Riksdagens Skrifvelse N:o 36.
3
N;o 36.
Uppläst och godkänd lios Första Kammaren don 11 mars 1908.
— — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
om ändring i 11 § af lagen angående äganderätt till
skrift.
(Lagutskottets utlåtande n:o 23.)
Till Konungen.
Vid innevarande års Riksdag har enskild motionär gjort framställning
om vidtagande af ändring i 11 § af lagen angående äganderätt till
skrift.
Denna framställning har Riksdagen funnit förtjäna beaktande.
Äfsikten med det i 11 § af lagen angående äganderätt till skrift
den 10 augusti 1877 uttalade undantaget från bestämmelserna om eftertryck
är att icke geuom ett för strängt tillämpande af regeln om författares
uteslutande rätt till sitt verk skapa hinder för den allmänna
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 36.
bildaingens och den vetenskapliga forskningens berättigade anspråk på att
få tillgodogöra sig ett litterärt eller musikaliskt alster. Dessa anspråk
få dock icke öfver höfvan utsträckas, så att de lända till författarens
skada eller menligt inverka på hans alstringslust. Särskildt i vårt land
med dess ofta öfverklagade brist på goda, populära framställningar till
tjänst för den bildningssökande ungdomen och för undervisningen synes
det vara eu angelägen sak, att rättsreglerna i det förevarande afseendet
äro så afvägda, att de icke genom att obehörigen inskränka författarerätten
afhålla goda författare från att ägna sig åt författareskap af nyssnämnda
art.
Uti ifrågavarande framställning har Eiksdagens uppmärksamhet riktats
på ett förhållande, som ur nyssnämnda synpunkt synes mindre tillfredsställande.
Enligt den nuvarande lydelsen af förenämnda paragraf kan nämligen
ett i sådan samling, som i paragrafen afses, intaget själfständigt arbete
obehindradt eftertryckas i annan liknande samling. Det framställda förslaget
innebär nu, att, om samlingen är afsedd för den elementära undervisning,
hvarom i paragrafen talas, nämligen i läsning, musik eller teckning,
och det däruti intagna arbetet är författadt enkom för att intagas i
samlingen, samt detta vid arbetets offentliggörande uttryckligen utsatts,
författaren eller utgifvaren bör vara skyddad med afseende å rätten till
arbetet. I detta fall har Riksdagen funnit det oriktigt, att författaren
eller utgifvaren frånhändes den rätt till skriften, som, om den allmänna
regeln i fråga om äganderätt till skrift gällde, skulle tillkomma dem.
Genom den föreslagna lagändringen lärer en olägenhet blifva afhjälpt,
som lagstiftaren knappast torde hafva förutsett. Icke heller synes genom
ett uppehållande i detta fall af förbudet mot eftertryck det intresse blifva
kränkt, som den ifrågavarande paragrafen af förenämnda lag afser att
tillgodose.
På grund af hvad sålunda förekommit får Riksdagen härigenom anmäla,
att Riksdagen har för sin del beslutat, att It § i lagen angående
äganderätt till skrift den 10 augusti 1877 skall erhålla följande lydelse:
Förbudet mot eftertryck må ej utgöra hinder att vid författandet af
nytt, i det väsentliga själfständigt arbete begagna tryckt skrift på det
sätt, att ordagrannt eller i sammandrag anföras delar däraf, som åberopas
till bevis eller upptagas till granskning, belysning eller ytterligare bearbetning.
0
Riksdagens Skrifvelse N:o 36.
Icke heller må såsom eftertryck anses, att i musikaliskt arbete ord
aftryckas såsom text eller att delar af tryckt skrift eller, där den är af
ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera arbeten hämtad samling,
som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller vid den elementära
undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till historisk
framställning, dock må livad nu sagts icke gälla, där skriften är författad
enkom i ändamål att intagas i sådan för den elementära undervisningen
afsedd samling, som nyss nämnts, samt förbehåll mot eftertryck blifva
gjordt vid skriftens början.
Då annans skrift, efter hvad i denna § medgifves, begagnas, skall
författaren uppgifvas, såframt hans namn finnes å skriften utsatt.
Stockholm den 11 mars 1908.
Med undersåtlig vördnad.