Riksdagens Skrifvelse N:o 136.
1
N:o 136.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 maj 1908.
— — — — Andra Kammaren den 23 —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
35 och SO §§ i gällande väglag samt en med föranledande
af propositionen väckt motion.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n;o 11 och memorial n:o 12.)
Till Konungen.
Genom proposition af den 6 mars 1908 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt förelag till lagom
ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Detta förslag har af Riksdagen icke i oförändradt skick antagils.
I fråga om förslaget rörande efterbesiktning af länsman och två
nämndemän har enskild motionär föreslagit den förändringen, att förrättningen
skulle verkställas af länsman allenast. Efterbesiktning förekommer
nu enligt praxis i skilda delar af landet.
Den verkställes på olika sätt i olika landsändar, sålunda i vissa
vägdistrikt —- särskild! i de södra provinserna — med biträde af
nämndemän, i andra distrikt af länsmannen ensam eller af fjärdingsman.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 59 Höft. (N:o 136.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 136.
Denna olikhet, som är en naturlig följd af skillnaden i klimatiska förhållanden
i olika delar af vårt land, sträcker sig jämväl till sättet och
tiden för vägarnes lagning samt väglagningsmaterialet. Ehuru det sålunda
för vissa delar af landet visat sig erforderligt, att nämndemän
biträda äfven vid efterbesiktning, synes det Riksdagen dock ej vara
nödvändigt att göra en sådan efterbesiktning obligatorisk äfven för de
vägdistrikt, där den hittills hållits utan biträde af nämndemän, och
ingen olägenhet häraf försports. Det har därför synts lämpligt, att åt
stadgandet beträffande efterbesiktning gifves en sådan affattning, att
det endast vinner tillämpning i de orter, där det anses erforderligt, och
har Riksdagen därför för sin del beslutat att för de vägdistrikt, som
anse det nödvändigt att nämndemän biträda vid efterbesiktning, det
skall ankomma på vägstämma att härom besluta.
Då de sålunda af Riksdagen antagna bestämmelserna om efterbesiktning
endast under vissa förhållanden skulle komma att tillämpas,
har detta föranledt dels omarbetning och dels jämkningar i fråga om
formuleringen af 35 §. Det har synts Riksdagen lämpligt, att efterbesiktningen
benämnes formlig efterbesiktning till skillnad från den
efterbesiktning, som, ehuru ej i väglagen omnämnd, väl ändå i någon
form kommer att bibehållas. Som en följd häraf hafva ändringar äfven
vidtagits i 80 §.
Riksdagen har alltså för sin del antagit följande
Lag
om ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891
angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skola erhålla
följande ändrade lydelse:
35 §.
Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämndemän.
Sådan sjm bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å
tid, som antingen redan är eller med afseende på skiljaktiga förhållanden
varder, efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande
bestämd för hela länet eller delar häraf.
På vägstämma ankommer att besluta, att, till utrönande af huruvida
vid vägsynen befunna brister blifvit afhjälpta, formlig efterbesikt
-
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 136.
ning skall äga rum. Sådan besiktning förättas af länsmannen med
samma antal nämndemän som förut sagts.
Kungörelse om vägsyn skall minst åtta dagar före syneförrättningen
och, där så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar offentliggöras,
och bör därvid bestämmas ej mindre dagen och timmen, då
den på hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af vägen
hvarje dag kommer att besiktigas.
Vid vägsyn föres protokoll, hvari antecknas för hvarje väglott
befinna brister i vägunderhållet med angifvande af det sätt för deras
afknipande, som synemännen finna lämpligast, och det penningbelopp,
hvartill kostnaden för bristernas afhjälpande uppskattas; dock att, där
formlig efterbesiktning skall äga rum, protokollet vid vägsynen allenast
skall innehålla anteckning om bristerna och om lämpligaste sättet för
deras afhjälpande.
Underrättelse om de vid vägsynen befunna bristerna och de föreslagna
åtgärderna för deras afhjälpande meddelas de väghållningsskyldige
genom kungörelse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter syneförrättningens
slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande
med gudstjänst förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å det
ställe inom socknen, som för sådant ändamål af kommunalstämma utses;
skolande länsmannen därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen
utdrag af kungörelsen, i hvad den rör vid synen befunna brister i det
vägunderhåll, som åligger vägkassan. I kungörelsen utsättes viss dag,
ej tidigare än åtta dagar från kungörelsens uppläsande, då det åligger
väghållare eller vägfogde att hafva bristerna botade vid äfventyr, om
sådant underlåtes, af böter enligt 77 §§ samt påföljd därjämte att bristerna
emot lega afhjälpas.
Skall formlig efterbesiktning äga rum, intages i kungörelsen föreläggande
för väghållare eller vägfogde att till dagen för denna förrätthafva
bristerna botade vid äfventyr, som nyss är sagdt.
Vid formlig efterbesiktning föres protokoll, hvari antecknas för
hvarje väglott kvarstående brister i vägunderhåll och det penningbelopp,
hvartill kostnaden för deras afhjälpande uppskattas.
Kan ej för kostnad, som vid vägsyn eller formlig efterbesiktning
beräknats, lega af länsmannen under hand åstadkommas, varde arbetet
utbjudet på offentlig auktion, som hålles af länsmannen och kungöres i
sockenkyrkan minst fyra dagar förut. Göres då ej anbud, som af länsmannen
pröfvas antagligt, äge han på annat lämpligt sätt besörja om
arbetets utförande.
4
Riksdagens Skrivelse N:o 136.
Stanna vid vägsyn eller formlig efterbesiktning förrättningsmännen
i olika meningar, galle hvad de flesta säga. Har hvar sin särskilda
mening, galle länsmannens.
Nämndeman, som biträder vid vägsyn eller formlig efterbesiktning,
skall för förrättningen åtnjuta ersättning enligt gällande resereglemente,
dock att dagtraktamente ej må beräknas. Den sålunda utgående ersättningen
bestrides till hälften ur vägkassan och till andra hälften af statsmedel.
Tillfälliga emellan de årliga vägsyuerna uppkomna brister skola,
där saken sådant uppskof tåla kan, väghållare eller vägfogde anmanas
att inom viss kort tid afhjälpa vid äfventyr som ofvan är nämndt.
Försittes den tid, eller är bristen af beskaffenhet att dröjsmål med dess
afhjälpande kan medföra våda för vägfarande, läte länsmannen ofördröjligen
på lämpligt sätt bota skadan.
Kostnad för väglagning, som enligt denna paragraf genom länsmannens
föranstaltande utföres, äge han hos vederbörande väghållare
eller vägfogde omedelbart uttaga; dock, hvad angår botande af tillfälliga
brister, ej till större belopp, än kronofogden, efter granskning
af kostnadsberäkningen, godkänner.
80 §.
Den, som med vägstämmans beslut ej nöjes, äge däröfver anföra
besvär hos Konungens befallningshafvande inom tid, som nedan sägs;
och varde den tid räknad från det sådant tillkännagifvande, att stämma
hållits, hvarom i 52 § förmärs, blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor
uppläst.
I enahanda ordning och inom nedan angifna tid må klagan föras
öfver vägdelning och särskilda nämndens uppskattning; skolande besvärstiden
räknas, där fråga är om vägdelning enligt 45 §, från det klaganden
erhållit sådan underrättelse, hvarom i samma paragraf stadgas, samt
där besvären afse annan vägdelning eller särskilda nämndens uppskattning,
i förra fallet från det kungörelsen om vägdelningens afslutande
och i senare fallet från det den i 51 § omförmälda länskungörelse
blifvit i distriktets kyrkor uppläst.
I alla ofvannämnda fall skola besvären, vid talans förlust, ingifvas,
i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län inom fyrtiofem dagar och i mål från öfriga orter inom riket inom
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 136.
trettio dagar, dock att menighet, som klagar, äger åtnjuta femton dagars
längre besvärstid.
Finner för pröfning af besvär öfver vägdelning Konungens befallningshafvande
nödigt låta anställa syn, äge Konungens befallningshafvande
förordna ojäfvig landtmätare eller annan lämplig person att
med biträde af två tillkallade jämväl ojäfvige gode män sådan syn hålla.
Kostnaden för förrättningen skall förskjutas af vägkassan, men stannar
på den, som vid sakens slut därtill skyldig pröfvas.
Väghållare, som är missnöjd med åläggande vid vägsyn eller med
beslut vid formlig efterbesiktning, hvarigenom han förklarats icke hafva
ställt sig till efterrättelse honom meddeladt föreläggande att bota brist,
äge däröfver föra klagan hos Konungens befallningshafvande, i förra
fallet inom femton dagar från den dag, underrättelse om åläggandet
blifvit, på sätt i 35 § sägs, i socknens kyrka uppläst, och i senare
fallet inom samma tid från den dag, då efterbesiktningen förrättats. Ej
må klagan, hvarom nyss är sagdt, verka uppehåll med verkställigheten
af åläggande vid vägsyn eller hindra uttagande af kostnad för väglagning
i den ordning, hvarom i 35 § sista stycket förmäles, med mindre
Konungens befallningshafvande annorlunda förordnar.
Har beslut vid vägsyn eller formlig efterbesiktning fattats i strid
mot länsmannens mening, äger denne underställa detsamma Konungens
befallningshafvandes pröfning.
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna
lag omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.
Stockholm den 23 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sciml. 1 Afd. 1 Band, 59 Höft.
2