12
Riksdagens Skrifvelse N:o 25.
N:o 25.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den S mars 1908.
_ — — — Andra Kammaren den 3 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af vädd motion
om skrifvelse till Konungen angående lag om adoption.
(Lagutskottets utlåtande n:o 19.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag kar enskild motionär gjort framställning
om utarbetande af förslag till lag om adoption.
På det område af familjerätten, som beröres i nämnda framställning,
saknas positiva stadgande!! nästan helt och hållet i gällande svensk rätt.
De synpunkter, som ligga till grund för ifrågavarande rättsinstitut, kunna
visserligen sägas hafva blifvit i någon mån beaktade i legostadgans bestämmelser
rörande upptagande af fader- och moderlöst barn, men hvarken
dessa bristfälliga stadganden, som för öfrigt tillerkänna barnet endast eu
tjänares ställning, eller de öfriga möjligheter gällande rätt bereder att
ersätta en lagstiftning rörande adoption, kunna anses tillfyllestgörande för
ett rättsligt reglerande af förhållandet mellan fosterföräldrar och det barn,
hvilket de upptagit i sitt hem, i afsikt att förläna det samma rättigheter,
som om det vore deras eget. I flera andra europeiska länder, hvilkas
rättssystem i större omfattning grundats på den romerska rätten, bär däremot
adoptionsinstitutet upptagits och hithörande förhållanden blifvit på
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 25.
ett utförligt och systematiskt sätt behandlade. I öfverensstämmelse med
eu nyare tids uppfattning afser den moderna lagstiftningen i dessa ämnen
i motsats till den romerska rätten, som genom adoptionen hufvudsakligen
hade till syfte att skapa fadersmyndighet, i främsta rummet att grunda
ett föräldra- och barnaförhållande mellan adoptanten och den adopterade.
Såvidt Riksdagen kan finna, skulle ett införande af adoptionsinstitutet
i vår rätt icke kränka några berättigade intressen, men väl kunna
i sin män bidraga till att afhjälpa sociala missförhållanden och utgöra ett
led i sträfvandena att förbättra lefnadsvill koren för fattiga och i olyckliga
förhållanden uppväxande barn, företrädesvis för sådana, som äro födda
utom äktenskapet. Skulle några olägenheter uppkomma af adoptionsrätten,
lära de icke blifva större än att de genom eu klok och efter rådande
sociala förhållanden afpassad lagstiftning kunna utan svårighet undanröjas.
I regel torde det blifva barnlösa makar i relativt goda ekonomiska
omständigheter, hvilka komma att begagna sig af rätten till adoption,
då det mycket ofta för dem är ett behof att genom upptagande af ett
fattigt eller föräldralöst barn ersätta bristen på egna afkomlingar. Månget
barn med god naturlig begåfning kan därigenom under förbättrade ekonomiska
och sanitära förhållanden beredas tillfälle till en utveckling, som
eljest i de flesta fall skulle hafva uteblifvit, och på samma gång kan för
adoptivföräldrarna lifvet få ökadt innehåll och deras äktenskapliga lycka
yttermera befästas. Genom adoptionsinstitutet torde äfven på ett lyckligt
sätt minskas antalet af de utom äktenskapet födda barn, som nödgas
undvara fördelarna af ett godt hem och ett uppfostrande familjelif. Det
synes därför Riksdagen ligga i statens intresse att uppmuntra adoption
och genom eu ändamålsenlig lagstiftning ordna hithörande förhållanden.
Både från barnets och adoptivföräldrarnas synpunkt är detta erforderligt.
Redan nu förekommer det så ofta, att fosterföräldrar upptaga ett barn
såsom sitt eget, att den fullständiga frånvaron af positiva lagbud, som
reglera deras och barnets inbördes rättsförhållanden, gör sig i hög grad
kännbar. Visserligen kunna fosterföräldrarna genom testamente betrygga
fosterbarnets framtid, men då många äro obenägna att under hälsans
dagar förordna om huru vid deras frånfälle skall förfaras med deras
kvarlåtenskap samt dessutom frånvaron af positiva lagbestämmelser till
barnets förmån i flera fall är fosterföräldrarna okänd, händer det icke
så sällan, att vid deras bortgång fosterbarnet icke erhåller de fördelar,
de velat bereda det. Osäkerheten i fosterföräldrarnas rätt öfver barnet
torde dessutom i icke så få fall hafva af hållit sådana personer, som eljest
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 25.
skulle kafva vant därtill benägna, från att taga fosterbarn, blotta medvetandet
att barnets naturliga föräldrar, äfven om de förbinda sig att
icke göra sin rätt gällande, framdeles kunna återtaga barnet, sedan fosterföräldrarna
hunnit fästa sig vid det, eller kanske till och med begagna
sig af dessas kärlek till barnet för att tillskansa sig ekonomiska fördelar,
kan vara tillräckligt för att förhindra mången att öppna sitt hem för
ett fosterbarn.
Genom införande af adoptionsinstitutet synas dessa olägenheter bortfalla.
Förhållandet mellan adoptivföräldrarna och det adopterade barnet
blifver tryggare och får äfven rättsligen större likhet med förhållandet
mellan föräldrar och barn. Genom själfva adoptionen komma vissa rättsverkningar
att inträda till barnets förmån, exempelvis att adoptivföräldrarna
icke behöfva vidtaga några ytterligare åtgärder för att tillförsäkra
barnet del i deras kvarlåtenskap. I hvilken omfattning barnet bör erhålla
arfsrätt efter adoptivföräldrarna, i synnerhet om rätt till adoption medgifves
äfven i det fall, att dessa hafva bröstarfvingar, samt huruvida och
i hvad mån adoptivföräldrarna må tillerkännas rätt till arf efter barnet,
kan dock uppenbarligen icke afgöras på sakens nuvarande stadium. Dessa
frågor äfvensom de öfriga spörsmål, som i samband med adoptionsinstitutets
införande kräfva sin lösning, såsom de lagliga formerna för
adoptionens giltighet eller för adoptivförkållandets upphörande, rätt till
adoption, då adoptanten har bröstarfvingar, adoptantens och den adopterades
ålder, rätt för denne till adoptantens namn in. m., tarfva en ingående
och sakkunnig utredning, innan alla verkningarna af adoptionsinstitutets
införlifvande med vårt rättssystem kunna öfverblickas.
Enligt Riksdagens förmenande kan det med skäl ifrågasättas, om
icke i samband med en blifvande utredning rörande rätten till adoption
jämväl en annan närliggande fråga bör göras till föremål för behandling.
I 5 kap. 1 § giftermålsbalken heter det: »After man barn med sin
fästekvinna eller under äktenskapslöfte eller i lönskaläge, därå sedan
fästning eller äktenskap följer, de barn äro äkta barn och kvinnan njuter
laggift hustrus rätt.» Såsom villkor för barnens legitimation i de fall,
där icke fästning eller äktenskapslöfte vid barnets aflande föreligger,
uppställes sålunda fordran på fästning eller äktenskap eller åtminstone,
på sätt 8 kap. 1 § ärfdabalken stadgar, att mannen tillsäger kvinnan
äktenskap, men endera dör, förrän vigsel åkommer. Fall kunna emellertid
inträffa, då en fader, som önskar, att hans utom äktenskapet födda
barn måtte erhålla ställningen såsom äkta barn, icke kan uppfylla denna
15
Rikdagens Skrifvelse N:o 25.
fordran, t. ex. då kvinnan är död eller förlorat förståndets bruk. Förhållanden
kunna äfven tänkas, då möjligheten af ett äktenskap icke
äi utesluten, men ett sådant i allt fall icke är tillrådligt, såsom då
kvinnan förfallit till sedeslöshet eller dryckenskap. Det synes Riksdagen,
som om giltiga skäl skulle föreligga för verkställande af undersökning,
huruvida icke eu fader borde erhålla rätt att i något eller
några af ofvan antydda fall legitimera sitt barn. Enligt Riksdagens
uppfattning är eu dylik utsträckt legitimationsrätt af behofvet påkallad.
Liksom adoptionsinstitutet bidrager rätten till legitimation att minska
antalet oäkta barn och utgör en konsekvent tillämpning af den redan
eikända grundsatsen, att barn genom efterföljande äktenskap mellan
föräldrarna får äkta barns rätt. Det ligger äfven i statens intresse att
möjliggöra för en fader att ikläda sig de förpliktelser, som äro naturliga
för faderskapet. Riksdagen förbiser ingalunda, att det kan möta stora
svårigheter att gifva rättsregler rörande dessa ytterst grannlaga förhållanden,
men de båda rättsinstitut, som nu berörts, erbjuda oaktadt stora
olikheter så många beröringspunkter, att det synes Riksdagen önskvärd!,
att de blifva föremål för gemensam lagstiftning.
1 å grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen härigenom anhålla,
det täcktes Eders Iiungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i hvad män
rätt till adoption bör medgifvas, samt för Riksdagen framlägga det förslag
till lag, hvartill denna utredning må gifva anledning.
Stockholm den 3 mars 1908.
Med undersåtlig vördnad.