Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

1

N:o 98.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag om rikets vapen; gifven Stockholms slott den 13
mars 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t Härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om rikets vapen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kung]. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 75 lläft. (N;r 98.)

1

2

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 98.

Förs!aq

xJ

till

Lag

om rikets vapen.

1 §•

Rikets vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.

2 §.

Störa riksvapnet består af en genom ett ntböjdt guldkors fyrdelad
sköld med hjärtsköld.

Iiufvudsköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fälten med tre
kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje
fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett
krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Iijärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt
i blått, silfver och rödt med eu däröfver ställd vase af guld.
Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann
med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn,
och i fältets öfverstå del synes karlavagnens stjärnbild af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar
och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig krona, och kring densamma hänga
serafimerordens insignier.

Hela vapnet omgifves af ett vapentält under kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier
eller vapentält.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

3

3 §.

Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,
ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona
och omgifven af serafimerordens insignier. Vapnet må dock brukas
äfven utan dessa insignier.

4 §•

Brukar någon offentligen vapen eller märke, som utgör efterbildning
af stora eller lilla riksvapnet, sådana desamma blifvit i 2 och
3 §§ här ofvan beskrifna, men i väsentliga delar skiljer sig från det
efterbildade, böte från och med 10 till och med 100 kronor. Samma
lag vare, där någon tillverkar eller till salu håller vapen eller märke,
som nu sagts.

5 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909; dock att hvad i 4 §
är stadgadt icke skall tillämpas i afsende å dessförinnan registreradt
varumärke, så länge skydd därför åtjnutes.

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm.

Efter gemensam beredning med deras excellenser herr statsministern
och herr ministern för utrikes ärendena samt öfriga departementschefer
anförde chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton.

Genom nådig proposition den 12 januari 1907, n:r 17, föreslog
Kung! Maj:t Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag
till lag om rikets vapen.

Beträffande den utredning, som föregått framläggandet af berörda
förslag, samt den närmare motiveringen därför tillåter jag mig hänvisa
til] det utdrag af protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, som
åtföljde propositionen. Jag ber här endast få erinra, att i lagförslaget,
enligt hvilket skulle finnas två riksvapen, stora vapnet och lilla vapnet,
det förra var beskrifvet på följande sätt:

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

»Stora riksvapnet består af en genom ett ntböjdt guldkors fyrdelad
sköld med hjärtsköld.

Den stora sköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fältet med
tre kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje
fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett
krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Hj ärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt
i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd vase af guld.
Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann
med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn
med en åska af guld i klorna, och i fältets öfverstå del synes karlavagnens
stjärnbild jämväl af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar
och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig krona, och under densamma hänga
de kungliga riddarordnarnas insignier.

Hela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under
kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas såväl utan mantel men med sköldhållare
som utan både mantel och sköldhållare.»

Beskrifningen å lilla riksvapnet hade följande lydelse:

»Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,
ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona och
omgifven af serafimerordens insignier.»

Lagutskottet, till hvars behandling propositionen hänvisats, vidtog
i lagförslaget åtskilliga väsentliga förändringar.

Utgående från den uppfattning, att rikets vapen borde utgöra en
symbol af landets nationella makt och sjbeständighet, ansåg utskottet
sålunda, att däruti icke borde ingå andra beståndsdelar än själfva vapenskölden
och väsentliga prydnader. Till dessa senare skulle, enligt
hvad utskottet genom riksheraldikern erfarit, då det gäller ett riksvapen,
vara att hänföra allenast krona och sköldhållare. Prydnader af
mindre väsentlig eller oväsentlig art äfvensom sådana, som kunna betecknas
såsom rent personliga, ansåg utskottet icke böra upptagas i
det lagfästade riksvapnet. I enlighet med denna sin åskådning förordade
utskottet i anslutning till två inom Riksdagen väckta motioner, att hvad
i lagförslaget stadgats därom, att de kungliga riddarordnarnas insignier
skulle anbringas vid det stora riksvapnet och serafimerordens insignier
omgifva det lilla riksvapnet, måtte ur lagen utgå. Af enahanda skäl

6

Kungl. Maj''ds Nåd. Proposition N:o 98.

ansåg utskottet den rörande det stora riksvapnet införda bestämmelsen,
att »kela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under
kunglig krona)), icke böra i lagen förekomma.

Härförutom fann utskottet den ytterligare ändring i beskrifningcn
af stora riksvapnet lämpligen böra vidtagas, att uti bestämmelsen rörande
bjärtsköldens örn orden »med eu åska af guld i klorna» uteslötes redan
på den grund att ifrågavarande »åska», sådan den å skölden framställts,
icke kunde, åtminstone för en inom heraldiken oskolad betraktare, uppfattas.
Enär den i det Ponte-Corvoska vapnet ingående örnen, enligt
hvad utskottet inhämtat, alltid framställdes med en heraldisk åska i
klorna, syntes det för öfrigt icke vara nödigt att därom i lagen införa
någon bestämmelse, så mycket mindre som ju beskrifning å örnens
utseende i öfrigt icke lämnades.

Utskottet förklarade sig emellertid icke hafva förbisett, att rikets
vapen, då det användes under förhållanden, som mera speciellt rörde
monarken och hans familj, lämpligen borde enligt gängse bruk jämväl
i andra länder kunna utsmyckas med emblemer utöfver dem, som
föreslagits till anbringande vid riksvapnet, användt uteslutande för statsändamål;
och föreslog utskottet därför införande af bestämmelser härom
i lagförslaget. I sammanhang därmed erinrade utskottet, att lagen
icke innehölle något förbud mot riksvapens användande i dekorativt
syfte, med eller utan emblemer.

I afseende å propositionen stannade kamrarna i olika beslut, i
det Första Kammaren afslog men Andra Kammaren biföll lagutskottets
hemställan, hvadan frågan förföll. Under öfverläggningarna uttalades
emellertid inom Riksdagens båda kammare, att riksvapnet, sådant utskottet
beskrifvit detsamma, skulle, beröfva dt alla prydnader, äfven
hermelinsmanteln, få ett alltför enkelt utseende.

Vid föredragning den 31 december 1907 af Riksdagens till
Kungl. Maj:t i ämnet aflåtna skrifvelse af den 28 maj 1907 uppdrog
Eders Kungl. Maj:t åt riksheraldikern att, efter samråd med riksarkivarien
och riksantikvarien, uppgöra ett i förhållande till det för 1907
års Riksdag framlagda i någon mån förenkladt förslag till riksvapen.

Med skrifvelse den 30 januari 1908 har riksheraldikern nu öfverlämnat
sådant förslag jämte beskrifning.

Detta förslag skiljer sig från det af Kungl. Maj:t i propositionen till
sistlidet års Riksdag förordade hufvudsakligen i följande afseenden.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

Örnens »åska» i hjärtvapnet har ej ansetts behöfva särskildt omnämnas,
då den i alla händelser är ett oundgängligt attribut till den
napoleonska örnen och uttrycket befunnits föga begripligt för andra
än heraldiskt skolade personer.

Ordet »mantel» har utbytts mot »vapentält», hvilket, enligt hvad
riksheraldikern uppgifver, är ett heraldiskt riktigare beteckningssätt på
denna yttre prydnad, som i olikhet med kungamanteln kantas af eu
guldfrans och ej är beströdd med vapenbilden tre kronor. Dess färg
och pelsverk har riksheraldikern ej ansett behöfva angifvas, då båda
äro själffallna.

Af de kungliga riddarordnarna har endast serafimerorden omnämnts,
hvarjämte uttalats, att såväl stora vapnet som lilla vapnet kunna brukas
äfven utan denna ordens insignier.

För egen del har jag ansett mig böra biträda det sålunda uppgjorda Departementsförslaget.
'' ^ ^

Utgående från samma synpunkt som lagutskottet — att rikets
vapen bör utgöra en statssymbol — har jag icke kunnat undgå att
finna, att vapnet enligt lagutskottets förslag vid 1907 års Riksdag skulle
få ett alltför enkelt utseende. Beröfvadt jämväl manteln eller, såsom
detta emblem heraldiskt riktigare lärer böra benämnas, vapentältet, verkar
det stora riksvapnet afklädt, nästan torftigt, framför allt i jämförelse med
andra, äfven mindre, europeiska monarkiska staters vapen. Och jag finner
intet skäl, hvarför Sverige, när det inför utlandet presenterar sina
statssymboler, skulle uppträda med en i detta sammanhang föga mo- ,

tiverad blygsamhet. En synpunkt, som icke heller bör helt förbises,
är den historiska. Enligt hvad jag inhämtat, förekommer vapentält å
afbildningar af riksvapnet redan på 1600-talet, och från 1700-talet har
detsamma ansetts såsom ett med vapnet sammanhörande emblem. Att
nu, då det gäller att lagfästa riksvapnets utseende, bortse från dess
historiska utveckling, synes mig ingalunda lämpligt, helst om detta
sker på bekostnad af de estetiska och heraldiska krafven.

Återstår frågan om de kungliga riddarordnarna. Dessa förekommo
samtliga å det inför sistlidet års Riksdag framlagda förslaget till stora
riksvapnet. Såsom framgår af hvad min företrädare i ämbetet yttrat i
sitt anförande till förenämnda statsrådsprotokoll, torde emellertid hufvudsakliga
anledningen härtill hafva varit hänsyn till historiska och traditionella
förhållanden, som ansetts betinga, att riksvapnets utseende icke
borde undergå någon afsevärd förändring. Om man, på sätt riksheraldikern
nu föreslagit, med bibehållande af serafimerordens insignier,

8

Kungl. Maj ds Nåd. P>-oposition N:o 98.

utesluter öfriga riddarordnar ur rikets vapen, torde denna förändring
dock knappast kunna betecknas såsom afsevärd. Och härigenom skulle
detsamma otvifvelaktigt vinna i utseende. Att åter utesluta jämväl
serafimerordens insignier ur vapnet, synes mig icke vara att förorda.
Såsom af en utaf motionärerna vid föregående års Riksdag erinrades,
har visserligen ett och annat land, t. ex. Nederländerna, underlåtit att
upptaga några ordensinsignier vid sitt riksvapen, men de allra flesta hafva
dock bland vapenemblemen insatt sin förnämsta orden, så exempelvis
Danmark, England, Ryssland, Sachsen och Österrike.

Hvad jag sålunda anfört har afseende å stora riksvapnet, då det
förekommer så att säga i parad. Emellertid bör, såsom hittills, stora
riksvapnet kunna brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier eller
vapentält.

Såsom en följd af hvad jag föreslagit i fråga om stora riksvapnets
utseende, synes lilla riksvapnet böra beskrifvas såsom omgifvet af serafimerordens
insignier, om det ock bör tillåtas att bruka detsamma jämväl
utan dessa insignier.

Beträffande riksvapnets användande finnas för närvarande inga
andra bestämmelser än att dels i 4 § af lagen om skydd för varumärken
den 5 juli 1884 stadgas förbud för registrering af varumärke, som
innehåller offentliga vapen, dels ock i nådiga skrifvelsen den 14 augusti
1885 föreskrifves, att intet vapen må anbringas å offentliga byggnader,
minnesvårdar, fanor, standar eller mynt utan efter rikslieraldikerns
hörande. I det för 1907 års Riksdag framlagda lagförslaget upptogos
icke heller några stadganden härom. Såsom motiv härför anfördes, att
lagen icke borde belastas med en del detaljbestämmelser, som näppeligen
alltid kunde hållas fullständiga eller uttömmande.

I utländska lagar äro ej heller i allmänhet dylika stadganden gifna.
Ett undantag härifrån utgör den fria hansestaden Bremen.

Rörande bruket af dess vapen föreskrifves nämligen i en förordning
af den 14 maj 1897, att enskilda personer äga rätt att begagna
detsamma på flaggor, att bremiska fabrikanter må anbringa vapennycklarna
utan sköld å varor och förpackningar, samt att i öfrigt enskilda
personer icke må bruka det bremiska statsvapnet utan för hvarje
särskildt fall af senaten meddeladt tillstånd. Öfverträdelse af förordningen
är belagd med straff.

Icke heller enligt min mening synes lämpligt att i lagen upptaga
bestämmelser angående riksvapnets användande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

9

Däremot anser jag nödigt, att åtgärder vidtagas i syfte att förekomma
offentligt begagnande af vapen, som i väsentliga delar skiljer
sig från det fastställda, eller af märke, som utgör förvanskning af riksvapnet.

För att vinna en till färg och proportioner enbetlig svensk flagga
och förekomma, att olagliga flaggor tillverkades och höllos till salu,
intogos i lagen om rikets flagga särskilda ansvarsbestämmelser.

Lika starka skäl tala för stadgande af straff för offentligt användande
af olagliga vapen, i hvilket syfte de än må brukas, och framför
allt synes angeläget att söka förhindra offentligt användande af förvanskade
framställningar af rikets vapen.

I sistnämnda afseende ber jag få erinra, att lagutskottet vid 1907
års Riksdag med anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion
uttalade såsom sin åsikt, att åtgärder kunde ifrågasättas till förekommande
af dylikt missbruk i reklamsyfte. Utskottet ansåg emellertid ej
lämpligt att i lagen om rikets vapen införa bestämmelser härom och
hemställde om en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån åtgärder
borde vidtagas i syfte att förhindra användandet af förvanskade framställningar
af rikets vapen.

Såvidt jag kunnat finna, hörer ett dylikt stadgande dock bäst samman
med ifrågavarande lag.

Jag vill alltså förorda, att straff stadgas för den, som offentligen
brukar vapen eller märke, som utgör efterbildning af det lagligen
fastställda riksvapnet, men i väsentliga delar skiljer sig från det
efterbildade, äfvensom för den, som tillverkar eller håller till salu dylikt
vapen eller märke.

Genom ett sådant stadgande skulle gifvetvis icke göras något intrång
i en redan lagligen förvärfvad rättighet. Ett varumärke, som
blifvit registreradt, skulle sålunda, äfven om det folie under den af mig
förordade straffbestämmelsen, få användas så länge registreringsskyddet
varade. Däremot borde, synes mig, ny registrering icke få beviljas för
ett vapen eller märke sådant som det här afsedda. För sådant ändamål
torde emellertid erfordras ett tillägg till 4 § i varumärkeslagen; och
har jag hos chefen för justitiedepartementet gjort framställning om
vidtagande af åtgärd i sådant syfte.

Om skiljaktigheterna från det fastställda riksvapnet icke kunna
betraktas såsom väsentliga, skulle straffpåföljd ej heller ifrågakomma.

Att föreskrifva att särskilda likare å rikets vapen skola förvaras å
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 75 Höft. 2

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

visea ställen har jag ansett obehöflig!, då afbildningar af detsamma
torde böra bifogas blifvande lag i ämnet.

Departementschefen uppläste härefter ett enligt dessa grunder inom
civildepartementet uppgjordt förslag till lag om rikets vapen och hemställde,
att detsamma, med tillhörande afbildningar af riksvapnet, måtte
föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.,1908.

3* -''•> <►

»t .

-■r.l

• ■

Ii

■

^4L i

ife’3

Pnr -J

f -

läM

y •

''(XIIIIIIIIIOIHIII

W*

irttoriwfiW

WMmn,

>> M ''In»®™

*4-52

T

T

.A

I Wv,A.X.>.

<uui

..

''Mm