Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
1
N:o 135.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 22 maj 1908.
~ — — Andra Kammaren den 21 — _
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förordning angående
en särskild stämpelafgift vid köp och lyte af fondpapper.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 29.)
Till Konungen.
O
I proposition n:o 152 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att antaga ett propositionen bifogadt förslag till förordning angående
en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.
Detta förslag kan i stort sedt sägas ansluta sig till de grunder
som Riksdagen i skrifvelse den 23 maj 1906 angifvit såsom lämpade för en
fondaflarsskatt. Visserligen är det i förslaget införda begreppet fondpapper
Sill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 58 Höft. (N:o 135.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
eller de värdepapper, hvilkas öfverlåtande skulle medföra stämpelplikt, betydligt
mera omfattande än hvad år 1906 tänktes skola utgöra föremål fölen
dylik skatt. Bland fondpapperen ingå nämligen, utom aktier och
banklotter, jämväl obligationer. Emot en dylik utsträckning af skattskyldigheten
har Riksdagen emellertid så mycket mindre att erinra, som
en sådan utsträckning står i full öfverensstämmelse med skattens karaktär
af skatt å det rörliga fonderade kapitalet. Tvärtom skulle Riksdagen,
på sätt nedan vidare utvecklas, vilja ifrågasätta, huruvida icke skattens
räckvidd borde än mer utvidgas.
Stämpelskatten — öfverlåtelsestämpeln — skall utgå vid köp i
förhållande till köpeskillingen samt vid byte efter det vid tiden för
bytesaftalet i allmänhet gällande värdet å de öfverlåtna fondpapperen. Beträffande
denna anordning finnes visserligen ej något att erinra vid köp
af obligationer. Enligt här i riket rådande praxis ingår ej i köpeskillingen
för obligation ersättning för upplupen, men icke betald ränta.
Likviden i detta afseende uträknas efter fullt objektiva grunder särskildt
för sig, och det i’äntebelopp, som enligt denna likvid skall af köparen
till säljaren utgifvas, kan och bör ej på något sätt inverka på beräkningen
af stämpelbeloppet vid obligationens öfverlåtande. 1 fråga om
utdelning å aktier borde förhållandet vara enahanda, i det att en förväntad
utdelning, som ju höjer priset på aktien, rätteligen ej heller skulle
läggas till grund för stämpelplikten. Såsom i statsrådsprotokollet angifvits,
kan en dylik oegentlighet, som i allt fall är af jämförelsevis liten
betydelse, svårligen undvikas. En särskild uträkning af det belopp,
hvarmed den förväntade utdelningen ingår i köpeskillingen för aktien,
låter sig näppeligen göra.
Rörande den föreslagna skattens anordning i öfrigt må erinras,
hurusom skatten, hvilken utgöres i form af dubbla beläggningsstämplar,
lägges å en afräkningsnota, hvaraf köpare och säljare bekomma hvar
sitt exemplar. Skatten kan sägas utgå med fullt stämpelbelopp vid
direkt öfverlåtelse från säljare till köpare samt med två halfva stämpelbelopp,
då öfverlåtelsen sönderfaller i två transaktioner, d. v. s. då en
kommissionär inträder mellan säljare och köpare. Transaktionen mellan
säljaren och kommissionären drager ena hälften af stämpelbeloppet och
transaktionen mellan kommissionären och köparen drager andra hälften.
Skulle åter flera kommissionärer inträda såsom mellanhänder i öfverlåtelsen,
blir transaktionen mellan kommissionärerna (d. v. s. sådana
kommissionärer, som tillika äro fondhandlare) skattefri. Om öfverlåtelsestämpeln
ock kan i viss mån tjäna till hämsko på de alltför talrikt före
-
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
kommande osunda aktieaffärerna, skulle det dock icke stå i god öfverensstämmelse
med stämpelns natur af skatt å kapitalet, att densamma
träffade andra transaktioner än sådana, där kapital visades eller den ene
kontrahenten, såsom vid terminsspekulationer, åtminstone formellt måste
anses hafva köpt eller sålt omhandlade fondpapper.
Eders Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen i hufvudsak kunnat
lämna utan erinran.
Mot skattens egentliga anordning har Riksdagen sålunda icke haft
något att anmärka, om icke dit bör räknas en i så måtto förändrad
affattning af afräkningsnoteblankettböckerna, att hvarje blankett bör
innehålla, förutom de två äfräkningsnotorna, eu talong. Sistnämnda
anordning har sin betydelse vid den egentliga förmedlingen af fondaffärer.
Förmedlaren behåller nämligen icke något exemplar af afräkningsnotan,
men skulle, genom införande af talong, å denna kunna
gorå anteckning om hvarje särskild affär, en anteckning, som enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag eljest skulle återfinnas allenast i förmedlarens
handelsböcker.
1 detta sammanhang må anmärkas, att Riksdagen ansett behöflig!;,
att formulär till blanketter utfärdas af Eders Kungl. Maj:t,
ett formulär, som lärer komma att vid utfärdandet af en författning
i ämnet åtfölja författningen såsom bilaga. Och synes det tillika
lämpligt, att efter sådant formulär upprättade blankettböcker varda
för fondhandlare och allmänhet utan svårighet tillgängliga.
Vidkommande kontroll föreskrifterna har Riksdagen, såsom framgår
af den beslutade ändrade lydelsen af 11 § i författningen velat
inskränka tillsyningsman granskningsrätt till fondhandlares "blankettböcker
samt andra handlingar och räkenskaper, såvidt de angå fondhandlarens
handel med fondpapper. Eders Kung!. Maj:ts förslag, enligt
hvilket fondhandlare skulle vara skyldig att utan undantag för granskning
förete sina räkenskaper och handlingar, synes vara mera omfattande
än ur kontrollsynpunkt är nödigt. Vidare har Riksdagen, likaledes i 11 §,
infört stadgande om tillsyningsman tystnadsplikt med afseende å hvad
han vid granskning af fondhandlares räkenskaper inhämtat och om ansvar
för brott däremot. Från sagda tystnadsplikt har emellertid undantag måst
göras. Att denna tystnadsplikt icke bör utesluta möjlighet för tillsyningsman
att anmäla fondhandlare till åtal för bristande stämpelbeläggning af
afräkningsnota m. in. eller att vid domstol bidraga till utredning af mål af
ifrågavarande beskaffenhet, är ju helt naturligt. Men tillika synes det
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
erforderligt, att tillsyningsman berättigas lämna annan tillsyningsman
upplysningar, hvaraf denne för fullgörande af sitt uppdrag kan vara
i behof. Det får nämligen icke förbises, att eu och samma affär i fondpapper,
såsom dessa affärer numera utvecklat sig, ofta nog går genom
liera fondhandlare såsom mellanhänder, och att förty i tvifvelaktiga fall eu
transaktions beskaffenhet af kommissionsaffär kan tillförlitligen konstateras
först genom undersökning hos mer än eu fondhandlare. Då man måste
förutsätta, att alltemellanåt de samverkande fondhandlarna stå under
tillsyn af skilda tillsyningsman, hvilket gifvetvis i regel måste blifva förhållandet
vid transaktioner mellan landsort och hufvudstad, torde ett
samarbete mellan tillsyningsmännen alltsomoftast vara af omständigheterna
påkalladt.
Den sålunda ändrade lydelsen af 11 § har föranledt införandet
i 15 § af ett stadgande angående ordningen för tillämpningen af de
straffbestämmelser för brott mot tystnadsplikten, som gifvas i förstnämnda
§.
Angående författningsförslagets omfattning eller dess definition af
fondpapper har Riksdagen redan antydt, att densamma skulle kunna
synas väl snäf. Till en början vill Riksdagen sålunda framhålla, att
redan nu gällande bestämmelser rörande emissionsstämpeln med afseende
å obligationer, livilka bestämmelser återfinnas i förordningen angående
stämpelafgift en, sakna nödig effektivitet. Enligt hvad Riksdagen erfarit,
lärer man nämligen i ganska stor utsträckning anse sig kunna undgå
stämpelplikten, hufvudsakligen därigenom att lånets skilda delar icke
erhålla namn af obligationer utan af reverser, förskrifningar eller dylikt.
Sådana förskrifningar förekomma af mycket olika slag, dels sådana
som endast till namnet skilja sig från hvad man i dagligt tal menar
med obligationer, och livilka otvifvelaktigt borde draga stämpel, dels
sådana, som mera närma sig vanliga skuldförbindelser och livilka äro
af beskaffenhet att det kan vara tvifvelaktigt, huruvida de böra beläggas
med stämpel eller ej. Riksdagen har sig emellertid bekant, att Eders
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet är fäst på detta förhållande. För den
händelse att ett förtydligande i nu ifrågavarande afseende af gällande
bestämmelser angående emissionsstämpeln skulle visa sig vara af behofvet
påkalladt, lärer Eders Kungl. Maj:t icke underlåta att i sammanhang
med förslag om dylikt förtydligande äfven förelägga Riksdagen
förslag till en motsvarande jämkning af de nu till Riksdagens pröfning
framlagda bestämmelserna angående öfverlåtelsestämpel. I det outredda
skick, hvari frågan om emissionsstämpel å så kallade förskrifningar
Riksdagens Skrifvelse N:o 135. 5
för det närvarande befinner sig, har Riksdagen icke ansett sig böra vidtaga
någon förändring af 1 § i syfte att närmare angifva hvad som bör
förstås med uttrycket obligationer.
Vidare har ifragasatts, huruvida icke öfverlåtelse af lotter i kommanditbolag,
grufbolag, rederibolag m. m, borde liksom öfverlåtelse
af aktier och banklotter draga öfverlåtelsestämpel. Det torde emellertid
med skattskyldighetens utsträckning till öfverlåtelse af kommanditlotter
m. m. böra tills vidare anstå för att tagas under öfvervägande i
sammanhang med införande af emissionsstämpel å dylika värdepapper.
I hvarje fall lärer ett afgörande af frågan om beskattning af kapitalplacering
i dessa papper böra föregås af särskild utredning. Med hänsyn
till angelägenheten häraf och då en dylik utredning lämpligen torde
böra verkställas af Eders Kungl. Maj:t, har framställning i sådant afseende
synts böra af Riksdagen göras.
I ett annat afseende torde emellertid redan nu en komplettering
af 1 § i författningsförslaget böra ske. Teckningsrätten i fråga om
aktier och banklotter samt interimsbevis, interimskvitton och liknande
bevis om verkställd inbetalning i fråga om fondpapper i allmänhet äro
som bekant föremål för omsättning likaväl som de redan utfärdade värdepapperen.
Att i skatteafseende göra åtskillnad mellan de utfärdade
värdepapperen och teckningsrätter, interimskvitton och dylika handlingar
förefinnes, synes. Riksdagen ingen skälig anledning. Riksdagen har
däriör beslutit viss ändrad lydelse af sagda § i syfte att med öfverlåtelse
af fondpapper likställa öfverlåtelse af interimskvitton och dylika
handlingar samt af rätt till teckning af omförmälda slags värdepapper.
Riksdagen,, som sålunda beslutit en viss utsträckning af öfverlåtelsestämpelns
räckvidd, har tillika funnit sig böra vidtaga eu jämkning i
skattesatserna.
En skatt af nu ifrågavarande natur måste själffallet i viss män
verka hämmande på allmänna rörelsen. Såsom i statsrådsprotokollet
angifves, intaga med hvarje dag transaktioner af ifrågavarande slag ett
allt ^betydelsefullare rum i det ekonomiska lifvet. Häraf följer ock, att
en åtgärd, som verkar såsom hämsko på denna rörelsegren, måste mer
ellei mindre ofördelaktigt återverka på andra grenar af näringslifvet.
Om redan på grund af nu angifna förhållanden synnerlig försiktighet
vid bestämmandet af skattens belopp bör iakttagas, mana skattens
nyhet och dess natur ännu mer därtill. Skatten är ju af beskaffenhet
att icke enbart beröra vissa i sin verksamhet mera kontrollerbara näringsidkare
utan jämväl och helt säkert i växande utsträckning den kapital
-
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
placerande liksom ock den spekulerande allmänheten. Denna omständighet
torde, med afseende å förevarande skatt, kanske mera än eljest komma
att bestyrka den ofta uttalade meningen, att försöken att undgå skattskyldigheten
till staten stå i ett visst förhållande till skattebördans
storlek. Och då härtill kommer, att, oafsedt skattebeloppet, ny eller
ökad skattskyldighet i allmänhet innebär en lockelse till kringgående
af skattebestämmelserna, böra under alla förhållanden skattesatserna
i förevarande fall till en början hållas så pass låga, att desamma icke
alltför mycket verka hämmande på rörelsen och ej heller fresta till
mer eller mindre illojala försök att undgå densamma. Skatten, som enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle utgå med 1.5 0 kronor på 1,000
kronor vid direkt öfverlåtelse af aktier och banklotter samt med 1 krona
på 1,000 kronor vid direkt öfverlåtelse af obligationer, har emellertid och
säkerligen icke utan skäl ansetts alltför hög, särskildt såsom begynnelsebelopp.
Det torde äfven få anses bestyrkt af det förhållandet, att i Tyskland
enligt där gällande stämpellagstiftning, som i stort sedt fått tjäna till
mönster vid upprättandet af ifrågavarande författriingsförslag, öfverlåtelsestämpeln
utgår med afsevärdt lägre belopp, nämligen då vid öfverlåtelse
mellanhänderna icke uppgått till flera än två till 60 pfennig på
1,000 marks värde vid öfverlåtelse af aktier och till 40 pfennig på 1,000
marks värde vid öfverlåtelse af obligationer. Riksdagen har också funnit
sig böra bestämma skatten till 1 krona för 1,000 kronor vid köp och
försäljning af aktier och banklötter samt till 50 öre för 1,000 kronor
vid köp och försäljning af obligationer. I anslutning till Eders Kungl.
Maj:ts förslag har skatten angifvits för 200 kronors värde eller till 20
öre i förstnämnda fall samt till 10 öre vid köp och försäljning af obligationer.
En dylik reduktion af skattesatserna måste visserligen inverka på
beräkningen af inflytande öfverlåtelsestämpelmedel för år 1909. Men
då de i statsrådsprotokollet gjorda beräkningar med afseende å skattens
ekonomiska resultat synas mycket försiktiga och då skatten i allt fall
icke beräknats ens till 5 procent af den inkomsttitel, därunder skatten
förts, eller stämpelmedlen, håller Riksdagen före, att de af Riksdagen
i afseende å skattesatserna beslutade ändringarna icke behöfva föranleda
till reduktion af det under nyssnämnda inkomsttitel uppförda totalbelopp.
öfriga af Riksdagen beslutade ändringar torde icke behöfva någon
vidare motivering eller allenast i korthet kunna af Riksdagen angifvas.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
I 12 § af författningsförslaget hafva föreslagits fixa straff såväl i
allmänhet för underlåtenhet att fullgöra stämpelplikten som ock särskildt,
då till grund därför ligger hos den försumlige en medveten oriktig
uppgift i afräkningsnota. Mot det i senare fallet bestämda straffet
eller böter af femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga
förfarandet undandragits, dock minst femtio kronor, har Riksdagen icke
något att anmärka. Att å andra sidan bestämma ett fixt bötesstraff af
tjugu gånger det felande stämpelbeloppet, dock minst tio kronor, då
af annan än nu angifven anledning afräkningsnota icke blifvit behörigen
stämpelbelagd, synes mindre lämpligt. Riksdagen kan nämligen icke
förbise, att, allrahelst under öfverlåtelsestämpelns första tillämpningstid,
underlåtenhet i nu ifrågavarande afseende kan bero af så vidt
skilda orsaker som än ren okunnighet om skatteplikten eller svårighet
att beräkna stämpelskattens belopp i det särskilda fallet, och än afsiktligt
undandragande af skattskyldigheten. Riksdagen har därför vid underlåtenhet
af omförmälda slag bestämt eu strafflatitud, nämligen böter
från och med fem gånger till och med trettio gånger det felande stämpelbeloppet,
dock minst 10 kronor.
I 13 § af författningsförslaget stadgas straff bland annat för brott
emot vissa i författningen lämnade ordningsföreskrifter. Dock bär därunder
icke inbegripits försummelse att upprätta afräkningsnota samma
dag, som köp- eller bytesaftal afslutas, en föreskrift, som återfinnes i
4 § 1 mom. af förslaget. Då det emellertid för kontrollens skull är
af synnerlig vikt, att sagda föreskrift, särskildt af fondhandlare, efterlefves,
har Riksdagen beslutit sådan ändrad lydelse af förstnämnda
paragraf, att brott mot nämnda stadgande skall anses lika med brott
mot öfriga i paragrafen omförmälda ordningsföreskrifter.
Slutligen vill Riksdagen framhålla, hurusom en författning af
ifrågavarande slag skulle i viss män komma i strid med af Eders Kungl.
Maj:t utfärdade förordningar angående mäklare samt fondmäklare i
Stockholm, men att Riksdagen tillika erfarit, att detta förhållande icke
undgått Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition har alltså icke kunnat
oförändrad bifallas, utan har Riksdagen i stället antagit en förordning
angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper af
den lydelse, härvid fogade bilaga utvisar.
Tillika får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Magt måtte låta
utreda, om och i livad mån omförmälda stämpelafgift jämväl bör utgå
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
vid köp och byte af lotter i kommanditbolag, rederibolag, grufbolag
och andra liknande sammanslutningar, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill en sådan utredning kan föranleda.
Stockholm den 22 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
9
Förordning
angående eu särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.
1 Kap.
Allmänna grunder för stämpel af giftens utgörande.
1 §•
Vid öfverlåtelse af fondpapper genom köp eller byte skall erläggas
eu särskild afgift till belopp och i den ordning här nedan sägs.
Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och
utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter)
samt obligationer.
Lika med öfverlåtelse af fondpapper anses öfverlåtelse af rätt till
teckning af sådana värdepapper eller, där teckning skett, öfverlåtelse af
den därpå grundade rätt.
2 §.
När fondpapper öfverlåtes genom köp eller byte, skall afräkningsnota
upprättas.
Afslutas dylikt aftal i kommission, d. v. s. handlar kontrahent i
aftal et för annans räkning men i eget namn (kommissionär), skall ändock
anses såsom en särskild öfverlåtelse ej mindre uppgörelsen mellan
kommissionären och den person, för hvars räkning kommissionären
handlar (kommittenten), än äfven uppgörelsen mellan kommissionären
och tredje man.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 58 Käft.
2
10
Biksdagens Skrifvelse N:o 135.
3 §•
1. Afräkningsnota, hvarom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan,
annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,
nämligen:
a) vid köp af aktier och banklotter 20 öre, då de öfverlåtna aktiernas
eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger 200 kronor, och
därutöfver 20 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,
b) vid köp af obligationer 10 öre, då de öfverlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och därutöfver 10 öre
för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,
dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och aftalet
afslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission, afräkningsnotan
skall förses
c) vid köp af aktier och banklotter med stämpel af 10 öre, då
de öfverlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger
200 kronor, och därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp
af 200 kronor, samt
d) vid köp af obligationer med stämpel af 5 öre, då de öfverlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och
därutöfver 5 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.
Äfvenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, afräkningsnota
vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen
e) vid byte af aktier och banklotter 10 öre, då det värde, som
enligt 4 § 4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200
kronor, och därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200
kronor, samt
f) vid byte af obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §
4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200 kronor,
och därutöfver 5 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.
Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare äfvensom annan, som drifver
sådan rörelse med fondpapper, att han på grund däraf är pliktig förahandelsböcker.
2. Afslutas aftal om köp eller byte af fondpapper i utlandet,
och är den ene kontrahenten bosatt i utlandet, utgöres stämpeln med
hälften af det belopp, hvarmed afräkningsnotan enligt de i 1 mom.
gifna bestämmelser eljest skolat förses, i hvarje fall dock minst 5 öre.
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
Såsom afslutadt i utlandet anses ock sådant aftal, som kommit till
stånd medelst post, telefon eller telegraf mellan ort i Sverige och ort
i utlandet.
3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:
a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och aftalet å hvardera
sidan afslutas icke för egen räkning utan i kommission;
b) då aktie eller banklott utan mellangift utbytes mot annan eller
andra aktier eller banklotter i samma bolag och till enahanda eller
lägre belopp;
c) då obligation utan mellangift utbytes mot annan eller andra
obligationer af samma utgifvare samt med samma räntefot och till enahanda
eller lägre belopp;
d) då vid öfverlåtelse af aktie eller obligation den ene kontrahenten
är svenska staten eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt
verk eller styrelse, Riksdagens verk eller Sveriges allmänna hypoteksbank,
samt slutligen
e) i fråga om obligation vid sådan öfverlåtelse, då enligt förordningen
angående stämpelafgiften obligationen skall före utlämnandet eller före
öfverlåtelsen förses med särskild stämpel.
4. Värdet å de öfverlåtna fondpapperen skall vid köp anses motsvara
köpeskillingen och må vid byte icke upptagas till lägre belopp än det
vid tiden för bytesaftalet i allmänhet gällande.
2 Kap.
Om afräkning snota.
4 §•
1. Afräkningsnota skall upprättas samma dag, som köp- eller
bytesaftal afslutas.
2. Vid köp skall afräkningsnota upptaga kontrahenternas (säljarens
och köparens eller kommissionärens och kommittentens eller kommissionärens
och tredje mans) namn och bostad, ort och dag för köpets afslutande,
föremålet för öfverlåtelsen äfvensom den öfverenskomma köpeskillingen.
Skyldigheten att upprätta afräkningsnota åligger, där ej nedan
annorlunda sägs, säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning
eller såsom kommissionär.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
År fondhandlare köpare vare sig för egen räkning eller i egenskap
af kommissionär, och är den andra kontrahenten ej fondhandlare,
skall köparen upprätta afräkningsnotan.
Där vid öfverlåtelse af fondpapper någon, utan att själf uppträda
vare sig som säljare eller köpare, förmedlat aftalet mellan kontrahenterna,
åligger det förmedlaren att upprätta afräkningsnotan, som därvid skall
upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.
Då fondhandlare afslutar köpeaftal, icke för egen räkning utan
såsom kommissionär, skall han förse afräkningsnota med påskrift: i
kommission (afräkningsnota i kommission).
Afräkningsnota behöfver icke vara underskrifven.
3. Då köpeaftal afslutas mellan kontrahenter, livilka bägge äro
fondhandlare, skall kontrahent, som köper i kommission, öfver uppgörelsen
mellan fondhandlarna upprätta särskild ostämplad afräkningsnota i
kommission.
4. I fall, där bytesaftal afslutas mellan, å ena sidan, kommissionär,
som är fondhandlare, och, å andra sidan, kontrahent, som icke är dylik
kommissionär, upprättas afräkningsnota endast af fondhandlaren. Afslutas
bytesaftalet genom förmedlare, skall denne upprätta särskild afräkningsnota
för enhvar af kontrahenterna. Vid bytesaftal i andra än
nu nämnda fall skall hvardera kontrahenten upprätta afräkningsnota,
I afräkningsnota vid bytesaftal upptages värdet allenast å de
fondpapper, som öfverlåtas af den kontrahent, hvilken själf har att upprätta
notan eller för hvilkens räkning sådant åligger förmedlaren. År vid
bytesaftal fondhandlare kontrahent, och har aftalet afslutats icke för dennes
egen räkning utan i kommission, skall i afräkningsnotan upptagas värdet å
de fondpapper, som öfverlåtas af den andre kontrahenten (kommittent
eller tredje man). Skall vid byte kontrahent utgifva mellanafgift, tilllägges
denna afgift värdet å de fondpapper, samma kontrahent öfverlåter.
Rörande afräkningsnotas innehåll i öfrigt gäller hvad i 2 mom.
sägs med afseende å afräkningsnota vid köp.
5. Afräkningsnota upprättas i två lika lydande exemplar. Då den,
hvilken det åligger att upprätta afräkningsnotan, handlar för egen
räkning eller såsom kommissionär, skall det ena exemplaret af notan
stanna i förvar hos upprättaren och det andra sist å tredje dagen, etter
det aftalet kommit till stånd, afsändas till kontrahenten. År aftalet åter
slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid afsända båda
exemplaren, ett till hvardera kontrahenten.
6. Då fondpapper säljas å exekutiv auktion, anses auktionsförrättaren
såsom förmedlare.
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
13
5 §.
Då fondhandlare utfärdar afräkningsnota, skall notan tagas ur en
för ändamålet inrättad bok, hvari blanketterna äro inhäftade och försedda
med nummer i fortlöpande följd. Hvarje blankett skall bestå af
talong och afräkningsnota, den senare delad i två lika lydande hälfter.
Talong samt afräkningsnotans båda hälfter skola genom perforering
vara från hvarandra skilda samt försedda med samma nummer. Kungl.
Maj:t fastställer formulär till blanketter.
Fondhandlare, som vid köp eller byte mottagit ostämplad afräkningsnota
i kommission, skall bilägga densamma det hos honom förvarade
exemplaret af den utaf honom själf öfver köpet eller bytet utfärdade
notan.
Blankettbok med tillhörande exemplar af upprättade afräkningsnotor
äfvensom vid köp- eller bytesaftal bekomna afräkningsnotor skola
af fondhandlare bevaras i två år.
3 Kap.
Om den, hvilken stämpelplikten åligger, och sättet för dess fullgörande m. m.
6 §.
Den, som enligt 4 § 2 och 4 mom. är pliktig upprätta afräkningsnota,
är skyldig att belägga densamma med föreskrifven stämpel.
För utgörandet af föreskrifven stämpel svare likväl i hvarje fall
såväl hvardera kontrahenten för sig som ock förmedlare, med den inskränkning
att, om köp- eller bytesaftalet afslutats i utlandet, ansvaret
ligger endast å här i riket bosatt kontrahent och förmedlare.
^ §•
1. För stämpelbeläggning af afräkningsnota skall användas dubbel
beläggningsstämpel (öfverlåtelsestämpel). Öfverlåtelsestämplar skola vara
att tillgå af följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50,
60 och 75 öre samt 1, 1.20, 1.50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 15,
20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
De två exemplaren af afräkningsnotan förses med hvar sin hälft
af stämpeln, därvid iakttages, att den med n:o 1 märkta hälften anbringas
å det exemplar af notan, som skall förblifva i upprättarens förvar, eller,
där afräkningsnotan upprättas af förmedlare, å det exemplar af notan,
som öfversändes till öfverlåtaren.
Öfverlåtelsestämpeln fästes å afräkningsnota med hela den limmade
sidan och skall, med angifvande af datum, makuleras genom lämplig
påteckning, färg eller svartstämpling.
2. När till afräkningsnota erfordras stämpel till större belopp än
en stämpel innehåller, må två eller flera stämplar begagnas. Där stämpelbeloppet
utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes eller hvartill flera
stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas, skall stämpel å det
lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas, med iakttagande dock
af hvad i 3 § 2 mom. stadgas.
3. Förmedlare, som drifver sådan rörelse med värdepapper, att
han på grund däraf är pliktig föra liandelsböcker, åligger att å vederbörande
blanketts talong göra anteckning om beloppet af den stämpel,
som blifvit åsatt afräkningsnota, hvars båda exemplar afsändts till
kontrahenterna.
4. För stämpel, som af förmedlaren åsatts afräkningsnota, äger
denne utbekomma ersättning hos hvilken af kontrahenterna som helst.
Stämpel å afräkningsnota, som, efter försäljning af fondpapper å exekutiv
auktion, af auktionsförrättare!! upprättas, skall gäldas på sätt i
164 § utsökningslagen om kostnad för utmätt egendoms försäljningstadgas.
8 §•
Fullgör ej den, som det jämlikt 4 § 2 och 4 mom. åligger att
upprätta och till kontrahent afsända afräkningsnota, denna skyldighet,
skall kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, inom fjorton
dagar efter köpets eller bytets afsilande upprätta och till den andra
kontrahenten afsända sådan nota, vederbörligen stiimpelbelagd. Har
kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, emottag^ afräkningsnota,
hvilken icke blifvit försedd med föreskrifven stämpel, åligger
det honom att inom sagda tid förse notan med felande stämpel.
Där, vid aftal om köp eller byte mellan fondhandlare, den ene,
som utfärdat ostämplad afräkningsnota i kommission, icke från kontrahenten
mottagit dylik eller ock vederbörligen stämpelbelagd afräkningsnota
öfver samma köp eller byte, åligger det den förre att inom nyssnämnda
tid förse det hos honom förvarade exemplaret af den utaf
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
honom utfärdade afräkningsnotan med stämpel till det belopp, som
skolat för köpet eller bytet utgå, om kontrahenten icke varit kommissionär.
Då i fall, hvarom i denna § förmäles, stämpelbeläggningen äger
rum utan att afräkningsnotans bägge exemplar äro för den, som utför
stämpelbeläggningen, tillgängliga, åligger det denne att belägga det för
honom tillgängliga exemplaret med den med n:o 1 märkta delen af stämpeln
och en afskrift af samma exemplar med den andra delen af samma
stämpel; börande denna afskrift omedelbarligen öfversändas till kontrahent.
4 Kap.
Kon trollföreskri fter.
9 §‘
Bolag, förening eller enskild person, som, i eller utan samband
med annan rörelse eller näring, ämnar drifva handel med fondpapper
vare sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handel
af sådant slag börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i
Stockholm, hos öfverståthållarämbetet och eljest hos Konungens befallningshafvande
i det län, där rörelsen skall drifvas.
Anmälan om handel med fondpapper, som redan drifves, när denna
författning träder i kraft, skall i enahanda ordning ske inom en månad
efter nämnda tidpunkt.
Anmälningsskyldighet, hvarom i denna § förmäles, åligger dock
icke af handels- och sjöfartsnämnd antagen fondmäklare samt ej heller
solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag, såvidt angår banks hufvudkontor.
10 §.
Tillsyn öfver efterlefnaden af de i denna förordning gifna föreskrifter
tillkommer öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande
i länen.
Sådan tillsyn utöfvas, hvad angår annan fondhandlare än solidariskt
bankbolag och bankaktiebolag, genom särskilda tillsyningsmän, som
utses af öfverståthållarämbetet för rörelse, som drifves inom Stockholm,
och eljest af Konungens befallningshafvande i vederbörande län. Nämnda
tillsyningsmän äga uppbära dels särskild! arfvode, som på förslag af
öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande fastställes
af Konungen, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande rese
-
16 Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
kostnads- och traktamentsersättning- enligt tredje klassen i gällande
resereglemente.
Beträffande de solidariska bankbolagen och bankaktiebolagen utöfvas
tillsynen genom de af öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande
jämlikt gällande banklagar utsedda allmänna ombud,
dock att Konungen vill, där så finnes lämpligt, förordna, att å viss
ort, där handel med fondpapper drifves vid banks afdelningskontor,
tillsynen äfven öfver sådan rörelse skall utöfvas af tillsyningsman,
hvarom ofvan förmäles.
11 §.
Fondhandlare, som står under tillsyn af tillsyningsman, är skyldig
att, när helst så påfordras, för tillsyningsmannen förete sina blankettböcker
samt andra handlingar och räkenskaper, såvidt de angå fondhandlarens
handel med fondpapper. Efter därom af allmänna ombudet vid
bank gjord tillsägelse åligger bank att till hufvudkontoret för granskning
införskaffa bankens vid afdelningskontor förefintliga blankettböcker
samt andra handlingar och räkenskaper, såvidt de angå bankens handel
med fondpapper å ort, där icke på grund af Konungens förordnande
tillsynen öfver dylik rörelse skall utöfvas af tillsyningsman.
Tredskas bank eller annan fondhandlare att fullgöra hvad honom
sålunda åligger, äge öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande
förelägga den tredskande vite och till sådant vite fälla.
Tillsyningsman vare pliktig att, då annan tillsyningsman för fullgörande
af sin granskningsplikt äskar upplysning om visst angifvet
förhållande, meddela hvad han i sådant hänseende vid granskning af
fondhandlares handlingar inhämtat. Hvad tillsyningsman sålunda eller
vid granskning af fondhandlares handlingar inhämtat må tillsyningsman
yppa allenast i fall, då sådant erfordras för anmälan till åtal för förseelse
mot denna förordning eller ock för utredning vid domstol i mål
af dylik beskaffenhet.
Yppar tillsyningsman i andra än nu sagda fall hvad sålunda hemligt
hållas bör, straffes med böter från och med tjugufem till och med femhundra
kronor och vare därjämte skyldig att till fullo godtgöra skada,
som af förseelsen kan hafva uppkommit.
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
17
5 Kap.
Ansvarsbestämmelser.
12 §.
Den, som enligt 4 eller 8 § är pliktig upprätta afräkningsnota
öfver köp eller byte af fondpapper, men underlåter att sådant fullgöra
eller att förse upprättad nota med föreskrifven stämpel, böte från
och med fem. till och med trettio gånger det felande stämpelbeloppet,
dock minst tio kronor. Hade afräkningsnotan ej skolat förses med
stämpel, böte tio kronor.
Har .någon i afräkningsnota, som af honom upprättats, mot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom föranleda att stämpelafgift
icke till behörigt belopp blifvit utgjord, böte från och med tjugu
till och med femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga
förfarandet undan dragits, dock minst femtio kronor.
13 §.
Har någon, som är skyldig förse afräkningsnota med stämpel,
försummat, att makulera stämpel, hvarmed sådan handling blifvit belagd
vare påföljden böter fem kronor.
Den, som bryter mot de i 4 § 1 eller 5 inom., 5 § eller 7 § 1 eller
3 mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, där ej i 12 § annan
påföljd blifvit för förseelsen utsatt, med böter från och med fem till
och med femhundra kronor.
14 §.
Föisummas anmälan, som i 9 § föreskrifves, straffes den försumlige
med böter från och med fem till och med femhundra kronor.
15 §.
... De 1.12> 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän
åklagare vid allmän domstol.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 58 Höft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
Åtal för förseelse, som i sista stycket af 11 § omförmäles, anhängiggöres
ock vid allmän domstol, men må ej af allmän åklagare åtalas,
där ej målsägande densamma till åtal angifvit.
Varder kontrahent i aftal om köp eller byte af fondpapper ställd
under tilltal för det han icke fullgjort honom åliggande skyldighet att
upprätta eller stämpelbelägga afräkningsnota, vare till fredande från
ansvar pliktig förete afräkningsnotan, där han icke i annan ordning
gitter förete bevisning därom, att han fullgjort hvad honom i berörda
afseende ålegat.
16 §.
Böter enligt denna förordning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän lag.
U §.
Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften
åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han
hälften af åklagarens andel.
6 Kap.
Öfriga bestämmelser.
18 §.
Statskontoret skall genom därtill antagna försäljningsman låta tillhandahålla
allmänheten stämplar af de särskilda slag, som enligt denna
författning skola vara att tillgå.
Sådana försäljnings män utses, för Stockholm af statskontoret, och
för hvarje annan stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet af
Konungens befallningshafvande.
Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;
och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,
som erfordras för en viss afräkningsnota, utan ersättning meddela sådan
upplysning.
Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när så pröfvas
skäligt, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
19
19 §.
Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom
gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos
statskontoret få stämplar sig tillställda inom det belopp, för hvilket
säkerhet sålunda blifvit ställd.
För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, hvilken förordnat försälj
ningsm annen.
20 §.
Då försäljningsman af Konungens befallningshafvande antages
eller entledigas, göre Konungens befallningshafvande ofördröjligen därom
anmälan hos statskontoret. Detsamma galle ock, ifall den säkerhet,
som af sådan försäljningsman blifvit ställd, undergått förändring.
21 §.
Beträffande uppbörd och redovisning för öfverlåtelsestämplar skall
i tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen
angående stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för
öfverlåtelsestämplar icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader
räkna sig till godo mer än eu procent af det belopp, för hvilket
öfverlåtelsestämplar under året försålts.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1909.