Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

1

N:o 27.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 mars 1908.

— — •— — Andra Kammaren den 10 ■— —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af framställda
förslag om anordnande af ångfärjeförbindelse mellan
Sverige och Tyskland samt om förvärfvande för svenska
statens räkning af den järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten
tillhöriga järnvägen mellan Malmö och Trelleborg.

(Statsutskottets utlåtande n:o 41.)

Till Konungen.

1 eu till Riksdagen den 24 sistlidne januari aflåten proposition
(n:o 20) har Eders Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen:

dels att till anskaffande af två ångfärjor att insättas i trafik mellan
Sverige och Tyskland bevilja ett belopp af 4,500,000 kronor äfvensom
Bill. till Biksd. Prot. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Höft. (N:is 27, 28.)

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

bemyndiga riksgäldekontoret att i mån af behof och, efter Eders Kungl.
Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla
järnvägsstyrelsen nämnda belopp;

dels att till anläggande af ångfärjelägen i Trelleborgs hamn med
tillhörande broklaffar och spårförbindelser, rangerings- och uppställningsbangård
samt stationspaviljong bevilja ett belopp af 900,000 kronor
äfvensom bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter
Eders Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande
år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp;

dels och att bemyndiga riksgäldskontoret att, på det Eders Kungl.
Maj:t må blifva i tillfälle att från rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland
öfvertaga bolagets två ångfartyg »Prins Gustaf Adolf» och »Prinsessan
Margareta» jämte inventarier för ett belopp af högst 1,501,008 kronor
11 öre jämte 6 procent ränta därå från och med den 1 januari 1908,
dock med afdrag för den nettovinst, som för bolaget efter den 31
december 1907 uppkommer, till Eders Kungl. Maj:t efter ingången af
år 1909 på rekvisition utanordna erforderligt penningbelopp.

Vidare har Eders Kungl. Magt i proposition (n:o 24) af den 1 nästlidne
februari föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att vederbörliga
beslut under innevarande år fattades om anordnande af en ångfärjeförbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz, med godkännande till
hufvudsakliga delar af det vid statsrådsprotokollet för nämnda dagfogade
förslagskontraktet angående förvärfvande för svenska statens
räkning af den järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen
mellan Malmö och Trelleborg, ej mindre bemyndiga riksgäldskontoret
att på rekvisition af järnvägsstyrelsen utanordna de medel, som
erfordras för gäldande af hvad för järnvägen skall kontant till dess
ägare utbetalas samt för fullgörande af räntelikvider och kapitalafbetalningar
å de i järnvägen intecknade obligationslån, än äfven för år 1909
anvisa till kompletteringsarbeten å järnvägen 84,000 kronor att utgå af
riksgäldskontoret.

Riksdagen har funnit sig öfvertygad därom, att varuutbytet mellan
Sverige och Tyskland har en så betydande omfattning och en sådan
möjlighet af ytterligare utveckling, att goda skäl tala för att för detta
varuutbyte söka ordna de bästa möjliga tillfällen till direkt och regelbunden
trafik.

Den befintliga, med statsmedel understödda postångfartygsförbindelsen
mellan Trelleborg och Sassnitz är, enligt hvad som uttryckligen
uttalades vid dess inrättande och enligt erfarenhetens vittnesbörd, väsentligen
till nytta för befordran af post och passagerare. På teknikens

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

nuvarande ståndpunkt och med ett afstånd af endast omkring 100 kilometer
är för godset en ångfärjeförbindelse påtagligen det enda riktiga,
hufvudsakligen på den grund, att en dyrbar och ofta för godset skadlig
omlastning därigenom undvikes och att endast genom ångfärjedrift möjliggöres
att regelbundet sända gods i sådana lämpliga kvantiteter, att
kostnaden för hållande af lager på konsumtionsorten väsentligt nedbringas.
Den praktiska möjligheten att å ett farvatten af den utsträckning
och beskaffenhet som hafvet mellan Sverige och Tyskland drifva ångfärjetrafik
med fullgod säkerhet och punktlighet är genom erfarenheten
ådagalagd.

Af den lämnade utredningen synes ock framgå, att, då man bestämt
sig för att föra öfver godset med ångfärja, det är klokast att låta färjorna
blifva kombinerade, så att de samtidigt med godsvagnarna kunna
medtaga post- och passagerarevagnar, hvilket för både post- och passagerare
skulle medför större trygghet och precision samt bekvämlighet
vid öfver farten. Visserligen ökas härigenom både anskaffnings- och
driftkostnaden, men de höga subventionsbeloppen till de nuvarande postfartygen
och de goda inkomster, som äro att vänta af passageraretrafiken
på ångfärjorna, tala dock för att staten bör frigöra sig från
det kontrakt, som i oktober 1905 för tiden 1 maj 1907 till samma
dag år 1917 afslutats med rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland om
postbefordringen på linjen Trelleborg—Sassnitz. Enligt utredningen
kan uppgörelse om kontraktets upphäfvande träffas på två olika sätt.
Antingen öfvertager stäten bolagets båda ångfartyg »Prins Gustaf Adolf»
och »Prinsessan Margareta» jämte eu del inventarier för 1,501,008 kronor
11 öre jämte ränta från den 31 december 1907, men med afdrag af
bolagets nettovinst efter sistnämnda dag. Eller ock betalar staten, utan
att öfvertaga fartygen, hälften af nyssnämnda belopp, eller alltså 750,504
kronor 5 öre med tillägg af 100,000 kronor, såsom ersättning för den
risk, bolaget löper genom att behålla dessa genom sin speciella byggnadsart
svårplacerade båtar. För en enskild person vore antagligen det
förra alternativet att föredraga, men för staten synes detsamma vara
mindre tilltalande i betraktande af den ganska stora risken, att fartygen
komme att för statens räkning blifva liggande osålda och. utsatta för
värdeminskning i afvaktan på en tillräckligt fördelaktig försäljning.
Riksdagen anser det därför vara bättre, att staten för kontraktets upphörande
betalar bolaget ett fast belopp af 850,504 kronor 5 öre.

Det är visserligen att antaga, att denna utgift skulle blifva mindre,
ju längre man dröjde med ångfärjelinjens inrättande, liksom det är tydligt,
att utgiften skulle alldeles bortfalla, om man anordnade ångfärje -

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

trafik först under år 1917, då postkontraktet upphör att gälla. Men
man kan icke rimligen för att undgå denna utgift dröja så länge med
att inrätta den för vår handel och vår industri så betydelsefulla direkta
ångfärjeleden. Man skulle då för det gods, som bör fraktas med ångfärja,
få åtnöjas med den längre och följaktligen dyrare transporten
öfver befintliga, hufvudsakligen främmande färjeleder, där godset mellan
Sverige och Tyskland ock är utsatt för att försenas genom användandet
af tre ångfärjor på hvardera vägen.

Såsom anknytningspunkt på svenska sidan har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Trelleborgs hamn. Enligt Riksdagens mening måste det ock
anses vara ådagalagdt, att af de svenska platser, som kunna ifrågakomma
såsom utgångspunkt för ångfärjeförbindelsen, Trelleborg gifvet
är den lämpligaste.

Beträffande anknytningspunkten på tysk sida kunde väl ur synpunkten
att finna den kortaste och snabbaste väg vara att önska, att
man lyckats finna någon annan punkt än Sassnitz. Men då i alla händelser
vid andra eventuellt lämpligare punkter skulle fordras betydande
anläggningar af hamn och förbindelsejärnväg, skulle påtagligen företagets
genomförande fördröjas vida längre, än som är rätt förenligt med
Sveriges intresse för ångfärjeförbindelsens tillkomst. Bet har ock blifvit
vitsordadt, att i Sassnitz alla behöfliga anordningar kunna vidtagas för
den trafik, som skäligen är att vänta under den närmare framtiden.
Man bör därför utan synnerlig olägenhet kunna börja ångfärjeförbindelsen
med Sassnitz såsom ändpunkt på tysk sida.

Kostnaderna för ångfärjeledens inrättande äro så afsevärdt höga,
att de nog skulle mana till försiktighet vid beslut i detta ärende. Å
andra sidan kan man dock icke gärna begära, att anstalter, som vidtagas
till handelns och industriens upphjälpande, skola omedelbart lämna full
afkastning på nedlagdt kapital. Riksdagen har ock fått det intrycket,
att beräkningarna af trafikinkomsten på linjen i fråga äro gjorda med
en synnerligen stor varsamhet. Anförda exempel ådagalägga äfven, att
ångfärjeleder i allmänhet visat en mycket stark trafikökning, så att de
från att i början gå med förlust inom kort blifvit vinstgifvande, utan
att man behöft i beräkningen taga med vinsten å den trafikökning, som
kommit närliggande järnvägssträckor till del. Att genomgångstrafiken
mellan Sverige och Tyskland är något att räkna med, kan man ock se
på do åtgärder, som vidtagits på annan väg, då Trelleborg—Sassnitzlinjen
kom till, i det att ej långt därefter ångfärjelinjen Gjedser—
Warnemiinde inrättades. Förslaget om en ångfärjelinje mellan Trelleborg
och Sassnitz har ock i den danska pressen besvarats med yrkande

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

på ett skyndsamt genomförande af planen att räta nt järnvägslinjen
öfver Seland och bygga bro öfver sundet mellan denna ö och ön
Falster.

Förslaget om förvärfvande för svenska statens räkning af den järnvägsaktiebolaget
Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Malmö
och Trelleborg anser sig Riksdagen böra i allo'' biträda. Det är viktigt
för en välordnad ångfärjetrafik i staternas hand mellan Trelleborg och
Sassnitz, att det svenska statsbanenätet är utsträckt ända till Trelleborg,
och det sjmes vara antagligt, att trafiken å järnvägen skall lämna en
afkastning, som må under gifna förhållanden befinnas tillfredsställande.
I likhet med föredragande departementschefen anser emellertid Riksdagen,
. att inlösen af järnvägen bör ske endast såvida det är klart, att
ångfärj eförbindelsen mellan Sverige och Tyskland verkligen kommer till
stånd och sålunda beslut härom blifvit i vederbörlig ordning fattade i
båda rikena.

Slutligen vill Riksdagen framhålla önskvärdheten af att åtminstone
en af de här ifrågavarande färjorna helst måtte tillverkas i Sverige.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anmäla:
l:o) att Riksdagen på det sätt bifallit Eders Kungl. Maj:ts proposition
n:o 20, att Riksdagen

dels till anskaffande af två ångfärjor, att insättas i trafik mellan
Sverige och Tyskland, beviljat ett belopp af 4,500,000 kronor äfvensom
bemyndigat riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Eders Kungl.
Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla
järnvägsstyrelsen nämnda belopp;

dels till anläggande af ångfärjelägen i Trelleborgs hamn med tillhörande
broklaffar och spårförbindelser, rangerings- och uppställningsbangård
samt stationspaviljong beviljat ett belopp af 900,000 kronor
äfvensom bemyndigat riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter Eders
Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande
år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp;

dels och bemyndigat riksgäldskontoret att efter ingången af år 1909
på rekvisition tillhandahålla Eders Kungl. Maj:t 850,504 kronor 5 öre
att användas till godtgörelse åt rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland
för upphäfvande af det mellan generalpoststyrelsen och nämnda bolag i
oktober 1905 afslutade kontraktet angående uppehållande af sjöpostförbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz; samt

2:o) att, under förutsättning att vederbörliga beslut under innevarande
år fattas om anordnande af eu ångfärjeförbindelse mellan Trelleborg
och Sassnitz, Riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts pro -

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

position n:o 24, beslutat att, med godkännande till hufvudsakliga delar
af det vid statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 1 februari 1908
fogade förslagskontraktet angående förvärfvande för svenska, statens
räkning af den järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen
mellan Malmö och Trelleborg, ej mindre bemyndiga riksgäldskontoret
att på rekvisition af järnvägsstyrelsen utanordna de medel, som
erfordras för gäldande af hvad för järnvägen skall kontant till dess
ägare utbetalas samt för fullgörande af räntelikvider och kapitalafbetalningar
å de i järnvägen intecknade obligationslån, än äfven för år 1909
anvisa till kompletteringsarbeten å järnvägen 84,000 kronor att utgå af
riksgäldskontoret.

Stockholm den 10 mars 1908.

Med undersåtlig vördnad: