (som själf deltager i arbetet),
i hvithet fall ökningen i arbetsgifvarens kostnad uppgick till 36 öre
per dag och arbetare. Arbetsgifvarens sammanlagda kostnader
vid dagaflöning utgjorde i medeltal per dag och arbetare
Vid användande af uppsyningsman. Vid användande af förarbetare.
Skördetid. Annan tid. Skördetid. Annan tid.
för män ............... 2,51 2,28 2,39 2,16
» kvinnor......... 2,14 1,85 2,02 1,73
* ynglingar ... 2,17 1,89 2,05 1,77
Vid ackordsarbete blef arbetsgifvarens sammanlagda kostnader
per dag och arbetare (man, kvinna eller yngling) 3,39 eller 3,27 kronor
beroende på, om uppsyningsman eller förarbetare användes.
Arbetsgifvarens sammanlagda kostnader per säsong och
arbetare utgjorde:
Vid användandet af Vid användandet af
uppsyningsman. förarbetare.
för män .................. kronor 547,72 kronor 523,72
» kvinnor............ » 496,07 » 472,07
» ynglingar......... » 500,72 » 476,72
De utländska arbetarnes bostadsförhållanden voro i allmänhet jämförelsevis
goda. I regel bodde högst 10 personer i samma rum. Skilda
rum funnos för män, kvinnor och familjer, likaledes särskilt rum för
matlagning.
De utländska säsongarbetarne utmärkte sig för stor sparsamhet.
De lefde i hufvudsak på de dem af arbetsgifvarne lämnade lifsmedlen.
Ej heller slösade de bort sina penningar på nöjen eller njutningsmedel
(dock cigarettrökning). Deras besparingar för säsongen torde i allmänhet
hafva uppgått till minst 150—200 kronor per arbetare.
Några arbetsinställelser ägde, så vidt bekant, icke rum under år
1907. Aret därförut nedlades dock arbetet vid några få gårdar. Orsaken
till arbetsinställelserna var i allmänhet den, att arbetarne vid
Bevillningsutskottets Betänkande N:o Sd. 11
värfningen erhållit oriktiga uppgifter angående löneförmånerna, ochblef
resultatet vanligen, att arbetarne reste hem till sitt land igen.
Kontraktsbrott af enskilda arbetare (rymning) förekom blott undantagsvis,
hvilket väsentligen torde bero på, att en förrymd arbetare alltid
riskerar att ej få någon ny anställning. Därjämte vilja arbetarne
ej riskera det hos arbetsgifvaren deponerade penningebelopp, som enligt
kontrakten afdrages å lönen. Slutligen äro resekostnaderna så dyra,
att arbetarne ej gärna vilja själfva bekosta sin återresa till hemtrakten.
Enligt hvad särskilt inhämtade uppgifter gifva vid handen, är
antalet utländska jordbruksarbetare i Sverige fortfarande detsamma som
under år 1907 samt deras aflönings- och öfriga arbetsvillkor i hufvudsak
oförändrade.