Riksdagens Skrifvelse N:o 111.
1
W;o in.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den G maj 1908.
— — — Andra Kammaren den 6 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående penningebidrag
till värnpliktige, som vårdas för under tjänstgöring
ådragen skada eller sjukdom.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 10.)
(Andra Kammarens — — (N:o 5) N:o 14.)
Till Konungen.
Enligt 35 § 2 mom. af värnplikslagen den 14 juni 1901 skall till
beväringen hörande värnpliktig under tjänstgöring erhålla underhåll, sjukvård,
beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt
dessutom penningebidrag och, där den värnpliktige tillhör antingen sådant
truppslag vid hären, hvars tjänstgöring jämlikt 27 § samma lag öfverstiger
sammanlagd! tvåhundrafyrtio dagar, eller flottan, särskildt tillskott i penningar
för den utbildningstid, som öfverskjuter tvåhundrafyrtio dagar.
Enligt § 57 i kungl. reglementet för arméns aflöning under fred
den 11 oktober 1907 bibehållas eller förloras af värnpliktig penningebidrag
och penningetillskott i de fall, som uti 25 § samma reglemente
angående dagaflöning åt fast anställdt manskap omförmäles, och i sistnämnda
§ föreskrifves, bland annat, att den, som å sjukhus eller sjukrum
åtnjuter portion och sjukvård, icke får under tiden uppbära dagaflöning,
såvida han icke till följd af sjukdom måst efter öfnings eller skolas slut
Bih. till Riksd. Prof 1908. 10 samt. 1 Afd. 1 Band. åå Käft. (N:islll—U4). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 111.
kvarlämnas å »fn in gam-fen. Motsvarande bestämmelser hafva utfärdats
beträffande flottan. Uti § 12 af kungl. förordningen angående aflöning
för sjörullföringsområdes befäl och flottans värnpliktige under fredstid m. m.
den 5 december 1901, sådan denna § lyder i kungl. kungörelsen den
20 april 1906 stadgas nämligen, bland annat, att beväringsman vid flottan,
som under den tid han är inkallad till tjänstgöring är under tjänstgöring
afpolletterad till sjukhus eller sjukrum, icke är berättigad att komma i åtnjutande
af någon del af det på tiden för bortovaron från öfningarna belöpande
penningebidraget.
Uti inom Riksdagen väckta motioner bär framställts förslag om sådan
ändring i berörda bestämmelser, att värnpliktige vid såväl armén som flottan,
hvilka vårdas för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom, må
komma i åtnjutande af det penningebidrag, som tillförsäkrats dem i § 35
värnpliktslagen.
Af ofvannämnda stadganden i värnpliktslagen samt i gällande aflöningsreglementen
för armén och flottan i fråga om penningebidrag och
penningetillskott åt de värnpliktige framgår, att dessa förmåner blifvit
likställda med dagaflöning åt fast anställdt manskap.
Dagaflöning är emellertid en ersättning för tjänstbarheter, som den
fast anställde efter aftal åtagit sig för försvarsväsendet. Till sådan ersättning
kan penningebidraget icke räknas, då en värnpliktigs deltagande
i vapentjänsten är en medborgerlig skyldighet. Penningebidragen till de
värnpliktige hafva framkallats af billighetskraf såsom ersättning för den
längre tjänstgöringstid, som genom värnpliktslagen ålagts de värnpliktige.
I det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition till 1901
års Riksdag om ny härordniug finnes ock uttaladt, att den i propositionen
omförmälda »dagaflöning» till de värnpliktige — hvilket uttryck af Riksdagen
ansågs oegentligt och ändrades till »penningebidrag» till de värnpliktige —
icke var att anse såsom någon löneersättning, utan afsåg att sätta de
värnpliktige i stånd att därmed bestrida förekommande smärre utgifter.
Jämte det nyssberörda års Riksdag beslöt höjning af det utaf Kungl. Maj:t
föreslagna penningebidraget, bestämde den tillika, att särskildt tillskott i
penningar skulle utgå åt de värnpliktige, som hade längre tjänstgöringstid
än 240 dagar såsom en ersättning för den tid, tjänstgöringen öfversteg
nämnda dagantal, och fastställdes vid en följande riksdag samma ersättningsbelopp.
Af ofvan återgifna bestämmelser och uttalanden om rätt till och ändamålet
med penningebidraget och det särskilda penningetillskottet, synes
det Riksdagen framgå, att en förändring af förefintliga stadganden, att
Riksdagens Skrifvelse N:o 111.
3
värnpliktige, som under tjänstgöring intagits å sjukhus eller sjukrum, skola
gå förlustige samma ersättningar, är af behofvet påkallad, dock anser Riksdagen,
att ifrågavarande ersättningar icke böra ovillkorligen tillerkännas
värnpliktig vid hvarje skada eller sjukdom, hvaraf han drabbas under
tjänstgöring, utan tillbörlig hänsyn tagas till skadans eller sjukdomens
tillkomst och beskaffenhet.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande förordringar
för värnpliktiges vid armén och flottan aflöning under fredstid, att värnpliktige,
som vårdas för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom,
få komma i åtnjutande af det penningebidrag, dem enligt värnpliktslagens
35 § tillförsäkrats.
Stockholm den 6 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.