Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Eiksd. kansli den 8 februari 1909, kl. 1 e. m.
Betänkande i anledning af justitieombudsmannens framställning
om ändring af 11 och 13 §§ i förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905.
(2:a A.)
Uti sin till innevarande Riksdag afgifna och i denna del till bevillningsutskottet
hänvisade ämbetsberättelse har justitieombudsmannen anfört:
»Sedan i 9 § af förordningen angående försäljning af brännvin den 9
juni 1905 bestämmelse meddelats i fråga om utskänkningsrörelse i stad
på grund af burskap eller särskildt privilegium, stadgas i 11 §: ''Om annan
detaljhandel med brännvin än den, som kan äga rum jämlikt 9 § här ofvan,
anses böra i stad idkas, må förslag därom väckas hos stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga. Stadsfullmäktige eller
allmänna rådstugan fatte därefter för sin del beslut i ärendet; börande
beslutet, därest rätt till detaljhandel med brännvin anses böra medgifvas,
innehålla antal försäljningsställen dels för utminutering och dels för utskänkning
äfvensom, där så anses nödigt, i hvilken trakt af staden hvarje
försäljningsställe må finnas.
Innefattar beslutet upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin,
skall magistraten med eget utlåtande i ärendet underställa detsamma Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes pröfning. Medgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande
upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin, må försäljnings
Bih.
till Rilcsd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 2 Höft. (N:o 2.) 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
ställenas antal ej sättas högre än det af stadsfullmäktige eller allmänna
rådstugan beslutade, och skall Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut
innehålla bestämmelse om tiden för beviljade rättigheters upplåtande,
hvilken tid må utgöra högst tre år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ämnet skall delgifvas magistraten
och kungöras i den tidning i länets residensstad, där allmänna
påbud för staden vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande af
besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.’
Under min ämbetsutöfning har jag varit i tillfälle att iakttaga, hurusom
i visst afseende olika meningar gjort sig gällande angående detta
stadgandes innebörd.
I händelse stadsfullmäktige eller allmän rådstuga vid beslut, att rätt
till detaljhandel med brännvin må medgifvas, tillika utsatt, förutom försäljningsställenas
antal, i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe
må finnas, skall enligt eu åsikt Konungens befallningshafvande, oberoende
däraf äga bestämma, att försäljningsställe må finnas i annan trakt af staden
än stadsfullmäktige eller allmän rådstuga sålunda för sin del beslutat.
Sedan klagomål hos mig anförts däröfver, att en länsstyrelse förfarit
i öfverensstämmelse med denna åsikt, och jag i anledning däraf infordrat
vederbörandes yttrande, anfördes i afgifven förklaring, att det torde vara
nog att hänvisa till ifrågavarande paragraf, där det "hette, att, om stadsfullmäktige
beslutat upplåtande af rättighet till detaljhandel med brännvin,
magistraten skall med eget utlåtande i ärendet ''underställa detsamma
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning’. Att denna pröfning innefattade
beslutet i dess helhet och således äfven omfattade utskänkningsställenas
läge, vore, enligt länsstyrelsens mening, uppenbart. Bestämmanderätt
därutinnan tillhörde jämväl enligt förordningen angående försäljning
af brännvin in. in. den 24 maj 1895 Konungens befallningshafvande och
vore sålunda ingen nyhet.
Medgifvas måste, att länsstyrelsen haft ett visst stöd för sitt förfarande
i de ordalag, hvarmed bestämmelserna i fråga äro affattade. Stadgandet,
som uttryckligen utsäger, att försäljningsställenas antal ej må af
Konungens befallningshafvande sättas högre än det af stadsfullmäktige eller
allmänna rådstugan beslutade, iakttager ju fullständig tystnad med hänsyn
till förevarande spörsmål.
Enligt min mening stod emellertid den tolkning, länsstyrelsen förfäktade,
i strid mot den princip, hvarpå lagen är byggd. Uppenbarligen
skulle nämligen, om eu sådan tolkning vunne godkännande, den rätt öfver
brännvinsutskänkningen, som lagstiftaren velat tillerkänna stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga, varda i högst väsentlig grad äfventyrad.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 3
Vid pröfning af ofvanberörda ärende fann jag följaktligen, att länsstyrelsens
förfarande icke var riktigt, inen att, med hänsyn till lagens
oklarhet, detsamma icke kunde betraktas såsom fel i ämbetet.
Emellertid har jag ansett det vara af vikt, att i lagen införes en bestämmelse,
som förebygger vidare missuppfattning af ifrågavarande stadgandes
rätta mening.
En dylik lagändring påkallar tydligen äfven motsvarande jämkning
af 13 §.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa, att
Riksdagen måtte för sin del besluta, att 11 och 13 §§ i förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905 skola erhålla följande ändrade
lydelse:
11 §. Om annan detaljhandel med brännvin än den, som kan äga
rum jämlikt 9 § här ofvan, anses böra i stad idkas, må förslag därom
väckas hos stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga.
Stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan fatte därefter för sin del
beslut i ärendet; börande beslutet, därest rätt till detaljhandel med brännvin
anses böra medgifvas, innehålla antal försäljningsställen dels för utminutering
och dels för iskänkning, äfvensom, där så anses nödigt, i
hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe må finnas.
Innefattar beslutet upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin,
skall magistraten med eget utlåtande i ärendet underställa detsamma Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes pröfning. Medgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande
upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin, må försäljningsställenas
antal ej sättas högre eller försäljningsställe förläggas i annan
trakt af staden än stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan beslutat, och
skall Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut innehålla bestämmelse om
tiden för beviljade rättigheters upplåtande, hvilken tid må utgöra högst
tre år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ämnet skall delgifvas magistraten
och kungöras i den tidning i länets residensstad, där allmänna
påbud för staden vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande af
besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.
13 §. Vill någon väcka förslag, att annan detaljhandel med brännvin
än den utskänkning, som kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i
socken å landet idkas, göre därom framställning hos kommunalnämndens
ordförande inom första hälften af mars månad året innan försäljningen
skall börja. Kommunalnämnden skall före slutet af samma månad däröfver
afgifva yttrande och däri, om detaljhandel tillstyrkes, föreslå antal
försäljningsställen dels för utminutering och dels för utskänkning, äfven
-
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
som i hvilken trakt af socknen hvarje försäljningsställe må finnas. Yttrandet
öfverlämnas till ordföranden i kommunalstämman, hvilken före april
månads utgång på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst,
inhämtar socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen
af kommunalstämman ogillad, förfaller frågan. Har åter kommunalstämman
tillstyrkt inrättande af detaljhandel, insände, inom tre veckor från det
kommunalstämman blifvit hållen, ordförande kommunalstämmoprotokollet
och kommunalnämndens yttrande jämte eget utlåtande i ämnet till Kuno-1.
Maj:ts befallningshafvande. Varder framställningen icke genast af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande afslagen, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
därest trakt inom kommunen, hvarest detaljhandel skulle utöfvas, är så
belägen, att rörelsen kan vålla olägenhet för annan kommun, i kyrkan
inom denna kommun kungöra, att sådan framställning blifvit väckt, med
föreläggande för kommunen att, därest den har något att erinra mot bifall
till framställningen, inom viss bestämd tid och vid förlust af rättigheten
att i frågan vidare höras, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomma
med yttrande.
Medgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplåtande af rätt till
detaljhandel med brännvin, må försäljningsställenas antal ej sättas högre
eller försäljningsställe förläggas i annan trakt af socknen än kommunalstämman
förordat, och skall Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut innehålla
bestämmelse om tiden för beviljade rättigheters upplåtande, hvilken
tid må utgöra högst tre år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut skall delgifvas länsmannen i
orten och kommunalnämnden i den kommun, där fråga om detaljhandel
blifvit väckt, äfvensom kungöras i den tidning i länets residensstad, där
allmänna påbud för staden vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande
af besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.»
Jämväl utskottet håller före, att gällande stadganden uti ifrågavarande
afseende förete en otydlighet, som bör afhjälpas. Såsom justitieombudsmannen
framhåller, synes genom sådan tolkning af hithörande bestämmelser,
som i det af honom omförmälda fallet ägt rum, den rätt öfver brännvinsutskänkningen,
som förordningen angående försäljning af brännvin den
9 juni 1905 inrymt åt de kommunala myndigheterna, stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga i stad och kommunalstämma på landet, i viss mån
äfventyras. De kommunala myndigheterna torde också på grund af den
lokalkännedom, de besitta, vara mest skickade att afgöra öfver försäljningsställes
belägenhet.
Utskottet, som icke har något att erinra mot den af justitieombuds -
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
mannen föreslagna affattningen af 11 och 13 §§ i gällande brännvinsförsäljningsförordning,
hemställer alltså,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 11 och
13 §§ i förordningen angående försäljning af brännvin
den 9 juni 1905 skola erhålla följande ändrade lydelse:
11 §. Om annan detaljhandel med brännvin än
den, som kan äga rum jämlikt 9 § här ofvan, anses
böra i stad idkas, må förslag därom väckas hos stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga.
Stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan fatte
därefter för sin del beslut i ärendet; börande beslutet,
därest rätt till detaljhandel med brännvin anses böra
medgifvas, innehålla antal försäljningsställen dels för
utminutering och dels för utskänkning äfvensom, där
så anses nödigt, i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe
må finnas.
Innefattar beslutet upplåtande af rätt till detaljhandel
med brännvin, skall magistraten med eget utlåtande
i ärendet underställa detsamma Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning. Medgifver Kungl. Maj:ts
befallningshafvande upplåtande af rätt till detaljhandel
med brännvin, må försäljningsställenas antal ej sättas
högre eller försäljningsställe förläggas i annan trakt af
staden än stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan beslutat,
och skall Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut
innehålla bestämmelse om tiden för beviljade rättigheters
upplåtande, hvilken tid må utgöra högst tre år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ämnet
skall delgifvas magistraten och kungöras i den tidning
i länets residensstad, där allmänna påbud för staden
vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande af
besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.
13 §. Vill någon väcka förslag, att annan detaljhandel
med brännvin än den utskänkning, som kan tillkomma
innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet
idkas, göre därom framställning hos kommunalnämndens
ordförande inom första hälften af mars månad året innan
försäljningen skall börja. Kommunalnämnden skall före
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
slutet af samma månad däröfver afgifva yttrande och däri,
om detaljhandel tillstyrkes, föreslå antal försäljningsställen
dels för utminutering och dels för utskänkning, äfvensom
i hvilken trakt af socknen hvarje försäljningsställe må
finnas. Yttrandet öfverlämnas till ordföranden i kommunalstämman,
hvilken före april månads utgång på kommunalstämma,
som blifvit två söndagar å rad pålyst, inhämtar
socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen
af kommunalstämman ogillad, förfaller frågan.
Har åter kommunalstämman tillstyrkt inrättande af detaljhandel,
insände, inom tre veckor från det kommunalstämman
blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet
och kommunalnämndens yttrande jämte eget
utlåtande i ämnet till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Varder framställningen icke genast af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande afslagen, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
därest trakt inom kommunen, hvarest
detaljhandel skulle utöfvas, är så belägen, att rörelsen
kan vålla olägenhet för annan kommun, i kyrkan inom
denna kommun kungöra, att sådan framställning blifvit
väckt, med föreläggande för kommunen att, därest den
har något att erinra mot bifall till framställningen, inom
viss bestämd tid och vid förlust af rättigheten att i
frågan vidare höras, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inkomma med yttrande.
Medgifver Kungl. Majrts befallningshafvande upplåtande
af rätt till detaljhandel med brännvin, må försäljningsställenas
antal ej sättas högre eller försäljningsställe
förläggas i annan trakt af socknen än kommunalstämman
förordat, och skall Kungl. Maj:ts befallningshafvandes.
beslut innehålla bestämmelse om tiden för
beviljade rättigheters upplåtande, hvilken tid må utgöra
högst tre år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut skall delgifvas
länsmannen i orten och kommunalnämnden i den
kommun, där fråga om detaljhandel blifvit väckt, äfvensom
kungöras i den tidning i länets residensstad, där
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.
7
allmänna påbud för staden vanligen meddelas, och
räknas tiden för anförande af besvär öfver beslutet från
dagen för kungörandet.
Stockholm den 4 februari 1909.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Friherre Trolle har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i den
slutliga behandlingen af detta betänkande.