Riksdagens Skrifvelse N:o 12.

t

N:o 12.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 februari 1908.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af justitieombudsmannens
framställningar om ändringar af 22 kap. 14 §
strafflagen och 23 kap. 4 § samma lag.

(Lagutskottets utlåtande n:o 3.)

Till Konungen.

Uti sin till innevarande Riksdag afgifna ämbetsber aflelse har justitieombudsmannen
hemställt, att Riksdagen måtte för sin del antaga lagar om
ändrad lydelse af 22 kap. 14 § strafflagen och 23 kap. 4 § samma lag i
syfte att i nämnda paragrafer må införas uttrycklig bestämmelse därom,
att ledamot i styrelse för solidariskt bankbolag så ock annan, som är satt
att leda dess angelägenheter, varder med afseende å förfarande, som i
nämnda lagrum afses, likställd med dylik representant för aktiebolag, ömsesidigt
försäkringsbolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet.

Enligt Riksdagens uppfattning kan det icke gärna vara något tvifvel
underkastadt, att stadgandena i 22 kap. 14 § strafflagen äro tillämpliga å
hvarje sådan representant för en juridisk person, som gör sig skyldig
till förbrytelse, hvilken i nämnda paragraf omförmäles, och således äfven
å ledamot i styrelsen för solidariskt bankbolag eller å annan, som är
satt att leda bolagets angelägenheter. Det torde icke heller hafva varit
föremål för tvekan, att, därest t. ex. ledamot af styrelsen för aktiebolag i
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 12 Raft. (N:is 12, 13.) 1

o

Riksdagens Skrifvelse N:o 12.

denna sin egenskap gjort sig skyldig till sådan handling, som afses i 23
kap. 4 § strafflagen, han därför kunnat och bort, redan innan uttryckligt
stadgande därom gifvits, straffas såsom bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.
På initiativ af justitieombudsmannen insattes emellertid år 1882 i
sistnämnda paragraf den bestämmelsen, att representant för aktiebolag
skulle i förekommande fall straffas, som vore han gäldenär i konkursen.
På den sålunda inslagna vägen har man sedermera fortsatt. I samband
med stiftandet af nu gällande lagar om aktiebolag, om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet samt om försäkringsrörelse har till undvikande
af hvarje möjlighet till missförstånd såväl i 22 kap. 14- § som i
23 kap. 4 § strafflagen intagits uttryckligt stadgande därom, att berörda
paragrafer skulle vara tillämpliga å ledarne för samtliga de juridiska personer,
som i nämnda lagar afsåges. Det måste emellertid noga fasthållas,
att genom dessa tillägg någon inskränkning icke får anses vara gjord i
den allmänna principen om tillämpligheten af ifrågavarande lagrum jämväl
ä dylika representanter för juridiska personer, som icke finnas uti vederbörande
paragraf uttryckligen angifna.

Genom att lagen särskildt nämner vissa juridiska personer skulle
emellertid den missuppfattningen kunna vinna stöd, att ifrågavarande lagrum
icke vore tillämpliga å andra slag af juridiska personer. En allmän
regel, som omfattade alla, å Indika dessa lagrum hade afseende,
och sålunda undanröjde nämnda anledning till missförstånd, vore därför
otvifvelaktigt att föredraga, i synnerhet som man annars torde blifva
nödsakad att ånyo göra tillägg till ifrågavarande paragrafer, så snart
andra juridiska personer än de däld upptagna blifva underkastade reglering
i den civila lagstiftningen. På emellertid de af justitieombudsmannen
föreslagna tilläggen skulle medföra en, äfven i formellt afseende
önskvärd, likställighet mellan ekonomiska bildningar med i viktiga afseenden
enahanda rättsliga ställning samt dessutom endast innebära ett fortskridande
å den väg, hvarpå lagstiftningen i förevarande afseende redan
inslagit, har Riksdagen funnit sig böra, med bifall till justitieombudsmannens
ifrågavarande framställningar, för sin del antaga
dels följande

Lagom
ändrad lydelse af 22 käp. 14 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § strafflagen
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svik -

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 12.

ligen hufvudmannens vederpart till hända, vare sig med
skrifts uppsättande, eller med råd eller skäl, eller eljest
till hufvudmannens skada främjar sin eller andras nytta,
eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet
emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och
varde fullmäktig, som med sådant brott beträdes, dömd
ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt
är, ledamot i styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag,
solidariskt bankbolag eller registrerad
förening för ekonomisk verksamhet, så ock annan, som
är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig
rättegång; straffes med böter;

dels ock följande

Lag

om ändrad lydelse af 23 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. 4 § strafflagen
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, solidariskt
bankbolag eller registrerad förening för ekonomisk
verksamhet kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot
eller annan, som är satt att leda bolagets eller
föreningens angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig
förbrutit, som här ofvan sägs; då skall han straffas,
som vore han gäldenär i konkursen.

Stockholm den 19 februari 1908.

Med undersåtlig vördnad.