6

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

N:o 23.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 mars 1908.
— — — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af
lagen om fosterbarns vård (Lagutskottets

utlåtande n:o 12.)

Till Konungen.

Vid innevarande års Riksdag liar af enskild motionär gjorts framställning
angående revision af lagen om fosterbarns vård.

Riksdagen bar funnit denna framställning vara förtjänt af beaktande.

Genom den lag om fosterbarns vård, som den 6 juni 1902 utfärdades,
hafva införts rättsregler, hvartill motsvarighet i vårt land förut saknats.
Också ansågs på grund häraf vid lagens utfärdande angeläget, att en
viss försiktighet iakttoges, så att den icke gjordes för vidsträckt eller
komme att störande inkräkta på privata förhållanden.

Uti förenämnda framställning hafva nu åtskilliga anmärkningar riktats
mot ifrågavarande lag, sådan den visat sig under sin tillvaro verka, och
har i sådant hänseende åberopats ett omfattande bevismaterial, bestående
af bland annat införskaffade upplysningar från förste provinsialläkarne i
samtliga län och flertalet stadsläkare i landet.

Den ingående utredning, som sålunda förebragts, lämnar enligt
Riksdagens mening bevis för, att ifrågavarande lag lider af brister, som

Riksdagens Skrifvelse N:o 23

7

kommit den att väsentligen förfela sitt ändamål, samt att alltså förändringar
af densamma äro af behofvet påkallade.

Den nuvarande lagens mest i ögonen fallande svaghet är dess ringa
effektivitet. Den anmälningsplikt till vederbörande öfvervakande myndighet,
hälsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden, som lagen ålagt
barnafostrare, har nämligen visat sig vara ett alltför svagt verkande
medel i kontrollhänseende.

I de kommittéförslag, hvarå lagen hvilar, hade upptagits och förordats
så kalladt koncessionstvång eller skyldighet för den, som vill
emottaga fosterbarn, att inhämta vederbörande myndighets, efter verkställd
undersökning om det blifvande fosterhemmets lämplighet, meddelade
tillstånd. Emellertid uttalades vid förslagets pröfning vissa betänkligheter
mot detsamma i denna del, och blef med anledning däraf
den föreslagna koncessionsplikten ersatt med eu enkel anmälningsplikt,
som i verkligheten icke förmått göra sig respekterad. Det synes emellertid
Riksdagen, som om erfarenheten vederlagt de nämnda betänkligheterna,
och håller Riksdagen före, att endast med koncessionstvång tillfredsställande
garanti kan skapas för att fosterbarnen komma i sådana
Item, där de erhålla lämplig omvårdnad. Därmed skulle beredas möjlighet
att från början förekomma, att barn mottoges till fostran af alldeles
olämpliga personer och sålunda utsattes för vanvård under den
tid, som med ensamt ett anmälningssystem måste förflyta, innan den
öfvervakande myndigheten blir i tillfälle att ingripa.

“V idare håller Riksdagen före, något som också den i ämnet förebragta
utredningen gifver vid handen, att den gällande lagens tillämplighetsomrade
är i olika hänseenden för snäft tilltaget. Den afser nämligen
endast barn, som mot ersättning fostras hos andra än sina-föräldrar,
styfföräldrar, far- eller morföräldrar eller laga förmyndare och icke fyllt
sju år. För frågan, huruvida vanvård föreligger eller ej, kan det dock
ingalunda vara afgörande, om vården lämnas mot eller utan godtgörelse.
Med skäl synes jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke fosterbarn,
som vårdas hos styfföräldrar eller hos förmyndare, böra komma i åtnjutande
af det skydd, ifrågavarande lag är afsedd att bereda. Den stadgade
åldersgränsen af sju år torde i hvarje fall vara för låg.

Det synes Riksdagen, som om de olägenheter, Indika i vissa fall
skulle kunna befaras af lagens utsträckning i antydda hänseenden, måste
anses väl uppvägas af samhällets mäktiga intresse af barnens bevarande
åt samhället.

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

Slutligen anser Riksdagen det böra vid en eventuell omarbetning
af ifrågavarande lag undersökas, huruvida hälsovårds-, och kommunalnämnderna
med sina många göromål af olika slag verkligen är o. skickade
att handhafva öfvervakandet öfver fosterbarnens vård, samt hvilka kontrollföreskrifter
i allmänhet, som kunna för lagens efterlefnad anses
erforderliga.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen härigenom anhålla,
att Eders Ivungl. Maj:t täcktes låta snarast möjligt företaga en revision
af lagen om fosterbarns vård, samt därefter för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill revisonen gifver anledning.

Stockholm den 3 mars 1908.

Med undersåtlig vördnad.