Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
1
N:o 64.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 25 april 1908.
— — — — Andra Kammaren den 25 —- —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
dels om ändrad lydelse af 6 § i lagen om vård af
enskildes skogar den 24 juli 1903, dels ock om skrifvelse
till Rungl. Maj:t angående revision af lagstiftningen
om vården af enskildes skogar.
(Lagutskottets utlåtande n:o 41.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer gjort framställning
dels om ändring i 6 § i lagen om vård af enskildes skogar
den 24 juli 1903, dels ock om föranstaltande af revision utaf lagstiftningen
om vården af enskildes skogar.
Hvad angår till en början den i dessa framställningar berörda
frågan om inskränkning af den i 6 § af lagen angående vården al enskildes
skogar medgifna rätt att genom ställande af pant eller borgen
bringa meddeladt afverkningsförbud att upphöra, fanns hvarken i det
kommittéförslag, hvarå lagen hvilar, eller i Eders Kungl. Maj:ts proposition
till 1903 års Riksdag med förslag till samma lag någon motsvarighet
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Höft. (N:o 64.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
till detta stadgande. Det särskilda utskott vid sistnämnda års riksdag,
på hvars förslag stadgandet tillkom, anförde härom, att då utskottet i
likhet med Eders Kung!. Magt funnit nödvändigt, att till skogarnas
skydd skulle kunna användas ett i de enskilda medborgarnas rättsförhållanden
så kraftigt ingripande medel som afverkningsförbud, hade
utskottet låtit sig angeläget vara att tillse, om och på hvad sätt de
olägenheter, Indika ett sådant förbud medförde för den däraf träffade
skogsägaren eller afverkningsrättsinnehafvaren, skulle kunna mildras
utan att den med förbudet afsedda verkan därigenom äfventyrades. Tillfälle
borde därför beredas den, som träffades af afverkningsförbud, att
genom ställande af pant eller borgen hos öfverexekutor befria sig från
förbudet.
Det afverkningsförbud, hvarom här är fråga, synes i regel få en något
olika karaktär, allteftersom det meddelas af domstol eller öfverexekutor.
Meddelas det af domstol, skall detsamma gälla, tills de åtgärder för
återväxtens betryggande å skogsmarken blifvit utförda, som af domstolen
befunnits eller kunna befinnas böra vidtagas. Förbudet, som
alltså af domstolen kan meddelas endast under förutsättning att dylika
åtgärder böra vidtagas, samt för öfrigt i den man sådant finnes vara
af nöden och kunna ske utan förnärmande af någons lagliga rätt, synes
alltså hafva fått till hufvudsakligt ändamål att framtvinga de åtgärder
med afseende å marken, hvarom domstolen förordnat och Indika förutsatts
alltid skola kunna verkställas, vare sig de skola vidtagas af den
försumlige eller på lians bekostnad af skogsvårdsstyrelsen. Afverkningsförbud
af öfverexekutor åter meddelas, om skäl till sådant förbud i
öfrigt pröfvats förekomma sedan den i 2 § af ifrågavarande lag omförmälda
undersökning å skogsmarken gifvit vid handen, att marken
varit utsatt för vanskötsel. 1 detta fall, då något beslut angående
åtgärder med afseende å marken i regel ej föreligger, får förbudet väl
uteslutande karaktären af ett medel att hastigt och utan den omgång
ett domstolsförfarande medför, kunna stoppa en utverkning, som. så
bedrifves, att skogens återväxt äfventyras. Hvilka åtgärder, som för
markens försättande i skogbärande skick kunna finnas erforderliga, kan
i sakens läge, efter behandling blott hos öfverexekutor, vara ganska
obestämdt. I den mån eu utverkning fortskrider kunna emellertid alltid
kostnaderna och svårigheterna för sådana åtgärder alltmer ökas, tills det
slutligen i vissa fall blir fullständigt omöjligt att genom åtgärder, hvarom
kan blifva fråga, återställa marken i skogbärande skick. Skulle,, om
afverkningen fortsättes, det sålunda blifva omöjligt eller väsentligen
svårare att åter göra marken skogbärande, synes pant eller borgen icke
Riksdagens Skrifvelse N:o 64. 3
böra kunna bringa meddeladt afVerkningsförbud att upphöra. Rätten
^ genom ställande af säkerhet befria sig från afVerkningsförbud synes
därför, för så vidt den öfverhufvud kan medgifvas, lämpligen böra ställas
1 beroende af de följder, som en fortsatt utverkning kan medföra för
skogens återväxt.
Med^ afseende å frågan om borgens jämställande med pant såsom
säkerhet 1 det förevarande afseendet synes ett sådant jämställande
visserligen sta i öfverensstämmelse med den i svensk rätt i allmänhet
gällande principen om deras likställighet såsom säkerheter. Den tid för
hvilken ställd säkerhet skall gälla, kan emellertid här vara synnerligen
lång, likasom äfven i öfrigt förhållandena bär möjligen kunna anses ^påfordra
starkare garanti än en borgen innebär, särskild! när hänsyn
tagas till det sätt, hvarpå borgesmännens vederhäftighet faktiskt bedömes
af vissa vederbörande.
'' j beträffande i öfrigt frågan om revision af lagstiftningen angående
vården af enskildes skogar har Riksdagen ansett erfarenheterna af denna
lagstiftning ännu ej vara så stora, att meningarna hunnit stadgas angående
hvad som från statsmakternas sida för närvarande lämpligast
™ Vldare höra åtgöras för det, bästa bevarandet af skogstillgångarna.
Riksdagen har dock funnit den i den ena af de förevarande ''framställningarna
uttalade tanken om samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna
för utbyte af erfarenheter och för gemensamma öfverläggningar angående
eventuella åtgärder för en bättre skogshushållning vård allt beaktande
såsom en hänvisning på den väg, som härvid lämpligast och
sakrast bör leda till målet.
På grund af hvad Riksdagen ofvan anfört, får Riksdagen härigenom
anhålla, att Eders Kung!. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad män
inskränkning bör ske i den i lagen angående vård af enskildes skogar
den 24 juli 1903 medgifna rätt att genom ställande af pant eller borgen
bringa meddeladt afVerkningsförbud att upphöra, samt, för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen kan gifva
anledning.
Stockholm den 25 april 1908.
Med undersåtlig vördnad.