6
Riksdagens Skrifvelse N;o 109.
109.
Uppläst och godkänd kos Första kammaren den 6 maj 1908.
— — —• — Andra kammaren den 6 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om upphäfvande af bestämmelsen om kapellförsamlings
skyldighet att deltaga i moderkyrkans byggnad och underhåll.
(Lagutskottets utlåtande n:o 62.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag kar enskild motionär gjort framställning
om upphäfvande af gällande bestämmelser i fråga om kapellförsamlings
skyldighet att deltaga i moderkyrkans byggande och underhåll.
7
Riksdagens bJcrifvelse N:o 109.
Såvidt Riksdagen kunnat finna, torde i förevarande ämne gälla, förutom
de af motionären åberopade bestämmelser, dels 4:de punkten i kungl.
resolutionen på prästerskapets besvär den 14 september 1731, däri föreskrifves,
att »de socknemän, som för deras bekvämlighets skull fått bygga
sig kapell, böra icke desto mindre, jämte det de underhålla samma kapell,
äfven svara till byggnaden till moderkyrkan, som de förr gjort, innan
kapellet byggdes; dock att, när några särskilda föreningar vid kapellens
uppbyggande blifvit gjorda, därvid skall förblifva»; dels ock 2:dra punkten
i kungl. resolutionen på allmogens allmänna besvär den 17 december
1734, däri meddelas den ovillkorliga föreskrift, att »vederbörande, hvilka
bekommit tillstånd att uppbygga sig kapell, strängeligen varda antydde
att, vid förlust af en sådan frihet, på intet sätt, under hvad sken och
förevändning det helst vara må, sig i framtiden undandraga den hitintills
vanliga kyrko- och prästegårdsbyggnaden».
Härutinnan har genom 12 § i kungl. resolutionen på allmogens
besvär den 9 december 1766 gjorts förklaring om huru långt kapellboars
skyldighet till deltagande i moderkyrkans byggnad och underhåll sträcker sig.
Af berörda lagstiftning synes framgå, att kapellförsamlingar icke äro
att anse såsom själfständiga, utan endast såsom delar af moderförsamlingar,
till hvilka de i kyrkligt afseende lära vara att räkna, om de ock
i vissa hänseenden hafva egen förvaltning samt kapellan. Den åt kapellförsamlingar
förunnade frihet att hafva egna kyrkor eller kapell lärer i
regel hafva tillkommit genom eu kungl. resolution, och dessa resolutioner,
hvilka utfärdats efter vederbörandes hörande, torde reglera jämväl förhållandena
mellan kapell- och moderförsamlingen eller stadfästa dem emellan
träffade föreningar. Afgörandet af de frågor, som kunna uppstå mellan
församlingarna om. byggnads- och underhållsskyldighet vid moderkyrkan,
lärer fördenskull i de flesta fall blifva beroende jämväl på tolkning af
ingångna kontrakt eller tillämpning af särskilda kungl. resolutioner.
Sambandet mellan kapell- och moderförsamlingar uti nu ifrågavarande
hänseende synes sålunda icke kunna utan vidare genom ett allmänt lagbud
upp höfvas. Icke heller torde det åsyftade ändamålet kunna vinnas
på sätt motionären ifrågasatt, nämligen genom ett blott upphäfvande af
bestämmelserna i åberopade kungl. resolutionerna af den 14 juni 1720
och den 9 december 1766.
Då emellertid gällande bestämmelser i vissa fall synas kunna medföra
åtskilliga olägenheter och missförhållanden, anser sig Riksdagen böra
härigenom anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
huruvida eller i hvad mån den för kapellförsamling bestående skyldighet
i afseende å moderkyrkans byggnad och underhåll må kunna upphöra,
samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen
kan gifva anledning.
Stockholm den 6 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.
Tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag, Stockholm 1908.