Riksdagens Skrifvelse N:o 140.
3
^T:0 140.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1908.
— — — — Andra Kammaren den 22 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ifrågasatt ändring
af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.
(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 18.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen har enskild motionär väckt förslag om ändring
uti 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen i syfte att undanröja
bristerna i nu gällande bestämmelser rörande tryckfrihetsj uryns organiserande.
Att vår nu gällande tryckfrihetsförordning är behäftad med stora
brister, därom torde icke någon meningsskiljaktighet råda. De många
försök, som tid efter annan blifvit gjorda att åstadkomma en allmän
revision af denna lag, vittna tillräckligt tydligt därom. Att dessa försök
icke ledt till något resultat, torde hufvudsakligen hafva berott på svårigheten
att framlägga ett reformprogram, hvarom enighet kunnat vinnas.
Synnerligen talrika hafva också de förslag varit, hvilka åsyftat att partiellt
förbättra denna grundlag.
O O
Bland de bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, hvilka framstå
såsom mest bristfälliga, torde förvisso de vara att räkna, som röra rättegången
i tryckfrihetsmål, och främst de, som afse juryn.
4
jRiksdagens Skri/velse N:o 140.
Enligt nu gällande bestämmelser bildas jury i tryckfrihetsmål på
det sätt, att parterna utse hvar sina fyra och domstolen fem i staden,
där målet anhängiggöres, eller inom länet boende, för medborgerlig dygd
väl kända personer. Sedan dessa blifvit af domstolen förklarade ojäfvige,
äger hvardera parten utan anförda skäl utesluta en bland de af vederparten
och en bland de af domstolen nämnda, så att antalet af juryns ledamöter
blifver nio.
Att dessa bestämmelser äro föga ägnade att åt vår jury gifva de
egenskaper, som erfordras för att densamma skall motsvara sin uppgift,
torde vara uppenbart. Riksdagen är också af den mening, att en
revision af dessa stadganden är i hög grad af behofvet påkallad. Då
man från domstolens pröfning undantagit och till en särskild jury hänskjuta
frågan om åtalad skrifts brottslighet, har anledningen härtill i
främsta rummet varit, att man ansett tryckfrihetsmålen ofta vara af
den natur, att man ej hos en domstol kunde vänta det hänsynstagande
till samtliga i målet föreliggande omständigheter, och särskildt till den
åtalade skriftens syfte, som hos en för målets bedömande särskildt tillsatt
nämnd af förtroendemän. Att emellertid detta syfte med vår tryckfrihetsjury
icke kunnat fullt vinnas, torde vara uppenbart. De af
parterna valda jurymännen uppfatta ofta sin ställning såsom talemän
för den part, som utsett dem, och icke såsom opartiske domare. Deras
röstgifning torde ock i många fall vara förutbestämd. Vid sådant förhållande
blifva, såsom ock af motionären framhållits, de af domstolen
utsedda ledamöternas röster de afgörande. Ett så starkt inflytande för
domstolen synes vara mindre välbetänkt, särskildt då man tager hänsyn
till icke blott att domstolen själf skall fälla slutlig dom i målet utan
äfven att jurymän för hvarje mål utses först sedan själfva rättsförhandlingarna
ägt rum.
Riksdagen vill också särskildt fästa uppmärksamheten på svårigheten
att, därest part tredskas, öfverhufvud få en jury till stånd. I tryckfrihetsförordningen
finnas nämligen inga som helst bestämmelser om huru
förfaras skall, därest part vägrar att begagna sig af sin rätt att nämna
och utesluta jurymän eller begagnar sin nämningsrätt på sådant sätt, att
en jurys konstituerande uppskjutes i det oändliga. Det ligger sålunda
i en parts skön att undandraga sig allt straff genom att omöjliggöra den
för lagens tillämpning nödiga proceduren. Ett dylikt förhållande måste
naturligen betecknas såsom en synnerligen betänklig brist i gällande bestämmelser.
Ehuru Riksdagen sålunda finner uppenbart, att en fullständig om -
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 140.
arbetning af bestämmelserna rörande juryns organisation är af nöden,
har Riksdagen dock icke ansett sig kunna bifalla det af motionären framlagda
förslag. Enligt detsamma skulle juryn bildas på det sätt, att dess
ledamöter för hvarje särskildt mål uttages genom lottning inom jurymannakårer,
som af landsting eller stadsfullmäktige i de städer, hvilka ej i landsting
deltaga, årligen utses. Parterna skulle endast vara bibehållna vid viss
uteslutningsrätt. För den händelse part underläte att begagna sig af denna
sin rätt, skulle uteslutning ske genom lottning. Vidare skulle juryman,
som förfallolöst uteblefve, drabbas af ansvar. Ehuru förslaget att införa
en ständig jurymannakår synes Riksdagen i flera hänseenden vara förtjänt
af beaktande, har Riksdagen dock icke kunnat öfvertygas om att det sätt,
hvarpå motionären sökt att lösa detta spörsmål, innefattar en tillfredsställande
lösning af detsamma. För ett slutgiltigt omdöme i denna så
ytterst, betydelsefulla, men svårlösta fråga, fordras en omfattande och
grundlig utredning. Då en dylik utredning icke föreligger, har Riksdagen
ansett frågan böra hänskjutas till Eders Kungl. Mai:ts förberedande behandling.
1 å grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huru bristerna i nu
gällande bestämmelser rörande tryckfrihetsj uryns organiserande skola kunna
afhjälpas, samt därefter för Riksdagen framlägga de förslag till ändringar
och tillägg i tryckfrihetsförordningen, hvartill nämnda utredning kan gifva
anledning.
Stockholm den 22 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 61 Raft.
2