Riksdagens Skrifvelse N:o 201.

1

N:o 201.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 maj 1908.
— — —• — — — Andra Kammaren den 30 — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande af barnmorska dels och
vissa i anledning af propositionen väckta motioner.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 15, och
memorial n:r 17.)

Till Konungen.

Genom proposition, n:o 54, af den 21 februari 1908 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt förslag till
lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska,

Om också det föreliggande lagförslaget utgår från att hvarje kommun
skall hafva anställd barnmorska med fast aflöning, så är dock denna
grundsats icke undantagslöst genomförd.

Att börja med skulle stad och intill densamma gränsande mindre
landtkommun kunna träffa aftal med tillräckligt antal af i staden praktiserande
barnmorskor att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning
betjäna dess fattiga. Dessutom skulle smärre kommuner enligt
förslaget kunna förena sig om anställande af gemensam barnmorska,
dock först efter pröfning af Konungens befallningshafvande och sedan
Bih. till Riksd. Prat. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 83 Haft. (N:0 201.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 201.

vederbörande förste provinsialläkare i ärendet hörts. Slutligen skulle
mindre kommun jämväl efter Konungens befallningshafvandes i förenämnda
ordning lämnade medgifvande kunna träffa aftal med angränsande
större kommuner om rätt att betjäna sig af den större kommunens
barnmorska.

Den ekonomiska lättnad, som dessa bägge sistnämnda undantag
afse att bereda de smärre kommunerna, är i hvarje särskildt fall beroende
af Konungens befallningshafvandes medgifvande. På denna punkt
har af enskilda motionärer föreslagits förändring i propositionen därhän,
att smärre angränsande kommuner skulle äfven utan ett dylikt medgifvande
kunna förena sig om gemensam barnmorska under den förutsättningen,
att kommunernas sammanlagda folkmängd ej öfverstiger
4,000 personer.

Riksdagen håller också före att, om ett högsta innevånareantal kan
bestämmas, som utan egentlig olägenhet kan betjäna sig af en och samma
barnmorska, det måste anses utgöra en afsevärd fördel att i här förevarande
sammanhang få detta tal fastlaget i lag. Den gränssiffra, 4,000,
som motionärerna föreslagit, är emellertid enligt utskottets mening för
hög. Riksdagen anser att siffran lämpligen bör bestämmas till 3,000.

Den här ifrågavarande rätten för smärre kommuner att förena sig
om gemensam barnmorska kan, om den begagnas af folkfattiga kommuner
med stor ytvidd, utan tvifvel komma att gifva geografiskt så
stora barnmorskedistrikt, att en barnmorska icke mäktar nöjaktigt sköta
ett sådant. Den ovillkorliga rätten att förena sig om gemensam barnmorska
synes fördenskull endast böra tillkomma kommuner af mindre
ytvidd.

Af enskild motionär har föreslagits att Konungens befallningshafvandes
befogenhet att förordna om angränsande kommuners sammanförande
till ett barnmorskedistrikt skall utsträckas jämväl därhän, att
befallningshafvanden skall äga förordna, att kommun af mindre ytvidd
skall hafva rätt att betjäna sig af angränsande större kommuns barnmorska.
Motionen utgår därjämte från att Konungens befallningshafvandes
befogenhet i båda fallen skall vara beroende af framställning
från kommuns sida samt att befallningshafvanden icke skulle äga träffa
afgörande i saken, innan såväl förste provinsialläkare som de öfriga
kommuner, hvilka beröras af frågan, blifvit hörda. Enligt propositionen
förutsätter Konungens befallningshafvandes befogenhet att förordna om
anställande af gemensam barnmorska i angränsande kommuner, att framställning
i ämnet blifvit gjord af förste provinsialläkare.

Det finnes visserligen enligt Riksdagens mening fog för tvekan med

Riksdagens Skrifvelse N:o 201.

3

afseende å den inskränkning i kommunernas själfbestämmanderätt på
detta område, som den för Konungens befallningshafvande ifrågasatta
befogenheten skulle innebära. Betänkligheterna härutinnan synas emellertid
Riksdagen vara undanröjda, därest Konungens befallningshafvandes
afgörande måste föregås såväl af framställning från kommuns sida som
af öfriga vederbörande kommuners hörande.

Riksdagen har ansett sig under ofvan angifna förhållanden böra besluta
en förändring af propositionen på denna punkt i enlighet med
ofvanuämnda af motionären framställda förslag.

I afseende å ersättningen till barnmorska för hvarje särskild förrättning
har enskild motionär föreslagit en bestämmelse i lagen därom,
att godtgörelsen i fråga måtte utgå enligt taxa, som blifvit af vederbörande
kommun bestämd. Motionen ansluter sig i denna punkt i det
väsentliga till nu gällande praxis. Då Riksdagen icke finner skäl anförda,
som föranleda till ändring i denna praxis, och ett frånbändande
af den befogenhet, kommunerna i förevarande hänseende nu äga, i och
för sig synes mindre tilltalande, har Riksdagen i stället för 4 § i Kungl.
Maj:ts förslag antagit en bestämmelse, som i hufvudsak ansluter sig till
hvad motionären föreslagit.

Den bestämmelse, som Riksdagen på denna punkt formulerat, synes
emellertid kräfva en kompletterande föreskrift af innehåll att, därest kommuner,
som äro förenade till ett barnmorskedistrikt, icke kunna träffa
öfverenskommelse rörande taxan, frågan skall afgöras af Konungens befallningshafvande.

Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändradt skick godkänna det
af Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslag, har för sin del antagit
följande

Lag

angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.
Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Hvarje landt- och hvarje stadskommun skall hafva anställd barnmorska
med fast aflöning. Inom kommun, som är af större vidd eller
har större folkmängd, skola två eller flera fast aflönade barnmorskor
finnas anställda.

Smärre kommuner, som angränsa hvarandra, äga, efter pröfning af

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 201.

Konungens befallningshafvande och sedan vederbörande förste provinsialläkare
i ärendet hörts, förena sig om anställande af gemensam barnmorska,
dock att sådan föregående pröfning ej erfordras, därest kommunerna
hafva mindre ytvidd och deras sammanlagda folkmängd ej
öfverstiger 3,000 invånare.

Mindre kommun må jämväl, efter Konungens befallningshafvandes
i förenämnda ordning lämnade medgifvande, träffa aftal med angränsande
större kommuner om rätt att betjäna sig af den större kommunens
barnmorska.

Önskar kommun förena sig med en eller flera andra kommuner om
anställande af gemensam barnmorska eller vill mindre kommun träffa
aftal med angränsande större kommun om rätt att betjäna sig af den
större kommunens barnmorska; men kan öfverenskommelse ej träffas,
äge Konungens befallningshafvande, på därom af kommunen gjord framställning
samt efter öfriga vederbörande kommuners och förste provinsialläkares
hörande, i ämnet träffa afgörande.

Därest Konungens befallningshafvande, efter förste provinsialläkares
hörande, lämnar tillstånd, må stad så ock intill densamma gränsande
mindre landtkommun, i stället för att anställa barnmorskor med fast
aflöning, träffa aftal med tillräckligt antal af i staden praktiserande barnmorskor
att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna
dess fattiga.

2 §.

I fråga om sättet för barnmorskornas utseende äger hvarje kommun
besluta.

Åro två eller flera kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt,
och enas dessa icke i valet af barnmorska, äger Konungens befallningshafvande,
efter förste provinsialläkares hörande, utse den af de valda,
som därtill finnes lämpligast.

3 §•

Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd, skall i årlig
lön åtnjuta minst trehundra kronor samt därjämte förses med tjänlig
bostad och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför med minst
etthundra kronor.

Där särskilda omständigheter sådant påkalla, äge Konungens befallningshafvande,
på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkares
hörande, medgifva, att aflöningcn må utgå med skäligt lägre belopp.

t)

Riksdagens Skrifvelse N:o 201.

Afloningen bestämmes af vederbörande kommun och skall utföra®
SM" k°—“‘^der i allmänhet koller

kofmuneG som förenade till ett barnmorskedistrikt icke
gena ÄÄ “ ^ **“ ***“ af«8ras af K»"“''

undfiP^i den faSr ;iflönin8''en ä8''er barnmorska för hvarje förrättning
fa ersättning enligt taxa, som vid hennes antagande eller senare
efter med henne träffadt aftal blifvit ankommen fastställd
(..ffKu.™a kommuner, som betjäna sig af samma barnmorska icke

gTns\etlSg“dee. ^ ***“ ^

5 §•

Hvad i denna
holm och Göteborg
om stadsläkaren.

lag sägs om förste provinsialläkare gäller i Stockom
dessa städers förste stadsläkare samt i Malmö

ii T ader 1|1kraft den 1 januari 1912; dock att sådant aftal
r(UfkaS anst/lbjmf 1 kommuns tjänst mot fast aflöning, som
; affats före lagens utfärdande och vid tiden för dess ikraftträdande fort 2:ar;,

kifdt bes“” ■företa ■*** 3».

Stockholm den 30 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Bili. till Riksd. Prat. 1908. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 83 Hä/t.

■2