Riksdagens Skrifvelse N:o 24.
9
N:o 2i.
Uppläst och godkändt hos Första Kammaren den 3 mars 1908.
— — — — Andra Kammaren den 3 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående behörighet för gift kvinna att under vissa
villkor vara förmyndare för sin man, som förklarats
omyndig.
(Lagutskottets utlåtande n:o 14.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har enskild motionär gjort framställning
om behörighet för gift kvinna att under vissa villkor vara förmyndare
för sin man, som förklarats omyndig.
Oaktadt de reformer, som under de senare åren vidtagits af lagstiftningen
rörande hustrus rättsliga ställning, kan det enligt Riksdagens
uppfattning icke jäfvas, att gällande bestämmelser i ämnet i många och
viktiga afseenden icke motsvara eu nyare tids åskådning och ej heller
äro affattade med önskvärd tydlighet, ''i gällande svensk rätt torde det
sålunda visserligen vara principiellt erkändt, att omyndig kvinna genom
ingående af äktenskap blifver myndig, men till följd af mannens målsmanskap
har hustrun endast i vissa afseenden fått inträda i utöfningen
af de rättigheter, som detta erkännande bör anses innebära. Denna
oklarhet i åtskilliga stadgande!! rörande hustruns rättsställning måste
gifvetvis vålla osäkerhet vid lagens tillämpning. Vid domstolarna hafva
Sill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sand. 1 Afl. 1 Band. IG Raft. 2
\() Riksdagens Skrifvelse N:o 24.
ock mycket olika meningar yppats, i hvad mån mannens målsmanskap
öfver hustrun föranleder, att af henne vidtagna åtgärder sakna rättslig
giltighet.
Riksdagens uppmärksamhet har i förenämnda framställning fästs
å den olika praxis, som i ett afseende gjort sig gällande vid domstolarna
i fråga om gränserna för gift kvinnas rättskapacitet. I örst
under en senare tid synes denna olikhet i lagtillämpningen hafva framträdt.
Arid vissa rådstufvurätter lärer det sålunda icke sällan inträffa,
att, när mannen icke längre är i stånd att handhafva förvaltningen åt
det gemensamma boet, hans målsmanskap icke ansetts stå i vägen för
förordnande af hustrun att såsom förmyndare för honom öfvertaga förvaltningen
af densamma; vid andra domstolar har åter en dylik praxis
icke gjort sig gällande. Den mera själfständiga rättsliga ställning, som
tillerkänts gift kvinna genom de år 1898 vidtagna förändringar på äktenskapsrättens
område, synes, i öfverensstämmelse med en allt allmännare
uppfattning om det rättmätiga i anspråken på borttagande af åtskilliga
nu bestående inskränkningar i hustrus förmåga af rättshandlingar, hafva
medfört, att mannens målsmanskap gifves en mera begränsad innebörd,
än tidigare varit fallet. Lämpligheten af att hustru, om hon därtill befinnes
skickad, i förekommande fall varder förordnad till förmyndare för
mannen, torde äfven hafva vunnit allt större erkännande. Och gifvetvis
skall det för hemmet och familjelifvet verka mindre störande, om hustrun
erhåller bemyndigande att öfvertaga boets förvaltning, då mannen är oförmögen
att omhänderliafva densamma, än om en utomstående, ofta för
hemmet och dess förhållanden främmande man framför husmodern berättigas
att utöfva det bestämmande inflytandet på boets angelägenheter.
Det vill därför synas Riksdagen, som om fullgoda skäl tala för att
hustrun i främsta rummet bör ifrågakomma vid förordnande af förmyndare
för mannen, därest hon af domstolen pröfvas innehafva de egenskaper,
som erfordras för fullgörande af ett dylikt uppdrag. Såsom ofvan
nämnts, hafva visserligen redan nu vissa domstolar ansett bestående lagbestämmelser
medgifva hustru dylik behörighet, men då denna praxis
af andra domstolar icke erkännes vara med gällande lag öfverensstämmande,
har Riksdagen funnit önskvärdt, att den osäkerhet, som förefinnes
om lagens ståndpunkt i nu ifrågavarande afseende, varder undanröjd,
och detta så snart som möjligt genom uttrycklig föreskrift, som medgifver
hustru behörighet att vara förmyndare förmannen. De jämkningar
i hithörande stadgande!!, som däraf må föranledas, lära icke blifva af
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 24.
större omfattning än att de kunna vidtagas, oberoende af en mera genomgripande
omgestaltning af lagstiftningen rörande äkta makars inbördes
rättsliga ställning.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen härigenom anhålla,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådana lagbestämmelser, att det varder gift kvinna
medgifvet att, om hon därtill befinnes lämplig, blifva förmyndare för sin
man, som förklarats omyndig.
Stockholm den 3 mars 1908.
Med undersåtlig vördnad.