Riksdagens Skrifvelse N:o 120.
1
N:o 120.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 12 maj 1908.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
propositioner dels om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen
dels ock angående en inkomstskatt
att upptagas i riksstaten för år 1909.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 22.)
Till Konungen.
I proposition n:o 34 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
besluta, att 1, 4, 7, 10, 11, 14, 56, 57 och 60 §§ i förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst den 13 september 1907, 10 §
i den vid förordningen fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna
äfvensom vissa till förordningen hörande formulär till taxeringslängd^!*
måtte erhålla den förändrade lydelse, som vid propositionen fogade
förslag utvisade.
Såsom af det i propositionen åberopade statsrådsprotokoll framgår,
afse de ifrågasatta ändringarna i 1 och 7 §§ att återställa bevillningen,
för 100 kronor af fastighetstaxeringsvärde och 100 kronors inkomst
räknadt, till de för år 1907 och dessförinnan gällande belopp eller för
jordbruksfastighet till sex öre för hvarje fulla 100 kronor och för all
annan fastighet och frälseränta till fem öre för hvarje fulla 100 kronor
Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 48 Höft. (N:o 120.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 120.
af taxeringsvärdet samt med afseende å taxerad inkomst till en för
hundra af inkomstbeloppet. De i bevillningsförordningen af den 13
september 1907 stadgade skattesatser eller respektive tre och två och
ett hälft öre för 100 kronors taxeringsvärde samt en half för 100 af
inkomstbeloppet hafva som bekant ej heller varit ämnade att gälla annat
än under öfvergångsåret för nämnda författning eller under år 1908.
Mot de af Eders Kung!. Maj:t föreslagna ändringar i 1 och 7 §§ af
bevillningsförordningen har Riksdagen därför icke något att erinra.
I anslutning till de sålunda föreslagna ändringarna med afseende
å skattesatserna, hvarigenom bevillningen skalle år 1909 under i öfrigt
likartade förhållanden utgå med dubbla belopp mot år 1908, bör gifvetvis
den s. k. bevillningsprocenten, sådan den bestämts i 1907 års förordning,
högst betydligt reduceras. Den i sådant afseende föreslagna
ändring af 57 § bevillningsförordningen finner Riksdagen sig kunna
biträda.
Riksdagen har sålunda icke haft något att anmärka mot de Eders
Kungl. Maj:ts förslag, som innefattas i den föreslagna ändrade lydelsen
af 1, 7 och 57 §§ i bevillningsförordningen, och har icke heller, med
här nedan angifna undantag, funnit anledning till erinringar beträffande
öfriga ifrågasatta ändringar i samma förordning. Undantaget afser den
föreslagna ändrade lydelsen af 14 §.
Den reform, som innefattas i 1907 års bevillnings- och inkomstskatteförordningar,
åsyftade bland annat att bringa reda och klarhet i
taxeringsförfarandet. Ett sådant syftemål sökte man vinna därigenom,
att icke vidare löpande årets utan ett tilländagånget eller sistförflutna
års inkomster skulle göras till föremål för taxeringen. Detta förhållande
uttrycktes i 7 § af bevillningsförordningen sålunda, att skattskyldig
skulle taxeras för den inkomst, han åtnjutit under det nästföregående
året. Och godkändes likaledes af Riksdagen en sådan förändrad lydelse
af 14 § bevillningsförordningen, att uppgift, som till ledning vid taxeringen
skulle aflämnas af statsdepartementet samt andra verk och
styrelser, skulle angifva de af vederbörande tjänstemän m. fl. under
nästföregående år uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar
in. m.
I förevarande proposition har emellertid föreslagits sådan ändring
af sistomförmälda paragraf, att uppgift, hvarom nyss nämndes, skulle
afse lön, tjänstgöringspenningar m. in. icke under utan för nästföregående
år.
Riksdagen finner det framställda förslaget till ändring i 14 §
bevillningsförordningen icke böra godkännas. Det är visserligen riktigt,
Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 3
att, såsom i statsrådsprotokollet angifvits, syftemålet med 1907 års
reform i fråga om beskattningsåret vid inkomsttaxeringen varit bland
annat att förekomma den — Riksdagen skalle vilja säga irrationella —
sammanblandning af olika års inkomster, som enligt dittills gällande
regler kunde uppstå vid taxeringen för ett visst år. Men ett annat
med reformen afsedt syftemål, som enligt Riksdagens förmenande fåranses
väl så viktigt som det i statsrådsprotokollet angifna, bär varit,
att deklarationerna skulle kunna omedelbarligen tjäna till ledning vid
taxeringen. Med förut gällande ordning kunde de på heder och samvete
afgifna deklarationerna, huru samvetsgrant desamma än upprättats, icke
utan vidare af taxeringsmyndigheterna användas. Sammalunda var förhållandet
i fråga om arbetsgifvares m. fl. uppgifter, som lämnades till
ledning för andras taxering.
Dessa båda nu angifna syftemål synas hafva vunnit sitt fulla
beaktande genom den i 7 § gifna konstitutiva bestämmelsen, att
skattskyldig skall taxeras för den inkomst han åtnjutit under det nästföregående
året, en bestämmelse, som, sedd i belysning af hela reformen,
enligt Riksdagens förmenande, afser de inkomster, af Indika de skattskyldiga
under samma år verkligen kommit i åtnjutande. Först härigenom
kan den skattskyldige tillförsäkras möjlighet att under alla
förhållanden i sin inom behörig tid afgifna deklaration upptaga alla de
inkomster, som skola taxeras, en omständighet, som å sin sida sätter
taxeringsmyndighet i stånd att med största möjliga noggrannhet och
utan allt för mycket användande af det för såväl myndigheter som
skattskyldige besvärliga anmaningsförfarandet fullgöra sitt uppdrag.
Den enkelhet och klarhet i taxeringsförfarandet, som härigenom
vinnes, måste alltså, ej minst för de skattskyldige själfva, hafva ett så
högt värde, att icke utan synnerligen vägande skäl en afvikelse därifrån,
äfven om så endast undantagsvis skulle ske, kan anses tillrådlig. Redan
den omständigheten att, enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag i skatteförfattningarna,
skulle införas ett mera abstrakt begrepp för inkomståret,
måste under sådana förhållanden väcka betänkligheter. I många fall,
där ersättning på en gång utgår för arbete, som utförts under längre
tid än ett år eller eljest på tider under två eller derå år, torde nämligen
svårigheter möta för den skattskyldige att i deklaration uppgifva, i livad
mån inkomsterna belöpt på ena eller andra året. Äfvenledes torde det
kunna ifrågasättas, huruvida det ens skulle anses väl öfverensstämma
med skatteförfattningarnas anordning att i beskattningsafseende till ett
förflutet år hänföra inkomster, af hvilka den skattskyldige icke kan
komma i åtnjutande förrän långt fram på det nästkommande. Skatte
-
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 120.
lindring och framför allt progression böra nämligen bestämmas efter den
skattskyldigas skatteförmåga, mätt efter lians inkomster under ett enda
år. För den del af befolkningen, som af förhållandena tvingas att lefva så
att säga för dagen, skulle det ju icke utan skäl kännas obilligt, om skatten
t. ex. år 1909 tillmättes efter ej blott de inkomster, som han uppburit
och förbrukat år 1908, utan äfven inkomster, som han uppbär långt fram
på året 1909. Skatteförmågan, utmätt efter progressionsskalan, kan i
de flesta fall icke sägas hafva varit för 1908 års inkomster större, därför
att i den skattskyldiges kassa, visserligen tack vare den skattskyldiges
arbete år 1908, men dock först långt fram på året 1909 inflyter ett större
eller mindre penningbelopp. Detta skulle emellertid, om Eders Kungl.
Maj:ts förslag, sådant det angifvits i statsrådsprotokollet, blefve gällande,
bland vissa kategorier löntagare i stort sedt varda regel, nämligen i de
fall, då i den skattskyldiges ordinarie inkomster ingå tantiemer och provisioner,
inkomster, som åtminstone delvis oftast tillfalla den skattskyldige
till och med långt efter det tiden för deklaration af nästföregående
års inkomster tilländagått. För öfrigt skulle det ju mot förslaget
kunna anmärkas, att, därest taxeringsmyndigheterna underläte att
år 1909 taga till beskattning på år 1908 belöpande inkomster, sagda
inkomster komme att undgå beskattning. Ehuru desamma uppburits
år 1909, skulle nämligen enligt förslaget inkomsten, såsom belöpande
för år 1908, icke kunna taxeras till skatt år 1910 eller följande år.
På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen icke kunnat
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändring af 14 § bevillningsförordningen.
I anslutning till hvad ofvan framhållits rörande förhållandet
mellan deklaration och taxering och då det nu visat sig, att
betydelsen af ett stadgande om uppgiftsskyldighet rörande inkomster
för ett år skulle, äfven efter 1907 års reform, kunna tolkas såsom
afseende inkomster, som belöpte för visst år, har Riksdagen emellertid
ansett lämpligt vidtaga några smärre ändringar i nu omhandlade paragraf.
Medan enligt 2:o b) af sagda paragraf uppgift från statsdepartement m. fl.
skall afse de af vederbörande skattskyldige under nästföregående år
uppburna inkomster, stadgas i 2:o c) och d), att uppgift af förmyndarekammare
eller gode män för tillsyn af förmynderskap äfvensom agent
för utländskt försäkringsbolag skall afse i förra fallet inkomst af kapital
och i senare fallet, bland annat, premiebeloppet, allt för nästföregående
år. Af förut angifna skäl torde emellertid med afseende å dylika uppgifter
äfven böra uttryckligen stadgas, att desamma skola afse inkomst
eller premiebelopp under nästföregående år.
Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 5
Riksdagen liar alltså funnit sig höra godkänna Eders Kung!.
Majrts ifrågavarande proposition n:o 34, dock att 14 § i bevillningsförordningen
skall erhålla följande lydelse:
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:
a) af Blodsdomstol samt domare på landet:
uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,
hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i
så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för
inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner
samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;
V) af direktion för hypoteksinrättning:
uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå,
efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande
anställd och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:
uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus
och byggnader''; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskild!
för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit
mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst
föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;
b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan ägt utbekomma aflöning eller pension:
uppgift angående de af hvar och en person under nästföregående
år uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning,
traktamente, arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar,
portions-, inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation
och andra löneförmåner äfvensom pension, hvarjämte, då med
tjänstebefattning följt fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 120.
inkomst af sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller
andra obestämda eller extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt
antecknas;
c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital under nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst
500 kronor;
d) af agent för utländskt försäkringsbolag:
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet under
nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;
e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under
offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af enhvar
annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse
eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom i V) stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uppgift, hvarom i 2:o) b) och é) stadgas, må icke något slag af
de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om
enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen
medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande
200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som
åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.
Beträffande de till bevillningsförordningen hörande formulär till
taxeringslängder får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
i sammanhang med kungörandet af Riksdagens ifrågavarande beslut
låta utfärda däraf föranledda formulär till taxeringslängder.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t i proposition n:o 35 föreslagit
Riksdagen
dels att till upptagande i riksstaten för år 1909 åtaga sig en särskild
bevillning af 15,000,000 kronor under namn af inkomstskatt, att på
enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af
vederbörande vid de för betalning af kronoutskylder infallande uppbördsstämmorna
uppbäras samt i behörig ordning redovisas,
dels ock besluta, att nämnda inkomstskatt skall utgå i enlighet
med gällande förordning om inkomstskatt, dock att 5, 8, 10, 11, 40,
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 120.
41 och 43 §§ i förordningen jämte det vid förordningen fogade deklarationsformuläret
skulle erhålla den förändrade lydelse, som vid propositionen
fogade förslag utvisade.
Riksdagen, som jämväl för år 1909 åtagit sig en särskild direkt
skatt under namn af inkomstskatt, har vidkommande den förordning i
ämnet, som bör för samma år följas, funnit, att, på sätt Eders Kungl.
Maj:t föreslagit, samma grunder, som enligt förordningen om inkomstskatt
af den 13 september 1907 under innevarande år gälla för taxeringen
till inkomstskatt, fortfarande böra i hufvudsak tillämpas.
Mot den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändrade lydelsen af 11
och 41 §§, afseende skattesatsen och den s. k. inkomstskatteprocenten,
har Riksdagen af de skäl, som ofvan anförts beträffande Eders Kungl.
Maj:ts förslag till ändringar i fråga om 1, 7 och 57 §§ bevillningsförordningen,
icke funnit något att erinra.
öfriga af Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i nuvarande
affattningen af 5, 8, 10, 40 och 43 §§ i gällande inkomstskatteförordning
hafva likaledes blifvit af Riksdagen godkända.
Riksdagen har alltså beslutit, att förordningen om inkomstskatt
af den 13 september 1907 skall fortfarande under år 1909 bibehållas
vid dess nuvarande lydelse, dock att 5, 8, 10, 11, 40, 41 och 43 §§ i
förordningen skola erhålla den förändrade lydelse, som blifvit af Eders
Kungl. Maj:t föreslagen.
Beträffande slutligen det vid förordningen fogade deklarationsformuläret
får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i
sammanhang med kungörandet af Riksdagens beslut i förvarande ämne
låta utfärda dylikt formulär.
Stockholm den 12 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.